Jag följde livesändningen av Grammisgalan. I min planering ingick att hålla koll på vinnarna, de afrosvenskarna vinnarna, och att sedan skriva några rader om hela galan. Jag satt och gladde mig åt Sabina Ddumbas vinst för ”Årets Nykomling”, Erik Lundins båda vinster för ”Årets Hiphop/Soul” och ”Årets Textförfattare” och Seinabo Seys vinst för ”Årets Pop”.

Men så grusas plötsligt min planering för denna text totalt. Jag sitter här med rysningar över hela kroppen, ja in i hörselgångarna. Öronhåren står rakt ut. Jag lovar och svär. Tårarna bara rinner… och allt är Seinabo Seys fel.

Seinabo Sey, denna afrosvenska drottning, gjorde det. Hon gav oss alla svarta, framförallt oss kvinnor, men faktiskt alla svarta, den där gåvan vi väntat på så länge. Jag vet att jag har väntat på den i snart 36 långa år. Plötsligt står hon där på scenen till inledningstonerna av hennes låt ”Hard Time” och som vanligt när jag hör denna souldivas röst – ja vi får kalla henne popdiva också efter dagens Grammisutmärkelse för ”Årets Pop” – så kommer knottrorna på kroppen och välbehaget infinner sig. Det är då det händer…

In på scen kommer en rad, nej flera rader, av afrosvenska drottningar som ställer upp sig i led över scenen – ‘in formation’ (det är svårt att inte dra parallellen, även om jag nu vet att Seinabo hade planerat detta innan Beyoncé gjorde sitt framträdande på Superbowl). Dessa drottningar tar över hela scenen, hela Grammis 2016, de är nedanför scenen, de är på ett podium ute i publiken. De står där, stolta, vackra, rakryggade och helt stilla. Helt tysta. Med bara sin närvaro omfamnar de Seinabo och hennes ord flödar ut över publikhavet och rakt igenom min datorskärm. Det är kärlek, det är smärta, det är ärligt, det är viktigt och framförallt är det mäktigt bortom allt. När de allihop tar varandras händer, då kommer tårarna. Jag gråter. Jag lovar att jag hörde mina hjärtslag, samtidigt som jag tror att jag höll andan säkert hälften av framförandet.

Jag undrar fortfarande om jag just bevittnat detta?

Såg jag just över hundra stolta, svarta svenska kvinnor, stå på en scen i musik-Sveriges regi och visa hela Sverige vad vi just nu mer än någonsin behöver se? Ja, jag gjorde ju det.

Tack till er alla 130 vackra flickor och kvinnor.
Tack för att ni ikväll var just de ni var och gjorde just det ni gjorde.
Idag känner jag hopp om att mina barn kommer att få växa upp i en tid där de på riktigt har förebilder som representerar just dem. Att mina barn får lov att ta plats.

Seinabo Sey, du är en drottning.
I salute you!

Seinabo Sey – ”Hard Time” (live på Grammisgalan 2016)

http://www.svt.se/videoplayer-embed/6729639

Detta bildspel kräver JavaScript.