Hur står det till med våldtäktskulturen bland FN-soldater?

Det blåser hårda vindar och skarp kritik mot FN och delar av deras fredsbevarande styrkor som finns på plats i några av länderna på den afrikanska kontinenten. Efter det att en FN-tjänsteman under förra året läckt hemligstämplad information om våldtäkter och sexuellt utnyttjande, utfört av FN-soldater, mot barn i Centralafrikanska republiken, rasar både myndigheter i landet och människorättsorganisationer. Har vi en våldtäktskultur bland FN-soldater kan en kanske fråga sig nu? Och varför har denna utredning och högst allvarliga situation eventuellt försökt mörkas?

Under 2015 ska nästan 70 fall av våldtäkter och sexuella övergrepp eller utnyttjanden ha anmälts till FN. 22 av dessa ska ha skett i Centralafrikanska republiken. Hur förklarar vi att nära en tredjedel av de fall som anmälts har skett just där? Finns det en våldtäktskultur bland FN-soldater som jobbar i Centralafrikanska republiken? Våldtäktskultur har blivit ett populärt begrepp i Sverige på senare tid, där en del menar att detta fenomen är kopplat till vissa länder – Afghanistan och nordafrikanska länder brukar en se och höra bli svartlistade i sociala flöden på nätet, men också ute i verkliga livet.

Dessa länder verkar dock inte inblandade här. Så jag tror jag håller mig till min egen teori, att det inte är lands- eller kulturbetingat, utan i huvudsak ett patriarkalt problem, men också ett konfliktområdesproblem. Människor med makt missbrukar gärna sina positioner. Soldater har makt. Våldtäkt är makt. Oavsett var i världen vi befinner oss.

Låt oss kika på lite fakta. Vad är det egentligen som sker i Centralafrikanska republiken?


Det pågår just nu utredningar mot ett antal soldater från olika FN-styrkor, från olika länder, däribland Frankrike och Georgien, som i Centralafrikanska republiken ska ha utsatt redan utsatta barn och kvinnor för fruktansvärda sexuella övergrepp. Utredningarna rör flera olika fall och flera olika perioder från 2013 och fram till idag.

Franskt FN-förband i Bangui, Centralafrikanska republiken. Personerna på bilden har inget med artikeln att göra - Foto-, Idriss Fall (VOA)
Franskt FN-förband i Bangui, Centralafrikanska republiken (personerna på bilden har inget med artikeln att göra) – Foto: Idriss Fall (VOA)

I en FN-rapport som läcktes förra året beskrivs det bland annat hur pojkar i åldern 9-13 år ska ha blivit utsatta för sexuella övergrepp av franska fredsbevarare under 2013. Barnen ska ha tvingats till sexuella akter i utbyte mot mat, husrum och pengar. Övergreppen ska ha skett i närheten av ett flyktingcenter i huvudstaden Bangui.

En utredning ska ha varit igång under 2015 och 14 soldater, alla franska fredsbevarare, har nu ställts inför rätta i Frankrike efter att flera av de drabbade barnen kunnat lämna tillräckligt detaljerade uppgifter för att identifiera soldaterna.

Det franska försvarsministeriet ska ha larmats om situationen redan 2014 och tagit del av FN-rapporten ”Sexuella övergrepp mot barn utförda av internationella styrkor”. Ministeriet anklagades sedan under förra året för att ha mörkat och undanhållit uppgifter, något deras talesperson, Pierra Bayle förnekar till pressen;

– Vi har inte försökt hemlighålla uppgifterna. Men eftersom man inom rättsväsendet startade med en utredning om de franska soldaterna, ville vi låta dem arbeta ifred.

FN:s intention, att skydda de utsatta barnen

Rapporten om övergreppen ska ha varit hemligstämplad av FN, men röjdes av den svenska FN-tjänsteman Anders Kompass. Kompass stängdes sedan av från sin tjänst när uppgifterna om att han läckt informationen kom FN till känna. Anledningen till svenskens läcka ska ha varit frustration över att FN inte vidtog några åtgärder eller startade någon ordentlig utredning kring uppgifterna om övergreppen.

Rupert Colville, som är talesperson för FN:s chef för mänskliga rättigheter, Zeid Ra’ad al-Hussein, säger till bland annat BBC Africa, att anledningen till att rapporten inte offentliggjorts inte beror på försök till mörkläggning, utan för att FN ville skydda de utsatta barnen och ungdomarna. Kompass läckande av rapporten kan vara ett möjligt brott mot de strikta regler som existerar för att skydda offer, vittnen och utredare hävdade Colville vidare och därför blev Kompass avstängd från sitt arbete.

Personerna på bilden har inget att göra med varken anklagelser, land eller förband i artikeln - Foto: US Navy, commonslicens
Personerna på bilden har inget att göra med varken anklagelser, land eller förband i artikeln – Foto: US Navy, commonslicens

Samtidigt är man, menar man från FN:s sida smärtsamt medvetna om att fler anklagelser kan komma att uppdagas i efterdyningarna av de senaste rapporterna och Colville avslutar;

– Anklagelserna om vad som hänt dessa barn är motbjudande. Detaljerna i informationen som kommit fram genom intervjuer med påstådda offer och vittnen är ytterligt avskyvärda.

Unicef har meddelat att alla aktuella Bangui-offer ska ha blivit omhändertagna och fått medicinskt och psykosocialt stöd, samt att de hålls skyddade.

Flera styrkor anklagade

Från FN:s sida tog man för några veckor sedan beslutet att skicka hem 120 fredsbevarande soldater tillbaka till Republiken Kongo (Kongo-Brazzaville), efter en ganska nyligt inkommen rapport om sju fall av sexuella övergrepp i Centralafrikanska republiken. Människorättsorganisationen Human Rights Watch har gjort gällande att unga flickor och kvinnor ska ha våldtagits i staden Bambari mellan september och december 2015. Fem av offren ska ha varit minderåriga. Soldaterna skickades hem i början på februari och ersattes av styrkor från Mauretanien.

Ett annat fall som utreds rör ett antal flickor i åldern 14-16 år som ska ha blivit våldtagna av soldater från EU:s Eufor-styrka, främst ska det röra sig om soldater från Georgia, parallellt med att flertalet andra flickor och unga kvinnor ska ha fått ”betalt” för att ha sex med soldaterna. Vatten och kex ska ha varit en form av betalning.

Även den så kallade Minusca-styrkan har anklagats för sexuella övergrepp i landet. Det fallet rörde sig främst om fredsstyrkor från Tchad och Ekvatorialguinea. Dessa anklagelser ska ha resulterat i att FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon sparkade chefen för Minusca-styrkan. En varning om att kasta ut alla fredsbevarande enheter från Centralafrikanska republiken, om inte de ansvariga länderna ställde sina soldater inför rätta ska också ha uttalats.

Fler händelser ska finnas anmälda och fler kommer det förmodligen att bli.


Personligen funderar jag nu dels över varför jag inte funnit någon indikation på någon rapport om sparkade chefer för Eufor-styrkan eller franska FN-förbandet?
Något annat jag funderar över är hur lång tid som anses skäligt för en utredning att pågå när den är hemligstämplad, men gäller mänskliga rättigheter. Om inget verkar hända, är då offren verkligen skyddade på riktigt?
Jag funderar också över om folk förstår hur viktigt det är att vi försöker förstå vad situationer som den i Centralafrikanska republiken gör mot de barn och kvinnor som oftast är de utsatta, men också mot de pojkar som tvingas att aktivt delta?

Att laga trasiga barn och kvinnor är inget som görs i en handvändning och att någon åker till ett land för att arbeta fredsbevarande, för att sedan begå det mest brutala brottet mot en människas rättigheter, och många gånger mot ett barn… det mörker detta skickar ett människa in i, det kan vi nog omöjligt förstå. Men det vore bra om vi jobbade aktivt för att förhindra att händelser som dessa sker och att vi också försöker ha förståelse för de konsekvenser och den påverkan det har på dem som blivit utsatta.

Skandalen i Centralafrikanska republiken är definitivt inte den första skandalen av sexuellt utnyttjande och våldtäkter utförda av fredsbevarare i länder där det råder konflikter. Demokratiska republiken Kongo, Elfenbenskusten (Côte d’Ivoire) och Somalia är några av de länder i Afrika som också drabbats.

Jag avslutar med att här, precis som i så många andra situationer där jag diskuterat fenomenet våldtäktskultur, hävda att problemet inte alls är nationellt, kulturellt, religiöst eller vad man nu än vill påstå. Problemet är, återigen, patriarkalt och alltså maktbetingat.

Lever du i en situation där du har makt så tror jag att steget till att begå övergrepp eller kränkningar av något slag kommer dig väldigt nära. Om du i samma situation dessutom ser någon annan begå dessa övergrepp eller utföra dessa kränkningar tror jag att steget kommer ännu närmare. Är du då en person med tveksam moral, svag människorättskompass eller med förespeglingar om ”främmande” personers mindre värde, jag då tror jag att steget till övergrepp och kränkning bara är ett andetag bort…


Faktakällor: Reuters Africa, BBC Africa, Yle Nyheter

Kiqi D Minteh
Kiqi D Minteh

One thought on “Hur står det till med våldtäktskulturen bland FN-soldater?”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s