Tänka afrikansvenskt?

”Vilka är vi och framförallt vilka vill vi vara?

Att vara afrikan 2016 innebär att ens identitet inte är den man lämnat bakom sig utan den man har framför sig. Att bära ett arv och själv bestämma vem man vill vara, ohämmat. Att vara afrikan är att vara medproducent och medarvinge av hela mänsklighetens intellektuella och kulturella arv, och luta sig mot en lång, rik och komplex historia. Och då, då kan man fråga sig: Hur vill vi leva tillsammans? Hur skapar man gemenskap, ömsesidighet? Hur formulerar vi olikheter?

Studenter Foto: Pixabay
Studenter Foto: Pixabay

Vad är innebörden av afrikanska identiteter? Vad betyder det att reflektera över sig själv, reflektera över hur andra kan inkluderas? I århundraden har våra referensramar förstörts eller underminerats. Vi blev övertalade att det som kommer från vår egna historia var värdelöst och för att existera bör vi vara kopior av andra. Ett självförakt som gör att vi hellre väljer det som kommer från Väst. Det är viktigt och grundläggande att återfå självförtroende genom att återanknyta till kulturella referensramar och däri finna det som tar fram våra styrkor. Det innebär inte att den andre är exkluderad utan att man ändrar blick på våra intellektuella, kulturella, lingvistiska, spirituella referensramar. Och då finns större frihet att välja, att ta emot det som berikar oss. Att ”låna” av en annan kultur bör handla om frihet, inte vara en produkt av kulturell imperialism.

Kultur, i dess breda bemärkelse, är fundamental för att tänka nytt. Den största konsten är den av att leva ihop. All konst bidrar till just det, till ett utrymme där samhället skapar, återskapar och formulerar sin egna innebörd av att leva tillsammans.

Foto: Pixabay
Foto: Pixabay

Begrepp som kommer från den afrikanska kontinenten och som handlar om välmående och gemenskap bör ingjutas nytt liv och spridas. Det är begrepp som ”UBUNTU”. Begrepp som JOM (värdighet), TERANGA (gästfrihet), KERSA (ödmjukhet), NGOR (heder), IMIHIGO (samhällsengagemang). Begrepp för att tänka samlevnad, gemenskap. Intressanta begrepp som hjälper oss formulera hur vi vill leva tillsammans.

Gällande den afrikanska diasporan menar jag att vi behöver alla våra armar, våra hjärnor och alla konstruktiva krafter, oavsett var de befinner sig. Vi är i en era av rörelse, migration, avterritorialisering. Den afrikanska diasporan kan från där den befinner sig, injektera nya idéer, föreslå ny dynamik. Men låt oss inte romantisera diasporans bidrag. Den bör vara konkret.”

Prof Felwine Sarr Foto: Rama
Prof Felwine Sarr Foto: Rama

Så låter det när Prof Felwine Sarr tänker afrikanitet och Afrika i intervjuer utgivna i Jeune Afrique och Le Monde. Ekonom, filosof, ekonomiprofessor på Universitet Gaston Berger i Saint-Louis, Senegal, musiker och författare och förläggare. Felwine Sarrs vision är den om en framtid för den afrikanska kontinenten som är förankrad i lokala kulturer utan att fastna i en nostalgi av det förflutna. Den senegalesiska författaren fördömer den intellektuella alienationen av en elit som tänker Afrika med västerländska måttstockar. Han uppmanar till självrannsakan och att inte acceptera förenklade sanningar. Dekonstruera mentaliteter för att uppnå inre frihet.

Felwine menar att för att tänka Afrika annorlunda, krävs att man på ett radikalt sätt bryter hållning, paradigmer och förhållning att ständigt avläsa oss själva som afrikaner genom ”den andres” ögon. Och det är svårt att bryta invanda mönster. Han belyser även den tvetydighet som uppstår när man bryter en västerländsk alienation mot en annan. För att belysa det exemplifierar han med religion, och den schizofreni vissa afrikaner lider av när de förkastar en viss alienation (occidental) men försvarar en annan som del av ens identitet.

Felwine Sarr inspirerar mig. På nåt sätt kan jag inte undvika att dra en viss parallell mellan hans idéer om afrikanitet och den afrikansvenska verkligheten och agendan. Hur väljer en att identifiera sig? Hur adresserar man och bemöter vithet, kritiserar vithet som struktur men ändå vill vara en del av den? Jämföra oss frustrerat med vithet, efterlikna och till och med längta till vithet? Den afroamerikanska befolkningen är självklart en del av den afrikanska diasporan, är det lika självklart att förblindat följa deras kultur och kamp där vi befinner oss? Är vi ointresserade av det ”afrikanska” men vill vara ”black” och vad innebär det? Vart går gränsen mellan cultural appropriation och genuin kärlek för kultur?

Hur strävar men efter en framtid, en nytänkande afrikansk svenskhet, genomtänkt och förkroppsligad, en kreativ formatering, en mental formatering som befriar inifrån? En som inte försöker efterlikna vithet utan står för sitt afrikanska arv?

Felwine inspirerar mig. Att vara afrikansvensk 2016 för mig är att inkludera mig i det ”afrikanska” och vara inkluderande. Allt vi väljer att tilldela vår afrikansvenskhet tillhör oss. Inkludering, öppenhet. Bära mitt arv, ta för mig och äga den jag vill vara med egna måttstockar.

JOM (värdighet), TERANGA (gästfrihet), KERSA (ödmjukhet), NGOR (heder), IMIHIGO (samhällsengagemang)

För ett par veckor sen utkom Felwine Sarrs senaste bok ”Afrotopia”, jag längtar förstås på att sätta klorna i den. Han har även skrivit ”105 rue Carnot” och ”Meditations africaines”.

Just nu läser jag Dahij, som är hans första bok som utkom 2009 (om självrannsakan och inre befrielse) och återkommer förhoppningsvis snart med mina tankar om den.

Coura Mbaye
Coura Mbaye

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s