Vid tiotiden på torsdagen den 24 mars påträffades en brinnande bil på en enslig landsväg vid orten Ödeshög, Småland. I bilen fanns en människokropp. Kroppen har inte ännu slutligt identifierats, men polisen är övertygad om att den tillhör Alexander Bengtsson, en afrosvensk och moderat politiker i Uppsala som under flera år har varit engagerad mot rasism, i flyktingfrågor och homofobi.

Alexander, en adopterad svart och homosexuell man som är politisk engagerad och aktivist har under många år varit föremål för rasistiskt hot och våld. Sedan april 2013, i tre års tid, har Bengtsson mottagit mordhot, trakasserier och fått utstå en fruktansvärd avhumaniseringsprocess. I en intervju med Uppsalatidningen som publicerades 2014-01-09 läste Alexander några utav kommentarerna om honom på nätet och brev som skickades till honom. Han förklarade och sade bland annat följande:

“Här är någon som tagit ett foto av mitt ansikte och klistrat fast på en apa. Här är en annan som skriver ”gå och dö din äckliga landsförrädare”. Någon annan skriver att jag är oönskad av min familj och att det kanske händer en olycka med mig snart.

Förundersökningen lades ned och att ”ytterligare utredning kan inte antas förändra bevisläget” skriver polisen i sitt beslut då. Detta är en vanligt förekommande mening från polisen vad det gäller hatbrott mot afrosvenskar i Sverige. Oändligt antal svarta har en historia av att vara utsatta för rasistiskt hat och våldsbrott och blir det än idag.

En gemensam nämnare för dessa brott är att gärningsmännen sällan, om inte aldrig lagförs och att det alltid finns en tendens att misstänkliggöra och ifrågasätta offren. Detta finns tydligt dokumenterad bland annat i Afrofobirapporten och ENARs senaste rapport, Afrophobia in Europe som publicerades för en vecka sen. Sanningen är att det finns oändlig många exempel på ärenden där polisen har misskött sig. Hatbrottsärenden som läggs ner lika fort som man gör anmälan, inkompetens inom polis- och åklagarmyndigheten samt domstolen vad det gäller hatbrott och rasistiska brott, och tragisk nog har det visat sig gång på gång att sannolikheten att hitta gärningsmännen är betydligt större om man vänder sig till TV-program som till exempel Trolljägarna, istället för polisen.

”Resultatet talar starkt för ett befarat självmord” säger polisen efter mindre än en veckas utredning. Ursäkta, men hur trovärdig är den slutsatsen med tanke på allt underlag som är tillgänglig för offentligheten?

Hur sannolikt är det att dagen efter att han i tv berättar om att han är hotad till livet och om sin vilja att fortsätta kämpa mot rasism, sätter sig i bilen, kör 35 mil och sätter eld på sig själv på en öde landsväg i Östergötland? Är det verkligen rimligt? Kan det vara en rimlig slutsats att någon som ena dagen uttryckte sin starka vilja att leva och fortsätta kämpa mot rasism, nästa dag är självmordsbenägen och tar sitt eget liv?

Det är ännu märkligare att polisen väljer att betona att de har delgett Alexander misstankar för falskt alarm i tre ärenden istället för att lyfta de 47 andra anmälningar for hot och hatbrott. Det förefaller ett stort behov av att misstänkliggöra och ifrågasätta hans utsatthet som förmodligen ledde till hans död.

Sexton dagar innan bilbranden hade han knivhuggits i sin bostad. Polisen körde honom till sjukhus. Några veckor senare vandaliserades hans egen bil som bland annat fick vänster backspegel helt avsliten. Något som sannolikt förklarar varför han satt i en nära anhörigs bil. Vi vet även att Alexander flera gånger uttryckte sin önskan om att polisen skulle skydda hans liv. Vi vet att han tackade över att ha erbjudits skyddat boende hos privatpersoner som försökte rädda hans liv.

Polisen anser i nuläget att tillgängliga utredningsresultat “talar starkt” för att Alexander skall ha tagit sitt eget liv. Men eftersom utredningen ännu inte är klar, vet vi inte om mord eller andra dödsorsaker kan fastställas. Det vi däremot vet är att han i åratal, sedan han var barn, utsattes för systematiska hot och kränkningar på grund av sitt ursprung, sin hudfärg, sin sexuella läggning och sitt samhällsengagemang.

Bengtssons död borde i sig föranleda polis och åklagare att fortsätta och intensifiera förundersökningarna om hoten mot honom. Likväl bör polisen granska tidigare polisanmälda hot mot honom som resulterat i nedlagda förundersökningar. Faktumet att Bengtssons död hyllas av många på sociala medier borde i sig medföra förundersökningar om förtal av avliden.

Att en afrosvensk aktivist, homosexuell, kommunalpolitiker utsätts för mångåriga, allt intensivare förföljelser och därefter dör under oklara omständigheter, bör utgöra en stark varningssignal för rättsväsendet och den Svenska regeringen. Dels måste lagstiftningen ge ökat utrymme för skydd av kommunalpolitiker och dels måste regeringen och riksdagen tillsätta särskilda åtgärder som specifikt förebygger och bekämpar afrofobin i Sverige.

Är man svart, homosexuell och antirasist som Alexander var, då är man tre gånger så utsatt. Polisen måste även bli bättre och snabbare på att visa att alla möjliga resurser för att utreda brott har vidtagits. Är hänvisning till hot utan eget namn och bild grund för nedlagd förundersökning? Kan polisen påvisa att alla försök att spåra avsändaren eller använd dator har gjorts? Inte minst med tanke på att vanliga medier regelbundet avslöjat just hot från personer som försökt vara anonyma.

Vi har under de senaste åren sett hur rasism och rasistiska organisationer normaliseras trots upprepad kritik från FN. Våldsbrotten ökar, våra barn blir dödade i skolan av rasistiska terrorister (Trollhättan), vi utsätts för dödligt våld och hatbrott på allmänna platser och vi missgynnas systematiskt av rättsväsendet enbart på grund av vårt utseende.

Hot mot våra förtroendevalda politiker som avgår och som avhåller andra att engagera sig politiskt, är ett hot mot hela vår “demokrati och vårt statsskick”, för att citera Alexander Bengtsson själv.

Vi vägrar leva som andra klassens medborgare och kräver att:

1. Regeringen och riksdagen tillsätter en kommission mot afrofobi

2. Rasistiska organisationer förbjuds i Sverige i enlighet med FNs (CERD) rekommendationer

3. Regeringen bidrar med resurser i pilotsatsningen mot afrofobi i samarbete med Malmö stad för att starta ett afrosvenskt center.

Om inte polisen och staten vill eller kan skydda oss, våra barn och våra representanter, kommer vi vanliga medmänniskor att i ökande grad skydda våra barn, oss själva och våra representanter med våra egna liv och kroppar och bostäder om så nödvändigt.

Gästdebattör
Momodou Malcolm Jallow
Ordförande, Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa