För ett par veckor sen fick jag veta att en släkting i Benin fått sitt andra barn. Bara dagar senare dör det första barnet. Allt detta inom en veckas period. Det äldre barnet som var tre år gammal dog bara dagar efter det man trodde var feber och tandsprickning. Även om jag inte träffat flickan, blev jag otroligt ledsen över att ett så litet barn dött. Kan ni tänka er ett samtal där man ska gratulera till tillökningen i familjen, och samtidigt presentera sina kondoleanser för det barnet man förlorat?

Några år tidigare var det ett annat litet barn i min familj som dog. Som den överanalyserande individ jag är, började jag fundera på det här med barn som dör, och hur vanligt det är i Afrika söder om Sahara. Att höra att ett barn dött är hemskt, och man kan nog aldrig vänja sig vid det. Även för familjen i hemlandet var det här obegripligt. En mor ska inte både ge liv och begrava sitt barn.

Jag började fundera mer kring barnadödlighet och hur riskerna inte alltid är över efter en födsel. Jag levde i Benin under mina första elva år, och självklart är det en del av mitt liv. Jag må ha mitt liv i Sverige nu men Benin är för alltid min startpunkt i livet. I min nyfikenhet insåg jag att risken fanns att jag inte hade överlevt, och då hade jag varit en del av statistiken. Med det menar jag att jag hade tur. Varje dag dör 16 000 barn under fem år och 2014 dog 5,9 miljoner barn under fem år (främst i utvecklingsländer). Så varje barn som får växa upp utan sjukdomar och sjukhusvistelser har haft tur. Jag vet att det är vanligt för släkten i hemlandet att överlämna sin sorg till gud då man menar att detta är något som Allah har bestämt. Och att det Allah bestämt kan ingen ändra på. Det är lika mycket en del av islam som att be fredagsbönen. Jag har svårt att ta till mig den delen av religionen, men jag vet att det skapar trygghet och tilltro till Allah. Just nu väljer jag dock att fokusera på det vetenskapliga perspektivet.

Enligt FN:s barnfond, Unicef, går det att förebygga de flesta orsaker och sjukdomar som skördar barns liv i utvecklingsländer. Det sorgliga är att dessa sjukdomar, till exempel malaria, diarré, lunginflammation och förkylning, hade kunnat behandlas utan problem i Väst. Jag ville veta mer om exakt vad som skulle kunna stoppa denna tragedi. Kan ni gissa vad som behövs? Rent vatten, bättre barnhälsovård, näringsrikt mat, ordentlig hygien och utbyggd förlossningsvård. Visserligen är det inte de enda lösningarna då samhällsstrukturen spelar stor roll. I områden med hög dödlighet bland barn under fem år råder det dessutom ofta brist på ekonomiska, sociala, hälsomässiga och miljömässiga resurser.

Så vad kan vi i Sverige bidra med för att minska antalet barn som dör? Jo, vi kan till exempel stötta barnrättsorganisationer som t ex Unicef, som fokuserar på utbildning, rent vatten, och har en gåvoshop online där man t ex kan köpa nötkräm för undernärda barn och samtidigt få ett fint gåvobevis att ge bort. Senaste två jularna har jag gett bort det i julklapp, och det har uppskattats. Man kan även ge bidrag som går till att exempelvis utbilda nyblivna mödrar, familjer och sjukvårdspersonal. Många barn saknar även grundläggande vaccinationer mot de allvarligaste sjukdomarna. Jag har valt att nämna Unicef för att jag hyser stor respekt för den organisationens arbete i Benin. Jag minns att jag som liten fick ta del av Unicefs vaccinationskampanj, jag var alltså ett sånt barn vars läppar pressades ihop för att droppa in vaccin. Barnadödligheten har minskat sen 90-talet, men än är det inte över. Hjälp fler barn fylla fem år.