Den 18 april firas Zimbabwes nationaldag. Rhodesia uppnår full självständighet och antar det historiskt symboliska namnet Zimbabwe så sent som 1980. Zimbabwe blev därmed den sista brittiska kolonin som blev självständig på den afrikanska kontinenten.

Zimbabwe ligger i södra Afrika och är till ytan något mindre än Sverige. Landet saknar kust. Angränsande länder är: Moçambique, Sydafrika, Botswana och Zambia. Namnet Zimbabwe kommer från dzimba dzemabwe, vilket betyder ”stenhus” på språket shona. Namnet för landet har använts sedan 1980 och är en hyllning till stenstaden Stora Zimbabwe.

Befolkningen består av cirka 15 miljoner (14 599 325 år 2014) och cirka två tredjedelar bor på landsbygden, men många flyttar in till städerna. De officiella språken är engelska, shona och ndebele. Zimbabwe har befolkats av folkgrupperna shona och ndebele i nästan 2000 år. Shona anlade stenstaden Stora Zimbabwe som bedrev en omfattande handel. Under 1800-talet kom europeiska kolonisatörer och britterna kontrollerade området. 1923 blev Sydrhodesia en brittisk koloni.

Med rasistiska jordfördelningslagar tvingades svarta bort från de bördigaste markerna som i stället gavs till de vita och de svarta gavs i utbyte marker med sämre odlingsmöjligheter. Endast vita kunde äga jordegendom och med rösträtten graderad efter egendom, utbildning och inkomst skapades en oöverkomlig barriär för svarta. Allt eftersom den vita invandrade befolkningen ökade antogs nya lagar och regler som stärkte de vitas privilegium och egendomar. För den afrikanska befolkningen gällde i stället tvångsförflyttning, misär och underutveckling.

När Rhodesia utropades som självständigt 1965 hade svarta ännu inte rösträtt och därför erkändes inte landet som självständigt av omvärlden. Den så kallade självständigheten fördömdes därför av FN, vilka också införde ekonomiska sanktioner mot landet, men den vita regeringen hade goda relationer till bland annat Sydafrika som vid denna tid också styrdes av en vit minoritetsregering. Efter ett långt befrielsekrig av svarta nationalistgrupper utropades nationen Zimbabwe 1980. Zimbabwe var den sista brittiska kolonin som blev självständig på den afrikanska kontinenten. Självständigheten firades på Rufaru Stadium i det som då ännu hette Salisbury och den Jamaicanska, legendariska artisten Bob Marley sjöng ”every man has a right to decide his own destiny”.

Prins Charles var där och representerade den utgående kolonialmakten och där fanns även statschefer från både det brittiska samväldet var där, men även från stora delar av Afrika. Befrielsekampens Joshua Nkomo, ledare av motståndsrörelsen ZAPU (Zimbabwe African People’s Union) som grundades 1961, var också där och självklart även Robert Mungabe som var den nya nationens valde premiärminister. Förväntningarna var enorma.

Det var en historisk period natt och en historisk period i Zimbabwe. Zimbabwes befolkning som levt under 90 års tid som andra klassens medborgare som styrts och förtryckts av de vita och deras koloniala skyddsmakt Storbritannien. Äntligen fick de, visserligen efter långtgående kompromisser, ta tillbaka makten och bli herrar i sitt eget land.

Efter självständigheten på 80-talet satsade regeringen till att börja med på politisk försoning och ekonomisk utveckling, men snart ökade motsättningarna och konflikter ledde till förlusten av tusentals liv på några år. Under 90-talet drevs det politiska läget upp och Zimbabwe hamnade i ekonomisk kris. Mellan år 2000-2002 genomdrev regeringen med våld en jordreform som drev tusentals vita från sina gårdar. Det första decenniet köptes drygt tre miljoner hektar upp av staten som erbjöds till omkring 50 000 familjer. Ekonomin slogs sönder, människor hamnade i nöd och regimens förtryck ökade. Den politiska oppositionen fick ett ökat inflytande av befolkningen.

Idag finns en obalans i landet, både beroende på en osäker politisk situation där landets ekonomi är svårt ansatt, arbetslösheten beräknas ligga på cirka 80 procent och miljoner människor, däribland många välutbildade har lämnat landet. Landet är även svårt ansatt av torka, till vissa delar beroende på väderfenomenet El Niño som särskilt drabbat jordbruket. Både Zimbabwe, Sydafrika, Malawi, Botswana och Namibia har drabbats hårt av torka och uteblivna regn.

Naturligtvis är Zimbabwe så mycket mer, eller nästan allt förutom dess kolonisering. Denna serie att hylla och gratulera olika länder på kontinenten handlar om att dels lyfta upp den mörka historien för att den inte ska glömmas bort, samt lyfta fram alla de olika länder som finns på kontinenten, men också för att hylla frigörandet från kolonialismen. Men fortfarande är det alltså en mycket liten del av landets historia, om än en mörk del som gett fruktansvärda konsekvenser och som är värd att lägga på minnet för att historien inte ska upprepas.