Nu när jag ändå är i Paris tänkte jag skriva några ord om denna stad. Jag kan tänka mig att de flesta har den romantiserade bilden av Frankrike eller närmare bestämt Paris. Men är Paris verkligen så som man tänker sig och har en bild av.

Jag minns första gången jag besökte Paris, det var sommaren 2003 när vi åkte med bil ner till Algeriet. Jag kommer ihåg hur jag och mina systrar hela tiden frågan pappa, ”är det där Eiffeltornet?” och pekade ut mot någon åker där vi kunde skymta en mast. ”Det där då, är det där Eiffeltornet?” och återigen pekade mot någon form av mast eller el-ledning. ”När är vi i Paris?” ”Kommer vi att se Eiffeltornet härifrån?” Alla dessa frågor får pappa och mamma höra av tre galna barn i baksätet i en Volvo 745 med takbox. När vi väl är framme i Paris och vi kliver ur bilen för att träffa vår kusin, frågar jag pappa ”Är det här Paris?” och han svarar tillbaka ”Ja, vad hade du förväntat dig?”, vad hade jag egentligen förväntat mig? Jag trodde att det skulle vara som i en dröm helt enkelt.

Paris har en speciell plats i mitt hjärta och det låter verkligen, VERKLIGEN klyschigt att säga så, men så är det. Här i Paris finns allt. Jag vet inte om det kan vara så att Frankrike påminner mig om Algeriet och mina somrar som jag spenderat i Algeriet eller om Algeriet påminner om Frankrike. När jag, min syster och mamma var i ett köpcentrum tidigare i veckan för att handla såg jag Selecto i hyllan. Av ren abstinens skrek jag ut ”Selecto!”, som är en läsk som finns i Algeriet och jag sprang mot hyllan. Den hamnade direkt i korgen.

Det finns ett område i Paris som heter Barbès och i det området är det många människor från olika delar av Afrika som lever, bor och har affärer, där finns det allt. Det är alltid lika kul att åka dit då man kan finna allt möjligt från världens hörn. Man kan kliva in i en affär och börja prata exempelvis arabiska eller tamazight. Det är det som är det fina med det mångkulturella. Eller när vi skulle till köpcentrumet Les Halles och vi skulle visa innehållet i våra väskor och vakten sedan säger ”Saha” som betyder tack på arabiska.

Det finns så mycket som man inte får missa när man besöker Paris och så mycket historia under Paris gatstenar. Det finns även många tecken på självständighetskriget mellan Algeriet och Frankrike. Exempelvis finns det en liten minnesskylt, på en bro nära Notre Dame som är till minne av massakern på algerierna under en demonstration den 17 oktober 1961. Trots den vackra staden med de pittoreska gatorna, de vackra caféerna och alla fina sevärdheter finns det också en baksida av det hela. Det är lite sådant som jag tror att personer glömmer bort när de ska besöka Paris. När jag åker till Paris med kompisar som aldrig varit här tycker jag att det är viktigt att de även få se de andra sidorna av Paris och inte alla fina områden som man ser på film eller efter att ha googlat på Paris.

Frankrikes fina Liberté, Egalite et Fraternite, som betyder frihet, jämlikhet och broderskap går att ifrågasätta. Då det förekommer en del rasism i detta land, när jag gjorde min undersökning om den rasism som finns, mådde jag verkligen dåligt av att läsa allt. Jag minns en gång när jag och min pappa var i Paris en gång, han sa åt mig att ta med mig våra pass, jag frågade varför vi ska gå runt med våra pass? Han sa till mig att de kan se att vi är algerier och kan stoppa oss för att presentera våra papper. Jag tänkte att hans gamla tänk från den tiden han bodde i Paris härjade. Men jag gjorde som han sa. Men detta var inte bara något gammalt tänk från hans sida, min syster berättade om en person som blev kontrollerad och bortförd av kontrollanter i metron. Jag har sett personer bli stoppade för att presentera deras papper ute i allmänheten. En bra bok på ämnet är Betongen brinner av Torun Börtz som skildrar en del av rasismen här i Frankrike. Detta är enbart tankar från mina egna erfarenheter och representerar inte vad alla tycker eller vet om Paris.

För mig finns en del av Algeriet i Frankrike vilket kan bidra till att jag kanske känner mig lite som hemma i Paris. Det finns två sidor av myntet och även två sidor av Paris, för mig är det som författaren Voltaire skriver i Candide, ”i den bästa av världar”.