Debattsvar: Malmö Stad svarar på kritiken angående minskat stöd i kampen mot afrofobi

Malmö Stad svarar via Nils Karlsson och Mediha Ahmadi på den kritik som framförts i debattartikeln Malmö Stads svek mot afrosvenskar som publicerades den 23 maj.

Malmö stad tar ett krafttag i arbetet mot rasism och diskriminering.

Nils Karlsson. Foto: ?
Nils Karlsson (MP), kommunalråd Malmö Stad. Foto: Frida Roijer.

Vi miljöpartister och socialdemokrater i beredningen för demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter förstår besvikelsen inom arbetsgruppen som arbetat med att ta fram förslag för att motverka afrofobi i Malmö. Även om vi väljer att gå vidare med större delen av de förslag som lämnades så kan vi inte, just nu, gå vidare med alla.

Vi vill börja med att ta avstånd från påståendet att Socialdemokraterna och Miljöpartiet, med stöd av Sverigedemokraterna, skulle ha fattat beslut om att avveckla arbetet med afrofobi i Malmö. Tvärtom förstärker vi nu det antirastiska och antidiskriminerande arbetet ytterligare, och det utan Sverigedemokraterna.

Malmö är en stad i framkant vad gäller arbetet mot rasism och tänker fortsätta att vara det. Med beslutet i beredningen för demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter ser vi till att stärka det arbetet och ta ett nytt, samlat grepp för att skapa en jämlik stad. Även här vill vi ligga i framkant och har som ambition att bli en pilotkommun för jämlikhetsdata, genom ett samarbete med Diskrimineringsombudsmannen.

Jämlikhetsdata ger oss möjlighet att få en statistisk överblick över den diskriminering som finns i Malmö. Statistiken är inte bara könsuppdelad utan synliggör samtliga diskrimineringsgrunder. Detta ger oss bättre förutsättningar att sätta in insatser där de behövs som mest.

Mediha Ahmadi. Foto:?
Mediha Ahmadi (S), gruppledare Malmö Stad. Foto: Malmö Stad, Tomaz Lundstedt.

Det råder ingen som helst tvekan att afrofobi är ett samhällsproblem och att den afrosvenska gruppen är en av de mest utsatta för diskriminering, rasism och hatbrott. Det arbete som har påbörjats för att motverka afrofobi är inte på något sätt ogjort eller till ända. Tvärtom är det en värdefull och viktig del i det nya arbetet för att motverka rasism och diskriminering. Man kan se det som startskottet på ett bredare och mer omfattande antirasistiskt arbete än tidigare. Vårt främsta fokus kommer att även framöver att vara afrofobi, men vi vill också inkludera andra former av rasism. För att ge ett exempel innebär beredningens beslut att man inte bara har ett ansvar att ta fram pedagogiskt material för att motverka afrofobi utan också för att motverka till exempel islamofobi och antisemitism. Beslutet utesluter inte riktade insatser mot afrofobi – behovet av sådana beläggs synnerligen väl i de rapporter som lagts fram för oss.

Vi säger nej till ett afrosvenskt kunskapscenter, men går vidare med de flesta av de övriga förslagen. Det finns inget utrymme för en investering i ett kunskapscenter i de medel som Malmö har att arbeta med för antidiskriminering just nu. Vi kommer även i fortsättningen att låta dem som berörs av politiska beslut vara delaktiga i så stor del som möjligt av den politiska processen. Men det är viktigt att vara tydlig med vad vi förväntar oss av varandra så att ingen känner sig lurad av de beslut som faktiskt fattas.

Vi kan inte nog understryka att all form av rasism och diskriminering är oacceptabelt och Malmö stad ska fortsätta att arbeta för allas lika rättigheter och för jämlikhet. Med beslutet från beredningen för demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter tas ett nytt krafttag i arbetet mot rasism och diskriminering.

 

Nils Karlsson (MP), kommunalråd med ansvar för demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter.

Mediha Ahmadi (S), gruppledare i beredningen för demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter.

Svarta ansikten på vita väggar kan rädda liv

I ett vitt rum hänger rosa, orange, och gula gerberor från taket. I svarta ramar hänger porträtt av svarta män och kvinnor bland färgglada blommor och växter mot den vita väggen. Hans namn är Brandon Stanciell men han är mer känd som TheManWhoLovedFlowers på Instagram, där han har över 10 tusen följare. I helgen fick jag äran att vara en del av hans utställning som ägde rum i Los Angeles. En utställning som påminde mig om varför representation av den icke normativa kroppen är ytterst viktigt.

IMG_4491Det var på instagram som Stanciell för några veckor sedan tog kontakt med mig angående en fotografering. Några veckor senare stod hans vänner, familj och fans samlade i ett galleri för att se hans första solo utställning The Man who Loved Flowers och porträttserierna Here, Take These och The Boys Who Loved Flowers.

Fotograf: Veronica Odetunde
Fotograf: Veronica Odetunde

När jag gick där med min kompis bland bara svarta människor som prydde väggarna så slog det oss. Detta är typ historiskt. Vi har aldrig varit i ett rum där alla ser ut som oss eller där vi känt sån stor tillhörighet. Vi kände oss för en gångs skull hemma.

Så länge jag kan minnas har jag alltid uppskattat konst och kreativitet. Jag tyckte om att gå på museum och utställningar men jag kände mig aldrig hemma. Precis som med media så såg jag aldrig mig själv i några av målningarna. Jag kunde inte relatera.

Den känslan jag fick när jag lämnade galleriet igår var obeskrivlig. Vi hade alla samlats, alla olika typer av människor med olika nationaliteter och delar av staden. Oavsett hudfärg så tror jag att vi alla kunde enas om att det var större än bara en utställning. Representation är så himla viktigt. Och igår så insåg jag verkligen hur viktigt det är. Det gjorde någonting med mig, den kraften jag fick efter att ha sett mitt ansikte, mina svarta bröders ansikten hängandes mot den vita kala väggen var så otroligt stark.

Fotograf: Suvi Nwoko
Fotograf: Suvi Nwoko

Tänk om jag hade fått höra om svarta poeter, filosofer, teoretiker, uppfinnare, konstnärer eller författare när jag växte upp. Då hade den kraften som jag kände igår funnits med mig under hela min existens. Men tyvärr så har det inte varit så. Inte ens i närheten. Det enda jag har fått höra är att mina nigerianska förfäder var slavar. Och att i min mammas thailändska kultur så vill kvinnorna inget hellre än att gifta sig med en svensk rik man för ett hopp om ett bättre liv. Dessa historier har jag hört i omgångar och de har format mig och mina systrar och bröder i vår syn på oss själva och vad vi är kapabla till.

Under mina 23 år så jag har aldrig känt sånt hopp som jag gjorde igår. Att en bild på svarta kroppar i positiv skildring kunde rädda mig säger mycket. Representation av alla typer av människor i media är ytterst viktigt. Inte bara svarta kroppar, utan även tjocka kroppar, kroppar som är unika och bär på historier som den normativa vita, smala, långa kroppen inte bär på.

Jag har alltid tänkt att vi alla föds med ett syfte. Igår såg jag meningen med mitt liv som en uppenbarelse. Jag vet inte exakt hur men på något sätt måste jag se till att kvinnor som jag, män som min pappa och människor som mina vänner som är så långt ifrån den normativa bilden av vad skönhet betyder ska bli representerade på ett respektfullt sätt. För visst är vi representerade, i kampanjer som visar svältande barn i Afrika, på efterlyst där grabbgäng rånar och misshandlar oskyldiga medborgare eller i memes på sociala medier där svarta unga tjejer skakar på rumpan i nästan inga kläder i hopp att bli upptäckta, (eller räddade).

Fotograf: Veronica Odetunde
Fotograf: Veronica Odetunde

Igår insåg jag att representation räddar liv. Det kommer att rädda spruckna , självdustruktiva, hopplösa själar. Kommunikations teoretikern Kenneth Burke sa ”identification is more powerful than persuasion”. Att känna igen sig själv i någon annan är den största motivationen. Att se den man vill vara på TV och att se att denna personen ser ut som dig själv är att rädda livet och hoppet på de kommande generationerna.

Om du har vägarna förbi Los Angeles innan den 11 Juni, besök denna utställning. Den räddade mig från att fastna i fällan där man hamnar när man inte har hopp. Hoppet som togs från mig när jag var yngre, då jag ständigt blev påmind om att människor som ser ut som mig enligt historien vi lär oss i skolan har det svårare att lyckats i livet.

En svarta kropp i en svart ram, mot en vit vägg gav mig hopp. Flera positiva representationer i media av kroppar som skiljer sig från normen kan rädda liv.

Bilder från utställningen The Man Who Loved Flowers av Brandon Stanciell även kallad TheFlowerpapi:

Detta bildspel kräver JavaScript.

För att se mer från Stanciells verk besök:

Themanwholovedflowers på Tumblr

Themanwholovedflowers på Instagram

www.Heretakethese.us

För att donera till Stanciells kommande projekt: Besök hans GoFundMe-kampanj HÄR

 

Veronica Odetunde
Veronica Odetunde