Det här med att känna sig som hemma i universitetsmiljön kan vara lite olika för alla. En del tar studenten nu till sommaren och har redan fått välja vilket program och vilka kurser de vill studera till hösten eller om de inte vill plugga alls. Universitet kan även vara skrämmande då det är något nytt, det kan vara själva studierna som skrämmer, om det är svårt eller inte eller hur mycket fritid som finns mellan föreläsningar och pluggandet. Medan en del kanske är rädda för att inte känna sig som hemma på grund av att personen inte har en akademisk bakgrund, att föräldrarna inte har studerat vid universitetet innan. Jag uppfattar att det finns en typ av hierarki i universitetsvärlden.

Jag själv som har studerat vid universitetet sedan 2012 känner mig fortfarande inte helt hemma i universitetsmiljön. Jag minns en vinterdag när jag satt på bussen mot Flogsta i Uppsala för att åka hem på middag hos en kompis. Jag såg studenterna på bussen och längtade till universitetslivet och såg fram emot att ta studenten för att jag hade en bild av hur det kommer att vara. En del som jag pluggar med eller har pluggat med har föräldrar med en lång akademisk bakgrund. Men det mesta kanske inte ligger på själva individen, det hänger även på universitetsmiljön huruvida man känner sig som hemma eller inte. Jag och mina kompisar brukar prata om just universitetsmiljön och vilken påverkan den har när en själv inte kommer från en akademisk familj. Jag som har studerat både i Stockholm och vid Uppsala universitet kan själv lägga märke till hur universitetsmiljön har en typ av påverkan.

Att se flera personer från minoriteter studera, som är professorer, forskare eller lärare ger en större drivkraft att studera. Personer på universitet har en stor påverkan på själva studenten, vilket jag tror att många inte är medvetna om. Därför är det viktigt att det finns afrosvenskar som är lärare, professorer för att studenter med en annan bakgrund ska känna sig mer hemma. Det handlar om att ändra på universitetsmiljön för att få flera personer att känna sig välkomna. Om en person inte kommer från en familj som har en akademisk bakgrund kan det kanske kännas svårt att få en typ av motivation. Och då är det viktigt att det finns afrosvenskar vid universitet för att studenterna får en förebild och bli inspirerade att gå vidare till högre studier.

Men det stora som påverkar mig är att jag inte kommer från en stor akademisk familj där examensbevis hänger på väggen i vardagsrummet i guldram och en släkting som känner föreläsare eller forskare. Jag menar inte att det är så för alla som kommer från en akademisk familj, det är bara bildligt talat. Mångfalden vid ett universitet är viktig för att flera ska känna sig som hemma och även våga studera vid universitetet. Men det är svårt att bryta mot det gamla som fortfarande lever kvar och satsa på framtiden när framtiden ändå knackar på dörren.