Afropé på "Black Lives Matter"-manifestationer i Stockholm och Göteborg

Manifestationer för att visa stöd för Black Lives Matter-rörelsen har pågått under drygt en vecka runt om i Sverige och Danmark. Manifestationer har hållits i Malmö, Köpenhamn, Stockholm och Göteborg. Afropé var på plats under Stockholms och Göteborgs arrangemang.

STOCKHOLM 28/7

Detta bildspel kräver JavaScript.

Den 28 juli samlades afrosvenskar, tillsammans med supporters i Stockholm för att visa sitt stöd för Black Lives Matter genom en manifestation på Sergels torg. Torget fylldes av människor för den känslofyllda manifestationen. De som skulle stå i talarstolen var ett flertal tunga, uppmärksammade namn som skulle hålla sina tal inför de många åskådare som hade samlats.

De annonserade talarna var enligt BLM-demonstrationens Facebooksida följande:

Christian Hofverberg, Rashid Musa, Mariama Jobe, Mr.noir, Miriam och Eden, Araia Ghirmai Sebhatu, Samuel Girma, Malcolm Momodou Jallow, Isaac Toll Wood, Malak Habib, Sakariya Hirsi, Hamza Hirsi, Joey Belmondo och Kelly Sika med vänner.

Uppslutningen var stor, lyssnarna var många och budskapet var starkt, men tyvärr var det så stora problem med ljudet att mycket få delar av talen kunde uppfattas av andra än de som stod längst fram. Även många av de som stod långt fram hade svårt att höra hela talen. En mycket trist miss på ett annars så lyckat arrangemang.


GÖTEBORG 30/7

Detta bildspel kräver JavaScript.

Göteborg var sista manifestationsstad ut, och med en något mindre styrka än Stockholms uppställning fick vi lyssna till inte mindre än sex känslomässiga och starkt engagerande tal. Här bjöds vi dessutom på upplyftande och stärkande sång och musik från Mama Gumbo, tillsammans med Dembo theRootsman & friends.

I Göteborg var det Steffi Aluoch, som rest upp från Malmö, som höll i programmet. Hon höll också det avslutande talet inför en engagerad Göteborgspublik som vid flera tillfällen kunde höras ropa i kör; ”Black lives matter”, ”All black lives matter”, ”No justice, no peace”. Steffi påminde oss i sitt tal om att varje gång vi håller tyst när vi ser något orätt hända, då säger vi ja till förtryck.

Övriga talare under Göteborgsmanifestationen var Zahid Baloch, Naeb Isak, Hodon Ali, Assia Dahir och Ayuub Ragis. Flera av talarna pratade om vikten av att stå upp för ‘alla’ svarta, oavsett religion, sexualitet eller ursprung. Assia Dahir påpekade att vi i Sverige måste se till vårt eget land, att vi måste göra oss medvetna om att vi lever i ett land som hjälpt till att skapa mycket rasism och upprätthåller systematisk diskriminering av afrosvenskar. Ett land där de afrofobiska hatbrotten ökar och är överrepresenterade i statistiken.

Black lives matter må vara sprunget ur händelser i USA, men ordens innebörd är lika aktuella här i Sverige och vi är inte på något sätt skonade från händelser där svarta utsätts för diskriminering och rasism i vardagslivet. Vi minns till exempel fallen med Yusupha Sallah i Malmö, busschauffören i Göteborg och Fidel Ogu i Stockholm.

Det blåser många kalla och hårda vindar i vår värld just nu och det känns viktigt att vi står enade, tillsammans, och jobbar hårt för allas lika värde och rätt. Oavsett var på jorden vi bor.

En eloge till alla arrangörer, aktivister och allierade som fredligt stått upp för och krävt svartas lika värde i samhället.

All black lives matter.

Kiqi Dumbuya Minteh Fatou Touray
Kiqi Dumbuya Minteh
Fatou Touray

 

I Nollywood är inget hittepå

Kort efter att jag anlände i Cotonou hörde jag min syster under en konversation suckande säga ”On ne meurt jamais en Afrique, on est toujours tue´”, i Afrika dör man aldrig, man har alltid blivit dödad.
Jag tycker att det är ett starkt uttryck, som på många sätt beskriver det hårda livet i Benin. Eftersom att jag spenderat mitt vuxna liv i Sverige, har jag inte lika lätt att förstå alla uttryck och ordspråk, men det tar inte många dagar innan jag slängs in i rytmen.

Smärtsamt varmt. Foto: Privat
Smärtsamt varmt. Foto: Privat

Mellan klockan 11 och 15 är det smärtsamt att ta sig ut i värmen, istället samlas vi framför Nollywood tv-kanalen och fläkten på högvarv. Nollywood är den nigerianska varianten av Hollywood, och är både i, och utanför kontinenten omtalad för sina verklighetstrogna filmer.

Produktionen är inte alltid den bästa, men manus och handling är imponerande (och självklart även de manliga skådespelarna). Den här eftermiddagen var filmens tema en änkas överlevnad, efter att hon anklagas för att ha förgiftat sin make, hennes barns far. Enligt läkare hade maken dött av en hjärtattack, men för svärfamiljen var kvinnan att anklaga, eftersom att hon då skulle ärva makens alla tillgångar. Dessutom hade det tidigare inte funnits fall av hjärt- eller kärlsjukdomar i familjen, så självklart måste kvinnan kokat ihop något.

I Sverige njuter jag av kärleksfilmerna men för folket här är dessa filmer speglingar av samhället, för det är inte bara kärlek. De har inte enbart skapats för underhållning, för mycket av det som visas händer i verkliga livet. Många gånger har dessa filmer räddat liv på människor, genom att bidra med livsviktiga lärdomar. För tyvärr är livet här en bitter värld där avundsjuka kan vara orsak till en oskyldigs död.

Jag menar inte på att avundsjuka, svartsjuka, elakhet och konkurrens inte finns mellan oss hemma i Sverige. För även där tävlas det om vem som har störst hus på gatan, bäst karriär, dyrast bil, mest framgångsrika ungen, vackrast tänder eller annat oviktigt. Många gånger är vi inte intresserade av hur mycket kompisen slitit för sin bil, utan av att det är snyggare eller dyrare.

Det är precis på samma sätt här, bara att människor i den här delen av världen lever i extrem fattigdom, och stark utövningstradition av religion och övernaturliga krafter. Livet tvingar en att ta till det som finns för att överleva. På gott och ont.

Nollywood, Nigerias Hollywood. Foto: Nwabu2010
Nollywood, Nigerias Hollywood. Foto: Nwabu2010

Igår hörde jag ett samtal om en bekants bortgång, där den ena hade hört att hen dog av sjukdomar, och den andre hade hört att personen blivit förgiftad. Det finns liksom alltid skäl till att tro att en person inte dött av naturliga skäl. Ibland är berättelser så pass brutala, att även jag tar till övernaturliga resonemang. Det vetenskapliga, sunda förnuftet: jag tror det när jag ser det, har ingen chans här.

 

Det här är livet i Benin, och såklart även andra länder här. Jag tror att det är en av anledningarna till min enorma fascination av kontinenten. Råheten går liksom att ta på, samtidigt som livet är otroligt charmigt på ett in your face sätt. Därför är det inte konstigt att syrran ibland blir trött på att en afrikan aldrig kan få dö ifred, för det ska nästan alltid tilläggas något.

Rokibath Alassane
Rokibath Alassane

Assane Ndiaye avslutade OGIS Kulturvecka i Stockholm – en magisk kväll

Under vecka 29 bjöd OGIS (The Gambian Organisation In Sweden) på sin årliga gambiska kulturvecka i Stockholm – Afropé har tidigare skrivit om kulturveckan, här. Veckan avslutades storstilat på Eventhuset, med den senegalesiska stjärnan Assane Ndiaye. Afropé var självklart på plats.

13835646_10153767838558513_1252176704_oNär det väl stod klart att Assane Ndiaye skulle besöka OGIS kulturvecka var det inte bara Stockholms gambier med vänner som var på plats, utan flera långväga gäster kom för att se stjärnan på Eventhusets scen.

Portarna till festvåningen slogs upp 21.00 och vid midnatt när undertecknade för Afropé anlände ringlade sig kön utanför lång. Långsamt och ansvarsfullt slussades gäster in via ID-koll och entré. Väl uppe i lokalen hade sittplatserna börjat fyllas till bredden och de enda lediga platserna som fanns kvar var vid VIP-avdelningen.

Alldeles lagom till öppningsakten och gästartisten, gambiern Singatehs entré, har vi hunnit ta plats i publikhavet. Singateh kommer ut på scenen strax efter klockan ett och får igång delar av publiken med sina dansvänliga hits och vi ser ett gäng, både okända och kända ansikten i gambisksvenska diasporan dansa loss till hans musik.

Nästan på klockslaget 02.00 gör storheten själv, Assane Ndiaye entré. Och vore det inte för det faktum att vi är medvetna om att många gäster, på denna typ av konserter, ofta står utanför festlokalen, hade vi nog suttit som fågelholkar där på våra platser och undrat var alla människor kom ifrån, när det fullkomligt strömmade in människor till dansgolvet och fyllde lokalen till bredden. Det påminde nästan om en pingvinvandring, fast en mycket graciös sådan givetvis. Hela Eventhuset gungade och publikens dansande påminde om vågor på ett hav. Vackert.

I en full timme underhöll Assane publiken och många tog sig upp till stjärnan på scenen för att hylla honom och visa sin uppskattning. Sedlar regnade över stjärnan som sig bör på en riktig gambisk tillställning. I sommarnatten och hettan svettades vi alla ikapp och nog önskade kanske en och annan att en tagit med sig en solfjäder eller handfläkt… men bara för några sekunder, de sekunder som löpte mellan låtarna. För när musiken spelade och Assane Ndiayes pärlstämma fyllde lokalen, ja då var det nog få som hade tid att tänka på svettpärlor.

Afropé kan bara gratulera och tacka OGIS för en väl genomförd kulturvecka, med magiskt avslut. Och vi är övertygade om att de av våra läsare som varit där tycker detsamma.

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Kiqi Dumbuya Minteh Fatou Touray
Kiqi Dumbuya
Fatou Touray

Tingatinga – färgstark och glad konst med östafrikanskt ursprung

Den som någon gång besökt Östafrika, och då främst Tanzania kan omöjligt ha missat konstformen Tingatinga. De färgstarka och humoristiska konstverken säljs i nästan varje gathörn och är en populär souvenir att köpa med hem från semestern.

Foto: Todd Schaffer
Foto: Todd Schaffer

Skaparen av dagens Tingatinga-konst var Edward Tingatinga, som också gett sitt namn till konstformen. Han började måla under slutet av 1960-talet i Oyster Bay i Dar es Salaam, Tanzania. För att hålla kostnaden nere använde han sig av billiga material så som masonitskivor och cykellack. Tingatingas målningar blev snabbt populära och när han dog 1972 började ett antal konstnärer att ta efter Tingatingas stil, både genom att reproducera hans verk men också genom att utveckla egna konstverk i samma stil.

Konststilens ursprung kan dock gå längre bak i tiden, och var stilen ursprungligen uppstod är därför något oklart. Till exempel kan målningar med liknande motiv och likhet med Tingatingas konst ses som väggmålningar i byn Ngapa, samma by som Edward Tingatingas pappa kom ifrån. Vissa hävdar därmed att Tingatinga inte kan ses som en egen konstform, utan snarare som en modern version av olika former av traditionell östafrikansk konst.

Oavsett Tingatinga-konstens ursprung har stilen fått en nästintill explosionsartad spridning och går nu att finna över hela Östafrika. Ibland beskrivs Tingatinga dessutom som flygplatskonst, då tavlorna ofta storleksanpassas för att vara lätt att transportera för turister, samt med motiv som är populära för besökare, så som djuren som ses på safari. Den typiska Tingatingamålningen består därmed av starka och klara färger målat med cykellack, och motiv föreställande humoristiska och inte sällan karikatyrliknande djur från den östafrikanska naturen. Stilen utvecklas dock konstant och det dyker upp nya motiv, färgkombinationer och uttryck. Det är heller inte ovanligt att se tingatingainspirerade målningar på alltifrån vykort till leksaker om man besöker en marknad eller shoppinggata i något östafrikanskt land.

Nedan finns ett bildspel som visar några av dessa vackra tingatingamålningar.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Anna Wedin
Anna Wedin

Lukten av höns skrämmer bort malariamyggor

En studie genomförd i Etiopien med forskare från både Sverige och Etiopien visar på att lukten av höns håller malariamyggor på avstånd, och kan därmed vara en framtida lösning för att minska antalet fall av sjukdomen.

Höns i kampen mot malaria. Foto: Roman Köhler
Höns i kampen mot malaria. Foto: Roman Köhler

Enligt FN dödade malaria närmare 400 000 människor på den afrikanska kontinenten förra året. Trots att antalet insjuknade och antalet dödsfall minskar årligen, krävs det stora insatser för att ytterligare minska förekomsten av sjukdomen. För att kunna göra detta tar forskare nu till mer okonventionella metoder för att bekämpa sjukdomen. En utveckling som dessutom blir allt viktigare i och med den ökade resistens mot bekämpningsmedel som malariaspridande myggor uppvisar.

Etiopiska och svenska forskare har nyligen upptäckt att lukten av höns och andra fåglar minskar förekomsten av malariaspridande myggor, något som förklaras med att myggorna luktar sig till sina värdar, och därmed troligen skyr lukten av fåglar och speciellt höns. Studien visade på att antalet infångade myggor i närheten av där höns vistades var markant mindre än på platser utan höns.

Myggorna som sprider malariaparasiten mellan människor när de suger blod sticker även andra djur, så som boskap, men undviker uppenbarligen alla fåglar. Experimentet som genomfördes i västra Etiopien innebar att forskarna bland annat placerade en levande höna i en bur bredvid en person sovandes under ett myggnät som också fångade in myggorna som närmade sig. I andra försök användes fjädrar från höns för att undersöka effekten på myggorna.

Studien resulterade i att forskarna kunde dra slutsatsen att lukten av höns och andra fåglar har en avskräckande effekt på malariaspridande myggor, och att genom att använda sig av denna lukt som någon form av avskräckningsmedel skulle malaria kunna bekämpas på ett mer naturligt sätt.

Anna Wedin
Anna Wedin

 

Oroligheter inför det zambiska valet, oppositionsanhängare gripna av polis

I början av augusti genomförs president- samt parlamentsval i Zambia, och oron för att det politiska våldet ska trappas upp ökar. Senaste incidenten innebar att oppositionsanhängare greps vid ett tillslag hemma hos oppositionens kandidat till vicepresidentposten.

Parlamentet i Lusaka, Zambia. Foto: Lighton Phiri
Parlamentet i Lusaka, Zambia. Foto: Lighton Phiri

Den 11 augusti går det zambiska folket till vallokalerna för att rösta fram en ny president samt ett nytt parlament. Nuvarande presidenten, Edgar Lungu från partiet Patriotic Front, utmanas av United Party for National Developments presidentkandidat Hakainde Hichilema. Den politiska utvecklingen i landet har dock skapat oro för att det politiska våldet ska trappas upp inför valet.

Nyligen kom rapporter om att zambisk polis gripit 28 oppositionsanhängare samt använt tårgas vid ett tillslag mot oppositionspartiets vicepresidentkandidat, Geoffrey Bwalya Mwambas hem i Kasama, i landets norra provins. Enligt polisen letade man efter personer som vandaliserat valaffischer och som gömt sig i Mwambas hem, och användandet av tårgas uppges vara för att driva ut de som gömt sig i huset. Vid tillslaget ska man dessutom ha hittat fem bensinbomber samt spjut och machetes enligt polisens talesman. Mwambas parti, United Party for National Development menar dock att bensinbomberna planterats i huset.

Mwamba befann sig inte själv i huset vid tillslaget men däremot hans barnbarn som uppges ha blivit skadade vid tillslaget och fått uppsöka sjukhus. På Mwambas facebooksida skriver han ”Mina små barnbarn har tagits till sjukhuset efter att ha fallit offer för denna barbariska handling utförd av polisen”.

Källa: BBC

Anna Wedin
Anna Wedin

Första kvinnliga presidentkandidaten i Somalia

Somalias första kvinnliga presidentkandidat heter Fadumo Dayib, men kallas för Deeqo. Deeqo betyder ”tillräcklig” och gavs till henne då hon var det första överlevande barnet i familjen. Innan henne hade elva barn i familjen dött i sjukdomar som hade kunnat förebyggas. Att vara det tolfte barnet i familjen och den som överlevde är också roten till hennes motivation att tjäna mänskligheten. Deeqo själv har höga förväntningar på vad hon själv vill skapa för ett land som drabbats av mer än två decennier av instabilitet, om hon skulle bli vald till president.

Deeqo, presidentkandidat i Somalia Foto: Print Screen från Youtube
Fadumo Dayib ”Deeqo”, presidentkandidat i Somalia Foto: Print Screen från Youtube

Deeqo föddes i Kenya, dit hennes mor flyttade efter att ha förlorat sina barn. De deporterades tillbaka till Somalia 1989. När inbördeskriget startade i Somalia 1990, flydde Deeqo till Finland med sina syskon, som ensamkommande barn. Hon tillbringade 26 år som flykting i Finland, men hade alltid sina Somaliska rötter i åtanke och en önskan om att återvända.

Att bo i Finland har gett henne många privilegier som hon sannolikt inte skulle ha haft i sitt eget land, berättade Deeqo till Okey Africa, i en intervju som gjordes med henne nyligen.

Deeqo har studerat i både Finland och vid Harvard University. Bland annat har hon studerat internationell folkhälsa och hon är för närvarande doktorand vid Helsingfors universitet.

Somalia är fortfarande mycket mansdominerat, så när Deeqo meddelade att hon ställer upp som presidentkandidat, var det många som hade svårt att tro det. Deeqo själv tror att hon som president, om hon skulle väljas till det, kommer att kunna sätta stopp för eventuella framtida al-Shababuppror.

I intervjun med Okay Africa nyligen så uppgav hon följande:

”Jag kommer att göra detta även om det innebär min död, eftersom det är min medborgerliga plikt. Det är en moralisk skyldighet för oss att se vårt land bli en säker plats.”

 

Fadumo Dayib (Facebook)

Fadumo Dayib (hemsida)

Källa: Okay Africa

Fatou Touray
Fatou Touray