Under min uppväxt så fanns det inte många från andra länder i min omgivning. Och speciellt inte svarta. Jag minns en flicka i lågstadiet. Hon var den enda flickan i hela det lilla samhället som var svart, tror jag. Hon var ganska populär, men jag kommer också ihåg hur vi andra barn samlades runt henne och ville ta på hennes hår. Jag var en av dem. Jag var fascinerad och först förstod jag inte hur obekväm detta gjorde henne. Hon sa ifrån en gång minns jag, och jag vet att i alla fall jag lyssnade på det. Men jag ville fortfarande känna på hennes hår.

Under de kommande åren jag gick i skolan gick vi aldrig igenom varför människor kan se olika ut men ändå vara samma. Vi pratade aldrig om länder i Afrika eller Sydamerika. Under lektionerna i högstadiet som på den tiden gick under förkortningen ”SO” så lärde vi oss mest om andra världskriget. Det var visserligen en väldigt bra lärare som engagerat förklarade för oss allt det vidriga som hände i Nazi–Tyskland. Men han missade att berätta om de första koncentrationslägren på öar utanför Namibias kust. Eller om alla de soldater som krigade och dog i de koloniserade länderna. I gymnasiet så gick vi visserligen långt bak till tusentalet efter Kristus, men bara i Sveriges historia. Kungalängderna avlöste varandra och det enda positiva var att läsa om drottning Kristina, ett välkommet avbrott i det till synes homogena havet av kungar. Det var ofta jag påpekade bristen på kvinnor för min manlige lärare, men jag påpekade aldrig avsaknaden av historiska fakta utanför Sverige. Jag fick inte reda på någonting om till exempel morernas påverkan i Spanien mellan 700 – 1478 e.Kr, om all konst, medicin, vetenskap och teknik dessa nordafrikaner tog med sig till den spanska halvön, eller att Maliriket fortfarande räknas som det rikaste landet i världen. Tänk, jag hade inte ens vett att fråga!

I förordning om läroplan för gymnasieskolan, utkommen 2011 (ett år efter jag tog studenten) står detta:

Eleverna ska träna sig att tänka kritiskt, att granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ. På så vis närmar sig eleverna ett vetenskapligt sätt att tänka och arbeta.

… En trygg identitet och medvetenhet om det egna och delaktighet i det gemensamma kulturarvet stärker förmågan att förstå och leva sig in i andras villkor och värderingsgrunder. Skolan ska bidra till att elever får en identitet som kan relateras till inte bara det specifikt svenska utan också det nordiska, det europeiska och ytterst det globala…

Jag fick ungefär noll möjlighet till detta. Det afrikanska kulturarvet i vår moderna historia fick jag aldrig möjligheten att studera. Jag fick ingen tillgång till det och fick inte ens tummen ur att söka upp den informationen själv. Det var inte för än jag träffade min man som denna värld öppnade sig. Visst, jag hade väl alltid anat att det var något som inte berättades. Världen kunde omöjligt vara så vit som den presenterades för mig i skolan. Men eftersom jag inte visste hur jag skulle börja leta så började jag inte heller. Viss mått av kunskap hade jag fått när jag pluggade på en folkhögskola där vi reste till Tanzania. Men det var först när min man visade mig dokumentärfilmerna ”Hidden Colors” som valvets portar slog upp på allvar och rikedomarna visade sig tillsammans med många vidriga sanningar. Och det gör mig arg. Jag har gått i grundskola i nio år och i gymnasiet i tre år och jag har fått lära mig mer om den enorma påverkan som människor från den afrikanska kontinenten haft på världen från tre dokumentärfilmer än vad jag fått lära mig på tolv år i statlig, svensk skola! Vad handlar det om egentligen? I förordningen så står det att elever ska kunna få en identitet som kan relatera även till det ytterst globala. Men det står också att ”Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser.”

Detta är alltså den nya förordningen utkommen 2011 och ordet rasism står inte med. För de som inte vet så är det skillnad på rasism och främlingsfientlighet. Rasism handlar enbart om makt, det är själva syftet. Sedan att man började använda människors hudfärg som medel för att verkställa denna makten (under koloniseringen och slavhandeln) är en annan sak. Främlingsfientlighet handlar istället om rädsla för det okända och kan tolkas på olika sätt. Här i Sverige är min uppfattning att man främst pratar om det i relation till vissa människors rädsla för till exempel personer med ursprung från Mellanöstern. Roten till rädslan har snarare med föreställningen om terrorism att göra än själva ursprunget. Rasism och främlingsfientlighet påminner om varandra och båda är grundade i okunskap, men de är inte samma sak. Att det inte står i förordningen att svensk gymnasieskola ska jobba aktivt mot rasism hoppas jag är okunskap, men jag är rädd för att det inte är det.

Nu skrevs detta året efter jag tog studenten, vad som stod innan vet jag inte. Men jag har pratat med elever som varit examinerade efter 2011 och de vittnar om samma europacentrering som den jag var med om. Okej, det tar tid att förändra människor. Men det tar ännu längre tid om det saknas politisk vilja. Och under tiden så förblir barn efter barn i vårt ”upplysta” land oupplysta. Konsekvenserna för de svarta barnen blir visserligen större, men inget barn tjänar på att hållas i omedveten ignorans.