De säger att bra saker är värda att kämpa för, att man inte kan få något gratis här i världen. Ingen skulle kunna påstå att självständigheten för Sydsudan har varit någon dans på rosor heller. Det unga kustlösa men oljerika landet är beläget som namnet anger i södra Sudan med Kenya, Uganda, Etiopien, Centralafrikanska Republiken och Kongo som andra grannar.

I modern tid har det varit två inbördeskrig mellan norra och södra Sudan på grund av oenigheter om makt, lokalt självstyre och om sharia-lagar skulle införas i det övervägande icke-muslimska Sydsudan. Det senaste kriget avslutades med ett fredsavtal mellan den arabisk-islamistiska regeringen i Khartoum (Sudans huvudstad) och sudanesiska folkets befrielsearmé (SPLA), som gav självstyre för Sydsudan och löftet om en folkomröstning om självständighet i januari 2011. Dryga 98 % av den röstande befolkningen ville att Sydsudan skulle bryta sig fri från Sudan men det fanns och finns fortfarande konflikter angående gränsområden och var exakt skiljelinjen länderna emellan ska gå.

Den 9 juli 2011 utropade Sydsudan sig självständigt från Sudan som svarade med att avbryta fredssamtalen dem emellan. Sudan och Sydsudan enades slutligen i september 2013 om att genomföra alla punkter i den fredsöverenskommelse de ingick 2012. Den nya överenskommelsen slöts bara några dagar innan Sudan skulle stoppa leveranserna av sydsudanesisk olja genom Sudan. Oljan är en stor maktfaktor och i princip det enda Sydsudan försörjer sig med. Just nu ligger världsoljepriserna rekordlågt vilket innebär att det unga landet har stora ekonomiska problem. Enligt fredsavtalet skall oljeinkomsterna delas lika med Sudan vilket är rätt så unikt men icke desto mindre problematiskt.

President Salva Kiir Mayardit sparkade 2013 sin vicepresident Machar efter en maktkamp inom det styrande partiet, Sudan People’s Liberation Movement, och anklagade honom för att ha försökt iscensätta en statskupp. Ett inbördeskrig bröt ut den 15 december 2013 med etniska förtecken då presidenten tillhör gruppen Dinka och Machar är Nuer. Regeringens styrkor har bland annat blivit anklagade för etnisk resning då man har kvävt stora grupper av oppositionella och andra Nuer i fraktcontainrar. Medan jag skrev denna artikel så sköts fortfarande skott mot en mycket trött civilbefolkning som i mannaminne inte haft fred och som absolut inte fått njuta av segern i självständigheten från Sudan, men sedan måndagen den 10e juli kl 20.00 lokaltid har presidenten och vicepresidenten beordrat sina respektive styrkor att lägga ner vapnen. Det har rapporterats att ordern inte alltid har nått fram eller respekterats.

Det blev en ledsam och mörk födelsedag när Machars milis och presidentens styrkor åter drabbade samman, femte nationaldagen blev krigets första dag. FN har en av sina största fredsbevarande styrkor på plats men man har redan rapporterat in cirka 300 döda och fortfarande räknas offren.