Vi behöver prata mer om våra rötters hemkontinent än om 'Black America'

Att diskussioner och fokus runt problematiken på den afrikanska kontinenten ofta negligeras i väst är inget nytt, men jag ställer mig väldigt frågande till varför den diskursen så ofta saknas bland oss afrosvenskar själva, och många gånger i de separatistiska forumen som finns för oss svarta i Sverige?

Demonstration mot orättvisor mot svarta människor i USA Foto: Pixabay
Demonstration mot orättvisor mot svarta människor i USA Foto: Pixabay

Det undgår inte någon vilket elände som pågår i USA med polisbrutalitet mot svarta människor. Sanningen är att det kommer fortsätta ske väldigt länge till, om inte någon markant förändring sker omgående kring lagar i de olika delstaterna i USA. Sanning är också att detta påverkar oss afrosvenskar i en annan bemärkelse. Det blir vår verklighet, då vår verklighet också är den afrikanska kontinenten där majoriteten av oss afrosvenskar kommer ifrån från början.

Vad jag dock har lagt märke till är att det väldigt sällan pratas om orättvisorna mot människor på den afrikanska kontinenten. Dessa människor exploateras som billig arbetskraft för att stora företag skall komma åt naturresurser. De blir offer för inbördes krig som i slutändan egentligen handlar om naturresurser.

När jag säger att det diskuteras väldigt lite så tänker jag på alla de människor som ”känner till Afrika” eller har en stark koppling till Afrika och diskuterar svart stolthet genom uttryck som pro-black och pan-afrikanism, men då bara den som har en stark koppling till svarta i USA. Detta ser jag personligen som ett svek mot vårt eget folk och den framtida generationen.

Vi är många gånger duktiga på att samlas och skriva en massa saker i sociala medier. Men sällan dyker folk upp och gör något utanför de sociala medierna, och om det görs så är det för att visa globalt stöd för afroamerikaner.

Black Lives Matters-demonstration i Stockholm 2016 i all sin ära, men när ska vi få se liknande uppslutning för problem som sker på den afrikanska kontinenten, undrar skribenten Foto: Fatou Darboe, Afropé
Black Lives Matters-demonstration i Stockholm 2016 i all sin ära, men när ska vi få se liknande uppslutning för problem som sker på den afrikanska kontinenten, undrar skribenten Foto: Fatou Darboe, Afropé

Vi afrosvenskar älskar att engagera oss i det som händer i USA, men blundar för vad som händer i vår egen bakgård. För inte alls så längesedan hölls en demonstration i solidaritet för Black Lives Matter-rörelsen, men när kommer vi se en demonstration för att se en ändrad politik i någon av våra ursprungsnationer i Afrika?

När kommer vi marschera i solidaritet för oromofolket i Etiopien?

När kommer vi marschera i solidaritet med det gambiska folket och säga att vi fått nog av Yahya Jammeh?

När kommer vi demonstrera utanför riksdagen för att protestera mot företag som ger afrikanska länder skambud som afrikanska folket får lida av som i till exempel Demokratiska republiken Kongo?

Tanken som slår mig framför allt är gällande oroligheterna som varit i Nigeria, med Boko Haram, och hur folk inom samma land vänder sig emot varandra. Hur denna militanta, beväpnade gruppering under flera år nu kunnat terrorisera, hota, döda, våldföra sig på och kidnappa folk i delar av landet.

Vi borde utnyttja de tillfällen när vi ses i verkliga livet till att ta lärdom från det som händer och har hänt i Nigeria och andra länder som har råkat ut för sådant här. Det är viktigt så att det här inte händer fler länder. Dock är vi så fokuserade på orättvisorna i USA att de orättvisor som sker i Afrika förbises rätt så rejält, om inte i vissa sammanhang helt och hållet.


Jag tänker på journalister som sitter häktade i olika länder på Afrikas horn. Det pratas sällan om detta i våra separatistiska rum. Det ordnas sällan fika- och kaffeträffar för att diskutera sådant här.

Jag ser detta som något väldigt problematiskt, framförallt för de barn som vi skall fostra i Sverige. Att deras svarthet kommer kopplas till svarta amerikaner som har en annan typ av kulturell historia.

Jag vill poängtera att jag absolut inte sätter den ena gruppen mot den andra.

Men jag tänker mycket på vad som behöver göras och förbättras på den afrikanska kontinenten, samt hur viktigt det är att vi afrosvenskar och övriga lyfter viktiga frågor kopplade till kontinenten, för vårt eget bästa.

Jag tror nämligen att det annars finns en stor risk att om några generationer så vet inte våra barn så mycket om den afrikanska kontinenten. Därför måste det pratas ofantligt mycket mer om den afrikanska kontexten, inte minst i de befintliga separatistiska forumen.

Collins Luther Zola
Collins Luther Zola

Better Globe – ett nytt sätt att skapa utveckling

Afrika har länge setts som en kontinent som tar emot välgörenhet och allmosor. Trots att kontinenten är mest rik på råvaror av alla. Men detta börjar förändras. Better Globe är ett företag som försöker kombinera vinst och avkastning med att göra gott för både människor och natur.

Better Globe startades av den norske entreprenören Rino Solberg år 2006, i Kiambere i östra Kenya. Grundaren var 60 år när han startade företaget och enligt egen utsago gjorde han det för att få ägna resten av sitt liv åt att utrota fattigdomen och korruptionen i Afrika. I Norge är Rino Solberg en välkänd person och han har tidigare varit inblandad i ett kontroversiellt projekt. I början var det trögt även för Better Globe och det skrevs negativa artiklar om företaget, i bland annat DN år 2010.

Starten var alltså inte friktionsfri, men allt har faktiskt fungerat hittills. Verksamheten är i full gång och företaget har betalat ut avkastning enligt plan varje år. Folk i hela världen har möjlighet att köpa träd via Better Globe och på så sätt hjälpa både lokalbefolkning och miljön, samt få en god avkastning.

– Jag började köpa träd 2013 för investeringens skull. Förra sommaren åkte jag sedan till Kenya och såg vilken enorm skillnad företaget gjorde för människorna på plats, säger Asta Norrman.

I många afrikanska länder är landgrabbing vanligt. Det handlar om att en familj inte har tillgång till egen mark utan tvingas ”ta” ett obrukat stycke land för att försöka odla och överleva på så sätt.

– Kommer då ett stort skogsbolag som arrenderat landet av regeringen får bonden bara flytta och förlorar sitt hem och sina inkomstmöjligheter. Många internationella bolag odlar skog i Kenya så detta är ett stort problem.

Better Globe arbetar på ett annat sätt. Inget annat skogsbolag vill försöka odla i semiöknen – de väljer bördigare områden. Samtidigt är det just i semiöknen skogsplantering är allra viktigast, för att det hindrar ökenutbredning och erosion, som båda är mycket stora problem.

Här syns tydligt hur svårbrukbar den hårda, torra, röda jorden är. I bakgrunden syns Better Globes första plantage. År 2015 började företaget med en ny verksamhet. De anlitar bönder för att odla träd på sin mark. De får då inkomst av det, förutom att de kan odla grönsaker mellan träden vilket var nästan omöjligt att göra förut. Foto: Asta Norrman
Här syns tydligt hur svårbrukbar den hårda, torra, röda jorden är. I bakgrunden syns Better Globes första plantage. År 2015 började företaget med en ny verksamhet. De anlitar bönder för att odla träd på sin mark. De får då inkomst av det, förutom att de kan odla grönsaker mellan träden vilket var nästan omöjligt att göra förut. Foto: Asta Norrman

Kenyanska regeringen har som mål att tio procent av landet ska vara skogbeväxt. De vet att skog är det enda sättet att få annat att växa. Better Globe har några plantager i Kenya, men har nu börjat arbeta på ett annat sätt. Företaget har skrivit kontrakt med bönder om att odla Better Globe-träd. Om de har skog på sin mark har regeringen ingen anledning att arrendera marken till ett skogsbolag, så bonden får en säkerhet för att få bo kvar på marken, berättar Asta Norrman.

Träden hindrar erosion, håller kvar regnvattnet bättre, minskar vattenavdunstning och skapar välbehövlig skugga från den heta solen. Detta gör att bönderna dessutom kan förbättra sina egna odlingar genom att odla grönsaker och olika cash crops (grödor för försäljning) mellan träden. Många bönder anställs också av Better Globe för att sköta om planteringarna och får då en fast lön, något som inte är helt lätt att få i dessa områden. Och självklart binder träden koldioxid från atmosfären.

En bild av vad jorderosion ställer till med. Träd som binder marken med hjälp av sina rötter motverkar detta. Varje gång det regnar på ett sådant här område spolas ännu mer jord bort. Och vattnet kan inte heller bindas i marken. Det välbehövliga regnet förvandlas plötsligt till en fiende i stället för att hjälpa bönderna. Foto: Asta Norrman
En bild av vad jorderosion ställer till med. Träd som binder marken med hjälp av sina rötter motverkar detta. Varje gång det regnar på ett sådant här område spolas ännu mer jord bort. Och vattnet kan inte heller bindas i marken. Det välbehövliga regnet förvandlas plötsligt till en fiende i stället för att hjälpa bönderna. Foto: Asta Norrman

Rent praktiskt går planteringen lite olika till. Men generellt bidrar Better Globe med utbildning och plantor. Sedan garanterar företaget att i framtiden köpa virket eller det som träden producerar. Det gör att bönderna planterar sina egna grödor som vanligt och utöver det får de möjlighet att tjäna extra pengar på träden.

Tanken är att en investerare betalar sjutton euro för ett träd. De första fem åren ger trädet ingen avkastning, då det är i uppväxtfasen. Mellan år fem och år nitton får trädköparen femton procent av trädets inköpsvärde i avkastning, alltså cirka 2,50 euro per år. Det är när trädet producerar frukt, nötter eller gummi. År tjugo avverkas trädet och virket säljs. Investeraren erhåller då 170 euro. Visst, inget är garanterat. Företaget har ännu inte funnits i tjugo år. Men hittills har de betalat ut enligt plan, varje år.

Better Globe rekommenderar att man köper ett så kallat donationspaket för 53 euro.

En skola byggd av systerorganisationen Child Africa. Foto: Asta Norrman
En skola byggd av systerorganisationen Child Africa. Foto: Asta Norrman

Donationspaketet innehåller två Better Globe-träd som du får vinst av, två donationsträd till behövande samhällen, 500 liter vatten till fattiga bönder, 1,50 euro för skolbyggnad och 1,50 euro för mikrofinansiering. Better Globe har en systerorganisation som heter Child Africa och driver skolor. 1,50 euro av varje donationspaket går till att bygga skolor. Flera skolor har byggts i både Kenya och Uganda. Man arbetar även med vattenreningsprojekt och mikrofinansiering, där främst kvinnor kan få ta lån för att komma igång med egna småföretag och därmed bli självförsörjande. Better Globe driver inte själv skolorna eller mikrokreditsinstituten. De bidrar bara med pengar.

Banken på bilden är ett kooperativ. Better Globe ger bankerna starthjälp och hjälp med driften i upp till två år. Foto: Asta Norrman
Banken på bilden är ett kooperativ. Better Globe ger bankerna starthjälp och hjälp med driften i upp till två år. Foto: Asta Norrman

På bilden syns en kooperativ bank. Människorna i området kan bli medlemmar i banken, vilket kostar tio kronor. De får en ekonomisk utbildning om räntor och vad det är bra att låna pengar till. Man kan till exempel låna till en solcellslampa så att man slipper köpa lampolja. Då kan solcellslampan betala sig på ett par månader.

En kvinna jag träffade laddade telefoner åt människor i grannskapet och kunde efter en månad betala tillbaka lånet för investeringen hon gjort, berättar Asta Norrman.

Mungangangi Priscilla och Mutie Priscilla är två systrar som bor i närheten av Mboti. De har tidigare försökt att odla grönsaker på sitt land, men för det mesta har det tyvärr inte fungerat så bra. De har då inte haft något annat val än att hugga ned de få träd som funnits på marken för att tillverka kol och sälja på marknaden för att kunna köpa mat.

Systrarna Mungangangi Priscilla och Mutie Priscilla tillsammans med Asta Norrman (mitten). Systrarna bor i närheten av Mboti. Det har båda tackat ja till kontrakt om odling av Acacia Senegal. De är båda änkor med många barn och barnbarn. Foto: Asta Norrman
Systrarna Mungangangi Priscilla och Mutie Prisiclla tillsammans med Asta Norrman (mitten). Systrarna bor i närheten av Mboti. Det har båda tackat ja till kontrakt om odling av Acacia Senegal. De är båda änkor med många barn och barnbarn. Foto: Asta Norrman

Förra sommaren skrev de kontrakt med Better Globe om att odla 300 gummiträd på landet som de bor på. De får hjälp med vattenförsörjning och kan odla grönsaker mellan träden. Träden skuggar, binder vattnet och jorden och därför går grönsaksodlingen nu mycket bättre. De har nu intäkter både från träden och från grönsakerna.

Jan Bolmeson driver företaget Rika Tillsammans AB och en mycket populär blogg med samma namn. Jan har själv investerat en ganska stor andel av sin portfölj i Better Globe. Han har också besökt företaget på plats fyra gånger.

Det viktigaste Better Globe ger människorna på plats skulle jag säga är en framtidstro och en möjlighet att påverka sin egen situation till det bättre. För några handlar det om arbetstillfällen eller en bättre möjlighet till utbildning för barnen, för andra möjlighet till mikrolån för att kunna börja tjäna egna pengar och för bönderna en ökad inkomst och ett högre värde på marken. Men det som gjorde mest intryck på mig var den djupa tacksamhet för det arbetet som Better Globe gör på plats. På senare tid har jag även haft förmånen att träffa representanter för många olika organisationer som ser väldigt positivt på Better Globes verksamhet. Inte minst för att den går i linje med den kenyanska lagstiftningen om att minst tio procent av ens mark ska vara täckt av träd och för att man planterar i semiöken som inte går att använda till så mycket annat.

I början skrevs det negativt om Better Globe, vad tror du själv är största risken för en investerare?

Jan Bolmeson på plats i Kenya. Foto: Jan Bolmesson
Jan Bolmeson på plats i Kenya. Foto: Jan Bolmesson

Jag skulle säga att den största risken är fortfarande att bolaget är relativt litet och beroende av ett antal nyckelpersoner. Alla bolag har ett smalt nålsöga att komma genom i uppstarten men eftersom Better Globe har bedrivit verksamhet i tio år så ser jag att risken blir mindre och mindre för varje år. Sedan utsätts ju alla företag för risker. Tänk på krisen i Ericsson, ett företag som är både stort, känt och över hundra år gammalt. Ska man då köpa träd för alla sina pengar i Better Globe? Absolut inte. Men det ska man ju inte göra med någon annan aktie, fond eller tillgång heller.

Avverkar Better Globe alla träd någon gång? Varför inte lämna en del som skog?

Precis som i vilket modernt skogsbruk som helst så planterar man i olika avdelningar och dessa avverkas i princip aldrig samtidigt. När en avdelning huggs ner så återplanterar man den så att det blir som ett kretslopp där åldern mellan de olika avdelningarna skiftar över tid, berättar Jan Bolmeson.

Se video där Samuel Mulli, en av bönderna, berättar.

 

Helena Svensson
Helena Svensson

Vinnare i tingatingatävlingen är nu utsedda

Afropés tävling om Tingatingamotiv är nu avslutad och vi gratulerar vinnarna Malin Njie Wallgren och Mia Lundèn som vunnit fem små tingatingamotiv vardera!

Östafrikansk tingatingamålning. Foto: Todd Schaffer
Östafrikansk tingatingamålning. Foto: Todd Schaffer

Rätt svar på frågan om vilken typ av färg som användes för att måla tingatingatavlor på 60-talet i Tanzania var cykellack.

Om Du tidigare missat artikeln om Tingatingakonst finns den att läsa HÄR.

Är du en av vinnarna har vi tagit kontakt med dig via mail.

Anna Wedin
Anna Wedin

Kan sötpotatis lösa problemet med undernäring i subsahariska Afrika?

I Uganda jobbar en forskare, Dr Robert Mwanga, på hur problemet med undernäring ska lösas. En av de stora matgrupperna i stora delar av Afrika är sötpotatis, men det är sötpotatis med vitt eller ljusgult kött. Forskarna har kommit fram till att den orangea sötpotatisen är bättre eftersom den innehåller betakaroten. Betakaroten är ett ämne som finns naturligt i vissa frukter och grönsaker, dessutom kan en stor del av ämnet omvandlas till A-vitamin.

A-vitaminbrist är ett stort folkhälsoproblem i länder i sub-Sahara och det påverkar omkring 43 miljoner barn på kontinenten. A-vitaminbrist skapar inte rubriker på samma sätt som ebola och malaria, men är mer dödligt eftersom det är lättare att bli blind, man slutar växa, får sjukdomar mycket lättare och dör tidigare på grund av det. Tidigare har försök gjorts med a-vitamintabletter, men det är inte ekonomiskt hållbart och det är också svårt att få ut tabletterna till miljoner av människor på landsbygden. Dock har forskning visat att en tablett med a-vitamin var sjätte månad kan minska barndödligheten med 25 procent. Att istället äta och odla sötpotatis gör att en får i sig a-vitamin i ett jämnt flöde till en mycket mindre kostnad.

Det enda problemet är att den orangea sötpotatisen inte är hemmahörande i Afrika och de flesta äter och odlar den ljusare sötpotatisen. Forskare i Uganda är i framkant när det kommer till en teknik som på engelska heter biofortification och som översätts till bioberikning på svenska. Det innebär att forskarna har kombinerat olika sorters sötpotatis för att ta fram den som är bäst och innehåller mest betakaroten. De har också tagit hänsyn till lokal smak för att ta fram en sötpotatis som passar befolkningen och de har även tagit hänsyn till klimatet.

I Uganda har vissa bönder odlat den orangea sötpotatisen sedan 2007. En av dem är Agnes Kalya och hon har sett många fördelar. När de äter den orangea sötpotatisen blir de inte sjuka lika ofta, de håller sig friska och huden ser bra ut. Den ger en riklig skörd så de behöver inte gå hungriga och dessutom så kan de sälja en del av skörden och då också tjäna pengar på att odla sötpotatisen.

Blandad sötpotatis - Foto: Pixabay
Blandad sötpotatis – Foto: Pixabay

De flesta har nog hört talas om det gyllene riset som presenterades i början på 2000-talet. Det är ett gulaktigt ris som är genmanipulerat och också är berikat med bland annat A-vitamin. Det togs fram av forskare som ett biståndsprojekt för att hjälpa barn i Asien och Afrika. Dr Robert Mwenga och hans forskare vill hellre använda sig av naturlig odling istället för genmanipulering.

Ett av problemen som finns är dock att nå ut till befolkningen. De flesta är vana med den ljusa, vita eller gula sötpotatisen som är ganska hård i konsistensen. Därför måste de få fram fördelarna med att äta den orangea potatisen, som dessutom är mjukare, eftersom de har sådana stora fördelar framför den ljusa varianten. Än så länge har den orangea potatisen börjat odlas av tusentals hushåll och forskarna räknar med att 237 000 hushåll kommer odla och äta sötpotatisen år 2018.

Dr Robert Mwenga vann tidigare i oktober det prestigefyllda priset World Food Prize och fick 250 000 dollar för sin framstående forskning.

Källa: BBC Africa

Wictoria Trei
Wictoria Trei

17 oktober 1961 – Demonstranter mördades och floden Seine blev deras grav

Paris, den 17 oktober 1961, en regnig och kall natt ger sig kvinnor, barn och män ut på Paris gator för en fredlig demonstration, utan vapen och utan banderoller för att protestera mot utegångsförbudet som var riktat mot algerier. Den fredliga demonstrationen slutade med död, misshandel och floden Seine blev en begravningsplats för en del av demonstranterna.

Foto: Nadia Chache
Foto: Nadia Chache

Den 5 oktober 1961 beslutade den ökände polischefen Maurice Papon om ett utegångsförbud mot alla algerier. Utegångsförbudet gällde från klockan 20.30 fram till 05.50, inga algerier fick röra sig på Paris gator mellan dessa tider. Befrielsefronten FLN, som även var verksamma i Frankrike uppmanade till en demonstration, utan vapen och utan banderoller. Det skulle vara en fredlig demonstration. Det enda vapen som de 30.000 algerierna på Paris gator hade var att demonstrera och visa missnöje. Kvinnor, barn och män från Paris förorter och slumområden, les bidonvilles begav sig ut till centrala Paris för att demonstrera och bojkotta utegångsförbudet. Demonstranterna mötte på en polisräd, under Maurice Papons ledning, och demonstranterna mördades, blev skadade, misshandlades till medvetslöshet och kastades ner i floden Seine. Demonstrationens syfte var även en fredlig demonstration mot kriget i Algeriet samt utegångsförbudet riktat mot algerier.

Under en lång tid har denna händelse avskärmats från historien, antalet mördade mörkades, vilka personerna var har inte bekräftats och Maurice Papon fortsatte på sin karriär inom den franska poliskåren trots denna händelse. I en intervju från Le Point med historiken och professorn Benjamin Stora från 2011 säger han att den franska staten har gått ut med två personer i antalet döda från den natten. I en tv-intervju med Yasmina Adi, regissör till dokumentären här dränker vi algerier, Ici on noie les Algériens och ett av hennes vittnen Chennudja Chabane återberättar Chabane om den kvällen. Chennudja Chabane vittnar om den enorma folkmassan, hon säger att man kunde tro att hela Algeriet var där. Hon berättar att det var blod överallt, döda personer, ”bröderna låg ner på marken” säger hon. I intervjun säger hon att man har gått ut med två döda, vilket hon säger är fel; det var inte två. Hon säger att hon med sina egna ögon inte såg två personer. Antalet döda från den natten är fortfarande okänt men det skrivs att det kan röra sig om 200 eller fler personer.

Massakern erkändes av den franska presidenten år 2012, 51 år senare. På bron Pont Saint-Michel vid floden Seine finns idag ett minnesplakat med texten till minne av antalet döda algerier under den blodiga repressionen under den fredliga demonstrationen 17 oktober 1961.

Nadia Chache
Nadia Chache

Planetafestivalen bakom hörnet

Snart inleds årets Planetafestival i Göteborg och på närliggande orter. Som vanligt bjuder festivalen på sång, dans, musik och konst från hela världen. I år hålls festivalen den 2 – 6 november och afroinspirerade programpunkter finns ett gäng att hitta.

Planetafestivalen är en kär festival för många i Göteborg med omnejd och när höstrusket börjat tränga sig på kan glädjen, kärleken och det härliga tempot på festivalen verkligen vara som en räddande ängel för humöret.

På årets lista bockar Afropé bland annat för följande programpunkter:

Les Filles de Illighadad – två nigeriska kvinnor från Nigers landsbygd som spelar och sjunger drömsk ökenblues, samt bjuder på sångworkshop.

Sanba Zao, workshop och konsert – Rootsmusiksångaren och slagverkaren Sanba Zao från Haiti gästar sångensemblen Amanda och publiken bjuds på en mix av folkmusik från Haiti och Sverige. Zaos sång- och dansworkshop håller han tillsammans med bl a sin fru, son och dotter.

Mode- & dansshow med The African Way & African Roots – Diane Kaze och hennes modeller visar kläder och accessoarer skapade av ett kvinnokooperativ i Östafrika och dans framförs av African Roots, koreograferade av Dias Diasilua.

https://www.facebook.com/plugins/video.php?href=https%3A%2F%2Fwww.facebook.com%2Fafrope.se%2Fvideos%2F1172210269511305%2F&show_text=0&width=560

Djembe och marimba-workshop – Zambiska musikern Ras Kerrys håller i workshopen som ger en introduktion till instrumenten och hur man kan improvisera inom olika rytmer från de afrikanska och karibiska musikarven. Ras Kerrys rör sig inom olika genres som alternativ pop/rock, reggae, hiphop och ragga. Alla från 8 år och uppåt är välkomna, oavsett kunskapsnivå.

Hendrick Monyeki & World Music Culture Club – World Music Culture Club spelar vid flertalet tillfällen under festivalen, precis som vanligt. På torsdagseftermiddagen spelar de ihop med sydafrikanska Hendrick Monyeki på Landvetter Kulturhus. Hendrick Monyeki sjunger mycket jazz, ballad och gospelmusik.


Cheikh Lô – Den senegalesiske sångaren och slagverkaren besöker Musikens Hus med sin oemotståndliga musik som ofta beskrivs som både spirituell och dansant. Under kvällen spelar också Göteborgsbaserade DJ Norriz.

Stewart Sukuma & Banda Nkuvu – Funk från Moçambique. Energisk och dansant funk, afropop och jazz från en av landets mest framstående personer. Både som artist och som aktivist för mänskliga rättigheter.

A cooking pot of art and rythm & DJ Norriz – Kalebassi bjuder in till en kväll med blandning av konst och musik med kärlek från Västafrika.

Speciellt för de yngsta:

Dinn Dinn Bulo – afrikanska sagorAssane Sane och Tapha Ndiongue berättar sagor och sjunger sånger från deras hemland Senegal. Till sin hjälp har de gitarr, kora och slagverk. Dinn dinn bulo betyder barnens händer på det västafrikanska språket mandinka.

SmyckesworkshopBarnen får skapa färgglada och vackra smycken med inspiration från Västafrika. Lämplig ålder är från 6 år och uppåt. Ivorianska Alex håller i workshopen. Erfarenhet från tidigare år säger att det kan bli ganska fullt, så kom i tid!

Planeta, pressbild
Planeta, pressbild

Läs mer om Planeta och tidigare festivalår hos Afropé

Kiqi Dumbuya
Kiqi Dumbuya

Att ta ansvar i maktlösheten

Att jag är vit har jag egentligen aldrig behövt fundera över. Inte på riktigt alltså, inte såhär.

Min dotter är mixed och hennes pappa är svart. Det är någonting med att säga att man ”är” någonting. Som om det där ”är:et” innehåller massa egenskaper. Jag är vit, så därför behöver jag inte oroa mig på samma sätt som min dotter kommer behöva göra när hon börjar röra sig ute i världen.

Foto: Fatou Darboe, Afropé
Foto: Fatou Darboe, Afropé

Och den krassa sanningen är att jag troligtvis inte skulle bry mig lika mycket om rasism om jag inte hade de i mitt liv. Kanske är det därför som rasismen blivit så normaliserad i vårt land. Och jag känner mig som en åskådare till det också. Maktlös så tomheten skriker. För hur ändrar man en människas åsikt? Hur kan man göra så att fakta blir hanterbart? Jag skulle så gärna vilja utbilda hela världen. Få de okunniga att se vad det hela egentligen handlar om. Men hur predikar man för stängda öron, ögon och hjärtan? Det går ju inte!

Jag vill inte att min familj ska dö för att någon tycker att de inte hör hemma här. Jag dör gärna i deras ställe. Någonstans i min hjärna börjar jag fundera på om vi ska göra som rasisterna vill. Flytta någonstans där jag får vara minoritet istället. Det värsta är att min hudfärg alltid får fripass, vart den än är. Ett lyxproblem som påminner om hur djupt den här ruttna roten går.

För mig som vit är det lätt att säga att rasism inte finns i Sverige. Det är lätt för jag blir ju aldrig drabbad av den här. Det är som att säga att funktionsnedsatta inte blir diskriminerade när man själv inte har någon funktionsnedsättning. Du är inte kvalificerad att uttrycka en åsikt om något du inte har en aning om. Min dotters pappa upplever rasism i princip dagligen. Men det är sällan han pratar om det. Jag gissar att ens skal blir rätt hårt om en utsätts för det ofta. Annars går det nog inte att leva med det.

Och hur ska jag hantera den dagen min dotter kommer hem från förskolan och säger att en pojke sa att hennes hudfärg är ful? Hur förklarar man för ett litet oskyldigt barn att verkligheten är så ful som den verkar ibland? Den känslan är den vidrigaste. Och den första impulsen är att göra alla som gör min dotter illa väldigt mycket mer illa. Blodtörst. Det är så lätt att vilja sjunka till den nivån, för en tänker inte. En vill bara göra. Eliminera.

Men. Hat skapar hat. Hur ska vi leva i den här världen? Vill vi leva i en värld fylld av hat? Då kommer vi döda varandra innan klimatet gör det.

Vad kan jag göra förutom att vara eftertänksam, klok och kärleksfull? Föregå med gott exempel? En kan aldrig förändra en människa som inte vill förändras. En får bara hoppas att rätt ord träffar vid de få tillfällen hjärtat står på glänt.

Ida Oscarsson
Ida Oscarsson