För alla oss, Mrs Idris Elbas, vi möts i kärleken och passionen till denna gudomliga varelse.

Idris Elba föddes september 1972 i London, England. Han är främst känd som den ”svarta brittiska skådespelaren”, men är även producent, DJ, sångare och kläddesigner. Jag måste medge att jag inte alltid varit ett fan av honom. Han är ju ett par år äldre än jag. Ok, han är nitton år äldre. Oavsett åldersskillnaden har jag alltid uppskattat hans yttre attribut, och refererat till honom vid frågan” Hur ser din drömkille ut?”

Jag brukade känna mig speciell som inte dreglade över söta pojkar i musikaliska pojkband. Jag slapp förälskelser av diverse Hollywood-snygging, och jag var glad för det. Jag trillade ändå dit med Idris, och mina känslor blir starkare för var dag som går. Vid synen på en bild av honom känner jag pulsen öka och kroppen producera svett. När jag både ser och hör honom finns det inget annat att fokusera på. Det är garanterad knockout. Bara tanken på den där rösten öppnar tårkanalerna. Hjärtat slår så hårt att jag är rädd att den snart hoppar ut.

Jag drömmer om Idris vid min sida, men vet jag att vi är många som delar drömmen. Jag drömmer om att torka av hans fötter efter en arbetsdag, jag drömmer om att vara den han håller i hand på gatan. Vanligtvis är jag emot polygami, men för Idris gör jag ett undantag. Det allra bästa vore om han lämnade sin flickvän för mig, men han verkar rätt fäst vid henne. De verkar ha ett sånt on-and-off förhållande. Hur ska jag hjälpa honom inse att hans kvinnan finns i Sverige? OCH heter Rokibath. Som ni säkert förstår måste jag förtydliga med mitt namn då det kryllar av Idris-friare i Sverige. För jag lovar, allt är tillåtet i kriget om Idris. Det är kärlek på en annan nivå. Eller besatthet på en annan nivå, jag vet inte vilket.

Under en vecka spenderade jag mina kvällar med att se serien Luther. Man kan tro att de passionerade kysscenerna var mina favoriter. Det stämmer, för jag blundade och inbillade mig att det var mig han kysste. Ibland spolade jag tillbaka för att försäkra mig om att jag inte missat något. Jag blundade ju trots allt. Men det bästa var att hans karaktär var en bekräftelse på min drömbild av Idris. Hans röst, kroppshållning, gångsätt, skratt och sätt att beskydda kvinnorna i sitt liv, fick pupillerna att vidgas och tårna att dra ihop sig. Varför väntade jag så länge med att se den?

Ja, Idris Elba är mannen i mina drömmar. Men inser tyvärr att jag beskriver en stereotypisk machoman och jag tror att det är svaret på många kvinnors passionerade känslor för honom. Han ser ut att vara en manlig man. En man som kan krossa en vägg för min skull. Jag skäms över att det är anledningen till mina känslor för honom. Jag skäms över att inse att jag glorifierar masochism och omogen maskulinitet. Jag är medveten om att jag genom att reproducera dessa vidriga tankar om maskulinitet är med och skapar de problem som kvinnor ofta får utstå, som jag fått utså. Det är att förminskas till att endast stå för gamla idéer om hur en bra kvinna/man ska se ut och bete sig. Jag skäms över allt detta, men kan inte dumpa Idris. Inte än.