Ett nytt Gambia håller på att ta form

Den 1 december 2016 blev en historisk dag. Den skriver politisk historia både i Gambia, på den afrikanska kontinenten och även i världspolitiken. Idag, tre dagar efter valet och två dagar efter valresultatet är många gambier stolta över att kunna kalla sig gambier.

Vägen har varit lång och för många väldigt svår. 22 års styre som tagit allt mer dramatiska och våldsamma former har följt med ledarskapet av presidenten som styrt landet med järnhand.

Reklambild i Gambia från 20-års jubileet för 2 ½ år sedan.
Reklambild i Gambia från 20-års jubileet för 2 ½ år sedan.

Vi som är gamla nog att ha levt i eller besökt Gambia innan Jammeh tog makten i en militärkupp 1994, har också sett den stora förändringen i landet. Vi ska inte glömma att det fanns mycket kritik mot den tidigare presidenten Jawara också, men denna kan knappast jämföras med den kritik som den senare presidenten fått motta. Den rädsla som byggts upp och blivit allt mer utbredd genom åren och det problemet fanns inte i Gambia under tidigare styre, i alla fall inte som märktes bland människor i allmänhet. När folk kritiserade den dåvarande presidenten Jawara så talade man öppet om kritiken.

När man ens nämnt den senare presidenten, har man blivit ned-hyschad och tystad av människor. En rädsla som inte tidigare funnits bland gambier när det gällt politiska frågor har växt sig allt starkare under den senare presidentens styre. Gambier ses generellt som ett fredligt folk. Det är kanske den fredligheten som gjort att Jammeh lyckats styra landet utan något större motstånd i så många år?

Men i denna diktatur har det växt upp en ny generation. En generation som inte har nöjt sig med att tystas. En generation som inte varit lika medgörliga och lugna som den äldre generationen. Ur den nya generationen har det växt upp en ilska, en vrede, en kampanda och en stark vilja att förändra och att påverka det lilla landet Gambia från grunden. Man har inte nöjt sig med att vara tysta när någon bett en vara tyst.

Den äldre generationen har ofta försökt lugna ned den yngre generationen, av rädsla. I stället har den yngre generationen fått med sig de äldre till slut.

Utsikt över huvudstaden Banjul. Foto: Fatou Darboe Afropé
Utsikt över huvudstaden Banjul. Foto: Fatou Darboe Afropé

I torsdags gick Gambia till val. Trots alla misstankar om tidigare riggade val, där övertygelse om valfusk varit utbredd, valde en stor del av Gambias befolkning att genomgå den krångliga och långvariga processen det är att gå och rösta. Och som de röstade!! Trots att regeringen höll Gambia ”gisslan” under ett och ett halvt dygn, när gränsen mot Senegal stängdes, all internationell telefoni och landets internet stängdes av och lämnade landet isolerat från omvärlden.

Det historiska valet att ha röstat bort en diktatur och att landets ledare senare gör det historiska i att meddela att han kommer att acceptera valets utgång är ofattbar och helt fantastisk! Telefonsamtalet där han önskar den nya presidenten Adama Barrow lycka till har kablats ut över världen.

Idag talas det mycket om revansch och förlåtelse. Det kommer att ta tid att hela en hel nation, särskilt de unga som vuxit upp utan något annat att jämföra med. Det finns många öppna sår som måste läkas och läkning tar tid.

Det gambiska folket har kämpat utan hjälp från omvärlden, de har utkämpat sin egen stora strid. Och de har också vunnit. Länge leve det nya Gambia och hennes befolkning!!

Kiqi Dumbuya Minteh Fatou Darboe, Chefredaktörer, Afropé
Kiqi Dumbuya Minteh
Fatou Darboe, Chefredaktörer, Afropé

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s