Borde alla vita hålla käften och lyssna på dem som vet bättre?

Jag visste inte vad jag skulle skriva om denna vecka. Jag har drabbats av varje skribents mardröm – skrivkrampen. Jag brinner verkligen för de ämnen som Afropé står för, att föra fram afrosvenskars sak på agendan och att sprida positiva bilder och nyheter om Afrika. Men ibland känns det som jag yttrar mig om sådant jag egentligen inte vet. Min hudfärg är ett hinder här eftersom jag inte kan uppleva det som icke-vita upplever dagligen i vårt land.

Jag menar inte att klaga, men jag är rädd att uppfattas som en sådan där vit människa som tar sig tolkningsföreträde. Jag kan ju omöjligt ha det av ovan nämnda anledning. Det gör att det känns som jag skrivit om det jag kan skriva om, hittills. Fast så är det såklart inte.

Det tåls ju att upprepas många hundra miljoner gånger om eftersom det är så ofantligt viktigt och folk tenderar att inte lyssna de första tusen gångerna. Men jag är nog rädd att uppfattas som tråkig. Och vissa saker vågar jag inte skriva om än eftersom berörda vänner eventuellt kan bli upprörda av att läsa mina analyser. Självcensuren när den är som bäst.

Så visst, jag ljuger lite när jag säger att jag har skrivkramp. Jag är väl mest rädd. Som framtida journalist är mitt jobb att vara objektiv, att föra fram alla sidors talan. Att prata med rasisten och antirasisten. Och låta medborgaren som läser själv avgöra vad som låter mest rimligt. Det är ju egentligen helt sjukt. Samtidigt är det ju det fina med demokrati. Att vi får bestämma vad vi vill tycka själva.

Det är i sig inte olagligt att vara rasist. Men det är olagligt att låta åsikterna gå ut över en annan människa. Att diskriminera och kränka är inte okej. Men ändå kränks och diskrimineras människor dagligen för att de inte är vita. Ett sådant samhälle kan inte vara sammansvetsat så som det borde. För det skapar en kollektiv olycka hos en hel grupp.

Foto: Afropé

Jag förundras ofta över vitas uppenbara oförståelse för problemet. Samtidigt brottas jag själv med att vara ödmjuk och lyssna, istället för att öppna käften och gissa att jag har rätt. Men så är jag ju kvinna också, och fått lärt mig att jag hellre ska lyssna på andra än att improvisera. Så vadå, borde alla vita hålla käften och lyssna på dem som vet bättre? Ja, jag tror fan det. (Ursäkta svordomen, men det är viktigt att lägga betoning på vissa saker.)

Är det något jag fått nog av så är det karlar som tar sig tolkningsföreträde i kvinnokampen, som påstår sig vara feminister och så upplysta i dessa frågor, men som sen är riktiga mansgrisar när det kommer till kritan. Omedvetet måhända, men ändå påverkar det. Varje ord bidrar till agendan så det kanske är viktigt att tänka två gånger innan något sägs. Som vit alltså.

Så – är du vit och läser denna text, prova att hålla tyst nästa gång du är i ett sammanhang bland människor som vet, som upplever förtrycket som bara du och jag kan se på avstånd. För visst är vi alla i detta tillsammans och alla behövs för att det ska ske en utveckling framåt. Men vi har olika roller i det och det tror jag är viktigt att förstå. Och förståelse kommer genom att lyssna.

Läs mer om tolkningsföreträde och andra liknande termer här.

Ida Oscarsson

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s