Kamerun, Brittiska Kamerun och Franska Kamerun – en liten historisk sammanfattning

Det brittiska imperiet hade en koloni i Centralafrika som hade anförtrotts till britterna av The Leauge of Natrions, numera FN. Regionen var västra delen av Kamerun, den fördelades sedan och södra delen blev tillhörande Kamerun medan den norra tillhörande Nigeria, även kallat Franska och Brittiska Kamerun. Dessa två regioner blev då under indirekt styre av britterna i östra Nigeria fram till 1954.

De inhemska myndigheterna fick styra landet efter sina egna seder utom under strid, då gällde de brittiska principerna. Dock var ekonomin, handeln och gruvresurserna, samt förvaltningen av nationella européer styrda av britterna. Skolundervisningen skilde sig åt i de olika delarna av Kamerun. Den franska delen skickade ofta sina barn till Nigeria för att studera medan den brittiska delen inte krävde detta då undervisningen sköttes på engelska, som då ansågs vara det lokala språket.

Del av kartbild på dagens Kamerun – Commonslicens

Brittiska Kamerun blev senare indelat i fyra distrikt med var sin huvudstad, Victoria (Limbe), Kumba, Mamfe och Bamenda. De fyra områdena hade ett gemensamt styre av nigerianska och kamerunska nationalrådet (NCNC), som bildades 1944. Under andra världskriget blev det ett brittiskt styre som placerades under FN-förvaltning. Britterna övertog plantagen runt floden Mayo från tyskarna och utvecklade hamnen Mamfe som är i anslutning till floden. Företaget kallades för Kamerun(Cameroon) Development  Corporation (CSC). 1951 grundades det kamerunska nationalistkansliet, KNC, men 1954 tog Brittiska Kamerun över styret och placerade sin huvudstad i Buea.

Under denna perioden blev det mycket uppståndelse och motståndsrörelser skapades. En motståndsrörelse som skapades var UPC (Union of the People of Cameroon) som leddes av Ruben Um Nyobe, kravet från dem var att Brittiska och Franska Kamerun skulle återförenas och bli ett självständigt land. Detta förbjöds och ett folkmord ägde rum, vilket ledde till Nyobes död år 1958.

1958 blev doktor E.M.L. Endeley premiärminister för Brittiska Kameruns självstyre. Han valde dock att ha en integration med Nigeria och segregera Brittiska och Franska Kamerun. Mot detta gjordes ett motstånd som leddes av John Ngu Foncha. Motståndsrörelsen kallades Kamerun National Democratic Party (KNDP). John Ngu Foncha blev premiärminister kommande år.

FN gick med på en folkomröstning (1959- 1961) som gav folket möjligheten att välja mellan att integrera sig med Nigeria eller återförena Brittiska och Franska Kamerun. Den 21 maj 1961 röstades det fram att förena Franska Kamerun med Nigeria. Detta blev en verklighet 1 juni 1961. Den 1 oktober 1961 blev Brittiska Kamerun en del av republiken Kamerun som blev självständigt från fransmännen den 1 januari 1960. År 1972 döptes regionen om och blev kallat Förenade republiken Kamerun. Namnet byttes ännu en gång 1984 till Republiken Kamerun.

Från det att landet blev självständigt har det endast funnits två ledare. Den första ledaren, president Ahmadou Ahidjo lämnade över makten tills sin partimedlem, Paul Biya år 1982. Biya är fortfarande president och har anklagats för valfusk flera gånger. Trots att Kamerun har en av Afrikas starkaste ekonomier så är invånarna mycket fattiga.

Hawa Sallah

One thought on “Kamerun, Brittiska Kamerun och Franska Kamerun – en liten historisk sammanfattning”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s