Alla inlägg av Redaktionen

”En dag ska någon som jag pryda den där väggen”

Varje dag går jag förbi dem. De ler litegrann medan de tittar på mig och strömmen av elever som går mot vår föreläsningssal. Deras munnar är formade till självsäkra leenden, och de bär formella kläder i dova färger. De sitter med huvudet högt, som att de vet sitt värde och värdet av vad de har åstadkommit. De ser bekväma ut, som att de aldrig har gjort något annat än att bli avmålade. Som att det är så självklart att deras porträtt ska pryda en hel vägg på ett av Sveriges mest framstående universitet. Det är deras självförtroende som alltid får mig att stanna upp, men det som får mig att stanna kvar ett par sekunder och titta tillbaka på dem är deras homogenitet. De ser nästan likadana ut, som att en skara på sex eller sju bröder alla har valt samma karriärsväg och sedan hamnat på väggen på en anrik skola. ”En dag…” tänker jag, ”en dag ska någon som jag pryda den där väggen”.

Just nu studerar jag ekonomi vid Lunds universitet, och för er som ännu inte har hunnit måla upp en bild av hur personerna på tavlorna ser ut ska jag ge er en kort beskrivning: de är alla vita män strax över medelåldern. I ärlighetens namn vet jag inte precis vad de har gjort för att hamna på den där väggen, men med tanke på deras porträtt och var de hänger torde det vara något betydelsefullt. Hur som helst är denna text inte skriven för att ifrågasätta deras prestationer, erfarenheter eller kompetenser, utan frågan som ständigt ekar i mitt huvud när jag passerar deras avbilder är ”varför ser de likadana ut?”. Frågan i sig har väl egentligen ingen större betydelse utan att reflektera över hela kontexten. En kontext som är fylld av ytterligare undringar. Varför besitts nästan alla höga poster på institutioner, myndigheter, företag och organisationer av vita män? Här lägger jag stark betoning på nästan, eftersom det inte är så i alla fall. I vissa fall innehar självklart icke-vita och/eller icke-män ledande positioner, men jag skulle vilja säga att de utgör undantagsfall. Problemet är ju att Sveriges befolkning består av ungefär 50 procent kvinnor, och runt 20 procent av vår befolkning är av icke-svenskt ursprung. Ytterligare några procentenheter har både svenskt och icke-svenskt ursprung. Varför sitter inte vi också vid förhandlingsborden i samma utsträckning som vita män? Begrepp som kön, etnicitet och hudfärg är alltid problematiska då de till exempel inte lämnar rum för människors självidentifiering, men samtidigt måste jag förhålla mig till några siffror. Poängen är att de människor som styr vårt samhälle (politiskt och ekonomiskt, men tillika kunskapsmässigt) inte överhuvudtaget är representativa för vår befolkning. Ett liknande exempel som jag länge funderade på var EU-parlamentet i Strasbourg, som jag besökte för första gången förra året. Där stod männen för en klar majoritet av politikerna, och de icke-vita personer som var där kunde jag i princip räkna på två händer. Eftersom denna homogena samling av människor inte alls representerar det Europa jag känner så fick det mig att undra: ”varför är det så?”

En väldigt vanlig föreställning är att ”alla människor har samma möjligheter”, och till en viss del kan jag hålla med. I Sverige, och i vissa andra delar av världen, får man söka till vilket gymnasium man vill. Likväl får vem som helst ansöka till universitetet, och man kan skriva upp sig i diverse bostadsköer får att sedan kunna söka boende. Argumenten för att alla har lika möjligheter är flertaliga, men får mig ändå att undra: Om alla nu har samma möjligheter, varför präglas då inte toppositioner av samma mångfald som vår befolkning gör? Jag utgår självfallet inte från att alla människor strävar efter en sådan position, men det vore märkligt om bara vita män drömde om ledande och inflytelserika poster. Vad är det egentligen som händer från att vi föds till att vi formas till dem vi är och gör våra karriärval? Något måste det ju vara, annars hade väl inte makteliten varit så homogen?

Jag tror inte att alla har samma förutsättningar att nå de ställningar som männen på Ekonomihögskolans väggar eller de som besitter majoriteten av EU-parlamentets säten. Vårt samhälle präglas av en stark norm som säger att dessa positioner inte ska förfogas av, till exempel, någon som mig – en ung, svart kvinna, eller någon annan som inte faller inom ramarna för den snäva bilden av hur någon med makt och inflytande över samhället ser ut. Den som förnekar att vårt samhälle är präglat av denna norm och underliggande rasism, sexism och diskriminering tycker jag blundar för ett stort problem.

Om någon nu inte köper konceptet med de svårigheter man kan möta på grund av faktorer som kön, etnicitet, sexualitet, religion eller funktionsvariation kan denne i alla fall reflektera över vad bristen på representation får för konsekvenser för alla de som står inför karriärmässiga vägval. Jag har träffat så många människor, de flesta väldigt unga, som inte ens kan drömma om att ha ett högkvalificerat jobb. Barn och ungdomar som skakar på huvudet när jag nämner universitetet och jobbmöjligheter och säger att ”universitetet är inte för såna som mig”. Nej, det är inte så lätt att tro när man är (eller känner sig) annorlunda från alla prominenta ledare, och när man inte tillhör normen för vad en sådan ska vara.

Målning som illustrerar svarta kvinnor från olika etniska grupper på den afrikanska kontinenten. Konstnär: Jean-Baptiste Debret – Bild: Commonslicens

Denna diskussion är tämligen problematisk eftersom det går att vrida på alla begrepp och påstående miljontals gånger. Det är ju exempelvis inte nödvändigtvis så att en annan ung, svart kvinna kan förmedla och styra utifrån allt det jag anser vara viktigt eller relevant, och det är självfallet inte heller så att varje individ som skiljer sig från normen möter diskriminering under sin livsgång. Det jag vill poängtera är att samhället, på strukturell nivå, är format efter uppfattningar om hur en person ska vara utifrån exempelvis dess kön, etnicitet, religion, funktion och sexualitet. Dessa uppfattningar, tror jag, främst påverkar dem som inte innefattar denna norm. Ett exempel är barn med utländsk härkomst i socioekonomiskt utsatta områden, som inte för något i världen tror att de kan bli börshajar eller EU-parlamentariker. Ett annat exempel är kvinnor som i många fall känner att de behöver hävda sig i jobbsammanhang på grund av deras kön och bristen på tilltro för kvinnors arbetsmässiga kapacitet.

Människor kan fortsätta att påstå att alla har lika möjligheter, men genom att förneka våra olika förutsättningar och vilken inverkan det har förnekar de tillika andra människors upplevelser. Likaså gäller det de som inte innefattar normen men ändå har tagit sig högt upp i samhällets skikt. ”Titta på mig!” säger de, ”kan jag så kan alla!”. Riktigt så enkelt är det inte. Hade det varit så enkelt hade inte bolagschefer, framstående forskare och många toppolitiker kunnat misstas för en kedja av bröder.

Som tidigare nämnt är diskussionen komplex, men jag tycker att det är viktigt att problematisera olika aspekter av möjligheter och förutsättningar. De senaste åren har jag befunnit mig i så många rum där jag har känt mig annorlunda på grund av just etnicitet och kön. Rum där mina åsikter inte har vägt lika tungt just på grund av dessa faktorer. Ett av mina favoritcitat är ”if they don’t give you a seat at the table, bring in a folding chair” (Om du inte får en plats vid bordet, ta med en fällstol, red. översättning), vilket också är mina ledord när jag till exempel blir överröstad av en man i en diskussion eller behöver bevisa min kunskap på grund av den misstro jag ibland möter. Jag vet att representation är viktigt. Det vet jag eftersom jag en gång i tiden var en liten flicka som tvivlade på om jag kunde ta mig dit jag ville. Jag hade ju aldrig sett en brun kvinna vara regeringschef, ledare för någon stor organisation eller sitta och vara politisk sakkunnig i tv4-soffan, så hur kunde jag vara det?

Jag hoppas innerligt att fler som är privilegierade nog att inte ha behövt uppleva diskriminering i livet ändå kan spetsa öronen när de hör om andra människors erfarenhet av det. Jag hoppas även att fler icke-män eller personer som inte innefattar samhällets vithetsnorm ska kunna ta sig dit de drömmer om. Idag gick jag ännu en gång förbi porträtten mot min föreläsningssal och viskade tyst för mig själv: ”En dag… En dag ska någon som jag pryda den där väggen”.

Alice Binti Mutambala

Vila i frid Aminatah

Sångerskan och den tidigare skribenten på Afropé, Aminatah uppges ha avlidit hastigt i Gambia under torsdagen/fredagen och ännu är dödsorsaken inte helt fastställd.

Aminatah. Foto: Freja Lindberg

Aminatah var skribent på Afropé under drygt ett år 2014 till 2015 och vi kunde följa hennes väg mot ett erkännande som artist. Artisten Aminatah verkade från både Sverige och Gambia och bodde längre perioder i taget i Gambia där hon bland annat samarbetade med artister så som Gee och Artenola.

Vi på Afropé vill beklaga sorgen till Aminatahs familj och närmaste och hoppas hon får vila i frid.

En sångfågel har lämnat jordelivet, men hennes röst lever kvar inom många av oss.

Aminatahs musikresa samt hennes andra texter hos Afropé
Möt nya stjärnskottet Aminatah
Premiär: Don’t forget me – Aminatah (videorelease)

Fatou Darboe

 

 

 

 

 

Kiqi Dumbuya

 

 

 

 

 

Anna Wedin

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ett brev till svarta män: Patriarkatet gör mig besviken på er

De senaste åren har jag upplevt en ökad samhörighet med andra svarta i Sverige. Jag har välkomnat nya afrikansvenska bekantskaper i mitt liv som syskon från kontinenten. Jag har besvarat leenden på tåg, och svarat tillbaka på taskig franska vid frågor från fransktalande afrikaner i diasporan.

Känslan av tillhörighet har gjort att jag ”hamnat”med svarta personer. Jag har förälskat mig i svarta män och umgåtts med afrosvenskar och andra rasifierade. Jag vill tro att det varit omedvetna beslut, men blir inte förvånad om mitt undermedvetna haft koll på läget. För, visst stämmer det att människan gärna håller sig till sin egen grupp? Det här med att hålla sig till det man känner till och som känns tryggt.

Jag tänker att det är viktigt att känna samhörighet med andra som delar ens erfarenheter, och att det är viktigast att hitta till varandra under tuffa tider. Som afrikaner utanför hemkontinenten, har vi en gemensam historia som förenar oss. Vi lever med kvarlevorna från våra förfäders kamp och missöden, för att inte tala om våra egna öden. Ingen annan än vi vet hur afrofobi känns. Jag respekterar er och eran kamp, för ibland har vi, på grund av kön, olika utmaningar kring rasism och andra förtryck.

Jag respekterar den svarta mannen, jag ÄLSKAR den svarta mannen, men jag har insett att det finns många svarta män som inte respekterar den svarta kvinnans kamp mot sexism och patriarkala maktstrukturer. Jag har kunnat hantera de sexistiska fördomar som finns om mig som invandrartjej och som svart tjej, särskilt från vita män. Jag har känt att jag varit en punkt att bocka av i listan av erövringar. Allt detta har jag kunnat hantera, men det är beklämmande att mitt folk, mina bröder, också är offer för patriarkatet. Jag blir sorgsen för de bröder som slår, smutskastar, våldtar och nervärderar den svarta kvinnas värde. Missförstå mig inte, för jag vet att patriarkala våldet inte är reserverad för en viss grupp eller hudfärg i samhället, men jag blir ännu ledsnare när förtrycket kommer från min egen grupp. Jag menar inte att ”hänga ut” mitt folk, det hoppas jag att ni förstår. Jag vill öppna upp för samtal inom oss, och uppmuntra till ökad respekt och solidaritet för vad svarta kvinnor får utstå. Om jag inte kan räkna med att NI backar mig och min egen rätt till min kropp, vem ska jag då räkna med?

 

Rokibath Alassane

Den bortglömda krisen i Tchad

Närmare 11 miljoner människor är i behov av akut humanitärt bistånd i området kring Tchadsjön, rapporterar FN.
– Över en halv miljon barn finns bland de närapå elva miljoner personer i desperat behov av hjälp. Barnen är undernärda och deras liv är i fara om vi inte når dem snabbt, säger Toby Lanzer, FN:s regionala koordinator för Sahel-området.

Bild: Pixabay

-Krisen i norra Nigeria har konsekvenser Europa inte har råd att bortse från. Regeringar i regionen kan inte handskas med både 11 miljoner människor i behov av akut hjälp och krisens grundorsaker samtidigt. Grundorsaker som i detta fall handlar om klimatförändring, extremism och fattigdom, säger Toby Lanzer.

2,3 miljoner människor har tvingats lämna sina hem som ett resultat av konflikter eller brist på mat. Största delen av det krisdrabbade området ligger i nordöstra Nigeria där Boko Harams terrorkampanj, i samband med ekonomisk lågkonjunktur, har lett till svåra lidanden för lokalbefolkningen.

En konferens sammanträdde i Oslo den 24 februari för att försöka göra något åt den kris som påverkar Nigeria, Kamerun, Niger och Tchad. Norge, Nigeria, Tyskland och FN:s kontor för humanitärt bistånd är värdar för konferensen, vars mål är att öka medvetenhet om krisen och stötta de humanitära ansträngningarna, samt naturligtvis påverka politiskt.

  • Vi vill inte bara rädda människors liv utan även att de ska få sina liv på fötter och inte tvingas fly från våld eller söka bättre liv annanstans, säger Toby Lanzer.

År 2016 var majoriteten av de migranter som kom till Italien från Nigeria. Vissa länder gör allt de kan vad gäller humanitära insatser och utveckling av länder, men andra har gjort alltför lite för att tackla krisen trots möjligheten att åtgärda både påtvingad migration och humanitär kris på en gång.

 

Helena Svensson

Hur länge kan man egentligen sitta som president?

Hela januari handlade på många sätt om avgående presidenter, presidentval och diktatorer som inte vill avgå vilket fick mig att läsa lite om vilka fortfarande aktiva presidenter som suttit längst tid på sin post. Det visade sig att många av dem är afrikanska presidenter, här har ni några av dem:

Bild: Pixabay

Paul Biya – Kamerun (34 år)

Paul Biya, president sedan 1982 ses av många som en av Afrikas mest förankrade ledare.

I april 2008 godkände Kamreuns parlament en kontroversiell ändring av konstitutionen vilket gjorde det möjligt för president Paul Biya att ställa upp för en tredje mandatperiod i presidentvalet 2011.

Veteranpolitikern vann ytterligare sju år som president i ett val som enligt internationella observatörer var fyllt av oegentligheter.

Biyas motståndare avvisade resultatet – som gav honom en jordskredsseger med 78% av rösterna – och anklagade presidenten för utbrett valfusk. Medborgarrättsrörelser anklagade Biya för att ha påverkat valsystemet för att garantera hans seger.

När Biya blev landets förste president 1982, var det inom ramen för en-partisystemet vilket bara tillät ett parti. Han accepterade införandet av flerpartipolitiken i början av 1990-talet och fortsatte sedan med att vinna presidentvalet 1992 med knapp marginal.

I presidentvalet 1997, som bojkottades av de största oppositionspartierna, blev han omvald med mer än 92% av rösterna. Vid nästa val, 2004, fick han officiellt mer än 70% av rösterna, men oppositionspartierna hävdade utbrett valfusk.

Innan han blev president, spenderade Biya hela sin politiska karriär i tjänst hos president Ahmadou Ahidjo och blev premiärminister 1975.

När Ahidjo avgick 1982, tog Biya ledningen och började ersätta sin föregångares allierade från de nordliga delarna av landet med sina egna anhängare från syd. 1983 anklagade han Ahidjo för att organisera en kupp mot honom och tvingade den förre presidenten att fly landet.

Kamerun, Brittiska Kamerun och Franska Kamerun – En liten historisk sammanfattning

José Eduardo dos Santos – Angola (37 år)

Med 37 år vid makten, trots att han aldrig blivit formellt vald, är Angolas president José Eduardo dos Santos den afrikanske president som suttit näst längst som statschef.

Hemma har han ett fast grepp om alla aspekter av regeringen, är chef för de väpnade styrkorna och ansvarar för att utse domare till högsta domstolen.

Som president i ett av Afrikas största oljeproducerande länder ses han av många som en regional jätte och tar varje vecka emot besök från olika afrikanska ledare, och har utvecklat starka band med både Kina, Brasilien och USA.

Denne 70-åring kritiseras i stort sett aldrig av landets statliga medier och de få kvarvarande privata tidningar som inte har köpts upp av ministrar och som vågar utmana hans handlingar drabbas av stämningar.

Länge trodde man i landet att han skulle ställa upp till valet 2017 och många blev förvånade när det istället blev João Lourenço, landets försvarsminister som blev vald till presidentkandidat.

För många angolaner som har uthärdat decennier av krig och problem, är presidenten det enda fasta inslaget och hans ansikte pryder T-shirts, affischer och inramade fotografier som hänger på väggarna i hela landet.

Förutom att leda sitt land från ett marxistiskt en-partisystem till en fri, avreglerad marknadsekonomi – nu en av de snabbast växande i världen tack vare deras olja – hyllas han för att ha avslutat Angolas 27 år långa inbördeskrig, om än genom bruk av militären, och för att hålla landet utanför krig under det senaste decenniet.

Angola har under hans ledning rest sig ur askan efter långa perioder av krig för att bli sub-Saharas tredje största ekonomi, efter Sydafrika och Nigeria, och en magnet för utländska investeringar.

Men medan dos Santos långa presidentperiod representerar stabilitet för många av landets handelspartners, så menar många angolaner, särskilt den yngre generationen att det nu är dags för en förändring.

Teodoro Obiang Nguema – Ekvatorialguinea (37 år)

Med nästan 38 år vid makten i det lilla oljerika landet Ekvatorialguinea i västra Afrika intar Theo Obiang Nguema positionen som världens längst sittande president.

I augusti 1979 avsatte han sin farbror, Francisco Macías Nguema i en blodig militärkupp. Under de sista 10 åren fram till kuppen hade ungefär hälften av Ekvatorialguineas befolkning antingen flytt eller dödats under Macías.

Vid hans invigning lovade Obiang befolkningen en ny start. Macías avrättades och ett antal politiska fångar släpptes. Men det som startade så bra slutade mindre bra. Obiang har sedan dess blivit omvald om och om igen med 97-99 procent av rösterna, i val där oppositionen varit obefintlig och den annars oljerika staten anses vara ett av världens fattigaste länder, medan Obiang lustigt nog anses vara ett av världens rikaste statsöverhuvuden. Han har dessutom vid flertal tillfällen blivit anklagad för tortyr, kidnappningar, valfusk och politiskt förtryck.

2008, kallade den amerikanska journalisten Peter Maass, som undersökte sambandet mellan oljerika stater, konflikter och diktaturer, Obiang ”Afrikas värsta diktator, värre än Robert Mugabe i Zimbabwe.”

Obiangs son, Teodorin Obiang, som är tilltänkt att ta över efter sin far, står för närvarande inför rätta i Paris. Han anklagas för korruption och pengatvätt. Specifikt för att ha förskingrat 115.000.000 dollar 2004-2011 medan han var jordbruksminister i sin fars regering.

 

Källor: wikipedia, africanvault.com

Hanna Danielsson

Nigeriansk militär attackerade flyktingläger

Minst 52 människor har mist livet och 120 har skadats i en militärattack i nordöstra Nigeria. Avsikten var att slå ut militanta Boko Haram-anhängare, men i stället träffades bland andra internflyktingar och Läkare utan gränsers hjälparbetare.

Även Röda korset drabbades, sex personer dödades och tretton av deras anställda skadades. Nigeriansk militär har bekräftat att attacken dödat civila och skadat hjälparbetare från Läkare utan gränser och Röda korset.

Avril Benoit arbetar för Läkare utan gränser och berättar för ABC News att organisationen arbetar i ett flyktingläger där 25 000 internflyktingar bor. Det var detta flyktingläger som träffades i bombattacken, som skedde via luften.

-Detta trots att lägret självt kontrolleras och sköts av nigerianska regeringen, sen sex månader tillbaka.

Avril Benoit tillägger att både dödssiffrorna och antalet skadade tyvärr beräknas öka.

-Vi är chockade över att detta kunde hända, speciellt i ett flyktingläger som kontrolleras av regeringen och därmed militären själva.

 

Helena Svensson

 

Även vita svenskar har ansvar för integrationen av nyanlända

Vad menar vi med integration? Hur länge är man nyanländ? Och hur blir man egentligen integrerad?

Att prata integration kan ibland ta stop vid matematiska beräkningar om antal invandrare som får plats i Sverige och antal jobb, förskoleklasser och skolklasser det skulle innebära. För att inte prata om boendeplatser. Dessa praktikaliteter kring mottagandet av invandrare är otroligt viktiga, men jag önskar att vi vore lika duktiga på att skapa integration. Jag upplever att det vita majoritetssamhället inte tar ansvar för att vi alla ska leva i harmoni. Vilket för mig är vad integration handlar om. Att tillsammans skapa ett samhälle där alla får plats.

Välkommen till Marly-Gomont. Foto: skärmavbild från Youtube

Jag vill därför tipsa om filmen Välkommen till Marly-Gomont som är ett tydligt exempel på vikten av att alla är med och skapar integration. Det är en snabbkurs i främlingsfientlighet, kulturkrock och acceptans. Att den även baseras på en sann historia gör den oslagbar. I filmen flyttar familjen Zatonko från Kongo till en fransk by långt från det Paris vi många känner till. Efter många kulturkrockar och rasistiska påhopp lär sig det nya samhället att genom möten leva och respektera varandra. Jag vill därför slå ett slag för fysiska mötesplatser som en metod för integration, genom att träffas på den lokala baren, på idrottsplatsen eller äta middag hemma hos varandra?

Genom möten mellan nyanlända och etablerade personer kan vi tillsammans krossa de fördomar som finns om varandra. Vi måste våga möta varandra och utmana varandra. Men också stötta varandra i frågor om jobb och fritidsintressen. Förutom att skapa en mer mänsklig värld, skulle det minska de ständigt ökande inkomstklyftorna i samhället.

Rokibath Alassane

Borde alla vita hålla käften och lyssna på dem som vet bättre?

Jag visste inte vad jag skulle skriva om denna vecka. Jag har drabbats av varje skribents mardröm – skrivkrampen. Jag brinner verkligen för de ämnen som Afropé står för, att föra fram afrosvenskars sak på agendan och att sprida positiva bilder och nyheter om Afrika. Men ibland känns det som jag yttrar mig om sådant jag egentligen inte vet. Min hudfärg är ett hinder här eftersom jag inte kan uppleva det som icke-vita upplever dagligen i vårt land.

Jag menar inte att klaga, men jag är rädd att uppfattas som en sådan där vit människa som tar sig tolkningsföreträde. Jag kan ju omöjligt ha det av ovan nämnda anledning. Det gör att det känns som jag skrivit om det jag kan skriva om, hittills. Fast så är det såklart inte.

Det tåls ju att upprepas många hundra miljoner gånger om eftersom det är så ofantligt viktigt och folk tenderar att inte lyssna de första tusen gångerna. Men jag är nog rädd att uppfattas som tråkig. Och vissa saker vågar jag inte skriva om än eftersom berörda vänner eventuellt kan bli upprörda av att läsa mina analyser. Självcensuren när den är som bäst.

Så visst, jag ljuger lite när jag säger att jag har skrivkramp. Jag är väl mest rädd. Som framtida journalist är mitt jobb att vara objektiv, att föra fram alla sidors talan. Att prata med rasisten och antirasisten. Och låta medborgaren som läser själv avgöra vad som låter mest rimligt. Det är ju egentligen helt sjukt. Samtidigt är det ju det fina med demokrati. Att vi får bestämma vad vi vill tycka själva.

Det är i sig inte olagligt att vara rasist. Men det är olagligt att låta åsikterna gå ut över en annan människa. Att diskriminera och kränka är inte okej. Men ändå kränks och diskrimineras människor dagligen för att de inte är vita. Ett sådant samhälle kan inte vara sammansvetsat så som det borde. För det skapar en kollektiv olycka hos en hel grupp.

Foto: Afropé

Jag förundras ofta över vitas uppenbara oförståelse för problemet. Samtidigt brottas jag själv med att vara ödmjuk och lyssna, istället för att öppna käften och gissa att jag har rätt. Men så är jag ju kvinna också, och fått lärt mig att jag hellre ska lyssna på andra än att improvisera. Så vadå, borde alla vita hålla käften och lyssna på dem som vet bättre? Ja, jag tror fan det. (Ursäkta svordomen, men det är viktigt att lägga betoning på vissa saker.)

Är det något jag fått nog av så är det karlar som tar sig tolkningsföreträde i kvinnokampen, som påstår sig vara feminister och så upplysta i dessa frågor, men som sen är riktiga mansgrisar när det kommer till kritan. Omedvetet måhända, men ändå påverkar det. Varje ord bidrar till agendan så det kanske är viktigt att tänka två gånger innan något sägs. Som vit alltså.

Så – är du vit och läser denna text, prova att hålla tyst nästa gång du är i ett sammanhang bland människor som vet, som upplever förtrycket som bara du och jag kan se på avstånd. För visst är vi alla i detta tillsammans och alla behövs för att det ska ske en utveckling framåt. Men vi har olika roller i det och det tror jag är viktigt att förstå. Och förståelse kommer genom att lyssna.

Läs mer om tolkningsföreträde och andra liknande termer här.

Ida Oscarsson

 

Låt inte självsamheten ta över

Hur gick det till när ett barn född in i en gigantisk familj, och uppväxt i en miljö genomsyrad av ordspråket ”Det krävs en by för att fostra ett barn” kom att leva ett liv av självständighet, självbestämmande och självstyre?

I det här avseendet har jag mer gemensamt med andra stockholmare än med min egen familj i Benin. Jag vågar medge att jag ibland är värre än många inrikesfödda. Jag bor i ensamhushåll, sätter i hörlurarna så fort jag lämnar hemmet, och upprepar handlingen så fort jag lämnar jobbet. Det gör ont att komma till gymmet och inse att jag glömt hörlurarna. Som om det inte var tillräckligt tycker jag även om att resa själv och hoppas fortsätta åka på en egen resa per år för ökad självutveckling. Vem gör sånt?

Utmana dig själv och lämna hörlurarna hemma. Foto: Pixabay

Jag kallar det för min självsamhet, för visst låter det bättre? Självklart låter det bättre med en självvald ensamhet. Ingen vill vara ensam, det kan ju tolkas som att inte ha någon vän. Att vara utanför.

Efter tiden hemma för utmattningssyndrom har egentid blivit en del av mitt nya liv. Ett sätt att bevara balansen. Samtidigt läser jag diverse tidningsartiklar med forskning som visar på att stockholmare lever alltmer ensamma. Jag frågar mig själv om det är vintern som gör oss mer ensamma? Brist på sol och alltför många månader av kyla än vad som borde vara lagligt? Stress? Fler med utmattningssyndrom? Eller har bättre levnadsvillkor gjort oss mer ensamma? Oavsett orsak hoppas jag att vi alla blir bättre på att öppna upp oss för varandra. Jag är en stark förespråkare av självständighet, men jag tror också på att människan skapas i relation till sin andre. Så låt oss komma varandra närmare, våra smartphones kommer att finnas kvar även efter en konversation med en medpassagerare.

Jag behöver fortfarande min självsamhet, men lovar att bli bättre på att finnas till i relation till mina medmänniskor. Mitt första steg är att lämna hörlurarna hemma imorgon? Gör det du med!

Rokibath Alassane

 

Afropés Nyårskrönika 2016

Året 2016 började ganska skakigt och tragiskt på många sätt, men även många trevliga händelser följde under året, inte minst för afrosvenskar. Många politiska händelser på den afrikanska kontinenten inträffade också, både på gott och ont, men med facit i hand, verkar många av händelserna ha bidragit med positiv utveckling för flera länder.

Foto: Pixabay

JANUARI – Fotbollsspelaren Steve Gohouri från Elfenbenskusten hittades död och ett flertal människor dog vid en färjeolycka i Egypten precis vid årets början. Dessa händelser följdes av ett gisslandrama med minst 20 döda i Burkina Faso. Men januari månad bjöd på positiva nyheter också. Lejonens skyddsstatus förhöjdes internationellt. Barnäktenskap förbjöds i Zimbabwe och den första statliga skolan för barn med särskilda behov öppnades i Sydafrika.

Steve Gohouri hittad död

Minst 15 döda vid en färjeolycka i Egypten

Minst 20 döda i gisslandrama i Burkina Fasos huvudstad Ouagadougou

Afrikanska lejons skyddsstatus förväntas förbättras under 2016

Barnäktenskap förbjuds i Zimbabwe

Första statliga skolan för barn med särskilda behov öppnad i Sydafrika

 

Foto: Pressbild från http://www.marthaniki.com/press

FEBRUARI – Den omtalade filmen Martha och Niki hade premiär i månadsskiftet januari-februari. Det första svenska kulturrådet inrättades i Sydafrika, Afrikas första solenergidrivna buss gjorde entré i Uganda och Afropé skrev en checklista på ”nya” antirasistiska begrepp. Khaddy Sagnia vann både Årets nykomling och Lilla bragdguldet på Idrottsgalan. Teatern En druva i Solen hade premiär och fick full pott i Afropés recension. Beyoncé var på allas läppar efter sitt framträdande på Super Bowl och afrosvenska Seinabo Sey lyckas få Afrope´s chefredaktör Kiqi Dumbuya att tappa fattningen helt under Grammisgalan och med tårarna rinnande blev det mer rapportering om vad Seinabo Seys och 130 kvinnor och flickors framträdande betyder för afrosvenskar, än själva galan…

Martha & Niki – Recension

Det första svenska kulturrådet inrättas i Afrika

Afrikas första solenergidrivna buss för entré i Uganda

Att inte se hudfärg är en förolämpning

Seinabo Sey ”Hard Time” – Skärmavbild: SVT Play

Khaddy Sagnia – Vinnare av årets nykomling och Lilla Bragdguldet på Idrottsgalan 2016

Premiär av ”En druva i solen” – full pott

Vill vi att Beyoncé ska lära oss om svartas kamp i USA?

Räddades Beyoncé-anklagelserna om kulturell appropriering av ”Formation”-videon?

Mitt hopp tändes med queen Seinabo Sey och 130 svarta flickor och kvinnor på Grammisgalan

 

Frans ”If I were sorry” – Foto: Skärmavbild SVT play

MARS – Rachel från Ghana startade en kampanj för att utmana fördomar om länder i Afrika. Medieindustrin i Sydafrika visar sig dessvärre fortfarande vara styrd till största delen av vita efter två decennier. Melodifestivalen pågick för fullt och i andra chansen blev det full utdelning för de afrosvenska bidragen och i slutspurten vann afrosvenska Frans hela Melodifestivalen 2016. Flera tragiska rapporter om fredsbevarande styrkor som utsatt människor för övergrepp skakade oss. Afropé skrev också om representation i idrottens styrande rum. Angolas president meddelade att han kommer att lämna sin presidentpost under det kommande året 2017.

Kampanj som utmanar fördomar om länder i Afrika

Medieindustrin fortfarande styrd av vita sydafrikaner efter mer än två decennier

Afrosvensk segeryra i Andra chansen ger historisk Melodifestival

GRATTIS FRANS – Mellovinnare 2016 – och ja, rätt låt vann

Skandalen kring fredsbevarare och sexuella övergrepp växer

Representation inom idrottens styrande rum

Angolas president avgår

 

Pojke som blivit misshandlad av blöta rep Skärmdump från Youtubefilm från Human Rights Watch

APRIL – Afropé hade ett längre reportage om att 200 000 pojkar riskerar att utsättas för övergrepp i Senegal. Över 200 döda och över 100 barn kidnappades i Etiopien. En mycket allvarlig och oroande skuggrapport utförd av European Network Against Racism, (ENAR) visar att svarta människor upplever en utbredd rasism och diskriminering i hela EU och detta inom alla områden i livet. Afropé fick en intervju med unga Josefin Jallow om politik och feminism som var berörande och inspirerande. Den stora och mycket populära kongolesiska artisten Papa Wemba gick bort och lämnade många fans världen över i sorg och saknad. Afropé skriver om Sveriges skuld och inblandning i den transatlantiska slavhandeln.

Reportage – 200 000 pojkar riskerar utsättas för övergrepp i Senegal

Över 200 döda och över 100 barn har kidnappats i Etiopien

ENARs skuggrapport om rasdiskriminering i Europa – en allvarlig tankeställare

Intervju med Josefin Jallow: ”Det är viktigt att inte bedriva en feminism till för bara vita kvinnor”

Papa Wemba är död – en av Afrikas största artister, en kongolesisk superstjärna

Sverige – inte alls så oskyldig i den transatlantiska slavhandeln

 

Kumba och delar av crewt i ”Mentally-videon” – Foto: Babu Dumbuya

MAJ – Afropé tar upp känsliga ämnen kring skönhet och exotisering, som till exempel sexualiseringen av svarta män (och kvinnor) och det aldrig inaktuella ämnet, hudblekning. Flera musikaliska höjdpunkter är på tapeten, bland annat släpper Kumba M’bye hiten Mentally och en av afrobeatens stora kungligheter, Timaya, är på Sverigebesök. En lista över de snabbast växande ekonomierna i Afrika presenteras av IMF och samtidigt meddelar Frankrike att Haiti nu slipper betala mer på sin ”kolonialskuld”, men många afrikanska länder är fortfarande drabbade. Följetongen kring världens största flyktingläger, Dadaab, och dess nedstängning får ny fart och Afropé nosar på det faktum att fler och fler afrikanska nationer verkar anamma nedstängning av sociala medier och telefonnät i valtider. Senegalesiska Fatma Samoura utses till FIFA:s första kvinnliga generalsekreterare.

Sexualiseringen och objektifieringen av svarta män

Premiär: Kumba släpper nya låten ”Mentally”

Hans Kungliga Höghet kom till Göteborg

Elfenbenskustens ekonomi växer snabbast i Afrika

När kolonialmakten aldrig blir nöjd

Kenya stänger ett av världens största flyktingläger

Nedstängning av sociala medier – en farlig normalitet i afrikanska val?

Senegalesiska Fatma Samoura – Fifas nya generalsekreterare

 

Muhammad Ali – Foto: Pete Troshak

JUNI – En av världens största svarta idrottsikoner och aktivister genom tiderna somnar in och en hel värld sörjer – Muhammad ”The Greatest” Ali är död. Afropé skriver också om en av de mäktigaste männen genom tiderna, Mansa Musa, kung av dåvarande Mali-imperiet. Afrofobin visar sig i en av våra krönikor om attacken på en liten flicka och hennes mamma och en tvättmedelsreklam från Kina blir en av månadens största snackisar i sociala medier. Afropés ena chefredaktör, Fatou Darboe reagerar som så många andra ganska negativt efter presentationen av årets sommarvärdar för Sommar i P1. Den forna Tchad-ledaren Habré döms till livstids fängelse och för första gången i OS historia presenteras ett lag med atleter på flykt.

”The Greatest” har somnat in – Muhammad Ali är död

Världens rikaste människa genom tiderna – kung av Mali

Det är trångt på spårvagnen, du borde åka hem till ditt land!

Kina sprider rasistisk reklamfilm – svart man tvättas ljus

Sommar i P1 lämnar en hel del att önska i år

Tchads förre ledare Habré döms för att ha dödat ofattbara 40 000 personer

Team Refugee Olympic Athletes: Unikt lag med atleter på flykt till OS i Rio

 

Göteborg – Foto: Afropé | Kiqi D Minteh

JULI – I början av juli kunde Afropés läsare läsa om hur Brexit kan komma att påverka den afrikanska kontinenten. Vi hade också en debattartikel, riktad till skolan och våra politiker, gällande Europacentreringen i läroplanen, som måste bort. I Somalia fick man sin första kvinnliga presidentkandidat i Fadumo Dayib, som alldeles nyligen tyvärr dragit sig ur det gång på gång uppskjutna valet med motiveringen att det kantats av alltför mycket ”korruption och röstbedrägeri”. Också Zambia hade problem med oroligheter inför sitt val som hölls i augusti, precis som DR Kongo, som ständigt dras med politisk oro, rebellproblematik och strider, ofta centrerat kring landets mineraler, framförallt coltan. En välläst krönika om livet i mellanförskap kom ut i mitten på månaden och mot slutet av juli var storstäderna i Sverige engagerade i solidaritetsmanifestationer för #blacklivesmatter. I samma veva hölls också en årlig gambisk kulturvecka i Stockholm, där Afropés chefredaktörer hade äran att gästa avslutningskonserten då senegalesiska storstjärnan Assan Ndiaye var på besök.

Så kan Brexit drabba Afrika

Europacentreringen i svensk skola måste bort

Första kvinnliga presidentkandidaten i Somalia

Oroligheter inför det zambiska valet, oppositionsanhängare gripna av polis

Kongokonflikten i din telefon

Människa i mellanförskap

”Black Lives Matter”-manifestationer i Stockholm och Göteborg

Assane Ndiaye avslutade OGIS Kulturvecka i Stockholm – en magisk kväll

 

Kulstötare Jeffrey Ige – Foto: Privat

AUGUSTI – Månaden inleds med nyheten om att Pridefestivalen i Uganda kommer att hållas trots hårt motstånd och i Sydafrika lanseras en ny kondom som ska ge maximal njutning och förhoppningsvis göra skillnad i landets kamp mot HIV/aids. Tyskland meddelar att man nu erkänner och kommer att be om ursäkt för folkmorden som skedde under koloniseringen av Namibia. Rokibath publicerade sin sista del av tre krönikor efter en längre resa i sitt ena hemland Benin. Duromastern Tekno Miles var på Europaturné och besökte bland annat Stockholm och Göteborg. Som avslut på månaden hade Afropé äran att få en intervju med prisbelönta kulstötaren Jeffrey Ige, inför hans medverkan i Paralympics i Rio.

Pridefestival i Uganda inleds på tisdag trots hårt motstånd

”Maximal njutning” – Sydafrika lanserar nya kondomer

En ursäkt räcker inte för ett folkmord i Namibia, Tyskland

Vad tar jag med från Benin?

Tekno Miles till Göteborg

Jeffrey Ige är redo för Paralympics i Rio

 

Momodou Malcolm Jallow, ordförande, Afrosvenska Forum för Rättvisa – Foto: Afropé|Kiqi D Minteh

SEPTEMBER – Månaden inleds med rapporter om en brand på en av Etiopiens högsäkerhetsanstalter där uppmärksammade politiska fångar sitter fängslade. Debatten om ett tredje kön uppmärksammas i Kenya efter ett lagförslag om att det kenyanska parlamentet ska erkänna ett tredje kön, för att minska diskrimineringen av intersexuella. Afropé skriver också om ”Afrikas Ikea”, färgstarka barnmöbler som massproduceras av FunKidz i Nairobi. De politiska oroligheterna i Demokratiska republiken Kongo fortsatte och minst 44 personer dödades under protester mot sittande president Kabilas ovilja att avgå. Det mycket välförtjänta och hedersamma priset Community Healer Award 2016 tilldelades politikern Momodou Jallow för hans kamp mot bland annat afrofobi. Avslutningsvis genomförs en mycket ifrågasatt paneldebatt under årets bokmässa med syfte att diskutera huruvida man får lov att använda n-ordet?, en debatt helt utan afrosvenska röster.

Brand och skottlossning på högsäkerhetsanstalt i Etiopien

Lagförslag om ett erkännande av ett tredje kön i Kenya

”Afrikas Ikea” intar marknaden med stormsteg

Stor politisk oro i Demokratiska republiken Kongo – minst 44 personer tros ha dödats

Politikern Momodou Jallow tilldelas hedersamt pris i Washington

Paneldebatt om n-ordet på Bokmässan utan afrosvenskar i panelen

 

Ibbe (Adam Kanyama) i ”Medan vi lever” – Pressbild

OKTOBER – Afropé får äran att motta priset Best media outlet under LeNoir Creative Week. De politiska oroligheterna på den afrikanska kontinenten fortsätter, och i Burundi varnar FN för ett nytt folkmord, samtidigt som beslutet om att skjuta upp presidentvalet i Demokratiska republiken Kongo till 2018 möts av stort motstånd från oppositionen. I Sverige uppmärksammar Afropé att minnesdagen för Sveriges avskaffande av den transatlantiska slavhandeln infaller den 9 oktober. Kongolesiska läkaren Denis Mukwege besöker Sverige för sverigelanseringen av filmen ”The man who mends women” samtidigt som afrosvenska dramafilmen ”Medan vi lever” har premiär.

Afropé mottar pris för Best media outlet

FN-rapport varnar om nytt folkmord i Burundi

Kongos val flyttas till 2018 – FN varnar för riskfyllt läge

Minnesdagen för Sveriges avskaffade av den transatlantiska slavhandeln inträffar

Sverigelansering för ”Mannen som reparerar kvinnor” – en dokumentärfilm om doktor Mukwege

Premiär för afrosvenska dramafilmen ”Medan vi lever”

 

Bild: Pressbild SVT/UR

NOVEMBER – Afropé publicerar ett öppet brev till Malmös kommunstyrelse från Afrosvenskarnas Riksförbund och Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa, där kommunstyrelsen kritiseras för att inte ha deltagit i uppmärksammandet av minnesdagen för Sveriges avskaffande av den transatlantiska slavhandeln. Politiskt sker det en hel del på den afrikanska kontinenten, Sydafrika, Burundi samt Gambia meddelar att de lämnar den internationella brottsmålsdomstolen ICC samtidigt som Västsahara motsätter sig att Marocko åter vill inträda i Afrikanska unionen. ”Finrasism” och ”fulrasism” diskuteras i en utav Afropés krönikor samtidigt som Melanin, en ungdomsserie som visar hur det är att vara ung afrosvensk idag, har premiär på SVT och UR Play. I slutet av november när julen börjar närma sig dyker Zoégas julkaffe upp i butikerna med en förpackning designad av den kenyanska studenten Ester Gichuhi.

Öppet brev från Afrosvenskarnas Riksförbund och Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa till Kommunstyrelsen i Malmö

Tre afrikanska länder lämnar brottmålsdomstolen ICC

Västsahara motsätter sig Marockos återkomst till Afrikanska unionen

”Finrasism” och ”fulrasism”…

SVT och UR Play har premiär på ungdomsserie med afrosvenskt perspektiv; Melanin

Kenyansk student bakom designen på Zoégas julkaffe

 

GOD JUL

DECEMBER – Världens blickar riktas mot Gambia efter att det gambiska folket sagt sitt i det uppmärksammade presidentvalet den 1 december. Sittande president Jammeh gör en helomvändning och vägrar godta valresultatet samtidigt som omvärlden visar sitt stöd för valets vinnare Adama Barrow. I Sverige firas Lucia och en het debatt drar igång efter en rasistattack riktad mot en liten pojke i Åhléns reklamkampanj inför Lucia. I Zimbabwe meddelar partiet ZANU-PF att landets långvarige president, 92-årige Robert Mugabe kommer att kandidera i presidentvalet 2018. Fatou Darboe, en av Afropés chefredaktörer reflekterar kring julen och vilka känslor denna högtid väcker hos många samtidigt som alla Afropés läsare önskas en riktigt God Jul.

Ett nytt Gambia håller på att ta form

Gambias president vägrar förlika sig med valresultatet

Starka nationella och internationella protester mot sittande presidenten

Västafrikanska ledare till Gambia för att övertyga Jammeh

Jag är inte Lucia

Robert Mugabe, 92, ställer upp i Zimbabwes presidentval 2018

Julen berör oss ofta på ett särskilt sätt

Vi på Afropé hoppas och ser fram emot ett givande och bra 2017 med många spännande nyheter, intressanta reportage och vassa krönikor att dela med er, våra läsare.

Fatou Darboe
Kiqi Dumbuya
Anna Wedin