Kategoriarkiv: Gränslös Juridik

Gränslös Juridik : Min man är papperslös. Får han stanna i Sverige om jag blir gravid?

Fråga: Min man har inga papper i Sverige. Vi har inte ett registrerat äktenskap. Han har inte heller några ID-handlingar. Jag är svensk medborgare. Vi har hört att om vi får barn tillsammans kan han få uppehållstillstånd utan att behöva lämna Sverige, stämmer det? Och vad gäller om han bor illegalt i ett annat EU-land än Sverige och vill komma hit? Hjälper det om jag blir gravid?

 

Svar: Det är omöjligt att ge ett generellt svar på frågan om ett gemensamt barn kan ge ett uppehållstillstånd. Grundregeln är (som ni säkert redan vet) att den som vill ansöka om uppehållstillstånd i Sverige alltid måste göra det antingen från sitt hemland eller i ett land där han eller hon har laglig rätt att vistas. Redan här kan ni stöta på problem eftersom din man inte har uppehållstillstånd och inte heller är asylsökande.

Det första och bästa rådet jag kan ge er är därför att ni måste försöka se till att en ansökan om uppehållstillstånd kan göras med en legal vistelse i ansökningslandet som grund. Detta kan uppnås till exempel om din man är asylsökande, eller om han gör sin ansökan direkt i Sverige efter att ha rest in i landet med en giltig visering.

Enligt de nya regler som började gälla sommaren 2014 ska det nu vara lättare att få uppehållstillstånd för en person som har ett barn tillsammans med en svensk medborgare eller med en person som har permanent uppehållstillstånd i Sverige. Men, transportsträckan dit kan ändå vara rätt lång. De nya reglerna har inte prövats tillräckligt för att det ska gå att dra några långtgående slutsatser om att ett barn är en garanti för att få stanna. Varje fall bedöms också individuellt av Migrationsverket.

Det finns också en rad olika grundläggande villkor som måste vara uppfyllda för att det överhuvudtaget ska vara möjligt att ansöka om uppehållstillstånd med ett gemensamt barn som främsta grund. Jag ska försöka räkna upp det viktigaste ni behöver lösa i detta hinderlopp.

 

  1. Det första hindret är vårdnadsfrågan.

Den som söker uppehållstillstånd i Sverige med gemensamt barn som främsta grund måste ha en juridiskt giltig gemensam vårdnad om barnet och den andra föräldern måste ha rätt att bo i Sverige, det vill säga medföräldern måste vara antingen en svensk medborgare eller en person som har permanent uppehållstillstånd.

Ett juridiskt giltigt beslut om vårdnaden kan, om ni inte är gifta när barnet föds, antingen tas i domstol eller genom familjerätten i kommunen i samband med att faderskapet erkänns. Är ni gifta med varandra och äktenskapet är registrerat av folkbokföringen när barnet föds, så har ni automatiskt gemensam vårdnad om barnet och din make räknas automatiskt som barnets pappa.

 

  1. Detta leder oss fram till det andra hindret, som är identitetsfrågan.

För att två personer överhuvudtaget ska kunna gifta sig med varandra, eller ansöka om gemensam vårdnad i domstol eller genom familjerätten, krävs att bägge har giltiga ID-handlingar. För att kunna ingå och registrera ett äktenskap krävs dessutom att parterna kan visa att de inte är gifta på annat håll. Detta sker lämpligast genom att bägge begär bevis från sina länders respektive folkbokföringsregister om att de är ogifta. Själva den formella hindersprövningen hos Skatteverket brukar ta omkring fyra veckor.

Även för att kunna få en ansökan om uppehållstillstånd beviljad krävs som grundregel att personen har giltiga ID-handlingar. Det finns visserligen en möjlighet att med hjälp av DNA-test ta reda på om till exempel en påstådd pappa verkligen är far till ett barn. Men efter ett beviljat och positivt DNA-test behövs ju ändå identitetsfrågan klaras ut. Kommer då personen från ett land där det normalt sett ska vara möjligt att få fram ID-handlingar kan det innebära ett avslag på ansökan om sådana inte finns.

 

  1. Det tredje hindret är ert eget – tidsfaktorn.

Din man kan inte ansöka om uppehållstillstånd förrän barnet är fött. Du måste alltså gå igenom en nio månader lång graviditet och därefter en förlossning, hela tiden med vetskapen om att din partner kan komma att utvisas innan barnet föds och att det kan ta lång tid innan ni återförenas.

Efter att barnet är fött följer också flera legala processer. Ni måste kunna bevisa att barnet är ert gemensamma. Ni måste kunna bevisa era identiteter. Ni måste också leva med risken för ett avslag på begäran om uppehållstillstånd. Det kan bli många turer fram och tillbaka med överklaganden och beslut, där ni kan komma att kastas mellan hopp och förtvivlan under flera år. Detta måste ni båda ta med i beräkningen.

Har du ett nätverk av andra personer som är beredda att stötta dig om din man inte finns där? Klarar du att leva med den oro som kan bli följden om ni inte går iland med era planer, vilken än orsaken är, och din man kanske måste göra ansökan från sitt hemland? Klarar du att ensam ta hand om en bebis och allt det ekonomiska, praktiska och rent mänskliga om han inte kan vara en fungerande medförälder? Klarar du av situationen om det skulle visa sig att barnet har en funktionsnedsättning eller kanske har någon sjukdom som kräver mycket av dig i form av omvårdnad?

Var oerhört realistiska och tänk inte bara med hjärtat utan också praktiskt, eftersom det ni funderar över att göra kan innebära många år av väntan, oro och psykisk press på alla inblandade, inklusive så småningom ert eller era gemensamma barn. Det kräver styrka, kunskap, distans till att det inte är personligt utan handlar om regler och förordningar som utgör hinder att passera och framför allt kräver det att man är mentalt förberedd på detta.

 

Aminta Merete
Aminta Merete

Gränslös Juridik: Vad händer om en person jag bjudit hit stannar kvar illegalt i Sverige?

Foto: thegambia.nu
Foto: thegambia.nu

Gränslös Juridik:

Vad händer om en person jag bjudit hit stannar kvar illegalt i Sverige?

 

FRÅGA:

Jag vill bjuda en person som turist till Sverige. Får det några konsekvenser för mig om personen stannar kvar här eller i något annat europeiskt land efter att visumet har gått ut, det vill säga som papperslös?

 

SVAR:

För det första är det idag mycket svårt att bjuda hit personer från de flesta länder i Afrika på turistvisum, särskilt om de är män, unga, ogifta, barnlösa, saknar anställning, inte har några pengar på banken och inte har en egen bostad eller andra kontrakt som innebär åtaganden och styrker anknytningen till hemlandet. Detta gäller i hela det så kallade Schengenområdet – Norden och övriga Europa utom England och Irland.

Skulle du ändå lyckas bjuda hit en person som turist kan denna förlänga sitt visum en gång, det vill säga han eller hon kan stanna i maximalt 6 månader som turist. Skulle personen stanna kvar illegalt efter att visumet gått ut, så får det inga direkta konsekvenser för dig som bjudit in personen eftersom det inte är straffbart i Sverige (än så länge) att tex skydda papperslösa från upptäckt. Däremot får det en rad konsekvenser på andra sätt och för personen själv naturligtvis.

Myndigheterna i det så kallade Schengenområdet – Norden och övriga Europa utom England och Irland – har numera väldigt väl utarbetade rutiner kring visum, arbets- och uppehållstillstånd och därmed också rätt bra koll på hur människor rör sig inom unionen, vilka de är och varifrån de kommer. Om den person du bjudit hit skulle bli ”upptäckt” som papperslös i Sverige eller i ett annat Europeiskt land efter att visumtiden gått ut – och inte har några politiska skäl för att ansöka om asyl eller skydd – så kommer personen till att börja med att tas i ”förvar” av migrationsmyndigheterna. Förvarstagande innebär i princip ett frihetsberövande, eftersom personen inte får lov att lämna förvaret och blir inlåst. Skillnaden är att den som är förvarstagen får lov att använda sin telefon och har tillgång till internet och därmed kan fortsätta kommunicera med vänner och familj via mail, telefon och sociala medier.

Syftet med det så kallade förvarstagandet är att kunna återsända personen omgående till hemlandet om det visar sig att han/hon inte har ett giltigt tillstånd att vistas i Europa. I vissa länder är omständigheterna på förvaren mycket hårda. Tyvärr är det i många länder, även Sverige, brist på förvarsplatser vilket ofta leder till att personer istället för att få en plats på Migrationsverkets förvar kan sättas i häkte. Häktesförvar blir aktuellt också om personen bedöms kunna utgöra en fara för andra eller sig själv, eller har försökt rymma. Att hamna i häkte utan att ha gjort sig skyldig till något brott kan för många vara en väldigt svår och traumatiserande upplevelse.

Om en tidigare turist förvarstagits kommer denne relativt snabbt att kunna identifieras med hjälp av Schengens internationella databas, som registrerar de fingeravtryck och det biometriska foto som togs när turistvisumet utfärdades. Samtidigt kommer det då också att konstateras att personen saknar giltigt visum. Mot bakgrund av att personen på detta sätt är identifierad är det i de allra flesta fall därefter också möjligt att skicka tillbaka personen till hemlandet omgående även om det inte finns något pass eller någon annan ID-handling.

Den som vistats i Europa illegalt och skickas tillbaka löper i många fall också risken att drabbas av ett beslut om så kallat återreseförbud, vilket innebär att han eller hon inte kan komma tillbaka till Europa på ett antal år. Det vanligaste är 2-4 år, men om personen har dömts för ett brott kan det röra sig om upp till 10 års återreseförbud.

När en person återsänds till hemlandet efter en illegal vistelse i Europa, eller repatrieras som det också kallas för, registrerar myndigheterna alla detaljer: att personen inte åkt hem utan stannat kvar, att personen kom in i Europa via Sverige, av vem eller vilka personen bjudits in, samt i vilket land eller i vilka länder han eller hon har vistats. Vilka konsekvenser det kan få i förlängningen för just den som bjudit in, till exempel om det rör sig om en privatperson eller en organisation som senare skulle vilja bjuda hit andra personer är inte klart uttalat. Det är emellertid definitivt ett faktum att polis och myndigheter i Europa är väldigt vaksamma på allt som eventuellt skulle kunna innebära så kallad trafficking eller att någon tar betalt för att ”fixa” visum åt personer från länder utanför Europa. Det är alltså inte otroligt att en organisation eller en person som tidigare bjudit in eller eller flera personer som senare påträffats som papperslösa i Europa kan få svårt att bjuda in fler. Det är också ett faktum att för varje person som stannar kvar illegalt i Europa så blir det också svårare för andra från samma land att få visum för att komma till Sverige.

Alla de ungdomar och även familjefäder och mödrar i exempelvis Senegal och Gambia som drömmer om Europa gör det oftast på grund av fattigdom, arbetslöshet och brist på framtidshopp för egen del i hemlandet. Insikten om att livet som illegal i väst inte kan infria de drömmar som han eller hon bär på och att det definitivt inte är värt att offra tid och kraft på, den insikten kommer först när han eller hon befinner sig här och inte längre har något annat val än att bara försöka överleva.

Att uppehålla sig illegalt i Sverige eller andra länder i Europa innebär alltid att utsätta sig för risken att utnyttjas som underbetald arbetskraft, för risken att hamna i kriminalitet, prostitution, handel med droger och andra illegala substanser, samt för risken att inte kunna söka vård och hjälp vid sjukdom, tandvärk, eller behov av rehabilitering efter ett akut sjukdomsfall.

Att leva som papperslös är idag i de flesta fall lika med att leva utanför samhällets skyddsnät, utsättas för orimliga risker och vara utlämnad till andras godtycke, riskera att hamna i slavliknande arbete, samt att ständigt vara stressad på grund av oro för upptäckt. Personligen brukar jag därför alltid avråda de som vill resa med avsikten att stanna illegalt i Europa från att komma hit. Ett besök kan vara intressant, ett kulturellt utbyte kan vara givande, en utbildningsmöjlighet kan vara en annan möjlighet. Och ett verkligt äkta arbetserbjudande kan vara en guldchans. Men annars kan det faktiskt vara en mycket bättre hjälp att försöka stötta personen i att komma igång med egen verksamhet i hemlandet – någon typ av företagande, en utbildning eller andra framtidsprojekt, det vill säga allt som kan bygga upp en framtidstro. En sådan hjälp till självhjälp är oftast en mycket bättre insats än att ”hjälpa” personen till ett liv i otrygghet i Europa.

 

Aminta Merete
Aminta Merete

 

Flytta fritt inom EU med bevis om varaktig bosättning – möjligt för tredjelandsmedborgare efter fem år i EU

Efter fem år i ett EU-land, med uppehållstillstånd, arbete och sjukförsäkring, har den som är medborgare i ett icke EU-land rätt att få ett bevis om varaktig bosättning. Statusen som varaktigt bosatt ger innehavaren rätt att fritt flytta mellan EU:s olika länder, även om personen inte är medborgare i ett EU-land.

Tyvärr känner många inte till den här möjligheten som är öppen för alla som bor i EU och är så kallade ”tredjelandsmedborgare” – medborgare i ett annat land som ligger utanför Europeiska unionen.

 

Bild: Verdy p, -xfi-, Paddu, Nightstallion, Funakoshi, Jeltz, Dbenbenn, Zscout370
Bild: Verdy p, -xfi-, Paddu, Nightstallion, Funakoshi, Jeltz, Dbenbenn, Zscout370

I mitt arbete med migrationsärenden möter jag ofta tredjelandsmedborgare som har flyttat till Sverige från ett annat land i EU där de bott länge och haft permanent uppehållstillstånd, ett tillstånd som de tyvärr förlorat när de flyttat hit eftersom de inte kände till sin rätt att begära bevis om varaktig bosättning – innan flytten. För vissa slutar allt detta med återresa till hemlandet. För andra betyder det att hela den jobbiga processen med att söka uppehållstillstånd måste göras om igen och det dröjer flera år innan personen kan ha ett nytt permanent uppehållstillstånd, men nu i Sverige.

EU berömmer sig självt om att ha så kallad fri rörlighet. Alla som är medborgare i ett EU-land har rätt att fritt resa mellan EU:s olika länder, att söka arbete och studera i alla delar av EU. Men eftersom många länder i EU har hårda medborgarskapslagar, som gör det svårt att få medborgarskap trots lång bosättning i landet, har situationen för de så kallade tredjelandsmedborgarna blivit allt mer utsatt. Det har i sin tur lett till olika rättsliga prövningar som gällt exempelvis den fria rörligheten och de sociala förmånerna. Genom dessa olika prövningar av ärenden har de rättsvårdande myndigheterna inom EU slutligen uttalat att det inte är rimligt att de som bott och arbetat länge i EU, har betalat skatt, skött sig och bidragit till samhällets uppbyggnad inte ska kunna leva i EU på samma villkor som de olika nationernas medborgare.

Det är nu mer än tio år sedan EU-domstolen för första gången slog fast att alla som bor och arbetar i EU ska ha samma rättigheter till sociala förmåner och fri rörlighet inom unionen, oavsett om de är medborgare i ett av unionens länder eller ej. Ett politiskt beslut om hur dessa legala rättigheter skulle säkras togs 2003 av Europeiska rådet.

För att översätta till mer begriplig svenska innebär detta alltså att rätten till fri rörlighet och rätten till sociala förmåner i EU måste gälla alla de som bor och arbetar i EU, även de som inte är medborgare i något av EU:s länder utan har behållit sitt medborgarskap i ett tidigare hemland. Status som varaktigt bosatt ska garantera den rätten.

Gränsen för när en tredjelandsmedborgare har rätt att ansöka om och utfå ett bevis om sin status som varaktigt bosatt i EU har dragits vid fem år med uppehållstillstånd, arbete och sjukförsäkring. Hinder för att få beviset är alltså exempelvis försörjningsstöd genom sociala myndigheter, eller kriminalitet.

Om du som läser det här själv har bott i Sverige mer än fem år och är självförsörjande men inte medborgare i ett EU-land, kan det kanske vara idé att fundera på att ansöka om att få ut beviset om varaktig bosättning. Informationen från EU finns på 15 olika språk, det svenska Migrationsverket har också en sida som berättar mer om varaktig bosättning. Och vill ni ha ytterligare råd kring migrationsfrågor, eller behöver hjälp med ert specifika ärende, sök er då till en juridisk byrå eller advokatbyrå.

Bra länkar:

Migrationsverket: Status som varaktigt bosatt i Sverige

MG Rådgivning Online

Sammanfattning av EU-lagstiftningen

 

Aminta Merete
Aminta Merete

 

 

Juridisk artikel – att ta hit barn från Västafrika

Enligt svensk praxis upphör ett tidigare hemlands regler om vårdnad att gälla när barn och föräldrar kommer till Sverige. Istället tillämpas svensk lag. Det kan ibland ställa till det rejält för gambiska och senegalesiska föräldrar, särskilt när det inte finns giltig dokumentation gällande föräldraskapet.

Det har blivit allt vanligare att svenska myndigheter underkänner dokumentation från länder i Afrika, exempelvis Gambia. Detta kan få allvarliga konsekvenser för en förälder som då riskerar att hamna i situationen att han eller hon inte kan betraktas som juridisk vårdnadshavare för barnet.

Enligt svensk lag har mamman alltid ensam vårdnad om hon aldrig har varit gift med barnens far. Det är alltså lättare för en mamma att registreras som vårdnadshavare hos Skatteverket än för en pappa. Finns inga juridiskt giltiga bevis på att föräldrarna har varit gifta när barnen föddes (skriftlig dokumentation) eller att de fortfarande är
gifta, registreras barnen med enbart mamman som vårdnadshavare.

Foto: Liftarn
Foto: Liftarn

Utan rätt dokumentation är det alltså pappor som oftast riskerar att inte kunna registreras som vårdnadshavare i Sverige. Situationen som sådan är mycket besvärlig, för det innebär nämligen att han riskerar att helt förlora sin bestämmanderätt över barnen.

När barn som kommit till Sverige från utlandet saknar juridiskt giltiga vårdnadshavare kommer socialnämnden i den lokala kommunen att få en signal om detta. Myndigheten måste då enligt lag träda in och utreda vem som ska vara vårdnadshavare och i förekommande fall även utreda vem som är biologisk förälder. Barnen registreras i sådant fall dessutom som ”ensamkommande”. Detta problem gäller särskilt familjer som kommer från något av de länder i världen där de flesta överenskommelser sker muntligen och äktenskap inte alltid registreras officiellt, tex Gambia och Senegal, vilket kan medföra att det saknas papper på att föräldrarna i fråga varit eller är gifta med varandra.

När barn ska komma hit från ett annat land och den mottagande föräldern är en ensam pappa är det alltså EXTRA VIKTIGT att, om möjligt, redan innan barnen kommer se till att det finns en i Sverige juridiskt giltig dom som visar att pappan har ensam eller gemensam vårdnad (tex genom Svensk Tingsrätt), alternativt ett juridiskt giltigt originaldokument som visar att föräldrarna varit gifta med varandra samt slutligen även ett dokument som bevisar att mamman har godkänt att barnen reser till Sverige för att bosätta sig där med pappan.

OBS! Enbart ett dokument där mamman godkänner att barnet reser till Sverige räcker inte för att pappan ska kunna räknas som vårdnadshavare i juridisk mening i Sverige.

OBS! Också att domstolsbeslut från Gambia och Senegal gällande vårdnad inte alltid gäller i Sverige. Domar godkänns bara om de kommer från länder som ratificerat (godkänt) den så kallade Haag-konventionen (2008:796) som antogs 1993. Konventionen ska underlätta vid internationella vårdnadstvister, för skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner. Vårdnadsbeslut från andra länder än konventionsländerna kan en förälder behöva begära att få fastställt i en svensk domstol för att det ska vinna juridisk giltighet. Detta är extra vanligt då det gäller barn vars mor är kvar i hemlandet. Att påbörja denna process efter att barnen kommit till Sverige tar mycket kraft, tid och energi och om man kan ordna juridiskt giltiga papper redan från början underlättar det invandringen betydligt. Läs mer om vilka länder som konventionen gäller i förhållande till för Sveriges del (uppdaterad augusti 2008) här: www.sweden.gov.se. De flesta Västafrikanska länder uppfyller inte konventionens krav.

Även om det saknas dokumentation har Skattemyndigheten möjlighet att registrera exempelvis makar med barn som giftaoch gemensamma vårdnadshavare också i de fall då de kommer från länder där dokumentation saknas. Men så fort det finns tveksamhet kring uppgifterna avseende exempelvis vårdnad om barn, dvs tex i de fall då en förälder är kvar i hemlandet, har Skatteverket möjlighet att neka registrering om det inte finns dokumentation. Det vanligaste är då att
man helt enkelt registrerar endast modern som vårdnadshavare.

Ett mycket gott råd till föräldrar som vill hämta barn till Sverige från Västafrika, särskilt ensamma pappor, är alltså att kontakta en jurist innan barnen ska komma, för en genomgång av vad som behöver göras.
aminta merete


	

Nya regler gör det lättare att få stanna i Sverige

Barnperspektivet ska tillämpas och det ska bli lättare att stanna i
Sverige för den som är förälder till ett barn som är bosatt här. Det
ska också bli lättare för asylsökande och andra som har arbete eller
vill arbeta i annat land ett tag. Det är innebörden i de nya regler på
migrationsområdet som regeringen nyligen föreslagit i samarbete med
Miljöpartiet de gröna. De nya reglerna föreslås träda i kraft 1 juli
respektive 1 augusti 2014 om de röstas igenom. Här följer en
sammanfattning.

Regeringen har under våren föreslagit en rad nya regler på
migrationsområdet i syfte att underlätta människors ökade rörlighet
till och från Sverige. Reglerna måste först röstas igenom i riksdagen
för att börja gälla som tänkt, men en majoritet förväntas stå bakom
dem.

En av de mest välkomna förändringarna för många – både familjer och
ombud – är att ”en utlänning som är förälder till och
vårdnadshavare för samt sammanbor med ett barn som är bosatt i
Sverige”
ska kunna beviljas uppehållstillstånd efter ansökan i
Sverige. Det innebär alltså ett viktigt steg mot att det ska kunna bli
slut på uppslitande separationer för åtminstone de familjer där en av
parterna har rätt att bo i Sverige eller är svensk medborgare. Denna
regel föreslås träda i kraft den 1 augusti 2014.

Det kan vara viktigt att förtydliga den nya barnregeln. Formuleringen
”har gemensam vårdnad om och sammanbor med barn” – förutsätter
i princip att det antingen finns ett domstolsbeslut på gemensam
vårdnad eller att föräldrarna är gifta med varandra. Detta i sin tur
förutsätter att den part som ska söka uppehållstillstånd har giltiga
och godkända identitetshandlingar. Finns inte sådana återstår
DNA-analys.

Det ska med de nya reglerna också vara möjligt att själv göra en
DNA-analys för att bevisa släktskap och sedan kunna få ersättning av
staten för kostnaderna för provtagning, transport av prover och analys
om DNA-provet åberopats i ett anknytningsärende där uppehållstillstånd
beviljats.

Foto: Kelovy
Foto: Kelovy

Andra välkomna ändringar är att det ska bli enklare för en asylsökande
som fått avslag på sin asylansökan att istället få tillstånd som
arbetskraftsinvandrare. Den anställningstid som krävs för att byta
spår, dvs den tid man måste ha arbetat innan ansökan om
arbetstillstånd ska kortas från sex till fyra månader.

Det ska också vara möjligt att bo utanför Sverige i ända upp till två
år innan ett permanent uppehållstillstånd kan återkallas. Även
studerande ska få bättre möjligheter att stanna kvar efter
studietiden. Ändringen sker för att underlätta så kallad ”cirkulär
migration”
det vill säga ge tillfälle för alla att kunna pröva på
arbete i andra länder. Det ska med de nya reglerna vara möjligt att
vara bosatt utomlands i två år och ändå ha kvar sin formella koppling
till Sverige. Det betyder i klartext att ett uppehållstillstånd inte
längre ska återkallas automatiskt efter ett års vistelse utomlands.
Ett permanent uppehållstillstånd ska istället under vissa
förutsättningar kunna återkallas tidigast efter två år.

För att göra det mer attraktivt för internationella doktorander att
välja Sverige som studiedestination föreslås också att dessa, på samma
sätt som arbetskraftsinvandrare, ska kunna kvalificera sig för
permanent uppehållstillstånd i Sverige under forskarutbildningen. Ett
permanent uppehållstillstånd ska kunna beviljas för en person som
under de senaste sju åren har haft uppehållstillstånd för studier i
sammanlagt fyra år, om det gäller utbildning på forskarnivå.

Det ska även vara möjligt för studenter att stanna kvar efter
slutförda högskolestudier, för att söka arbete eller undersöka
förutsättningarna att starta näringsverksamhet i Sverige. Hur länge
studenterna får stanna kommer regeringen att återkomma till i en
särskild föreskrift. Sex månader kan vara en rimlig tid.

Andra lite mer ovälkomna förändringar är att det kommer att ta längre
tid att få permanent uppehållstillstånd. Kvalificeringsperioden för
permanent uppehållstillstånd ska förlängas från fem till sju år. Samt
att den sammanlagda tillståndstiden för arbetstillstånd ska kunna vara
längre än fyra år om det finns särskilda skäl. Den ska dock inte kunna
vara längre än sex år.

Här är de svenska reglerna inte helt harmoniserade med EU-reglerna som
säger att personer som bott i den Europeiska Unionen i mer än fem år
och har permanent uppehållstillstånd ska kunna ansöka om status som
varaktigt bosatta.

Samtliga dessa nämnda författningsändringar föreslås, liksom övriga
ändringar med arbetsmarknadskopplingar, träda i kraft den 1 juli 2014.

Läs mer här
Riksdagen – Propositioner och skrivelser

och här
Regeringen

Aminta Merete
Aminta Merete

NYHET Gränslös Juridik

juridik

Gränslös Juridik – för er med anknytning till Gambia och Senegal.

På begäran öppnar vi nu en frågespalt där ett urval läsarfrågor gällande gränsöverskridande juridik för Sverige-Senegambia kan besvaras i korthet, en gång i månaden. Vi kan inte lösa era problem, men förhoppningsvis belysa, informera och hänvisa vidare.
Frågorna väljs ut av redaktionen och ansvarig för spalten är Aminta, MG Juridik.

Den första fråga vi helt kort belyser – och återkommer till inom kort här på sajten – är hur förändrade regler påverkar praktiskt för den som vill söka uppehållstillstånd i Sverige, från Gambia eller Senegal.

Nytt är att ambassaden i Mali nu ska ta emot alla ansökningar om uppehålls- och arbetstillstånd från personer som vistas i Senegal eller Gambia. Konsulaten kommer alltså inte längre att ta emot ansökningar.

Själva grundansökan kan numera för enkelhetens skull istället göras via nätet (alternativet är alltså att resa till Mali och lämna in ansökan där).

Intervju med sökande kan göras vid svenskt generalkonsulat i land där personen som söker har rätt att vistas. Det finns ett svenskt generalkonsulat i Dakar.

När tillståndet är klart måste den sökande ta sig till Mali (eller svensk ambassad i annat land där personen har rätt att vistas) för att lämna fingeravtryck och bli fotograferad för tillverkning av ett så kallat uppehållskort som nu blir standard i alla europeiska länder. Kortet ersätter visum som klistras in i passet och det måste vara med då personen reser till Sverige.

När det gäller barn har det tidigare varit möjligt att slippa resa till ambassad. Vi ber att få återkomma till just barnfrågorna, som är viktiga för många av er som funderar över familjeåterförening i Sverige med personer bosatta i Gambia eller Senegal.

De frågor vi oftast får i vår juridiska verksamhet handlar dels om ansökningar om uppehållstillstånd för vuxna och barn, men också om hur man ansöker om pass för barn som är svenska medborgare men födda i utlandet. Svensk medborgare blir ett nyfött barn automatiskt om en av föräldrarna är svensk. Om föräldrarna inte är gifta är det lite krångligare när det gäller vårdnadsfrågorna och rätten att ge in ansökan om pass, men grundläggande har alla svenska medborgare rätt till assistans av svensk representation i bosättningslandet, det vill säga konsulatet ska kunna hjälpa till.

Om du vill ställa en juridisk fråga, maila gärna aminta@thegambia.nu

Användbara länkar:

Sveriges ambassad Abuja

Migrationsverket – flytta till någon i Sverige

aminta merete