Sångerskan och den tidigare skribenten på Afropé, Aminatah uppges ha avlidit hastigt i Gambia under torsdagen/fredagen och ännu är dödsorsaken inte helt fastställd.
Aminatah. Foto: Freja Lindberg
Aminatah var skribent på Afropé under drygt ett år 2014 till 2015 och vi kunde följa hennes väg mot ett erkännande som artist. Artisten Aminatah verkade från både Sverige och Gambia och bodde längre perioder i taget i Gambia där hon bland annat samarbetade med artister så som Gee och Artenola.
Vi på Afropé vill beklaga sorgen till Aminatahs familj och närmaste och hoppas hon får vila i frid.
En sångfågel har lämnat jordelivet, men hennes röst lever kvar inom många av oss.
Musikern, artisten och ikonen Musa ”Afia” Ngum har lämnat oss, endast 62 år gammal. I söndags dog Musa Ngum på Dakars sjukhus Le Dentec och igår, måndag begravdes han i den heliga staden Touba i Senegal. Närvarande var många människor som uppskattat Musa Ngum som person och självklart även hans musik. Världsartisten Youssou N´dour deltog vid begravningen.
Musa Ngum Foto: Buharry Gassama
Musa Ngum ska ha genomfört sitt sista uppträdande så sent som i lördags på restaurangen Just 4 You i Dakar, mitt emot University of Cheikh Anta Diop.
Han föddes i Fatoto i Kantoradistriktet i Gambia. Musa Ngum blev intresserad av musik vid en mycket tidig ålder.
Musa Ngum använde sig bara av traditionella, Senegambiska instrument under senare år och hyllade den Senegambiska traditionella musiken. Han har varit en välkänd musiker i de Senegambiska kretsarna och hann fira 40 år som artist. Musa har beskrivits både som en legend, en ikon och en musikalisk hjälte. Hans låttexter handlade mycket om gamla riken i Senegambiaregionen. Hans andlighet genomsyrade också tydligt hans musik och texter.
Musa lämnade Gambia 1981 för en flytt till Senegal. Där blev han flitigt uppvaktad av gruppen Super Diamono, som vid den tiden var en av Senegals största musikaliska grupper. Musa gick med i Super Diamono 1985.
Musa Ngum Foto: Buharry Gassama
Han slog sig ihop med Omar Pene, Maiga, Lamin Faye (Lemso), den legendariske senegalesiske gitarristen och de släppte ”Borom Daaru” och ”Partef” som blev en Senegambisk klassiker. Super Diamono splittrades tre år senare och efter att ha varit medlem i andra band, bestämde sig Musa Ngum för att satsa på en solokarriär. Hans solodebut innehöll låten ”Banjul, Banjul”. Musa bjöds in till sitt hemland 1997 och bosatte sig sedan dess i Gambia.
Musa Ngum var en anspråkslös person och inte alls någon materialist. Hans relation till materiella ting har beskrivits som blygsam och anspråkslös.
Enligt uppgift ska denna video ha spelats in vid Musa Ngums sista uppträdande i lördags i Dakar tillsammans med Omar Pene:
Musa Ngum Foto: Buharry Gassama
Musa Ngum lades igår till sin sista vila, på den heliga staden Touba i Senegal. Vi hoppas han får vila i frid och får sin plats i Jannah (islams beskrivning av paradiset).
”Senegambia har förlorat en framstående människa i Musa Ngum. Hans talang, ödmjukhet och tro i att Senegal och Gambia ska enas som ett land har i decennier definierat hans liv och påverkat många människor. Vila i fred Musa Afia Ngum, Senegambias gyllene röst.” Uttalandet kommer från fotografen och filmaren Buharry Gassama.
Uttalande från Yusupha Ngum, Musa Ngums son kan du se HÄR!
… älskad son, bror, morbror, farbror, pojkvän och vän.
Fotorättigheter: Kiqi Dumbuya Minteh/Afropé
Landing somnade i måndags hastigt och oväntat in under en äventyrsresa tillsammans med vänner i Sydamerika. Det som skulle vara en resa för livet slutade i stor sorg och tragedi för de vänner som var med under resan. Sällskapet befann sig när dödsfallet inträffade i Argentina.
Familj och vänner väntar nu på besked om den definitiva dödsorsaken och igår kväll samlades man i Folkets Hus i Rinkeby för att hålla en minnesstund för Landing.
Känd för att sprida glädje omkring sig och alltid vara glad, med ett ständigt leende på läpparna och nära till peppande och upplyftande ord, sörjs nu Landing Badjie av många runtom vårt avlånga land och också i sina föräldrars hemland Gambia.
Landing jobbade som gruppledare på ett logistikföretag i Stockholm, där han också bodde. Han älskade människor och människor älskade honom. För Expressen, under en intervju förra året, berättade han;
”Jag får en chock varje gång jag hör någon säga ”jag har fem invandrarkompisar”. Vem räknar sina kompisar på det sättet? Många fler borde i dagsläget testa att blanda kulturer i stället för att flytta till samma område. Då skulle svenskar få bättre förståelse för invandrare och också tvärtom.”
Landing Badjie sörjs närmast av mamma, pappa, bröderna Lamin, Ansumana, Tumane och systrarna Famata, Mandy och Kaddy med familjer, samt flickvännen Linda.
Hon föddes Marguerite Ann Johnson, 4 april 1928. I onsdags lämnade hon världen bakom sig när hon somnade in i sitt hem tidigt på morgonen. För de flesta var hon mer känd som Dr Maya Angelou, författare, frihetskämpe, demokrat och poet.
Dr Maya Angelou publicerade sju självbiografier, tre böcker av essäer och flera diktsamlingar. Förutom detta har hon krediterats en lång lista av pjäser, filmer och TV-program under sina femtio verksamma år i kulturbranschen. Hon har fått ett otal utmärkelser och tilldelats mer än 30 hedersdoktorander, men mest känd är hon för sina självbiografier som handlar om hennes barndom och unga vuxenliv. Den första boken,”I Know Why The Caged Bird Sings” gjorde henne internationellt erkänd och handlingen i boken kretsar kring hennes uppväxt och sträcker sig till hennes sena tonår.
Det dröjde innan Maya Angelou hängav sig till skrivandet, Angelou blev poet och författare först efter att som ung ha utforskat en rad andra yrken. Hon hann jobba som kocklärling, skådespelerska, regissör, dansare, artist, ja till och med nattklubbsdansare och prostituerad. Hon hade en roll i operan Porgy & Bess, verkade som samordnare för en kristen ledarskapskonferens i södern och som journalist i Ghana och Egypten under tiden för avkolonialiseringen. Från 1982 undervisade hon vid Wake Forest-universitetet i Winston, Salem, North Carolina.
Maya Angelou gjorde sig känd för världen inom många olika områden. Hon var mycket aktiv i medborgarrättsrörelsen och arbetade med Martin Luther King Jr och Malcolm X. Från 80-talet och in på 90-talet gjorde hon ett åttiotal framträdanden, per år, på föreläsningar inom rörelsen. 1993 blev hon den första poet på nästan 30 år att göra en konstituerande recitation, vilken hon höll under Bill Clintions invigning till Vita Huset. Hon läste då sin egen dikt ”On The Pulse of Morning”.
Hon är en kvinna som var mycket respekterad som talesperson för svarta människor och främst då kvinnor. Man talar ofta om att hennes verk var skrivna som starkt försvar för den svarta kulturen. Angelous vanligaste teman att skriva om var rasism, identitet, familjen och resor. En del har menat att hennes större skrifter är en fiktion av självbiografi, medan andra kritiker menar att de är helt självbiografiska. Det har gjorts försök att förbjuda hennes böcker på vissa amerikanska bibliotek, men hennes verk används än idag ofta på skolor och universitet runt om i världen.
Dr Maya Angelous liv 1928 – 2014
1928 – Maya Angelou föds i St Louis, Missouri. Dotter till en sjuksköterska, Vivian Johnson (f Baxter) och en dörrvakt/marindietist vid namn Bailey Johnson. Mayas äldre bror, Bailey Jr, var den som gav henne smeknamnet Maya, som kom sig av ‘My/a sister’. 1931 – Föräldrarna skiljer sig och Angelou och hennes bror skickas att bo med sina morföräldrar i Arkansas. 1935 – Angelou och hennes bror hämtas tillbaka av fadern för att komma och bo hos sin mamma i St Louis igen. 1936 – Den lilla Maya blir sexuellt utnyttjad och våldtagen av sin mammas pojkvän, en man vid namn Freeman. Maya berättar vad som hänt för sin bror, som i sin tur berättar för resten av familjen.
– Freeman befinns skyldig, men fängslas endast E N dag. Fyra dagar efter sin frigivning mördas Freeman, han sparkas ihjäl. Enligt rykten är det Angelous farbröder som är skyldiga till dådet.
– Lilla Maya reagerade med att bli stum i nästan fem år, då hon, som hon själv berättat, tänkte att det var hennes röst som dödat Freeman. ”Det var jag som dödade honom, eftersom jag uttalade hans namn, och därför tänkte jag att det är bättre att jag aldrig talar igen”. Ur all den tragik kom något positivt, då det sägs att det var under den här tiden i sitt liv som Angelou utvecklade sitt utomordentliga minne, sin kärlek till böcker och litteratur och sin förmåga att lyssna till och iaktta världen omkring sig. 1936-1942 – Tiden efter dådet flyttades Angelou och hennes bror tillbaka till mormodern för att få lugn och ro. Det var också i slutet av den här perioden som Angelou började tala igen, tack vare en lärare och vän till familjen, Fru Bertha Flowers. Flowers introducerade henne för författare som Charles Dickens, William Shakespear, Edgar Allan Poe och James Weldon Johnson. Detta var författare som skulle komma att påverka Angelous liv och karriär. Också kvinnliga artister som Frances Harper, Anne Spencer och Jessie Fauset blev stora inspirationskällor för Angelou. 1942 – Angelou och hennes bror flyttar tillbaka till sin mamma, men nu kommer de att bo i Oakland, Kalifornien, istället. 1942 – 1945 – Maya Angelou går i Kaliforniens labor skola och innan hon hunnit ta examen blir hon den första svarta kvinnliga spårvagnskonduktören i San Fransisco. 1945 – Tre veckor efter att hon avslutat skolan, 17 år gammal, födde hon sin son Guy Johnson (f. Clyde Johnson). 1946 – Angelou glider mer och mer ner på sociala stegen, in i fattigdom och kriminalitet. Hon arbetar, dels som kock, men också som föreståndarinna/frontkvinna för prostituerade. Hon avverkar det ena förhållandet efter det andra, den ena jobbet och yrket efter det andra och hon flyttar från stad till stad, samtidigt som hon försöker uppfostra sin son, utan större stöd eller kunskap.1951 – Gifter sig slutligen Angelou med kärleken och blivande musikern, en grekisk elektriker och före detta sjöman, Tosh Angelos. Trots allmänhetens syn på blandäktenskap och hennes mammas ogillande väljer hon att äkta Angelos. 1954 – Äktenskapet med Angelos tar slut, men innan dess har de hunnit med att bo i New York, där Maya Angelou studerade afrikansk dans och hon hann också ta dansklasser i modern dans och bildat en dansduo ”Al & Rita”, som däremot aldrig nådde något erkännande. 1954-1955 – Angelou antar mer permanent namnet Maya, efter att dittills gått under sitt födelsenamn eller artistnamnet Rita. Hon turnerar i Europa med operan Porgy and Bess och Angelou går med passion in för att lära sig språket i vart och ett av de länder de besöker. 1957 – Angelou rider på vågen av kändisskapet och populariteten som kommer med hennes musicerande och framför allt till följd av hennes sång och dans till calypsomusik som hon underhöll med på nattklubben Purple Onion, strax före hon drog ut på Europaturnén. Hennes första album släpps, ”Miss Calypso” (nysläpptes på CD 1996), och hon dyker upp i en off-Broadwayproduktion där hon framför sina egna kompositioner. 1959 – Författaren James O Killens övertygar Angelou om att flytta till New York och satsa på sitt skrivande. Hon går med i Harlem Writers Guild och träffar flera stora afroamerikanska författare, som John Henrik Clarke, Rosa Guy och Julian Mayfield. 1960 – Efter att ha träffat Martin Luther King Jr och hört honom tala beslutar Angelou sig för att tillsammans med Killens organisera den legendariska ”Cabaret of Freedom” och hon började också aktivt att engagera sig i pro-Castro och anti-apartheid. 1961 – Angelou inleder ett förhållande med den sydafrikanska frihetskämpen Vusumzi Make och hon och sonen Guy flyttar med Make till Kairo, där Angelou arbetar som biträdande redaktör för den engelskspråkiga veckotidningen The Arab Observer. Innan de flyttar till Kairo hinner Angelou med att sätta upp Jean Genets pjäs ”De svarta”, tillsammans med bland andra Abbey Lincoln, Roscoe Lee Brown, James Earls Jones, Louis Gosett och Cicely Tyson. 1962 – Angelous förhållande med Make tar slut och hon flyttar med sonen till Accra i Ghana. Hon blir kvar där till 1965 och jobbar som administratör på universitetet i Ghana och sonen börjar på college. Hon är också aktiv i den afroamerikanska utlandskolonin och frilansar för ghananska Times. Hon skriver och sänder program för Radio Ghana och arbetar för Ghanas nationalteater. 1965 – Efter tiden i Ghana återvänder Angelou hem till USA för att hjälpa sin nyfunne vän Malcolm X, som hon blivit nära vän med under dennes besök i Accra, att bygga en organisation för medborgerliga rättigheter, The Organization of Afro-American Unity. Malcolm X mördades strax därefter och förkrossad över det inträffade reser Angelou till sin bror på Hawaii. 1967 – Efter att ha återupptagit sin sångkarriär på Hawaii och flyttat tillbaka till Los Angeles för att återigen fokusera på sin författarkarriär så beslutar sig Angelou att återvända till New York. Nu träffar hon sin livslånga vän Rosa Guy och förnyar sin vänskap med James Bladwin som hon träffade under sin tid i Paris på 50-talet. 1968 – Martin Luther King Jr föreslår till Angelou att de ska organisera en marsch tillsammans och Angelou håller med, men det hela skjuts upp lite till en början. Och i vad Gillespie kom att kalla ‘en makaber ödets nyck‘ så mördas Martin Luther King Jr på Angelous 40-årsdag och återigen är Angelou förkrossad. Gillespie har vidare sagt att, – om 1968 var ett år av stor smärta, förlust och sorg, var det också det år då Amerika för första gången bevittnade bredden och djupet av Maya Angelous ande och kreativa genialitet. Hon skriver sin första självbiografi som publiceras året efter. 1969 – Självbiografin ”I know Why The Caged Bird Sings” ges ut, vilken ger Angelou sitt stora internationella erkännande och genombrott som författare. 1972 – ”Georgia, Georgia” som är Angelous första filmmanus och också det första manus skrivet av en svart kvinna, filmas i Sverige och produceras av ett svenskt filmbolag. Angelou skrev också soundtracket till filmen. 1973 – Angelou gifter sig med en welshisk snickare, tillika ex-make av Germaine Greer, Paul du Feu i San Fransisco. Hon arbetar sedan aktivt som kompositör och skriver för Roberta Flack och komponerar filmmusik. Hon skriver artiklar, noveller, tv-manus, dokumentärer och sina självbiografier. Däremot var hon en motvillig skådespelerska, även om hon nominerades till en Tony Award för rollen i ”Look Away”. 1977 – Angelou tilldelas en biroll i TV-serien ”Rötter” och får ta emot ett flertal utmärkelser och hedersexamina från högskolor och universitet över hela världen. 1978 – Angelous kanske mest kända dikt ”Phenomenal Woman” kan för första gången läsas då den trycks i Cosmopolitan Magazine.
1978-80 – Angelou fortsätter sitt skrivande och producerande och under den här tiden möter hon också Oprah Winfrey när Winfrey jobbar som TV-ankare i Baltimore, Maryland. De två ska komma bli mycket nära vänner och Angelou finns sedan vid Winfreys sida både som vän och mentor. 1981 – Nu separerar och skiljer sig Angelou från du Feu och återvänder till södra USA där hon mottager en livstidsutmärkelse Reynolds Proffesur i amerikanska studier vid Wake Forest University, i Salem, North Carolina. 1993 – Vid Bill Clintons installation i Vita Huset läser Angelou sin dikt ”On the Puls of Morning” och hon blir den första poeten att göra en konstituerande recitation sedan Robert Frosts under John F Kennedys invigning 1961. Händelsen ledde till ännu större berömmelse och erkännande för hennes verk, både tidigare och kommande. Hon vann en Grammy för inspelningen av dikten. 1995 – Angelou levererar sin andra offentliga dikt, ”A Brave and Startling truth” under firandet av FN:s 50-årsdag. 1996 – Maya Angelou når ett av sina stora mål, att regissera en långfilm. ”Down In The Delta” med Alfre Woodard och Wesley Snipes i huvudrollerna speglar en kvinna med missbruksproblem och hennes barn, som av sin mamma skickas att bo med släktingar nere i deltat för att få ordning på sitt liv.
2000-talet – Angelou skapar en lyckad och framgångsrik samling av gratulationskort och dekorativa hushållsartiklar för Hallmark och mer än trettio år efter att hon påbörjade sin självbiografiska serie skriver hon den sjätte i en samling av sju, ”A Song Flung up to Heaven”, 2002. 2013, vid 85 års ålder kommer den sjunde och sista i serien, ”Mom & Me”, som fokuserar på relationen mellan henne och mamman. 2004 – Ger Angelou, som är en duktig kock, ut en kokbok med titeln ”Hallelujah ! The Welcome Table” som presenterade 73 recept, varav många hon lärt sig av sin mormor och mor, tillsammans med 28 vinjetter. 2008 – Angelou stöttar och engagerar sig i kampanjen för senator Hillary Clinton och när dennes kampanj var över gick Angelou över till att ge sitt stöd till senator Barack Obama och kampanjen för att vinna valet och bli den första afroamerikanska presidenten i USA. 2010 – Dr Maya Angelou skänker sina personliga papper och karriärsminnesanteckningar till Schomburgs centra för forskning inom svart kultur i Harlem. Dessa bestod av 340 lådor av dokument med bland andra handskrivna anteckningar på gula juridikblock och ett telegram från 1982 från Coretta Scott King (änkan till Martin Luther King Jr), beundrarbrev, samt personlig och professionell korrespondens från kollegor och hennes redaktör Robert Loomis. 2010 – Nu kommer också Angelous andra kokbok, ”Great Food, All Day Long: Cook Splendidly, Eat Smart” som fokuserar på viktminskning och portionskontroll. 2011 – Tilldelas Presidential Medal of Freedom. 2014 – 28 maj hittas Maya Angelou av sin vårdare i hemmet. Hon har då somnat in efter en kortare tids hälsobekymmer där hon också ställt in flera inbokade event som hon bjudits att deltaga i.
Detaljerna i Angelous liv beskrivs i hennes sju självbiografier och i de många intervjuer, tal och artiklar hon bjudit världen på. Uppgifter tyder på att Angelou delvis härstammade från mendefolket av västra Afrika.
Dr Maya Angelous självbiografier:
I Know Why the Caged Bird Sings (1969) Gather Together in My Name (1974) Singin’ and Swingin’ and Gettin’ Merry Like Christmas (1976) The Heart of a Woman (1981) All God’s Children Need Traveling Shoes (1986) A Song Flung Up to Heaven (2002) Mom & Me & Mom (2013)
Angelou har hedrats av universitet, litterära organisationer, myndigheter och intresseorganisationer. Bland hennes uppmärksammanden och nomineringar syns en Pulitzer Prize-nominering för sin diktsamling, ”Just Give Me a Cool Drink of Water ‘fore I Diiie”, en Tony Award-nominering för sin roll i pjäsen ”Look Away”, och tre Grammys för sina spoken word album. Hon tjänstgjorde på två presidenters kommittéer och tilldelades National Medal of Arts år 2000, Lincolnmedaljen 2008 och Presidential Medal of Freedom 2011.
Både Angelous mamma och bror är avlidna. Mamman dog 1991 och brodern 2000, efter heroinmissbruk och en serie av strokes. Angelou ägde två hem och det ena av hemmen, ett förnämt hem i Harlem, sägs vara som ett fullt, men ännu växande bibliotek. Där återfinns böcker som Angelou samlat på sig under sin livstid, konstverk från flera årtionden och ett välfyllt kök. Där finns ett otal afrikanska bonader och målningar, många av dem på jazztrumpetare. Där finns en akvarell av Rosa Parks och ett alldeles speciellt arbete kallad ”Mayas täcke av liv”, gjord av Faith Ringgold. Enligt Gillespie höll Angelou middagar och bjudningar flera gånger om året, särskilt under Thanksgiving. Dessa hölls då vanligen i hennes huvudsakliga bostad i Winston, Salem. Hennes skicklighet i köket var vida känd och hon kunde laga allt från haute cuisine till vanlig southern comfort food.
Maya Angelou sörjs närmast av familj och vänner. Däribland sonen Guy och hennes nära vän Oprah Winfrey. Både nuvarande presidenten, Barack Obama, och tidigare presidenten, Bill Clinton, har skickat sina hyllningar och kondoleanser till familjen.
En fenomenal kvinna av visa ord och stort hjärta har gått ur tiden.
Bild: Adria Richards
Vila i Frid, Dr Maya Angelou 4 april 1928 – 28 maj 2014
I tisdags avled ärkebiskop Dr. Solomon Tilewa Johnson. Han skulle ha fyllt 60 år den 27:e februari 2014, men gick alltså bort endast en månad innan sin sextionde födelsedag. Enligt uppgift föll Dr. Solomon Tilewa Johnson ihop på tennisbanan i Fajara under förmiddagen i tisdags och avled därefter. Tennisen uppges ha varit en av ärkebiskopens favoritsysselsättningar. Herr Tilewa Johnson föddes i Gambias huvudstad Banjul 1954 och han kom att bli en stor religiös förebild och ikon i hemlandet Gambia och inom den angliakanska kyrkan.
Endast tre veckor innan sin bortgång skrev den nu bortgångna ärkebiskopen Herr Solomon Tilewa Johnson ett nyårstal i Gambias nyhetstidning Daily Observer, som du kan läsa HÄR!
Efter sin bortgång har otaliga personer från olika länder lämnat sina kondoleanser, hyllningar, minnestal, hälsningar och avsked till den bortgångna ärkebiskopen och hans kvarvarande familjemedlemmar. Röster har hörts från Demokratiska republiken Kongo, Ghana, England, Zambia, Tunisien, Sierra Leone, Nigeria och många andra länder.
Människor runt om i världen, men i synnerhet människor inom den anglikanska kyrkan har de senaste dagarna uttryckt både chock och stor sorg över den hastiga bortgången av Solomon Tilwa Johnson och den stora förlust det innebär.
Sedan år 2000 har man inom kyrkan i provinsen Västafrika antagit en lagstiftning som tillåter kvinnliga präster, men endast i Liberia och Gambia har man genomfört möjliggörande i lagstiftningen med kvinnliga präster.
Sedan år 2000 har man inom kyrkan i provinsen Västafrika antagit en lagstiftning som tillåter kvinnliga präster, men endast i Liberia och Gambia har man genomfört möjliggörande i lagstiftningen med kvinnliga präster.
Familj: Ärkebiskop Solomon Tilewa Johnson efterlämnar sin hustru Priscilla Gladys Johnson och tre barn, Njilan Johnson, Jeggan Johnson och Dado Johnson.
Yrkesliv: Solomon Tilewa Ethelbert Willie Johnson föddes i Banjul, Gambia, den 27 februari 1954. Han gick i Wesley Primary School i Gambia 1962-1966 och sedan Gambia High School fram till 1972 .
Hans karriär startade som lärare vid Banjuls Gambia High School 1975. Efter två år blev han antagen till Trinity Union Theological College, Umuahia, Imo, Nigeria. År 1980 lämnade han Nigeria med en examen i teologi .
Efter tre år vid Storbritanniens University of Durham (1982-1985) fick han en BA ( Hons ) i teologi . Tolv år senare reste han till England för att få ett certifikat i teologi från Oxford University. År 2000 tog han examen i Theological Foundation of Indiana i USA med en doktorsexamen.
Solomon Tilewa Johnson var diakon 1979-1980, präst 1980-1990 och var stiftets biskop från 1990. Den 29 september 2012 valdes han som den 9: e Primat av kyrkan i provinsen västra Afrika samt Metropolitan ärkebiskop av det inre landskapet av västra Afrika.
Han utsågs till ”Person of the Year ” 2012 , av Gambia News och Report Weekly Magazine som sade att val av Tilewa Johnson var på grund av hans ”election as the 9th Archbishop and Primate of the 38 member Church of the Province of West Africa (CPWA), making him the first Gambian Bishop to hold such a position.”
Han var djupt engagerad i en rad organisationer och kommittéer både i Gambia och utomlands, inräknat missionsinstitut, utbildningsinstitut och nationella organ som var insatta i sociosociala frågor och även ekumeniska organ som All Africa Conference of Churches och Kyrkornas Världsråd och Gambias kristna råd.
Våra varmaste kondoleanser till familj, släktingar, vänner, anhöriga och församling. Må Tilewa Johnson vila i evig frid.
Den anglikanske ärkebiskopen i Gambia, Dr. Solomon Tilewa Johnson, avled under förmiddagen då han spelade tennis och plötsligt föll ihop för att sedan dö. Man tror att dödsorsaken kan vara en hjärtattack. Vi på thegambia.nu sänder ut våra tankar till Biskop Tiewa Johnson’s fru och barn som han lämnat efter sig i och med det tragiska dödsfallet.
The world mourns the death, but celebrates the legacy of iconic
liberator, Mandela
When a human being gives out his goodness, forgo the luxuries of life,
dispels the act of vengeance, tolerates even those who oppressed him,
use the bitter past as an impetus to unify the human race and
advocates for the justice and equality of all regardless of creed,
colour, religion and affiliation, then the person is an extraordinary
being who must be surely treasured and copied.
This is typically true of anti-apartheid hero and champion of freedom
and justice, Nelson Mandela, South Africa’s first black president who
had endured 27 solid years behind bars in his long walk to freedom.
News of Mandela’s death at age 95 shocked the entire universe, for a
man who was looked up to as one of humanity’s greatest assets of our
time was snatched away by the cold hands of death. From the Northern,
Eastern, Southern and Western Hemisphere, the news of Madiba’s death
was received with grief and enormous sadness, causing millions of
people to weep and grieve over his passing. His exceptional qualities
and rare humanistic characters, his selfless sacrifice, service, and
generous nature, are all what have come to define him as world’s most
truly trusted and respected human being of our time. From China to the
United States, Africa, to the Caribbean and Europe to the Pacific,
Mandela’s death was announced in all major television channels and
radio stations as well as printed in newspapers of all kinds,
highlighting his flawless legacy.
The incident that has and continues to dominate the social media since
Thursday when news of the passing of a towering politician was broke
in a somber televised address by the current South African president,
Jacob Zuma, has been highlighting Mandela’s sterling legacy. A broad
spectrum of people – celebrities, politicians, venerable religious
scholars, past and current leaders, journalists, activists of all
kinds, scholars, students, the elderly and even the kindergartens have
all been taking to the social media not only to express their
condolences, but to write beautiful commentaries showcasing the rare
accomplishment and self actualisation that will be hard for any human
being to attain all at any given time in his or her life.
The United States President Barrack Obama described him as a man who
“belongs to the ages.”
"Today he's gone home and we've lost one of the most influential,
courageous and profoundly good human beings that any of us will share
time with on this Earth. He no longer belongs to us; he belongs to the
ages. Through his fierce dignity and unbending will to sacrifice his
own freedom for the freedom of others, Madiba transformed South Africa
and moved all of us. His journey from a prisoner to a president
embodied the promise that human beings and countries can change for
the better,” Obama said of the late icon.
A very touching comment also came from His Eminence and a long time
friend Desmond Tutu, who hailed his moral courage when he wrote; “He
embodied what he proclaimed — he walked the talk. He invited his
former jailer to attend his presidential inauguration as a VIP guest,
and he invited the man who led the state’s case against him at the
Rivonia Trial, calling for the imposition of the death penalty, to
lunch at the presidency. Instead of calling for his pound of flesh, he
proclaimed the message of forgiveness and reconciliation, inspiring
others by his example to extraordinary acts of nobility of spirit. Who
will forget the electrifying moment in the 1995 rugby World Cup final
when he stepped out on the Ellis Park pitch with Captain Francois
Pienaar’s No 6 on the Springbok jersey he was wearing? It was a
gesture that did more for nation building and reconciliation than any
number of preacher’s sermons or politician’s speeches.”
But even whereas millions were weeping and continue to weep even as I
pen down this piece, there has been celebrations in his native country
about his life, premised on the fact that he truly lived and
accomplished his goals – liberate South Africa, spread the message of
peace and reconciliation, shape the human race, give hope to the
hopeless, embodied freedom, justice and equality etc. Madiba was truly
an icon who had lived his life for the people and unified a highly
divided nation where white minority oppressed its black majority for
years with absolute impunity. His tenacity, moral courage, honesty,
patriotism and democratic nature made him stood tall among leaders and
politicians both past and present. The void he left will be certainly
difficult if not impossible to fill for he was a man who got it all.
He lived as a universal hero who was unanimously acknowledged as the
most respected man of all times. Madiba is a true reflection of a
saint whose legacy will continue to shape human race for generations
yet unborn.
But as preparations take place in South Africa for a state funeral
where a lot of world leaders including President Barrack Obama and
other prominent personalities are expected to attend, the
multi-million dollar questions that have even before the death of
Mandela been lingering in my mind and perhaps in the minds of others
are: What can the world learn from his exemplary legacy ? How many
more leaders or politicians are ready to live and die for the ideals
Madiba had championed? How many of us have the tenacity to stand firm
like he did and speak against global inequality and injustice? I guess
we may not really have in one person at any particular time that can
actual get the answers to all these questions.
The world has got to a point where there are gross inequalities in
every facet of our endeavours, leaving the poor, the oppressed, the
marginalised, the discriminated, the minority and the powerless to
bear the greatest brunt; whilst others walk away every minute with
glaring impunity. The world must definitely take cue from Madiba’s
legacy, for this planet to be a better place for mankind. Madiba has
been praised by the most powerful leaders of all kinds on the planet.
But if truly they have been inspired by the legacy of this illustrious
son of the universe, then one can begin to think that there will be
even more hope after his passing. If these praising leaders or people
in position of influence now act on the ideals he had lived and died
for, then the long-fought-goal of global justice and equality will not
be a far-fetched dream.
If for anything, this somber period should embolden our resolve and
strengthen us in terms of tenacity to do just as Mandela did in the
long walk to eternal peace, freedom, justice and equality for all in
this planet we call the earth.Whilst this essay serves as a tribute to a man who has inspired
countless number of people of all race, it is also written to motivate
all and sundry to take cue from him so that this world can be a better
place to live.REST IN PEACE ROLIHLAHLA NELSON MANDELA