Kategoriarkiv: Rasism/Afrofobi

Afrope tipsar om kommande event i Augusti

fullskc3a4rmsinfc3a5ngning-2017-03-09-205539-kopia-bmp-kopia-6-e1501417398542.jpg

Pridevecka på Etnografiska museet i STOCKHOLM, den 1 augusti 2017
År 2011 dödades en sydafrikansk kvinna på grund av sin sexuella läggning och aktivism inom HBTQI- rörelsen. Denna kvinna hette Noxolo Nogwaza och ingen har ställts inför rätta i hennes fall. För att uppmärksamma henne och hennes arbete inom HBTQI-rörelsen i Sydafrika ska Queer Amnesty Stockholm ha en kista som en del av deras utställning i museet. Kistan ska representera Noxolo. Det kommer finnas en namninsamling och möjlighet att virka en blomma till hennes minne. Kistan och blommorna kommer sedan skickas till Noxolos familj.

Afrobeats in the park, dansworkshop och DJ på Kronobergsparken i STOCKHOLM, den 1 augusti 2017
En dansworkshop med Laity Njie och Amelis R. Nicoletti som kommer avslutas med öppet dansgolv till Miss DJ.

La Gaylia Frazier på Liseberg i GÖTEBORG, den 1 augusti 2017
Sveriges drottning inom Soul kommer göra en spelning på Liseberg. Hon kör en salig blandning mellan gammal klassisk soul, moderna soul låtar men även hennes egna låtar.

Summer Session på terrassen, på Clarion Post Hotel i Göteborg, den 2 augusti 2017
Dan Blaax från England som spelar saxofon tillsammans med Sofia på fiol, från Frankrike och DJ Hertzberg bildar magisk musik. Missa inte detta!

Making space at Stockholm pride på Kulturhuset Stadsteatern i STOCKHOLM, den 4 augusti 2017
Sammanfattningsvis handlar detta event om att sätta fokus på hur rasifierade HBTQI personer upplever rasism, sexism både inom HBTQI-rörelsen och utanför. Röster som tidigare inte fått höras kommer att ta plats och ni har möjlighet att lyssna på dessa historier. Två personer vid namn Kabir och Rachel kommer att hålla i föredraget. Eventet är på engelska.

Filmvisning av Kiki på Almalthea Bokkafe i MALMÖ, den 4 augusti 2017
Rosa/Svart- pride ska starta sin pridevecka med att visa en film som sedan kommer sluta i en efterfest. Filmen heter ”Kiki” och har varit en succé. Kiki är en subkultur och rörelse som bildades av HBTQ-personer i New York. Kiki-rörelsen är en typ av fristad som är fri från rasism, homofobi och transfobi. Trailern till filmen hittar ni i eventet.

Eskilsbandet i hörsalen på Uddevalla Folkmusikfestival i UDDEVALLA, den 4 augusti 2017
Eskilsbandet är ett eritreanskt band som spelar eritreansk och etiopisk musik. Bandet bildades via eritreanska föreningen i Eskilstuna och nu kommer de spela på Uddevalla Folkmusikfestival. Är du en person som älskar folkmusik? Då får du definitivt inte missa detta!

YXNG BANE LIVE på Kraken i STOCKHOLM, den 4 augusti 2017
YXNG BANE är känd för sin Shape of you-remix och nu är han tillbaka i Sverige, först i Stockholm och sedan Malmö. Kvällen kommer bli helt magisk, så förköp era biljetter redan nu!

Jamaica Independence day firande på Lappis Beach i STOCKHOLM, den 5 augusti 2017
Lappis Beach kommer bjuda på live musik från olika artister och DJs, så som till exempel Safari Sound, Miss Dj och Binnie Smalls för att fira Jamaicas självständighetsdag. Alla är välkomna och det kommer finnas möjlighet att lära sig mer om Jamaicas historia och kultur. Ses där!

SAVAGE LIVE på Klubb Scandia i NORRKÖPING, den 5 augusti 2017
Älskar du dancehall? Bor du i Norrköping eller i närheten? Missa då inte en av dancehallvärldens största artister, SAVAGE. Han spelar på klubb Scandic!

SHENSEEA LIVE på Fenix i GÄVLE, den 5 augusti 2017
En dancehallartist som gjorde sin debut år 2016 när hon medverkade på låten ”Loodi” med Vybz Kartel. Hon kommer nu till Gävle och det sägs att hennes scenenergi är magisk. Missa inte att se en stort växande artist live i Sverige.

YXNG BANE LIVE på Babel i MALMÖ, den 5 augusti 2017
YXNG BANE är känd för sin Shape of you Remix, och nu är han tillbaka i Sverige, där han föst spelar i Stockholm och sedan Malmö. Förköpa era biljetter redan nu!

Filmen Kiki och besök av Nicki Ninja på Spegeln Bio Bar & Bistro i MALMÖ, den 11 augusti 2017
Filmen Kiki handlar om Kiki-rörelsen i New York är HBTQ-personernas fristad i New York, där de kan slippa undan rasismen, homofobin och transfobin. Nicki Ninja är en vougedansare som har spenderat två år i New York där han tävlar i face, runway och hand performance.

Galaxi Shakedown på Stigbergsliden 7 i GÖTEBORG, den 11 augusti 2017
På Göteborgs härligaste takterrass kommer Galaxi Group hålla en dagsfest under Way Out West. Det kommer bjudas på både livemusik och dj:s som spelar, bland annat kommer Soleil Camara ,Jagne, Eimi Devine och Miss Anthrax att finnas på plats. Åk dit och njut av utsikten, musiken och det härliga folket. Under festen delas det ut goodiebags och på kvällen/natten hålls sedan en efterfest med bland andra afrobeatmästaren, DJ LV i båset.

Olympic Café turné på Way out West i Göteborg, den 11 augusti 2017
Turnén handlar om två kvinnor, Hindi och Fatoumata, ena från Marocko och den andra från Elfenbenskusten, som efter många år med separata karriärer nu vill köra lite musik tillsammans igen. De kommer köra lite blandad musik efter eget val och vad de tror att publiken vill höra.

The Sugarhill Gang efterfest på Teaterbrasseriets bar i STOCKHOLM, den 11 augusti 2017
The Sugarhill Gang är tillbaka och har en konsert i Stockholm. Efter deras konsert hålls en officiell efterfest där gruppens egna medlem DJ Dynasty spelar. Gruppen har gjort den välkända låten ”Rappers delight”.

Somaliska Akademiker – Första årsmötet på Sensus i GÖTEBORG, den 12 augusti 2017
Somaliska Akademiker är en ideell förening för somaliska akademiker som har ett syfte att främja och representera somaliska akademiker. Ett gäng vuxna akademiker saknade ett rum de kunde samlas under, så de skapade ett eget rum. Rummet är nu öppet för alla andra somaliska akademiker att delta i för att inspirera och stärka varandra.

Eddy Kenzo LIVE på Kraken i STOCKHOLM, den 12 augusti 2017
Eddy är en av Afrikas störst växande artister i dagsläget. År 2014 släppte han hitlåten ”Sitya Loss” och har även samarbetat med andra stora artister som Davido. Nu kommer han till Stockholm och ska få hela dansgolvet att skaka loss.

Afrobeat, Hiphop och Rnb-kväll på Club Back A Yard i STOCKHOLM, den 12 augusti 2017
DJ Sonic och Marcus Lindgren kommer bjuda på en kväll med fet musik på Club back a yard. Så gillar du att festa? Gillar du att festa till afrobeat, hiphop och RnB? Då får du leta dig till Club Back A Yard, den 12 augusti.

Trumdans – trumma och dansa på wolof och svenska på Palladium i MALMÖ, den 13 augusti 2017
Pape Seck och hans medmusiker Malick Diebate kommer till Palladium, där har de skapat en tvåspråkig föreställning baserad på svenska och senegalesiska barnvisor som kommer framföras på västafrikanska slagverk och kora. Det kommer finnas små djembetrummor till de små barnen att låna under eventet. Det är först till kvarn som gäller då det bara finns begränsat antal med platser.

”Do the right thing” på filmfestivalen i STOCKHOLM, den 16 augusti 2017
Stockholms filmfestival inleder sin sommarbio med att visa filmen ”Do the right thing” av Spike Lee. Filmen handlar om hur Mooki (spelas av Spike Lee) som arbetar som pizzabud får möta olika typer av personer i sitt arbete, men också i sitt egna kvarter. Med tiden får vi även se orättvisorna som är helt oundvikliga träda fram. Filmen Oscarnominerades till bästa manus och biroll då den hade biopremiär i Cannes 1989. En förbluffad publik såg filmen, som startade starka debatter ring rasrelaterade frågor.

Allsång med Radioapan och Yankho på trädgårdsföreningen i GÖTEBORG, den 17 augusti 2017
Allsång för barn är aldrig fel. Om ni ändå är med under Göteborgs kulturkalas så kan ni svänga förbi Trädgårdsföreningen och delta i Allsång med Radioapan. Då kan barnen få dansa, hoppa och skutta tillsammans och med sina föräldrar. Radioapan har även med sig sin kompis Yankho.

Vernissage: LYCKA på Restaurang GUTE i STOCKHOLM, den 18 augusti 2017
Frågan är, vad är lycka? Detta kommer visas på olika sätt genom kvällen. Först blir det lite mingel medan ni tittar på konsten. Det kommer även spelas live musik av Daggizegreat och Sally Sow. Liban Abdule som vann ortens bästa poet kommer köra lite spoken word/poesi. Detta får ni absolut inte missa!!

Youssou N’Dour och Kaliffa LIVE på Gustav Adolfs torg i STOCKHOLM, den 18 augusti 2017
Youssou N’Dour är en av Afrikas största och mest inflytelserika artister både i sin musik men även socialt. Han har vunnit en mängd priser och samarbetat med artister som Bruce Springsteen, Wyclef Jean, Tracy Chapman m.fl. Nu kommer han till Sverige för att spela på Stockholms Kulturfestival tillsammans med Kaliffa. Kaliffa debuterade 2014 med låten ” Det strålar så om dig” och kort därefter släppte han låten ”Spontanitet”. Han kommer även inleda kvällen på Gustav Adolfs torg.

Arrested Development LIVE på Fasching i STOCKHOLM, den 19 augusti 2017
Arrested Development slog igenom 1992 och vann två grammys redan nästkommande år. Gruppen kör på afrocentrisk och politisk hiphop. Gruppen gjorde även huvudspåret i Spike Lees biografiska film, Malcom X. Deras mest kända låtar är Mr. Wendall, Tennessee och People everyday och nu kommer de till Sverige, Stockholm. En klassisk hiphop grupp som man inte får missa att se ännu en gång eller kanske för första gången.

Prova-på-dansvecka med Switch på Urkrafts dansskola i STOCKHOLM, den 21 augusti
Urkraft ska påbörja sin hösttermin i dans och trumkurser. Terminen startar med en prova-på-dansvecka, där de har olika klasser i alla deras olika dansstilar. Sedan kommer det gästas av Switch som kommer ha en workshop i afrobeat tillsammans med en DJ som kommer spela live. Det kommer även vara livetrummor och dans från Urkrafts egna grupp.

Kirk Lightsey LIVE på Fasching i STOCKHOLM, den 23 augusti 2017
Den nu 80 år fyllda pianisten Kirk Lightsey håller på med en jordenruntturné och kommer göra ett stopp i Sverige. Med sig har han den svenska basisten Daniel Franck. Kirk är en av få överlevande pianister som var med och skapade 50-talets jazz. En historisk musiker får man aldrig missa.

Scandinavian Afrodance Camp på EPIC Studios i STOCKHOLM, den 25-27 augusti 2017
Merlin Nyakam som är en av världens bästa dansare inom västafrikansk dans kommer till Stockholm för att undervisa i danser från Kamerun, Senegal, Guinea och Elfenbenskusten. Danserna kommer han även kombinera med modern dans. Merlin turnerar runt om i världen och dansar men han undervisar också i Afrika, Asien, Europa och Amerika.

Tjejkväll – Självkärlek på Jordbro nya kulturhus i STOCKHOLM, den 25 augusti 2017
Mariama Jobe kommer hålla i en tjejkväll med föreläsning om självkärlek. Syftet med eventet är att uppmuntra tjejer att börja älska sig själva och sina systrar. Den psykiska och fysiska hälsan kommer det också att talas om. Under kvällen kommer det bjudas på godbitar, goodiebags, poesi och systerskap.

Blacknuss på Fasching i STOCKHOLM, den 25 augusti 2017
Blacknuss firar 25 år på Fasching och detta innebär att de återigen kommer ha en konstserie under fem fredagar i rad. Blacknuss jämförs många gånger med amerikanska The Roots. De kommer att välja ut sina favoriter från den afroamerikanska musikskatten tillsammans med deras egna material, både gammalt och nytt.

Afrohair Beauty Event på Afro Hair & Beauty i STOCKHOLM, den 26 augusti 2017
Det största eventet för lockigt, mixat och afrohår. Få tips och inspiration av proffsen, upptäck nya hårprodukter, nytt smink och hudprodukter för ditt hår, hy och hudfärg. Du kan även få lära dig hur du lättast stylear och tar hand om ditt barns afrohår.

The Interactive African Cultural Night i STOCKHOLM, den 26 augusti 2017
Olika artister från hela Europa kommer och spelar livemusik hela kvällen. Utöver detta kommer även en massa fler överraskningar. Kvällen sponsras av Uppsala Universitet, Desire, Sensus, House of Plenty och International Ladies Night.

Colson Whitehead på Kulturhuset Stadsteatern i STOCKHOLM, den 29 augusti 2017
Författaren Colson Whitehead från USA kommer till Sverige för att samtala med Daniel Sandström. De ska bokprata om Colsons nya bok, ”Den underjordiska järnvägen”.

hawa
Hawa Sallah

Vill du vara Makode Lindes marionettdocka

Du har hört talas om utställningen med det kontroversiella namnet och du överväger att gå. Det känns kanske lite konstigt för du vet att det är svarta nidbilder som kommer visas och du vet att de i sig klassas som rasistiska. Men du tycker inte att det är så enkelt för konstnären själv är svart och galleristen har valt att ha utställningen. Ifall det hade varit rasistiskt hade väl galleristen sagt nej till utställningen. Rasismen hade inte blivit legitimerad i dagens samhälle. Eller?

Foto: Frankie Fouganthin

Fundera ett tag på vem du är. Fundera även på vem du vill vara. När Makode Linde skrek när den dåvarande kulturministern skar i tårtan skrattade de vita vuxna människorna runtomkring. De skar bitar ur tårtans könsorgan och gav till sina barn. Det var en person som protesterade men ingen lyssnade tillräckligt mycket på vederbörande för att sluta. Tårtfesten fortsatte och världen kände avsky. I det rummet roade sig vita människor över att se ett blackface och att få göra något så pass groteskt som att få skära i den föreställda personens underliv. Den svarta kvinnokroppen blev till för alla och folk tog åt sig med glädje och skar trots skriken. Så som jag ser det gjorde Makode Linde sina besökare till sina marionettdockor. Är du beredd på det? Vem vill du vara? Vem är du? Behöver du utöva rasism för att förstå att den är fel eller kan du förstå genom att lyssna på de som upplever rasism, känner empati och se strukturer?

Om du nu går på utställningen och träffar afrosvenskar där som under sin livstid tvingats uppleva rasism på grund av de olika nidbilder du nyss har beundrat, vem är då du? Förmodligen ännu en spelman som är med och legitimerar ett rasistiskt uttryck i dagens Sverige. För även om du vet bättre och till och med skulle kunna lära dig något värdefullt på utställningen har du ingen aning om hur personen jämte dig kommer uppleva utställningen eller vad en helt annan person i rummet senare kommer känna är okej att säga och göra i andra sammanhang. Det var ju så många där, så då måste det väl vara ok. Då är det väl min rättighet att kränka, speciellt om konstnären själv är svart.

Jag uppmanar inte dig att stanna hemma men ifall du går, hur känner du dig efter att du besökte utställningen? Är du road, förskräckt? Känner du dig stärkt, mäktig eller kanske nedslagen? Men främst vem är du och vem är alla andra i rummet?

Foto: Fatou Darboe, Afropé

Du är säkert mer konstkunnig än mig men jag har ingen skyldighet att kunna konst, däremot har jag en skyldighet att följa lagen. Det har konstnärer och gallerister med. Jag säger inte att de inte får ha utställningen. Däremot avråder jag dem från att ha den eftersom den kan upplevas som kränkande samtidigt som den kan normalisera rasism. Ifall den däremot är olaglig på grund av hets mot folkgrupp får domstolen avgöra. Så här löd dock domen senast en så kallad konstnär och gallerist bestämde sig för att ställa ut rasistiska bilder likt de vi idag ser på Galleri Leger med yttrandefrihet som motivering:

”Tingsrätten skriver i domen att den som utnyttjar sin yttrandefrihet – i bild, tal eller text – också har en plikt att så långt möjligt undvika uttalanden som är omotiverat kränkande för andra och uttalanden som inte bidrar till någon form av allmän debatt. I domen står att Dan Parks och galleristens syfte med utställningen inte har varit att föra en saklig debatt utan mer att provocera. På det sätt de spridit bilderna har de inte tagit sitt ansvar. Skyddet för den enskilde att slippa kränkningar och nedsättande omdömen går därför i detta fall före yttrandefriheten och rätten till den fria konsten.”

Vi lever i en tid där nazister får vara med på Almedalsveckan. Hets mot folkgrupp håller felaktigt på att bli en del av yttrandefriheten, ironiskt nog till och med en del av vår föreställda demokrati. Många glömmer att vår viktiga yttrandefrihet inte innebär en rätt att kränka andra. I denna tid är det viktigt att vi tänker igenom våra egna beslut för vi kan inte förlita oss på att olika institutioner och sammanhang som vi befinner oss i kommer tacka nej till rasism. Vi måste tänka själva. Hur tänker du?

Charlene Rosander

Styrelseledamot i Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa

 

De ensamma – ett antal djupintervjuer som behövs

I veckan sändes Osmond Karims nya film De ensamma, på SVT. Det är en film där man i första hand låter vuxna personer som adopterades till Sverige som barn, under 70-talet, få komma till tals. Filmen bygger på ett flertal djupintervjuer där personer berättar om de specifika problem de mött under sin uppväxt i Sverige och i sina nya familjer, på grund av att de adopterats.

Skärmdump: De ensamma

De senaste åren har många debattörer som själva adopterats till Sverige som barn, höjt sina röster mot hur adoptionsprocessen går till och i vissa fall, kritik från personer som är helt emot utlandsadoptioner. Kritiken har förstås funnits längre än några år, men på senare år har rösterna blivit både fler och starkare i olika mediekanaler. Det finns en annan sida att se på adoptioner än bara det positiva. Det finns en sorg, en förlust, en ilska och en vanmakt.

Osmond Karim har tidigare gjort den prisbelönade filmen Raskortet för SVT. En film som fick mycket god kritik och berörde många starkt. Filmen visades i SVT 2012.

Nu kommer alltså en ny film, möjligen att se som en uppföljare, men som den här gången handlar om personer som adopterats till Sverige och som har upplevt känslan av övergivenhet, mött rasism och utanförskap, som mött känsla av ensamhet och skuld, personer som ställts inför ”kravet” från omgivningen att vara tacksamma. De som berättar sin historia, har verkligen något viktigt att berätta för oss andra och kanske även för varandra?

De ensamma kan du se HÄR
De ensamma har även en Facebooksida HÄR
Mindre positiv kritik finns också mot filmen, bland annat kan du läsa kritik HÄR

Oförståndet för hur rasism drabbar för den som inte utsätts för det

Ofta när jag pratar om rasism med vita personer så kan jag mötas av oförståelse. Och jag kan delvis relatera till det. Innan jag fick den kunskap jag idag har om rasism och Afrikas historia så kunde jag inte förstå hur rasismen i vårt land egentligen ser ut och hur den drabbar. Jag fattar självklart fortfarande inte allt på grund av redan tidigare nämnda skäl, men jag fattar mer. Och om jag är oförstående så är det mest att jag inte fattar hur folk fortfarande kan vara så blinda. Är du vit så är du liksom mer blind. Eller helt blind. Så frustrerande! Men det är väl som med allt förtryck. Förtryckaren eller de passiva förtryckarna är så inne i sin bubbla, med liknande glasögon att de inte ser att de är de som utför förtryckande. Och så kan det fortsätta i all evighet.

Foto: Pixabay

Själv känns det som jag mest står och stampar. Det vete tusan om dessa krönikor ens hjälper till och för utvecklingen framåt. Varför ska det ta så lång tid för? Jag blir som en unge som inte får godis i affären. Småsint och otålig. Dömande och kritisk. Det är så lätt att hata på de som hatar eller bemöta ignorans med vass ton. Det tål att upprepas: kunskapsspridning är lösningen på problemet. I alla fall en stor del av lösningen. Unga med rötter ifrån Afrika måste få veta sitt ursprung, de måste vara stolta, de måste föra det vidare så att ingen förtryckare i världen kan stå i vägen för dem. Och vita svenskar över lag, måste få veta att Afrika inte är ett svart hål med krig och aids och biståndsskulder. De måste förstå sin del i historien, vad som orsakade det dåliga och hur det var innan 1500-talet. Att veta sin historia ger kunskap som ger makt över sitt eget liv på ett helt annat sätt än annars. Det är skandal att skolorna i vårt land fortfarande inte undervisar i detta. Den verkligheten blir då en passiv bidragande orsak till att rasismen fortsätter att frodas i det tysta. Extremhögerpartier är enligt mig ett bevis på att det är så.

Illusionen om fosterlandet Sverige må vara ljuvlig att tänka på men egentligen har Sverige som land i sin nuvarande form inte funnits längre än ungefär 200 år. Det är väldigt kort tid. Länder och länders gränser ändras hela tiden eftersom allting är i förändring. Ingenting består. Människor har alltid flyttat och skaffat barn på nya platser så människor med nya utseenden kommit till världen. Det hela är egentligen väldigt mäktigt att tänka på.

Media har också en enorm skuld till att det ser ut som det gör. Homogena, vita redaktioner rapporterar om vita, homogena nyheter i jämlikhetens land Sverige. Förorter blir farliga och landsbygden dum. Den nyfikna uppsökande journalistiken tar stryk i jakten på klick. Själv läser jag knappt nyheter och ändå ska jag bli journalist (om någon framtida arbetsgivare läser detta och ryser kan jag försäkra att jag fortfarande kommer bli en grym reporter, men hela branschen behöver höra detta). Det ger mig ingenting att läsa om att det brinner bilar i någon förort. Det är bara sorgligt. Jag vill veta varför det gör det. Jag vill att redaktioner skickar mångspråkiga journalister till landets alla hörn och snackar med människor med olika ursprung. När inte människor inkluderas så blir det kaos. När inte människor får höra till så frodas olycka och bilar brinner och högerextrema får lätta analyser som vatten på sina kvarnar. Och jag vill inte läsa om sådant. Jag vill inte läsa texter i gammelmedia som bidrar till att rasismen fortsätter. I min klass går det inte många med utländsk bakgrund. Och ändå är vår klass enligt lärarna mindre homogen än vanligt. Det är så deprimerande. Därför är kunskapsspridning så viktigt! Så att fler med utländsk bakgrund söker sig till journalistyrket så att fler historier kan berättas. Historier som annars hade varit bortprioriterade. Journalistisk är så mycket mer än klick och lösnummer. Det är demokrati och rättvisa. Tyvärr så lever det inte upp till det just nu.

Ida Oscarsson

Victoria Kawesa blir Sveriges första svarta partiledare

Victoria Kawesa blir Sveriges första svarta partiledare. Hon kommer att leda Feministiskt Initiativ (F!) tillsammans med Gudrun Schyman.

Fredrik Bergenkvist, Afropé
En av F!s valaffischer inför riksdagsvalet 2014. Denna med Victoria Kawesa.

Victoria Kawesa var mycket tongivande under riksdagsvalet 2014 för Feministiskt Initiativ (F!) och för de som följt hennes politiska väg är det kanske inte en högoddsare att hon får platsen som partiledare tillsammans med Gudrun Schyman, men ändå är det viktigt att poängtera att Victoria Kawesa i och med att hon intar sin plats som partiledare också blir historisk i sammanhanget.

Victoria Kawesa har varit mycket drivande i frågor om Afrofobi och var också medförfattare till Afrofobirapporten – en kunskapsöversikt över afrosvenskars situation i dagens Sverige, som beställdes av regeringens Arbetsmarknadsdepartement, av Mångkulturellt Centrum, 2014.

Victoria Kawesa är 41 år (fyller 42 i april 2017) och är lektor i genusvetenskap. Hon föddes i Uganda 1975 och kom till Sverige som flykting när hon var nio år.

”Det känns så fantastiskt! Jag är den första svarta, kvinnliga partiledaren i Sverige. Men det här är så mycket större än jag. Inget av detta hade varit möjligt om det inte vore för alla tusentals hjältar inom den antirasistiska, feministiska rörelsen som banat väg för sådana som jag. Det är deras framgång lika mycket som min. Jag ska göra allt för att se till att kampen för rättvisa och mänskliga rättigheter fortsätter”, har Victoria Kawesa uppgett till Feministiskt Initiativ.

Vi på Afropé önskar Victoria Kawesa riktigt lycka till i sin nya position och hoppas och tror att hon fortsätter arbeta för att lyfta frågan om afrosvenskar situation i Sverige idag.

Afropé har tidigare haft en politikerintervju med Victoria Kawesa, den kan du läsa HÄR!
Tidigare i Afropé om Victoria Kawesa HÄR!

Fatou Darboe

”En dag ska någon som jag pryda den där väggen”

Varje dag går jag förbi dem. De ler litegrann medan de tittar på mig och strömmen av elever som går mot vår föreläsningssal. Deras munnar är formade till självsäkra leenden, och de bär formella kläder i dova färger. De sitter med huvudet högt, som att de vet sitt värde och värdet av vad de har åstadkommit. De ser bekväma ut, som att de aldrig har gjort något annat än att bli avmålade. Som att det är så självklart att deras porträtt ska pryda en hel vägg på ett av Sveriges mest framstående universitet. Det är deras självförtroende som alltid får mig att stanna upp, men det som får mig att stanna kvar ett par sekunder och titta tillbaka på dem är deras homogenitet. De ser nästan likadana ut, som att en skara på sex eller sju bröder alla har valt samma karriärsväg och sedan hamnat på väggen på en anrik skola. ”En dag…” tänker jag, ”en dag ska någon som jag pryda den där väggen”.

Just nu studerar jag ekonomi vid Lunds universitet, och för er som ännu inte har hunnit måla upp en bild av hur personerna på tavlorna ser ut ska jag ge er en kort beskrivning: de är alla vita män strax över medelåldern. I ärlighetens namn vet jag inte precis vad de har gjort för att hamna på den där väggen, men med tanke på deras porträtt och var de hänger torde det vara något betydelsefullt. Hur som helst är denna text inte skriven för att ifrågasätta deras prestationer, erfarenheter eller kompetenser, utan frågan som ständigt ekar i mitt huvud när jag passerar deras avbilder är ”varför ser de likadana ut?”. Frågan i sig har väl egentligen ingen större betydelse utan att reflektera över hela kontexten. En kontext som är fylld av ytterligare undringar. Varför besitts nästan alla höga poster på institutioner, myndigheter, företag och organisationer av vita män? Här lägger jag stark betoning på nästan, eftersom det inte är så i alla fall. I vissa fall innehar självklart icke-vita och/eller icke-män ledande positioner, men jag skulle vilja säga att de utgör undantagsfall. Problemet är ju att Sveriges befolkning består av ungefär 50 procent kvinnor, och runt 20 procent av vår befolkning är av icke-svenskt ursprung. Ytterligare några procentenheter har både svenskt och icke-svenskt ursprung. Varför sitter inte vi också vid förhandlingsborden i samma utsträckning som vita män? Begrepp som kön, etnicitet och hudfärg är alltid problematiska då de till exempel inte lämnar rum för människors självidentifiering, men samtidigt måste jag förhålla mig till några siffror. Poängen är att de människor som styr vårt samhälle (politiskt och ekonomiskt, men tillika kunskapsmässigt) inte överhuvudtaget är representativa för vår befolkning. Ett liknande exempel som jag länge funderade på var EU-parlamentet i Strasbourg, som jag besökte för första gången förra året. Där stod männen för en klar majoritet av politikerna, och de icke-vita personer som var där kunde jag i princip räkna på två händer. Eftersom denna homogena samling av människor inte alls representerar det Europa jag känner så fick det mig att undra: ”varför är det så?”

En väldigt vanlig föreställning är att ”alla människor har samma möjligheter”, och till en viss del kan jag hålla med. I Sverige, och i vissa andra delar av världen, får man söka till vilket gymnasium man vill. Likväl får vem som helst ansöka till universitetet, och man kan skriva upp sig i diverse bostadsköer får att sedan kunna söka boende. Argumenten för att alla har lika möjligheter är flertaliga, men får mig ändå att undra: Om alla nu har samma möjligheter, varför präglas då inte toppositioner av samma mångfald som vår befolkning gör? Jag utgår självfallet inte från att alla människor strävar efter en sådan position, men det vore märkligt om bara vita män drömde om ledande och inflytelserika poster. Vad är det egentligen som händer från att vi föds till att vi formas till dem vi är och gör våra karriärval? Något måste det ju vara, annars hade väl inte makteliten varit så homogen?

Jag tror inte att alla har samma förutsättningar att nå de ställningar som männen på Ekonomihögskolans väggar eller de som besitter majoriteten av EU-parlamentets säten. Vårt samhälle präglas av en stark norm som säger att dessa positioner inte ska förfogas av, till exempel, någon som mig – en ung, svart kvinna, eller någon annan som inte faller inom ramarna för den snäva bilden av hur någon med makt och inflytande över samhället ser ut. Den som förnekar att vårt samhälle är präglat av denna norm och underliggande rasism, sexism och diskriminering tycker jag blundar för ett stort problem.

Om någon nu inte köper konceptet med de svårigheter man kan möta på grund av faktorer som kön, etnicitet, sexualitet, religion eller funktionsvariation kan denne i alla fall reflektera över vad bristen på representation får för konsekvenser för alla de som står inför karriärmässiga vägval. Jag har träffat så många människor, de flesta väldigt unga, som inte ens kan drömma om att ha ett högkvalificerat jobb. Barn och ungdomar som skakar på huvudet när jag nämner universitetet och jobbmöjligheter och säger att ”universitetet är inte för såna som mig”. Nej, det är inte så lätt att tro när man är (eller känner sig) annorlunda från alla prominenta ledare, och när man inte tillhör normen för vad en sådan ska vara.

Målning som illustrerar svarta kvinnor från olika etniska grupper på den afrikanska kontinenten. Konstnär: Jean-Baptiste Debret – Bild: Commonslicens

Denna diskussion är tämligen problematisk eftersom det går att vrida på alla begrepp och påstående miljontals gånger. Det är ju exempelvis inte nödvändigtvis så att en annan ung, svart kvinna kan förmedla och styra utifrån allt det jag anser vara viktigt eller relevant, och det är självfallet inte heller så att varje individ som skiljer sig från normen möter diskriminering under sin livsgång. Det jag vill poängtera är att samhället, på strukturell nivå, är format efter uppfattningar om hur en person ska vara utifrån exempelvis dess kön, etnicitet, religion, funktion och sexualitet. Dessa uppfattningar, tror jag, främst påverkar dem som inte innefattar denna norm. Ett exempel är barn med utländsk härkomst i socioekonomiskt utsatta områden, som inte för något i världen tror att de kan bli börshajar eller EU-parlamentariker. Ett annat exempel är kvinnor som i många fall känner att de behöver hävda sig i jobbsammanhang på grund av deras kön och bristen på tilltro för kvinnors arbetsmässiga kapacitet.

Människor kan fortsätta att påstå att alla har lika möjligheter, men genom att förneka våra olika förutsättningar och vilken inverkan det har förnekar de tillika andra människors upplevelser. Likaså gäller det de som inte innefattar normen men ändå har tagit sig högt upp i samhällets skikt. ”Titta på mig!” säger de, ”kan jag så kan alla!”. Riktigt så enkelt är det inte. Hade det varit så enkelt hade inte bolagschefer, framstående forskare och många toppolitiker kunnat misstas för en kedja av bröder.

Som tidigare nämnt är diskussionen komplex, men jag tycker att det är viktigt att problematisera olika aspekter av möjligheter och förutsättningar. De senaste åren har jag befunnit mig i så många rum där jag har känt mig annorlunda på grund av just etnicitet och kön. Rum där mina åsikter inte har vägt lika tungt just på grund av dessa faktorer. Ett av mina favoritcitat är ”if they don’t give you a seat at the table, bring in a folding chair” (Om du inte får en plats vid bordet, ta med en fällstol, red. översättning), vilket också är mina ledord när jag till exempel blir överröstad av en man i en diskussion eller behöver bevisa min kunskap på grund av den misstro jag ibland möter. Jag vet att representation är viktigt. Det vet jag eftersom jag en gång i tiden var en liten flicka som tvivlade på om jag kunde ta mig dit jag ville. Jag hade ju aldrig sett en brun kvinna vara regeringschef, ledare för någon stor organisation eller sitta och vara politisk sakkunnig i tv4-soffan, så hur kunde jag vara det?

Jag hoppas innerligt att fler som är privilegierade nog att inte ha behövt uppleva diskriminering i livet ändå kan spetsa öronen när de hör om andra människors erfarenhet av det. Jag hoppas även att fler icke-män eller personer som inte innefattar samhällets vithetsnorm ska kunna ta sig dit de drömmer om. Idag gick jag ännu en gång förbi porträtten mot min föreläsningssal och viskade tyst för mig själv: ”En dag… En dag ska någon som jag pryda den där väggen”.

Alice Binti Mutambala

Uppsala Universitet – först i Sverige med att forska om afrofobi

Uppsala universitet släppte den 17 februari 2017 en annons där de söker medarbetare till en postkolonial forskning inriktad mot afrofobi. Detta kommer bli den första forskningen kring afrofobi i Sverige.

Carolina Rediviva, Uppsalas universitetsbibliotek, offentligt forskningsbibliotek, foto: Fatou Darboe, Afropé

Tobias Hubinette delade ett Facebookinlägg, där han berättade att tack vare Mattias Gardell och Irene Molina kommer det att forskas om afrofobi på Uppsala universitet.

Det som ska göras i forskningen är en egen rasism-forskning där det gärna får ingå vidmakthållande av kontaktytor mellan forskare, myndigheter och civilsamhälle. Den som ska utföra denna forskning ska ha en doktorsexamen inom det humanistisk- samhällsvetenskapliga vetenskapsområdet. Gärna ska du ha erfarenheter som gör att du kan fullgöra anställningen på ett gott sätt.

De bedömningskriterier som ska uppfyllas är att man ska ha vetenskaplig skicklighet inom rasism-forskning, särskilt inom afrofobi. Personen måste även kunna samarbeta och vara konstruktiv samt ha en pedagogisk förmåga så att denna på ett väl utfört sätt kan kommunicera sitt forskarresultat.

Vi på Afropé tycker detta ska bli väldigt spännande att läsa och hoppas även att det blir ett omfattande forskningsprojekt. Är du forskare inom humanism och samhällsvetenskap med inriktning mot rasism? Vill du arbeta med forskning inom afrofobi? Kanske detta är något för dig? Länken till tjänsten hittar du HÄR!

Hawa Sallah