Kategoriarkiv: Rasism/Afrofobi

Afrosvensk kvinna stämmer staten för osaklig uppsägning

Flera medier har sedan oktober 2014 rapporterat om att Miljöpartiet sagt upp en tjänsteman för privata skulder hos Kronofogden. Kvinnan som blev uppsagd har nu lämnat in en stämning mot staten för osaklig uppsägning.

Miljöpartiets talesperson Åsa Romson håller tal i Almedalen 2014. Foto: Fatou Touray, Afropé
Miljöpartiets talesperson Åsa Romson håller tal i Almedalen 2014. Foto: Fatou Touray, Afropé

Den kvinnliga tjänstemannen har haft flera toppuppdrag för Miljöpartiet och arbetade nära båda språkrören Gustav Fridolin och Åsa Romson under valrörelsen 2014. Efter valsegern och maktskiftet fick den afrosvenska kvinnan en ny topptjänst i regeringskansliet där hon arbetade nära den nytillsatta utbildningsministern Gustav Fridolin.

Två dagar efter att kvinnan påbörjat sitt arbete slog säkerhetspolisen larm och avrådde från anställning i regeringskansliet när det upptäcktes att kvinnan har skulder hos Kronofogden. Kvinnan hade redan utmätning på sin lön på nästan 10 000 kronor i månaden och har varit tydlig med sina skulder.

Kvinnan, som ska ha hamnat i skuld efter en skilsmässa, uppges ha blivit mycket chockad av uppsägningen.

Miljöpartiets talesperson Åsa Romson håller tal i Almedalen 2014. Foto: Fatou Touray, Afropé
Miljöpartiets talesperson Åsa Romson håller tal i Almedalen 2014. Foto: Fatou Touray, Afropé

Kvinnan uppger också i stämningsansökan att hon tycker det är märkligt att Miljöpartiet valde att säga upp henne, samtidigt som man valde att låta en manlig partikamrat som arbetar nära Åsa Romson och som i samma veva uppdagades att han hade dömts för narkotikasmuggling, endast två år tidigare, arbeta kvar i regeringen. Uppgifter tyder även på att tjänstemannen tycker det är märkligt att Miljöpartiet väljer att ställa sig bakom en person som blivit dömd för en kriminell handling, medan de valde att säga upp henne på grund av den skuld hon hade, men betalade av på.

Aftonbladets Lena Mellin har kommenterat just den aspekten med: ”– Man är en lika stor säkerhetsrisk om man är full och beställer knark på nätet.”

 

Enligt det här beslutet kan man dra slutsatsen att en person är en större säkerhetsrisk om man hamnar i ekonomiska problem efter en skilsmässa, än om man begår ett brott? För det kan väl inte handla om att det ena fallet är en vit man och det andra en svart, ensamstående kvinna. Eller…?

 

Fatou Touray
Fatou Touray

Zakarias Zouhir om Black History Month

Zakarias Zouhir
Zakarias Zouhir

Zakarias Zouhir är ordförande för Afrosvenskarna i Stockholm och starkt engagerad i frågor som rör den afrosvenska communityn. Afrosvenskarna var delaktiga i kampen att ta fram en afrofobirapport och håller också i informativa stadsvandringar i Stockholm. Här ger Zouhir sin syn på Black History Month och Sveriges icke-engagemang kring detta.

Black History Month uppmärksammas i USA, Kanada, England och Tyskland. Sverige uppmärksammar inte dagen, borde vi inte göra det?

BHM är återkommande för att uppmärksamma minnet av viktiga personer och händelser i historien om den afrikanska diasporan i USA och det är bra och viktigt.

Självklart skall vi ha en solidaritet svarta människor emellan över hela världen, men man får inte sticka under stolen med att vi har olika historia (men drabbas av afrofobi världen över), mellan till exempel Sverige och USA. Majoriteten av afroamerikanerna har sina rötter från den svarta förintelsen (slaveriet) till skillnad från afrosvenskar, där 60 % är födda i olika afrikanska länder och 45 % är födda i Sverige. Mot bakgrund av detta menar jag att vi som afrosvenskar borde lägga mer krut på att uppmärksamma till exempel den 9 oktober, något Afrosvenskarnas riksförbund lyft upp i många år.

Vad ser du för fördelar/nackdelar med Black History Month?

Fördelarna med Black History Month är att det är viktigt att vi som människor med afrikanskt påbrå, stärker oss själva och avkolonialiserar oss från den förintelse den svarta kroppen utsatts för, men också för att visa våra unga att Afrika inte började med slaveriet utan att vi har en stor historia långt innan detta och att vi har många stora kvinnor och män som kämpat för den frihet vi har idag. Vidare ska vi också fortsätta vår självstärkande kamp mot ett jämlikt samhälle där vi ska vara en självklar del och inte minst att vi själva äger denna fråga eftersom det samhälle vi lever i visat gång på gång att man inte är intresserad av att lyfta upp detta. Däremot tycker jag att Black History Month i Sverige skall kopplas till Sverige och dess långa historia med Afrika som inte heller var så trevlig.

Det pratas ibland om att Sverige är ”färgblinda” och har en väldigt självgod självbild när det kommer till rasism och segregation. Den egna inblandningen i kolonialismen glöms gärna bort. Håller du med?

Jag kan inget annat än att hålla med i denna fråga, men måste samtidigt (med risken att några afrosvenskar kan bli sura på mig) sticka ut hakan och säga att; Anledningen till att den svenska självgoda bilden och hycklandet kring Sveriges roll i kolonialismen och förintelsen av svarta människor kan upprätthållas, delvis beror på oss som afrosvenskar. Många av oss har länge varit upptagna med att blicka ut mot USA, vilket inte är helt fel, men detta har gjort att vi glömt att peka på Sveriges roll och historia. Våra bröder och systrar i USA lever inte i ett hundraprocentigt jämlikt samhälle, men de har kommit en bra bit i kampen om sina rättigheter – något vi borde lära oss ifrån och praktisera i Sverige för att tillgodose våra rättigheter. Här ligger vi långt efter, i skillnaderna mellan afrosvenskar och vita svenskar, något som visas i afrofobirapporten som Afrosvenskarna var med kämpade för.

Med detta sagt hoppas jag att vi som afrosvenskar enas på riktigt och uppmärksammar den 9 oktober (minnesdag för Sveriges avskaffande av den transatlantiska slavhandeln), eller den 25 mars (FN:s internationella dag till minne av slaveriets offer), eller varför inte Badins dödsdag på Stockholms slott.

Vilken revolutionär eller revolution/framsteg i de svartas historia fram till idag tycker du är viktigast att lyfta fram?

De finns många internationella svarta hjältar att lyfta fram, men som afrosvenskar är vi inte där anser jag. Det finns en hel del dagar och afrosvenska hjältar sedan 1600-talet att lyfta upp i svensk historia och som berör oss som afrosvenskar än idag. Afrosvenskarna i Stockholm driver till exempel just nu en unik stadsvandring i gamla stan där man under cirka 1,5 timme går genom olika byggnader, gator och skepp med mera, som är kopplat till Sverige och den transatlantiska förintelsen. Detta är något många afrosvenskar och majoriteten i samhället inte känner till. Vi måste kräva att rätt historieskrivning publiceras i våra skolböcker om Sverige deltagande i kolonialismen av Afrika.

 

 

Kiqi D Minteh
Kiqi D Minteh

FN:s experter: ”Sverige har mycket att göra mot afrofobi”

En FN-grupp har nyligen besökt Sverige på ett officiellt besök. Gruppen består av experter och de arbetar med frågor som rör människor av afrikanskt ursprung. De har funnit både glädjeämnen men också många problemområden.

Efter besöket har gruppen gjort ett skriftligt uttalande till media. De kommer senare att presentera alla sina rekommendationer i sin rapport till FN:s Human Rights Council i september 2015.

Gruppen börjar med att tacka den svenska regeringen för inbjudan, samt Utrikesdepartementet och avdelningen mot diskriminering på Arbetsmiljöverket, för deras stöd.

Gruppen tittade på situationen för afrosvenskar och afrikaner i Sverige och samlade information om olika former av rasism de möter. De studerade också vad som görs för att motverka denna rasism och diskriminering.

De välkomnar att regeringen fått upp ögonen för frågan och att Sverige har ratificerat internationella människorättsinstrument som ska motverka diskriminering. Statsministern nämnde även afrofobi i sin regeringsförklaring och det finns planer på att utveckla en strategi för mänskliga rättigheter.

Gruppen noterar med tillfredsställelse att flera olika aktörer arbetar aktivt med frågorna, en del med bidrag från regeringen. De välkomnar även de avdelningar som ska arbeta mot hatbrott i Stockholm och Malmö och hoppas att de ska förstärkas med folk som jobbar specifikt med afrosvenskar.

Trots det positiva de funnit är gruppen oroade för vissa saker. De hoppas bland annat att regeringen kommer att prioritera arbetet mot diskriminering och afrofobi i sin budget för nästa år.

Arbetsgruppen oroas också av skillnaden mellan den officiella linjen och de faktiska händelserna som afrosvenskarna berättar om. Flera offer uttryckte en misstro mot polisen och rättsväsendet. De känner sig marginaliserade, osynliga och ekonomiskt utsatta. Gruppen fick höra många berättelser om att just afrosvenskar ofta väljs ut för olika typer av genomsökningar.

Arbetsgruppen tror att den svenska självbilden av ett liberalt land fritt från diskriminering gör många blinda för den rasism som faktiskt finns. Sverige har en lång tradition av tolerans och öppenhet och FN-experterna oroas och förvånas av den relativa tystnaden kring rasism och diskriminering. De anser att situationen endast kan förändras genom utbildning och att Sverige gör upp med sitt koloniala förflutna.

Experterna fick höra om diskriminering gällande allt från tillgång till arbete till hälsovård. De oroas över de segregerade områdena och att många vårdcentraler och banker flyttar från dessa områden. En studie kring afrofobi i Sverige indikerar att afrosvenskar befinner sig på botten av den socioekonomiska skalan, oavsett utbildningsnivå och medborgarskap. De fick också höra att många barn i afrosvenska familjer omhändertas av sociala myndigheter.

Enligt officiell statistik är afrosvenskar de som oftast utsätts för hatbrott och hatbrott med afrofobiskt inslag har ökat med 24 procent sedan 2008. Med detta i åtanke är hatbrottsutredare och dito enheter alldeles för få, menar gruppen. Många brott rapporteras, men få når domstol. Den svenska polisen har dålig kunskap och inte så bra förmåga att hantera afrofobiska hatbrott, enligt FN:s experter. Till detta kommer att extremhögern börjat växa sig starkare i landet.

Gruppen anser att regeringen, med tryckfriheten i beaktande, bör se till att inte mediehus deltar i rasistiska kampanjer som kan äventyra de mänskliga rättigheterna. De anser också att det behövs en extern mekanism som kan utreda polisens uppträdande, för att komma tillrätta med diskriminering från polisväsendet.

De tror också att det vore bra att uppmärksamma exempelvis 9 oktober, dagen då slaveriet förbjöds, samt att se till att Sveriges roll i den transatlantiska slavhandeln och kolonialismen blir en del av undervisningen i grundskolan. Man bör även eftersträva att afrosvenskar finns representerade på alla nivåer i utbildningsväsendet.

Det internationella årtiondet för människor med afrikanskt påbrå inleds 10 december 2014. Gruppen rekommenderar att regeringen, i samarbete med det civila samhället, drar nytta av detta tillfälle att föra upp frågorna på dagordningen.

Experterna avslutar med att uttrycka sin glädje över regeringens vilja att vara en del av dialogen och att de förstår att detta är en lång process, en process de gärna deltar i och är behjälpliga med.

 

Foto: Shizhao
Bild: Shizhao/commons

 

Relaterat
Rapporten i sin helhet hos OHCHR
European Network Against Racism (ENAR)
Afrosvenskarnas Riksförbund
Afrofobirapporten 2014

 

Helena Svensson
Helena Svensson

PRESSMEDDELANDE

ENAR
ENAR

Här har vi valt att lägga upp ett helt pressmeddelande i sin helhet, då vi tycker innehållet är av vikt och då vi tror att det ligger i våra läsares intresse:

PRESSMEDDELANDE

Håller konst i Danmark och Sverige på att bli den ultimata fristaden för rasism?

Bryssel, 8 oktober 2014 – En hovrättsförhandling mot den svenske, självutnämnde konstnären, Dan Park, dömd i augusti för förtal och hets mot folkgrupp, pågår för närvarande i Malmö, Sverige. De kontroversiella konstverken – förbjudna i Sverige på grund av åtal – finns nu till försäljning på nätet i Danmark, där det danska Tryckfrihetssällskapet även kommer att visa bilderna på ett konstgalleri i Köpenhamn den 23 oktober.

”Detta väcker frågan om i vilken utsträckning konst ska kunna användas fritt för att förolämpa minoritetsgrupper, i detta fall miljontals människor med afrikanskt ursprung som lever i Europa, och i de mest extrema fall, hets mot folkgrupp”, säger Sarah Isal, ENAR:s ordförande.

Yttrandefriheten är en hörnsten i demokratin, i synnerhet för konstnärer och journalister. Men när konst eller yttrandefriheten går över gränsen och blir till uppvigling, eller främjande av hat, måste vi sätta vissa gränser. Denna glorifiering av våld mot identifierbara personer som görs av den svenska konstnären, är uppenbart oförenlig med de grundläggande rättigheterna. Hatpropaganda kan uppfattas som en uppmaning att agera och leder ofta till våld.

Detta fall visar på ett oroande underliggande problem: Nedvärderande och avhumaniserande skildringar av svarta människor. Sådana framställningar är inte isolerade händelser och är resultatet av en lång europeisk historia av negation av afrikaner och svarta människors person, rotad i arvet från slaveriet och kolonialismen.

De förstärker djupt rotade, negativa stereotyper av svarta människor och förevigar maktstrukturer inom europeiska samhällen, vilket leder till höga nivåer av diskriminering. De sänder också ut budskapet att rasistiska fördomar är socialt och juridiskt accepterade. Detta kommer i ett sammanhang där andra konstnärliga skapelser förbjöds av liknande skäl i Storbritannien.

”Alla borde agera ansvarsfullt för att avhjälpa dessa vridna representationer, särskilt genom intelligent och känslig konst”, säger Isal och fortsätter, ”Europeiska stater måste visa politisk vilja att bekämpa afrofobin och utveckla effektiva strategier för att motverka den strukturella, likväl som den vardagliga rasismen, som förhindrar inkluderandet av många svarta i det europeiska samhället.”
För ytterligare information, kontakta:

Georgina Siklossy, kommunikation och pressansvarig
Tel: +32 (0) 2 229 35 70 – Mobil: +32 (0) 473 490 531

E-post: georgina@enar-eu.org

Webb: http://www.enar-eu.org

ENAR
www.enar-eu.org
Det europeiska nätverket mot rasism (ENAR) är ett nätverk av medlemsorganisationer i Europa. ENAR bekämpar rasism, rasdiskriminering, främlingsfientlighet och intolerans, främjar jämlikhet för alla, och länkar lokala/regionala/nationella initiativ med EU-initiativ.

 

Översättare:

Kiqi D Minteh
Kiqi D Minteh

Politikerintervju: Victoria Kawesa F!

Victoria Kawesa F! Foto: Elisabeth Olsson Wallin.
Victoria Kawesa F! Foto: Elisabeth Olsson Wallin.

Valet närmar sig och vi på thegambia.nu har tagit pulsen på ett urval av afrosvenska politiker från några av vårt lands största partier. Vi kommer under några dagar framöver att publicera en politikerintervju per dag. Vi har ställt samma tre frågor till samtliga politiker och idag möter du Victoria Kawesa från F!.

Namn: Victoria Kawesa

Parti: F!

Position i partiet: Nummer tre på riksdagslistan och utrikespolitisk talesperson

Motto: Ett inkluderande samhälle för alla

 

Vad är din respektive partiets hjärtefråga inför årets riksdagsval?

Mina och partiets hjärtefrågor när det gäller att motverka afrofobi är följande: Min hjärtefråga överlag är rasism och strukturell diskriminering. Det första jag vill göra när jag kommer in, det är att se till att afrofobi blir erkänt som ett institutionellt samhällsproblem. Sedan vill jag jobba för jämlikhetsdata och det handlar om att vi ska få indikatorer på hur diskrimineringen ser ut i samhället och jag vill ha in jämlikhetsdata som kan mäta rasdiskriminering i Sverige. Jämlikhetsdata är statistik som visar till exempel hur många afrosvenskar som är arbetslösa, saknar bostad etcetera. När man har dessa kunskaper så kan man sätta in åtgärder. Jag vill också jobba med aktiva åtgärder i arbetslivet och i utbildning. En annan viktig sak för mig är att jag vill stärka unga, svarta tjejer.

Vad vill ni göra för att förbättra afrosvenskars situation i Sverige?

Skola: Det finns studier som visar att afrosvenska barn utsätts för rasistiskt språkbruk, kränkningar av deras personliga integritet. Stereotypa bilder av svarta människor i läromedel och i undervisningen finns och därför måste vi jobba långsiktigt normkritiskt i utbildningsväsendet. Vithetsnormer ska synliggöras som ett maktmedel som marginaliserar afrosvenskar. Barn ska lära sig att vita människor inte är i majoritet i världen, ändå är det de som representeras i media, litteratur och i vår kultur generellt. I Sverige är det viktigt att inte likställa svenskhet med vithet. Svenskhet är något som förändras konstant och idag är afrosvenskar en del av svenskheten, därför kan svenskheten inte definieras som bara vit.

Hur ser ni på den framtida invandringen i Sverige? Alternativen är: bör ökas, bör hållas oförändrad eller bör sänkas?

Bör ökas.

Thegambia.nu tackar Victoria Kawesa för intervjun och hoppas att våra läsare har fått svar på några av sina politiska funderingar inför det stundande valet 14 september 2014.

 

Thegambia.nu är intresserade av intervjuer med afrosvenskar som är politiskt aktiva inom olika partier. Vi söker till exempel fortfarande en afrosvensk representant för centern och kristdemokraterna. Är du eller någon du känner den vi söker? Kontakta oss snarast på gambia@thegambia.nu.

 

Fatou Touray

kiqi

 

 

15 krav på politiska åtgärder mot afrofobi

thegambiamotafrofobiAfrosvenskarnas riksförbund presenterade i dagarna 15 krav på politiska åtgärder mot afrofobi inför valen 2014. Den afrosvenska agendan består av 15 krav som tillsammans bidrar till att göra Sverige till ett land där hudfärg inte avgör rättigheter och möjligheter. Här nedan kan du läsa en nedkortad sammanfattning av vad kraven består av.

 

1. Institutionellt erkännande av afrofobi som ett samhällsproblem

Staten ska på institutionell nivå erkänna afrofobi som ett samhällsproblem. Ett sådant erkännande är en nödvändig bakgrund till att en politik utformas som kan stävja afrofobins negativa effekter på afrosvenskars mänskliga rättigheter. Diskrimineringsombudsmannens årliga statistik över diskriminering ska differentieras så att kategorin ”Diskrimineringsfall med afrofobiska motiv” införs.

2. Jämlikhetsdata

Sverige ska följa CERD:s och ECRI:s rekommendation och ta fram samhällsstatistik differentierad på etniska grupper så att mer kan bli känt om orsaker, omfattning och effekter av rasdiskriminering i Sverige.

3. En europeisk strategi mot afrofobi

Samtidigt som kampen mot rasism är generell och allmänmänsklig får man inte glömma att rasism drabbar olika grupper olika. I den andan antog EU:s medlemsländer 2011 ett europeiskt ramverk för nationell integration av romer vilket var ett viktigt första steg mot en sammanhållen strategi på europanivå för att komma tillrätta med diskrimineringen mot romer. Människor av afrikanskt ursprung har det gemensamt med romer att de också är speciellt utsatta för strukturell diskriminering och omfattningen av afrofobisk diskriminering i Europa visar att befintliga rättsliga instrument och politiska åtgärder inte adekvat möter problematiken. En EU-strategi med specifika riktade åtgärder är därför ett nödvändigt instrument för att komma tillrätta med problemet.

4. Aktiva åtgärder i arbetslivet och i utbildning

Bland afrosvenskar generellt är arbetslösheten 25 % och studier visar att högskoleutbildade afrosvenskar löper en överrisk att hamna i arbetslöshet eller att inneha ett yrke som de är överkvalificerade för. Endast 32 % av de högskoleutbildade männen födda
i Afrika arbetar inom ett yrke som kräver högskoleutbildning och endast 40 % av kvinnorna. Omvänt återfanns 20,1 % av männen och 15,4 % av kvinnorna födda i Afrika inom kategorin arbete utan krav på särskild yrkesutbildning att jämföra med endast 4,3 % respektive 5,4 % bland inrikes födda män och kvinnor. Afrosvenskar har den lägsta utbildningsavkastningen av alla grupper i landet.

Staten ska tillåta aktiva åtgärder som positiv särbehandling med avseende på ras eller etnicitet i samma utsträckning inom arbetslivet och utbildning som det idag är tillåtet med avseende på kön.

5. Rasprofilering

Med rasprofilering avses den diskriminerande praxis där framförallt polisen och andra myndigheter baserat på individens uppfattade rastillhörighet och inte en konkret och rimlig misstanke hårdare granskar individer. Afrosvenskar såsom en mycket synlig minoritet är speciellt hårt drabbade av detta. Spontana poliskontroller utan någon substantiell grund tillhör afrosvenskars erfarenheter av vardagsrasism och särskilt verkar detta gälla unga svarta män utifrån stereotypen om svarta män som potentiella brottslingar och våldsverkare.

För att bemöta rasprofileringen av afrosvenskar ska alla poliser genomgå obligatorisk antirasistisk träning som en del av polisutbildningen vilket följs upp återkommande utbildningar för poliser i aktiv tjänst.

6. Hatbrott

Med en överrepresentation på 240 % är afrosvenskar den minoritet i landet som är mest utsatt för hatbrott. Sedan 2008 har antalet
afrofobiska hatbrott ökat med 24 %, och bara mellan 2011–2012 var ökningen 17 %. Detta medan hatbrotten mot andra grupper minskar. Hatbrott som inte inbegriper fysiskt våld tenderar att negligeras av polis och åklagare och brottet hets mot folkgrupp är det mycket ovanligt att någon döms till i relation till afrosvenskar.

Staten ska avsätta öronmärkta resurser till polis- och åklagarmyndigheterna för att hantera de ökande afrofobiska hatbrotten och polisens hatbrottsjourer ska ges resurser för att öka sin kunskap och kompetens om afrofobi. Detsamma gäller för åklagare och andra inom rättsväsendet.

En särskild statlig utredning ska också tillsättas för att gå till botten med den serie av hatbrott i Forserum i Nässjö kommun som kulminerade i att den afrosvenska minoriteten inte vågade släppa iväg sina barn till skolan.

7. Durbanuppföljningen och årtiondet för människor av afrikanskt ursprung

På FN:s internationella konferens mot rasism som hölls i Durban i Sydafrika 2011 var Sverige med och antog Durbandeklarationen och handlingsplanen mot rasism. Där finns skrivningar som handlar om bekämpandet av rasism mot människor av afrikanskt
ursprung och som idag internationellt används som en standard för organisationer och stater i arbetet mot afrofobi.

Rasismen mot människor av afrikanskt ursprung aktualiseras ytterligare av att FN har deklarerat åren 2015–2024 som det ”Internationella årtiondet för människor av afrikansk ursprung”.

Sverige ska aktivt delta i den kontinuerliga uppföljningen av Durbandeklarationesn handlingsplan som bland annat förvaltas av ”Arbetsgruppen av experter på människor av afrikanskt ursprung” och ge stöd till icke-statliga organisationer att kunna delta i detta arbete och informera allmänheten om Durbandeklarationen vilket inbegriper översättning av dessa dokument från engelska till svenska. Sverige ska också aktivt ge sitt stöd till ”Det internationella årtiondet för människor av afrikanskt ursprung”.

8. Afrofobi och intersektionalitet

Studier visar hur exempelvis kön, klass, funktionsnedsättning och religion påverkar afrosvenskars vardag. Där svarta män drabbas av misstankar och trakasserier från ordningsmakten för de konstrueras som brottsliga och hotfulla kan istället svarta kvinnor sexualiseras och utsättas för ovälkomna närmanden från män. Afrosvenskar med funktionsnedsättningar som har svag orientering i samhällets stöd och insatser är mycket sårbara och muslimer är speciellt utsatta för attacker. Staten ska också genomgående ta i hänseende afrosvenska kvinnor som offer för multipel diskriminering.

9. Myndighet för skyddande av mänskliga rättigheter

Strukturell diskriminering är ett alldeles för genomgripande samhällsproblem för att kunna bekämpas enbart med juridiska medel.

Sverige ska i enlighet med FN:s Parisprinciper som antogs av generalförsamlingen 1993 upprätta en oberoende nationell institution för mänskliga rättigheter som är oberoende från regeringen, och rapporterar direkt till riksdagen i nära samarbete med frivilligorganisationer och andra aktörer för mänskliga rättigheter.

10. Skolan och skolböcker

Barn är speciellt sårbara för rasism som har en mycket negativ påverkan på deras självkänsla och utveckling. Studier visar att skolan är en miljö där afrosvenska barn drabbas av rasifierat språkbruk, kränkningar av den fysiska och personliga integriteten samt olika former av utpekande och särskiljande bemötanden från andra elever och vuxen skolpersonal. De drabbas också av rasism i form av den stereotypa bild av svarta människor som förmedlas genom läromaterialet och undervisningen.

Historieämnets vilja att lyfta brott mot mänskligheten är lovvärd men tendensen att endast upprätthålla sig vid sådana brott som Sverige inte hade direkt inblandning i bidrar till idén om den svenska exceptionalismen, idén att Sverige är ett annorlunda land där rasism aldrig kommit till uttryck, och försvårar arbetet mot rasism i vår tid.

Skolböcker ska ge utrymme för Sveriges roll i den transatlantiska slavhandeln och förevisa kopplingen mellan detta brott mot mänskligheten och vår tids rasism, diskriminering och marginalisering av afrosvenskar. Skolan ska också agera med fasthet för
att eliminera alla former av rasism och diskriminering mot afrosvenska barn och ungdomar.

11. Kultur och utbildning

Den eurocentriska tendensen inom utbildning och kultur göder afrofobiska attityder. Människor av afrikanskt ursprungs bidrag till det samlade kunnandet undervärderas och medan kulturella uttryck som förmedlas av vita betraktas som allmängiltigt mänskliga, får svarta ofta gestalta kulturella identiteter i marginalen.

På universitet och högskolor ska resurser avsättas för tvärvetenskapliga Afrikastudier som omfattar men inte begränsas till Europas koloniala historia och den transatlantiska slavhandeln och dess efterverkningar i form av strukturell rasism och strukturell diskriminering.

Staten ska också ge stöd till afrosvenska organisationer och övriga civilsamhällets folkbildningsinsatser för att öka medvetenheten om afrofobi.

12. Institutionellt erkännande av Sveriges roll i den transatlantiska slavhandeln

Sveriges roll i den transatlantiska slavhandeln är något som knappast berörs i skolböcker i historieämnet. På universitet och högskolor behandlas detta knappt heller och det finns mycket liten forskning i ämnet. I det offentliga rummet finns ej heller monument som markerar den delen av svensk historia vilket tillsammans utgör en form av förnekelse av Sveriges roll i detta monumentala brott mot mänskligheten och försvårar arbetet att åskådliggöra afrofobi i Sverige idag och dess koppling till Sveriges historia.

Den 9 oktober, dagen då den siste afrikanen i svensk ägo frigavs 1847 på den dåvarande svenska kolonin Saint-Barthélemy, ska göras till en nationell minnesdag för att hedra offren för den svenska transatlantiska slavhandeln.

I huvudstaden Stockholm ska det upprättas ett värdigt monument för att hedra offren för den transatlantiska slavhandeln och påminna om Sveriges deltagande i detta. Monumentet kan lämpligen utformas med de första fyra kidnappade afrikanska barnen som blev offer för svensk slavhandel och ska placeras på en prominent plats i det centrala Stockholm.

13. Rätten till effektiva rättsmedel

Diskrimineringens omfattning som samhällsproblem återspeglas inte antalet rättsprocesser i domstol. År 2011 avslutades 697 ärenden rörande etnisk diskriminering av DO. Av dessa ledde 16 till domar i domstol och 2 till förlikningar. Trots att 2011 innebar en förbättring jämfört med tidigare år måste det ses som ett legitimitetsproblem för Diskrimineringslagen och rättsväsendet att endast 16 av 697 anmälningar om etnisk diskriminering går till domstol.
Upprätthållandet av Diskrimineringslagen som är en civilrätt kräver att den drabbade parten kan driva sitt ärende i domstol. Men i diskrimineringsfall är motparten typiskt ett företag eller en myndighet som har mer kunskaper och resurser att processa.

Staten ska därför följa DO:s rekommendationer och:

  • inrätta en processfond från vilken enskilda personer eller sammanslutningar kan ansöka om pengar för att finansiera driften av diskrimineringstvister i domstol
  • ge ökade resurser till antidiskrimineringsverksamheterna och ge ökat stöd till frivilligorganisationer för att kunna företräda enskilda i diskrimineringsärenden
  • stärka rättshjälpssystemet
  • skapa förutsättningar för att förbättra utvidgning av rättsskyddet genom hemförsäkringar till att omfatta tvister av diskrimineringsärenden
  • se över reglerna om rättegångskostnader

14. ”Kriget mot terrorismens” effekter på afrosvenskars mänskliga rättigheter

Det så kallade ”Kriget mot terrorismen” har en snedvriden effekt på den afrosvenska kommuniteten, som till betydande del är muslimsk, eftersom den brännmärker svenska muslimer generellt som potentiella terrorister. Den nya mycket ifrågasatta terrorismlagstiftningen har lett till en rad rättsövergrepp mot afrosvenska muslimer, men bortom juridiken har handlingsplaner mot så kallad ”radikalisering” lett till att det ålagts personalen i svenska kommuner och landsting att spana efter misstänkta beteenden bland muslimer för att på så sätt förhindra tänkta terrordåd.

Kommun och landstingsanställda har inte kunskaper för att göra dessa avvägningar utan vad som skapats är en situation där lärare, sjuksköterskor, socialarbetare och kommunala bostadsbolag övervakar svenska muslimer generellt utan några konkreta misstankar. Det kallas rasprofilering och sker nu på samhällsnivå mot svenska muslimer där en betydande andel är afrosvenskar.

Två afrosvenskar som av allt att döma har fått sina rättigheter kränkta i ”Kriget mot terrorismen” är Mohamed Yusuf och Ali Yasin Ahmed. Hösten 2013 renderades de från Djibouti till USA där de står åtalade för terrorismbrott och riskerar upp till livstids fängelse. Ingen av gärningarna de åtalas för är olagliga i Sverige ändå har huvuddelen av bevisningen mot svenskarna tillhandahållits amerikanska åklagarna av Säpo och svenska åklagarkammaren för säkerhetsmål.

Alla terrorismbrottslagar som antagits sedan 2001 ses över för att kontrollera deras överensstämmelse med Sveriges internationella MR-åtaganden, speciellt när det gäller systemisk rasdiskriminering. Tills de diskriminerande effekterna av kommunernas och landstingens förebyggande arbete mot muslimsk radikalisering utretts grundligt ska denna verksamhet stoppas.
Regeringen ska offentliggöra alla dokument rörande renderingen av afrosvenskarna Mohamed Yusuf och Ali Yasin Ahmed från USA till Djibouti och noga utreda uppgifterna om att svenskarna utsatts för tortyr under fängslandet i Djibouti och, i så fall, till vilken grad USA säkerhetstjänsten kände till detta.

15. Modernisering av statsbidraget för etniska organisationer

Det svenska bidragssystemet till etniska organisationer är en lämning från en tid där de etniska organisationernas uppgift främst var kulturidentitets- och språkbevarande. I vår tid där det står klart att de etniska minoriteterna är i Sverige för att stanna har organisationernas roll blivit alltmer inriktad mot att stärka de etniska minoriteternas ställning i samhället, bevara intressen och skydda mänskliga rättigheter likt andra minoritetsorganisationer. Bidragsnivåerna för etniska organisationer ska räknas upp till en nivå där de är i paritet med de för andra minoritetsgruppers organisationer.

De 15 kraven i sin helhet kan du läsa HÄR (pdf-fil).

HÄR kan du läsa mer om Afrosvenskarna.

Fatou Touray
Fatou Touray

 

Uppdatering om fallet med den grova misshandeln av Yusupha Sallah

stop afrophobiaYusupha Sallah är den gambier som vi skrev om i början av september i år, som blev grovt misshandlad av sammanlagt tio personer i Malmö, helt oprovocerat och som startade en våg av ilska, sorg och känsla av maktlöshet hos många runt om i landet. Att misshandeln skedde inför hans då 1 ½-årige son gjorde att reaktionerna blev än kraftigare.

Misshandeln av Yusupha ledde till en stor landsomfattande kampanj mot afrofobi med manifestationer i Göteborg, Stockholm och Malmö. Vi på redaktionen på thegambia.nu stöttade självklart denna kampanj liksom många andra.

Idag, drygt tre månader senare har polisen ännu inte tagit någon gärningsman. Förra veckan kontaktade polisen Yusupha och meddelade att man hållit förhör med två misstänkta gärningsmän, men dessa blev efter förhör släppta, även om misstanke kvarstår. För personer som blivit utsatta för våldsbrott är det vanligt att det blir svårt att helt gå vidare i livet utan rättssak eller ett officiellt avslut såsom en rättegång ofta kan innebära.

Yusupha uppger för thegambia.nu att han idag återgått till ett normalt liv till största delen, även om han önskar en upprättelse i form av att gärningsmännen grips och döms för den gärning de har utsatt honom för. Han vill naturligtvis att gärningsmännen ska gripas och att rättvisa ska skipas i lagens namn. Fysiskt sätt har det mesta läkt på Yusupha, dock uppger han att han fortfarande har problem med en tand som han inte fixat ännu. Då Yusupha saknade försäkring får han ta en sak i taget.

Det som oroar Yusupha mest är dock sonen som bevittnade den våldsamma händelsen, då endast 1 ½ år gammal och som visat ilska och aggressioner efter händelsen som han tidigare inte visat.

Vi på thegambia.nu kommer fortsätta följa den utredning som pågår för den svåra misshandeln av Yusupha Sallah.

thegambia.nu against afrophobia

Tidigare relaterade artiklar:

Mot afrofobiska hatbrott i Göteborg

BILDSPEL från manifestationerna mot Afrofobi – 14 september 2013 – Göteborg, Malmö, Stockholm

Gambier i Malmö utsatt för hemsk gängmisshandel framför ögonen på sin 1, 5-åriga son

Därför stödjer vår redaktion kampanjen Stop Afrophobia

fatou touray