Kategoriarkiv: Restips

Sugna på ett äventyr?

Gör som familjen Van Der Krieke och delta i Amsterdam Dakar Challenge. Varje år arrangeras denna fartfyllda utmaning där välgörenhet är slutmålet.

Den 7 november gick starten i den holländska huvustaden Amsterdam. 30 lag, 34 bilar och 4 motorcycklar hade samlats för att bege sig på den långa resan mot Dakar i Senegal. Här är det dock inga lyxbilar eller profesionella förare som deltar. Fordonen får max kosta 500 euro och alla med en kärlek för äventyr är välkomna att följa med.

Hos Familjen Van Der Krieke, pappa Piet och sönerna Johan, Chris och IJsbrand föll valet på två svenska klassiker, två volvos från 1985. Stoltheten över bilarnas rötter syns även i lagnamnet Zwolsche Zweden (Sverige). Tillsammans med de gamla bilarna begav de sig ut på en resa som kom att bli ett minne för livet. Genom Marockos berg, Saharas öknen tog de sig fram och vissa dagar var helt klart påfrestande.

Pappa Piet tillsammans med sonen IJsbrand. Foto: Viktor Wrange
Pappa Piet tillsammans med sonen IJsbrand. Foto: Viktor Wrange

På grund av bristande vägar tog det under en av dagarna 7 timmar att färdas 70 km, hos en av bilarna gick även dämpningen sönder. Familjen påpekar här det fantastiska med många afrikanska länder, alla problem går att lösa. Hos en europeisk mekaniker kan man behöva vänta veckor på delar som inte finns, men ”mitt i ingenstans i Marocko” som familjen säger låg en verkstad som på en dag lagat bilen till kostnaden av 15 euro.

Alla lag tog sig dock inte i mål. Familjen beskriver hur några deltagare känt en rädsla efter händelserna i Paris och valde att avbryta. Själva menar det att de aldrig känt sig rädda, tvärtom. Vart de än anlände välkomnades de med öppna armar, ”Man kände sig lite som en rockstar. Många visste att vi körde för välgörenhet och hejade på.” säger en av bröderna.

Att resa tillsammans med sin familj en längre tid är självfallet stundvis påfrestande och familjen beskriver hur resan varit något av ett socialt experiment. Tillsammans har de fått lösa problem och dagligen spenderat otaliga timmar tillsammans i en bil. De har fått se många sidor av varandra och alla samstämmer att resan fört dem närmare varandra. Sonen Chris beskriver hur man i vuxen ålder sällan umgås med sin familj en längre tid och att detta äventyr tillsammans har varit fantastiskt.

Efter 20 dagar nådde de mållinjen i Dakar och efter detta körde de sedan vidare till slutdestinationen Gambia. Här tvättades bilarna och auktionerades ut vid Independence Stadium. Alla pengar går till utvalda välgörenhetsorganisationer. Familjens bilar bringade in 1750 euro och de har valt organisationen Stiching hand to hand, mer specifikt en skola där elever kan utbilda sig till mekaniker. Valet grundar sig på filosofin ”Give a man fish and feed him for a day , teach a man to fish and feed him for a lifetime”, ”Ge en man en fisk och han får mat för en dag, lär en man att fiska och han har mat för resten av livet”. De menar att kunskap och utbildning är vägen till en bra och hållbar framtid.

Kan vem som helst åka? Familjen svarar ja. Pappa Piet tillägger dock att man bör ha en kärlek för äventyr…

Nadina Rosengren
Nadina Rosengren

En magnifik utsikt från bågen över Banjul

Det berömda valvet/bågen som är den välkomnande inkörsporten till Banjul. Bågen är en symbol för huvudstaden Banjul i Gambia och de flesta boende i Gambia och gambiaresenärer känner nog igen symbolen. Att klättra upp inuti bågen för alla de trappor de har, ger en magnifik upplevelse över Banjul och museet bjuder också på lite gambisk historia.

Utsikt över Banjul, från tornet i bågen Foto: Fatou Touray, Afropé
Utsikt över Banjul, från tornet i bågen Foto: Fatou Touray, Afropé

Inkörsporten är hela 36 meter hög och ger en magisk fantastisk utsikt över staden. Att ta sig upp för alla de branta trappstegen är en egen liten upplevelse, men när man väl är där uppe så inser man snart att det var värt varenda trappsteg.

Särskilt för oss som är förtjust i att ta bilder, så inser man snart att det går att få fantastiska bilder från den höga bågen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Inte fullt lika imponerande är själva museet, som också det finns högst upp i bågen. Det bjuder visserligen på en del gambisk historia som är intressant att se, men många av glasmontrarna är trasiga och dammiga, vilket förtar en del av känslan. Självklart är det ändå värt att ta sig en runda runt på museet, men den stora behållningen är ändå utsikten och jag hade gärna stannat kvar där en mycket längre stund än jag gjorde.

Den 36 meter höga bågen ger ett vackert synfält över en stor del av Banjul, inte minst då många av Banjuls övriga byggnation är låg och det gör att utsikten över både skolor, gator, högsta domstolen, stranden, moskén, bostäder och annat blir väl synliga.

En mindre entré tas för att besöka bågen och museet.

Fatou Touray

 

Nytt senegalesiskt vin producerat i skuggan av Baobab

Vin är ingen produkt som förknippas med Västafrika, och inte heller produktionen av just vin. Det vin som säljs är vanligen importerat från de stora produktionsländerna så som Frankrike, eller i vissa fall Sydafrika. Detta kan nu komma att ändras i och med produktionen av Le Clos des Baobabs, franska för Baobabfältet.

Skaparna bakom vinmärket Le Clos des Baobabs är Philippe Franchios och Francois Normant, två fransmän med skilda bakgrunder, den förstnämnda inom försäkringsbranschen och den senare som dataingenjör. Duon sadlade om för tre år sedan och började uppfylla sin dröm då de tillsammans köpte 10 hektar mark i senegalesiska Nguekhokh, en timmes bilfärd sydost om huvudstaden Dakar.

Baobabträd - Foto: Fatou Touray, Afropé
Baobabträd – Foto: Fatou Touray, Afropé

I dagsläget är det endast en hektar mark som används för odling av vinddruvor, men odlingen kommer så småningom att utökas. Först måste man dock testa sig fram med olika sorter av druvor för att kunna hitta de optimala sorterna för det senegalesiska klimatet, och den något karga jordmånen i Sahelområdet. Hittills har man provat att importera fem olika vinstockar från Franrike, Cabernet Sauvignon, Cinsault, Grenache, Syrah och Sangiovese. Den förstnämnda är dock en sort som visat sig besvärlig i Senegal, och som man enligt Normant inte kommer satsa på i framtiden. Storskalig industriell produktion är dock inte något som duon har någon brådska att nå, utan projektet får lov att ta tid och man experimenterar sig framåt.

Till skillnad från i Frankrike där skörden sker en gång om året och på nästan ett exakt datum, innebär det senegalesiska klimatet med värme, kraftig regnperiod och torrsäsong att man kan skörda två gånger per år. För att klara av den torra vintern har duon investerat i ett komplext och kostsamt bevattningssystem som utgår från den 180 meter djupa brunnen.

Årets andra skörd har givit tillräckligt med druvor för att producera 500 flaskor vin, och man har valt att satsa på ett klassiskt rött vin samt ett rosévin. Flaskornas etiketter pryds av ett Baobabträd och förhoppningen är att denna symbol ska bli vinets varumärke. Anledningen till att Baobabträdet pryder både etiketten och ingår i vinets namn beror på att vingården förutom att bestå av vinstockar även huserar ett stort antal magnifika Baobabträd. I framtiden planeras dessutom en egen vinbar bland träden, där gäster ska kunna prova vinerna samtidigt som man överblickar själva odlingarna.

I dagsläget finns ingen information om att vinerna skulle gå att köpa i andra länder än Senegal, men vad skulle kunna vara ett bättre tillfälle än att kombinera en resa till Senegal med möjligheten att prova ett lokalproducerat vin?

Anna Wedin
Anna Wedin

Sita Joyeh – Baobab Island

För den som reser till Gambia för lugn och ro borde Sita Joyeh, som betyder Baobab Island (apbrödsön) på mandinka, vara det perfekta resmålet. En egen liten ö, utan någon fast förbindelse till fastlandet och med endast ett fåtal enklare bungalows, är Sita Joyeh en mycket fridfull plats.

Till Sita Joyeh kommer många fågelskådare, skribenter som behöver lugn och ro, eller den som helt enkelt behöver total avkoppling från livet. Här kan du andas friskt, blicka ut över det stillsamma vattnet, beskåda de fantastiska baobabträden på ön, som gett den dess namn.

Det är svårt att tänka sig en mer fridfull och rogivande plats. Du finner ön i östra Kombo, i den historiska byn Kuloro. Sita Joyeh satsar på ECO-turism och att ge besökare en fantastiskt naturupplevelse.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Oavsett om du väljer att bo på Sita Joyeh eller väljer att åka dit för att äta en måltid och uppleva miljön, så kan Afropé varmt rekommendera ett besök på ön och den gambisk-svenska ägaren Lamin låter hälsa alla välkomna till hans paradis. Han meddelar även att om du åker till Sita Joyeh för att äta en måltid och uppleva miljön eller bokar boende, så kan du få 10% i rabatt på priset, om du uppger Afropé vid besöket eller bokningen.

Fotnot: Samtliga bilder i bildspelet är tagna av Fatou Darboe

Sita Joyeh:

Hemsida (missa inte att Sita Joyeh även arrangerar en del aktiviteter för den som önskar)

Facebook

Tidigare om Baobab:

Baobab beskrivs som en superfrukt (även recept på baobabjuice)

Baobabträdet i all sin ståtlighet

Veckans Bild

 

Fatou Darboe

Åk på utflykter i Gambia med RM Tours till rabatterat pris

Real Motion Tours (RM Tours) har hållit i utflykter i Gambia i nära 30 år. Lamin Njie som driver RM Tours är en van och erfaren reseledare som talar svenska och vet vilka utflykter som uppskattas mest. I år är han extra laddad, då fjolårets turism i princip uteblev. Om du uppger Afropé när du bokar, så får du dessutom 10 % rabatt i år (säsongen 2015-2016).

Lamin vill särskilt lyfta fram tre av sina utflyktsmål denna säsong. Det är en utflykt till Georgetown, vilken är hans personliga favorit. Det är en utflykt som heter Roots och en utflykt till Senegal som heter Fatala Park – Senegal Safari. Här nedan kan du läsa om dem alla:

Georgetown

Georgetown är ett gammalt kolonialt bosättningsområde som användes av utländska ockupanter som en viktig transitplats för handel med både varor och slavar. Utfärden inkluderar alla måltider och drycker.

På färjan mellan Banjul och Barra Foto: Fatou Touray, Afropé
På färjan mellan Banjul och Barra Foto: Fatou Touray, Afropé

Dag 1: Upphämtning sker med en fullt luftkonditionerad minibuss ca kl 06:30 från hotellet. Bussen avgår sedan till Banjul, huvudstad i Gambia, och vi går ombord på en färja och kryssar över till Barra på norra flodbanken. Där kommer vi att få besöka Fort Bullen, ett känt anti-slaveri monument och ett klassiskt brittiskt 1800-tals fort. Vi kör sedan vidare till Farafenni och besöker den lokala marknaden som idag kallas Lumo på mandinka. Under vår resa mot Wassu stensättningar gör vi ett stopp i bushen för att äta vår medhavda lunch och vi besöker även en lokal gambisk familj för att få lära oss mer om hur livet på landsbygden kan se ut. Från Wassu går vi sedan ombord på en stor lokal båt, en Pirogue, för ca 4-5 timmars kryssning på Gambiafloden, inklusive ett stopp vid Baboon Island där det är möjligt att få se flodhästar, apor, krokodiler och många fågelarter. Vid slutet av första dagen lägger vi till vid Janjangbureh Camp. Där väntar en välförtjänt kväll av vila och avkoppling samt middag i det fria med spännande lokalt nöjesliv som underhållning.

Dag 2: Efter frukosten korsar vi floden till Georgetown Island för en rundtur bland resterna av slavfängelserna och de koloniala byggnaderna. Georgetown var tidigare det ursprungliga administrativa centrumet för det brittiska imperiet i Västafrika runt 1800-talet. Efter rundturen kliver vi sedan återigen på vår buss som på den södra flodbanken och börjar köra hemåt igen. Längs vägen kommer vi att besöka en byskola och ett sjukhus. I Kalagie är det dags för lunchbuffé och underhållning innan vi gör vårt sista stopp vid Brikamas hantverksmarknad där man kan köpa med sig bland annat antika masker, sniderier, batikprodukter, handvävda tyger, läderarbeten och smycken. Vi kommer tillbaka till hotellet ca kl 18:00

Roots

Kunta Kinteh Island Foto: Fatou Touray, Afropé
Kunta Kinteh Island Foto: Fatou Touray, Afropé

Detta är en heldagsutflykt på floden, baserad på den kända boken och tv-serien ”Rötter”, skriven av den berömda afro-amerikanska författaren Alex Haley. Vi åker från hotellet till hamnen i Banjul där vi kliver på vår motoryacht för en 3 timmar lång kryssning längs floden till ön Kunta Kinteh Island, som användes som bas under den transatlantiska slavhandeln. Efter besöket på ön åker vi med båt till byn Albreda, en stor kolonial handelsplats längs floden. Från Albreda går vi sedan på en ca 10 minuters promenad till byn Juffureh, Kunta Kintehs hemby, en förslavad afrikan vars mod har hyllats genom historien. Om tidvattnet tillåter stannar vi på vägen hem för ett dopp. Vi kryssar sedan tillbaka till hamnen där vår transport väntar på att ta oss tillbaka till hotellet.

 

Fatala Park – Senegal Safari

Apor Foto: Fatou Touray, Afropé
Apor Foto: Fatou Touray, Afropé

Denna heldagsutflykt med RM Tours ger dig upplevelsen och möjligheten att få besöka en gambisk familj och skola, samt ett senegalesiskt familjehem. Men dagens kanske största upplevelse är djuren. I utflykten ingår kalla drycker så som läsk och öl samt lunch. Vi hämtar upp er på hotellet tidigt på morgonen och åker mot Banjul där vi stiger ombord på färjan som tar oss över till Barra på norra flodbanken. Där besöker vi Fort Bullen, ett känt anti-slaverimonument och klassiskt brittiskt 1800-tals fort. Efter detta stopp åker vi mot den senegalesiska gränsen och genom passkontrollen för att sedan åka till Fatala Park. Vid ankomsten till parken byter vi bil till 4×4 safaribilar och kommer sedan få chansen att upptäcka djur som zebror, noshörningar, giraffer, apor, bufflar, antiloper och många fler. Efter safarin serveras sedan lunch med tillhörande dryck innan vi beger oss tillbaka till gränsen och vidare till färjan som tar oss tillbaka till Banjul och sedan hotellet.

Lamin Njie, ägare av RM Tours Foto: Fatou Touray, Afropé
Lamin Njie, ägare av RM Tours Foto: Fatou Touray, Afropé

Om du uppger Afropé vid bokningen, så får du 10 % rabatt av RM Tours under denna säsong 2015-2016. Afropé är dock inte ansvarig för dessa resor, men vi samarbetar med RM Tours och därför ger Afropé och RM Tours våra läsare rabatt på utflykterna. För övrig bokningar och information om övriga utflykter, hänvisar vi till hemsidan som just håller på att uppdateras. På Facebook finns också information om RM Tours och utflykterna de arrangerar.

Lamin låter hälsa alla som vill se mer av Gambia, välkomna att följa med på hans utflykter.

Hemsida

Facebook

Fatou Touray

Berg med historia – nu ett världsarv

I början av juli 2015 upptog UNESCO ytterligare 24 platser på sin världsarvslista. Ingen av dem ligger i Afrika, men en ligger i Karibien – Blue and John Crowe Mountains på Jamaica – ett imponerande bergsområde dit förrymda slavar tog sin tillflykt, under slaveriets tid.

Blue Mountains på Jamaica Foto: Helena Svensson
Blue Mountains på Jamaica

Unesco är en världsvid medlemsorganisation som bland annat arbetar med att bygga nätverk mellan experter genom studier och utredningar. De tillhandahåller även goda råd till regeringar angående utbildningssystem, samt ger medlemsländerna en plattform för förhandlingar om dokument, till exempel konventioner. Dessutom har Unesco skapat konventionen om skydd för världens kultur- och naturarv, den så kallade världsarvskonventionen. Syftet med konventionen är att länderna som undertecknar den ska skapa lagstiftning och organisation för att bevara kultur- och naturarvet i sitt eget land. Objekten som tas upp på världsarvslistan ska ha ett ”enastående universellt värde”.

Det blev inga nya världsarv i Afrika i år, men det finns en uppsjö sedan tidigare, bland annat ön Gorée utanför Dakar som Afropé tidigare skrivit om här och här. För en komplett översikt över nuvarande världsarv, se Unescos sida här.

Däremot fick Jamaica sitt första världsarv i år – Blue and John Crowe Mountains (mest kända som enbart Blue Mountains) – ett imponerande bergsområde på sydöstra Jamaica. Hit flydde först urbefolkningen, för att undkomma slaveri, och sedan maroonerna (slavar av afrikanskt ursprung som lyckats fly). De stod emot den europeiska kolonialismen i dessa isolerade trakter genom att skapa ett nätverk av olika stigar, gömställen och boplatser. Skogarna erbjöd maroonerna allt de behövde för att överleva och de utvecklade starka spirituella band till bergen. Dessa berg är i dag ett av Karibiens mest artrika områden, och många växter finns faktiskt bara här.

Utsikt över Kingston och Karibiska havet, från Blue Mountains Foto: Helena Svensson
Utsikt över Kingston och Karibiska havet, från Blue Mountains Foto: Helena Svensson

Undertecknad kan även intyga att Blue Mountains på Jamaica är en av de mest kraftfulla naturupplevelser du kan tänka dig. Den högsta bergstoppen är 2 256 meter hög, över två kilometer alltså, och det är otroligt maffigt med dessa majestätiska berg, täckta av frodig regnskog som på avstånd skiftar i blått – därav namnet.

Helena Svensson
Helena Svensson

 

 

Vackert men fruktansvärt – välkommen till Gorée

Ska du på besök till Dakar? Försök att klämma in ett besök till ett av UNESCOS världsarv, ön Gorée en halvtimmes båtresa från Port Autonome i Dakar.

Vid ankomst till Gorée
Vid ankomst till Gorée

Dakar är trångt, intensivt och allt går i ett hektiskt tempo. Inte minst trafiken. Att komma iväg med båt, till en på många sätt oerhört vacker och speciell ö, är lockande. Men det finns en ännu starkare anledning. Gorée island var en av de största utskeppningsplatserna för tillfångatagna slavar från Västafrika. Det är en oerhört viktig historisk plats, vittne och bevis på en företeelse som påverkar världen än i dag.

För mig som har en son vars fars familjs är direkta ättlingar till de människor som tvingades in i slaveri och fördes över Atlanten, från Afrika mot Karibien, är ett Goréebesök en absolut självklarhet. Visst påverkar kolonialismen Afrika och afrikaner på alla upptänkliga vis än i dag. Men så många svarta i Karibien och Nordamerika är direkta ättlingar till de som bland annat tvingats iväg från sitt liv i Västafrika, tillbringat en viss tid på Gorée och sen skeppats ut via The door of no return. Familjer splittrades, slogs sönder. De förlorade språk, kultur – till och med sina namn. Även min son har ett efternamn som faktiskt härstammar från en slavhandlare …

Gorée är som sagt vackert. Äldre hus i kolonialstil, målade i färger som inte får ändras, på grund av att ön är ett av UNESCOS världsarv. Pastellrött och pastellgult dominerar. Charmanta små gångstigar och storslagen utsikt över havet från en baobabbeväxt kulle. Frodiga planteringar och välskötta små oaser. Här finns inga bilar eller motorfordon, vilket bidrar till lugnet.

Även slavhuset är vackert. Framtill och på ovanvåningen. Slavarna hölls på bottenvåningen, män för sig, kvinnor för sig och barn för sig … Män som vägde under 60 kilo betraktades osäljbara och sattes på en diet för att snabbt öka i vikt till de magiska 60 kilona. Lyckades inte det trots otaliga bönor fick de stanna på Gorée och bli husslavar. De kvinnor som stod högst i rang var de unga flickorna. Det förekom mycket sexuellt våld, som resulterade i många mixade barn.

Slavarna trängdes ihop i mycket små utrymmen, knappt utan dagsljus. Även barnen utsattes för samma behandling. För den som har barn är det omöjligt att ens föreställa sig skräcken dessa barn kände när de tillfångatogs och sedan hölls åtskilda från sina föräldrar. Hygienen var katastrofal och många av dåtidens sjukdomsutbrott började här på Gorée. Hur européerna kunde må och sova gott en trappa upp går inte att förstå.

De slavar som skulle straffas lite extra placerades i ett av två krypin på undersidan av den berömda svängda, tvådelade trappan. I utrymmena gick inte att stå upprätt utan man fick sitta hukande. I ett av de två fanns inte ens en springa för dagsljuset, utan där rådde ett konstant mörker.

När båten sedan kom tvingades män, kvinnor och barn ombord. De gick igenom en dörr på baksidan av huset, mot havet till. Denna dörr har kommit att kallas The door of no return. Gick du ut här igenom återsåg du aldrig Afrika eller ditt hemland. Kanske skulle du dö under resan. Eller av det hårda slavarbetet. Eller så skulle du överleva och faktiskt så småningom få ättlingar som föddes i frihet. En av dessa ättlingar är min son.

Tanken svindlar och det var oerhört känslosamt att besöka Gorée för mig.

Gorée är helt enkelt ett måste om du besöker Dakar och har en dag till övers.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Priser (juni 2015)

Båtresa tur och retur: 5200 CFA för icke-afrikaner och 1500 CFA för afrikaner. Båtresan tar cirka en halvtimme.

En mindre lokal skatt betalas vid ankomst till Gorée. Vill man ha guidning kostar det 8000 CFA. Både engelsk- och fransktalande guider finns att tillgå. Att gå in i slavhuset kostar också extra.

Det finns mängder av olika souvenierer att köpa på plats, samt ett flertal restauranger. Ta med kontanter, här finns inga bankomater. Se dock upp för ficktjuvar på båten!

Helena Svensson
Helena Svensson