Kategoriarkiv: Hälsa/Sjukvård

Idag dör fler än 800 mammor

Idag, sista söndagen i maj firas Morsdag i Sverige, och våra mammor hyllas och uppmärksammas både i verkliga livet och på sociala medier, något som alla dessa fantastiska kvinnor mer än väl förtjänar. De flesta mammor förtjänar ju att inte bara hyllas en dag om året, utan varje dag, alltid. Men vilka är de kvinnor som aldrig får uppleva att bli uppmärksammad på Morsdag av sina barn? Och vilka är de barn som aldrig får chansen att fira sin mamma?

Mödradödligheten runt om i världen, där afrika söder om Sahara är värst drabbat. Foto: WomanStats Project

Varje dag dör fler än 800 kvinnor för att de blivit gravida. Det innebär en död kvinna oftare än varannan minut, och drygt 300 000 döda kvinnor, mammor, varje år. 90 procent av dessa döda kvinnor och mammor lever i låginkomstländer, och 75 procent på den afrikanska kontinenten.

Statistiken talar om för oss att i höginkomstländer är risken för att mamman dör under graviditet eller förlossning en på 3300. För den kvinna som blir gravid och ska bli mamma i Tchad är risken en på 15. Samtidigt vet vi att den vanligaste dödsorsaken bland flickor i åldrarna 15-19 år i låginkomstländer är just graviditetskomplikationer eller i samband med förlossning.

I Etiopien är det bara 10 procent av alla blivande mammor som genomgår en förlossning där vårdpersonal finns tillgänglig. När det då tillstöter komplikationer finns ingen hjälp att få, och ännu en mamma riskerar att dö helt i onödan. För många av dessa mammor dör just till följd av bristande eller obefintlig sjukvård, långa avstånd eller omöjliga situationer orsakade av konflikter eller naturkatastrofer. Men det är inte bara vid själva förlossningen som mammor dör, hela graviditeten och bristen på mödravård under tiden är ytterligaren en av de stora riskfaktorerna. Samtidigt som osäkra aborter, i länder där kvinnor inte besitter rätten till sin egen kropp, är ytterligare en av dödsorsakerna.

Att bli gravid innebär på många håll en livsfara. Foto: Pixabay

För varje kvinna som dör i samband med förlossningen tappar ytterligare ett nyfött barn sin mamma, och även barnets chanser att överleva minskar drastiskt. Antalet döda mammor och spädbarn till följd av graviditetskomplikationer är årligen 5,6 miljoner förlorade liv, fler döda mammor och barn än antalet döda i aids, malaria och tuberkulos, tillsammans.

Trots att mödradödligheten har nästan halverats sedan 90-talet så dör alltså fler än 800 mammor varje dag, de flesta helt i onödan. För med rätt resurser och vilja skulle 9 av 10 dödsfall i samband med förlossning kunna förhindras. Dödsorsakerna är nämligen ofta relativt vanliga komplikationer, som med rätt vård och omvårdnad räddar mammans liv. Ett räddat liv som inte bara innebär en räddad mamma utan också ett barn som får möjlighet att växa upp med sin mamma och som ges en rättvis chans till överlevnad.

Kanske är den finaste hyllningen till vår egen mamma, idag på morsdag och alla andra dagar, att uppmärksamma, och bidra till att rädda livet på någon annans mamma. Att ge en kvinna möjligheten att få vara mamma eller ge ett barn möjligheten att få växa upp med sin mamma, till exempel genom att stödja organisationer som jobbar just med att rädda livet på mammor världen över. Unicef, Plan International och Läkare utan gränser är bara några av de många organisationer som globalt sett jobbar för att minska mödradödligheten, på platser där kvinnor blir mammor med livet som insats. Hos Plan International kan du till exempel köpa en säker förlossning till en blivande mamma, för att hylla din egen mamma.

Hylla din mamma genom att rädda livet på någon annans mamma.

Anna Wedin

 

Stor oro för kinesiska företags överfiskning i Gambia och övriga Västafrika

Utfiskning i Västafrika har varit ett stort problem under en längre tid, nu trappas läget upp ytterligare och miljöorganisationer såsom Greenpeace slår larm om dels hur överfiskningen slår ut fiskebeståndet, men också hur ekosystemet påverkas. Den kinesiska fiskeindustrin slår hårt i bland annat Gambia, som är ett litet land, vilket gör problemen väl synliga och många gambier oroas nu över utvecklingen i landet och starka protester mot överfisket har rapporterats.

En än så länge oförstörd strandremsa i Kartong. Men för hur länge? Foto: Fatou Darboe, Afropé

Aktivister ska ha upptäckt underjordiska rör som fiskeföretagen byggt och genom vilka de kastar tillbaka död fisk, biprodukter, bearbetad fisk och oönskade fiskprodukter rakt ned i Atlanten igen. Dessa sköljs sedan upp på stränderna, vilket skapar förorenade stränder. Många ständer är nu överbelagda med fiskrester, vilket skapar både en otrevlig syn, stark stank och det har även en negativ påverkan av miljön. Befolkningen är nu både oroade och upprörda över hanteringen av kinesiska storföretags utfiskning av Gambias vatten.

Medborgare från kustsamfundet i Gunjur och eko-byn Kartong har nu gått samman med aktivister för att protestera mot hanteringen av miljön och överfiskningen.

En studie från Pew Research Center har rapporterat att skydd enligt miljön aldrig varit särskilt högt prioriterat av afrikanska regeringar, vilket kinesiska företag gått in och utnyttjat genom att inte följa lagar och förordningar, utan i stället förorena både havet och luften, enligt smbc News.

”Gambias regering bör kontrollera sin egen politik och genomdriva regler och se till att dessa företag inte förorenar miljön”, uppger miljöaktivisten Mustapha Manneh till smbc News.

Skärmdump från Youtubekanalen Latest News

Den nya fiskmjölsfabriken i eko-byn Kartong uppges vara enorm, till ytan lika stor som en fotbollsplan. Även i Gunjur byggde kinesiska fiskeföretagare en stor fiskmjölsfabrik och många vittnar om enorma mängder död fisk och fiskprodukter på stränderna. Enligt uppgift producerar fabrikerna fiskmjöl och fiskolja som ska importeras till Asien.

Kinas egna vatten är helt överfiskade och befolkningens fiskbehov överstiger med råge den tillgång som finns i kinesiska vatten. Därför beger sig många kinesiska storföretag till Gambia och andra länder i Västafrika för att resursutvinna fisket där.

Hajfenor. Bilden är tagen i ett annat sammanhang. Foto: Cloneofsnake
Walked around Sheung Wan area yesterday to shoot for my anti shark fins soup project, I was surprised to see these fresh shark fins being dried on the sidewalk openly on a busy street just 3 blocks from the nearest MTR exit!

Hajfiske är ett stort problem i hela västra Afrika. Nästan alla hajar har försvunnit, vilket har resulterat i ett allvarligt sjukt och obalanserat ekosystem. Hajfisket grundar sig i att hajfenssoppa är mycket populärt i Kina och det är en dyr vara. Endast i djupa vatten finns fortfarande några hajar kvar, vilka man försöker fånga de sista av nu. Den lösning som kommit upp är att förbjuda hajfiske totalt för att skydda de få som finns kvar, rapporterar Green Wall Warriors.

Grannländer till Gambia, såsom Senegal och Sierra Leone har klagat över överfiske, dåliga fiskemetoder och föroreningar från kinesiska företag och att detta minskar fiskebestånden i havet, vilket påverkar även dem.

Röster höjs nu för att den nyligen tillträdda regeringen i Gambia ska ta krafttag för att överfiskningen och utfiskningen ska upphöra i landet. Många känner stor oro för omgivningarna, särskilt i Gunjur och Kartong.

Fatou Darboe

Assie hjälper sjukvården i Gambia med hjälpmedel och sjukvårdsutrustning

Afropé har fått en intervju med en kvinna med mycket driv och ett stort hjärta! Samtidigt som Assie Jakobsson återvinner uttjänt sjukhusutrustning här i Sverige, så bidrar hon också med att hjälpa dels sjukvården, men särskilt enskilda individer som är i behov av hjälpmedel i hennes forna hemland Gambia.

 

Hej Assie! Kan du berätta lite om vem du är?

Hej! Jag kom till Sverige 1994 från Gambia och har jobbat som undersköterska på ett äldreboende i Munkedal sedan dess. Jag trivs väldigt bra med mitt jobb och det har inspirerat min till att vilja hjälpa sjukvården i Gambia så gott jag kan.

Foto: Holding Hands Gambia

Du har startat ett projekt som heter Holding Hands Gambia, kan du berätta lite om det?

Projektet startade under 2014 då jag bestämde mig för att jag skulle försöka bidra till sjukvården i mitt hemland. Jag såg gamla hjälpmedel bytas ut mot nya och bara slängas och jag såg en möjlighet att istället frakta detta till Afrika och ge handikappade människor där bättre förutsättningar till bra sjukvård. Jag kontaktade olika kommuner i närheten och frågade om de hade hjälpmedel som rullatorer och sängar som de inte längre använde. Jag måste säga att kommunerna var väldigt positivt inställda till att skänka sådant de inte längre använde. Jag fraktade sedan ned allt jag lyckats samla ihop i en container och flög ned för att sedan dela ut allt till olika sjukhus och behövande.

Foto: Holding Hands Gambia

Hur fick du idén att sätta igång med det här projektet?

Jag insåg att det finns bättre sätt att hjälpa de behövande än att bara ge dem pengar. Jag ville personligen hjälpa alla de som inte fick någon hjälp av samhället vilket var de handikappade. Det gjorde ont i mig att se dem kämpa sig fram på trasiga kryckor och hemsnickrade rullstolar.

Vad har du fått för respons i Gambia?

Responsen har varit positiv, de är väldigt tacksamma över att någon lagt tid och energi på att hjälpa dem.

Foto: Holding Hands Gambia

Hur hittar du sponsorer och om du fick mer sponsorer, hur skulle du använda de pengarna och de saker som folk kanske vill skänka för att främja gambier?

Just nu har jag inga sponsorer. Privatpersoner ställde upp och bidrog till en liten del av fraktkostnaden, jag betalade i slutänden det mesta ur egen ficka men det var det verkligen värt. Om en sponsor eller om privatperson skulle vilja bidra kan de göra det genom att antingen skänka allt från kläder och gamla leksaker till pengar. Pengarna går oavkortat till att täcka fraktkostnader av gåvor eller till exempelvis målarfärg till ett sjukhus.

Foto: Holding Hands Gambia

Vad är det som driver dig att hålla på med det här?

Det som driver mig är att se resultatet. Att få se gamla sängar bäras ut ur mödraavdelningen på sjukhuset och sedan få se nya fina sängar från Sverige rullas in och ersätta de gamla är guld värt.

 

Den politiska situationen har förändrats mycket i Gambia de senaste månaderna och det är många som nu vill bidra till återuppbyggnaden av ett land som levt i diktatoriskt förtryck under 22 år. Vad har du för förhoppningar för Gambia i framtiden?

Mina förhoppningar för Gambia är självklart att det ska bli ett friskt och starkt land där alla lever i fred och utan förtryck och där tillgång till bra sjukvård och bra hjälpmedel är givet.

Hur kan man hjälpa din organisation?

Man kan genom att kontakta mig skänka saker som leksaker, sängar, kläder, möbler eller pengar. Till sist vill tacka alla som ställt upp och hjälpt till!

 

Afropé tackar Assie för att hon tog sig tid med en intervju och önskar henne all lycka till med sitt fortsatta arbete med Holding Hands Gambia.

På Facebooksidan Holding Hands Gambia kan du se mer om Assies arbete och även hur du kan hjälpa henne hjälpa!

Fatou Darboe

Malariaforskning ger hopp om vaccin samtidigt som läkemedelsresistensen ökar

Malaria fortsätter att skörda liv världen över men allra hårdast drabbat är Afrika söder om Sahara. Samtidigt som ny forskning ger hopp om ett vaccin som ska skydda mot sjukdomen kommer alarmerande rapporter om att utbredningen av läkemedelsresistenta malariaparasiter verkar ökar.

Världshälsoorganisationens (WHO) senaste uppskattning av antalet malariafall släpptes i december 2016 och man beräknade då att 212 miljoner människor insjuknat i malaria under år 2015. Samma år dog ca 429 000 människor i malaria. Hårdast drabbade är barn, och 70 procent av alla dödsfall är bland barn under fem år. Afrika söder om Sahara står för 90 procent av alla sjukdomsfall och 92 procent av alla dödsfall sker i regionen. Trots att ett barn dör av malaria varannan minut går sjukdomen att både förebygga och bota, men resurser och kunskap saknas på många håll. Globalt sett har dock antalet malariafall och dödligheten minskat senaste åren, och WHO räknar med att 6,8 miljoner människoliv räddats sedan 2001, till följd av satsningar på bland annat förebyggande åtgärder och effektivare behandlingar.

Anophelesmyggan sprider malariaparasiten. Foto: Johns Hopkins Malaria Research Institute

En av standardbehandlingarna av okomplicerade malariafall är läkemedel med syntetiserat artemisinin, en ört använd i traditionell kinesisk medicin som visat sig effektiv i bekämpandet av malariaparasiter. Artemisinin fick stor internationell uppmärksamhet 2015, då kinesiska Youyou Tu, kvinnan bakom upptäckten av denna örts effekt på malaria tilldelades Nobelpriset i fysik och medicin. I och med användandet av artemisininbaserade läkemedel har dödligheten minskat då malariaparasiterna inte utvecklat resistens mot dessa läkemedel. Dock kommer nu oroande rapporter om bland annat fyra fall av malaria som behandlats i Storbritannien med dessa läkemedel och där parasiterna verkar ha utvecklat resistens mot även dessa läkemedel. De fyra fallen hade ådragit sig malaria i Uganda, Angola samt Liberia och läkare tror att detta är ett tecken på att resistensutvecklingen börjat ske i ökad skala och naturligtvis orsakar än större skada i flertalet afrikanska länder där artemisinin används som standardbehandling.

Samtidigt arbetas det för fullt med olika försök till att skapa vaccin som ska ge effektivt skydd mot malariaparasiterna. De försök som nu görs, innebär att parasiterna genmodifieras till att inte kunna infektera leverceller, och därmed inte kunna fullgöra den livscykel som krävs för att människor ska insjukna i malaria. Dock innebär det att försökspersonernas immunförsvar utsätts för parasiten och därmed reagerar och börjar producera en form av antikroppar. När dessa antikroppar förts över till möss har dessa sedan uppvisat ökad motståndskraft mot att infekteras, trots att de utsatts för parasiten. Förhoppningen är att fortsatta studier ska kunna visa på att vaccinet, som redan är säkert att använda på människor, ska kunna leda till en tillräckligt stor aktivering av immunförsvaret hos människor också, så att risken att insjukna i malaria minskar drastiskt. Framtiden kommer därför att utvisa huruvida vaccinet fungerar eller inte, och om det i så fall kan komma att användas i stor skala för att skydda människor i utsatta områden från att insjukna.

Anna Wedin

Kan sötpotatis lösa problemet med undernäring i subsahariska Afrika?

I Uganda jobbar en forskare, Dr Robert Mwanga, på hur problemet med undernäring ska lösas. En av de stora matgrupperna i stora delar av Afrika är sötpotatis, men det är sötpotatis med vitt eller ljusgult kött. Forskarna har kommit fram till att den orangea sötpotatisen är bättre eftersom den innehåller betakaroten. Betakaroten är ett ämne som finns naturligt i vissa frukter och grönsaker, dessutom kan en stor del av ämnet omvandlas till A-vitamin.

A-vitaminbrist är ett stort folkhälsoproblem i länder i sub-Sahara och det påverkar omkring 43 miljoner barn på kontinenten. A-vitaminbrist skapar inte rubriker på samma sätt som ebola och malaria, men är mer dödligt eftersom det är lättare att bli blind, man slutar växa, får sjukdomar mycket lättare och dör tidigare på grund av det. Tidigare har försök gjorts med a-vitamintabletter, men det är inte ekonomiskt hållbart och det är också svårt att få ut tabletterna till miljoner av människor på landsbygden. Dock har forskning visat att en tablett med a-vitamin var sjätte månad kan minska barndödligheten med 25 procent. Att istället äta och odla sötpotatis gör att en får i sig a-vitamin i ett jämnt flöde till en mycket mindre kostnad.

Det enda problemet är att den orangea sötpotatisen inte är hemmahörande i Afrika och de flesta äter och odlar den ljusare sötpotatisen. Forskare i Uganda är i framkant när det kommer till en teknik som på engelska heter biofortification och som översätts till bioberikning på svenska. Det innebär att forskarna har kombinerat olika sorters sötpotatis för att ta fram den som är bäst och innehåller mest betakaroten. De har också tagit hänsyn till lokal smak för att ta fram en sötpotatis som passar befolkningen och de har även tagit hänsyn till klimatet.

I Uganda har vissa bönder odlat den orangea sötpotatisen sedan 2007. En av dem är Agnes Kalya och hon har sett många fördelar. När de äter den orangea sötpotatisen blir de inte sjuka lika ofta, de håller sig friska och huden ser bra ut. Den ger en riklig skörd så de behöver inte gå hungriga och dessutom så kan de sälja en del av skörden och då också tjäna pengar på att odla sötpotatisen.

Blandad sötpotatis - Foto: Pixabay
Blandad sötpotatis – Foto: Pixabay

De flesta har nog hört talas om det gyllene riset som presenterades i början på 2000-talet. Det är ett gulaktigt ris som är genmanipulerat och också är berikat med bland annat A-vitamin. Det togs fram av forskare som ett biståndsprojekt för att hjälpa barn i Asien och Afrika. Dr Robert Mwenga och hans forskare vill hellre använda sig av naturlig odling istället för genmanipulering.

Ett av problemen som finns är dock att nå ut till befolkningen. De flesta är vana med den ljusa, vita eller gula sötpotatisen som är ganska hård i konsistensen. Därför måste de få fram fördelarna med att äta den orangea potatisen, som dessutom är mjukare, eftersom de har sådana stora fördelar framför den ljusa varianten. Än så länge har den orangea potatisen börjat odlas av tusentals hushåll och forskarna räknar med att 237 000 hushåll kommer odla och äta sötpotatisen år 2018.

Dr Robert Mwenga vann tidigare i oktober det prestigefyllda priset World Food Prize och fick 250 000 dollar för sin framstående forskning.

Källa: BBC Africa

Wictoria Trei
Wictoria Trei

Sverigelansering för "Mannen som reparerar kvinnor" – en dokumentärfilm om doktor Mukwege

”The man who mends women” (Mannen som reparerar kvinnor) – Afropé hade äran att vara på plats under ett av de svenska lanseringstillfällena för den prisbelönta dokumentärfilmen. I Smyrnakyrkan i Göteborg bjöd man in till filmvisning, livemusikframträdande av filmmusiken och panelsamtal. Hedersgäst under kvällen var huvudpersonen själv, doktor Denis Mukwege.

Edo Bumba Trio under Sverigelanseringen av dokumentärfilmen "The man who mends women" - Foto: Afropé
Edo Bumba Trio – Foto: Afropé

På plats i Smyrnakyrkan och förväntansfulla inför premiären av filmen ”The man who mends women” bjöds vi inledningsvis på livemusikframträdande med Edo Bumba Trio, som framförde urval av filmmusiken som är skriven av Edo Bumba själv. Harmonisk jamsession med djembes, gitarr och sång. Efter filmen hölls sedan ett panelsamtal med filmregissören Thierry Michel, en representant för svensk pingstmission och kvällens hedersgäst, doktor Denis Mukwege.

Filmen

Doktor Denis Mukwege - Sverigelansering av dokumentärfilmen "The man who mends women" - Foto: Afropé
Doktor Denis Mukwege – Sverigelansering av dokumentärfilmen ”The man who mends women” – Foto: Afropé

Denis Mukwege är gynekologen som kallas de kongolesiska kvinnornas Messias. För de utsatta kvinnorna och flickorna i Demokratiska republiken Kongo har doktor Mukwege kommit att bli deras frälsare. Han räddar och reparerar dem, inte bara fysiskt, utan också själsligt. Han är mannen som trots dödshot, mordförsök och en flykt till Europa för sin familjs säkerhet, aldrig har gett upp.

Filmen handlar om Mukweges outtröttliga kamp för de brutalt utsatta och våldtagna kvinnorna och flickorna i de östra delarna av det konfliktdrabbade Kongo, om hans klinik Panzisjukhuset, om hur han gång på gång bjuds in till prisceremonier och möten och hur han år ut och år in förklarar för omvärlden att en förändring i Kongo måste ske. Det är en situation som kräver hjälp utifrån eftersom landets regering inte gör det den måste.

Mukwege säger att det internationella människorättssystemet måste kräva att förövare ställs inför rätta när det kongolesiska rättssystemet inte gör det. Han frågar sig också var de kongolesiska männen är, männen som måste stå upp för dessa flickor och kvinnor.

I en sekvens i filmen får vi följa med doktor Mukwege till en lektion med några av de flickor han hjälper. En hjärtskärande scen med flera fruktansvärda vittnesmål om brutala övergrepp och konsekvenserna av dessa. En av flickorna pratar om hur hon förlorat så otroligt mycket och när hon nämner sin förlorade oskuld säger Mukwege något som förmodligen är något av det absolut viktigaste för dessa flickor att få höra. Han säger dels att det inte är en skam att gråta och så berör han deras stulna oskulder och säger att det inte är den fysiska oskulden som avgör deras oskuld, utan deras oskyldiga hjärtan – ”Ni bad aldrig om det här”.

Panelsamtal med regissör Thierry Michel, Sven från svensk pingstmission och doktor Mukwege - Sverigelansering av dokumentärfilmen "The man who mends women" - Foto: Afropé
Panelsamtal med regissör Thierry Michel, Sven från svensk pingstmission och doktor Mukwege – Sverigelansering av dokumentärfilmen ”The man who mends women” – Foto: Afropé

I filmen berör man också den stora konflikten kring mineraler i landet. Hur Kongo utarmas av Västvärlden och hur jakten på bland annat coltan ligger till stor grund för de rebellkonflikter som landet dras med. Väst måste inse sitt ansvar i det här och landets regering måste på allvar ta sitt ansvar för svängdörrarna in till Kongo. Mukwege jämför Kongo med en guldsmedsbutik utan fönster, dörrar och lås.

Visst är Väst på plats i Kongo på olika sätt, men deras närvaro är kanske inte alla gånger så ädel eller korrekt som den bör vara? Hur förklara man annars att en av världens kanske just nu mest värdefulla gynekologer, under den tid han arbetade i Lemera med att rädda gravida kvinnor från att dö eller skadas allvarligt under sina förlossningar, dagligen fick promenera långa sträckor över berg och kullar trots att det fanns bilar till hands och att svaret på varför var, ”- Bilarna var inte till för oss”… Intervjuaren frågar, ”- Vem var de till för då? De vita?”… Mukwege svarar, ”Vad tror du?!”.

Filmen har visats i Haag, Bryssel och Paris. I DR Kongo förbjöds den till en början av regeringen som anklagade den för att skada och svärta ner bilden av landets armé. Kritiken som lyfts mot landets regering var säkerligen också ganska avgörande för det initiala förbudet.

”The man who mends women” är regisserad av Thierry Michel, som också skrivit filmmanus tillsammans med Colette Braeckman och Christine Pireaux. Filmmusik av svenskkongolesiska Edo Bumba, samt Michel Duprez. Mer information om filmen och hur man gör för att beställa den på DVD eller VOD finns på den officiella webbplatsen.

https://www.facebook.com/plugins/video.php?href=https%3A%2F%2Fwww.facebook.com%2Fafrope.se%2Fvideos%2F1195749833824015%2F&show_text=0&width=560

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Kiqi Dumbuya
Kiqi Dumbuya

Kenya först ut att lansera barnvänlig medicin mot TBC

Exakta doser, färre tabletter och fruktsmak tros vara receptet på framgång för att effektivare kunna behandla barn med TBC. Förhoppningen med denna nya medicin är att bättre kunna bekämpa världens dödligaste infektionssjukdom.

Färre tabletter och godare smak för barnens skull. Foto: Pixabay
Färre tabletter och godare smak för barnens skull. Foto: Pixabay

Varje år insjuknar cirka 1 miljon barn i TBC och år 2014 dog 140 000 barn i sjukdomen, enligt Världshälsoorganisationen, WHO. Dessa siffror gör TBC till världens dödligaste infektionssjukdom. Att multiresistenta former av TBC dessutom uppkommit försvårar ofta behandlingen av sjukdomen. Behandlingen är dessutom krävande, långvarig och kan vara svår att följa, speciellt för barn. Mellan åren 1990 och 2015 minskade antalet TBC-fall med nästan hälften, men det är fortfarande Afrika som är den värst drabbade kontinenten.

Tidigare har behandlingen för barn ofta bestått av så många som sex olika tabletter dagligen under minst sex månader. Medicin som dels kan vara svår att svälja för små barn och som dessutom smakar väldigt illa, är något som gjort det svårt för föräldrar att kunna säkerställa att barnen får i sig tillräckliga doser av medicinen. Att det dessutom inte funnits doser anpassade för barn har gjort att föräldrar eller vårdnadshavare har fått dela, krossa eller lösa upp tabletter i vatten för att kunna ge sina barn.

Enos Masini, chef för det kenyanska TBC-programmet sa i en intervju med BBC ”Vårdnadshavare kan lätt ge upp med vetskap om hur svårt det är att ge barn en sådan medicin”

Med den nya barnanpassade medicinen är nu förhoppningen att fler barn ska slutföra behandlingen mot TBC och att man därmed ska kunna rädda fler liv. Genom att kombinera tre av de olika läkemedel som ingår i behandlingsprogrammet för barn i en tablett, som dessutom smakar sött och fruktigt, bör det bli betydligt lättare för föräldrar att medicinera sina barn och slutföra den långa behandlingen.

Kenya är först ut med att ha lanserat den nya medicinen den första oktober men ytterligare 20 länder har visat sitt intresse för att kunna erbjuda effektivare behandling till barn. Enligt doktor Cherise Scott från den internationella organisationen TB Alliance kommer den nya barnvänliga medicinen att öka överlevnaden bland barn med TBC.

Källa: BBC

Anna Wedin
Anna Wedin