Kategoriarkiv: Teknik/Utveckling

Fler afrosvenskar borde göra affärer i stabila afrikanska länder

Under stora delar av min uppväxt har jag levt med föreställningen att Sverige är det enda landet utifrån utbildning som kan ge ett bra arbete och framtidsmöjligheter. Dock har mina föräldrar, framförallt min far poängterat att möjligheter hur stora som helst finns på den afrikanska kontinenten. Min far har alltid sagt att eftersom vi är relativt välutbildade i ett strukturerat utbildningssystem i Sverige så finns det helt andra möjligheter för oss på kontinenten. Med tanke på den rådande ekonomiska situationen i de flesta afrikanska länderna gör det att vissa utav dessa länderna tillhör snabbast växande ekonomier i världen.

Bild: Pixabay

Dessa länder innehar en BNP-ökning på 6% eller högre vilket i sin tur betyder att staten i dessa länder har gjort det enkelt för folk att göra affärer i dessa länder. Med tanke på att befolkningen i de här länderna är så pass unga men utbildade så är det rätt tillfälle att skapa arbetsmöjligheter för de här människorna.

Det råder stor brist på kunskap när det kommer till affärsmöjligheter på den afrikanska kontinenten. Folk är helt ovetande eller vänder sina ryggar mot hemländer på grund av ignorans, men flera länder på den afrikanska kontinenten välkomnar folk från utlandet att göra affärer eller investera i deras marknader. Vilket är bra för den afrikanska kontinenten för att det ökar konkurrensen och det är bra för det afrikanska folket för att konsumentpriserna sjunker. Flera av dessa länder leder när det kommer till entreprenörskap vilket är ett välkomnande tecken på att det råder ekonomisk stabilitet utan statlig inblandning.

Bild: Pixabay

Det skulle vara av stor nytta om fler afrosvenskar var mer intresserade av afrikanska marknader. Genom att ha koll på marknaderna så kan man i sin tur hjälpa fler afrikaner ut på arbetsmarknaden, men för att de flesta inte har koll så har vi gått miste om arbetsmöjligheter som kunde skapats av afrikaner.

Ännu är det inte försent att göra affärer eller investera i de afrikanska marknaderna. För att exemplifiera några länder som det finns stora möjligheter i: Uganda, Kenya, Etiopien, Botswana, Namibia, ekvatorial Guinea, Gabon, Kap Verde, Ghana, Madagaskar och Moçambique. Om vi tar Uganda som exempel, som har en öppen ekonomi, så är det största behovet där IT-startups inom transportsektorn. I denna sektor har flera personer nått framgång genom att ge det ugandiska folket alternativ till annorlunda transport och det kommer i form av startup-applikationer. Ifall det inte vore för dem som investerat i transportsektorn så hade Uber dominerat marknaden helt och hållet men eftersom folk hade koll på den ugandiska marknaden så har transportpriserna sjunkit dramatiskt. Vilket i sin tur tyder på att marknaden välkomnar nya innovativa lösningar på samhällets behov. Detta är bara ett av många exempel.

Uganda är landet med flest entreprenörer på planeten med 28,1 procent.

Bild: Pixabay

Tänk er alla ovanstående nämnda länder och deras möjligheter till affärer och investeringar så är kontinenten på rätt väg och det är afrikanerna själva i sådana fall som ligger bakom det.

Med denna text hoppas jag innerligt att jag har sått ett frö av nyfikenhet och en bredare vy av vad som är möjligt mer än vad man tror när man växer upp här i Sverige så långt ifrån det som sker i Afrika.

Jag hoppas också att de afrosvenska barn som är födda strax innan och efter 2000-talet fostras i att se Afrika som kontinenternas möjlighet. Då deras rötter och medborgarskap gör det möjligt för dem att ha och nyttja denna förutsättning.

Collins Luther Zola

 

Kan sötpotatis lösa problemet med undernäring i subsahariska Afrika?

I Uganda jobbar en forskare, Dr Robert Mwanga, på hur problemet med undernäring ska lösas. En av de stora matgrupperna i stora delar av Afrika är sötpotatis, men det är sötpotatis med vitt eller ljusgult kött. Forskarna har kommit fram till att den orangea sötpotatisen är bättre eftersom den innehåller betakaroten. Betakaroten är ett ämne som finns naturligt i vissa frukter och grönsaker, dessutom kan en stor del av ämnet omvandlas till A-vitamin.

A-vitaminbrist är ett stort folkhälsoproblem i länder i sub-Sahara och det påverkar omkring 43 miljoner barn på kontinenten. A-vitaminbrist skapar inte rubriker på samma sätt som ebola och malaria, men är mer dödligt eftersom det är lättare att bli blind, man slutar växa, får sjukdomar mycket lättare och dör tidigare på grund av det. Tidigare har försök gjorts med a-vitamintabletter, men det är inte ekonomiskt hållbart och det är också svårt att få ut tabletterna till miljoner av människor på landsbygden. Dock har forskning visat att en tablett med a-vitamin var sjätte månad kan minska barndödligheten med 25 procent. Att istället äta och odla sötpotatis gör att en får i sig a-vitamin i ett jämnt flöde till en mycket mindre kostnad.

Det enda problemet är att den orangea sötpotatisen inte är hemmahörande i Afrika och de flesta äter och odlar den ljusare sötpotatisen. Forskare i Uganda är i framkant när det kommer till en teknik som på engelska heter biofortification och som översätts till bioberikning på svenska. Det innebär att forskarna har kombinerat olika sorters sötpotatis för att ta fram den som är bäst och innehåller mest betakaroten. De har också tagit hänsyn till lokal smak för att ta fram en sötpotatis som passar befolkningen och de har även tagit hänsyn till klimatet.

I Uganda har vissa bönder odlat den orangea sötpotatisen sedan 2007. En av dem är Agnes Kalya och hon har sett många fördelar. När de äter den orangea sötpotatisen blir de inte sjuka lika ofta, de håller sig friska och huden ser bra ut. Den ger en riklig skörd så de behöver inte gå hungriga och dessutom så kan de sälja en del av skörden och då också tjäna pengar på att odla sötpotatisen.

Blandad sötpotatis - Foto: Pixabay
Blandad sötpotatis – Foto: Pixabay

De flesta har nog hört talas om det gyllene riset som presenterades i början på 2000-talet. Det är ett gulaktigt ris som är genmanipulerat och också är berikat med bland annat A-vitamin. Det togs fram av forskare som ett biståndsprojekt för att hjälpa barn i Asien och Afrika. Dr Robert Mwenga och hans forskare vill hellre använda sig av naturlig odling istället för genmanipulering.

Ett av problemen som finns är dock att nå ut till befolkningen. De flesta är vana med den ljusa, vita eller gula sötpotatisen som är ganska hård i konsistensen. Därför måste de få fram fördelarna med att äta den orangea potatisen, som dessutom är mjukare, eftersom de har sådana stora fördelar framför den ljusa varianten. Än så länge har den orangea potatisen börjat odlas av tusentals hushåll och forskarna räknar med att 237 000 hushåll kommer odla och äta sötpotatisen år 2018.

Dr Robert Mwenga vann tidigare i oktober det prestigefyllda priset World Food Prize och fick 250 000 dollar för sin framstående forskning.

Källa: BBC Africa

Wictoria Trei
Wictoria Trei

600 "gröna moskéer" skapas i Marocko

Som en del av ett nationellt initiativ för att skapa medvetenhet kring, och för att påskynda landets resa mot ren energi, kommer runt 600 ”gröna moskéer” att skapas i Marocko fram till mars 2019.

Initiativet med namnet Energy Efficiency in Mosques, introducerades i mars 2014 av det marockanska ministeriet för energi (MEMEE) och ministeriet för religiösa frågor (MHAI), i samarbete med det statliga energiinvestmentbolaget (SIE) och det nationella organet för förnybar energi och energieffektivitet (ADEREE).

Solceller är en del av projektet att göra Marockos moskéer grönare. Foto: Pixabay
Solceller är en del av projektet att göra Marockos moskéer grönare. Foto: Pixabay

The Green mosques program designades av Deutsche Gesellschaft für Internationale Zusammenarbeit GmbH (GIZ) på uppdrag av det tyska förbundsministeriet för ekonomiskt samarbete och utveckling (BMZ). Med 99 procent av Marockos befolkning registrerade som muslimer, är moskéerna en mycket effektiv kommunikationskanal för att öka medvetenheten om förnybar energi.

Programmets mål är att öka energieffektiviteten i moskéer genom användande av energibesparande belysning, solceller för elproduktion och varmvatten genom solkraft. Projektet utformades för att öka allmänhetens medvetenhet om förnybar energi och energieffektivitet i Marocko, samt skapa affärs- och sysselsättningsmöjligheter inom dessa områden.

Projektledarna hoppas på att detta dessutom kommer att leda till betydande besparingar för det marockanska ministeriet för religiösa frågor, som för närvarande betalar elräkningar för 15 000 moskéer i hela landet. Renoveringarna av moskéerna beräknas kunna skära ner elkostnaderna med runt 40 procent. Marockos ministerium för islamiska frågor finansierar upp till 70 procent av de initiala investeringskostnaderna i ett partnerskap med den tyska regeringen.

Jan-Christophe Kuntze, projektets chef, säger: ”Vi vill öka medvetenheten och moskéer är viktiga centra för det sociala livet i Marocko. De är en plats där människor utbyter åsikter om alla typer av frågor, inklusive, förhoppningsvis, varför förnybar energi och energieffektivitet kan vara en bra idé.”

Fredagsbönen bidrar till att främja bevarande av naturrresurser

Uppfattningarna omkring förnybar energi förändras löpande över hela Mellanöstern och ett liknande solkraftsprojekt annonserades för inte så länge sedan för alla Jordaniens moskéer. I Jordanien har man precis som Marockos energi- och miljöministrar också noterat att moskéerna hjälper till med att sprida information på gräsrotsnivå .

En av Marockos många moskéer. Foto: Pixabay
En av Marockos många moskéer. Foto: Pixabay

Tanken, påpekar GIZ, är att använda moskéer som utgångspunkt för informationsspridningen. GIZ tillägger att fredagsbönen spelar en viktig roll för att öka medvetenheten om behovet av att bevara naturresurser .

Marocko har etablerat sig som en regional klimatledare med högprofil-projekt, som sträcker sig från den största vindkraftsparken i Afrika till det största koncentrerade solkraftverket i världen. I november 2016 kommer Marrakech att vara värd för klimatmötet COP22 för att diskutera förberedelserna för införandet av klimatavtalet från Paris.

Landets miljöminister, Hakima el-Haite anser att religionen skulle kunna ge ett kraftfullt bidrag till ren energi: ”Det är mycket viktigt för muslimska länder att vända tillbaka till sina traditioner och påminna folk om att vi människor och vår betydelse på jorden är extremt liten jämfört med hur viktigt det är att ta hand om vår jord. Vi måste skydda den, och förhoppningsvis rädda mänskligheten i processen.”

Sustainable Innovation Forum 2016 kommer att äga rum under den årliga konferensen COP22 den 14-15 november på de Four Seasons i Marrakech, Marocko. The Sustainable Innovation Forum samlar deltagare från företag, myndigheter, finansvärlden, FN, icke-statliga organisationer och det civila samhället för att skapa ett unikt tillfälle att stärka företagens innovationsförmåga och ge utrymme för den framväxande gröna ekonomin.

Läs mer om COP22 HÄR!

Källa: The guardian

Hanna Danielsson
Hanna Danielsson

Råvarornas förbannelse i DR Kongo

Demokratiska Republiken Kongo hade kunnat vara ett av de rikaste länderna i världen. 



Ja, visst låter det otroligt att ett land som ligger i botten på i princip alla välståndsmätningar hade kunnat ha en helt annan position, men med hänsyn till landets enorma mängder naturresurser är påståendet inte helt obegripligt. På kongolesisk mark kan man nämligen finna många av världsmarknadens mest eftertraktade naturresurser och multinationella företag har länge bedrivit verksamheter i landet med agendan att utvinna dessa tillgångar. Således är det inte helt sanningsenligt att benämna Kongo som ett fattigt land, då pengarna flödar från marknaden som landets mineralkällor, långa vattendrag och enorma, gröna regnskog ger upphov till. Detta faktum, adderat med Kongos återkommande sistaplats över världens länders rikedomar, leder till en ekvation som inte riktigt går ihop. Hur kan egentligen ett land som är så pass rikt på värdefulla resurser listas som ett av de fattigaste länderna i världen, samtidigt som företag ständigt etablerar sig i landet och gör enorma vinster där?

Kaffebönor Bild: Pixabay
Kaffebönor Bild: Pixabay

Koppar, kobolt, diamanter, guld, coltan, silver och zink. För att inte glömma mineralolja, kaffe och världens näst största regnskog. Listan kan göras lång över de naturresurser som finns i DR Kongo, och landets naturrikedomar beräknas vara värt ungefär lika mycket som Europas och USAs BNP tillsammans. Trots att det på många platser, framförallt i de östra delarna av landet, pågår en ständig utvinning av mineraler är det endast en liten del av vad landet faktiskt har att erbjuda som nyttjas. Landet har alltså en otrolig ekonomisk potential, något som internationella företag inte har varit sena med att inse då de i allt större grad etableras och utvecklas i landet. Motivationen är ofta, förutom företagens eget vinstintresse, att affärer i Kongo likväl är lönsamt för landet i helhet. En win-win situation där företag får genomföra sin agenda samtidigt som man tar tillvara på Kongos unika tillgångar och landets välstånd således kan utvecklas.

Den automatiska följdfrågan blir då, med tanke på landets utbredda fattigdom, vart tar alla pengar från mineralutvinningen vägen? När, och varför, blev en tudelad vinst bara gynnsam för den ena parten?

Bild: Pixabay
Bild: Pixabay

Mer än hälften av den kongolesiska befolkningen lever nämligen under fattigdomsgränsen, det vill säga på under 1.90 dollar om dagen, och mer än två tredjedelar av barnen i landet är undernärda. Landet brister inte bara när det gäller att föda sin befolkning utan också gällande fungerande infrastruktur, sjukvård och utbildning. Dessa faktorer ringar in ett land som ligger i botten på de flesta mätningar gällande ekonomisk aktivitet, levnadsstandard och välstånd.


Hur fungerar det då med företagens ansvar när de etablerar sig i utvecklingsländer präglade av politisk instabilitet och fattigdom? Och hur implementeras deras påstådda win-win situation?

Vanligtvis utvecklar företagen policys gällande etablering i länder som DR Kongo. Dessa policys ska peka på de grundläggande principer företagen ska förhålla sig till för att deras intresse ska gynnas samtidigt som de tar hänsyn till lokalbefolkning och hållbarhetsfrågor. Ofta kallas detta företagens CSR, Corporate Social Responsibility, som vanligen beskriver deras ekonomiska, miljömässiga och sociala ansvarstagande. Detta ansvar kan exempelvis handla om arbetsförhållanden på deras arbetsplatser och långsiktig hållbarhet ur miljösynpunkt gällande deras produktion. Att företag har ett samhällsansvar låter både logiskt och betydelsefullt, men dessa förlorar naturligtvis betydelse om ansvaret endast är principer på papper och inte de facto implementeras. Med tanke på de historier som har hörts från flera av Kongos mineralkällor verkar detta ansvar i många fall inte sträcka sig längre än till just principer.

Skildringar från de kongoleser som har arbetat med utvinning för internationella företag skiljer sig åt en aning. Många talar om obetalda löner eller låglönearbete, tvångsarbete och långa arbetsdagar med avsaknad av både rätt utrustning för jobbet och säkerhetstänk på arbetsplatsen. 
Arbeten utan kontrakt eller garantier är mer regel än undantag, vilket utgör en stor risk för arbetare inom en marknad som är så känslig för prisfluktuationer. Andra berättar om våldet i mineralkällorna, där arbetare inte sällan blir offer för sexuellt våld, och i vissa situationer slutar historierna med dödsfall på grund av de dåliga arbetsförhållandena. Den gemensamma nämnaren för de flesta historierna är företagens tomma löften om förbättring i det lokala samhället, lovord om en win-win situation som inte blir mer än bara ord.

En hög, global efterfrågan på exempelvis elektronik gör att företagen fortsätter sin utvinning i landet, då många av Kongos naturresurser är essentiella i produktionen av sådana varor, men utvecklingen av deras CSR policys går inte i samma takt trots att de fruktansvärda historierna från utvinningsprocessen på senare år har hörts allt starkare i mediala strömningar. Många företag skyller på bristande ekonomiska resurser för att kunna kontrollera och ta ansvar för hela produktionskedjan, eller rentav brist på kunskap. Istället väljer de att fokusera på den färdiga produkten och vilka vinster den kan indriva och blundar samtidigt för under vilka omständigheter grunden till produkten har lagts. Med referens till Parul Sharmas sommarprat som behandlar just hållbarhetsfrågor så finns det bara en sak företag kan göra i en sådan situation; skaffa sig de resurser och den kunskap som behövs för att göra en sådan win-win situation de talar om. När det gäller företag som gör miljonvinster varje år så är det en totalt oacceptabel och orättvis ursäkt för att göra en vinstgivande affär på bekostnad av människoliv.

Visst finns det många viktiga aspekter av internationell handel som är centrala för DR Kongo. Visst kan internationella företags etablering i landet vara en del av landets uppsving på världsmarknaden, och visst är det nödvändigt med investeringar för den ekonomiska tillväxten. Visst kan internationell kompetens likaså vara väsentligt och upplyftande för landet och visst kan denna bidra till fler arbetsmöjligheter för lokalbefolkningen, men det är likväl viktigt att studera hela kontexten, från en värdefull mineral till en fullständig produkt, för att undvika situationer där företag går in i landet och plockar ut rikedomar men struntar fullständigt i de lokala problem de ger bränsle på elden till. Det är viktigt eftersom dagens förhållande i Kongo kan liknas en förfinad version av de imperialistiska kolonialherrarnas dagar i landet, då externa makter från både väst och öst fortfarande nyttjar landets resurser utan överseende för landets välmående och stabilitet. Framförallt är det viktigt eftersom DR Kongo skulle kunna vara ett av de rikaste länderna i världen, men är istället hem till en befolkning som benämner dess naturresurser som ’en förbannelse för landet’, då de aldrig ha fått se förverkligandet av de löften om förbättring som företag inom resursutvinningen har talat om.

Källor: jeuneafrique.com, bbc.com, globalwitness.org, time.com, amnesty.org.

Alice Binti Mutambala
Alice Binti Mutambala

"Afrikas Ikea" intar marknaden med stormsteg

Kenyanska Ciiru Waweru, grundaren av FunKidz, möbeltillverkaren som får IKEA att blekna, tar barns behov på allvar. Ciiru Waweru är gift och har två aktiva barn. Hon inspirerades att starta FunKidz när hon väntade sitt första barn. Hon hade då svårt att finna bra kvalitet på möbler för barn på den kenyanska marknaden. Hon hade därmed identifierat ett behov och bestämde sig därefter att möta det.

Ciiru Waweru, grundare av FunKidz Bild: Skärmdump från Youtube
Ciiru Waweru, grundare av FunKidz
Bild: Skärmdump från Youtube

FunKidz skapar bord, garderober, både sängar för små och stora barn, både stolar och en mängd andra möbler. Produktionen började 2010 med en vision att leverera kvalitativa barnmöbler som kunde stå sig i konkurrens mot liknande produkter från andra håll i världen. Resultatet blev att FunKidz har jämförts med IKEA och kallats ”IKEA of Africa”. En komplimang som gett tillverkarna ett rykte av att skapa massproducerade produkter med mycket hög kvalitet och som är lätta att monteras eller tas isär av kunderna.

De möbler som produceras i FunKidz fabrik i Nairobi är inte handsnidade eller handmålade. Det är inga hantverk, utan de våningssängar, skrivbord, spjälsängar som produceras är tillverkade i datorstyrda skärmaskiner och skrivare.

Vid toppmötet Quartz Africa Innovators den 20 juli, sade Ciiru Waweru:

”Folk säger att möblerna inte ser tillräckligt afrikanska ut. Vi måste sluta sätta etiketter på saker, i en låda och säga att det inte är tillräckliga afrikanskt… Vad betyder det ens? Genom vår design och produkter hoppas vi på att kunna bygga broar över stereotypa gap… där du ser afrikansk ut och därmed måste även dina möbler se afrikanska ut,” menade Ciiru Waweru.

När Waweru och hennes man startade företaget 2010, gjorde de det med endast två anställda och mycket lite pengar. Idag sysselsätter företaget 23 personer och möblerna finns tillgängliga i Kenya, Rwanda och Uganda.

Möblerna är roliga, annorlunda, färgstarka och syftar till att främja barns aktivitet. Waweru menar att hennes egna barn är källan till kunskap om barns behov när hon skapar och utvecklar möblerna för barn.

FunKidz på Facebook

FunKidz hemsida

FunKidz på Twitter

FunKidz på Youtube

Fatou Darboe

Kongokonflikten i din telefon

Har du en mobiltelefon eller en läsplatta? Då har du en del av Kongo där inne, i form av coltan, en sällsynt mineral som nästan bara finns i Kongo-Kinshasa (Demokratiska republiken Kongo). En mineral lika eftertraktad på världsmarknaden som problemskapande på hemmaplan.

Det ser ungefär ut som under Guldruschen under sent 1800-tal. Arbetare som gräver med bara händerna, eller med enkla spadar och hackor för att sen bära iväg med fynden i gamla rissäckar. Att arbeta med coltanutvinning i Kongo är farligt, hårt och tungt och dagslönen ligger på ungefär 35 kronor. Sju kilo av denna eftertraktade mineral är å andra sidan värt 18 000 kronor på världsmarknaden. Så även om de som sliter på de dammiga bergen i Kongo får mat för dagen tack vare arbetet hamnar vinsten någon annanstans. En FN-rapport från 2001 slår fast att coltanpengarna är en av drivkrafterna bakom det blodiga och långdragna inbördeskriget.

Foto: MONUSCO Photos
Coltangruvan vid Luwow, en av få konfliktfria gruvor. Foto: MONUSCO Photos

Åttio procent av världens coltanfyndigheter finns i Kongo. Det är inte första gången Kongo välsignats med exakt den råvara den globala kapitalismen behöver. Välsignats och därefter plågats, kanske man ska säga.

Först var det slavar och elfenben, därefter gummi. Gummidäcket uppfanns i slutet av 1800-talet och det kostade halva befolkningen livet. Belgiske kung Leopold II ägde nämligen Kongo vid denna tid och han krävde att folk skulle betala skatt i form av gummi. Klarade de inte av att betala den fastställda kvoten blev de våldtagna, fick sina händer avskurna eller sköts.

Därefter hämtades koppar, zink och tenn i Kongo. Samt diamanterna, så klart.

Atombomber och kärnkraft kräver uran – det hittades i Kongo. Atombomben som släpptes över Hiroshima bestod av uran som hämtats från en gruva vid Shinkolobwe. Och under kalla kriget, som följde därpå, behövdes kobolt för att tillverka missiler. Det finns på endast två platser i världen – Kongo och Ryssland. Och i dag är det alltså coltan som står för välsignelsen – eller plågan.

USA instiftade 2010 en lag som syftade till att stoppa handeln med blodsmineraler från Kongo, det vill säga mineraler som finansierar och håller i gång kriget. Amerikanska företag har numera skyldighet att redovisa om de använder sådana mineraler i sina produkter.

Foto:
Coltanutvinning i Kongo-Kinshasa. Bild: Youtube, commonslicens.

För krigsherrarna är det dock enkelt att få ut coltanet på världsmarknaden. Det smugglas helt enkelt till Rwanda och Uganda, där det märks om och därmed blir omöjligt att spåra. Ett faktum som den avlidne Apple-grundaren Steve Jobs var medveten om. På frågan om Iphones tillverkas i enlighet med den nya amerikanska lagen svarade han:

– Vi kräver av alla våra leverantörer att de skriftligen intygar att de använder konfliktfria mineraler. Men ärligt talat finns det inget sätt för dem att vara säkra. Tills någon uppfinner ett sätt att kemiskt spåra mineraler till gruvan där de har utvunnits, är det ett mycket svårt problem.

I februari 2015 sade Apple till FN att företaget ”är fortsatt fokuserade på att driva den ekonomiska utvecklingen och skapa möjligheter för att kunna utvinna konfliktfria mineraler från Kongo-Kinshasa och närliggande länder. Apple säger också att alla deras underleverantörer måste följa deras uppförandekod, alla arbetare ska behandlas med värdighet och respekt.

Apple säger sig vara medvetna om problemen konfliktmineralerna skapat I Kongo och att de är fortsatt fokuserade på att bara använda konfliktfria mineraler i sina produkter.

Apples Iphone. Foto: Blefort
Apples Iphone. Foto: Blefort, commonslicens

– Det enklaste vore att bara använda komponenter som inte utvunnits från Centralafrika eller är verifierat konfliktfria. Men detta löser inte situationen på plats. Därför har vi arbetat för att fler gruvor i området ska verifieras som konfliktfria så att fler människor kan få en försörjning, med bättre och bättre villkor, säger en talesperson.

Även Samsung erkänner att de använder coltan som utvunnits i Kongo. Företaget säger dock att de inser allvaret med brott mot mänskliga rättigheter och miljöförstöringsproblemen som omger mineralutvinningen i Kongo. De säger sig stödja förbudet mot användningen av konfliktmineraler.

– Vi förstår det moraliska och etiska ansvaret vi som en global tillverkare har, både gentemot våra konsumenter men också mot samhället i stort. Vi fortsätter engagemanget för att på ett ansvarsfullt sätt ta fram konfliktfria produkter, säger företagets talesperson.

Det finns dock gruvor i Kongo som anses vara konfliktfria och som inte längre kontrolleras av krigsherrar. Gruvan vid Luwow är en av dem. Två tredjedelar av landets gruvor anses numera konfliktfria, även om de alla tidigare producerat konfliktmineraler. Luwow-gruvan kontrollerades tidigare av en rebellgrupp men styrs nu av ett arbetskooperativ.

 

VAD ÄR COLTAN?

  • I coltan finns grundämnet tantal som har en mycket hög smältpunkt och används till superlegeringar inom raketindustrin och kondensatorer till elektroniska produkter som bland annat mobiltelefoner, datorer, läsplattor, digitalkameror, hörapparater, pacemakers, proteser samt spelkonsoler som Playstation och Nintendo.
  • Försäljningen av coltan till multinationella företag anses av många finansiera och hålla i gång inbördeskriget i Kongo.
  • Utvinningen förorenar vattendrag, skövlar regnskog och leder till utrotning av jordens sista bergsgorillor.
Helena Svensson
Helena Svensson

En särskild app har tagits fram i Ghana som hjälper till att utbilda autistiska barn

I Ghana har en särskild app tagits fram som nu används i undervisningen på ett center för autistiska barn. Tillvaron för de autistiska barnen har underlättats av den lokalt skapade appen, som hjälper barn med autism att få en bättre utbildning, men som också skapar större förståelse och kunskap om autism.

Symbol för autism. Bild: Pixabay
Symbol för autism. Bild: Pixabay

Det aktuella centret för autistiska barn heter HopeSetters autismcenter och ligger i kuststaden Tema, i Ghana. Centret är ett allaktivitetshus som skiljer sig åt från andra skolor, då det är anpassat och utarbetat för barn med autism.

Centret är privatfinansierat och ger utbildning till 18 autistiska barn mellan fem och femton år och HopeSetters är en av de första organisationerna i landet att använda sig av en lokalt utformad app som stöd och som ett pedagogiskt verktyg med ljud och visuella metoder som hjälper barnen i utbildningen.

Med sina särskilda inlärningsmetoder, SMS-hjälplinje för föräldrar, informationscenter och den särskilda appen, som tros vara den första i sitt slag i Afrika, söder om Sahara, bidrar till att ytterligare utbilda barn med särskilda behov, men också för att skapa en större medvetenhet för autism i Ghana.

Alice Mamaga Akosua Amoako, endast 24 år gammal och Solomon Avemegah har skapat den särskilda appen. Alice Amoako säger att den ger undervisningsmaterial som hjälper lärare och föräldrar att förbättra kommunikationsförmågan med barnen.

Statistik för autism i Ghana och många andra afrikanska länder saknas, men en studie beräknar att ett av 87 barn under tre år är autistiska i Ghana.

Lekande barn i Ghana. Barnen på bilden har ingen koppling till texten. Bild: Pixabay
Barn i Ghana. Barnen på bilden har ingen koppling till texten. Bild: Pixabay

Aktivister i Ghana menar att barn med autism diskrimineras och möter samma fördomar som människor med psykiska diagnoser. Alice Amoako och andra lärare hoppas att organisationen och appen ska hjälpa till att förändra attityder. Medan Alice Amoako studerade för att ta en examen inom IT vid Ghana tekniska högskola, grundade hon Autism Ambassadors of Ghana (AAG).

”Jag besökte ett autismcentrum och hade kontakter med vårdgivare och barn och insåg att det fanns ett behov av att höja medvetenheten. Under mitt sista år på universitetet var vi tvungna att göra ett projekt för att slutföra våra studier och vi utvecklade då appen,” säger Alice Amoako till The Guardian.

Appen använder Picture Exchange Communication System. Programmet levereras med bildsektioner och teckenspråksverktyg för de som inte kan kommunicera verbalt.

Alice Amoako säger att hon även hoppas på att de ska kunna modifiera appen med tiden och även utveckla den till att inkludera lokala språk på plattformen längre fram.

För att uppmärksamma medvetenheten runt autism, organiserade AAG en marsch med över 400 personer genom Accra den andra april. Autism Society of West Africa höll nyligen en tredagarskonferens i Accra med förespråkare från Ghana, Nigeria och Senegal.

Skaparna av appen har också prisbelönats. Läs mer om det HÄR! Dislabelled om HopeSetters Autism School, Tema, finner du HÄR på Facebook.

Appen är gratis att ladda ned HÄR!

Källor: The Guardian, Face2FaceAfrica

Fatou Touray