Etikettarkiv: admin

Veckans Fråga – v.41

Det har gått en dryg vecka sedan vår nya regering
presenterades och där fanns en del spännade
nyheter. Därför frågade vi följande ;

”Sveriges nya Kultur- och Demokratiminister har gambiskt påbrå. Vad heter hen?”

Rätt svar: Alice Bah Kuhnke

 


Alice Bah Kuhnke har gambiskt påbrå från sin pappa och är född och uppvuxen i det lilla samhället Horda, i Småland. Idag är hon alltså vårt lands Kultur- och Demokratiminister. Lite mer om detta kan du läsa HÄR!

Black Moose krönika: Drömmar om fortsatt karriär i USA…

Det har gått ett tag sen min vän och mentor Alexander gick bort. Jag börjar må bättre och bättre, tar en dag i taget för att bearbeta det hela.Jag sitter just nu i min soffa och tänker tillbaka på tiden från att jag satt inne och kom ut till friheten för att uppleva detta liv. Jag är mycket tacksam för att Gud gett mig en ny chans i livet för att göra bra saker och jobba med nåt som jag verkligen älskar!

Frihetsgudinnan Foto: thegambia.nu
Frihetsgudinnan Foto: thegambia.nu

Jag har stött på många, många människor genom åren som jagar sina drömmar på samma sätt som jag gör. Som min pappa alltid brukar säga till mig: ”Min son, det spelar ingen roll hur bra du är för det kommer alltid finnas nån som är hungrigare än dig! Och glöm aldrig bort människor som gillar dig och vill ditt bästa för så fort du börjar få vatten över huvudet så försvinner du mer och mer. Dina fans kommer inte se dig på samma sätt, du kommer sakta men säkert bli en förlorare, hjälp människor istället! Kan du hjälpa en människa i det du är duktig på så gör det. Från början så fick du också hjälp!” Jag älskar när min pappa ger mig råd! De bara för mig och fortsätta göra min grej och Grinda på till 100%!

Jag vill också säga att detta är sista säsongen för En Kärleksattack på svensk hiphop i metropol med Ametist och mig, känns väldigt trist men jag är tacksam för dessa två åren jag fick vara med och jobba! Svensk hiphop har verkligen blivit stort som fan måste jag säga, det har varit en grym resa för mig och grymt att få jobba med Ametist! Tack för att du anställde mig!!

Klockan är nu 04:15 och jag befinner mig just nu i mitt hotellrum i Helsingfors, har haft en grymt bra spelning på Klubb Le Bonk! De gillade mig och Bobo som fan! Han körde 4 låtar live för dem, fick väldigt bra respons från den finska crowden måste jag säga! Nu måste jag packa väskan och dra till flygplatsen, tar ett tidigt flyg hem till Sverige på grund av radiojobbet jag har idag med Ametist En Kärleksattack på svensk hiphop! Fredag blir det studiojobb och gå igenom alla mina mail och nu på lördag så spelar jag i Stockholm klubb Champell! (Den gångna veckan, reds anm.)

Det var längesen jag spelade i Stockholm. Varje gång jag spelat så har det kommit mycket människor så nu kan jag stolt säga att jag drar folk! Mitt mål är att göra mitt namn ännu större och släppa min samlingsskiva mer info om den kommer snart! Just nu så drömmer jag om LA, Miami, New York! USA är mitt nästa mål… Jag vill inget annat än att flytta men måste göra mitt sista till 100% innan jag flyttar bort! Som jag alltid brukar säga jag är långt ifrån en topp DJ stjärna eller världskänd på nåt sätt! Jag måste skaffa mer kött på benen och jobba ännu hårdare! Finns inget för mig som heter DET GÅR INTE! Allting i livet kostar, ingenting kommer gratis! THINK BIG AND DREAM BIG!

Musa Jallow DJ Black Moose
Musa Jallow
DJ Black Moose

Nytt uttalande från Pernilla Stalfelt

Fullskärmsinfångning 2014-10-10 205424.bmpIgår berättade vi om att vi sökt författaren till barnboken Färgerna, Pernilla Stalfelt. Trots att vi ställde frågor till henne redan den 8 oktober på dagtid, hade vi fram till igår inte fått något svar och valde därför att publicera ett svar till en av våra läsare i stället. Det svaret kan du läsa HÄR!

I morse, 11 oktober, fick vi dock svar på de frågor vi hade. Svaret är kort och här är svaret i sin helhet:

”Hej,

Tack för ditt mejl.

I efterhand har jag förstått att de bilder som du refererar till kan upplevas som kränkande för många. Sedan länge har jag och Rabén & Sjögren varit överens om att byta ut bilderna i eventuella kommande upplagor. För mig är det oerhört viktigt att med mitt författarskap bidra till ett samhälle där alla människor behandlas likvärdigt och med respekt.

Vänliga hälsningar,

Pernilla Stalfelt”

Något svar på de frågor vi ställt fick vi inte och vi konstaterar även att detta svar är ett tillrättalagt svar, till skillnad mot det svar vår läsare fick.

Du har säkert ett hyperkänsligt sinne för just hudfärgs frågor eftersom din son är av ”blandad härkomst” och du är orolig för hur han skall bli bemött i livet. Till din tröst kan jag berätta att min dotter också är av utlänsk härkomst och hon identifierar sig inte särskilt mycket med sin mörkare hudfärg. Hon får oftast mycket positiv respons för sitt utseende och många beundrar hennes fina hår och tycker att hon är jätte söt och gullig. Det är klart att det finns rasister i Sverige men de allra flesta är snälla och välmenade, men kanske lite omedvetna och lite klumpiga och då behövs det lite tolerans och överseende från alla parter.”

Det svaret avslutades med dessa rader:

”Hoppas att du känner dig nöjd med detta. Vi får en barnkultur som är tuktad och snävt kodad och det verkar vara tidens melodi. Men varsågod!”

Uppenbart, av Pernilla Stalfelts svar att döma, så kommer boken inte nytryckas med samma bilder. Bra! Uppenbart, av Pernilla Stalfelts svar att döma så har hon inte förstått var problemet ligger i de bilder hennes bok innehåller. Synd!

Fatou Touray
Fatou Touray
Kiqi D Minteh
Kiqi D Minteh

 

Nej Pernilla Stalfelt, vi är inte hyperkänsliga!

Som privatperson och mamma till två afrosvenska flickor kände jag mig hyfsat provocerad när jag fick vetskap om Pernilla Stalfelts bok ”Färgerna”. Som skribent och redaktör för thegambia.nu kontaktade jag därför Stalfelt för att försöka bena ut hur hon tänkt kring skrivandet och illustrerandet av boken. Det kändes viktigt för oss som tidning med fokus på den afrosvenska diasporan och antirasism att vi försökte ta reda på hur författarinnan egentligen tänkt.

Bokomslaget på den omdebatterade boken "Färgerna" av Pernilla Stalfelt.
Bokomslaget på den omdebatterade boken ”Färgerna” av Pernilla Stalfelt.

Vi fick ganska snart veta att flera föräldrar till afrosvenska barn kontakt Stalfelt med ungefär samma frågeställningar som vi på thegambia.nu skickat henne. Den stora skillnaden mellan oss som tidning och privatpersonerna ifråga, är att vi på thegambia.nu inte fått något svar från Pernilla Stalfelt. Däremot fick flera föräldrar svar. Samma svar. Ett mejlsvar som enkelt och snabbt kopierats och skickats ut till de som ifrågasatt hennes bok.

Det vi och flera föräldrar undrat, är bland annat hur Stalfelt tänkt kring det hela när hon suttit och skrivit och illustrerat boken. Det är ju en barnbok, och man har lite svårt att förstå tanken bakom att man via någon märklig form av ironi vill göra sig rolig på svartas och native americans bekostnad. Man undrar också om hon själv inte ser hur otroligt fel det blir att använda sig av dessa bilder i en barnbok, och på så sätt befästa rasstereotyper och medverka till stigmatisering hos barn i de unga åldrar som hennes bok är riktad till. Hur tänker hon att vi som är förälder till afrosvenska barn ska kunna läsa dessa böcker för våra barn och förklara det hon illustrerat om färgen svart – tycker Stalfelt att svart arbetskraft är symbolisk med personer av just afrikansk härkomst…?

Nedan följer Stalfelts svar till några av de föräldrar som mejlat henne. I sin helhet, helt okorrigerat.

Hej xxx,

Boken Färgerna är tryckt 2008 innan debatten om rasism i barnböcker tog fart. Sedan länge har vi bestämt att om boken ”Färgerna” trycks om så skall vi byta ut bild och texten med ”svart arbetskraft”. Det går inte att ha kvar idag.

Eftersom det är jag som har gjort boken så vet ja precis hur jag tänkte när jag gjorde bilden och varför den finns med. Jag skall försöka förklara det för dig här. Kontexten har som sagt ändrats och nu berör bilden en mycket infekterad fråga som handlar både om städning och om hudfärg. Självklart var inte meningen alls att teckningen skulle vara rasistisk på något sätt. Inte heller att nedvärdera städning som arbete. Den var avsedd som en lek med begreppet svart som är fullkomligt omöjlig idag. Betydelser av begrepp kan vara flytande och det är intressant och roligt att fundera över. Det VAR roligt att fundera över. Absolut inte längre!!! Boken har sin utgångspunkt i samtal med små barn om färger. I dessa samtal har jag samlat in lite olika ideer från barnen själva och lite från vuxna. Det kunde bli en fin och rolig bok tänkte jag. Det kan ju vara intressant för oss vuxna, som läser för barnen, att fundera kring färgbegreppen också. Vi kan bli mer medvetna om färger och se fler nyanser av färger(och då menar jag främst inte hudfärger).

Fullskärmsinfångning 2014-10-10 205424.bmp
Illustrationer inne i boken

Hur tänker vi då runt de olika färgbegreppen? Vad är egentligen rött, vad finns det som vi kallar blått? Varför heter det Röda ögon på kaniner när dom egentligen är rosa? Finns det gula krokodiler osv. Varför heter det Blåmes, är lakrits alltid svart? Och varför heter det egentligen svart arbete? Det var på detta viset det var tänkt från början; Bara pedagogiskt för att puffa till den vuxne läsaren, eftersom två, treåringar , de vet ju ingenting om svart arbete .
Till saken hör att jag tidigare arbetade på en förskola på Lidingö och där var det vanligt att man anställt filippinskor som arbetade som barnflickor och hushållerskor i familjerna. Förmodligen var de anställda svart men det vet jag inte egentligen. På föräldrakoperativet där jag arbetade så skickade man sin filipinska barnflicka att arbeta på förskolan istället för att komma själv(mamman och pappan). Det var det här som jag tyckte var lite provocerande och som delvis låg bakom att just den här bilden kom till. Är det verkligen rätt att ha filipinskor som arbetar svart i hemmen?

Jag tycker ju så klart inte att det är okej att arbeta svart eller att anställa en person som arbetar svart som du kanske förstår.
Att personen som städar på bilden skulle vara ”svart” som du formulerar det i ditt mail är altså din tolkning. Personen på bilden har svart hår men hudfärgen är ljust brun. Skulle faktiskt kunna vara en solbränd ljus person av tysk härkomst eller från polen som damsuger eller en person från sydamerika eller filippinerna. Det skulle kunna vara en nordamerikansk indian med hårnät eller en enarmad grekisk person i shorts. Är det en man eller en kvinna som städar? Figuren är ganska könsneutral tycker jag om man nu inte tycker som någon påstod att det är en kvinna eftersom den har klackar. Kan inte män ha klackar då på skor? Kanske är det ridskor och då kan det ju absolut vara en man, för när man rider då måste man ju klack på skon. det finns ju män som rider och som kanske damsuger ibland.
Du ser, det finns många möjligheter för en bild att betyda olika saker. Vi tolkar den och så tror vi att vårt sätt att se är det enda rätta. Du har säkert ett hyperkänsligt sinne för just hudfärgs frågor eftersom din son är av ”blandad härkomst” och du är orolig för hur han skall bli bemött i livet. Till din tröst kan jag berätta att min dotter också är av utlänsk härkomst och hon identifierar sig inte särskilt mycket med sin mörkare hudfärg. Hon får oftast mycket positiv respons för sitt utseende och många beundrar hennes fina hår och tycker att hon är jätte söt och gullig. Det är klart att det finns rasister i Sverige men de allra flesta är snälla och välmenade, men kanske lite omedvetna och lite klumpiga och då behövs det lite tolerans och överseende från alla parter.

Hur som helst kommer inte bilden att vara kvar om boken trycks om någongång i framtiden. Så ser det ut. Hoppas att du känner dig nöjd med detta. Vi får en barnkultur som är tuktad och snävt kodad och det verkar vara tidens melodi. Men varsågod!

Med vänlig hälsning
Pernilla Stalfelt

 

Det första jag funderar över är på vilket sätt Pernilla Stalfelt känner att orden om hennes egen dotter, som inte identifierar sig med sin mörkare hudfärg, skulle vara en tröst för en förälder till ett afrosvenskt barn som bryr sig om att ens barn inte ska behöva utsättas för den typ av värderingar Stalfelt själv bjuder på, både i sin bok och tydligen även privat.

Kanske är det rent av så att hennes egen, som den i alla fall lätt kan uppfattas, negativa attityd och syn på människor med ’mörkare hudfärg’ kanske har en del med dotterns sätt att se sig själv.

… och tycker Stalfelt att 2008 är så längesedan, och att det var då rasismen startade, och att dessförinnan fanns ingen kränkande behandling av afrosvenskar. Och varför vänder hon sig med sådan affekt i sitt avslutande? ”Hoppas att du känner dig nöjd med detta. Vi får en barnkultur som är tuktad och snävt kodad och det verkar vara tidens melodi. Men varsågod!”.

Stalfelt anser alltså att man när man är empatisk och inkluderande så blir samhället tuktat och snävt? Vi som inte vill att våra barn ska behöva exponeras inför förlöjligande och nedsättande illustrationer av svarta, eller någon annan etnicitet för den delen, sabbar alltså barnkulturen, men eftersom hon är så foglig och nu bestämt sig för att gör om dessa illustrationer för eventuell framtida utgivning, så ska vi vara henne tacksam. Jaha, nej men tack så mycket!

Det som förolämpade mig allra mest i hennes brev är kommentaren om att vi på något sätt skulle vara hyperkänsliga föräldrar. ”Du har säkert ett hyperkänsligt sinne för just hudfärgsfrågor eftersom din son är av ”blandad härkomst” och du är orolig för hur han skall bli bemött i livet”.

Det tror jag det, att man är orolig för hur ens barn ska bli bemött i livet. Borde inte alla föräldrar vara det, oavsett bakgrund? När en dessutom hittar en barnbok som driver med ens barns ursprung och författarinnan sedan i efterhand försöker bortförklara det hela med att det skulle kunna vara en solbränd tysk, istället för vad det verkligen är. Ja då kan Stalfelt ge sig den på att jag blev hyper i alla fall, hyperprovocerad och på ren svenska riktigt, sjukligt förbannad!

Nej, Stalfelt kände tydligen inte för att be om ursäkt och erkänna sitt misstag. Hon ville istället försöka linda in sina förruttnade åsikter och förutfattade meningar om svarta och om oss föräldrar till afrosvenska barn som vägrar låta konstnärer skapa fritt, på bekostnad av våra barns självkänsla och inkluderande i samhället, utan konstant tjatar om kränkande stereotyper och förlegade ord och uttryck i tid och otid…

Jag väntar fortfarande på ett svar från Pernilla Stalfelt till oss på thegambia.nu, men det kanske inte är att räkna med. Någonstans hoppas jag att Pernilla Stalfelt ska inse sitt agerande och kan se det som ansvariga utgivaren av boken, Rabén & Sjögren ser. Förlaget har i intervjun med Sveriges Radio, som ni kan lyssna till nedan, gjort klart att om det hade varit idag, så hade man inte gett ut boken. Intervjun kom som en reaktion på ett mejl som Araia Ghirmai Sebhatu, kulturvetare, konstvetare och juridikstudent, skickat till Rabén & Sjögren.

http://sverigesradio.se/embed?url=http%3A%2F%2Fsverigesradio.se%2Fsida%2Fartikel.aspx%3Fprogramid%3D478%26artikel%3D5987130

Araia Ghirmai Sebhatus brev finns att läsa som debattartikel här.

 

Thegambia.nu har mejlat Rabén och Sjögren för att höra vad de anser om Stalfelts mejlsvar. Vi hoppas kunna återkomma med ett svar från dem.

Uppdatering 11 oktober: Nytt uttalande från Pernilla Stalfelt kan du läsa HÄR!

Kiqi D Minteh
Kiqi D Minteh

Aminatahs musikresa – del 7: Att vara någon

Jag har under mina krönikor lagt ett stort fokus på min egen musikkarriär, något som spelar en stor roll för mig, men en fråga som avviker från dagens; N-/M-ord, Pippi, SD, Trippelnöts och övrigt återkommande diskussionsämnen.

Något vi alla eftersträvar måste väl ändå vara att vara någon. I många fall kräver det inte att man är kändis, populär eller eftertraktad. Det räcker i många fall att vara en riktigt bra teamleader, ur ens teams ögon, en rättvis chef, ur ens anställdas ögon eller världens bästa mamma, ur ens barns ögon.

Belöningen behöver inte alltid vara en hög lön, en befordran eller extra förmåner. Ibland räcker det med ett highfive från någon oväntad, en varm kram från kollegan, ett like på en facebookpost där man beskriver hur man kämpar vidare, kanske bara en puss på kinden från någon som tycker att du behövde den. Ett uppskattande.

Aminatah Baldeh Foto: Freja Lindberg
Aminatah Baldeh Foto: Freja Lindberg

Första gången jag blev igenkänd som artist kände jag mig helt upprymd. Efter min första riktigt stora spelning ringde jag min mamma och förklarade att om, om det nu skulle bli så att allt tog slut här, då skulle jag ändå vara nöjd med mig själv, jag skulle ha en historia att berätta för mina framtida barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Men historien tog inte slut där, som tur var. Den fortsatte framåt.

En tid tillbaka träffade jag skådespelaren Denzel Washington med ett gäng vänner på Stureplan för en middag. Jag kände honom inte sen innan men blev helt uppslukad i hans sätt att ge alla uppmärksamhet. Han tyckte att alla var lika viktiga, han var medveten om att han var den mest lysande stjärnan i sällskapet och därför riktade han sina egna strålkastare på var människa i sällskapet, var och en. Efter många skratt och utbyten under kvällen visste han exakt vilka han hade att göra med och vi andra kände oss delaktiga samt som om vi var på samma plan som denna världskändis och det var vi iallafall då. Vi är ju alla bara mänskliga, men vi lever i olika verkligheter.

Jag tror att det är viktigt att se att man kan vara någon “stor” utan att egentligen vara “känd” för något mer än att vara en bra person. Häromdagen såg jag en man som jobbade på fritidsgården i min kommun under mina tidiga år och hela min kropp och själ ville springa fram, krama honom och tacka honom för att han var min kompis, när det behövdes, fast han egentligen inte var min kompis, vi kände knappt varandra, men det kändes så, då. Så jag gick inte fram. Men jag skulle ha gjort det. Kanske hade det bemötandet, 15 år senare fått honom att orka 15 år till, 15 år till av att uppmuntra och vara kompis med 10-15-åriga kids som varken hade ork eller kompisar just då.

Därför blir jag överlycklig när artister och musiker startar foundations som ska gynna unga. Av Gambias artister känner jag redan till att både T-Smallz och Omid Wisdome sponsrar skolelever med deras skolavgifter varje år. I Sverige jobbar DJ Black Moose, aktivt med att hjälpa unga och inspirera samt uppmuntra barn och ungdomar till en bättre framtid. Detta behövs, för att vi ska kunna växa tillsammans.

Å andra sidan, finns det något annat som behövs. De vuxna som har gett sitt liv till de här ungdomarna, de behöver också något i utbyte. Tro mig, dom får mycket uppskattning från kidsen, men vi som vuxna måste också göra något. Kan vi inte höja deras löner, kan vi ändå höja vår uppskattning. De finns där för våra småsyskon eller barn när vi själva inte kan vara där. Så… en highfive, en varm kram, en facebookpost där vi uttrycker hur mycket vi uppskattar dom, ibland kanske en puss på kinden räcker. Visst låter det bra i stället för att glömma dom…

Ami Aminatah Baldeh
Ami Aminatah Baldeh

Dansk debatt om yttrandefrihet och hets mot folkgrupp i Sverige

I onsdags skrev vi om den avslutande rättegången i Malmö hovrätt, mot den så kallade konstnären Dan Park, som vid ett flertal tillfällen dömts för hets mot folkgrupp för sin rasistiska konst. Vi nämnde också att debatten om Dan Park har blossat upp i Danmark, där man planerar att dels ställa ut den konst som Dan Park har dömts för i Svenska domstolar, samt sälja densamma och som sagt har även en debatt tagit form i dansk media om händelserna.

Justitia Foto: Fatou Touray, thegambia.nu
Justitia Foto: Fatou Touray, thegambia.nu

I det danska TV-programmet Deadline får vi höra en debatt som handlar om yttrandefrihet, Dan Park och hans rätt till att få uttrycka sina konstnärliga behov. Inte någonstans, genom den debatt som sker i dryga 20 minuter och med åtskilliga debattörer sker debatten utifrån brottsoffrens intressen eller den skada de har åsamkats genom Dan Parks så kallade konst. Inte heller påpekas det nämnvärt att lagen om yttrandefrihet inte är vår enda lag att ta hänsyn till, utan att när den som i detta fall krockar med andra lagar, såsom hets mot folkgrupp eller förtal, så måste man väga skadan för individer och grupper ur ett bredare perspektiv.

Översatt avsnitt ur det danska debattprogrammet:

”Programledaren Martin Krasnik: Den svenske ”provo-konstnären” Dan Park har med sina primitiva kollage och teckningar länge tänjt på gränserna om vad man kan visa upp i ett offentligt rum.

I början av september hade han en visning i Malmö på Galleri Rönnquist, så blev han arresterad av polisen och man beslagtog 9 verk som nu ska förstöras. Han dömdes till 6 månaders fängelse för hets mot folkgrupp och böter på 60.000 kr

Det rör sig om 9 bilder, 8 föreställande vad svenskarna själva kallar afroprovocerande och stötande. Bland annat en där 3 antirasistiska aktivister dinglar i snaror.

Den Danska radiokanalen Radio 24syv försöker nu få tag på kopior av bilderna för att kunna ställa ut dem i Danmark.”

Här har man även fått det hela om bakfoten. De tre personer som hänger från snaror, är en person som man kan kalla en antirasistisk aktivist, en är endast ”känd” i Sverige efter att ha blivit utsatt för ett grovt rasistiskt brott och den tredje personen har, så vitt vi känner till inget med Sverige att göra alls, utan är en Amerikansk dömd brottsling. Man kan också ifrågasätta om Dan Park har rätt att hänga ut någon på ett kränkande sätt för att personer aktivt tar avstånd och försöker motverka rasism i Sverige?

Hela debatten i Deadline är stötande på många vis, då fokus hela tiden tycks ligga på Dan Parks rättigheter att få provocera och kränka andra personer, medan debattörerna helt tycks glömma de personer som faktiskt är brottsoffer i denna sak.

Att konstnärer i sitt utövande skulle stå över andra lagar i vårt samhälle för att få rätt att uttrycka sig, tycks vara många debattörers huvudlinje.

 

Översättning från programmet Deadline: Katarina Karlsson.

Fatou Touray
Fatou Touray

 

 

Ving ställer in resten av säsongen till Gambia

Coco Ocean Resort & Spa Foto: Fatou Touray, thegambia.nu
Coco Ocean Resort & Spa Foto: Fatou Touray, thegambia.nu

Enligt uppgift kommer Ving att ställa in alla sina resor till Gambia för resten av säsongen. Det innebär att alla resor från den 23 december, även de är inställda. Ving har ännu inte hunnit kontakta sina gambiaresenärer för avbokningar, men planerar börja med det under morgondagen (fredag 10 oktober).

Anledningen till att även resor från den 23 december ställs in är helt enkelt att efterfrågan på gambiaresor fortsatt minska, trots att ingen ebola ännu konstaterats i Gambia.

Det finns fortfarande ingen UD-avrådan på resor till Gambia, utan Vings enda skäl till att ställa in resorna uppges alltså endast vara den minskade efterfrågan.

Vings pressansvarige Magdalena Öhrn låter meddela att samma villkor som gällde vid tidigare inställda resor till Gambia, gäller även för resterande inställda resor. Hon låter även meddela att information till samtliga resenärer kommer att skickas ut inom kort.

Vi har tidigare skrivit om inställda resor till Gambia från Ving:

Samtliga charterresor till Gambia med Ving är inställda fram till jul

 

Fatou Touray
Fatou Touray
Kiqi D Minteh
Kiqi D Minteh