Etikettarkiv: admin

Nej Pernilla Stalfelt, vi är inte hyperkänsliga!

Som privatperson och mamma till två afrosvenska flickor kände jag mig hyfsat provocerad när jag fick vetskap om Pernilla Stalfelts bok ”Färgerna”. Som skribent och redaktör för thegambia.nu kontaktade jag därför Stalfelt för att försöka bena ut hur hon tänkt kring skrivandet och illustrerandet av boken. Det kändes viktigt för oss som tidning med fokus på den afrosvenska diasporan och antirasism att vi försökte ta reda på hur författarinnan egentligen tänkt.

Bokomslaget på den omdebatterade boken "Färgerna" av Pernilla Stalfelt.
Bokomslaget på den omdebatterade boken ”Färgerna” av Pernilla Stalfelt.

Vi fick ganska snart veta att flera föräldrar till afrosvenska barn kontakt Stalfelt med ungefär samma frågeställningar som vi på thegambia.nu skickat henne. Den stora skillnaden mellan oss som tidning och privatpersonerna ifråga, är att vi på thegambia.nu inte fått något svar från Pernilla Stalfelt. Däremot fick flera föräldrar svar. Samma svar. Ett mejlsvar som enkelt och snabbt kopierats och skickats ut till de som ifrågasatt hennes bok.

Det vi och flera föräldrar undrat, är bland annat hur Stalfelt tänkt kring det hela när hon suttit och skrivit och illustrerat boken. Det är ju en barnbok, och man har lite svårt att förstå tanken bakom att man via någon märklig form av ironi vill göra sig rolig på svartas och native americans bekostnad. Man undrar också om hon själv inte ser hur otroligt fel det blir att använda sig av dessa bilder i en barnbok, och på så sätt befästa rasstereotyper och medverka till stigmatisering hos barn i de unga åldrar som hennes bok är riktad till. Hur tänker hon att vi som är förälder till afrosvenska barn ska kunna läsa dessa böcker för våra barn och förklara det hon illustrerat om färgen svart – tycker Stalfelt att svart arbetskraft är symbolisk med personer av just afrikansk härkomst…?

Nedan följer Stalfelts svar till några av de föräldrar som mejlat henne. I sin helhet, helt okorrigerat.

Hej xxx,

Boken Färgerna är tryckt 2008 innan debatten om rasism i barnböcker tog fart. Sedan länge har vi bestämt att om boken ”Färgerna” trycks om så skall vi byta ut bild och texten med ”svart arbetskraft”. Det går inte att ha kvar idag.

Eftersom det är jag som har gjort boken så vet ja precis hur jag tänkte när jag gjorde bilden och varför den finns med. Jag skall försöka förklara det för dig här. Kontexten har som sagt ändrats och nu berör bilden en mycket infekterad fråga som handlar både om städning och om hudfärg. Självklart var inte meningen alls att teckningen skulle vara rasistisk på något sätt. Inte heller att nedvärdera städning som arbete. Den var avsedd som en lek med begreppet svart som är fullkomligt omöjlig idag. Betydelser av begrepp kan vara flytande och det är intressant och roligt att fundera över. Det VAR roligt att fundera över. Absolut inte längre!!! Boken har sin utgångspunkt i samtal med små barn om färger. I dessa samtal har jag samlat in lite olika ideer från barnen själva och lite från vuxna. Det kunde bli en fin och rolig bok tänkte jag. Det kan ju vara intressant för oss vuxna, som läser för barnen, att fundera kring färgbegreppen också. Vi kan bli mer medvetna om färger och se fler nyanser av färger(och då menar jag främst inte hudfärger).

Fullskärmsinfångning 2014-10-10 205424.bmp
Illustrationer inne i boken

Hur tänker vi då runt de olika färgbegreppen? Vad är egentligen rött, vad finns det som vi kallar blått? Varför heter det Röda ögon på kaniner när dom egentligen är rosa? Finns det gula krokodiler osv. Varför heter det Blåmes, är lakrits alltid svart? Och varför heter det egentligen svart arbete? Det var på detta viset det var tänkt från början; Bara pedagogiskt för att puffa till den vuxne läsaren, eftersom två, treåringar , de vet ju ingenting om svart arbete .
Till saken hör att jag tidigare arbetade på en förskola på Lidingö och där var det vanligt att man anställt filippinskor som arbetade som barnflickor och hushållerskor i familjerna. Förmodligen var de anställda svart men det vet jag inte egentligen. På föräldrakoperativet där jag arbetade så skickade man sin filipinska barnflicka att arbeta på förskolan istället för att komma själv(mamman och pappan). Det var det här som jag tyckte var lite provocerande och som delvis låg bakom att just den här bilden kom till. Är det verkligen rätt att ha filipinskor som arbetar svart i hemmen?

Jag tycker ju så klart inte att det är okej att arbeta svart eller att anställa en person som arbetar svart som du kanske förstår.
Att personen som städar på bilden skulle vara ”svart” som du formulerar det i ditt mail är altså din tolkning. Personen på bilden har svart hår men hudfärgen är ljust brun. Skulle faktiskt kunna vara en solbränd ljus person av tysk härkomst eller från polen som damsuger eller en person från sydamerika eller filippinerna. Det skulle kunna vara en nordamerikansk indian med hårnät eller en enarmad grekisk person i shorts. Är det en man eller en kvinna som städar? Figuren är ganska könsneutral tycker jag om man nu inte tycker som någon påstod att det är en kvinna eftersom den har klackar. Kan inte män ha klackar då på skor? Kanske är det ridskor och då kan det ju absolut vara en man, för när man rider då måste man ju klack på skon. det finns ju män som rider och som kanske damsuger ibland.
Du ser, det finns många möjligheter för en bild att betyda olika saker. Vi tolkar den och så tror vi att vårt sätt att se är det enda rätta. Du har säkert ett hyperkänsligt sinne för just hudfärgs frågor eftersom din son är av ”blandad härkomst” och du är orolig för hur han skall bli bemött i livet. Till din tröst kan jag berätta att min dotter också är av utlänsk härkomst och hon identifierar sig inte särskilt mycket med sin mörkare hudfärg. Hon får oftast mycket positiv respons för sitt utseende och många beundrar hennes fina hår och tycker att hon är jätte söt och gullig. Det är klart att det finns rasister i Sverige men de allra flesta är snälla och välmenade, men kanske lite omedvetna och lite klumpiga och då behövs det lite tolerans och överseende från alla parter.

Hur som helst kommer inte bilden att vara kvar om boken trycks om någongång i framtiden. Så ser det ut. Hoppas att du känner dig nöjd med detta. Vi får en barnkultur som är tuktad och snävt kodad och det verkar vara tidens melodi. Men varsågod!

Med vänlig hälsning
Pernilla Stalfelt

 

Det första jag funderar över är på vilket sätt Pernilla Stalfelt känner att orden om hennes egen dotter, som inte identifierar sig med sin mörkare hudfärg, skulle vara en tröst för en förälder till ett afrosvenskt barn som bryr sig om att ens barn inte ska behöva utsättas för den typ av värderingar Stalfelt själv bjuder på, både i sin bok och tydligen även privat.

Kanske är det rent av så att hennes egen, som den i alla fall lätt kan uppfattas, negativa attityd och syn på människor med ’mörkare hudfärg’ kanske har en del med dotterns sätt att se sig själv.

… och tycker Stalfelt att 2008 är så längesedan, och att det var då rasismen startade, och att dessförinnan fanns ingen kränkande behandling av afrosvenskar. Och varför vänder hon sig med sådan affekt i sitt avslutande? ”Hoppas att du känner dig nöjd med detta. Vi får en barnkultur som är tuktad och snävt kodad och det verkar vara tidens melodi. Men varsågod!”.

Stalfelt anser alltså att man när man är empatisk och inkluderande så blir samhället tuktat och snävt? Vi som inte vill att våra barn ska behöva exponeras inför förlöjligande och nedsättande illustrationer av svarta, eller någon annan etnicitet för den delen, sabbar alltså barnkulturen, men eftersom hon är så foglig och nu bestämt sig för att gör om dessa illustrationer för eventuell framtida utgivning, så ska vi vara henne tacksam. Jaha, nej men tack så mycket!

Det som förolämpade mig allra mest i hennes brev är kommentaren om att vi på något sätt skulle vara hyperkänsliga föräldrar. ”Du har säkert ett hyperkänsligt sinne för just hudfärgsfrågor eftersom din son är av ”blandad härkomst” och du är orolig för hur han skall bli bemött i livet”.

Det tror jag det, att man är orolig för hur ens barn ska bli bemött i livet. Borde inte alla föräldrar vara det, oavsett bakgrund? När en dessutom hittar en barnbok som driver med ens barns ursprung och författarinnan sedan i efterhand försöker bortförklara det hela med att det skulle kunna vara en solbränd tysk, istället för vad det verkligen är. Ja då kan Stalfelt ge sig den på att jag blev hyper i alla fall, hyperprovocerad och på ren svenska riktigt, sjukligt förbannad!

Nej, Stalfelt kände tydligen inte för att be om ursäkt och erkänna sitt misstag. Hon ville istället försöka linda in sina förruttnade åsikter och förutfattade meningar om svarta och om oss föräldrar till afrosvenska barn som vägrar låta konstnärer skapa fritt, på bekostnad av våra barns självkänsla och inkluderande i samhället, utan konstant tjatar om kränkande stereotyper och förlegade ord och uttryck i tid och otid…

Jag väntar fortfarande på ett svar från Pernilla Stalfelt till oss på thegambia.nu, men det kanske inte är att räkna med. Någonstans hoppas jag att Pernilla Stalfelt ska inse sitt agerande och kan se det som ansvariga utgivaren av boken, Rabén & Sjögren ser. Förlaget har i intervjun med Sveriges Radio, som ni kan lyssna till nedan, gjort klart att om det hade varit idag, så hade man inte gett ut boken. Intervjun kom som en reaktion på ett mejl som Araia Ghirmai Sebhatu, kulturvetare, konstvetare och juridikstudent, skickat till Rabén & Sjögren.

http://sverigesradio.se/embed?url=http%3A%2F%2Fsverigesradio.se%2Fsida%2Fartikel.aspx%3Fprogramid%3D478%26artikel%3D5987130

Araia Ghirmai Sebhatus brev finns att läsa som debattartikel här.

 

Thegambia.nu har mejlat Rabén och Sjögren för att höra vad de anser om Stalfelts mejlsvar. Vi hoppas kunna återkomma med ett svar från dem.

Uppdatering 11 oktober: Nytt uttalande från Pernilla Stalfelt kan du läsa HÄR!

Kiqi D Minteh
Kiqi D Minteh

Aminatahs musikresa – del 7: Att vara någon

Jag har under mina krönikor lagt ett stort fokus på min egen musikkarriär, något som spelar en stor roll för mig, men en fråga som avviker från dagens; N-/M-ord, Pippi, SD, Trippelnöts och övrigt återkommande diskussionsämnen.

Något vi alla eftersträvar måste väl ändå vara att vara någon. I många fall kräver det inte att man är kändis, populär eller eftertraktad. Det räcker i många fall att vara en riktigt bra teamleader, ur ens teams ögon, en rättvis chef, ur ens anställdas ögon eller världens bästa mamma, ur ens barns ögon.

Belöningen behöver inte alltid vara en hög lön, en befordran eller extra förmåner. Ibland räcker det med ett highfive från någon oväntad, en varm kram från kollegan, ett like på en facebookpost där man beskriver hur man kämpar vidare, kanske bara en puss på kinden från någon som tycker att du behövde den. Ett uppskattande.

Aminatah Baldeh Foto: Freja Lindberg
Aminatah Baldeh Foto: Freja Lindberg

Första gången jag blev igenkänd som artist kände jag mig helt upprymd. Efter min första riktigt stora spelning ringde jag min mamma och förklarade att om, om det nu skulle bli så att allt tog slut här, då skulle jag ändå vara nöjd med mig själv, jag skulle ha en historia att berätta för mina framtida barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Men historien tog inte slut där, som tur var. Den fortsatte framåt.

En tid tillbaka träffade jag skådespelaren Denzel Washington med ett gäng vänner på Stureplan för en middag. Jag kände honom inte sen innan men blev helt uppslukad i hans sätt att ge alla uppmärksamhet. Han tyckte att alla var lika viktiga, han var medveten om att han var den mest lysande stjärnan i sällskapet och därför riktade han sina egna strålkastare på var människa i sällskapet, var och en. Efter många skratt och utbyten under kvällen visste han exakt vilka han hade att göra med och vi andra kände oss delaktiga samt som om vi var på samma plan som denna världskändis och det var vi iallafall då. Vi är ju alla bara mänskliga, men vi lever i olika verkligheter.

Jag tror att det är viktigt att se att man kan vara någon “stor” utan att egentligen vara “känd” för något mer än att vara en bra person. Häromdagen såg jag en man som jobbade på fritidsgården i min kommun under mina tidiga år och hela min kropp och själ ville springa fram, krama honom och tacka honom för att han var min kompis, när det behövdes, fast han egentligen inte var min kompis, vi kände knappt varandra, men det kändes så, då. Så jag gick inte fram. Men jag skulle ha gjort det. Kanske hade det bemötandet, 15 år senare fått honom att orka 15 år till, 15 år till av att uppmuntra och vara kompis med 10-15-åriga kids som varken hade ork eller kompisar just då.

Därför blir jag överlycklig när artister och musiker startar foundations som ska gynna unga. Av Gambias artister känner jag redan till att både T-Smallz och Omid Wisdome sponsrar skolelever med deras skolavgifter varje år. I Sverige jobbar DJ Black Moose, aktivt med att hjälpa unga och inspirera samt uppmuntra barn och ungdomar till en bättre framtid. Detta behövs, för att vi ska kunna växa tillsammans.

Å andra sidan, finns det något annat som behövs. De vuxna som har gett sitt liv till de här ungdomarna, de behöver också något i utbyte. Tro mig, dom får mycket uppskattning från kidsen, men vi som vuxna måste också göra något. Kan vi inte höja deras löner, kan vi ändå höja vår uppskattning. De finns där för våra småsyskon eller barn när vi själva inte kan vara där. Så… en highfive, en varm kram, en facebookpost där vi uttrycker hur mycket vi uppskattar dom, ibland kanske en puss på kinden räcker. Visst låter det bra i stället för att glömma dom…

Ami Aminatah Baldeh
Ami Aminatah Baldeh

Dansk debatt om yttrandefrihet och hets mot folkgrupp i Sverige

I onsdags skrev vi om den avslutande rättegången i Malmö hovrätt, mot den så kallade konstnären Dan Park, som vid ett flertal tillfällen dömts för hets mot folkgrupp för sin rasistiska konst. Vi nämnde också att debatten om Dan Park har blossat upp i Danmark, där man planerar att dels ställa ut den konst som Dan Park har dömts för i Svenska domstolar, samt sälja densamma och som sagt har även en debatt tagit form i dansk media om händelserna.

DSC_9508
Justitia Foto: Fatou Darboe, thegambia.nu

I det danska TV-programmet Deadline får vi höra en debatt som handlar om yttrandefrihet, Dan Park och hans rätt till att få uttrycka sina konstnärliga behov. Inte någonstans, genom den debatt som sker i dryga 20 minuter och med åtskilliga debattörer sker debatten utifrån brottsoffrens intressen eller den skada de har åsamkats genom Dan Parks så kallade konst. Inte heller påpekas det nämnvärt att lagen om yttrandefrihet inte är vår enda lag att ta hänsyn till, utan att när den som i detta fall krockar med andra lagar, såsom hets mot folkgrupp eller förtal, så måste man väga skadan för individer och grupper ur ett bredare perspektiv.

Översatt avsnitt ur det danska debattprogrammet:

”Programledaren Martin Krasnik: Den svenske ”provo-konstnären” Dan Park har med sina primitiva kollage och teckningar länge tänjt på gränserna om vad man kan visa upp i ett offentligt rum.

I början av september hade han en visning i Malmö på Galleri Rönnquist, så blev han arresterad av polisen och man beslagtog 9 verk som nu ska förstöras. Han dömdes till 6 månaders fängelse för hets mot folkgrupp och böter på 60.000 kr

Det rör sig om 9 bilder, 8 föreställande vad svenskarna själva kallar afroprovocerande och stötande. Bland annat en där 3 antirasistiska aktivister dinglar i snaror.

Den Danska radiokanalen Radio 24syv försöker nu få tag på kopior av bilderna för att kunna ställa ut dem i Danmark.”

Här har man även fått det hela om bakfoten. De tre personer som hänger från snaror, är en person som man kan kalla en antirasistisk aktivist, en är endast ”känd” i Sverige efter att ha blivit utsatt för ett grovt rasistiskt brott och den tredje personen har, så vitt vi känner till inget med Sverige att göra alls, utan är en Amerikansk dömd brottsling. Man kan också ifrågasätta om Dan Park har rätt att hänga ut någon på ett kränkande sätt för att personer aktivt tar avstånd och försöker motverka rasism i Sverige?

Hela debatten i Deadline är stötande på många vis, då fokus hela tiden tycks ligga på Dan Parks rättigheter att få provocera och kränka andra personer, medan debattörerna helt tycks glömma de personer som faktiskt är brottsoffer i denna sak.

Att konstnärer i sitt utövande skulle stå över andra lagar i vårt samhälle för att få rätt att uttrycka sig, tycks vara många debattörers huvudlinje.

Översättning från programmet Deadline: Katarina Karlsson.

Fatou Touray
Fatou Lusi

Ving ställer in resten av säsongen till Gambia

Coco Ocean Resort & Spa Foto: Fatou Touray, thegambia.nu
Coco Ocean Resort & Spa Foto: Fatou Touray, thegambia.nu

Enligt uppgift kommer Ving att ställa in alla sina resor till Gambia för resten av säsongen. Det innebär att alla resor från den 23 december, även de är inställda. Ving har ännu inte hunnit kontakta sina gambiaresenärer för avbokningar, men planerar börja med det under morgondagen (fredag 10 oktober).

Anledningen till att även resor från den 23 december ställs in är helt enkelt att efterfrågan på gambiaresor fortsatt minska, trots att ingen ebola ännu konstaterats i Gambia.

Det finns fortfarande ingen UD-avrådan på resor till Gambia, utan Vings enda skäl till att ställa in resorna uppges alltså endast vara den minskade efterfrågan.

Vings pressansvarige Magdalena Öhrn låter meddela att samma villkor som gällde vid tidigare inställda resor till Gambia, gäller även för resterande inställda resor. Hon låter även meddela att information till samtliga resenärer kommer att skickas ut inom kort.

Vi har tidigare skrivit om inställda resor till Gambia från Ving:

Samtliga charterresor till Gambia med Ving är inställda fram till jul

 

Fatou Touray
Fatou Touray
Kiqi D Minteh
Kiqi D Minteh

Gambias turistnäring starkt hotad av ebolan – 200 000 i akut behov av mathjälp

Nu varnar FN för ett Gambia i akut behov av mathjälp. Landet har ännu inte drabbats av ebolasmitta, men konsekvenserna som kommit av den epidemi som härjar i Västafrika drabbar Gambia hårdare än vad många kanske förstår.

Foto: Ida Isatou Svenungsson - Thegambia.nu
Foto: Ida Isatou Svenungsson – Thegambia.nu

En av de viktigaste inkomstkällorna i lilla landet Gambia är turismen, enligt CIA World Factbook står turismen för en femtedel av landets BNP. Under många år har Gambia varit ett av världens mest turistvänliga länder. Den afrikanska kontinentens minsta land på den soliga västkusten bjuder på härliga sandstränder, rikt naturliv med otaliga utflyktsmål, en starkt rotad kultur och en gästvänlighet utöver det vanliga. Det är sannerligen ingen överdrift att säga att om man någonsin satt sin fot på ’den leende kusten’, så kommer man att återvända.

Ebolan ett starkt hot

Men så kom ebolan till Västafrika. Tre länder i Gambias närhet är hårt drabbade av den ebolakatastrof som utan konkurrens är det värsta ebolautbrottet i historien. Utbrottet har krävt fler dödsoffer och drabbat fler personer än alla de tidigare utbrotten tillsammans. Till dags datum har antalet misstänkta och bekräftat smittade passerat 8000 och av dessa har nära 4000 dött. Gambia har satt upp bevakning vid alla landgränser och stängt av för flygresor till och från Guinea, Sierra Leone och Liberia. En stark informationskampanj om ebola är igång och allmänheten börjar bli väl medveten om viruset och dess konsekvenser. I Gambia har ännu inget fall av smitta påträffats. Men turisterna är rädda.

Foto: Kiqi D Minteh - Thegambia.nu
Foto: Kiqi D Minteh – Thegambia.nu

Den 25 augusti valde resebolaget Ving att ställa in samtliga inplanerade avgångar till Gambia, fram till den 23 december. Ving menade att man varit tvungna att ställa in avgångarna på grund av minskad efterfrågan på resor till landet. Så snart nyheterna om ebola började kablas ut på nätet började folk dra öronen åt sig och fram emot slutet på sommaren syntes en markant minskning av bokade biljetter till Gambia. De inställda avgångarna blev ett faktum. Besvikelse och ilska, men också oro, från ett stort antal gambiaresenärer lät inte vänta på sig. Självklart en viss oro för ebolasmittan i sig, men främst en oro för vad som kommer att hända med Gambia när turismen så markant kommer att minska.

Nu kommer svaret. Eller i alla fall ett svar på en samlad situation som uppstått i det lilla landet på den leende kusten.

Beroende av turismen

Översvämningar och torka gav Gambia bekymmer under 2011-12, fåglar som åt upp grödor och spred pestsmitta förstörde grödor och odlingar under 2013. I år, 2014, är det ebolaviruset som hotar turistnäringen i landet som är källan till den största oron för lilla Gambia.

Foto: Fatou Touray - Thegambia.nu
Foto: Fatou Touray – Thegambia.nu

”Man räknar med att besökarantalet i landet har minskat med 60 procent jämfört med förra året och turismen är en viktig inkomstkälla för landet. Hur det i slutändan kommer att se ut kan man inte veta idag. När turisthögsäsongen är över i april nästa år kommer man att veta hur den verkliga effekten har blivit,” säger Ade Mamonyane Lekoetje, FN-representant för Gambia, till Reuters.

Turismen och dess ekonomiska stöd är en viktig livlina för jordbrukarna. Socialministern i landet, Omar Sey säger till Reuters;

”Vi uppmuntrar alla gambier att så vad du äter och äta vad du sår, så att vi kan vara matsjälvförsörjande till 2016. Ris och andra råvaror som kan odlas i Gambia skall inte importeras,”

Men för att göra vinster på det som jordbrukarna sår och skördar, så att man också kan försörja sig på sitt jordbruk, kräver turism. Utan turismen drabbas jordbruket.

Stor hunger hotar landet

Krisen i landet har nu blivit så stor att hungern i Gambia har nått rekordnivåer. FN säger att 200 000 människor i landet är i akut behov av mathjälp.

Foto: Kiqi D Minteh - Thegambia.nu
Foto: Kiqi D Minteh – Thegambia.nu

En tredjedel av landets nästan 1,9 miljoner invånare kämpar dagligen med att kunna ställa tre måltider på bordet. Många tvingas sälja sin boskap och ta barnen ur skolan. Allt för att kunna köpa mat.

Fram tills nu har Gambia kunnat hantera sin matsituation och hålla sig matsäkrade genom jordbruk eller andra försörjningsmöjligheter, där turismen varit en del i navet. Det som just nu händer med det lilla landet på den leende kusten är väldigt oroväckande. Att människor tenderar att se Afrika som en enda enhet, ett land, och inte separerar varje land som sitt eget, blir ett stort problem i situationer som denna. Ebolan härjar i Västafrika, men inte i varje land i regionen.

Gambia behöver sin turism.

Västafrika behöver befrias från ebolan.

 

Källor: FN, Reuters,

 

Kiqi D Minteh
Kiqi D Minteh

PRESSMEDDELANDE

ENAR
ENAR

Här har vi valt att lägga upp ett helt pressmeddelande i sin helhet, då vi tycker innehållet är av vikt och då vi tror att det ligger i våra läsares intresse:

PRESSMEDDELANDE

Håller konst i Danmark och Sverige på att bli den ultimata fristaden för rasism?

Bryssel, 8 oktober 2014 – En hovrättsförhandling mot den svenske, självutnämnde konstnären, Dan Park, dömd i augusti för förtal och hets mot folkgrupp, pågår för närvarande i Malmö, Sverige. De kontroversiella konstverken – förbjudna i Sverige på grund av åtal – finns nu till försäljning på nätet i Danmark, där det danska Tryckfrihetssällskapet även kommer att visa bilderna på ett konstgalleri i Köpenhamn den 23 oktober.

”Detta väcker frågan om i vilken utsträckning konst ska kunna användas fritt för att förolämpa minoritetsgrupper, i detta fall miljontals människor med afrikanskt ursprung som lever i Europa, och i de mest extrema fall, hets mot folkgrupp”, säger Sarah Isal, ENAR:s ordförande.

Yttrandefriheten är en hörnsten i demokratin, i synnerhet för konstnärer och journalister. Men när konst eller yttrandefriheten går över gränsen och blir till uppvigling, eller främjande av hat, måste vi sätta vissa gränser. Denna glorifiering av våld mot identifierbara personer som görs av den svenska konstnären, är uppenbart oförenlig med de grundläggande rättigheterna. Hatpropaganda kan uppfattas som en uppmaning att agera och leder ofta till våld.

Detta fall visar på ett oroande underliggande problem: Nedvärderande och avhumaniserande skildringar av svarta människor. Sådana framställningar är inte isolerade händelser och är resultatet av en lång europeisk historia av negation av afrikaner och svarta människors person, rotad i arvet från slaveriet och kolonialismen.

De förstärker djupt rotade, negativa stereotyper av svarta människor och förevigar maktstrukturer inom europeiska samhällen, vilket leder till höga nivåer av diskriminering. De sänder också ut budskapet att rasistiska fördomar är socialt och juridiskt accepterade. Detta kommer i ett sammanhang där andra konstnärliga skapelser förbjöds av liknande skäl i Storbritannien.

”Alla borde agera ansvarsfullt för att avhjälpa dessa vridna representationer, särskilt genom intelligent och känslig konst”, säger Isal och fortsätter, ”Europeiska stater måste visa politisk vilja att bekämpa afrofobin och utveckla effektiva strategier för att motverka den strukturella, likväl som den vardagliga rasismen, som förhindrar inkluderandet av många svarta i det europeiska samhället.”
För ytterligare information, kontakta:

Georgina Siklossy, kommunikation och pressansvarig
Tel: +32 (0) 2 229 35 70 – Mobil: +32 (0) 473 490 531

E-post: georgina@enar-eu.org

Webb: http://www.enar-eu.org

ENAR
www.enar-eu.org
Det europeiska nätverket mot rasism (ENAR) är ett nätverk av medlemsorganisationer i Europa. ENAR bekämpar rasism, rasdiskriminering, främlingsfientlighet och intolerans, främjar jämlikhet för alla, och länkar lokala/regionala/nationella initiativ med EU-initiativ.

 

Översättare:

Kiqi D Minteh
Kiqi D Minteh

Två nigerianska skolflickor har vunnit ett vetenskapspris för en kur mot dålig andedräkt

Skolflickorna Eveshorhema Samuel-Alli och Ibukunoluwa Ruth Oladeinde, som representerade Nigeria vid en Internationell Vetenskapstävling i USA nyligen slog sina medtävlande och vann första pris (Life science award) som var på 1000 dollar. Eveshorhema och Ibukunoluwa tävlade i segmentet som kallas för ”Medicine and Health Science” där deras upptäckt är en kur mot dålig andedräkt. Dom unga vetenskapskvinnorna, endast 14 år gamla, har genom sitt stordåd blivit idoler för många nigerianska tjejer.

Valnötter Foto: Kiqi D Minteh, thegambia.nu
Valnötter Foto: Kiqi D Minteh, thegambia.nu

När Samuel-Alli berättade om hur idén till ”Walnut: Sustainable Solution to Halitosis” (Valnöt, en hållbar lösning mot dålig andedräkt) kom till henne vid en skolresa till en avlägsen del av Nigeria där byborna bjöd dem på valnötter som godis. Hon vaknade upp på morgonen och hennes andedräkt var fräsch utan att hon hade borstat tänderna. Och då mindes hon att hon hade ätit valnötter på kvällen innan hon gick och lade sig. För att testa att det verkligen var valnötterna som gjort susen, så åt hon samma kväll valnötter och resultatet var detsamma.

För att vetenskapligt säkerställa sitt resultat använde man 35 volontärer som bestod av skolkamrater och familjemedlemmar. Försökspersonerna fick prova olika produkter som flickorna tillverkade, valnötstuggummi och valnöts-munskölj. Den tredje gruppen gavs hela valnötter att äta. Under försöksperioden fick inte försökspersonerna borsta tänderna för att inte störa experimentet. För att visualisera effekten fick försökspersonerna blåsa bubblor i en lösning av bly-tri-oxo-nitrat som färgas svart när utandningsluften innehöll bakterier. Kontrollgruppen som inte ätit eller inmundigat några valnötsprodukter, var de enda vars vätska färgades svart. Medan ‘Valnötsgruppens’ olika medlemmars luft inte innehöll bakterier.

Slutsatsen blev att det var alkaloider, oljesyra och tanniner i den afrikanska valnöten som måste döda många av de illaluktande bakterierna och gav en ren och odörfri mun. Förutom att ta bort den dåliga andedräkten så fick man också veta att valnöten har många andra goda egenskaper, däribland att den innehåller mycket antioxidanter och även verkar cancerhämmande.

 

Anders Sporring
Anders Sporring

Tredagars hovrättsförhandling mot Dan Park har avslutats

Justitia Foto: Fatou Darboe, thegambia.nu
Justitia Foto: Fatou Lusi, thegambia.nu

Idag, onsdag den 8 oktober 2014 avslutades en tre dagars hovrättsförhandling mot den så kallade konstnären Dan Park i Malmö. Så sent som i augusti blev Dan Park dömd till sex månaders fängelse för hets mot folkgrupp och förtal. Galleristen som ställt ut Dan Parks verk, Henrik Rönnquist dömdes även han i Tingsrätten, men han kom undan med dagsböter och villkorlig dom.

Domen efter förhandlingen i Hovrätten, som rör tre tidigare domar som Dan Park har överklagat, väntas falla inom kort. Dan Park har under flera år provocerat med sin så kallade konst. Uppmärksamheten handlar alltså inte om konsten i sig, utan i första hand om kränkningar som han upprepade gånger utsätter svarta, romer och judar.

Efter förhandlingarna i Tingsrätten sa ett av brottsoffren, Momodou Jallow följande:

”Jag tänker fortsätta fokusera på kampen mot rasism och inte låta detta påverka mig eller mitt arbete!”

Samtidigt framkom att Momodou Jallow varit relativt ensam och utsatt för Dan Parks supportrar under pauserna till rättegången. Denna gång fanns det ett större antal personer som fanns på plats för att visa Momodou Jallow sitt stöd. Något han uttrycker stor tacksamhet för.

”Jag vill tacka varenda person med namn personligen, men jag kan tyvärr inte göra det, därför skulle jag uppskatta om du kunde förmedla hur tacksam jag är för varenda person som kom ditt för att visa sitt stöd!”

I Danmark, där Dan Park har en större grupp anhängare planeras en utställning av Kristian von Hornsleth där flera av de verk som Dan Park har dömts för i Sverige, ska ställas ut. I tillägg har även en hemsida skapats för Trykkefrihedsselskabets Bibliotek där flera av Dan Parks verk planerar att säljas under rubriken ”Sveriges farligaste bilder”. En debatt har dock blossat upp även i Danmark om det mål som just nu är aktuellt i Sverige. TV-programmet Deadline, har tagit upp det.

HÄR kan du se Deadline.

Yttrandefrihet
Yttrandefrihet

Jag kan inte se det som något annat än att ytterligare en väg öppnas för fortsatt kränkning av Momodou Jallow och de övriga brottsoffer som är utsatta för Dan Parks så kallade konst och inte bara de uppenbara brottsoffren, utan även alla afrosvenskar som strider för sina mänskliga rättigheter att bli betraktade som de människor vi alla är.

I det danska tv-programmet konstateras att Danmark är ett friare och mer accepterande land. Då undrar jag: för vem? För vita svenskar och danskar som vill ”uttrycka sin konst”? Inte är det ett friare land för afrosvenskar som blir uthängda som N-ordet-slavar och så vidare i alla fall…

Fatou Lusi
Fatou Lusi

Till minne av avskaffandet av den transatlantiska slavhandeln i Sverige

Kunta Kinte Island, Gambia. Foto: Fatou Touray, thegambia.nu
Kunta Kinte Island, Gambia. Foto: Fatou Touray, thegambia.nu

I morgon, torsdag 9 oktober, kommer Malmö åter att hålla ett seminarium till minne av avskaffandet av den transatlantiska slavhandeln i Sverige. Konferensen kommer att hållas på Malmö Högskola och är ett samarbete mellan Malmö stad och ett flertal andra aktörer.

Slaveriets avskaffande
Slaveriets avskaffande

Seminariet kommer att innehålla många intressanta och viktiga programpunkter och alla som har möjlighet att delta, besök gärna denna konferens. Flera personer med stor kunskap kommer att föreläsa och dela med sig av sin kunskap och sina erfarenheter i dessa viktiga ämnen.

Några av de inbjudna talarna är: Tobias Hübinette (bland annat medförfattare till Afrofobi-rapporten), Osmond Othman Karim (filmregissör, Raskortet), Viveca Motsieloa (doktorand, Uppsala Universitet) och många fler.

För dig som är intresserad av dessa frågor och vill lära dig mer, samt delta i samtal om afrofobi är det här lite av årets händelse, så missa den inte om du har möjlighet att gå!!

Mer om konferensen kan du läsa HÄR!

Fatou Touray
Fatou Touray

Ebolasjuke mannen i USA har dött

Den liberianske man som visade sig smittad med ebola, efter att ha anlänt till USA från Liberia, har dött.

Han är den första personen att diagnostiseras med ebola i USA, efter att ha smittats med viruset i Liberia, och har hållits isolerad i Dallas, Texas, sedan symptomen bröt ut.

Ett tiotal personer som varit i kontakt med mannen hålls under observation och isoleras från allmänheten av säkerhetsskäl.

Liberias regering har i ett uttalande anklagat mannen i fråga för att ha ljugit under ed och lät meddela att man ämnade dra honom inför rätta om han tillfrisknade. Nu blev det inte så och patienten avled under onsdagen efter att ha behandlats med en experimentell medicin.

Anklagelserna mot mannen grundar sig i det obligatoriska ebola-frågeformulär som avresande från landet fyller i. Mannen ska ha angett att han inte varit i kontakt med någon ebolasmitta, trots att han ska ha tagit en smittad person till sjukhus i Liberia.

I USA fortsätter man att hålla de riskpersoner som mannen haft kontakt med under uppsikt och ingen av dessa har ännu visat några symptom. Inkubationstiden beräknas vara upp till 21 dagar och mannens första symtom gjorde sig tillkänna runt den 25 september.

 

Bild: CDC-Cynthia Goldsmith

Kiqi D Minteh
Kiqi D Minteh