Den 25 maj varje år infaller Africa Day, en dag som firas till minnet av bildandet av Organisationen för afrikansk enhet (Organisation of African Unity, OAU). Organisationen var föregångaren till det som idag är känt som Afrikanska unionen och bildades 25 maj 1963.
Foto: Pixabay
Africa Day var tidigare känt som African Freedom Day eller African Liberation Day, och bakgrunden till firandet av dagen kommer från just bildandet av Organisationen för afrikansk enhet. Syftet med organisationen var från början att stödja och främja självständighet från koloniala makter för de afrikanska stater som 1963 ännu inte fått sin frihet, samt att verka för förbättrade levnadsvillkor för alla människor på den afrikanska kontinenten.
Uppmärksammandet av Africa Day skulle syfta till att årligen uppmärksamma just den frihetskamp som skedde runt om på kontinenten samt symbolisera det afrikanska folkets beslutsamhet att frigöra sig från utländsk dominans och exploatering.
I och med kontinentens frigörande och växande självständighet har dagen kommit att handla mer och mer om att fira och uppmärksamma afrikansk kultur, historia och samtidigt den enorma diversitet och mångfald som kontinenten besitter. Dagen firas därmed både i afrikanska stater men också i den afrikanska diasporan världen över. I bland annat Gambia, Namibia, Zambia, Ghana och Mali är Africa Day en officiell helgdag.
För att lyfta och hylla den afrikanska mångfalden på Africa Day är tipset att läsa en av Afropés riktiga godbitar,Afrikas otroliga mångfald – visste du att…Så dagen till ära, ta chansen att utöka kunskaperna med lite spännande fakta om den afrikanska kontinenten.
Det var tidigare i år som Marocko ansökte om att återigen bli en del av den Afrikanska unionen efter att ha lämnat 1984, då unionen erkände Västsahara som självständigt. Mer om detta kan du läsa HÄR.
Marockos ockupation av Västsahara. Foto: Pixabay
När Marocko nu åter vill bli en del av unionen kommer kritiska röster från Västsahara. Kritiken handlar främst om att Marocko inte uppfyller och respekterar Afrikanska unionens grundprinciper om frigörandet av de afrikanska staterna, då man menar att Marocko i själva verket är en kolonisatör av Västsahara.
Samtidigt har Marockos kung Mohammed VI turnerat runt i olika afrikanska stater sedan landet ansökte om förnyat medlemskap i juli i år. Syftet med dessa statsbesök har varit att söka stöd från andra afrikanska statsöverhuvuden för ett godkännande om återinträde i unionen.
I en intervju med BBC säger Västsaharas utrikesminister Mohamed Salem Ould Salek: ”Vi kämpade mot kolonialism och apartheid; hur kommer det sig att vi nu ska acceptera ett land som offentligt och högtidligt deklarerar att de ockuperar delar av ett land som är medlem i Afrikanska unionen?”
Västsahara menar därmed att Marocko bör nekas återinträde i unionen så länge ockupationen av Västsahara kvarstår. Marockos öde avgörs dock inte för än i januari 2017 då Afrikanska unionen sammanträder för att rösta i frågan.
Marocko lämnade Organisation of African Unity (föregångaren till Afrikanska Unionen, AU) 1984 efter att organisationen officiellt erkänt Västsaharas självständighet. Nu, drygt 30 år senare har Marocko lämnat in en ansökan om att åter gå med i AU, trots att problematiken kring Västsahara kvarstår.
Statsvy i Rabat, Marocko. Foto: Pixabay
Västsahara som ockuperats av Marocko sedan 1975 har länge varit en omtvistad fråga, där man på många håll internationellt sett hållit en neutral inställning och istället manat till att konflikten ska lösas på ett fredligt sätt mellan Västsahara och Marocko. Marocko anser dock att Västsahara tillhör landets södra provinser, och med jämna mellanrum uppstår dispyter med omvärlden. Så sent som i mars i år hotade Marocko med att dra tillbaka sina styrkor från FNs fredsbevarande missioner runt om i världen, på grund av diskussioner kring Västsahara och Marockos ockupation.
När Afrikanska Unionen, då under namnet Organisation of African Unity, 1984 erkände Västsaharas självständighet lämnade Marocko unionen i protest mot beslutet och har sedan dessa vägrat att ansluta sig igen. Efter 32 år verkar dock Marocko ha ändrat sig, och inför unionens sammanträde i Kigali, Rwanda sände den marockanske kungen Mohammed VI en delegation för att lobba för Marockos inträde i unionen igen.
Blir Marocko åter en del av AU innebär det att unionen är komplett, då alla länder på den afrikanska kontinenten då återigen är medlemmar. Samtidigt så meddelar unionen att de kommer fortsätta kämpa för att tillgodose det västsahariska folkets rättigheter och jobba för en folkomröstning gällande Västsaharas frihet.
Afrikanska Unionen har sedan dess etablering år 2002 strävat efter ökad integration mellan de afrikanska länderna, med målsikten att kunna utveckla en enad och stark kontinent. Unionens senaste idé som kan komma att förverkligas är skapandet av ett pass som ska vara giltigt för samtliga länder inom sammanslutningen. Samtidigt tampas många av de afrikanska länderna med problem som ständigt sätter käppar i hjulet för en ökad integration, och framtidsvisionen av Afrika som en enad kontinent är delad – realistisk enligt många, overklig enligt andra.
Bild: Pixabay
En kontinent – ett pass?
Förslaget om att skapa ett pass till hela den afrikanska kontinenten har diskuterats under flera år och nu ska idén snart sättas i verket. Med ökad integration som huvudsakligt mål är Afrikanska Unionens vision att skapa en sammanslutning, likt Schengen-området i EU, där det ska råda fri rörlighet mellan länderna. Målsättningen är att till år 2018 avskaffa kravet på visum för medborgare inom unionens länder och deras resor inom denna, samt att redan till nästa år utveckla frihandelsavtal mellan samtliga länder på kontinenten. Projektet syftar bland annat till att gynna den intra-afrikanska handeln, som i nuläget är relativt låg, men också att höja kontinentens internationella konkurrenskraft och bli en starkare spelare på den globala marknaden.
De första som ska få prova på de kontroversiella passen är ländernas respektive ledare och därefter planeras passen att lanseras inom de närmsta tre åren. Idén har varit omstridd då de parter som har varit motståndare till passet har hävdat att en kontinent där gränserna suddas ut utgör en stor risk i nuläget, inte minst på grund av risken för fortsatt etablering av militanta grupper som exempelvis Boko Haram. De menar även på att passet kan äventyra folkhälsan, med förhöjd risk för spridningar av sjukdomar och epidemier, refererat till ebola-utbrottet under 2014.
Kontinentens försummade utveckling sedan självständighetsboomen
Åren efter andra världskriget följdes av många afrikanska länders självständighet från deras kolonialmakter. Föga förvånande hade många länder på kontinenten svårigheter att komma på fötter igen efter årtionden av exploatering av de europeiska länderna, och till stor del på grund av detta är postkoloniala Afrika ofta kopplat till ekonomisk stagnation, politisk instabilitet och fattigdom. Många av länderna har även problem med utbredd korruption och således också bristande förtroende för politiska ledningar, polisväsen och rättssystem. Dessa fenomen har präglat många länder på kontinenten, men de ensidiga mediala strömmarna har också bidragit till att skapa en global, negativ bild av de afrikanska länderna. Bland annat har The Economist, som är en av de mest populära nyhetstidskrifterna i världen, rubricerat Afrika som ”den hopplösa kontinenten”och andra medier har likaså uteslutit de framgångssagor som har utspelat sig i länderna.
Bild: Botswana, Pixabay
Det finns emellertid en annan bild av Afrika som det sällan pratas om. Många av de afrikanska länderna är med på topplistan över de snabbast växande ekonomierna i världen, där Etiopien låg i topp under 2015. Afrika är även den snabbast ekonomiskt växande kontinenten i världen – mycket tack vare de stora mängder naturresurser som finns där men också på grund av ökad politisk stabilitet i flera av länderna. Siffror gällande fattigdom och analfabetism på kontinenten är ständigt fallande, och många av de afrikanska ländernas HDI (Human Development Index) ökar. Vissa menar på att Afrika har potential att göra ungefär samma resa i dess ekonomiska utveckling som Asien har gjort, och det största hoppet läggs då på de stora ekonomierna Nigeria och Sydafrika.
Afrikanska Unionens arbete
Afrikanska Unionens arbete vilar på just kontinentens potential och deras projekt utförs utifrån fem centrala punkter; delade värderingar, partnerskap, entreprenörskap, regional integration och utveckling av infrastruktur. Den sistnämnda har varit nära kopplat till introduktionen av det internationella passet, då många länders bristfälliga infrastruktur är det som tidigare har hindrat möjligheterna för ökad förbindelse inom kontinenten. Enligt Unionen är alltså passet en central del gällande de involverade ländernas fortsatta utveckling och den långsiktiga ambitionen om en integrerad och stark kontinent som lever upp till sin fulla potential.
Uppdaterad: 2016.05.18
Afropé tillsammans med flera andra medier gick i veckan ut med nyheten om att Haiti inom kort, närmare bestämt i juni, officiellt skulle komma att ansluta sig till Afrikanska unionen. Som första land inom den afrikanska diasporan sades karibiska Haiti bli det första icke-afrikanska landet att väljas in i unionen. En nyhet som visat sig vara felaktig och som nu dementerats på Afrikanska unionens webbplats.
Haiti kallar sig ofta för ”… en liten bit av Afrika i Västindien” och kulturellt och historiskt har landet starka och betydande kopplingar till den afrikanska kontinenten och dess länder.
Haiti delar mycket av kulturerna i Afrika, det religiösa praktiserandet och det sociala beteendet. Det är lätt för en haitier att känna igen sig i många av länderna på den afrikanska kontinenten, vilket givetvis inte är särskilt konstigt sett till Haitis historia.
Under den transatlantiska slavhandeln var Haiti en av flera karibiska öar dit många förslavade afrikaner skeppades och hela Haitis nuvarande ursprungsbefolkning består av afrikaner, främst västafrikaner och därför känner naturligtvis många haitier sig hemma just i länderna på den afrikanska västkusten.
En anledning till att Haiti sägs vilja gå med i AU ska vara de ekonomiska banden till den afrikanska kontinenten, ett ekonomiska intresse som går båda vägar. Haiti är ett av de länder som är intressanta för många företagare i länder i Afrika och Haiti vill utveckla sina industrier och sin turism, vilket skulle kunna komma att gynnas om man blev en del av AU och på så sätt förenklat möjligheter till handel mellan de båda parterna.
Afrikanska unionen låter meddela att det enligt dess grundföredrag, artikel 29.1, endast är länder i Afrika som får lov att ansluta sig till AU. Man är dock noga med att lyfta fram vikten av att fortsätta bygga broar mellan Afrika och den afrikanska diasporan. Under ett toppmöte i Johannesburg 2012 påbörjades jobbet med att fördjupa relationen mellan Afrika och den afrikanska diasporan och de slutsatser som drogs vid detta möte håller nu på att genomföras.
Det finns en African Union Global Diaspora Summit Declaration som arbetats fram för att jobba för att upprätthålla och utveckla kontakt med människor med afrikanskt ursprung som lever i diasporan (utanför Afrika), alltså i bland annat Europa, USA, Latin- och Centralamerika. Idag finns ännu så länge fem afrikanska regioner och ett förslag finns om att den afrikanska diasporan i världen ska bli den sjätte – ett förslag som ännu väntar på att ratificeras av AU:s medlemsstater.
Wyclef Jean, Liseberg – Foto: Afropé | Kiqi D Minteh
För Haitis del är alltså (än så länge) endast ett godkännande om en afrikansk sjätte region – en diasporaregion – det man kan sätta sitt hopp till när det gäller att komma närmare Afrika.
Haiti kämpar liksom flera av länderna på den afrikanska kontinenten, med att bli fria från bistånd ifrån Väst och kunna försörja sig själva. Samtidigt har de också många gånger fått hjälp från länder i Afrika, så som till exempel Senegal som erbjöd plats åt de många haitier som stod hemlösa och blottade efter den hemska jordbävningen som drabbade landet 2010.
Haiti är en republik belägen i Västindien och utropade sin självständighet från Frankrike den 1 januari 1804 efter ett slavuppror. Landets nuvarande president är Jocelerme Privert.
Några kända personer med rötter i Haiti: NBA-basketspelaren Blake Griffin, sångarna/musikerna Usher, Pras Michael och Wyclef Jean, skådespelarna Garcelle Beauvais och Zoe Seldaña Perego.
Afropé ber om ursäkt för den felaktiga information som tidigare publicerades i denna artikel.
Dagligen kämpar afrikanska kvinnor mot strukturer som begränsar och förtrycker dem. De avsägs rätten till de mest basala behov och rättigheter, men kampen fortsätter. I juni 2015 beslutade den Afrikanska Unionen (AU) att följande år skulle gå under namnet ”2016: African Year of Human Rights with Particular Focus on the Rights of Women”. I januari i år hölls första toppmötet.
Foto: Viktor Wrange
Året 2016 markerar en milstolpe i Afrikas och det internationella samfundets arbete för jämställdhet och kvinnors rättigheter. ”African Charter on Human and People’s Rights” firar 30 år, och fas två av det ”African Women’s Decade 2010-2020” inleds. Internationellt är det 36 års sedan skapandet av Kvinnokonventionen, och Pekingdeklarationen, vilken är den främsta internationella policyn för jämställdhet, har 21 års jubileum.
AU har med åren tagit fram flera instrument i syftet att stärka kvinnans position i det afrikanska samhället, arbetet är dock långt ifrån över. Strukturer och normer är ofta tröga att förändra och kvinnors möjlighet att nyttja sina rättigheter är i många fall ytterst begränsat.
Enligt Unionen är några av utmaningarna ekonomisk exkludering och finansiella system som vidmakthåller diskrimineringen av kvinnor. Begränsat deltagande inom politiken och samhällslivet. Bristande tillgång till utbildning och bevarande av flickor i skolan. Könsbaserat våld, skadliga traditionsbaserade sedvänjor. Exkludering av kvinnor från fredsdiskussioner, exempelvis som medlare.
Den 21-31 januari i år hölls Unionens 26:e toppmöte i Etiopiens huvudstad Addis Abeba. Efter mötets avslut publicerades ett pressmeddelande på Unionens hemsida där ordföranden för ”African Union Women Gender and Development (AUWGDD)”, Mahawa Kaba Wheeler, adresserade frågan om aktiviteter och temat kvinnors rättigheter.
Mahawa meddelade att ”The Women Gender and Development Directorate” (WGDD) har mandat att införa och med full fokus främja jämställdhet och kvinnors rättigheter inom hela Unionen. Exempel är; övervaka samt utvärdera införandet av könsperspektiv i program, policys och aktiviteter inom AU:s kommission (AUC). Arbeta för att könsperspektiv ska ingå i allt arbete inom övriga AU-organ samt medlems stater. Stödja policys och aktiviteter som stärker kvinnors ekonomiska, politiska och sociala position. Utföra könsrelaterad utbildning. Skapa kampanjer, bygga relationer och nätverka i syftet att förespråka dessa frågor. Direktoratet leds av Dr Nkosazana Dlamini Zuma, ordförande för AUC.
Vidare menar Mahawa att WGDD’s mandat uppstått som ett resultat av de många hinder unionen möter i den omfattande könsdiskriminering och ojämlikhet som drabbar afrikanska kvinnor än idag.
Direktoratet överser även implementeringen av AU:s ”Gender Architecture” vilket innefattar sex instrument som guidar unionen, dess tillhörande organ, samt medlemsstater. Dessa är:
1) Konstitutionellt: African Constitutive Act.
2) Rättsligt: Protocol to the African Charter on Human and People’s Rights on the Rights of Women in Africa (Maputo Protocol)
3) Rapportering: The 2004 Solemn Declaration on Gender Equality in Africa (SDGEA)
4) Policy: The 2009 AU Gender Policy
5) Implementering: The 2010 African Women’s Decade (2010-2020)
6) Finansiellt: The Fund for African Women
Mahawa meddelade att som en del av framtida utveckling kommer Direktoratet skapa en ny könsstrategi som gäller från 2017 och framåt.
Afropé 