Etikettarkiv: afrofobi

Malmö – Sveriges huvudstad i kampen mot afrofobi

Detta bildspel kräver JavaScript.

Den 9:e oktober var en stor dag för många afrosvenskar. För 168 år sedan denna dag avskaffade Sverige sin del i den transatlantiska slavhandeln den sista förslavade människan från den afrikanska kontinenten släpptes fri. I Malmö uppmärksammas denna dag årligen och i år höll man på Malmö högskola ett minnesprogram på initiativ av Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa (AFR), i samarbete med bland andra ABF Malmö , Malmö mot diskriminering (antidiskrimineringsbyrån) och Malmö stad. Samtidigt gör regeringen under hösten, genom Sveriges kultur – och demokratiminister, Alice Bah Kuhnke, en kunskapshöjande resa för att föra dialoger med utsatta grupper om rasism och främlingsfientlighet. Den 9:e oktober var ministern på plats i Malmö för att möta ett trettiotal aktivister och afrosvenska representanter i stadshuset i Malmö. Under förmiddagen deltog ministern också i minnesdagsprogrammet på Högskolan. Undertecknade hade äran att vara inbjudna till fredagens samtliga programpunkter i Malmö.

Tillsammans med ett flertal aktivister och afrosvenska representanter från hela landet samlades vi i Malmö högskola tidigt på fredagsmorgonen 9:e oktober. Temat för dagen var ”Slavhandelns arv – röster från dagens afrosvenskar”. På agendan fanns föreläsningar, tal av kultur- och demokratiministern och paneldiskussion.

Dagen var otroligt produktiv och helt fantastisk, sprängfylld med massor av inspiration och känsla av gemenskap. Tillsammans med en grupp av Sveriges absolut främsta afrosvenska aktivister och allierade kunde vi lyfta energin för kampen mot afrofobin i vårt land och möta en ödmjuk Bah Kuhnke som inte är rädd för att göra sig obekväm i kampen för allas lika värde och en framtid där våra afrosvenska barn inkluderas på lika villkor som vita svenska barn.

Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke - Foto: Afropé|Kiqi D Minteh
Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke – Foto: Afropé|Kiqi D Minteh

Kulturministern inledde morgonen med ett välkomsttal på Malmö högskola där hon började talet med att berätta om hur stolt hon är över Malmö och dess engagemang i arbetet mot afrofobin. Målet med ministerns turné under hösten är att på uppdrag från regeringen träffa personer från civilsamhället och diskutera de olika former av främlingsfientlighet som genomsyrar vårt samhälle. Ministern betonade starkt hur viktigt det är att förstå att vi brottas med olika typer av rasism, som alla har olika historia. Afrofobin, antiromanismen, islamofobin och antisemitismen är alla rasism, men det är olika rasism som man kan förstå och arbeta med på olika sätt. Ministern talade också om hur viktigt det är att vi talar om den strukturella rasismen i Sverige och erkänner den, oavsett hur ont det gör. Hon avslutade sedan med att tacka Malmö å regeringens vägnar.

Innan ministern påbörjade sitt välkomsttal stod AFR:s ordförande Malcolm Momodou Jallow i talarstolen och höll ett inledningstal för att starta dagen. Jallow pratade om hur tydligt vi kan se de ojämlika förutsättningarna som finns för afrosvenskar i det svenska samhället. Hur rapporten från expertgruppen från FN visar på de problem som finns och hur vi måste arbeta för att komma till rätta med detta. Samlingen idag är också den första aktivitet som hålls i Sverige sedan ”Decenniet för människor med afrikanskt ursprung” startade. Sverige och övriga Europa missade att skapa ett engagemang kring året som hölls i samma anda 2011 och nu har FN gett Europa chansen att under ett helt decennium (2015 – 2024) lyckas med att uppmärksamma och erkänna denna marginaliserade grupp. Det är just det ordet vi har med oss under hela denna dag; Erkännande.

Sveriges del i slaveriet

Kitimbwa Sabuni, talesperson för Afrosvenskarnas Riksförbund - Foto: Afropé|Kiqi D Minteh
Kitimbwa Sabuni, talesperson för Afrosvenskarnas Riksförbund – Foto: Afropé|Kiqi D Minteh

Som första föreläsare är Kitimbwa Sabuni inbjuden. Sabuni är samhällsdebattör och organisationsutvecklare. Han är också talesperson för Afrosvenskarnas riksförbund och har bjudits in för att hålla en föreläsning om Sveriges koloniala historia och roll i den transatlantiska slavhandeln. Sabuni förmedlar under en timmes tid mer historia om den svenska inblandningen i slaveriet än någon historielärare lyckats göra under hela vår skoltid, och säkerligen alla andra svenska elevers med. Han talar om de svenska slavkolonierna Cabo Corso (utanför Ghana) och Saint-Barthélemy (Karibien), och om hur Linné delade in människor i raser med tillhörande egenskaper, där afrikanen var den ociviliserade, obildade och lata mannen. En timme med Sabuni är allt som krävs för att åtminstone komma till insikt med en historia som vi i Sverige så länge förnekat.

I bänkarna sitter åhörare som inte haft en aning om omfattningen i Sveriges del av slaveriet. Ett slaveri som förstört runt 15 miljoner människoliv och satt Afrikas historia på halt – en förintelse utan dess like. Sabuni talar om hur ordet förintelse inte kan vara vigt till endast vita kroppar. Han talar om hur bilden av den svarta kroppen fortfarande lever kvar, hur detta påverkar oss i alla delar av livet, hur svarta är överrepresenterade i lågutbildningsyrken och som boende i hyreslägenheter. Hur det finns en rangordning bland rasifierade, där svarta hamnar längst ner på skalan. Hur en högutbildad afrosvensk, i snitt, tvingas att söka fyra gånger fler jobb inom sitt yrke, än en vit med samma kompetens, för att få ett jobb. Detta är en del av konsekvensen från slaveriet och hierarkin som skapats av vita européer som Linné, Locke, De Geer och drottning Kristina… och även om vi läst om det och vet om det, så kryper det och smärtar hela kroppen när Sabuni slutligen avslutar sitt framförande.

En välbehövlig paus där AFR bjöd på förfriskningar följde på Sabunis föreläsning och efter fikapausen stod den brittiska aktivisten och grundaren av Operation Black Vote, Simon Woolley, i talarstolen.

Simon Woolley på besök

Simon Woolley - Foto: Afropé|Kiqi D Minteh
Simon Woolley, Operation Black Vote – Foto: Afropé|Kiqi D Minteh

Woolley talade om engagemanget för svarta och kampen mot afrofobin i Storbritannien och hur vi i Sverige kan inspireras och ta lärdom. Han talade om mobilisering och rätten till politiskt deltagande och engagemang. Woolley menade också att en viktig del i kampen för att minska afrofobi och främlingsfientlighet är att just förebygga det som är främmande. Få en närhet mellan grupper som är främmande för varandra. Ju mer vi utsätts för eller konfronteras med det som är främmande, desto mindre fientliga blir vi.

Som konkret exempel från just Storbritannien nämnde Woolley den brittiska TV-tävlingen ”Bake Off” som i år vanns av en muslimsk kvinna som bar hijab. Under säsongens gång blev den brittiska TV-publiken mer och mer bekanta med kvinnan – de såg hennes känsloregister och de såg henne regelbundet stå och göra något av det mest normala i vår vardag, baka – och mot slutet av säsongen hade majoriteten fallit pladask för henne och hon tog hem vinsten.

Med enorm energi höll Woolley håv uppe på scenen och med ett engagemang som verkligen lyfte känslan och andan inne i lokalen. Han lyfte fram var och en av våra tidigare talare och var noga med att påpeka vilket otroligt unikt tillfälle vi tilldelats denna dag med en minister som på ett så engagerat sätt vigt hela dagen till att vara med oss. Woolley betonade också under dagen att när ministern ställer sig upp till stöd för frågor som gäller afrosvenskar, vilket hon kommer att göra, så kommer hon få otroligt mycket motstånd och fiender – ett motstånd som till största del säkert kommer att ske bakom kulisserna – då är det otroligt viktigt att vi alla som stöds av hennes arbete visar vårt fulla stöd för hennes engagemang och det arbete hon för oss.

Dagen på högskolan avslutades med en paneldiskussion där undertecknade fanns med som inbjudna. Tillsammans med vänsteraktivisten Fatuma Awil, Kitimbwa Sabuni och forskare Tobias Hübinette pratade vi om ämnet ”Afrofobi – en verklighet för många som osynliggörs i dagens Sverige”.

Med våra olika områden av erfarenhet så som aktivism, forskning, samhällsdebatt och historia, journalistik, skola och mediestrategi samtalade och lyfte vi den problematik vi ser inom de olika områdena och där vi som samhälle, både civilt och professionellt kan arbeta tillsammans för att komma tillrätta med afrofobin, som är ett arv vi påtvingats i efterspelet av slaveriet.

Dialogmöte med kultur- och demokratiministern

Dialogmöte med kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke - Foto: Afropé|Kiqi D Minteh
Dialogmöte med kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke – Foto: Afropé|Kiqi D Minteh

Efter lunch var en grupp på ett trettiotal aktivister och afrosvenska representanter inbjudna att träffa kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke i ett slutet dialogmöte, där också en utvald grupp observatörer och åhörare under två timmar fick möjlighet att lyssna till de diskussioner som fördes. Dialogmötets fokus var afrofobin i Sverige och hur vi skall jobba för att komma till rätta med den. Vad regeringen behöver göra och vilka resurser som behövs i samhället. Närvarande vi mötet var förutom undertecknade bland annat Fatou Kahn, Rukiya Egal, Mahina Chipumbu Havelius och Maria Dexborg som representanter från AFR, filmaren Osmond Karim, Simon Woolley, Kitimbwa Sabuni, Tobias Hübinette, Centrum mot rasisms ordförande Godwyll Osei-Amoako, Syna Ouattara (som författat förstudien om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot personer av afrikanskt ursprung) och givetvis AFR:s ordförande Malcolm Momodou Jallow.

Vi berörde frågor som kommer att ingå i den handlingsplan mot olika former av rasism som regeringen nu skall ta fram, och i vårt fall just afrofobin. Bland det som diskuterades fanns bland annat;

  • Kan vi som svarta använda hela vår person, eller måste vi så kallat ”vittvätta” oss själva för att bli lyssnade till.
  • Finns det möjlighet till utbildningspaket runt rasism för att få in rätt kompetens i skolorna, för att inte lägga ansvaret på eldsjälar så som det är idag.
  • Stor vikt lades vid att vi måste stärka den yngre generationen, både i skola, genom ungdomsgrupper och i politiken.
  • Det behövs en vidare kunskap kring olika begrepp som afrofobi, rasifiering och nolltolerans mot kränkande ord och uttryck.
  • Medvetenhet kring både den hatiska och den exotifierande sidan av rasismen behöver ökas.
  • En inventering av läroplanen, lärarutbildningen och läroböckerna.
  • Oberoende utredning av poliser som anmäls för hatbrott, rasprofilering och kränkande behandling.
  • Hur vi behöver ges möjlighet till att självidentifiera oss som afrosvenskar i olika formulär. Detta skall naturligtvis vara baserat på valfrihet.

Ministern berättade om hur polisen kommer att göra en kompetensutveckling av deras tre hatbrottsenheter i landet, samt att hon själv tagit in Rättviseförmedling som medarbetare för att utveckla kompetensen på olika positioner och departement i landet. Hur hon själv tillsammans med utbildningsminister Fridolin beslutat att inleda ett samarbete mellan kultur och utbildningsdepartementet, vilket applåderades av många i rummet. Bah Kuhnke tryckte också på hur viktigt hon anser Malmö stads jobb mot afrofobin är och att de står som förebilder för övriga landet. Hon uppmanade oss att fortsätta kämpa för ett lyftande av den 9:e oktober, även om inget riksdagsbeslut skulle tas för att minnas dagen. Civilsamhället och organisationer har all möjlighet att få till en minnesdag som hålls av samhället även om den inte skulle antas som officiell minnesdag av riksdagen. Bah Kuhnke avslutar med att betona att ”vi måste synliggöra, annars syns det inte”.

Röster från minnesdagen av Sveriges avskaffande av sin del i den transatlantiska slavhandeln - Bild: Afropé
Röster från minnesdagen av Sveriges avskaffande av sin del i den transatlantiska slavhandeln – Bild: Afropé

Som avslutning på mötet gavs Malmöpolitiker som suttit som åhörare en stund att lämna några ord om deras uppfattning och hur de ser på det som diskuterats under mötet och jag tror att Kitimbwa Sabuni sa det bäst när han kommenterade det som sagts av dessa politiker och den anda som bjudits på under dagen.

”Malmö är inte som någon annan stad i detta land. Om politiker i övriga landet varit som er som är här- från partier från båda sidor – då hade vi haft mycket mindre problem med rasism i det här landet. Malmö är definitivt Sveriges huvudstad i kampen mot afrofobin!”

Dagen avslutades med en kulturkväll i Sofielund Folkets Hus, som arrangerades av Vänsterpartiet, med Malcolm Momodou Jallow i spetsen. En kväll med tal, dialogsamtal, mingel, mat och tacktal som gav ett bra avslut på en minnesvärd dag.

Afropé vill rikta ett stort tack till Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa och dess ordförande Malcolm Momodou Jallow, som planerat och arrangerat dagen, och som tillsammans med aktivister och politiker idag har visat, för att citera Kitimbwa Sabuni, att… Malmö är Sveriges huvudstad i kampen mot afrofobin!

Låt nu övriga städer ta efter!

Mer om ”röster om afrofobi” på regeringens webbplats
Läs Simon Woolleys sammanfattning av dagen här (engelska)

 

Kiqi D Minteh & Teysir Subhi
Kiqi D Minteh
&
Teysir Subhi

BRÅ rapporterar om stor ökning av hatbrott mot afrosvenskar

Mellan år 2008 och 2014 har antalet hatbrott mot afrosvenskar ökat med cirka 41 procent, enligt Brottsförebyggande rådet (BRÅ). Afrosvenskar drabbas i högre utsträckning än andra minoriteter. I februari 2014 rapporterades det att hatbrott mot afrosvenskar ökat mellan 2008 och 2012 med 24 procent och dessa siffror finns även med i Afrofobirapporten, framtagen på uppdrag av regeringen, som släpptes då. Trots denna rapport med tydliga, konkreta rekommendationer på vilka åtgärder som kan genomföras för att komma åt den ökade afrofobin i Sverige, har inga åtgärder vidtagits och ökningen har bara fortsatt.

Foto: Fatou Touray, Afropé
Svarta män är särskilt utsatta för afrofobiska brott Foto: Fatou Touray, Afropé

I dagarna kom även skarp kritik mot Sverige av FN i en rapport som Afropé gjorde en sammanfattning och översättning till svenska på och förhoppningen är nu att svenska regeringen tar dessa ökningar på allvar och är villiga att arbeta för att även afrosvenskar ska känna sig trygga i Sverige framöver. En trygghet som många idag inte upplever. Läsning av rapporten eller sammanfattningen av den, rekommenderas varmt av Afropé.

Svarta män ska vara särskilt utsatta för afrofobiska brott, en verklighet som även media har återspeglat de senaste åren.

Godwyll Osei-Amoako, ordförande i Centrum mot Rasism är djupt oroad över BRÅs rapport. Han säger till Afropé:

Godwyll Osei-Amoako, ordförande för Centrum mot rasism Foto: Fredrik Bergenkvist, Afropé
Godwyll Osei-Amoako, ordförande för Centrum mot rasism Foto: Fredrik Bergenkvist, Afropé

”Jag är djupt oroad över den skrämmande hatbrottsstatistiken i BRÅs rapport. Den ökande rasismen i samhället kräver tydliga riktade åtgärder som är hållbara och substantiella. I synnerhet för den afrosvenska minoriteten som trots sin relativa synlighet ändå osynliggörs när bland annat medel ska skjutas till och rättvisa skall utkrävas.

De sedvanliga likabehandlingsplanerna bör förstärkas med konkreta åtgärder som ämnar att behandla och stötta minoriteter efter deras specifika behov och förutsättningar. Om inte, riskerar vi att minoriteter såsom den afrosvenska osynliggörs i större utsträckning än vad som redan sker.

Tiden är inne för seriösa krafttag i syfte att motverka den växande afrofobin i Sverige, den svenska regeringen bör ta till sig kritiken från FNs expertgrupp samt ta vara på kunskapen som finns kring afrofobin i Sverige och hur man kan gå tillväga för att bekämpa den.”

FNs kritik mot Sverige gällade afrofobi

Fatou Touray

Klarar vi inte att känna empati med "alla" utsatta?

Personen på bilden har inget med texten att göra - Foto: Afropé|Fatou Touray
Personen på bilden har inget med texten att göra – Foto: Afropé|Fatou Touray

Bilden på pojken Alan. Nej jag tycker inte att den skulle ha publicerats. Av flera anledningar. Det betyder inte att jag inte ser det goda i de reaktioner och den opinion som kommit av bl. a den bilden. Dock anser jag det integritetskränkande och avhumaniserande med bilder av detta slag, oavsett resultatet av dess publiceringar. Jag hoppas däremot att debatten kring bildens publicering kan fungera som ett uppvaknande där vi lär oss att reagera och agera innan bilder av detta slag ens ”behöver” bryta igenom – detta gäller i allra högsta grad, eller kanske framförallt också bilder på svarta kroppar.

Jag finner det djupt problematiskt hur tydligt man ser skillnad i reaktionerna som kom sig av bilden på Alan, som är icke-svart, jämfört med reaktionerna på alla de bilder av döda svarta kroppar, som vi tyvärr fått bevittna allt för många gånger genom åren. Jag finner det väldigt problematiskt hur många verkar otroligt tåliga och opåverkade av att se eller höra om svarta döda kroppar i jämförelse med icke-svarta. Att alltför många har svårt att känna samma sympati med svarta som flyr. Är det för att det blivit alltför vanligt? Har det blivit normaliserat?

Viktigt just nu är att media, och även ”vi” läsare, förstår vad som sker med oss i samband med publiceringar av bilder så som den på Alan. Att vi inser och erkänner de hierarkiska omständigheter som råder också inom den icke-vita/rasifierade gruppen, där svarta kroppar hamnar längst ner i rangordning och därför också visas minst respekt och ges minst utrymme för debatt. Tid till att debattera kränkande publiceringar eller skildringar av den svarta kroppen ges helt enkelt inte.

Skillnaden i reaktion gällande de syrier som flyr jämfört med de många svarta (främst från östra, men även västra Afrika) som media rapporterade om i våras är tydlig tyvärr. Bilderna på drunknade barn och förkrossande människoöden som visas från Medelhavet är så när på desamma från båda dessa tillfällen. Minns ni ens bilderna från Lampedusa? Reagerades det ens på bilderna där ett svart barn låg uppspolat vid vattenbrynet och ett annat precis hade plockats upp ur vågorna ombord på en livräddningsbåt? Började det funderas på insamlingar då? Spred det sig några initiativ på Facebook? Ja, jag talar även till mig själv i viss mån. Kunde jag gjort ännu mer, då?

Jag tycker mig tydligt kunna se hur många här i västvärlden, tyvärr, dels verkar ha blivit immuna, men också har svårt att över lag känna riktig empati när kroppen, uppenbarelsen av den döda, inte så väl samstämmer med ens egna kropp och det som är en närmast. Egentligen inget konstigt i sig.

Men alla konflikter och all misär försvinner ju tyvärr inte och eftersom majoriteten av de utsattas kroppar (deras ursprung) inte stämmer överens med den egna kroppen hos människorna här i väst, så måste vi någonstans kunna lära oss förstå och vara mottagliga på annat sätt än genom fruktansvärt kränkande och avhumaniserande bilder. Bilder som till exempel den på Alan, en liten pojke som kunde tas för vit (white-passing) och hyfsat väl stämde överens med utseendet av ens eget barn. Alan med sina ”rena, hela kläder… och skor!”, som det kommenterats på diverse håll i sociala medier. Ja, jag finner det avhumaniserande med bilder på döda personer i en krissituation, oavsett hur rofylld bilden än må vara.

Alan var inte vit, men hans lilla kropp stämde i alla fall mer överens med den nordiska kroppen än ett litet svart barn från exempelvis Etiopien som spolats iland eller drunknat utanför Lampedusa, eller en flicka i Kongo som ligger i en blodpöl efter att ha blivit lemlästad och våldtagen av soldater, eller en pojke i Nigeria som blivit ihjälskjuten av Boko Haram eller av landets militär för att han tvångsvärvats av Boko Haram och sedan hamnat i skottlinjen – för att bara nämna en minimal del av konsekvenser från några av de allvarligaste konflikterna i världen just nu, där reaktionerna från allmänheten i väst varit, låt oss säga sparsamma. Den politiska delen tänker jag inte ens beröra. Det är alldeles för komplicerat.

En annan aspekt jag tycker vi bör fundera över är vad bilden på Alan förmedlar, sett till vad den egentligen är en del av.

Bilden på Alan är en pytteliten del och sanning av en så ofantligt mycket större katastrof, där vi talar om att ungefär en procent av de som flyr Syrien kommer till Europa. Och många av dem som kommer hit möter överlevnad och får möjlighet att fortsätta leva sina liv. De har ”lyckats” med det som de övriga nittionio procenten inte gjort. De har haft möjligheten, tillfället eller turen(?)… och det är precis likadant för alla svarta som flyr orättvisor i olika länder. Vi här i Europa möter en så liten del av konflikterna.

Den andra delen, den stora delen av dessa misärer, det som sker på helt andra kontinenter. Kontinenter där ”städer” i form av flyktingläger växer fram, där ”invånarna” dör av svält och Gud vet vad för sjukdomar. Där barn inte har möjlighet att gå i skola, där privatliv eller möjlighet till trygghet är långt, långt bort. Där man har förlorat allt och ens liv är hotat på mycket nära håll, hela tiden. Där kvinnor och barn många gånger lämnats kvar i lägren, i hopp om att överleva fram till dess att männen – som i regel är bättre rustade fysiskt för den farliga resan över till Europa – förhoppningsvis når fram och beviljas asyl och därefter kan få resten av familjen till sig under säkrare och tryggare resformer. Den här delen blundar vi för.

Här i Sverige och stora delar av Europa får vi allt som oftast en bild av något som egentligen inte motsvarar mer än en liten myra som lämnat en hel stack bakom sig – en koloni, ett samhälle – en myra som tagit sig ut på vägarna med sin sista strimma hopp om räddning, räddning från det liv och det samhälle den känner till. Det samhälle som just nu håller på att helt rasa samman. Och myran är det vi förfasar oss över, inte det som sker i samhället som myran lämnat. Det som faktiskt är anledningen till att vi får se bilder på döden, det som är så ofantligt mycket större och värre än det vi möter här i Europa. Den del av verkligheten vi i princip aldrig varit särskilt mottagliga för att se eller möta.

Jag förstår att människans psyke givetvis fungerar som så, att ju mer känt, likt eller nära något är oss själva, desto större blir reaktionen. Och givetvis ska vi göra vad vi kan här i Europa, givetvis ska alla de initiativ som tas för de som flyr det katastrofala i Syrien fortsätta att tas. Precis som jag hoppas att liknande initiativ i framtiden skall komma att engagera oss lika mycket när det kanske är människor från till exempel Sydsudan, Burkina Faso, Etiopien eller Kongo som söker tryggheten här i Europa.

Inforuta: Afropé.se
Inforuta: Afropé.se

Men oavsett så är det viktigt att vi aldrig glömmer vad som ligger bakom det vi får bevittna här på nära håll. Vad det är människor flyr från. Vad det är som behöver göras där. Vad det är som saknas där. Vi måste vara villiga att möta och hjälpa den sidan också. Kunna känna empati och vilja rätta till även där konflikterna råder, även om det känns mer främmande än en bild på en liten pojke vid strandbrynet på Kos. Det må kännas som att konflikterna i många härjade länder och dess närområden är långt borta. Men vi ser människor ta sig hit, göra allt och riskera allt för att ta sig därifrån, och det under de mest grymma omständigheter och med det lilla de kan bära med sig i handen. Då bör vi också förstå, att egentligen är det inte så långt borta.

Jag hoppas att vi alla tänker på alla de som befinner sig mitt i konfliktområdena, och dess närhet, samtidigt som vi hjälper alla dem som lyckas ta sig hit. Att vi nu fortsätter i denna solidariska anda vi påbörjat sedan bilderna på de syrier som flyr kablades ut, att vi visar att SD inte har någon plats, att landgränser inte ska handla om murar eller staket. Att vi hjälps åt att skapa säkra sätt att ta sig för de som flyr. Att vi jobbar ordentligt med att på riktigt se allas lika värde och fortsätter lyfta denna vilja och detta engagemang till oanade höjder. Som också tar oss förbi Europa och över till de platser där vår hjälp också är behövd.

Jag måste erkänna att jag börjat tro på mänskligheten igen – kanske låter det inte så – men jag gör det.
Vi är öppnare, mer mottagliga och visar vilja att på riktigt förändra förutsättningarna för våra medmänniskor.

Låt oss fortsätta framåt. Ha öppna sinnen och erkänna våra emotionella brister, även när det gör ont.

 

Kiqi D Minteh
Kiqi D Minteh

FNs kritik mot Sverige gällande afrofobi

Rapporten är en sammanfattning som innehåller resultaten från den arbetsgrupp bestående av experter på människor av afrikansk härkomst, som var på besök i Sverige den 1-5 December 2014. Den presenterar den rättsliga, institutionella och politiska ramen, samt de åtgärder som vidtagits för att förhindra afrofobi, främlingsfientlighet och rasdiskriminering och skydda de mänskliga rättigheterna för människor av afrikansk härkomst i Sverige, vilket understryker en positiv utveckling och vissa brister i genomförandet, vilka måste åtgärdas. Rapporten beskriver situationen och belyser bästa praxis och de viktigaste utmaningar som identifierats, och innehåller även konkreta rekommendationer.

På inbjudan av den svenska regeringen kom en arbetsgrupp av experter på ”människor av afrikansk härkomst” att besöka Sverige, den 1-5 December 2014. Medlemmarna i delegationen var experterna Mireille Fanon Mendes-France, Verene Shepherd och Sabelo Gumedze.

Besöket bestod av möten med både myndighetspersoner och olika insatta organisationer

Bild taget på skylt på förvaret i Märsta Foto: Fatou Darboe
Afrosvenskarnas förbund Foto: Fatou Darboe

Arbetsgruppen träffade företrädare för flera ministerier och kontor, däribland kultur- och demokratiministern Alice Bah Kuhnke, samt representanter från Utrikesministeriet, Arbetsmarknadsdepartementet, Justitiedepartementet, den svenska Åklagarmyndigheten, det svenska nationella Brottsförebyggande rådet (BRÅ), ministeriet för utbildning och forskning och Diskrimineringsombudsmannen. Arbetsgruppen träffade även samhällen med en stor population av människor av afrikansk härkomst som bor i förorterna, advokater, akademiker och icke-statliga organisationer. Under sitt besök, hann experterna besöka Stockholm, Malmö och Lund. Experterna besökte också Migrationsverket och Migrationsverkets förvar i Märsta och åkte på en mycket pedagogisk guidning av minnesplatser i Stockholm ”i slaveriets fotspår” som organiseras av Afrosvenskarna.

Hur lagen mot diskriminering i Sverige är uppbyggd

Den huvudsakliga inhemska lagstiftning som finns mot rasdiskriminering är den nya diskrimineringslagen (Svensk författningssamling 2008: 567), som trädde i kraft den 1 januari 2009. Den nya lagen ersatte tidigare lagar mot diskriminering. Den förbjuder diskriminering som har samband med bland annat etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning. Etnicitet definieras inom ramen för lagen som ”nationellt eller etniskt ursprung, hudfärg eller annan liknande omständighet”. Etniskt ursprung innebär att människor delar ett sociokulturellt arv, bland annat historia och ett gemensamt ursprung, språk och religion.

Regeringen informerade experterna om att ordet ”ras” inte används i lagen eftersom lagen förutsätter att alla människor tillhör den mänskliga rasen. De underströk att denna förändring inte innebär att skyddet mot diskriminering på grund av ”ras” försvagas. Istället använder man definitionen ”färg” och ”andra liknande aspekter”. De förklarade att om diskriminering sker med hänvisning till en persons ”ras” eller någon annan nedsättande beteckning hänvisat till personer med utländsk bakgrund, faller det inom området vad som menas med ”annan liknande omständighet”. Dessutom finns det fortfarande regler där termen används, till exempel när det gäller finansiering av åtgärder för att bekämpa rasism, etc.

Sveriges borttagande av ”rasbegreppet” som en social konstruktion ger oklarheter

Arbetsgruppen är medveten om att ta bort begreppet ”ras” inte eliminerar rasism på grund av rasdiskriminering. Snarare kan det vara ett sätt att ignorera, minimera eller dölja verkligheten i och med att begreppet ”ras” i rasism tas bort, genom vad en del av den svenska befolkningen står inför. Afrosvenskar tillhör många olika etniska grupper, men kan fortfarande bli föremål för rasdiskriminering som en grupp. ”Ras” får inte vara en biologiskt meningsfull kategori, men det är fortfarande en socialt framträdande kategori. Och lagstiftningen mot diskriminering, och i förlängningen politiken måste kunna ta itu med denna verklighet i otvetydiga ordalag.

Regeringens oro för afrofobi

Sveriges Riksdag Foto: Fatou Darboe, Afropé

Arbetsgruppen träffade kultur- och demokratiministern och andra regeringsföreträdare, som informerade experterna om regeringens oro och planer på att ta itu med rasism och afrofobi i Sverige.

På kommunal nivå i Malmö, introducerades arbetsgruppen till en strategisk plan för antidiskriminering, en studie för att genomföra rekommendationerna i Afrofobirapporten och en översyn av läroböcker för att kartlägga och korrigera vid behov, förvrängningar av Sveriges historia och sin roll under den transatlantiska handeln med fångade afrikaner, slaveri och kolonialism.

Lågt förtroende bland afrosvenskar för antidiskrimineringsbyråer

Antidiskrimineringsbyråer tycks endast ha minimalt med fokus på diskriminering på grund av ras och får endast ett fåtal fall; avsaknaden av afrosvenska eller andra etniska minoriteter som jurister och konsulter på antidiskrimineringsbyråerna, bidrar därför till en låg grad av förtroende bland medlemmarna i det afrosvenska samhället.

Det har även påpekats för arbetsgruppen att den svenska Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUFC) inte tilldelas ”operativa” bidrag till icke-statliga organisationer som är avsedda att bekämpa rasism, utan endast projektbidrag. Detta tycks lägga en onödig börda på de enskilda organisationer som är kärnan i kampen mot rasdiskriminering i Sverige.

Första steget är instrumentet ”ras” för att komma till rätta med afrofobi och rasdiskriminering

Det är grundläggande, om staten verkligen avser att ta itu med rasism – och särskilt afrofobi och rasdiskriminering – att historisera den transatlantiska handeln i fångade afrikaner och förslavning samt att sekvensera från andra former av rasism som kommer efter det, som brott mot mänskligheten. ”Ras” som ett sätt att kategorisera människor är det första steget i institutionaliseringen av ”ras” som statligt instrument.

Den svenska självuppfattningen

Foto: Fatou Darboe, Afropé

Det fortsätter att vara en allmänt svensk självuppfattning att vara ett tolerant och humant samhälle, vilket gör det svårt att acceptera att det kan finnas strukturell och institutionell rasism av människor med afrikanskt ursprung. Policyn att ignorera ”ras” skapar en lucka i förståelsen av problemet och bevarar status quo av rasojämlikhet.

Arbetsgruppen är optimistisk om att det civila samhällets organisationer – tillsammans med det drabbade samhället av afrosvenskar och afrikaner eller afrikanska migranter utan permanent uppehållstillstånd – gör framsteg i utvecklingen av nödvändig kunskapsbas om afrofobi och gör rekommendationer för att ändra beteenden och strukturell diskriminering i Sverige. Det finns en växande medvetenhet om problemet med afrofobi och regeringen har planer på att sätta ett särskilt fokus på denna fråga, vilket stimuleras av det civila samhällets krav på att ta itu med det. Förhoppningen är att detta arbetsområde kommer att prioriteras av regeringen och en nationell plan genomförs i samarbete med det civila samhället och de berörda samhällena under det internationella årtiondet för människor av afrikansk härkomst 2015-2024.

Människor med afrikanskt ursprung möter dagligen rasism, trakasserier och hatbrott och det finns en verklig rädsla inom det afrosvenska samhället, särskilt för unga svarta män, att de riskerar att bli våldsamt attackerade när som helst. Arbetsgruppen ser detta som en särskilt angelägen och prioriterad fråga.

Polisens emblem Foto: Fatou Darboe, Afropé

Arbetsgruppen har även underrättats om att den svenska polismyndigheten har beslutat att alla tre storstadsregionerna i Sverige behöver särskilda hatbrottsenheter. Hatbrottsenheten i Malmö förklarade att samhället generellt har en låg nivå av förtroende för polisen och att man inte anmäler brott eftersom de inte förväntar sig att polisen kommer att vidta några åtgärder.

En del personer har rapporterat att de är offer för flera, korsande former av diskriminering, inklusive islamofobi och afrofobi.

Ett tecken på djup och strukturell rasism

Jämställdhetsombudsmannen (JO) rapporterade att majoriteten av klagomål gällde etnisk diskriminering i arbetslivet. Experterna fick höra av företrädare för afrosvenska samhällen som utomeuropeiska invandrare och afrikanska migranter, i synnerhet, hade de högsta nivåerna av arbetslöshet, oavsett hur länge de hade bott i landet och oavsett hur kvalificerade de var. De sa att det var ”som om det finns ett glastak för människor av afrikansk härkomst”, med 19 procent av människor av afrikansk härkomst med en universitetsexamen i lågkvalificerade arbeten, eftersom de inte kunde få ett jobb som matchade deras kvalifikationer. Klagomålen rör diskriminering i samband med rekrytering, uppsägning, löner och personalförvaltning.

Att inte ha ett ”svenskklingande namn” kan bidra till diskriminering på arbetsmarknaden Foto: Fatou Darboe, Afropé

Ett vanligt exempel på etnisk diskriminering vid rekrytering är att en person med invandrarbakgrund rapporterar att hon / han inte kallades till intervju, eller inte har möjlighet att avancera i anställningsförfarandet. Klagomålen gäller ofta diskriminering på grund av ett utländskt klingande namn. Experterna fick höra att människor av afrikansk härkomst hade bytt namn för att nå framgångar. Emellertid är det ofta svårt att bevisa etnisk diskriminering i dessa fall endast från detta faktum. Det är också svårt att bevisa påståenden om etnisk diskriminering som grundar sig på samma eller bättre meriter jämfört med andra. Dessa former av diskriminering, även om det inte är bevisat, är ett tecken på djup och strukturell rasism.

Det finns ett behov av en helhetssyn för att bekämpa diskriminering och rasism som afrosvenskar möter gällande bostäder, utbildning, sysselsättning och hälsa, i syfte att analysera och ta itu med sambandet mellan diskriminering och fattigdom och social utslagning.

Sverigedemokraterna Foto: Fatou Darboe, Afropé

Afrosvenska och afrikanska muslimer är en särskilt utsatt grupp i samhället. Islamofobi är enligt uppgift något som växer sig starkare med främlingsfientliga, nationalistiska partier, Sverigedemokraterna och andra grupper som främjar islamofobi och anstiftan till hat genom att göra kopplingar mellan muslimer och terrorister.

Moské Foto: Fatou Darboe, Afropé

Experterna informerades om diskriminering på grund av ”ras”, religion och kön. I synnerhet svarta muslimska kvinnor kommenterade hur de kände sig diskriminerade på dessa tre grunder, som diskriminering på religiösa grunder var starkt relaterat till utseende och klädval och som gjorde dem särskilt utsatta. Muslimska skolflickor och muslimska kvinnor med huvudduk befanns vara särskilt utsatta på offentliga platser, i arbetssituationer och i skolan.

Det finns en djup klyfta mellan den officiella uppfattningen av situationen och de afrosvenskar som har erfarenhet av diskrimineringen

Arbetsgruppen erkänner de ansträngningar som regeringen vidtar för att ta itu med rasism och genomföra rekommendationerna om mänskliga rättigheter i detta avseende. I sina möten med statliga myndigheter, fann experterna att det nu finns ett allmänt erkännande av behovet av att ta itu med afrofobi som en allvarlig företeelse i landet.

Trots framsteg när det gäller skyddet av vissa utsatta grupper, är det bara helt nyligen som afrosvenskar och människor av afrikansk härkomst har erkänts av regeringen som en särskild grupp som kräver fokuserad uppmärksamhet och skydd av de mänskliga rättigheterna.

Arbetsgruppen konstaterar att det verkar finnas ett generellt behov för regeringen att bättre känna igen och bekämpa återkommande mönster och vardagliga förekomster av rasdiskriminering, som har djupa historiska rötter och gör afrikaner och människor av afrikansk härkomst i landet särskilt utsatta.

Arbetsgruppen är oroad över skillnaden mellan den officiella diskursen och den information arbetsgruppen fått av olika intressenter som rör deras erfarenheter av rasistiska handlingar och hets mot folkgrupp.

Inget land är fri från rasism och Sverige är inget undantag

Uppfattningen är att oron för nationella minoriteter – en status som inte har beviljats afrosvenskar och afrikaner – bör tas på större allvar av staten. Arbetsgruppens uppfattning är att den svenska filosofin är jämlikhet och sin offentliga självbild som ett land med respekt för mänskliga rättigheter, icke-diskriminering och liberal demokrati, till den strukturella rasismen som afrosvenskar och afrikaner möter. Inget land är fri från rasism och Sverige är inget undantag.

För en nation som har uppfattats ha en lång tradition av tolerans och öppenhet, den relativa tystnaden kring rasism, blir rasdiskriminering och afrofobi överraskande och oroande. Korrigering av denna oacceptabla situation kan endast ske genom utbildning av hela samhället, från topp till botten, med ett Sverige som måste erkänna sitt koloniala förflutna och arvet av den europeiska kolonialismen mer allmänt. Bristen på kunskap om historien om den transatlantiska handeln med fångade afrikaner, slaveri, kolonialism och kulturerna i Afrika cementerar dagens rasism och essentialisering av afrosvenskar.

Stockholms Tingsrätt, förhandlingssal Foto: Fatou Darboe, Afropé

Arbetsgruppen informerades om att regeringen inte samlar in specificerade uppgifter på grund av ”ras” och etnisk tillhörighet. Detta resulterar i en oförmåga att erkänna och ta itu med strukturell diskriminering. Fokus endast på ursprungslandet gör det extremt svårt att övervaka och vidta åtgärder för att ta itu med rasismen. Arbetsgruppen rekommenderar att regeringen genomför undersökningar som bygger på självidentifikation.

Enligt tillgänglig statistik, är afrosvenskar mest utsatta för hatbrott och rapporter om afrofobiska hatbrott har ökat med 24 procent sedan 2008. I detta sammanhang är hatbrottsenheter och utredare otillräckliga. Många fall rapporteras men få utreds och lagförs. Polisen står inför allvarliga kunskaps-, säkerhets- och kapacitetsbrister i hanteringen av afrofobiska hatbrott. Det har skett en ökning av ultranationalistiska högerextrema grupper och politiska partier, och arbetsgruppen är oroad över att det finns en ökad främlingsfientlig och rasistisk attityd mot afrosvenskar och afrikaner.

Expertgruppens rekommendationer

Afrofobirapporten framtagen på uppdrag av regeringen av Mångkulturellt Centrum
Afrofobirapporten framtagen på uppdrag av regeringen av Mångkulturellt Centrum

Arbetsgruppen är experter på människor av afrikansk härkomst och uppmanar regeringen att genomföra planer för att säkerställa skyddet av rättigheterna för människor av afrikansk härkomst som en demonstration av Sveriges åtagande att uppfylla sina skyldigheter mot de mänskliga rättigheterna för alla offer för rasism, rasdiskriminering, främlingsfientlighet och intolerans. Experterna rekommenderar att Mångkulturellt centrums rekommendationer i Afrofobirapporten från 2014 genomförs.

När det gäller media, samtidigt som man respekterar yttrandefriheten, bör regeringen vidta ytterligare åtgärder för att förebygga, bekämpa och beivra hatiska uttalanden och hatbrott och se till att ingen media bedriver uppvigling till ras, religion eller främlingsfientligt hat.

För att öka förtroendet för systemet, finns det ett behov av en kontrollmekanism oberoende av polisen, med ett mandat att genomföra utredningar om polisens ageranden, däribland rasistiska handlingar eller rasdiskriminering. Åtgärder bör vidtas för att övervaka och dokumentera ras och etnisk profilering inom polisen, tullen och migrationsverket.

Arbetsgruppen rekommenderar en översyn av lagar för att bedöma deras effektivitet när det gäller att ta itu med afrofobi och rasdiskriminering i samråd med de berörda samhällena.

Arbetsgruppen rekommenderar att regeringen omprövar utelämnandet av instrumentet ”ras” från diskrimineringslagen om det kanske inte både rättsligt minskar skyddet mot diskriminering som är specifikt för ”ras” och i förlängningen, om det inte kan förhindra regeringen från att korrekt erkänna, uttryck, adressering och bekämpa rasdiskriminering i samhället.

Det finns ett behov av att upprätta ett närmare, tydligare och mer strukturerat samarbete med det civila samhället som företräder de målgrupper som utsätts för afrofobi, främlingsfientlighet och rasdiskriminering och att använda dess kompetens.

Arbetsgruppen uppmanar regeringen att se till att alla offer för afrofobi och rasdiskriminering har tillgång till hjälp och stöd av en antidiskrimineringsbyrå i sina kommuner i syfte att bekämpa straffrihet.

Staty i Gambia nära ön Kunta Kinte Island som symboliserar slaveriets upphörande Foto: Fatou Darboe, Afropé

Arbetsgruppen rekommenderar att primära och sekundära läroplaner innehåller information om Sveriges roll i den transatlantiska handeln med fångade afrikaner, slaveri och kolonialism, med en länk till dess arv och nutida afrofobi och rasdiskriminering.

Mer allmänt understryker arbetsgruppen ett erkännande och samtida relevansen av denna historia i Sverige som skulle kunna bidra till att förstå rasismen i landet. Arbetsgruppen vill se Forum för levande historia som en offentlig myndighet, som även officiellt bör omfatta den transatlantiska handeln, med slaveriet som utgångspunkt.

Arbetsgruppen rekommenderar att regeringen, som en del av ett allmänt erkännande, markerar viktiga årsdagar för afrosvenskar och afrikaner, såsom årsdagen av avskaffandet av slaveriet den 9 oktober och göra den här dagen till en nationell minnesdag. Det bör anta Stockholms stadsvandring ”I slaveriets fotspår” och uppmuntra alla skolor att placera den på sin akademiska kalender.

Arbetsgruppen rekommenderar att Unescos ”General History of Africa”, särskilt den nionde volymen, ska ingå i svenska skolans läroplan.

Regeringen bör samla specificerade uppgifter på grundval av självidentifikation med afrosvenskar och afrikaner. Uppgifter om rasdiskriminering i linje med lagstiftningen om uppgiftsskydd bör samlas som ett effektivt sätt att identifiera, övervaka och ompröva strategier och metoder för att bekämpa rasdiskriminering och främja icke-diskriminering och jämställdhet. Statistik över specificerade uppgifter i förhållande till afrofobi och främlingsfientlighet som behövs för att skapa indikatorer och riktmärken för att övervaka situationen och mäta de framsteg som gjorts.

Regeringen bör ge ett officiellt erkännande av afrosvenskar som en utsatt grupp, som gjorts med romer, judar, samer och finländare.

Regeringen bör finansiera institutioner som ägnar sig åt att skydda afrosvenskar från rasdiskriminering i Sverige.

Arbetsgruppen rekommenderar också åtgärder för att öka representationen av afrosvenskar och afrikaner på alla nivåer inom utbildningssektorn.

Att fokusera på skillnaderna i tillgången till bostäder, hälsa, utbildning och sysselsättning för människor av afrikansk härkomst, rekommenderas att sambandet mellan diskriminering och fattigdom och social utslagning åtgärdas. Positiv särbehandling bör införas för personer med afrikanskt ursprung, som framgångsrikt har genomförts för att förbättra skillnaderna på grundval av könsdiskriminering. Rekommendationerna i DOs rapport om diskriminering på bostadsmarknaden bör genomföras.

Ökade resurser och utbildning för lärare bör ges för att tillgodose behoven hos mångkulturella barn i skolor och förskolor. Språkligt och kulturellt lämpliga tjänster måste göras tillgängliga särskilt inom hälso- och sjukvården.

Afrofobiska hatbrott ska presenteras i de årliga rapporterna från det nationella rådet för brottsförebyggande (BRÅ) som självständiga kategorier av hatbrott och inte bara som underkategorier till främlingsfientliga / rasistiska hatbrott.

Regeringen bör avsätta mer resurser till polisen och åklagarmyndigheten som öronmärks för att utreda och åtala afrofobiska hatbrott.

Arbetsgruppen rekommenderar att regeringen använder afrosvenska eller andra etniska minoriteter som jurister och konsulter, som ett sätt att öka graden av förtroende bland medlemmarna i det afrosvenska samhället.

Kommittén rekommenderar inrättandet av informations- och kunskapscentra för afrosvenskar och afrikaner över hela landet.

Arbetsgruppen uppmanar regeringen att stärka Diskrimineringsombudsmannen genom att i varje stad med över 100.000 personer genomföra ett självständigt stöd till antidiskrimineringsbyråer som inte ska behöva vara beroende av kommunernas budgetar.

Slutligen, då det internationella årtiondet för människor av afrikansk härkomst inleddes den 10 december 2014 rekommenderar arbetsgruppen att regeringen erkänner decenniet som ett steg mot ett fullständigt genomförande av Durbanförklaringen och handlingsprogrammet och samarbetar med det civila samhället för att utnyttja denna historiska möjlighet att genomföra en kommission som arbetar på ett nationellt plan för erkännande, rättvisa och utveckling av afrosvenskar och afrikaner som effektivt ser till att de grundläggande rättigheterna för människor av afrikansk härkomst tillämpas, skyddas och blir effektiva.

Denna artikel är endast en kortare sammanfattning av rapporten. Rapporten i sin helhet kan läsas HÄR (även om den också är en längre sammanfattning.)

Fatou Darboe

Synlig med ändå osynlig! Svensk lansering av boken “Invisible Visible Minority” i Malmö

Synlig med ändå osynlig! Afrofobi och hatbrott ökar i hela Europa. Medan människor med afrikanskt ursprung är synliga genom att avvika från den vita normen osynliggörs deras utsatthet och diskriminering i dagens samhälle. Man måste förstå och erkänna att de problem afroeuropéer möter varje dag är på riktigt. Malmö har de senaste åren på många sätt varit ledande i arbetet mot afrofobi i Sverige, eller i alla fall visat framfötterna på ett sätt som inte sker i alla städer i vårt land. Nu blir det även i Malmö som Sverigelanseringen av den nya boken kommer att ske.

Bild: Momodou Jallow
Bild: Momodou Jallow

I antologin “Invisible Visible Minority” ger personer med afrikanskt ursprung från olika europeiska länder en bild av hur afroeuropéers historia, bidrag till samhället och utsatthet i vardagen ser ut. Antologin presenterar en bild av en systematisk diskriminering och en utbredd rasism mot människor med afrikanskt ursprung i Europa. Det krävs en ökad kunskap och ett politiskt erkännande för att förändring skall vara möjlig. Som en del av FN decenniet för människor med afrikanskt ursprung, bjuder Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa (AFR) i samarbete med ABF Malmö och European Network Against Racism (ENAR), på onsdag in till den svenska lanseringen av boken “Invisible Visible Minority”.

Förutom en presentation av boken kommer det att anordnas en paneldiskussion, tal och artisteri i olika former. Enklare förtäring kommer att erbjudas.

Plats: Sofielunds Folkets Hus, Rolfsgatan 16, Malmö

När: Onsdagen den 26 augusti | kl. 17.00-21.00

Afropé kommer att publicera en intervju med Momodou Jallow inom kort, med anledning av utgivningen av boken: “Invisible Visible Minority” Håll ögonen öppna!

Fatou Touray
Fatou Touray

Det kränkande och brutala ingripande mot en busschaufför i Göteborg – ytterligare ett tecken på strukturell diskriminering och maktmissbruk

”Vill du behålla ditt jobb?!”… Det är inte chefen på ett företag som frågar en av sina anställda. Nej, det är en väktare från G4S och anställd som biljettkontrollant för Västtrafik i Göteborg, som skriker på en busschaufför anställd av Transdev, för att denne missat att han måste betala för sig ombord på de kommunala färdmedlen när han inte är i tjänst.

Fullskärmsinfångning 2015-06-01 111654.bmpEn första tanke är hur i hela fridens namn en biljettkontrollant anser sig ha befogenhet att säga upp en person som är anställd inom ett helt annat företag? Äger kontrollanten ifråga bussbolaget där mannen han skriker på är anställd? Jag vet inte, men jag kan inte låta bli att känna att hybrisen hos denne kontrollant verkar ganska hög. Varifrån kommer denna känsla av maktposition, eller är det maskerat hot?

När man ser det filmklipp som gått viralt under senaste två dagarna så undrar en också hur kontrollanterna kom till slutsatsen att det behövdes sättas handfängsel på den biljettlösa bussföraren, placera honom sittandes på marken på Hjalmar Brantingsplatsen, till allmän beskådan, som om vore han ett djur på zoo, samtidigt som han blir kallad ”djävla idiot” och talad till (eller snarare skriken på) på ett mycket nedvärderande och kränkande sätt. Många fanns på plats som upplevde situationen som väldigt stressad, hotfull och rasistisk.

Afrosvensk bussförare

Bussföraren, som är afrosvensk, satt i fredags kväll på en av Västtrafiks bussar på väg hem från jobbet i Göteborg, när biljettkontrollanter anställda för Västtrafik kommer ombord. När bussföraren ombeds visa upp färdbevis, förklarar han att han själv är bussförare och precis har avslutat ett elvatimmarspass och är på väg hem. Bussföraren hade uppfattningen om att det räckte att han bar arbetsuniform och förarbevis för att få åka fritt… och uppenbarligen råder en viss otydlighet om vad som gäller för de som jobbar för Västtrafiks räkning.

Bussförarens arbetsgivare Transdev, som förser Västtrafik med chaufförer sa i lördags till GP att de, precis som bussföraren, trodde att hans förarbevis och uniform räckte för att åka på de kommunala färdmedlen. Pressansvarige på Transdev, Klara Haage sa också;

– Det pratas om ett kompletterande gult kort som chaufförerna ska ha. Det är inget som vi har någon kännedom om, den informationen måste ha stannat upp någonstans – eller så är det ett missförstånd. Vi måste ha klara riktlinjer om vad som ska gälla när chaufförerna åker till och från sin tjänst.

Det är uppenbart att det finns stora brister i kommunikationen mellan Västtrafik och deras samarbetspartners, däribland också väktarbolaget G4S som anställer väktarna som jobbar som kontrollanter.

Västtrafik menar att de är tydliga med att kommunikation och dialog med de som färdas utan giltig biljett är A och O. Att det är först om en person vägrar visa upp giltig legitimation eller försöker avvika från platsen innan polis anlänt, som väktarna har rätt att hålla fast personen.

Då kan en undra hur det kommer sig att samtliga vittnen som hörts av olika tidningar och synts berätta i sociala medier om fredagens händelse, inte kunnat styrka någon historia om att bussföraren skulle ha vägrat visa giltig legitimation eller försökt avvika från platsen. Detta scenario bör ju ha inträffat sett till vad vi ser på de filmklipp som cirkulerar, där väktarna inte bara håller fast bussföraren, utan också belägger honom med handfängsel, efter att man ombord på bussen bemött honom med skrik och nedlåtande attityd.

Vittnen har för flera tidningar berättat om hur mannen artigt förklarade sin situation och han varken var våldsam eller utåtagerande. Som respons får han ta emot skrikande kontrollanter som rakt i ansiktet på honom gapar, – Du måste ha färdbevis, det fattar du väl!”.

Västtrafik hårt kritiserade

Fullskärmsinfångning 2015-06-01 111622.bmpPå Västtrafiks Facebooksida kunde man på lördagskvällen läsa följande;

”På fredagskvällen inträffade en incident vid Hjalmar Brantingsplatsen där Västtrafiks biljettkontrollanter och en förare från Transdev kom i bråk med varandra. Föraren åkte med på bussen som passagerare och blev avvisad då han inte hade giltig biljett. Vi är otroligt ledsna över den situation som uppstod och ser mycket allvarligt på händelsen. Västtrafik kommer på måndag att träffa både G4S och Transdev för att utreda vad som hänt. Ärendet är också föremål för utredning av polisen.”

Jag kan inte annat än reagera med viss avsmak mot Västtrafiks sätt att formulera sin så kallade ursäkt. Att Västtrafik menar att bussföraren och kontrollanterna ska ha ’hamnat i bråk’ känns något provocerande. Likaså det faktum att Västtrafik menar att mannen blivit ‘avvisad’ från bussen, då det i själva verket från vittneshåll ska ha rört sig om att man fysiskt tryckt ut mannen från bussen vid Hjalmar Brantingsplatsen och sedan knuffat honom till marken, där han landat med ansiktet neråt, för att sedan mer eller mindre lägga sig på honom. Innan man gått vidare till att dessutom handfängsla honom.

I kommentarsfältet på Västtrafiks Facebooksida har en del resenärer nu gått så långt att man låtit hälsa Västtrafik att man inte längre tänker resa med dem. Jag har full förståelse för detta. Flera menar att de inte känner sig säkra med tanke på kontrollanternas ageranden, och någon frågar även om det går att reklamera sitt periodkort. Störst gehör och respons har en bussförare som kör buss 200 fått. Välformulerat, klart och tydligt hälsar han till Västtrafik;

”Jag skäms över att som förare på Linje 200 behöva representera västtrafik.
Era kontrollanter är från idag INTE längre välkomna på av mig framförd buss, utan kommer vänligt men bestämt avvisas.
Jag kräver av västtrafik en förbehållslös ursäkt till den av kontrollanter fruktansvärt illa behandlade bussföraren samt att berörda kontrollanter tas ur tjänst och/eller avskedas och åtalas för våld mot tjänsteman.
Allt förtroende för västtrafik måste anses helt förbrukat tills dessa krav är uppfyllda.”

Ett dygn efter att kommentaren postats hade den fått nästan 1 500 gillningar och personen bakom kommentaren har fått massor med stöd och hejarop. Flera har tagit sig an hans utmaning och menar att de ställer sig bakom och kommer att agera likadant. Däribland ett fackombud för Kommunal Ellös Buss.

Under dagen idag har Västtrafik valt att gå ut och besvara kritiken;

– Jag blir ledsen och illa berörd när jag ser filmen om vad som händer på hållplatsen. Det går helt tvärs emot den kultur och det arbetssätt vi har sedan 2013 då vi gjorde om biljettkontrollen. Och den förändringen fick väldigt bra feedback på från våra resenärer, säger Maria Björne-Brauer (chef för marknad och försäljning på Västtrafik), till GP och fortsätter,

– Men oavsett vad utredningen kommer att visa är det som händer på hållplatsen verkligen inte okej. Det är inte så vi behandlar våra kunder.

Polisanmälan och utredning

Skärmavbild Facebookvideo - Bild: Afropé
Skärmavbild Facebookvideo – Bild: Afropé

Bussföraren har efter händelsen anmälts för våld mot tjänsteman, där den kvinnliga kontrollanten menar att bussföraren ska ha bitit henne. Varken Västtrafik eller Transdev har kunnat bekräfta någon uppgift om att en kontrollant ska ha blivit biten.

Bussföraren som också är anmäld för bedrägligt beteende, då han färdats utan giltig biljett, har i sin tur anmält kontrollanterna för misshandel. Han har också fått ledigt under helgen, med betald lön, efter att ha skadats lindrigt vid ingripandet. Att ge stöd, samtal och hjälp för det psykiska måendet efter en sådan här händelse får en hoppas är högt prioriterat av arbetsgivaren.

G4S hade så sent som under söndagen valt att inte uttala sig i ärendet, inte heller lämna något besked om huruvida de inblandade kontrollanterna är tagna ur tjänst. Den enda kommentar man då lämnade var via regionchef, Mikael Högberg, att man anser att det som syns som på filmen inte ser bra ut och att det skall utredas. Under måndagseftermiddagen kommer slutligen en offentlig ursäkt i ett pressmeddelande, via samma Mikael Högberg;

– Jag blir upprörd när jag ser filmen från busshållplatsen. Delar av vår personals beteende mot busschauffören är uppenbart inte okej. Vi på G4S ber honom om ursäkt för detta, och jag kommer kontakta honom för att personligen framföra ursäkten.

Tidigare under måndagen har de inblandade bolagen träffats för att reda ut vad som egentligen hänt och under förmiddagen samlades också ett trettiotal bussförare vid Frihamnen i Göteborg, för att tydligt visa sitt missnöje och protestera mot hur deras kollega behandlats.

Offentligt uttalande och namninsamling

Afropé tillsammans med flertalet afrosvenska organisationer och nätverk backar nu tillsammans upp den utsatta bussföraren och menar att den situation som uppstod på fredagskvällen inte kan accepteras. Ett offentligt uttalande har publicerats HÄR och delar av den finns också publicerad på SVT opinion.

En petition finns att skriva under för de av er läsare som också är intresserade av att visa ert stöd. Ni finner den HÄR.

Vi på Afropé skulle gärna vilja komma i kontakt med den utsatta bussföraren och ögonvittnen som fanns på plats vid den berörda händelsen. Om någon känner den berörde bussföraren och kan framföra vår önskan om kontakt vore det högst tacksamt. Vid intresse att prata med oss så nås vi via mejl på info@afrope.se.

 

Kiqi D Minteh
Kiqi D Minteh

Offentligt uttalande med krav på kraftåtgärder efter attacken på bussföraren i Göteborg

VI KRÄVER:

OFFENTLIG URSÄKT TILL BUSSCHAUFFÖREN I GÖTEBORG! KRAFTÅTGÄRDER MOT RASISM OCH AFROFOBI I KOLLEKTIVTRAFIKEN

Vi, organisationer och nätverk för afrosvenskar och föräldrar till afrosvenska barn, är extremt oroade över att samhället fortsätter att blunda för dokumenterat dagligt våld, rasism och förnedrande behandling riktad mot framför allt afrosvenskar.

Den händelse som uppmärksammats stort i press och sociala medier nu i helgen, då en busschaufför på väg hem från jobbet (på kvällen fredag 29/5 2015) kastades av den buss han åkte med och misshandlades av företaget Västtrafiks biljettkontrollanter och vakter, anklagad för att ha tjuvåkt, har gjort oss mycket upprörda. Denna ständiga förnedring och detta övervåld har vi sett många gånger förr och det är oftast väktare från privata vaktbolag som gör sig skyldiga till att misshandla oskyldiga människor på detta vidriga sätt. I detta fall som många andra måste man beakta proportionen av våld och den offentliga förnedringen, i det här fallet på den egna arbetsplatsen, i förhållande till chaufförens beteende. Att misshandla en person, belägga honom med handfängsel, hota med att han ska bli av med jobbet och offentligt förnedra honom inför både medpassagerare och ordningsvakter/biljettkontrollanter är bortom all anständighet och sunt förnuft och måste få konsekvenser för de inblandade kontrollanterna och väktarna.

Vi är tyvärr övertygade om att händelsen i Göteborg fick så pass långtgående och allvarliga konsekvenser på grund av att busschauffören är afrosvensk.

Busschauffören sjukskrevs under helgen och enligt bussbolaget han arbetar för hade man uppfattningen att han hade rätt att resa gratis hem från jobbet. Ändå kastades han av bussen och brottades ner av kontrollanter från företaget Västtrafik som sköter kollektivtrafiken i Göteborg. Han fick också handbojor i samband med att han brottades ner. Kontrollanter har inte rätt att fysiskt ingripa mot en person som misstänks för att inte ha betalat sin biljett, så länge denna visar legitimation och inte försöker avvika från platsen. I detta fall har kontrollanterna alltså utövat övervåld mot busschauffören som var på väg hem, hade förarbevis och enligt vittnen villigt kommunicerade med kontrollanterna. Det finns flera mobilfilmer som dokumenterat våldet och även högljudd aggressivitet från både kontrollanter och annan väktare som kommit till platsen.

En rad av liknande händelser under det senaste året har visat att det behövs kraftfulla åtgärder mot rasism och afrofobi framför allt bland de kontrollanter och väktare som är anställda för att upprätthålla ordning och trygghet i samhället och inte minst inom kollektivtrafiken. Det är fullständigt oacceptabelt att dessa anställda gång på gång beter sig på ett sätt som gör att de uppfattas som skrämmande, eller att de gång på gång anklagas för att misshandla sina medmänniskor. Det är också fullständigt oacceptabelt att den här typen av agerande ursäktas på olika sätt, när det faktiskt finns dokumenterat genom vittnesmål, mobilfilmer, övervakningskameror och skador på personer som ingripandet riktats mot.

Det är inte rimligt att vi och våra familjer ska behöva känna rädsla för att vistas i offentliga miljöer eller rädsla för vad som kan hända om vi väljer att åka kollektivt.

Vi går därför nu ut med ett upprop om kraftfulla åtgärder mot rasism och afrofobi och krav på att myndigheterna gör allt för att upprätthålla tryggheten för alla och inte minst den afrosvenska befolkningen i kollektivtrafiken och på allmän plats.

Vi utgår ifrån att det för våra politiker såväl som för transportföretag är fullständigt otänkbart att det skulle få förekomma diskriminering, det vill säga särbehandling av personer på grund av ursprung eller etnicitet, ombord på de bussar och tåg som vi åker med dagligen.

Vi kräver därför att:

  • Västtrafik offentligt ber om ursäkt till den busschaufför i Göteborg som misshandlades och utsattes för förnedrande behandling av företagets kontrollanter och väktare på väg hem från jobbet i fredags kväll.
  • Varje enskild händelse av det slag som inträffade i Göteborg den 29/5 2015 måste, även om de inblandade friats i domstol, leda till att de inblandade får genomgå särskild utbildning och samtal kring vad som egentligen hände och varför.
  • Samtliga kontrollanter, väktare och ordningsvakter i kollektivtrafiken måste få djupgående utbildning i konflikthantering, samt i grundläggande mänskliga och juridiska rättigheter för enskilda i samhället.
  • Rekryterings- och urvalsprocessen för väktare måste ses över för att på ett effektivt sätt kunna identifiera och sortera bort de personer som inte är lämpliga eller mogna att inneha ett arbete där man kan tvingas hantera svåra situationer med människor inblandade.
  • Ansvariga politiker som genomför upphandlingar av kollektivtrafiken måste ställa uttalade krav på att alla anställda kontrollanter, väktare och ordningsvakter genomgår sådan grundläggande utbildning.
  • Varje händelse som kan misstänkas vara grundad i diskriminerande särbehandling av en människa på grund av etnicitet, ursprung, sexuell läggning, handikapp och så vidare, måste utredas särskilt, med sikte på att förbättra situationen.
  • DO måste granska hur den här händelsen hanteras utifrån perspektivet att det kan röra sig om olaglig särbehandling av en person på grund av etnicitet.

Undertecknat,

Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa
Afrosvenskarnas Riksförbund
Centrum mot rasism
Afropé.se
Organisationen Afrosvenska Diasporan
Medlemmar i Facebookforumen Föräldrar till afrosvenska barn, Fokus afrofobi, samt Black Coffe

 

Vid frågor, kontakta
Momodou Malcolm Jallow 070 421 4685
Kitimbwa Sabuni 072 250 80 90

En utvald del av detta uttalande finns också publicerad på SVT opinion

11281901_10152782089305213_1494578150_n
Momodou Malcolm Jallow, Ordförande för Afrosvenskarnas forum för rättvisa
11280459_10152782180285213_1588122602_n
Kitimbwa Sabuni, Talesperson för afrosvenskarnas Riksförbund
20042015-_DSC0749
Godwyll Osei-Amoako, Ordförande för Centrum mot rasism
Kiqi D Minteh
Kiqi Dumbuya Minteh, Tf chefredaktör Afropé
Teysir Subhi
Teysir Subhi, Medieanalytiker & samhällsdebattör
11117664_10152782017740213_67270382_n
Araia Ghirmai Sebhatu, Grundare av fikarörelsen Black Coffee, Sveriges största plattform för afrikansvenskar

Står TV4 verkligen för nollrasism?

Detta bildspel kräver JavaScript.

Hur högt i tak är det hos TV4 och deras acceptans för kränkningar och rasism. Den frågan ställer sig många efter det senaste dygnets händelser. Tydligen upplevde TV4 inte att de fanns några som helst konstigheter med att ha med en gäst under Nyhetsmorgon som i ett offentligt videoklipp på sin Facebook tydligt provocerat och kränkt många svarta och homosexuella. Den inbjudna, Louise Andersson Bodin, hade taggat sin video med titeln #negerbög.

Skärmavbild på den uppmärksammade Facebookvideon - Afropé
Skärmavbild på den uppmärksammade Facebookvideon – Afropé

Louise Andersson Bodin var inbjuden till TV4 Nyhetsmorgon för att prata om en helt annan Facebookvideo, en video där hon ger träningstips, som spridit sig stort och uppmärksammats i flera medier.

Under tisdagskvällen vände dock intresset för Louise och hennes träningsvideo då andra videoklipp hon postat på sin Facebooklogg uppmärksammades. Några mindre lämpliga klipp där Louise av många upplevdes göra narr av eller driva med olika minoritetsgrupper i samhället fanns att hitta. Främst var det videoklippet med den mycket kränkande taggen (se ingress, reds anm) som fångade mångas uppmärksamhet.

I klippet använder Lousie n-ordet, helt obekymrat och på ett mycket provokativt sätt, flera gånger. Hon förklarar också tydligt och klart att n**grer är ett folkslag och att hon inte alls förstår varför hon inte kan använda ordet, då det enligt henne är samma sak som att säga vit. Hon gör klart att det är inget fel alls på ordet och att ”oftast är de väldigt fina människor”.

TV4:s Facebook fick efter uppmärksammandet ta emot massiv tittarkritik för att de bjudit in Louise att medverka i onsdagens Nyhetsmorgon. Många uttryckte sitt missnöje och uppmärksammade TV4 på videoklippet, samtidigt som man förklarade varför man ansåg det mycket stötande och flertalet personer undrade också vart TV4 stod i frågan och hur de nu tänkte agera.

Förklaringar och ursäkter som starkt ifrågasätts

Skärmavbild, TV4:s Facebook - Afropé
Skärmavbild, TV4:s Facebook – Afropé

Under tiden som tittarstormen drog fram på Facebook tog Louise bort både det kritiserade klippet och andra, bland annat homofobiska klipp från sin Facebook och TV4 menade att eftersom hon var inbjuden som personlig tränare och hade tagit bort klippet, samt enligt dem var djupt ångerfull så var allt i sin ordning. TV4 beslutade att låta programpunkten med Louise stå kvar. I någon form av försök att förklara sig valde sedan TV4 att under tisdagskvällen, på sin Facebooksida, posta ett och samma meddelande som svar till alla man valde att besvara. Det kan lätt uppfattas som att TV4 inte tog sig tid till att på allvar läsa den kritik som strömmade in. En del personers namn hade tjänstgörande på TV4:s Facebook, Kajsa, inte ens tid att notera korrekt.

På Nyheter24 har man pratat med Louise och så här i efterhand menar hon att hon nu tänkt efter och tagit åt sig av all kritik, att hon inte förstått innebörden av ordet innan.

– Det är ord med annorlunda betydelse där jag bor, vi har inte hängt med i utvecklingen.

– Jag har precis lagt en kommentar att jag kommer sluta använda det ordet. Jag vill inte förtrycka någon.

Om ordet har en annorlunda betydelse där Louise bor än den har i övriga Sverige så ter det sig fortfarande mycket märkligt att Louise har lyckats missa hur ordet allmänt uppfattas. På det sätt hon uttryckte sig i det videoklipp som nu är borttaget, så verkade det inte alls som att hon var särskilt omedveten om ordets innebörd.

TV4 vidhåller sin ställning i frågan

När Afropé kontaktar TV4 för att ställa några frågor, ber man om att få frågorna via mejl.

Vi skickar över fem ganska detaljerade frågeställningar, som bland annat handlar om…

TV4:s tankegångar när de trots kritiken gällande Louises videoklipp, väljer att ha henne kvar som gäst. Huruvida de inte känner att det är ganska ignorant att tjänstgörande person på TV4:s Facebooksida svarar alla upprörda personer med ett och samma meddelande och också är så ouppmärksam att hon inte ens tar ordentlig notis om personers namn?

Hur de tänker när deras besked under tisdagskvällen är att Louise tagit bort klippet och var mycket ångerfull och att hon inte är rasist, inte alls faller i god jord och att flertalet tittare inte alls håller med, utan menar att Louises budskap i klippet klart visar på rasistisk och framförallt kränkande natur? Och hur det kommer sig att de tagit bort klippet de laddade upp inför Louises medverkan, från sin logg, men att man fortfarande kan se det om man har kvar länken till det postade inlägget?

Vi frågade också om TV4 fortfarande känner att de tog rätt beslut under gårdagen och om de tycker att det var rätt att låta Louise medverka, om de anser att det går i linje med deras nolltolerans mot rasism?

Ett mycket kortfattat svar kommer från TV4, efter att de först återkopplat till oss med en fråga om länken till inlägget, som de menar inte skall var tillgängligt längre.

Alexandra Forslund, ansvarig utgivare för Nyhetsmorgon;

– TV4 och Nyhetsmorgon tar starkt avstånd ifrån, och står aldrig bakom ord eller uttryck som är rasistiska eller förtryckande. Det tror jag våra tittare är väl medvetna om då TV4 bland annat jobbat med Nollrasism i 15 år.

Louise Andersson Bodin, som var inbjuden som personlig tränare, bad i går om ursäkt på sin Facebooksida. Hon valde också att avpublicera det aktuella klippet. Hon är djupt ångerfull och vi upplever att hennes ursäkt är uppriktig.

Cecilia Salford, chef Kundservice;

– Vi kan bara beklaga om det uppfattades som ignorant, det var absolut inte meningen. Tvärtom. TV4:s tittarservice har som ambition att svara alla tittare som hör av sig till oss med såväl ris som ros. Det inte alltid möjligt att ge personliga svar till alla som kontaktar oss tyvärr.

Vad en kan tyda ur detta är att TV4 fortsätter att hålla sig till någon form av standardsvar, och inte alls är intresserade av att bemöta situationen eller den konsekvens som faktiskt blivit av den. Att inte kunna besvara alla som hör av sig må vara en sak, men i det här fallet har TV4 varken svarat alla, eller gett personligt svar till någon.

TV4 måste ta sitt ansvar och vara ett ledande medium i frågor som rör rasism och kränkningar. Sättet som detta har behandlats på är under all kritik. Personligen undrar jag fortfarande varför TV4 har tagit bort inlägget om Louise Andersson Bodin på sin Facebooksida, när de trots allt valde att låta henne medverka i TV, samt fortfarande verkar tycka att det är helt i sin ordning.

Afropé har givetvis som policy att inte skriva ut n-ordet, utom i vissa undantagsfall. Detta är ett sådant tillfälle, då helheten av den situation som uppstått inte kunnat förmedlas utan att ha ordet utskrivet. Vi beklagar detta.

 

Kiqi D Minteh
Kiqi D Minteh

 

 

Afrosvensk man slagen och nedbrottad av ordningsvakter i Göteborg

På torsdagseftermiddagen utanför Skatteverket i centrala Göteborg attackeras en man, enligt vittnen till synes oprovocerat, av ett stort antal vakter. Mannen får ta emot batongslag och blir på ett mycket aggressivt sätt fasthållen och nedbrottad till marken. På ett videoklipp med ljudupptagning som delats flitigt på Facebook hör man hur en av vakterna skriker ”Håll käften!” till mannens flickvän som tydligt försöker påpeka för dem att hennes pojkvän inte gjort något fel.

Foto: privat skärmdump
Foto: privat skärmdump

Det filmklipp som under gårdagskvällen spridits i sociala medier visar tydligt hur först en och sedan flera ordningsvakter ger sig på mannen ifråga och både med batong och kraftigt våld försöker slå och brotta ner mannen till marken. Att döma av filmen ser mannen ut att försöka hålla sig på fötter och försvara sig mot ordningsvakternas aggressiva attack. Men något våldsamt motstånd från mannen ifråga går inte se.

Någon form av diskussion mellan en ordningsvakt och mannen ska enligt vittnen ha pågått inne på Skatteverkets kontor i anslutning till händelsen.

En person som fanns på plats vid Skatteverket vittnar om att mannen som attackerades kommer ut från Skatteverket och är i färd med att lämna platsen tillsammans med sin flickvän när ordningsvakten som befunnit sig inne på Skattekontoret, till synes helt oprovocerat plötsligt börjar hetsa och konfrontera mannen på ett väldigt attackerande sätt. Mannen säger då vid ett par tillfällen att han inte vill ha några problem och försöker gå därifrån, varpå ordningsvakten fortsätter att agera konfrontativt.

Ett vittne, som också filmade händelsen skriver på Facebook;

Vakten gick efter honom o började käfta mot honom. Men killen sa till vakten, ”- jag vill inte ha problem” och fortsatte gå med sin tjej mot bilen. Vakten fick ingen respons och började knuffa honom. Så började det.

När Afropé når mannens flickvän sent på torsdagskvällen säger hon;
– jag tycker det är bra att detta uppmärksammas och att man får se sanningen.

Flera vittnen protesterar mot ingripandet

På två olika filmupptagningar av händelsen kan Afropé tydligt höra hur mannen och flera vittnen säger att mannen i fråga inte gjort något. När ordningsvakten säger att mannen hotat att döda honom, protesterar flera vittnen, inklusive mannens flickvän.

Foto: Privat skärmpdump
Foto: Privat skärmpdump

Konfrontationen utanför Skatteverket börjar med en ordningsvakt och mannen i fråga, men på några sekunder är ytterligare två ordningsvakter på plats. Fler och fler ordningsvakter kommer springande till platsen och mot slutet på ett av de filmklipp som Afropé tagit del av ses upp mot åtta ordningsvakter på olika sätt inblandade i situationen, där fyra av dem håller mannen nedtryckt på marken medan han skriker att de skadar honom och att han inte kan andas.

Till GT säger Ronny Fredriksson, pressansvarig vid Securitas Sverige;
– En gripandesituation är aldrig snygg. Den kan gå till på ett rätt eller fel sätt, men det ser aldrig trevligt ut. Och det kan man väl tycka när man ser den här också – därför kommer vi att titta på det här fallet lite grundligare.

 

Kiqi D Minteh
Kiqi D Minteh

Malmö vägledande för att motverka afrofobi i Sverige (viktigt pressmeddelande)

Malmö stad har idag släppt ett pressmeddelande gällande hantering av afrofobi i Malmö stad. Afropé väljer här att publicera hela pressmeddelandet i sin helhet nedan, då det kan vara intressant för en stor del av våra läsare.

Bild/Foto: Fatou Touray, Afropé
Bild/Foto: Fatou Touray, Afropé

”Malmös folkhälso- och jämställdhetsberedning fattade i dag beslut om åtgärder för att motverka afrofobi och diskriminering av personer med afrikansk bakgrund. Beslutet bygger på en förstudie som pågått sedan 2014 och som tar sin utgångspunkt i 60 intervjuer med afrosvenskar eller anhöriga till afrosvenskar i Malmö.

En majoritet av intervjupersonerna upplever diskriminering och afrofobi som vanliga inslag i vardagen. Flera personer har utsatts för olaga hot och misshandel med afrofobiska motiv. Många upplever kränkande bemötande vid kontakt med myndigheter och fördomsfullt bemötande i rättsväsendet och i skolan. Resultatet bekräftar den nationella bilden. I Sverige har antalet anmälda afrofobiska hatbrott ökat med 24 procent sedan 2008.

Sverige har fått kritik för att inte uppfylla FN:s och EU:s konventioner och direktiv om rasdiskriminering. I december 2014 besökte FN:s arbetsgrupp för personer av afrikansk härkomst Malmö och träffade även regeringen. Mötet resulterade i en rapport där arbetsgruppen bland annat uttrycker sig positivt om Malmös arbete mot diskriminering och rasism men också kommer med ett antal rekommendationer till Sverige om hur arbetet mot afrofobi bör intensifieras.

Med dagens beslut i folkhälso- och jämställdhetsberedningen tar Malmö ett steg på vägen i arbetet mot afrofobi och för att stärka afrosvenskars rättigheter. Beslutet innebär att en arbetsgrupp med förankring i den afrosvenska gruppen tillsätts. Gruppen ska inleda ett kommunalt utvecklingsarbete för att motverka afrofobi, utveckla datainsamlingsmetoder och insamling av jämlikhetsdata, säkerställa juridisk rådgivning och individstöd för den utsatta gruppen och ta fram pedagogiskt material för ökad kunskap om afrofobi. Möjligheten att skapa en fysisk plats för verksamheten ska också undersökas.

Beslutet är i linje med flera av FN:s arbetsgrupps rekommendationer och kräver engagemang från flera olika samhällsinstanser.

– Främlingsfientlighet, rasism och hatbrott hotar hela vårt demokratiska samhälle. Som kommun har vi en del i ansvaret att arbeta för ett samhälle som inkluderar alla och jag är glad att Malmö kan vara en föregångare i arbetet mot afrofobi, säger Hanna Thomé (V), antidiskrimineringskommunalråd.

– I dag har vi ett samhälle där diskriminering och rasism begränsar människor till sin hudfärg eller bakgrund. Malmö är en unik stad med en mångfald som öppnar upp nya möjligheter i staden, nya sätt att arbeta och som tillför nya perspektiv. Kommunen kan inte göra allt, men vi måste göra det som vi faktiskt kan göra. Denna satsning motverkar inte all form av afrofobi och diskriminering av personer med afrikansk bakgrund, men det är definitivt ett steg på vägen, säger Mediha Ahmadi (S), ledamot i folkhälso- och jämställdhetsberedningen.

– Ingen ska bli kränkt, hotad eller diskriminerad på grund av sin hudfärg eller sin etniska bakgrund. Därför behövs en rad olika åtgärder för att motverka afrofobin i Malmö. Med dagens beslut tar vår stad ett viktigt första steg mot att stoppa den diskriminering som många personer med afrikanskt ursprung möter varje dag, säger Mia Josefsson (MP), ledamot i folkhälso- och jämställdhetsberedningen.”

Afropé tar självklart emot dessa beslut med glädje och tillförsikt, samtidigt som vi hoppas att fler kommuner runt om i Sverige vågar sig på lösningar för att komma till rätta med afrofobi, både i vardagen och afrofobiska brott. Vi hoppas att fler kommuner inser nödvändigheten av att följa FNs och EUs rekommendationer och arbetar aktivt för ett samhälle fritt från afrofobi.

Malmös eget pressmeddelande kan du läsa HÄR!

Fatou Touray
Fatou Touray