Etikettarkiv: afrohår

Hårpillande, objektifiering och kulturella skönhetsideal krockar

Följande skedde när jag gick i högstadiet, någon gång mellan årskurs 7 och 8 – jag var en av få svarta på hela min skola.

– Fan vilket jävla gött hår du har!
– Får du afro om du sparar ut?
– Jag ber dig Collins om du sparar afro så får du 100 spänn av mig.
– Av mig också.
– Lyssna! Nu är vi tolv personer. Ta det gånger 100 spänn, det är 1 200 spänn, det är mycket pengar.

Några av de mest kända afrofrisyrerna satt på välkända kvintetten The Jackson 5. Här under ett uppträdande i Jim Nabors Show, 1970 - Foto: Wikimedia Commons
Några av de mest kända afrofrisyrerna satt på välkända kvintetten The Jackson 5. Här under ett uppträdande i Jim Nabors Show, 1970 – Foto: Wikimedia Commons

När min far var ung, i gymnasieåldern, så hade han afro. I Demokratiska republiken Kongo och många andra delar av den afrikanska kontinenten är det viktigt hur håret ser ut, på både män och kvinnor.

Då, när min far var ung, runt 70- och 80-talet, var normen att männen skulle ha kort hår, rakat i linjer. De skulle absolut inte ha afro och de fick absolut inte fläta håret, för det var en sak som kvinnor sysslade med. De skulle absolut inte ha hål i öronen heller, också det var något som kvinnor sysslade med.

När de gick i skolan så brukade lärarna titta om barnen borstat tänderna, tvättat öronen, kammat och klippt håret, och även fixat naglarna, allt detta kontrollerades av lärare. Långt ifrån min verklighet som jag vuxit upp med i Sverige.

När jag var liten brukade min pappa klippa håret på mig och mina syskon. Då var vi bara pojkar i familjen, men sedan dess har vi fått en lillasyster i syskonskaran också. Min pappa berättade mycket om hur man klädde sig och hur frisyrerna såg ut, samt att detta bestämdes av föräldrarna när han växte upp. Papporna bestämde över pojkarna rätt hårt kring sådant som frisyren. Ifall föräldrarna levde ihop så bestämde mammorna över döttrarnas flätningar eller rakpermanent/relaxing och papporna lade sig aldrig i det.

När mina skolkompisar frågade mig om mitt hår och frisyrer kände jag mig obekväm. En av anledningarna var att svarta i Afrika och svarta i USA förhåller sig lika, fast ändå olika kring frisyrer och hårprodukter. Den bilden av svartas frisyrer som mina skolkamrater hade var från USA och hiphop- och reggaekulturen. Den skilde sig något enormt ibland ifrån hur det var i Afrika och framförallt i Demokratiska republiken Kongo och i de centrala delarna av Afrika, samt även i vissa delar av Västafrika, som till exempel i Kamerun, Benin och Senegal.

Jag är uppfostrad att inte fråga om människors hår, ta i andras hår eller hålla på och kommentera. Det var liksom mamma, pappa och familj som gjorde det. Jag tackade nej till att spara till afro genom att ljuga och säga att jag skall göra det.

Anledningarna till att jag ljög var för att det var svårt för mig att förklara att hårfrågor kanske hanterades lite annorlunda hos oss, att det ibland krävdes långa utläggningar hemma i familjen om huruvida det skall sparas hår på huvudet eller inte. Jag kände även att om jag hade gjort det så hade det bara varit för kompisarnas och brudarnas skull, inte för att det var mitt eget val. Samt att jag kände mig obekväm med hela situationen och hur håret skulle tas om hand.

Frågor som med jämna mellanrum kunde hagla var om fenomenet cornrows (utbakade flätor). Så fort brudarna i skolan hade sett en video på Bow Wow, då skulle de börja fråga mig om cornrows istället för afro och varför jag inte testade flätor.

Cornrows (utbakade flätor) - Foto: Wikimedia Commons
Cornrows (utbakade flätor) – Foto: Wikimedia Commons

Jag hade kusiner på besök, sommaren innan gymnasiet, som annars bodde i Frankrike. De här kusinerna är jämnåriga med mig. De hade båda cornrows och när både tjejer i min omgivning som jag gick i skolan med, idrottade med och umgicks med privat såg detta ville de gärna se mig i exakt likadana flätor. Jag var lite intresserad av att skaffa flätor då tjejerna bad om de liksom. Fast ändå intresserade det mig inte genuint att skaffa flätor, då jag kände att det inte är en diskussion jag ville ta med min farsa och absolut inte om min förklaring är att jag vill testa något nytt och se lite annorlunda ut… för tjejernas skull.

Samtidigt frågade jag mig mellan 13 – 16 års ålder varför mitt hår var så jävla intressant hela tiden och varför jag skulle behöva svara på vissa frågor om normer som ung tonåring. Det var rätt svårt att hantera. Jag förstår tjejerna i vissa sammanhang och kan förstå killarna med, då jag inte är normen. Dock säger det en hel del om vårt samhälle i Europa, om vad som är normaliserat och inte. Samtidigt var det ju komplext med föräldrar som höll stenhårt i vissa kongolesiska normer för att hålla mig så lågt borta från det västerländska afroamerikanska idealet, vilket jag ibland tyckte var fel av mina föräldrar.

Idag har det förändrats en hel del i Demokratiska republiken Kongo när det gäller frisyrer, framförallt hos män är det mycket mer normaliserat med cornrows och permanentat hår nu än det var förut.

Numera, i vuxen ålder, kan frågan om afrot dyka upp, men det är extremt sällan.

Mbote na bino

 

Collins Luther Zola
Collins Luther Zola

Representation är viktig för afrosvenska barns välmående

Jag har blivit välsignad med ett antal barn i mitt liv. Inga egna barn än så länge, men jag har fått äran att vara en storasystersgestalt för två pojkar och två flickor. Jag tror att jag har en djupare relation till flickorna då de båda är svarta.

Foto: Privat
Foto: Privat

Nada är sju år, och ser upp till mig. Åh va jag älskar den flickan! Sen hon föddes har jag försökt föregå med gott exempel. Jag har försökt vara bekväm i min kroppsform, för att visa att det är okej med lite mer fett än normalt. Jag har sparat teckningarna, för i framtiden vill hon bli konstnär. Målet har varit att övergöda henne med kärlek och bekräftelse på att hon duger och klarar av allt hon bestämmer sig för i livet. För några år sen stötte vi tyvärr på hinder när Nada berättade att hon också ville ha håret som sina äldre systrar, som ofta har insytt löshår i en annorlunda textur än vårt hår. Hon sa att hon också vill ha ”sådär fint hår”.

Min andra flicka är tre år och har även hon ett härligt afro. Precis som andra jämnåriga barn är Alva besatt av Disneyfilmen Frozen. Och precis som andra barn vill hon också se ut som sina Disneyprinsessor. Men ibland mår Alva dåligt över att håret på huvudet inte rör sig neråt mot nacken. Det smärtar mig att se hennes små fingrar dra i håret i hopp om att få det tillräckligt rakt för att se ut som det svenska majoritetssamhällets hårtextur.

Jag undrar om jag också haft svårt att acceptera mitt hår. Mina första år spenderas där jag var en del av majoritetssamhället, och därför har jag inte börjat fundera över dessa frågor förrän nu.

Tiana och prins Navid
Den hittills enda svarta Disneyprinsessan, Tiana med prins Navid

När jag ser mina två flickor beklaga sig över sitt hår, eller andra kroppsattribut, inser jag vikten av att visa upp svarta kroppar i media. Jag känner oro för att de inte kommit till puberteten än och redan är kroppsfixerade. Därför har det blivit viktigt för mig att visa mig med mitt eget hår när jag spenderar tid med dem. För jag vill att Nada och Alva ska älska sitt hår. Det är inte fråga om att man alltid önskar sig det man inte har. Att ge komplimanger är tyvärr ingen lösning, när problemet finns på en djupare nivå. För hur ska de tro på orden om dessa inte återspeglas i handlingar? Sanningen är att bristen på identifikation påverkar de här barnens välmående. De känner frustration över att inte passa in i normen som råder i samhället.

För att älska sin spegelbild behöver samhället placera afrosvenska barn i det svenska samhället. Det behövs fler mörka prinsessor, hjältar, läkare och entreprenörer. De behöver känna igen sig i sagor, böcker och barnprogram. Det är extra viktigt att just dessa barn ser att de finns och räknas i samhället. Just på grund av att de inte är del av majoritetssamhället.

Rokibath Alassane
Rokibath Alassane

 

Stör mina flätor dig

Eftersom vithetsnormen inte finns, inte heller vita skönhetsideal och vitt tolkningsföreträde, vill jag bara prata om våra duschvanor. Dina och mina. Du anser att eftersom mitt hår är flätat eller min son har så kallade ”dreadlocks” så är vårt hår smutsigt. Du tänker att det är otänkbart att vara fräsch om man inte tvättar håret med massa kemikalier varje morgon. Och varför inte? Ditt hår torkar på 30 sekunder och verkar inte dö av allt silikon, parabener och ”pfalalallalafalafeler” som finns i de flesta schampon och så kallade balsam.

Sara Safa Foto: Privat
Sara Safa Foto: Privat

Du börjar med att säga att vi är fina i håret, hur lång tid tar det och gör det ont? Och avslutar med kommentarer om loppor och löss. Du rynkar på näsan eftersom man skall vara som du, annars är man automatiskt konstig. För att man får självklart löss av att tvätta håret bara en eller två gånger i veckan. Lössen sitter standby i vår hårbotten och väntar på ett bäst före datum, så fort den gamla hårtvätten går ut så lägger de ägg. Och de äggen lägger loppägg.

Känns detta igen? Vi är alla människor och har självklart inte kunskap om allt. Som tur är, finns informationen några klick bort. Du är inte ignorant, du är bara lat. Men här kommer räddningen, man får inte löss av att ha håret i locs eller flätor. Löss får man om man blir smittad av en annan person som i sin tur har blivit smittad genom huvudkontakt. Lössen lever av människors blod. De förflyttar sig genom att klättra på hårstråna och sprids därför genom kontakt huvud mot huvud. Löss som hamnat utanför håret, till exempel på golvet, i soffor eller på hyllor torkar snabbt ut och smittar inte. Risken för spridning via kammar, mössor och sängkläder är mycket liten. Lössen överlever cirka fyra timmar därefter är de uttorkade på grund av att de inte har tillgång till blod och kan inte längre fortplanta sig.

Eftersom huvudlössen lever av blod och inte av smuts kan vem som helst få huvudlöss. Det har ingenting med hygien att göra.

Självklart finns vithetsnormer och ett vitt skönhetsideal. Låt oss titta på hår. Som egentligen bara är beskyddande utväxt på vår kropp. Men som säger så mycket om oss att vi ständigt kategoriserar människor baserat på deras hår. Hur vitt hår beter sig och hur det går att styla samt frisera har dikterat hårmode sedan människan har kunnat uppfatta en trend. Runt omkring mitten på förra seklet påbörjades en kulturrevolution, bland annat genom rastafarianerna, där människor ville låta sitt hår vara naturligt. Man tröttnade på dyra och skadliga kemiska processer för att försöka få sitt hår att bli rakt för att foga sig till vita skönhetsnormer. I slutet av 60-talet visade man stolt upp sitt afro och detta blev i sig en frihetssymbol. I en vidareutveckling av dessa rörelser vill man inte längre använda ordet ”dreadlocks” eftersom ordet ”dread” betyder skräck och är negativt. Det ska benämnas ”locs”.

Jag kan med stor säkerhet säga att även vita människor inte tvättade håret varje dag för bara 30 år sedan. Du tror säkert att hela ditt släktträd har varit fräscha i håret och luktat gott så långt bak som till 1500-talet. Nej, så var det inte. Fram till slutet av 70-talet var det vanligt att folk endast tvättade håret hos frisören. Man fick håret tvättat och lagt, sedan gick man med det så tills det var dags att gå till frisören igen.

Foto: Pixabay
Foto: Pixabay

Okej, du vill ändå veta hur man tvättar locs och rastaflätor. Det går bra att tvätta locksen med ett speciellt schampo. Det innehåller inga glansmedel eller produkter som gör håret mjukare. Det finns så kallat no residue-schampo som motverkar att det fastnar partiklar, som ser ut som damm, i håret. Det går även bra att tvätta håret med bikarbonat för den som inte vill använda schampo. Efter tvätten ska håret torkas noggrant och kan oljas in om man vill. Detta är tidskrävande och inget man kan göra varje morgon innan jobbet eller dagis.

Men tur för oss att nästan alla hudläkare och andra kunniga angående hår säger att man inte ska tvätta håret mer än maximum två gånger per vecka. Det finns dessutom rön som påvisar att löss trivs bättre i rent hår än smutsigt. Men var inte orolig jag ska försöka att inte fälla kommentarer om löss när du står och torkar ditt nytvättade hår på gymmet nästa gång.

Sara Safa
Sara Safa

 

Som liten avundades jag min mammas raka hår

Jag kommer ihåg hur mycket jag avundade min mammas kolsvarta, långa och raka hår. När vinden blåste rörde det sig i takt med vinden, mitt hår stod helt stilla. Hon kunde kamma igenom sitt hår så lätt, medan mitt hår fastnade i borsten. Det var alltid tjafs när mamma skulle fixa mitt hår som liten. Det tog så lång tid och ibland gjorde det ont.

Foto: HelenOnline
Foto: HelenOnline

Mitt hår, ja just det, MITT hår, har varit ett samtalsämne, en punshline i ett skämt som folk har skrattat åt, en fascination som fått människor att stanna upp och be om att få känna på. Varför har just mitt hår varit så uppmärksammat?

Min mamma är från Thailand och min pappa är från Nigeria. Mitt hår har inte något spår av det asiatiskt silkeslena, spikraka attributet. Det är stort, fluffigt och lockigt på vissa ställen. Kommentarerna jag har fått utav folk har fått mig att fundera. Många gånger när folk som kommenterat mitt hår fått reda på att jag är mixad har de låtit lite besvikna. ”Du fick verkligen det afrikanska håret”, eller ”…men det är ganska mjukt i alla fall,” eller ”men när du plattar det blir det väl så där rakt som på vita?”

Kommentarer som dessa har fått mig att känna att jag måste försvara mitt hår, skämta bort samtalsämnet och förklara varför det ser ut som det gör. Men sanningen är ju att jag inte har någon aning om varför det inte kom ut på ett annat sätt. Vid många tillfällen har jag känt att andra har varit ledsna åt mig vilket har lett till att jag vid vissa tillfällen i mitt liv velat ändra det.

Jag har fått höra att jag inte ser mixad ut för att mitt hår är så afrikanskt. Mitt hår har jämförts med svinto, sopkvastar, fågelbon. Många tror att dessa kommentarer skulle komma från människor utanför, från vita människor. Men nej. De värsta kommentarerna jag har fått om mitt hår kommer från folk som står mig nära. Kompisar med afrikanskt ursprung, släktingar, kompisarnas föräldrar. Alla verkar vara experter på MITT hår.

En sak jag har märkt är att istället för att lyfta upp varandra så har håret varit fritt fram att kommentera och hacka på. När jag var yngre var det inte ovanligt att kompisar gjorde narr av varandras hår, nu pratar jag om kompisar med afrikanskt ursprung.

De som hade mer av det vita i sitt hår fick höra att de hade tunt, ”svennehår”. De som hade kortare hårdare hår fick höra att de hade ”svintohår”. Dessa kommentarer som skickades fram och tillbaka av kompisar och familj med liknande hårkvalité som mig själv, det var de som gjorde mest ont och hade mest påverkan.

Foto: Patrick Doheny
Foto: Patrick Doheny

Dessa kommentarer, tillsammans med en påverkan av media och idealen som fanns på tv och reklam när jag växte upp på 90-talet och 2000-talet är anledningen till varför jag och många av mina afrikanska systrar rakpermanentat håret, bränt våra hårbottnar för att passa in, för att slippa kommentarerna.
Jag kommer ihåg när jag bad min mamma om att få rakpermanenta mitt hår, hon sa nej till en början. Men till slut gav hon med sig. Anledningen till varför jag bestämde mig för att rakpermanenta mitt hår var delvis för att jag kände mig mer asiatisk då. Jag kände att jag äntligen hade jag en del av min mamma i mig. Med det svarta raka håret kunde folk se likheten mellan mig och min mamma. En annan anledning var för att jag ville att mitt hår skulle blåsa i vinden, (jag tror att alla med afro förstår vad jag menar) jag ville kunna kamma igenom det utan att bryta borsten på mitten.

Jag har lärt mig med åren att oavsett om det är lätt att bli påverkad av andras kommentarer så handlar det om att själv vara nöjd. I över ett år har jag varit fri från permanent, jag försöker ta hand om mitt hår och älska det precis som det är. På min resa har jag märkt att ju mer jag älskar mitt hår, desto mer accepterar människor runt omkring mig det.

På tal om att vara fri från rakpermanent, vill jag prata om förändringen jag ser bland oss med afrikanskt hår. För några år sen pratades det endast om extensions och weaves. Sen jag flyttade till USA har jag märkt att fler och fler låter sitt hår go natural, inte bara här men även hemma i Sverige.

För framtiden hoppas jag att vi kan ge varandra komplimanger och stöd när det kommer till vårt hår, oavsett om det gäller weaves, eller naturliga lockar. Även om vi bara pratar om hår här så gör det skillnad. Hår för mig är som en blomma, för att det ska må bra måste det få kärlek.

Veronica Odetunde
Veronica Odetunde

Intervju: Salem Yohannes – "Don't touch my hair"

Föreläsningen "Dont' touch my hair" med Salem yohannes - Foto: Ida Isatou Svenungsson/Thegambia.nu
Föreläsningen ”Dont’ touch my hair” med Salem yohannes – Foto: Ida Isatou Svenungsson/Thegambia.nu

Genom hela föreläsningen involverar hon publiken och besvarar frågor och konstateranden som exempelvis, men det brukar jag göra, jag visste inte att det var fel. Hon gör det med ett lugn, medan det hade fått en annan att känna, – NEJ SÅKLART DET INTE ÄR OKEJ! Hon förklarar det ständiga pillandet, som snarare är som ett omrufsande som gör att håret blir en offentlig handduk. Salem Yohannes föreläsning ”Don’t touch my hair” bygger på hennes uppsats med samma namn.

Salem är en 24-årig Göteborgstjej med föräldrar från Eritrea. Hon växte upp i en stadsdel där ’det kändes som att hela världen fanns inom en viss area’. Genom detta var hon aldrig annorlunda till fullo, men ändå lite exotisk. Antingen var hon den ”afrikanska barbiedockan” eller raka motsatsen till det. Här belyser hon hur viktigt det är att få vara den personen en är – precis som alla andra. Detta är något som inte bara går en väg, utan två vägar. Det är viktigt att ”våga” ha sitt äkta hår. Vara stolt över det och skapa förebilder för våra yngre. Nu reser hon runt i landet och ger föreläsningar med temat ”Don’t touch my hair”.

Som liten växte jag själv upp med förebilder som antagligen hade långt svallande hår. Dock har jag personligen inte så många minnen av grova missnöjen med just mitt hår som liten. Som Salem även nämner i sin föreläsning så började många att rakpermanenta sitt hår som barn, vilket med största sannolikhet är en av de saker som får en att ifrågasätta sitt riktiga hår som vackert. Men i just mitt fall var det snarare när jag kom upp mot högstadiet som jag började platta mitt hår hela tiden och hade det aldrig längre lockigt. Det var nog inte förrän efter gymnasiet som jag igen började ha lockigt hår, när jag insåg hur mycket mitt hår slitits på. Jag är glad över att jag har en grund där jag uppskattat mitt hår och att jag återigen uppskattar det.

Det gör också att jag är extra glad över att jag fick möjlighet att lyssna till Salems föreläsning, samt få en pratstund med henne.

Kan du berätta lite om dig själv?

Foto: Mattias Abulu
Foto: Mattias Abulu

– Salem Yohannes heter jag och är en 24-årig svenskeritreansk tjej. Jag har precis tagit examen från Högskolan Väst och är statsvetare, vilket innebär att jag är en typ av politisk expert och samhällsanalytiker. Jag jobbar även professionellt med dans då jag är medlem i gruppen Laces som specialiserar sig i ”Afro Caribbean Fusion”. Jag är också pedagog och koreograf vid dansskolan Twisted Feet Dance Academy. Politik och dans flödar naturligt i alla mina ådror och det är en stor del av mitt liv då jag pysslar med dessa parallellt.

Jag älskar människor och att koppla med olika individer, därför är det naturligt för mig att skapa forum som mötesplatser för att föra människor i samman. Nyckel till att utvecklas, utmanas och växa för mig har alltid legat i att samtala, lyssna och lära. Om de så vore svampplockning, till att dansa azonto, till att skriva lönespecifikationer.

 

Hur valde du att just skriva om hår?

– Det finns flera anledningar till att jag valde att skriva om hår som en markör för ”ras”. En av anledningarna är att hår till skillnad från hudfärg är mycket mindre laddat. Man kan tala om hår på ett lättsamt sätt, men om man talar om hudfärg är människor på sin vakt och är snabba på att uttrycka att de inte är rasister. Hudfärg har i så många sammanhang kopplats till rasism, hatbrott och slaveri, därför väjer folk sig ofta från att tala om eller uppmärksamma hudfärg – man vill anses vara färgblind och god helt enkelt.

En annan anledning till varför jag valde att skriva om just hår som rasmarkör, är för att det finns distinkta erfarenheter afrosvenskar har kring hår. Till exempel att det är otroligt vanligt här i Sverige att människor ofta vill pilla, ta eller rufsa i afrohår, därav titeln på min uppsats. Jag ser det som ett unikt fenomen relaterade till svarta människor i samhällen där majoriteten är vita. Det var därför viktigt för mig att belysa just sådana typer av erfarenheter, då de aldrig har politiserats, varken i samhällsdebatt eller akademi.

Foto: Ida Isatou Svenungsson/Thegambia.nu
Foto: Ida Isatou Svenungsson/Thegambia.nu

Vad har du själv lärt dig som du kanske inte trodde att du skulle lära dig?

– Den var svår, det är så sjukt mycket grejer. Men en sak som tidigt gick upp för mig under tiden jag skrev uppsatsen, gällde just ”postkoloniala” (tiden efter kolonialismen betyder det) skönhetsideal och varför svarta kvinnor strävar och ibland är besatta av att ha det raka långa håret. Jag kopplade ofta detta till att svarta kvinnor skulle ha någon typ av komplex för deras svarthet, typ som att de skämdes för att ha afro/krulligt/vågigt hår och att de ansåg att deras egna hårtyper inte hade något värde i sig.

Vad jag mer och mer förstod när jag läste, skrev och intervjuade kvinnorna, var att strävan eller det ideala raka håret, handlade mer om presentera femininitet och skönhet än att sträva efter vithet. På något sätt har vi lärt oss att skönhet och kvinnlighet ser ut på ett specifikt sätt (i västvärlden, men har blivit universella ideal), det är långa smala solbrända kroppar, rakt fylligt långt hår, stora ögon och små näsor. Tidigt märker man som afrosvensk att man inte helt passar in i det idealet, speciellt i mitt fall som har en kort och fyllig kropp, tjockt kinky hår och svart hud. Då är det naturligt som svart tjej att man gör det man kan för att göra sig själv attraktiv och sedd som kvinnlig bland andra människor i sitt samhälle, men framförallt för att man vill presentera sig som vacker. Rakt hår bland svarta kvinnor handlar därför mer om att man vill vara vacker och kvinnlig än att sträva efter att se ut som skandinaver eller europé. You get me?

Vad är den mest chockerande kommentaren du har fått på dina föreläsningar?

– (Salem skrattar till) … jag har inte fått någon chockerande kommentar. Jag väntar på den fortfarande.

Foto: Mattias Abulu
Foto: Mattias Abulu

Är det någon som totalt motsatt sig det du säger?

– Ja, det har hänt. Det händer till exempel att folk vänder sig emot faktumet att de är så vanligt med att folk tar på svart hår. Att det kanske hänt några få, typ de kvinnorna som jag intervjuat då. De vill inte erkänna att det är en grej som händer ofta i afrosvenskars vardag liksom.

Många är också snabba på att motsätta sig faktumet att strukturell diskriminering och rasism existerar i Sverige. Återigen att det kan ha hänt att någon individ blivit diskriminerad eller mött rasism i ett enstaka fall, men inte att de är ett strukturellt fenomen, där en större grupp individer som har en specifik kropp (t.ex svarta svenskar, eller afrosvenskar som de kallas) återkommande råkar ut för detta i större utsträckning (Läs gärna, Afrofobirapport 2014: Skriven av Tobias Hubinette, Victoria Kawesa och Samson Beshir). Sammanfattningsvis, har många svårt att acceptera att vi har problem med rasism i Sverige och att det är något som vi aktivt måste ta vårt ansvar i, både på individnivå och på politisk nivå.

Något du vill tillägga?

– Jag vill bara beskriva problematiken med att till exempel ta på svart hår. Det kallas exotifiering och är ett sätt att markera en kropp som annorlunda. Det är en handling som visar att personen man rör vid är avvikande från en själv. Genom detta skapar man svarthet, att handlingen i sig konstruerar någon som svart eftersom personen har afrohår och till exempel inte rakt hår som de flesta vita svenskar har.

När man väljer att, på jobbet till exempel, rufsa till i kollegans afrohår är det inte bara nyfikenhet (allting som inte ser ut eller känns som en själv blir spännande) eller okunskap (kanske på grund av bristande mångfald på arbetsplatsen och brist på mångkultur i ens egen vänkrets), utan ett sätt att markera den personen som annorlunda och svart. Det är ett sätt att roffa åt sig makt att ta på en svart kropp och strunta i individens integritet. Det är helt enkelt respektlöst och oprofessionellt. Det gäller även oss människor som inte är tjänstemän, vi ska behandla varandra såsom vi själv vill bli behandlade. Med respekt och likavärde.

 

Avslutningsvis vill jag tacka Salem Yohannes för en underbar föreläsning och för hennes fantastiska drivkraft.

Är du intresserade av att lyssna till Salem Yohannes så har du chansen i Stockholm den 24 september hos Café Pan-Afrika Youth och på Högskolan Väst den 22 oktober.

 

Hårtips
(Ett bra hårtips för kinky, curly, wavy eller vad som)

Awa Silke Jagne Henrikssons specialare:
1-2 ägg beroende på hår, skaka det i en shaker eller burk med lock.
Sedan kan en ta ganska mycket av sin favorit olja tex kokos, mandel, ricin eller gambisk bambuolja.
Bambuolja kan värmas och låtas svalna för att sedan tillsätta 1 msk ricin och lika mycket mandel.
Efter detta skakas allt ihop riktigt ordentligt. Sen är det bara att applicera i håret, gör gärna sektioner
och arbeta in i håret del för del.
Sätt på plastpåse och sov med det. På morgonen skall inpackningen tvättas ur med ett bra schampo.
Applicera sedan balsam i håret och kamma sedan ut det med en glestandad kam.
Använd behandlingen ungefär en gång i veckan för att inte få för mycket protein i håret.

 

Ida Isatou Svenungsson
Ida Isatou Svenungsson

 

Hår: intervju med bloggaren Queen Moreen

queenmoreen
Foto: Lilian Queen Moreen

Bloggaren Queen Moreen har svarat på mina frågor angående hennes afrohårresa och skötsel, många av hennes svar träffade mig rakt i hjärtat, jag har känt liknande känslor angående skönhetsideal och andras åsikter om kort afrohår.

Checka in denna intervju:

Hur länge har du haft obehandlat afrohår?

Jag har haft obehandlat hår sedan sommaren 2011 och fram till april 2013. I dagsläget så har jag en texture softener/texturizer i håret för att hinna med att ta hand om det. Den kallas för ”just for me texture softener.”

untitledVarför bestämde du dig för att ”go Natural”? Vilka produkter och hårstilar använde du under tiden?

Jag var den typen som aldrig ville klippa mina toppar och var rädd för att ”förlora” det lilla hår jag hade. Men det blev bara kortare och slitnare och jag insåg att om jag ville se en drastisk stor skillnad, så måste jag göra något drastiskt, det var dags för en förändring. Sen så var jag trött på att slösa så mycket pengar på hår och så vidare. Jag tänkte tillbaka till när mitt hår mådde som bäst och det var när det var i dess naturliga skick… the rest is history.

Medan jag ”odlade naturlig hårstrukturväxt” så använde jag mig utav lösflätor nästan ständigt, jag klippte av mitt rakpermanentade hår var tredje månad tills allt var borta. Jag var rädd för att jag skulle se ut som en pojke om jag klippte av allt på direkten.

Jag använde mig mest av kokosolja, infisium 23 leave-in-formula, och african pride braidsheen/spray.

När jag hade mitt naturliga hår så experimenterade jag i början med miljoner olika produkter. Jag varierar även idag produkter men inser att ”butters” är bra för mitt hår. Jag tror att man måste chocka sitt hår ibland med nya produkter för att uppnå resultat… but thats just me. När jag inte hade mitt hår i lösflätor så brukade jag ha mitt hår i afro-puff eller en ”braid-out”.

marijayne-i-rampljuset-queen-moreen
Foto: Lilian Queen Moreen

Kan du berätta hur din hårrutin ser ut. Vilka produkter och tekniker använder du? Hur håller du ditt afrohår återfuktat?

Min hårrutin är väldigt simpel nu. Förut så var det nästan som mission impossible med mitt hår.

Fast jag måste nog erkänna att jag har olika hårrutiner beroende på olika säsong på året… lite överdrivet… but totally necessary!! Och jag sover alltid på ett sidenörngott med en satinscarf eller satinmössa.

Min vanliga rutin:

Jag tvättar håret och gör hårinpackning en gång i veckan, sedan smörjer in min hårbotten med kokosolja men jag lägger inte det på resten av håret eftersom det blir för fettigt ibland. Efter det lägger jag i en hårkräm och sätter upp håret i en tofs…

Min sommarrutin:

Tvättar håret oftast med bara balsam 2-3 gånger i veckan, kör med hårinpackning när jag har lust… kokosolja i hårbotten, stylar oftast med ”bantu-knot” eller stort afro… eller bara lägger gel och låter det vara ”krulligt”.

Min vinterrutin:

Lösflätor, som jag tvättar en gång i veckan med shampoo, sprejar braid spray och infuisium 23 DAGLIGEN, för att behålla fukt i håret, har sedan flätorna i två månader, låter därefter håret vila i 2-4 veckor, då jag gör hårinpackningar 2 gånger i veckan… and do it all over again.

På senaste tiden har jag testat något som kallas för ”curlygirl-metoden” och nu så ska jag sätta igång med skyddande styling för att se om jag kan uppnå lite hårväxt.

Det bästa sättet som jag håller mitt hår återfuktat är när jag sprejar mina toppar med vatten (kallt) och sedan lägger jag i någon kräm och sätter upp håret i en tofs. Jag undviker att ha för mycket utsläppt eftersom det inte är så bra för håret.

Hur skulle du beskriva den här upplevelsen?

Jag tycker den här upplevelsen var jättespännande!! Jag lärde mig så mycket om hår och fick experimentera väldigt mycket vilket gjorde så att jag aldrig blev uttråkad. Ibland har jag lust att klippa av allt och börja om igen, men jag gillar mitt hår just nu!

Jag lärde mig även att en svart kvinnas hår är en så stor del av hennes identitet. Den här resan ledde mig till ett nytt tänkande när det gällde stolthet och skönhetsideal. I början så känner man sig så ensam, speciellt i Sverige, men sedan så börjar man känna sig lite som en krigare och lite utav en inspirationsperson för andra tjejer med afrikanskt hår och då blir det ännu roligare.

Det har varit en lång resa och jag har absolut inte kommit fram till mitt mål än, men det känns bra att vara på min väg.

Vad var andras reaktion på ditt naturligt krulliga afrohår?

Det var faktiskt en väldig mix av reaktioner. Vissa tyckte det var underbart medan andra tyckte det var hemskt och att jag gick runt och såg ut som ett troll. I början när mitt hår var kort så var det mest negativa åsikter sedan när det blev längre så började de positiva komplimangerna komma fram.

Jag har fått höra allt ifrån ”varför vill du se ut som en bushwoman” till ”varför har inte fler afrikaner deras naturliga hår och visar upp hur fint det är?”

Vem var/är din största idol, stöd och inspiration under din naturliga hårresa?

Jag har alltid haft samma håridol… DIANA ROSS!! Redan som liten unge tyckte jag hennes hår var magiskt. Hon är min största hårinspiration. Det var lite tråkigt när man insåg att hon använde sig utav en massa peruker, but she sure made it look fabulous!

Min mamma kommer tvåa. Hon hade ett stort afro när hon var ung och när vi var små så hade hon kolsvarta korkskruvar som nådde ner till hennes armhålor ungefär, jag tyckte det var jättefint och ville ha mitt hår som hennes…

Måste säga att jag inte hade så mycket stöd under min resa. Jag liksom bara körde mitt eget race, jag kollade mycket på youtube när jag hade mina dåliga dagar och fick inspiration och styrka att fortsätta kriga på.

Youtubare som inspirerat mig: longhairdontcare, nikkimae, africanexport, thetruthishair och så vidare, var väldigt populära.

017
Foto: Lilian Queen Moreen

Vad har du lärt dig av att ha naturligt krulligt och stort afrohår (om dig själv, ditt hår och andra människor)?

Först och främst har jag lärt mig att stort hår är helt enkelt jag! Det känns konstigt att erkänna men jag känner mig så stolt över mitt stora puff och älskar verkligen det jag ser i spegeln, jag känner mig som ett lejon ibland, helt fantastiskt!

Sen så har jag även lärt mig att folk koncentrerar sig så otroligt mycket på det yttre och att alla försöker nå en typ av skönhetsideal. Vi är alla olika skapade så det vore nog lite fel om alla såg ”fina” ut på samma sätt… Amen!

Jag har lärt mig att lyssna på mitt hår, behandla det med kärlek och låta det få sköta sig själv. Jag brukar alltid förklara för människor att jag är 100% Afrikan, och att om man bara är snäll mot sitt hår så kommer det att växa. Man måste ha TÅLAMOD (tålamod är min bästa vän)!

En sista grej som jag lärt mig om människor och stort afrikanskt hår är att folk verkar så rädda för deras hår och är så besatta av att ha ”kontroll” över det. Sedan så tycker ju folk att afrikanskt hår är så otroligt ”coolt/häftigt” eller spännande att man ibland känner att dom beskriver ens hår som om det vore något helt onaturligt.

Människor är väldigt rädda för att gå mot strömmen i Sverige, allt ska vara detsamma i ”Landet lagom”. Gör något nytt, det är bara hår, det kommer att växa tillbaka och i värsta fall så finns det så många alternativ så vi behöver absolut inte oroa oss för att se katastrofala ut i håret.

Vilka råd skulle du ge till andra som funderar på att övergå till obehandlat afrohår eller göra ”det stora klippet”?

Det rådet jag har är att bara göra det! Tänk inte på det för mycket, kör bara!

Det finns ju olika sätt som man kan gå över till obehandlat hår så sätt igång så fort som möjligt och kom ihåg att om du startar för att sedan ge upp efter ett tag, så har du gjort allt FÖRGÄVES. Just sayin!

Ju snabbare man sätter igång, desto snabbare kan man se resultat gå in i processen med en realistisk bild och hår växer olika snabbt och allas hår är inte likadana. Lär dig att älska ditt hår så kommer ditt hår att visa dig kärlek tillbaka, garanterat.

Stad: London

Hemsida: www.queenmoreen.blogg.se

Youtube: queenmoreen

Facebook: Queen Moreens Afro Sida

Kontakt: queenmoreen@gmail.com

Marian Marijayne Njie
Marian Marijayne Njie

 

3 saker du kan säga för att få ditt barn att uppskatta och älska sitt naturliga afrohår

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Här kommer tips på 3 saker du kan säga för att få ditt barn att uppskatta och älska sitt naturliga afrohår:

1.
-Prinsessor har alla typer av hår, vågigt , lockigt och krulligt hår.

Det är upp till dig som förälder att hitta böcker som visar likheten av ditt barn.
Det finns ett par bra böcker där ute, finn dem!

2.
-Vem som helst kan ha rakt hår

Absolut inte uppmuntran till hat, men det är viktigt att ingjuta en känsla av stolthet hos barn med vågigt , lockigt eller krulligt hår . Skönhetsindustrin fokuserar på raka texturer så vi måste lysa vårt eget ljus och omfamna vår skönhet.

3.
-Ditt hår är som mitt hår

Gör anslutningen med dig eller någon annan i familjen med ditt barns hårtextur. Om du vill att ditt barn ska bära sitt naturliga hår och älska det är det viktigt att visa henne genom att vara det exemplet.

Om du ändrar din naturliga textur men inte vill att ditt barn gör detsamma måste du bekräfta din kärlek till hennes naturliga hår.

 

Marian Marijayne Njie
Marian Marijayne Njie