Etikettarkiv: afrosvenska barn

Med en fot i två världar

Vikten av att hjälpa sina barn hitta och omfamna sin identitet och känna sig trygga i den

 

”När jag blir stor ska jag gifta mig med en vit man så mina barn blir vackra”

Med en fot i två världarCitatet kommer från ett femårigt barn. Vi är många som umgås i sällskapet och det är ganska stojigt runtomkring men den här kommentaren får alla att stanna upp några sekunder i sitt attaya*sörplande. Reaktionen efter den lilla men lite obehagliga tystnaden blir ett gapskratt åt den lilla flickan och en uppmaning om att det är långt kvar tills hon ska få barn ändå och med ett ”barn säger så roliga saker” fortsätter de vuxna sitt tedrickande och sina diskussioner.

Flickan håller i en docka med långt blont hår och en glittrig kam. Jag frågar henne varför hon säger så och då kommer svaret som får mitt hjärta att gå i tusen bitar; ”för att jag vill att de ska ha ljus hud, det är finast. Man kan inte vara prinsessa om man är mörk och har sånt hår som jag har”. Vi pratar lite till och jag försöker förklara att alla är vi olika men lika mycket värda och att alla människor är vackra på sitt sätt. Jag känner dock att jag inte riktigt vet hur jag ska bemöta hennes ord eller vet vad jag ska säga. Vi åker hem och vår konversation hamnar någonstans i mitt bakhuvud som en liten irriterande tagg som skaver.

Några månader senare sitter jag och nattar min 4-årige son och vi läser som vanligt en saga när han helt apropå ingenting säger: ”Mamma jag vill inte vara brun”. Jag blir så chockad att jag inte säger någonting alls utan säger något helt irrelevant, avleder från ämnet. Jag nattar honom och går ut, fortfarande i chock. Under kvällen kommer insikten kring vad han sa och vad det innebär och jag kan inte hålla borta tårarna. Han tycker inte att hans egen hudfärg duger. Det svider, ingen människa ska behöva känna på det viset och alldeles speciellt inget barn!

Varför min son kände som han gjorde vet jag ju beror på den vithetsnorm och strukturella rasism som finns i samhället idag, det är sorgligt men det är något jag känner till, vet om och bemöter som vuxen. Det jag inte riktigt hade tagit i beräkning var att det påverkade barn och dessutom så pass tidigt. Jag undrar hur och via vilka kanaler och vilka intryck är det som påverkar våra barn till en så negativ självbild?

Och naturligtvis hur man som förälder ska bemöta barnets frågor och funderingar. Hur ska vi hjälpa våra barn att utveckla en identitet och en sund självbild som de trivs med?

Efter mycket letande, läsande, konsulterande och grubblande i ämnet har jag kommit fram till en del saker som jag tycker alla föräldrar med barn som inte är ljusblonda* med blå ögon borde fundera över och tillämpa.

Det första och viktigaste är att alltid föregå med gott exempel vad gäller att behandla alla människor lika och alltid utgå ifrån alla människors lika värde och prata med sina barn om hur alla människor är unika och olika. Att vackert, fint, snyggt är i betraktarens ögon och en känsla man bär inom sig som lyser utåt. Att de duger och är perfekta precis så som de är. Att man också tar sig en funderare över vilka fördomar man kan ha och vilka uttryck de tar sig i vardagslivet.

Det är också viktigt att se till att det finns media såsom till exempel film, serier, spel, böcker och leksaker som speglar barnet utseende och etniska härkomst som barnet kan identifiera sig med. Det är inte alltid helt lätt att hitta men det finns och kommer mer och mer. Det är också viktigt att försöka sålla bort media som inte främjar barnets positiva självbild så gott det går genom att vara selektiv med vad de får och inte får se så länge det är möjligt. Och att alltid försöka föra en dialog (självfallet på barnets ålders- och kunskapsnivå) kring hur och varför det ser ut som det gör. Förhoppningsvis stärker man barnet tillräckligt mycket och utrustar dem med verktyg så de själva kan bemöta och hantera situationer som rör deras hudfärg eller utseende när de uppkommer.

Låta barnet vara delaktigt i och lära känna den andra kulturen och om möjligt resa dit. Det ger barnet en möjlighet att se en annan verklighet och en annan norm där de flesta människor ser ut som de själva. Jag tror det hjälper till att stärka identiteten och hjälpa till att stärka samhörigheten i deras olika ursprung och världar och samtidigt knyta många sociala band.

I vår familj är vi en brokig blandning av både nationaliteter och hudfärger vilket jag ser som en stark fördel. Vår familj, släkt och vänner finns också i och med våra olika etniska bakgrunder spridda över hela världen och det har gett oss ett kontaktnätverk som är både värdefullt och lärorikt. Jag har som vuxen aldrig känt att jag måste identifiera mig som det ena eller det andra utan sett min multikulturella bakgrund som en tillgång som gett mig en möjlighet att förstå och kommunicera med många olika människor med alla möjliga bakgrunder. Det är styrka, glädje och stolthet som jag gärna vill lämna över till mina barn

*Attaya är ett traditionellt sött, grönt te som man dricker i Senegambia-regionen istället eller som kaffe

*Att jag särskiljer (så ingen blir ledsen eller känner sig diskriminerad) beror på att ljushyade barn är överrepresenterade överallt i media så föräldrar till dem har inget att bekymra sig över förutom att överösa dem med kärlek och respekt.

Sami Najami
Sami Najami

 

Nytt uttalande från Pernilla Stalfelt

Fullskärmsinfångning 2014-10-10 205424.bmpIgår berättade vi om att vi sökt författaren till barnboken Färgerna, Pernilla Stalfelt. Trots att vi ställde frågor till henne redan den 8 oktober på dagtid, hade vi fram till igår inte fått något svar och valde därför att publicera ett svar till en av våra läsare i stället. Det svaret kan du läsa HÄR!

I morse, 11 oktober, fick vi dock svar på de frågor vi hade. Svaret är kort och här är svaret i sin helhet:

”Hej,

Tack för ditt mejl.

I efterhand har jag förstått att de bilder som du refererar till kan upplevas som kränkande för många. Sedan länge har jag och Rabén & Sjögren varit överens om att byta ut bilderna i eventuella kommande upplagor. För mig är det oerhört viktigt att med mitt författarskap bidra till ett samhälle där alla människor behandlas likvärdigt och med respekt.

Vänliga hälsningar,

Pernilla Stalfelt”

Något svar på de frågor vi ställt fick vi inte och vi konstaterar även att detta svar är ett tillrättalagt svar, till skillnad mot det svar vår läsare fick.

Du har säkert ett hyperkänsligt sinne för just hudfärgs frågor eftersom din son är av ”blandad härkomst” och du är orolig för hur han skall bli bemött i livet. Till din tröst kan jag berätta att min dotter också är av utlänsk härkomst och hon identifierar sig inte särskilt mycket med sin mörkare hudfärg. Hon får oftast mycket positiv respons för sitt utseende och många beundrar hennes fina hår och tycker att hon är jätte söt och gullig. Det är klart att det finns rasister i Sverige men de allra flesta är snälla och välmenade, men kanske lite omedvetna och lite klumpiga och då behövs det lite tolerans och överseende från alla parter.”

Det svaret avslutades med dessa rader:

”Hoppas att du känner dig nöjd med detta. Vi får en barnkultur som är tuktad och snävt kodad och det verkar vara tidens melodi. Men varsågod!”

Uppenbart, av Pernilla Stalfelts svar att döma, så kommer boken inte nytryckas med samma bilder. Bra! Uppenbart, av Pernilla Stalfelts svar att döma så har hon inte förstått var problemet ligger i de bilder hennes bok innehåller. Synd!

Fatou Touray
Fatou Touray
Kiqi D Minteh
Kiqi D Minteh

 

Barnboksrecension: "Rita" och "Rita i Kudang"

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Om ni inte redan känner till författarinnan Eva Susso så passa på att läsa min intervju med henne. Eva är barn- och ungdomsförfattarinna och har skrivit ett otal böcker med olika teman och miljöer. Idag kikar vi lite närmare på böckerna om Rita – ”Rita” och ”Rita i Kudang” som riktar sig till barn i åldern 3-6 år.

Här hemma har jag en ettåring och en femåring. Böcker är något som är väldigt uppskattat hos den stora tjejen, medan den lilla just nu är inne i en fas där hon gärna är ute på upptäcktsfärd, hellre än att sitta stilla och lyssna till en bok. Detta till trots kommer de båda två att få hjälpa mig utvärdera några av Eva Sussos böcker. Nästa vecka kommer ettåringen att hjälpa till att testa en serie böcker som Eva skrivit för de allra minsta, men idag är det femåringen som hjälpt mig med Rita-böckerna.

Ur boken Rita – thegambia.nu

Båda böckerna handlar, som ni säkert redan har förstått, om Rita. Men vem är Rita? Rita är en liten tjej som bor i Sverige med sin vita svenska mamma och sin pappa som kommer från ett land i Afrika. Rita hälsar ofta på hos sin mormor. Men farmor, som bor i Afrika, har Rita aldrig träffat. Det är något som Rita tycker är väldigt orättvist och som hon i första boken, Rita, är fast besluten att ändra på. Rita-boken har mycket fokus på Rita och hennes afrikanska arv, hennes starka längtan efter att få åka till Afrika och träffa farmor.

Uppföljaren till ”Rita” heter ”Rita i Kudang” och i den boken har Rita äntligen fått åka till Afrika och pappas by och träffa farmor. I farmors by, som heter Kudang, är det väldigt annorlunda mot hemma i Sverige. Rita tycker det är väldigt spännande i Kudang. Hon får träffa sina kusiner, uppleva massa roliga äventyr och till och med klappa en livs levande krokodil.

Rita-böckerna är härligt underhållande med en liten temperamentsfull tjej som huvudperson. Alla tankar, diskussioner och uttryck som vädras i böckerna påminner mig väldigt mycket om min femåring och det märktes också att hon kände igen sig i Rita-boken. Att läsa Rita i Kudang skapade ännu mer längtan hos henne att få åka hem till sin pappas hemland. Böckerna är väldigt varma och målande, som förälder till ett ‘mixbarn‘ så känner man igen sig väldigt väl i nästan alla delar av boken. Jag blev nästan förvånad över hur otroligt lik jag upplever Rita vara min egen dotter. Det kunde lika gärna vara jag som skrivit boken om just min femåring.

Foto: Thegambia.nu
Foto: Thegambia.nu

Man får en känsla av att Anna Höglund, som illustrerat böckerna, själv har varit i Kudang. Bilderna ger verkligen igenkänning för den som själv besökt eller bott i någon by i länder söder om Sahara. Man hittar en hemmakänsla direkt. Jag tror att oavsett om man har barn med rötterna i Gambia, Senegal, Sierra Leone, Ghana eller något annat land i dessa krokar, så kommer man att känna igen både sig själv och sitt barn i Rita-böckerna. Allt från att fixa håret, till funderingar kring djur och att det väl inte finns snö i Afrika. Femåringen är stormförtjust i dessa böcker och det glittrar i ögonen på henne när vi läser dem. Att komma närmare ett solstråle-leende och förtjust fnissande är nog svårt. Med detta inte sagt att helsvenska barn, eller barn av annat ursprung, inte också skulle älska dessa böcker. Det är jag övertygad om att de skulle och att döma av de beundrarbrev författarinnan fått så har det redan bekräftats.

 

 

Jag ger Rita-böckerna:
betyg thegambianu betyg thegambianu betyg thegambianu betyg thegambianu betyg thegambianu (full pott/fem afrika)

 

Rita-böckerna finns att köpa hos till exempel Bokus. Rita i Kudang har varit slut under en längre tid, men släpptes på nytt i onsdags, så skynda er att köpa in ert exemplar av boken!

 

kiqi