Etikettarkiv: Afrosvenskarnas forum för rättvisa

Öppet brev från Afrosvenskarnas Riksförbund och Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa till Kommunstyrelsen i Malmö

Bästa kommunstyrelseledamöter,

Det är med oro Afrosvenskarnas riksförbund och Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa vänder sig till kommunstyrelsen som är en av de högst ansvariga instanserna i Malmös kommun. Sedan ett drygt decennium uppmärksammar vi den 9 oktober, årsdagen för Sveriges avskaffande av slaveriet – ett slaveri som exklusivt drabbade svarta människor. Vi tycker att dagen är av fundamental historisk vikt och den berör inte bara afrosvenskar utan är en nationell angelägenhet. Den 9 oktober är ett tillfälle att påminna om att den afrofobi som gjorde slaveriet möjligt fortfarande är ett gissel för samhället och begränsar afrosvenskars tillgång till mänskliga rättigheter i Sverige. Vi har därför sett till att bjuda in brett när vi uppmärksammar dagen på olika orter i landet och har till vår glädje kunnat se att svenska politiker delar vår uppfattning att dagen ska uppmärksammas.

Rukiya Ismail och Kitimbwa Sabuni
Rukiya Ismail och Kitimbwa Sabuni

I Stockholm har dagen återkommande uppmärksammats på museer och i riksdagen där företrädare för riksdagspartierna samt statsråd från regeringen deltagit och betygat sin vördnad för de som fallit offer för Sveriges del i den transatlantiska slavhandeln.

Vi har alltid sett Malmö som en stad i framkant i kampen mot afrofobin men de senaste årens utveckling oroar i synnerhet med tanke på hur den ansvariga politiska ledningen i kommunen, i flera år i rad, valt att inte prioritera deltagande vid uppmärksammande av den 9:e oktober (som i år uppmärksammades med en konferens den 10 oktober på Tangopalatset).

Vid den 9:e oktober 2015 hade kulturminister Alice Bah Kuhnke ett möte med den afrosvenska gruppen i Malmös stadshus där Malmös kommunalråd valde att inte medverka trots inbjudningar. Vid 2016 års uppmärksammande kom varken kommunstyrelseordförande, Katrin Sjernfeldt Jammeh, eller kommunalrådet med ansvar för demokrati och anti-diskriminering, Nils Karlsson, trots upprepade inbjudningar från oss.

Afrosvenskarnas riksförbund och Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa tycker att det är oroväckande att de högst ansvariga politikerna i Malmö inte tar sig tid för att närvara vid en av de viktigaste dagarna under året för afrosvenskar trots att dagen finns med i den politiska kalendern i Malmö kommun. Vi skulle uppskatta om kommunstyrelsen kunde återkomma till oss snart med era tankar om detta och hur ni ser på framtida deltagande vid uppmärksammandet av den 9:e oktober.

Bästa hälsningar

Kitimbwa Sabuni
Afrosvenskarnas riksförbund

Rukiya Ismail
Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa

Minnesdagen för Sveriges avskaffade av den transatlantiska slavhandeln inträffar

Snart är det minnesdagen för Sveriges avskaffande av den transatlantiska slavhandeln. Dagen infaller den nionde oktober. Både Afrosvenskarnas Riksförbund i Stockholm och Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa i Malmö utlyser nu event för att uppmärksamma dagen och lyfta viktiga både historiska och nutida frågor.

En väggmålning som illustrerar slaveriet.  Foto: Fatou Darboe, Afropé
En väggmålning som illustrerar slaveriet.
Foto: Fatou Lusi, Afropé

Om du har möjlighet att delta på några av arrangemangen så kan du hitta information här nedan inför de aktuella datum som satts upp för arrangemangen:

Afrosvenskarnas Riksförbund i samarbete med Historiska kommer att uppmärksamma dagen den sjunde oktober. Mer information kan du finna HÄR! Att boka via Historiska kan du göra HÄR!

Om du i stället är intresserad av att delta i Malmö på Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa, så finner du mer information HÄR! Anmälan via Malmö Kommun kan du göra HÄR!

 

Pressmeddelande från Afrosvenskarnas Forum För Rättvisa om gränskontrollerna

Pressmeddelande 15.11.14

Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa är starkt kritiska mot polisens ras- och etniska profileringsmetoder som ett sätt att genomföra gränskontroll.

Logga: Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa
Logga: Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa

Ras- och etnisk profilering är ett långt och djupt rotat problem inom polisens arbetsmetoder som vi vid flera tillfällen uppmärksammat. Senaste den 26/8 träffade AFR, tillsammans med flera andra organisationer, rikspolischefen Dan Elliason och polisledningen i Skåne. Och diskuterade då de rasistiska metoder som polisen använde sig av i mötet med rasifierade och i synnerhet afrosvenskar, framför allt under polisens genomförande av REVA. Det förekommer varje dag, i städer över hela landet, och nu när gränskontrollen införs kommer våra medlemmar och rasifierade svenskar, i synnerhet afrosvenskar fortsätta att vara föremål för dagliga trakasserier och förnedringar från polisen. Man åsidosätter en hel grupps rättigheter med ”ordning och reda” som pretext.

Ur Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd, RPSFS 2011:4 ”Inre utlänningskontroll får inte genomföras enbart på grund av att en person har ett utseende som uppfattas som utländskt eller på grund av hans eller hennes språk eller namn.”

Ur Rikspolisstyrelsens tillsynsrapport 2014:14, rekommendationer sid 27: ”Etniska kännetecken bör inte längre tillmätas någon betydelse i den inre utlänningskontrollen.”

Ur Strategi för Sveriges yttre gränskontroll och inre utlänningskontroll för perioden 2014-2016, sid 9: ”Alla individer som bemöts i gränskontroll och inre utlänningskontrollverksamheten ska
behandlas lika, med full respekt för sina mänskliga
rättigheter och utan att diskrimineras.”

Men trots detta hör man Malmöpolisen i en intervju med DN den 12/11 säga mycket tydligt att ”Hudfärg kan bli en faktor när människor ska kontrolleras” och detta har helt och hållet ignorerats av inrikesministern och rikspolischefen. Vi lever i en första klassens demokrati som andraklassens medborgare och våra rättigheter sätts på pausläge, vårt handlingsutrymme och vår frihet begränsas.

Det bör också påpekas att EU, och i synnerhet Europaparlamentet, har lyft fram problemet med profilering som en akut fråga på områdena för terroristbekämpning, brottsbekämpning, invandring, tull och gränskontroll och det är mot bakgrund av detta vi genom detta pressmeddelande vill meddela att:

  1. Vi kräver att regeringen och i synnerhet inrikesministern Anders Ygeman med omedelbar verkan sätter stopp för denna rasistiska metod som används av polisen och som utsätter en stor del av den svenska befolkningen för trakasserier, förnedring och marginalisering.
  1. En JO-anmälan mot Polisen kommer att lämnas in, för att de använder sig av en lagvidrig urvalsprocess vid ID-kontrollerna som strider mot både unionsrättsliga och inhemska lagar.

Rasprofilering är uppenbart olagligt och går emot EU:s likabehandlingsdirektiv, som är ett av de viktigaste lagstiftningsinstrumenten på området, och som säger att diskriminering ska ”anses förekomma när en person på grund av ras eller etniskt ursprung behandlas mindre förmånligt än en annan person behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation”. Ett typiskt exempel på detta skulle vara att stoppa en medlem av en etnisk minoritet som misstänkt, för att ha begått ett brott enbart eller huvudsakligen på grund av att han eller hon tillhör den etniska minoriteten.

Enligt FN:s råd för mänskliga rättigheter, är det i allmänhet tillåtet att utföra identitetskontroller för att värna om allmänhetens säkerhet, förebygga brottslighet och övervaka olaglig invandring, men att myndigheterna vid utförandet av dessa kontroller inte bör betrakta de utsatta personernas fysiska eller etniska särdrag som ett tecken på att dessa personer eventuellt vistas olagligt i landet. Enligt rådet bör inte heller identitetskontroller utföras på ett sådant sätt att endast personer med vissa fysiska egenskaper eller etnisk bakgrund drabbas, eftersom detta skulle påverka de drabbades värdighet på ett negativt sätt samt bidra till att sprida främlingsfientliga attityder bland befolkningen i allmänhet. Det skulle även stå i strid med en effektiv politik för att bekämpa rasdiskriminering.

”Vi är många som bor här, flyttat hit och som är födda här och vi är afrosvenskar, rasifierade och icke vita men vi är lika mycket värda som alla andra svenskar och vi kräver att våra rättigheter respekteras till fullo”

/Momodou Malcolm Jallow, ordförande för Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa.

 

Vid frågor kontakta:
Momodou Malcolm Jallow,
Ordförande för Afrosvenskarnas Forum for Rättvisa
afr@africamail.com

Afrosvenskar blir levande måltavlor

Inte ens en tvååring slipper undan våldet

Alla gränser är nu överskridna. Inget är längre heligt, ingen som inte är vit kommer undan. Nu har hatet slagit till igen, denna gång mot ett litet barn. En tvååring. En småbarnsfamilj stod vid en busskur och väntade på bussen, när en okänd gärningsman plötsligt attackerar en tvååring. En oskyldig tvååring, sparkad och stampad på av en fullvuxen man. Låt det sjunka in. En tvååring.

Rukiya Egal
Rukiya Egal

En man har gripits, en man med ett enligt Polisen ”svenskt utseende” – med vilket Polisen antas mena att personen är vit – och vi vet att barnet är av afrikanskt ursprung. För knappt en månad sedan var det ett afrosvenskt barn som blev mördat, just på grund av sin bruna färg i Trollhättan. Ett flertal artiklar har skrivits om hur utsatta afrosvenskar är, vi vet redan att statistiken för hatbrott med afrofobiskt motiv har ökat med den skrämmande siffran på 41 % mellan åren 2008-2014. Trots det sker inget. Trots det väljer regeringen att inte agera kraftfullt eller ta striden mot det högerextremistiska våldet som rasfierade och framförallt afrosvenskar får utstå i samhället. Hur många fler barn ska behöva dö eller skadas innan regeringen börjar agera?

rukiya och ellinor3

För drygt en vecka sedan skrev Momodou Jallow en artikel om hur regeringen systematiskt väljer att blunda för det terroristiska hatet som sprider sig i vårt land:

”våra politiker, som oftast tillhör den privilegierade vithetsnormen, ständigt väljer att vända blicken åt andra sidan. För att varken de och deras familjer behöver utstå vitmaktens högerextrema, rasistiska terror som vi andra.”

Ellinor Mehari
Ellinor Mehari

Vi lever i ett land som blint förnekar sin rasistiska historia och fostrar individer som anser sig ha rätt att skada och till och med döda våra barn. Den här förnekelsen och handfallenheten spär på den ideologi som värderar människor olika utifrån hudfärg, etnicitet och religion. Vi bor alltså i ett land där politiker flitigt spelar rasister i händerna genom att normalisera detta våld mot afrosvenskar och rasifierade. Ett land där man som afrosvensk alltmer känner sig som en levande måltavla.

Utsattheten är enorm och rädslan ännu större. Våra barn, det handlar om våra barn, svenska folket! Det högerextremistiska våldet kan inte fortsätta utan repressalier. Det högerextremistiska våldet måste förebyggas med konkreta satsningar. Det är nu dags att stå upp för det enda rätta. Vi måste se till att allas våra liv värderas lika, att Sverige även månar om oss och våra barn. Låt inte även denna händelse bara bli ytterligare en händelse som normaliseras och därmed driver vårt land mot ett omänskligare samhälle.

Rukiya Egal

Ellinor Mehari

Från Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa

Hedra offren för den transatlantiska slavhandeln med Afrosvenskarna den 9 oktober

Vi har tidigare skrivit om Afrosvenskarnas forum för rättvisa i Malmö och deras engagemang och planer för att uppmärksamma den transatlantiska slavhandeln i ”Dagen till minne av avskaffandet av den transatlantiska slavhandeln i Sverige”. Även i Stockholm kommer ett arrangemang att anordnas denna dag. Det arrangemanget kommer att hållas av Afrosvenskarna, i år i samarrangemang med myndigheten Statens historiska museer.

Kunta Kinte Island i Gambia, där en del av den transatlantiska slavhandeln utspelade sig Foto: Fatou Touray, Afropé
Kunta Kinte Island i Gambia, där en del av den transatlantiska slavhandeln utspelade sig Foto: Fatou Touray, Afropé

Årsdagen kommer i år att uppmärksammas med fokus på offren och som en påminnelse om svarta människors ställning i Sverige för bara 168 år sedan. Från Afrosvenskarnas hemsida:

”För oss är det en självklar sak att hedra offren för den transatlantiska slavhandeln och påminna om vilken ställning svarta människor hade i Sverige för bara 168 år sedan.”

Vissa av arrangemangen bör du förboka.

Mer om det kan du läsa på hemsidan HÄR

Eller på Facebook HÄR

Tid: Fredag den 9 oktober kl. 17:30-21:00

Plats: Narvavägen 13-17, Stockholm

Programkvällen är kostnadsfri

Arkivbild: Kitimbwa Sabuni Foto: Fatou Touray, Afropé
Arkivbild: Kitimbwa Sabuni Foto: Fatou Touray, Afropé

Afrosvenskarnas Riksförbunds talesperson, Kitimbwa Sabuni, kommer även att tala om Sveriges koloniala historia och roll i den transatlantiska slavhandeln på Malmös event som arrangeras av bland andra Afrosvenskarnas forum för rättvisa. Mer om det kan du läsa HÄR!

Det är glädjande att se att det finns så många engagerade personer som delar med sig av sin kunskap, sin erfarenhet, som skaffar sig kunskap för att sedan sprida den till andra människor, särskilt för nästa generation. Samtidigt är det skamligt att detta inte sker genom vår nuvarande och tidigare regeringar här i Sverige, trots påtryckningar, uppmaningar och uppmärksammande av FN, den så kallade Afrofobirapporten etcetera. Vi behöver lyfta den mörka historien och utbilda Sveriges unga och äldre, för att på så sätt sprida kunskapen och se till att vi alla förstår varför samhället ser ut som det gör i dag med den ökande afrofobin och samtidigt också kan förstå hur vi ska göra för att motarbeta den.

Fatou Touray

Missa inte årets upplaga av Dagen till minne av avskaffandet av den transatlantiska slavhandeln i Sverige

Enligt tradition kommer Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa även i år anordna flertalet event för att högtidlighålla och synliggöra Minnesdagen för avskaffandet av den transatlantiska slavhandeln i Sverige. Minnesdagarna har blivit ett årligt återkommande event med ett brett och viktigt program där flera insatta och kunniga personer delar med sig av sina kunskaper och engagemang i dessa frågor. Detta kommer dessutom att vara det första evenemanget i Sverige som uppmärksammar FN:s internationella årtionde (2015-2024) för människor med afrikanskt ursprung.

Alice Bah Kuhnke Foto: Frankie Fouganthin
Alice Bah Kuhnke Foto: Frankie Fouganthin

Programmet är inte helt klart ännu, men organisationen Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa utlovar ett intressant och fullspäckat program med många intressanta samtal, diskussioner, föredrag och kulturella inslag. Några av de deltagare som kommer att finnas på plats är kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke, samhällsdebattören Kitimbwa Sabuni, AFRs ordförande Malcolm Momodou Jallow, Simon Wulley från Operation Black Vote som är en av de största medborgarrättsorganisationerna i Storbritannien och ett antal andra intressanta och kunniga aktivister.

Citat från AFRs hemsida:

”Sedan 2013 har AFR samarbetat med Malmö stad, ABF och andra för att årligen uppmärksamma 9 oktober – minnesdagen för avskaffandet av Sveriges deltagande i den transatlantiska slavhandeln.

Den 9 oktober 1847 frigavs den sista slaven i svensk ägo på ön Saint-Barthélemy, dåvarande svensk koloni. Sverige var då ett av de sista länderna i Europa som avskaffade slaveriet. Det går en röd tråd från förslavandet av afrikaner till dagens diskriminering av svarta personer. Nutida rasism har ursprung i de idéer som växte fram under slaveriets dagar. Således påverkar historien oss än idag.”

 

 

Plats: Malmö

Datum: Från 2015-10-09 till 2015-10-11

Program: Ännu inte helt klart

Mer om eventet kan du hitta på: Facebook

Minnesdagarna anordnas av Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa: Facebook och Hemsida

Mer om The UN General Assembly proclaimed 2015-2024 as the International Decade for People of African Descent: HÄR!

 

Uppdatering 17-09-15 kl 16,45

Fler deltagare till eventen är klara och det kommer vara panelsamtal med bland annat Fatuma Awil, aktivist från Malmö, Afropés chefredaktör Kiqi Dumbuya, Mediastrategen och debattören Teysir Subhi och forskaren samt medförfattaren till bland annat Afrofobirapporten Tobias Hübinette.

Fatou Touray

 

AFR svarar S-politikern Kjell Hedvall

Kjell Hedvall har nyligen gjort sig ett namn och gett den ”normaliserade rasismen” ett ansikte. Ett socialdemokratiskt ansikte, dessutom. Man kan verkligen känna Olof Palme vrida sig i graven som hela sitt liv motarbetat rasism och främlingsfientliga krafter, när en partimedlem plötsligt kämpar för rätten till att kränka och förolämpa andra.

 

debattörer
Debattartikelns skribenter

Kjell Hedvall förnekar att Ordet skulle ha makten att kränka och förolämpa, att Ordet bara är beskrivning på en kulinarisk efterrätt och att ingen därigenom skulle kunna påstå sig ha rätten att känna sig kränkt och förolämpad. Han förnekar även att Sverige skulle ha varit inblandade i slavhandel. Det är en förnekelse av samma klass som förintelseförnekare gör, när det finns otvetydiga bevis på motsatsen. Sverige har varit involverad i den transatlantiska slavhandel ända fram till sent 1800-tal och var en av de sista europeiska länderna att avskaffa slavhandel och den sista förslavade afrikanen befriades i slavkolonin S:t Bartelemey i Karibien den 9 oktober 1847. Dock levde vissa nedsättande epitet för afrikaner kvar, länge.

 

Modernare målning på ett museum i Gambia med slaveriet i fokus
Modernare målning på ett museum i Gambia med slaveriet i fokus

Det var inte förrän den amerikanska medborgarrättsrörelsen med Martin Luther King, Malcolm X mfl på 70-talet som Orden förpassades i historiens skamvrå och folk insåg att dessa Ord hade makten att förminska, nedsätta och förnedra våra medmänniskor. Ord som t.ex. Ku Klux Klan fortsatte att kämpa för att ha rätten till att yppa till vissa medmänniskor för att befästa deras uppfattning om ras och samhälle. Ord som är så starkt förknippade med slavhandel och mindre värda medborgare, Ord som sårar och brännmärker den det berör på ett oerhört ingående sätt. Det är Ord som vi för länge sedan kommit överens om att inte använda till annat än att uttala missaktning och för att skada våra medmänniskor. Det framgår till och med i SAOL att Ordet är föråldrat och hänvisning till annat ord anges. Det är språkforskare och myndigheter som tillsammans kommit överens om att inte använda dessa sårande Ord och epitet, just för att det uppfattas av den det berör som starkt rasistiskt och nedsättande. Och det är just den det berör som ytterst avgör vad som är acceptabelt att bli kallad, det får aldrig vara den som yttrar som bestämmer över den det berör. Genom att detta avståndstagande visar man hänsyn och ställer en antirasistisk standard i vårt samhälle. Att bryta mot denna standard bevisar att man inte vill vara del av denna hänsyn och omtanke vi byggt upp. Att dessutom förolämpa dem som vågar stå upp för denna antirasistiska standard som vi värnar om i vårt samhälle, som Kjell Hedvall gör på FB, när han kallar dem för ”PK-maffia” är också helt förbluffande för att komma från en toppolitiker. Att bemöta debatt med förolämpningar vittnar om att han inte heller vill tillhöra dem som vill värna om det demokratiska samtalet heller. Kvar blir Kjell Hedvall’s enda motiv – rätten att få fortsätta använda ett obsolet och kränkande Ord för sitt eget höga nöjes skull. Att en (S) märkt toppolitiker som dessutom är Kommunstyrelsens Ordförande hyser dessa åsikter och försvarar dem med näbbar och klor kan inte vara förenligt med Socialdemokratiska värdegrunden. Eller är avståndstagandet till (SD) bara för syns skull? Nej, det tror nog ingen på. Socialdemokratin har fått en rejäl smutsfläck som heter Kjell Hedvall och samhället väntar nu på hur Socialdemokraterna hanterar denna smutsfläck. Socialdemokraterna ett parti som stöttar den antirasistiska standarden vi byggt upp under årtionden och kommer knappast att anse detta beteende skall vara ”normalt” och accepterat i vårt samhälle. Bollen ligger hos Er inom (S) att verka för ett tydligt avståndstagande från Kjell Hedvall’s uttalanden, vilket såklart förväntas hända. Kjell Hedvall själv bör å det snaraste ta sig ett antal historie- och samhällskunskapslektioner och offentligt be om ursäkt. Gör han inte detta bör han överväga att avgå och byta parti till (SD).

 

Chokladboll - Bakverk vars nämn ännu - 2015 - är omdiskuterat med n-ordet
Chokladboll – Bakverk vars namn ännu – 2015 – är omdiskuterat med n-ordet

Man bör även ta tillfället i akt och ta initiativ till att staten satsar mer på att motverka afrofobin och rasismen i samhället genom en nationell strategi mot Afrofobin. Alla har rätt till en tillvaro i vårt samhälle utan att bli utsatta för nedsättande eller exkluderande behandling. Det är hög tid att stå upp och försvara den antirasistiska standarden i vårt samhälle.

 

Momodou Jallow Ordförande för Afrosvenskarnas Forum för rättvisa (AFR)

Mahina Chiphumbu Havellius (AFR)

Maria Daxberg (AFR)

Denna artikel är ett svar på en artikel som publicerats i Aftonbladet igår HÄR! Kitimbwa Sabuni har också svarat på denna artikel i Aftonbladet under gårdagen HÄR!

 

Synlig med ändå osynlig! Svensk lansering av boken “Invisible Visible Minority” i Malmö

Synlig med ändå osynlig! Afrofobi och hatbrott ökar i hela Europa. Medan människor med afrikanskt ursprung är synliga genom att avvika från den vita normen osynliggörs deras utsatthet och diskriminering i dagens samhälle. Man måste förstå och erkänna att de problem afroeuropéer möter varje dag är på riktigt. Malmö har de senaste åren på många sätt varit ledande i arbetet mot afrofobi i Sverige, eller i alla fall visat framfötterna på ett sätt som inte sker i alla städer i vårt land. Nu blir det även i Malmö som Sverigelanseringen av den nya boken kommer att ske.

Bild: Momodou Jallow
Bild: Momodou Jallow

I antologin “Invisible Visible Minority” ger personer med afrikanskt ursprung från olika europeiska länder en bild av hur afroeuropéers historia, bidrag till samhället och utsatthet i vardagen ser ut. Antologin presenterar en bild av en systematisk diskriminering och en utbredd rasism mot människor med afrikanskt ursprung i Europa. Det krävs en ökad kunskap och ett politiskt erkännande för att förändring skall vara möjlig. Som en del av FN decenniet för människor med afrikanskt ursprung, bjuder Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa (AFR) i samarbete med ABF Malmö och European Network Against Racism (ENAR), på onsdag in till den svenska lanseringen av boken “Invisible Visible Minority”.

Förutom en presentation av boken kommer det att anordnas en paneldiskussion, tal och artisteri i olika former. Enklare förtäring kommer att erbjudas.

Plats: Sofielunds Folkets Hus, Rolfsgatan 16, Malmö

När: Onsdagen den 26 augusti | kl. 17.00-21.00

Afropé kommer att publicera en intervju med Momodou Jallow inom kort, med anledning av utgivningen av boken: “Invisible Visible Minority” Håll ögonen öppna!

Fatou Touray
Fatou Touray

Intervju: Centrum mot rasisms ordförande Godwyll Osei-Amoako

Tidigare i år utsågs han till Centrum mot rasisms nya ordförande och han är också ett av de mest framträdande namnen hos Afrosvenskarnas forum för rättvisa. Han är Godwyll Osei-Amoako. Afrosvensk, med rötterna i Ghana. I julas bjöd Godwyll, tillsammans med Rudy Mengesha Afropés läsare på en debattartikel hämtad direkt från deras 90 minuter i Europas finrum, där de fanns på plats för att prata för oss tolv miljoner svarta i Europa. Här presenterar vi nu en exklusiv intervju med Osei-Amoako.


 

Foto: Fredrik Bergenkvist/Afropé
Foto: Fredrik Bergenkvist/Afropé

Till att börja med får du gärna berätta lite om dig själv. Ditt ursprung, utbildning, intressen och så vidare?

Mitt namn är Godwyll Osei-Amoako, 27 år gammal, med ursprung från Ghana. Jag studerar en kombination av statsvetenskap på Uppsala universitet och folkrätt och civil-militärt ledarskap på Försvarshögskolan. Ett av mina intressen är sport och jag har både spelat och coachat basketboll. Jag har även spelat amerikansk fotboll i ”Stockholm Meanmachines”. Ett annat intresse som tar en ansenlig mängd av min fritid är litteratur, då läser jag främst historisk facklitteratur med fokus på de afrikanska och sydamerikanska kontinenterna. Mitt intresse för historia sattes igång av min far, som ständigt såg till att komplettera skolans (i väldigt stor utsträckning) västetnocentriska historieskildring, med delar som inkluderade afrikanska element. Detta ledde till att jag ofta ifrågasatte det som lärdes ut i klassrummen.

Hur kommer det sig att du valde att börja jobba med Centrum mot rasism?

Mitt arbete med Centrum mot rasism(CMR) började med att Malcolm Momodou Jallow (ordförande för organisationen AFR, Afrosvenskarnas forum för rättvisa) nominerade mig till rollen som styrelseledamot i Centrum mot rasism för organisationen AFR:s räkning. Efter några samtal och intervjuer med valberedningen fick jag en förfrågan om att anta rollen som ordförande för organisationen. Det hela hände ganska fort och var väldigt spännande, mest för att jag hade hört väldigt gott om organisationen och kände att det var en chans att bidra till ett mer rättvist och jämlikt Sverige tillsammans med CMR:s styrelse och medlemsorganisationer.

Vilka är Centrum mot rasism och hur jobbar ni?

Centrum mot rasism är en partipolitiskt och religiöst obunden paraplyorganisation som arbetar mot rasism och andra former av diskriminering, som grundades 2003. Organisationen har flera ansvarsområden, vi verkar bland annat för att koordinera och bidra till samverkan inom våra medlemsorganisationer. Som paraplyorganisation agerar vi även som stödstruktur för våra medlemsorganisationer i diverse områden och omfattning. Ett av våra viktigare mål är att vara tonsättande och opinionsbildande i den antirasistiska debatten, i synnerhet vad gäller den svenska kontexten. Med det sagt ser vi även till att hålla fokus på den europeiska och globala kontexten i kampen mot rasismen. Som organisation arbetar vi på flera nivåer, från gräsrot till EU. Vi tror på att just denna ansats leder till att vi har en stark förankring, men ännu viktigare en kunskap och trovärdighet i arbetet kring antirasism och diskriminering.

Foto: Fredrik Bergenkvist/Afropé
Foto: Fredrik Bergenkvist/Afropé

Du har varit aktiv inom Afrosvenskarnas forum för rättvisa, är du det fortfarande?

Afrosvenskarnas forum för rättvisa är min moderorganisation, med säte i Malmö, och jag är fortfarande aktiv i organisationen. Jag var i Paris för några veckor sedan, på konferens som representant för organisationen, gällande antirasism, där konferensens huvudsyfte var ett kunskaps- och erfarenhetsutbyte med representanter från flera EU-medlemsnationer.Vi förde även diskussioner kring eventuella pan-europeiska ansatser i den kampen vi för mot rasism.

Vad ser du som den största utmaningen för oss afrosvenskar i Sverige?

Den största utmaningen för afrosvenskar är den strukturella rasismen vi dagligen möter, som för övrigt är väldigt omfattande vare sig det är inom till exempel sjukvården, arbetsmarknaden eller rättsväsendet, där vi ser en skrämmande utveckling.

Afrosvenskar lider även av begränsade ekonomiska resurser, som ofta leder till begränsade möjligheter att påverka vårt gemensamma öde, vare sig det är inom bostadsmarknaden där majoriteten av afrosvenskar inte äger sina bostäder, vilket leder till att det inte blir någon överlämning av resurser mellan generationerna, eller inom entreprenörskap där vi är gravt underrepresenterade som företagare. Vi lever således inte bara i samhällets geografiska och sociala utkanter, utan även de ekonomiska.

På ett strukturellt plan behöver afrosvenska organisationer en ökad nivå av koordination och samverkan. Mer specifikt när det gäller att lokalisera gemensamma gruppintressen och mål för att kunna verka för dessa på våra organisatoriska samt individuella plan. Bristen på just detta leder till att vår speciella situation i Sverige dessvärre förminskas och ofta hamnar i skymundan.

En maktasymmetri kommer onekligen att finnas mellan oss och staten (med dess institutioner i synnerhet) men graden av asymmetri går att påverka med hjälp av olika ekonomiska, politiska och demokratiska verktyg. Afrosvenskar som grupp, för det är just som grupp som vi förtrycks och diskrimineras, saknar just dessa verktyg i stor utsträckning.

Vad tycker du vi ska göra för att motverka den strukturella rasismen i dagens Sverige?

Jag tar för givet att du med ”vi” menar afrosvenskar. Frågan du ställer är oehört viktig, det är väldigt många dimensioner i den strukturella rasismen som vi möter. Kortfattat borde vi först och främst identifiera oss under en gemensam benämning, för att sedan organisera oss. Vår mångfald som är en av våra styrkor leder också till en del splittring då vi har många olikheter. Det grundläggande för vår organisering bör vara vårt gemensamma ursprung från den afrikanska kontinenten med all dess innebörd, samt vår geografiska närvaro i Sverige, som i mångt och mycket påverkas av vårt afrikanska ursprung.

Vår organisering bör ta hänsyn till våra behov och intressen. Med den ansatsen höjer vi sannolikheten att engagera oss som grupp. Afrosvenskar är idag en grupp som i ganska stor utsträckning inte använder de organisatoriska verktygen som finns till vårt förfogande. Vi bör även sätta oss in i hur strukturerna är uppbyggda och arbeta för att förstå hur vi kan manövrera oss som grupp.

När vi har organiserat oss är det då dags att definiera våra gemensamma gruppintressen. De behöver nödvändigtvis inte vara så många, men de mål vi sätter bör ha tydliga delmål tillsammans med en tidsram för när vi ska ha uppnått dessa mål.

Med organisering klar, tydliga mål utstakade och en tidsram fastställd, är det dags att utforska de lämpliga tillvägagångssätten vi kan uppnå dessa mål på. Vår ansats behöver inte vara helt uniform då vi i  hög grad kan nyttja vår organisatoriska pluralism, dels för att påverka maktstrukturerna på olika sätt och dimensioner, men även för att organisera likatänkande afrosvenskar.

Foto: Fredrik Bergenkvist/Afropé
Foto: Fredrik Bergenkvist/Afropé

Hur går dina tankar kring ditt arbete?

Mitt arbete är en konsekvens av en maktasymmetri och ett förtryck med stark ekonomisk grund. Där man med hjälp av olika strukturer och medel förnekar människor grundläggande element för att klara sin tillvaro. Jag önskar givetvis att det inte skulle behövas, men samtidigt vill jag belysa att det är viktigt att vi finns, för om inte vi fanns är det min övertygelse att rasismen sakta men säkert skulle bli lika utbredd som den en gång redan varit. Ett mål jag har under min tid som ordförande för Centrum mot rasism är att bidra till en ökad nivå av samverkan mellan de olika grupperingarna som finns inom den Afrosvenska gruppen, men än mer bidra till en ökad samverkan mellan olika grupper av människor som lider under strukturell rasism.

Något mer som du vill ha sagt, som vi inte redan tagit upp?

Jag vill först och främst tacka tidningen Afropé  för ert arbete, ni synnliggör maktasymmetrier och orättvisor för samhället, samtidigt som ni lyfter fram strålande glimtar av hopp och styrka i diasporan. Etablissemang som denna får sällan den uppmärksamhet och det stöd de förtjänar. Ni är oerhört viktiga i dagens samhälle och det är viktigt att ni får en eloge för arbetet ni gör. Samtidigt vill jag utmana er att inte bara fortsätta ert arbete, men även utveckla det. Jag skulle vara oerhört stolt att vid vårt nästa sammanträffande intervjuas för en webb-kanal, eller varför inte tv-kanal under er regi. Med det sagt skulle jag vilja vädja till alla bröder och systrar att organisera och engagera sig på något hörn i den antirasistiska kampen, för den berör oss alla. Oavsett grad.

Afropé tackar Godwyll Osei-Amoako för intervjun och önskar honom stort lycka till i sitt engagemang och sin kamp för alla afrosvenskar och andra utsatta minoriteter. Och vi hoppas givetvis också att ett framtida möte kan komma att ske i ett ytterligare utvecklat forum under Afropés flagg.

Hawa Sallah
Hawa Sallah

Sverige måste erkänna sin inblandning i slavhandeln

I veckan uppmärksammades den internationella minnesdagen för alla de som föll offer för den transatlantiska slavhandeln. Momodou Jallow från Afrosvenskarnas forum för rättvisa uppmanar nu regeringen att erkänna Sveriges delaktighet i det brutala slaverisystemet och på allvar göra något åt den rasism och diskriminering som afrosvenskar utsätts för i Sverige.

OPINION

Varje år uppmärksammas den 25 mars som den internationella minnesdagen av den transatlantiska slavhandeln, då mer än 15 miljoner män, kvinnor och barn föll offer under ett av de mörkaste kapitlen i mänsklighetens historia. Huvudsyftet till denna dag är att ge möjlighet att hedra och minnas de som led och dog i händerna på det brutala slavsystemet. Den internationella dagen syftar också till att öka medvetenheten om farorna med rasism och fördomar i dag.

Årets tema, ”Victory over slavery: Haiti and beyond” hyllar kampen mot slaveriet i länder runt om i världen.

Haiti var den första nationen att bli självständig som ett resultat av en brutal, men lyckad kamp under ledning av Toussaint Louverture, som förslavade kvinnor och män förde mot de förslavande nationerna.

I år är det 210 år sedan Republiken Haiti inrättades. Denna dag kommer ni tyvärr inte läsa om på ledarsidor i dagstidningar, höra en diskussion om på Godmorgon Sverige eller läsa om på Carl Bildts twitter.

Medan länder som USA, Storbritannien och Frankrike uppmärksammar och för en diskussion på högsta politiska nivå om denna historia, har vi i Sveriges riksdag hunnit avslå två motioner om ett officiellt erkännande av vår delaktighet i denna fruktansvärda historia.

Vi har valt att förneka en historisk sanning istället för att erkänna, och bearbeta konsekvenserna.

Vår kunskap om Sveriges roll i den transatlantiska slavhandeln är i det närmaste obefintlig samtidigt som vi fortsätter att reproducera stereotypa bilder av svarta som är direkt kopplade till denna historia.

210 år efter den haitiska befolkningens seger över slaveriet kan vi fortfarande höra om afrosvenskar som utsätts för mordförsök och afroeuropéer som misshandlas till döds, polisbrutalitet, etnisk profilering, hög arbetslöshet, diskriminering och trakasserier inom bostads- och arbetsmarknaden, barn som mobbas – allt på grund av vår hudfärg.

Detta är en direkt konsekvens av den förnekelse och historielöshet som Sverige lider av. Man kan inte lösa ett problem som ”inte finns”.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

 

210 år är relativt många år tillbaka i historien och man vill gärna tro att människans värderingar är långtifrån vad de var för 210 år sedan. Vi betraktar gärna dagens samhälle som fördomsfritt och ”tolerant” eftersom vi lever i så kallade upplysta och demokratiska samhällen.

Kampen som fördes i Haiti och många andra slavkolonier var inget annat än rätten att behandlas som en människa och att betraktas som likvärdig.

Dessa saker kan betraktas som självklarheter i dag, men den rapport som regeringen nyligen släppte om afrofobin i Sverige visade på motsatsen.

Den afrosvenska gruppens utsatthet visar sig inom alla samhällssektorer, som utbildning, hälsa, boende och arbetsliv, enligt rapporten.

Nu när denna rapport har publicerats, är min fråga till regeringen, och Erik Ullenhag i synnerhet, om det finns någon tanke på att göra något åt de ojämlika förutsättningar som afrosvenskar dagligen möter.

Momodou Jallow, ordförande i Afrosvenskarnas forum för rättvisa

Fotnot: Debattartikeln är tidigare publicerad i Skånes Fria

Foton: Foton från Slavfortet Elmina Castle i Ghana av KA Jonsson
Foton: Foton från Kunta Kinte Island och Albreda av thegambia.nu