Etikettarkiv: Afrosvenskarnas riksförbund

TIPS: Alimi Adewale ställer ut sin konst på Just Africa

Konstnären Alimi Adewale från Nigeria kommer till Sverige och Just Africa för en utställning av sina målningar under namnet Restrictions. Utställningen öppnar den 9 mars med ett vernissage där Afrosvenskarnas riksförbund Stockholms ordförande, Gina Manzi inleder kvällen.

En av målningarna från Alimi Adewales utställning Restrictions. Foto: ???

Alimi Adewale skulle bli civilingenjör och studerade vid Ilorin Universitetet i Nigeria men konstintresset tog över och Adewale har sedan dess utforskat konst och genom konsten utforskat och gestaltat urbanitet och vad stadsmiljöer gör med människan.

Nya utställningen Restrictions beskrivs såhär:

”I sin nya utställning Restrictions tar Alimi Adewale upp aktuella och brännande ämnen om migration, visumregler, ojämlikhet och gränskontrollers konsekvenser. Vad som är bäst på individnivå stämmer inte alltid överens med politiska mål och visioner. Vi lever i ett globalt samhälle där alla parter tvingas göra sociala och politiska val. Utställningen Restrictions ställer många frågor, svaren måste vi söka tillsammans.”

Adewale har tidigare haft ett stort antal utställningar och det är inte heller första gången hans konst visas i Sverige. De senaste åren har Alimi varit artist-in-residence vid två tillfällen i Sverige, 2015 på Galleri Asterly, Uttersberg, samt 2016 på Konstepidemin i Göteborg. Vid dessa tillfällen har också mindre utställningar visats bland annat på Just Africa. Nu kommer Alimi Adewale tillbaka till Just Africa med nya utställningen Restrictions för den som vill njuta av vacker konst med ett viktigt budskap.

Alimi Adewale, Restrictions, 9-26 mars 2017
Var: Just Africa, Södermalstorg 4, Stockholm.
När: 9-26 mars 2017,
Vernissage 9 mars kl 17-19 med inledning av Afrosvenskarnas riksförbund Stockholms ordförande, Gina Manzi. Kvällsöppet den 15 mars till kl 20, övriga dagar, måndag-fredag 11-18, lördag 11-16.

Mer information om konstnären Alimi Adewale HÄR.

Anna Wedin

Öppet brev från Afrosvenskarnas Riksförbund och Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa till Kommunstyrelsen i Malmö

Bästa kommunstyrelseledamöter,

Det är med oro Afrosvenskarnas riksförbund och Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa vänder sig till kommunstyrelsen som är en av de högst ansvariga instanserna i Malmös kommun. Sedan ett drygt decennium uppmärksammar vi den 9 oktober, årsdagen för Sveriges avskaffande av slaveriet – ett slaveri som exklusivt drabbade svarta människor. Vi tycker att dagen är av fundamental historisk vikt och den berör inte bara afrosvenskar utan är en nationell angelägenhet. Den 9 oktober är ett tillfälle att påminna om att den afrofobi som gjorde slaveriet möjligt fortfarande är ett gissel för samhället och begränsar afrosvenskars tillgång till mänskliga rättigheter i Sverige. Vi har därför sett till att bjuda in brett när vi uppmärksammar dagen på olika orter i landet och har till vår glädje kunnat se att svenska politiker delar vår uppfattning att dagen ska uppmärksammas.

Rukiya Ismail och Kitimbwa Sabuni
Rukiya Ismail och Kitimbwa Sabuni

I Stockholm har dagen återkommande uppmärksammats på museer och i riksdagen där företrädare för riksdagspartierna samt statsråd från regeringen deltagit och betygat sin vördnad för de som fallit offer för Sveriges del i den transatlantiska slavhandeln.

Vi har alltid sett Malmö som en stad i framkant i kampen mot afrofobin men de senaste årens utveckling oroar i synnerhet med tanke på hur den ansvariga politiska ledningen i kommunen, i flera år i rad, valt att inte prioritera deltagande vid uppmärksammande av den 9:e oktober (som i år uppmärksammades med en konferens den 10 oktober på Tangopalatset).

Vid den 9:e oktober 2015 hade kulturminister Alice Bah Kuhnke ett möte med den afrosvenska gruppen i Malmös stadshus där Malmös kommunalråd valde att inte medverka trots inbjudningar. Vid 2016 års uppmärksammande kom varken kommunstyrelseordförande, Katrin Sjernfeldt Jammeh, eller kommunalrådet med ansvar för demokrati och anti-diskriminering, Nils Karlsson, trots upprepade inbjudningar från oss.

Afrosvenskarnas riksförbund och Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa tycker att det är oroväckande att de högst ansvariga politikerna i Malmö inte tar sig tid för att närvara vid en av de viktigaste dagarna under året för afrosvenskar trots att dagen finns med i den politiska kalendern i Malmö kommun. Vi skulle uppskatta om kommunstyrelsen kunde återkomma till oss snart med era tankar om detta och hur ni ser på framtida deltagande vid uppmärksammandet av den 9:e oktober.

Bästa hälsningar

Kitimbwa Sabuni
Afrosvenskarnas riksförbund

Rukiya Ismail
Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa

Minnesdagen för Sveriges avskaffade av den transatlantiska slavhandeln inträffar

Snart är det minnesdagen för Sveriges avskaffande av den transatlantiska slavhandeln. Dagen infaller den nionde oktober. Både Afrosvenskarnas Riksförbund i Stockholm och Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa i Malmö utlyser nu event för att uppmärksamma dagen och lyfta viktiga både historiska och nutida frågor.

En väggmålning som illustrerar slaveriet.  Foto: Fatou Darboe, Afropé
En väggmålning som illustrerar slaveriet.
Foto: Fatou Darboe, Afropé

Om du har möjlighet att delta på några av arrangemangen så kan du hitta information här nedan inför de aktuella datum som satts upp för arrangemangen:

Afrosvenskarnas Riksförbund i samarbete med Historiska kommer att uppmärksamma dagen den sjunde oktober. Mer information kan du finna HÄR! Att boka via Historiska kan du göra HÄR!

Om du i stället är intresserad av att delta i Malmö på Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa, så finner du mer information HÄR! Anmälan via Malmö Kommun kan du göra HÄR!

Fatou Darboe

 

Vinnande organisation av tävlingen

Den gångna veckan har vi haft en tävling där ni läsare har kunnat rösta på en av fyra nominerade organisationer. Tävlingen höll på tills igår fredag. Nu är tävlingen avgjord och det är tydligt att två av organisationerna var mer intressanta än andra och skillnaden i röster mellan de två organisationer som var mest intressanta var få.

Tävlingsresultatet
Tävlingsresultatet

Men vi kan i alla fall med glädje gratulera organisationen Afrosvenskars Forum för Rättvisa! Varmt GRATTIS till er!! Vinsten är tre månaders gratis reklam här på Afropé.

På andra plats kom Afrikagrupperna, på tredje plats kom Afrosvenskarnas Riksförbund och på fjärde plats kom Tostan. Vi har bestämt oss för att överraska andra platsen, det vill säga Afrikagrupperna med ett ”tröstpris” som blir gratis reklam i en månad på Afropé!

Grattis även till Afrikagrupperna!!

Mer om tävlingen kan du läsa HÄR, men nya resultat kommer inte att räknas, då tävlingen är avslutad, utan de resultat som räknas är det som finns på bilden i denna artikel och som blev resultatet när tävlingen avslutades!

Om du vill veta mer om de nominerade organisationerna, som alla gör ett bra arbete, kan du läsa mer här:

Tostan

Afrikagrupperna

Afrosvenskarnas Riksförbund

Afrosvenskarnas forum för rättvisa

Fatou Touray

Hedra offren för den transatlantiska slavhandeln med Afrosvenskarna den 9 oktober

Vi har tidigare skrivit om Afrosvenskarnas forum för rättvisa i Malmö och deras engagemang och planer för att uppmärksamma den transatlantiska slavhandeln i ”Dagen till minne av avskaffandet av den transatlantiska slavhandeln i Sverige”. Även i Stockholm kommer ett arrangemang att anordnas denna dag. Det arrangemanget kommer att hållas av Afrosvenskarna, i år i samarrangemang med myndigheten Statens historiska museer.

Kunta Kinte Island i Gambia, där en del av den transatlantiska slavhandeln utspelade sig Foto: Fatou Touray, Afropé
Kunta Kinte Island i Gambia, där en del av den transatlantiska slavhandeln utspelade sig Foto: Fatou Touray, Afropé

Årsdagen kommer i år att uppmärksammas med fokus på offren och som en påminnelse om svarta människors ställning i Sverige för bara 168 år sedan. Från Afrosvenskarnas hemsida:

”För oss är det en självklar sak att hedra offren för den transatlantiska slavhandeln och påminna om vilken ställning svarta människor hade i Sverige för bara 168 år sedan.”

Vissa av arrangemangen bör du förboka.

Mer om det kan du läsa på hemsidan HÄR

Eller på Facebook HÄR

Tid: Fredag den 9 oktober kl. 17:30-21:00

Plats: Narvavägen 13-17, Stockholm

Programkvällen är kostnadsfri

Arkivbild: Kitimbwa Sabuni Foto: Fatou Touray, Afropé
Arkivbild: Kitimbwa Sabuni Foto: Fatou Touray, Afropé

Afrosvenskarnas Riksförbunds talesperson, Kitimbwa Sabuni, kommer även att tala om Sveriges koloniala historia och roll i den transatlantiska slavhandeln på Malmös event som arrangeras av bland andra Afrosvenskarnas forum för rättvisa. Mer om det kan du läsa HÄR!

Det är glädjande att se att det finns så många engagerade personer som delar med sig av sin kunskap, sin erfarenhet, som skaffar sig kunskap för att sedan sprida den till andra människor, särskilt för nästa generation. Samtidigt är det skamligt att detta inte sker genom vår nuvarande och tidigare regeringar här i Sverige, trots påtryckningar, uppmaningar och uppmärksammande av FN, den så kallade Afrofobirapporten etcetera. Vi behöver lyfta den mörka historien och utbilda Sveriges unga och äldre, för att på så sätt sprida kunskapen och se till att vi alla förstår varför samhället ser ut som det gör i dag med den ökande afrofobin och samtidigt också kan förstå hur vi ska göra för att motarbeta den.

Fatou Touray

Hatbrott, en tandlös lag som inte gör någon skillnad i praktiken

SVT har gjort en granskning av hela rättskedjan när det kommer till hatbrott. Siffrorna de kommer fram till är mycket nedslående. Alla tycks vara överens om att det måste tas krafttag mot den diskriminering som sker i Sverige idag, ändå ledde sammanlagt 188 misstänkta hatbrott som SVT granskat, endast till fyra åtal och tre fällande domar. Det är under all kritik.

SVTs granskning har väckt stor uppmärksamhet på många håll. Bland afrosvenskar, som är en av de grupper som är svårt utsatta för hatbrott, är siffrorna dock föga förvånande. Många är det som vittnar om upplevelser att inte bli tagna på allvar och även när de blir det, så ”händer det inget”. Det vill säga, de fällande domarna i hatbrottsmål är få och det gör att lagen är tämligen tandlös.

Det finns så många färska exempel att det blir svårt att välja ut enstaka, men låt oss nämna ett exempel som fått stor uppmärksamhet i media: Yusupha Sallah som blev attackerad av ett stort antal personer och svårt misshandlad när han var ute och gick med sin 1,5-åriga son i Malmö, som Afropé har skrivit om många gånger. Ett flertal vittnen på plats uppgav för polisen direkt efter misshandeln att uttalanden som: ”jävla neger”, att Yusupha Sallah skulle ”plocka upp sin äckliga son och att de inte ville ha svarta i området”, ägt rum i samband med misshandeln. ”Den svarte mannen har blivit påhoppad av flera personer för att han är svart”, uppgav en kvinna på plats till polisen, efter den våldsamma misshandeln. Trots detta blev ingen dömd för hatbrott i målet.

Erik Ullenhag Foto: Fatou Touray, Afropé
Erik Ullenhag Foto: Fatou Touray, Afropé

Hatbrott är ett samlingsnamn för brott som riktas mot personer på grund av religion, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, eller sexuell läggning. Förra året anmäldes sammanlagt 5000 hatbrott och av dessa var 940 anmälningar afrofobiska hatbrott. Samma år, 2014 utkom en rapport som beställts av Erik Ullenhag, dåvarande integrationsminister och arbetsmarknadsdepartementet från Mångkulturellt Centrum där kunskapsöversikten pekade på en mycket dyster utveckling. Författare till kunskapsöversikten Afrofobi var Tobias Hübinette, Victoria Kawesa och Samson Beshir.

Erik Ullenhag uppger till TT:
”Jag är särskilt oroad kring den svensksomaliska gruppens situation. Det är den grupp som har varit utsatt för mest stereotyper i debatten under senare år.”

Samson Beshir, en av medförfattarna till kunskapsöversikten Afrofobi, säger till TT att det finns många orsaker till att hatbrott med afrofobiska motiv ökar och att en av dessa är avhumaniseringen av afrikaner i samhällsdebatten:

”Ta bilden av hur afrikaner porträtteras i skolmaterial till exempel, att Afrika bara omnämns som ett objekt i samband med koloniseringen.”

Vidare säger Samson Beshir:

”Det är också viktigt med en bred folkbildningsinsats. Att ta chansen att göra upp med Sveriges historia när det gäller den transatlantiska slavhandeln och utvecklandet av rastänkandet.”

Mångkulturellt Centrums rapport om ökad Afrofobi i Sverige
Mångkulturellt Centrums rapport om ökad Afrofobi i Sverige

I en annan granskning av SVT gällande ”Brist på mångfald hos toppbolagen” framgår även att vi har långt kvar, innan svenskar med olika hudfärg får samma bemötande och inflytande i arbetslivet. När vi talar om strukturell diskriminering är det viktigt att komma ihåg att vi självklart måste kräva krafttag mot personer som använder våld på våra gator riktat mot personer med mörk hudfärg. Det är också viktigt att vi alla medborgare, oavsett hudfärg vågar stå upp för alla människors lika värde och lika rättigheter. Det kostar en del civilkurage och en hel del mod, men det kostar också att se sitt eget privilegium och vara beredd att avstå från dessa, även när det blir lite bekvämt att ha detta privilegium. Hur ska vi annars kunna fortsätta hävda för våra barn att vi alla människor har samma värde?

Men det handlar inte bara om det hat som är våldsamt. Det handlar även om det hat och den diskriminering som sker i vår vardag, genom att förminska människor, genom att kränka människor, det handlar om både de små och de stora sakerna i vår vardag, om vi ska kunna kalla vårt land för jämlikt. Det handlar om att svarta svenskar inte ska behöva känna att det handlar om hudfärg att de inte får samma lön som sina kollegor, det handlar om att svarta svenskar inte ska behöva känna att det handlar om hudfärg när de inte får en högre tjänst, trots att de har högre eller likvärdiga meriter, eller känna att man inte bli lyssnad på, ifrågasatt eller på annat vis nedvärderad.

Arkivbild: Kitimbwa Sabuni Foto: Fatou Touray, Afropé
Arkivbild: Kitimbwa Sabuni Foto: Fatou Touray, Afropé

Kitimbwa Sabuni, talesperson för Afrosvenskarnas Riksförbund menade i tidningen Metro tidigare i veckan att han välkomnar polisens nya satsningar mot hatbrott, men menar samtidigt att problemen är djupare än polisutredningarna:

”Om du inte har misshandlats brutalt med ett baseballträ på grund av din hudfärg tas du inte på allvar.”

Han menar också att rasistiska motiv blivit ett ”fenomen” som målar fram ett offer i stället för att visa ett strukturellt problem.

Detta kan vi se tydliga exempel på i SVTs undersökning, förutom att vi som lever i familjer med afrosvenskar eller själva är afrosvenskar, troligen redan hunnit uppleva detta i många olika sammanhang.

Foto: Fatou Touray, Afropé
Foto: Fatou Touray, Afropé

I undersökningen granskades de tio största svenska börsnoterade bolagen (räknat på omsättningen 2013). I dessa tio bolag fanns totalt 90 styrelseledamöter. Av dessa 90 hade 11 personer ”utomeuropeiskt ursprung”, samtliga med ursprung från USA (nio personer) och Australien (två). De bolag som granskades var: AB Volvo, LM Ericsson, Skanska, Hennes & Mauritz, Electrolux, TeliaSonera, SCA, Nordea, Sandvik och ICA Gruppen.

Jag tror inte att de flesta vita rekryterare går omkring och tänker: ”Jag ska inte anställa/befordra en svart person”. Däremot tror jag att när det står mellan en svart och en vit svensk, så är det troligen mycket vanligare att man väljer den vita personen. Det är lättare att välja en person som man själv kan identifiera sig med. Min uppfattning är att det mycket väl kan ha gått till på just det sättet, när en afrosvensk kvinna blev av med sitt jobb i Miljöpartiet för obetalda skulder, medan man valde att behålla en manlig kollega som begått brottsliga handlingar, som Afropé nyligen skrev om.

Därför vill jag framhäva att det självklart är viktigt att lagen om hatbrott ses över, det är inte rimligt att så få misstänkta fälls för ett så allvarligt brott, men lika viktigt är det att se över våra rasistiska och diskriminerande strukturer i samhället. I debatten om rasistiska stereotyper förlöjligade många av de personer som kritiserade debatten de debattörer som motsatte sig dessa stereotyper. Man menade bland annat att man skulle ”släppa denna icke-debatt” och i stället fokusera på riktig rasism. Det är just min poäng. Den ”riktiga rasismen” slår ut en generation i taget i smått och stort. Unga som växer upp i mellanförskap, eller rent ut utanförskap. Både när det gäller rent överfallsvåld, men i än större utsträckning när det gäller arbetsmarknaden, bostadsmarknaden, vård, skola, barnomsorg och på alla platser som barn och vuxna blir utsatta för rasism och diskriminering. Väldigt få vaknar upp en morgon och tänker ”idag ska jag diskriminera någon…”, i stället så är det acceptansen av diskriminering i mindre och mer ”vardagliga sammanhang” som låter diskriminering och rasism gro tills den blir synlig.

Den diskriminering som sker dagligen i vår vardag, överallt runt om i landet, är lika förgörande och kränkande mot den som blir drabbad, som den som får stor uppmärksamhet i media och det finns bara en väg att gå, att göra upp med vår rasistiska historia, se våra egna handlingar med öppna ögon och att ha en nolltolerans mot all diskriminering, även den som är lätt att förklara bort med dåliga ursäkter…

Kunskapsöversikten om Afrofobi hittar du HÄR!

SVTs granskning om Brist på mångfald hos toppbolagen hittar du HÄR!

SVTs granskning av Hatbrott hittar du HÄR!

Fatou Touray
Fatou Touray

 

 

15 krav på politiska åtgärder mot afrofobi

thegambiamotafrofobiAfrosvenskarnas riksförbund presenterade i dagarna 15 krav på politiska åtgärder mot afrofobi inför valen 2014. Den afrosvenska agendan består av 15 krav som tillsammans bidrar till att göra Sverige till ett land där hudfärg inte avgör rättigheter och möjligheter. Här nedan kan du läsa en nedkortad sammanfattning av vad kraven består av.

 

1. Institutionellt erkännande av afrofobi som ett samhällsproblem

Staten ska på institutionell nivå erkänna afrofobi som ett samhällsproblem. Ett sådant erkännande är en nödvändig bakgrund till att en politik utformas som kan stävja afrofobins negativa effekter på afrosvenskars mänskliga rättigheter. Diskrimineringsombudsmannens årliga statistik över diskriminering ska differentieras så att kategorin ”Diskrimineringsfall med afrofobiska motiv” införs.

2. Jämlikhetsdata

Sverige ska följa CERD:s och ECRI:s rekommendation och ta fram samhällsstatistik differentierad på etniska grupper så att mer kan bli känt om orsaker, omfattning och effekter av rasdiskriminering i Sverige.

3. En europeisk strategi mot afrofobi

Samtidigt som kampen mot rasism är generell och allmänmänsklig får man inte glömma att rasism drabbar olika grupper olika. I den andan antog EU:s medlemsländer 2011 ett europeiskt ramverk för nationell integration av romer vilket var ett viktigt första steg mot en sammanhållen strategi på europanivå för att komma tillrätta med diskrimineringen mot romer. Människor av afrikanskt ursprung har det gemensamt med romer att de också är speciellt utsatta för strukturell diskriminering och omfattningen av afrofobisk diskriminering i Europa visar att befintliga rättsliga instrument och politiska åtgärder inte adekvat möter problematiken. En EU-strategi med specifika riktade åtgärder är därför ett nödvändigt instrument för att komma tillrätta med problemet.

4. Aktiva åtgärder i arbetslivet och i utbildning

Bland afrosvenskar generellt är arbetslösheten 25 % och studier visar att högskoleutbildade afrosvenskar löper en överrisk att hamna i arbetslöshet eller att inneha ett yrke som de är överkvalificerade för. Endast 32 % av de högskoleutbildade männen födda
i Afrika arbetar inom ett yrke som kräver högskoleutbildning och endast 40 % av kvinnorna. Omvänt återfanns 20,1 % av männen och 15,4 % av kvinnorna födda i Afrika inom kategorin arbete utan krav på särskild yrkesutbildning att jämföra med endast 4,3 % respektive 5,4 % bland inrikes födda män och kvinnor. Afrosvenskar har den lägsta utbildningsavkastningen av alla grupper i landet.

Staten ska tillåta aktiva åtgärder som positiv särbehandling med avseende på ras eller etnicitet i samma utsträckning inom arbetslivet och utbildning som det idag är tillåtet med avseende på kön.

5. Rasprofilering

Med rasprofilering avses den diskriminerande praxis där framförallt polisen och andra myndigheter baserat på individens uppfattade rastillhörighet och inte en konkret och rimlig misstanke hårdare granskar individer. Afrosvenskar såsom en mycket synlig minoritet är speciellt hårt drabbade av detta. Spontana poliskontroller utan någon substantiell grund tillhör afrosvenskars erfarenheter av vardagsrasism och särskilt verkar detta gälla unga svarta män utifrån stereotypen om svarta män som potentiella brottslingar och våldsverkare.

För att bemöta rasprofileringen av afrosvenskar ska alla poliser genomgå obligatorisk antirasistisk träning som en del av polisutbildningen vilket följs upp återkommande utbildningar för poliser i aktiv tjänst.

6. Hatbrott

Med en överrepresentation på 240 % är afrosvenskar den minoritet i landet som är mest utsatt för hatbrott. Sedan 2008 har antalet
afrofobiska hatbrott ökat med 24 %, och bara mellan 2011–2012 var ökningen 17 %. Detta medan hatbrotten mot andra grupper minskar. Hatbrott som inte inbegriper fysiskt våld tenderar att negligeras av polis och åklagare och brottet hets mot folkgrupp är det mycket ovanligt att någon döms till i relation till afrosvenskar.

Staten ska avsätta öronmärkta resurser till polis- och åklagarmyndigheterna för att hantera de ökande afrofobiska hatbrotten och polisens hatbrottsjourer ska ges resurser för att öka sin kunskap och kompetens om afrofobi. Detsamma gäller för åklagare och andra inom rättsväsendet.

En särskild statlig utredning ska också tillsättas för att gå till botten med den serie av hatbrott i Forserum i Nässjö kommun som kulminerade i att den afrosvenska minoriteten inte vågade släppa iväg sina barn till skolan.

7. Durbanuppföljningen och årtiondet för människor av afrikanskt ursprung

På FN:s internationella konferens mot rasism som hölls i Durban i Sydafrika 2011 var Sverige med och antog Durbandeklarationen och handlingsplanen mot rasism. Där finns skrivningar som handlar om bekämpandet av rasism mot människor av afrikanskt
ursprung och som idag internationellt används som en standard för organisationer och stater i arbetet mot afrofobi.

Rasismen mot människor av afrikanskt ursprung aktualiseras ytterligare av att FN har deklarerat åren 2015–2024 som det ”Internationella årtiondet för människor av afrikansk ursprung”.

Sverige ska aktivt delta i den kontinuerliga uppföljningen av Durbandeklarationesn handlingsplan som bland annat förvaltas av ”Arbetsgruppen av experter på människor av afrikanskt ursprung” och ge stöd till icke-statliga organisationer att kunna delta i detta arbete och informera allmänheten om Durbandeklarationen vilket inbegriper översättning av dessa dokument från engelska till svenska. Sverige ska också aktivt ge sitt stöd till ”Det internationella årtiondet för människor av afrikanskt ursprung”.

8. Afrofobi och intersektionalitet

Studier visar hur exempelvis kön, klass, funktionsnedsättning och religion påverkar afrosvenskars vardag. Där svarta män drabbas av misstankar och trakasserier från ordningsmakten för de konstrueras som brottsliga och hotfulla kan istället svarta kvinnor sexualiseras och utsättas för ovälkomna närmanden från män. Afrosvenskar med funktionsnedsättningar som har svag orientering i samhällets stöd och insatser är mycket sårbara och muslimer är speciellt utsatta för attacker. Staten ska också genomgående ta i hänseende afrosvenska kvinnor som offer för multipel diskriminering.

9. Myndighet för skyddande av mänskliga rättigheter

Strukturell diskriminering är ett alldeles för genomgripande samhällsproblem för att kunna bekämpas enbart med juridiska medel.

Sverige ska i enlighet med FN:s Parisprinciper som antogs av generalförsamlingen 1993 upprätta en oberoende nationell institution för mänskliga rättigheter som är oberoende från regeringen, och rapporterar direkt till riksdagen i nära samarbete med frivilligorganisationer och andra aktörer för mänskliga rättigheter.

10. Skolan och skolböcker

Barn är speciellt sårbara för rasism som har en mycket negativ påverkan på deras självkänsla och utveckling. Studier visar att skolan är en miljö där afrosvenska barn drabbas av rasifierat språkbruk, kränkningar av den fysiska och personliga integriteten samt olika former av utpekande och särskiljande bemötanden från andra elever och vuxen skolpersonal. De drabbas också av rasism i form av den stereotypa bild av svarta människor som förmedlas genom läromaterialet och undervisningen.

Historieämnets vilja att lyfta brott mot mänskligheten är lovvärd men tendensen att endast upprätthålla sig vid sådana brott som Sverige inte hade direkt inblandning i bidrar till idén om den svenska exceptionalismen, idén att Sverige är ett annorlunda land där rasism aldrig kommit till uttryck, och försvårar arbetet mot rasism i vår tid.

Skolböcker ska ge utrymme för Sveriges roll i den transatlantiska slavhandeln och förevisa kopplingen mellan detta brott mot mänskligheten och vår tids rasism, diskriminering och marginalisering av afrosvenskar. Skolan ska också agera med fasthet för
att eliminera alla former av rasism och diskriminering mot afrosvenska barn och ungdomar.

11. Kultur och utbildning

Den eurocentriska tendensen inom utbildning och kultur göder afrofobiska attityder. Människor av afrikanskt ursprungs bidrag till det samlade kunnandet undervärderas och medan kulturella uttryck som förmedlas av vita betraktas som allmängiltigt mänskliga, får svarta ofta gestalta kulturella identiteter i marginalen.

På universitet och högskolor ska resurser avsättas för tvärvetenskapliga Afrikastudier som omfattar men inte begränsas till Europas koloniala historia och den transatlantiska slavhandeln och dess efterverkningar i form av strukturell rasism och strukturell diskriminering.

Staten ska också ge stöd till afrosvenska organisationer och övriga civilsamhällets folkbildningsinsatser för att öka medvetenheten om afrofobi.

12. Institutionellt erkännande av Sveriges roll i den transatlantiska slavhandeln

Sveriges roll i den transatlantiska slavhandeln är något som knappast berörs i skolböcker i historieämnet. På universitet och högskolor behandlas detta knappt heller och det finns mycket liten forskning i ämnet. I det offentliga rummet finns ej heller monument som markerar den delen av svensk historia vilket tillsammans utgör en form av förnekelse av Sveriges roll i detta monumentala brott mot mänskligheten och försvårar arbetet att åskådliggöra afrofobi i Sverige idag och dess koppling till Sveriges historia.

Den 9 oktober, dagen då den siste afrikanen i svensk ägo frigavs 1847 på den dåvarande svenska kolonin Saint-Barthélemy, ska göras till en nationell minnesdag för att hedra offren för den svenska transatlantiska slavhandeln.

I huvudstaden Stockholm ska det upprättas ett värdigt monument för att hedra offren för den transatlantiska slavhandeln och påminna om Sveriges deltagande i detta. Monumentet kan lämpligen utformas med de första fyra kidnappade afrikanska barnen som blev offer för svensk slavhandel och ska placeras på en prominent plats i det centrala Stockholm.

13. Rätten till effektiva rättsmedel

Diskrimineringens omfattning som samhällsproblem återspeglas inte antalet rättsprocesser i domstol. År 2011 avslutades 697 ärenden rörande etnisk diskriminering av DO. Av dessa ledde 16 till domar i domstol och 2 till förlikningar. Trots att 2011 innebar en förbättring jämfört med tidigare år måste det ses som ett legitimitetsproblem för Diskrimineringslagen och rättsväsendet att endast 16 av 697 anmälningar om etnisk diskriminering går till domstol.
Upprätthållandet av Diskrimineringslagen som är en civilrätt kräver att den drabbade parten kan driva sitt ärende i domstol. Men i diskrimineringsfall är motparten typiskt ett företag eller en myndighet som har mer kunskaper och resurser att processa.

Staten ska därför följa DO:s rekommendationer och:

  • inrätta en processfond från vilken enskilda personer eller sammanslutningar kan ansöka om pengar för att finansiera driften av diskrimineringstvister i domstol
  • ge ökade resurser till antidiskrimineringsverksamheterna och ge ökat stöd till frivilligorganisationer för att kunna företräda enskilda i diskrimineringsärenden
  • stärka rättshjälpssystemet
  • skapa förutsättningar för att förbättra utvidgning av rättsskyddet genom hemförsäkringar till att omfatta tvister av diskrimineringsärenden
  • se över reglerna om rättegångskostnader

14. ”Kriget mot terrorismens” effekter på afrosvenskars mänskliga rättigheter

Det så kallade ”Kriget mot terrorismen” har en snedvriden effekt på den afrosvenska kommuniteten, som till betydande del är muslimsk, eftersom den brännmärker svenska muslimer generellt som potentiella terrorister. Den nya mycket ifrågasatta terrorismlagstiftningen har lett till en rad rättsövergrepp mot afrosvenska muslimer, men bortom juridiken har handlingsplaner mot så kallad ”radikalisering” lett till att det ålagts personalen i svenska kommuner och landsting att spana efter misstänkta beteenden bland muslimer för att på så sätt förhindra tänkta terrordåd.

Kommun och landstingsanställda har inte kunskaper för att göra dessa avvägningar utan vad som skapats är en situation där lärare, sjuksköterskor, socialarbetare och kommunala bostadsbolag övervakar svenska muslimer generellt utan några konkreta misstankar. Det kallas rasprofilering och sker nu på samhällsnivå mot svenska muslimer där en betydande andel är afrosvenskar.

Två afrosvenskar som av allt att döma har fått sina rättigheter kränkta i ”Kriget mot terrorismen” är Mohamed Yusuf och Ali Yasin Ahmed. Hösten 2013 renderades de från Djibouti till USA där de står åtalade för terrorismbrott och riskerar upp till livstids fängelse. Ingen av gärningarna de åtalas för är olagliga i Sverige ändå har huvuddelen av bevisningen mot svenskarna tillhandahållits amerikanska åklagarna av Säpo och svenska åklagarkammaren för säkerhetsmål.

Alla terrorismbrottslagar som antagits sedan 2001 ses över för att kontrollera deras överensstämmelse med Sveriges internationella MR-åtaganden, speciellt när det gäller systemisk rasdiskriminering. Tills de diskriminerande effekterna av kommunernas och landstingens förebyggande arbete mot muslimsk radikalisering utretts grundligt ska denna verksamhet stoppas.
Regeringen ska offentliggöra alla dokument rörande renderingen av afrosvenskarna Mohamed Yusuf och Ali Yasin Ahmed från USA till Djibouti och noga utreda uppgifterna om att svenskarna utsatts för tortyr under fängslandet i Djibouti och, i så fall, till vilken grad USA säkerhetstjänsten kände till detta.

15. Modernisering av statsbidraget för etniska organisationer

Det svenska bidragssystemet till etniska organisationer är en lämning från en tid där de etniska organisationernas uppgift främst var kulturidentitets- och språkbevarande. I vår tid där det står klart att de etniska minoriteterna är i Sverige för att stanna har organisationernas roll blivit alltmer inriktad mot att stärka de etniska minoriteternas ställning i samhället, bevara intressen och skydda mänskliga rättigheter likt andra minoritetsorganisationer. Bidragsnivåerna för etniska organisationer ska räknas upp till en nivå där de är i paritet med de för andra minoritetsgruppers organisationer.

De 15 kraven i sin helhet kan du läsa HÄR (pdf-fil).

HÄR kan du läsa mer om Afrosvenskarna.

Fatou Touray
Fatou Touray