Etikettarkiv: album

Grammynominerade fångar från Malawi

För första gången någonsin har musiker från Malawi nominerats till en Grammy, den prestigefyllda musikutmärkelsen som årligen delas ut i totalt 83 kategorier. Malawis nominerade är en grupp fångar från Zomba Prison Project och gruppen är nominerade i kategorin Bästa Världsmusikalbum.

Albumet I Have No Everything Here som släpptes i januari 2015 består av totalt 20 låtar, varav 18 har skrivits av musikerna själva. Totalt är det närmare 70 män och kvinnor i åldrar mellan cirka 20 och 70 år som på något sätt medverkar på albumet och gemensamt för alla är att de är fångar på högsäkerhetsfängelset Zomba Prison i Malawi.

Skärmavbild från Youtube. Foto: Afropé
Skärmavbild från Youtube. Foto: Afropé

Producenten bakom albumet är den tidigare Grammyvinnaren Ian Brennan, som gjort sig känd för att lyfta fram tidigare okända förmågor på den internationella scenen. Brennan besökte tillsammans med fotografen och filmaren, Marilena Delli, Malawi och Zomba Prison redan sommaren 2013, och det var då idén som legat och grott under en längre tid blev verklighet. Under cirka 2 veckor fick de tillgång till fängelset, under villkoret att de även genomförde våldsförebyggande workshops med fångar och vakter, och kunde då spela in dessa ofta väldigt personliga låtar, som bland annat handlar om fångarnas historia och om hur de hamnade på Zomba Prison. Projektet var tänkt att uppmärksamma fångarnas situation samt kunna inbringa finansiella medel för att kunna bistå med bland annat juridisk rådgivning. Något som gjort att några av fångarna sedan dess blivit frisläppta.

De deltagande fångarna sitter fängslade för en rad olika brott, bland annat stöld, mord och misshandel och de flesta är livstidsdömda, men det finns även lite mer tveksamma skäl till att några av musikerna sitter fängslade. I en intervju med Al Jazeera menar Brennan att en del av fångarna sitter fängslade på tveksamma grunder, bland annat beroende på långdragna och ej avslutade rättsprocesser, samt på grund av anklagelser om bland annat häxeri eller med kopplingar till homosexualitet. Förhållandena på fängelset är dessutom undermåliga och antalet fångar är betydligt större än vad byggnaden är menad för. Fängelset byggdes på 1930-talet och var från början tänk att rymma 340 människor, idag är antalet fångar som lever i Zomba Prison cirka 2000, och till och med basala behov är därför svåra att tillgodose.

Att gruppen överhuvudtaget blivit nominerade ser Brennan som något av en skräll, då tävlingen fått ett mycket stort fokus på berömdhet och speciellt världsmusik-kategorin, som tidigare varit mycket förutsägbar. Att det hittills okända Zomba Prison Project därför nominerats gör det till en ännu större bedrift, enligt Brennan.

I kategorin Bästa Världsmusikalbum som gruppen är nominerade till, tävlar de mot bland annat Angelique Kidjo från Benin och Gilberto Gil från Brasilien. Hur det går för Zomba Prison Project får vi veta den 15 februari 2016, då den 58e upplagan av Grammygalan går av stapeln.

Zomba Prison Projects Facebooksida hittar Du HÄR!

Albumet I Have No Everything Here går att finna på Spotify HÄR!

Nedan finns en kort dokumentär om Zomba Prison Project, producerad av Six Degrees Records.

Anna Wedin
Anna Wedin

Aminatahs musikresa – del 5: Albumplanering och Riksdagsval

Foto: Freja Lindberg
Foto: Freja Lindberg

Hemkommen från Los Angeles möts jag av Stockholms septemberkyla, den slår mig i ansiktet likt en piska då jag går ut från Arlanda flygplats. Trots allt känns det rätt roligt att vara tillbaka, så många planer, så många bollar i luften som motiverar en till att planera ännu mer.

Först ut – skivomslag. Jag har bett några vänner att komma med idéer och även min fotograf Freja Lindberg har hur mycket tankar och funderingar som helst. Det ska bli spännande att se resultatet, framförallt för att jag själv är osäker på i vilken riktning jag egentligen vill ta det.

Näst upp – Riksdagsvalet. På en restaurang i Gambia som heter Green Mamba samlades vi ett gäng svenskar för att poströsta vid EU-valet tidigare i år. Ägaren är halvsvensk och otroligt engagerad i politik, därför hämtade han ut röstsedlar och vi såg till att attestera varandras röster. Men nu är jag här och fast jag inte riktigt bor här tycker jag att det är otroligt viktigt att bry sig. Om det inte påverkar mig direkt så påverkar det alla runt omkring mig, framförallt i samband med de extremistnationalistiska partierna som har funnit plats i EU, Sverige och riksdagen under de senaste åren. Jag tror att det viktigaste är att rösta på något även om det inte är ultimat, men ändå, något.

Tidigare år har många sagt att det är bättre att rösta blankt än att inte rösta alls. Det stämmer såklart även nu. Men i min mening tycker jag att det är viktigast att rösta på ett parti, vilket som, mest för att rösta ut SD. Såvida man inte ställer sig till deras åsikter, vilka jag tycker är fel, men alla måste givetvis inte hålla med om det. Jag tycker att deras åsikter förstör mer för vår samhörighetskänsla och vår stolthet eller nationalism i landet. Det finns mycket inom deras invandringspolitik som jag håller med om. Bland annat tycker jag, att man ska hjälpa potentiella utvandrare och flyktingar på plats… också.

Utöver det, tror jag faktiskt att en hel del SD-anhängare inte är rasister eller nazister, utan bara trötta på hur samhället ser ut just nu. Problemet är, i min mening, att så många SD-anhängare och ledamöter som i publika uttalanden har visat sig vara extremt främlingsfientliga upp till en hatisk nivå.

Jag röstade idag och kände mig lite stolt då jag hade lyxen att kunna rösta på min mamma Gun-Britt Lindström. Hon är kandidat till Riksdagen inom Stockholms län för Miljöpartiets räkning. Helt insatt kan jag inte påstå att jag är, jag läste all standardinformation om alla partier och valde den personen som jag helt garanterat vet inte skulle vilja mig något illa. Min mamma. Jag valde henne och miljön, över alla andra punkter som kan anses viktiga i krigets hetta. Samtidigt vet jag att det här valet inte kommer att beröra mig så mycket just nu, men kanske om ett år, eller två eller tre år. Det är många som är bosatta utomlands som struntar i Sverigevalen, just för att de inte berör dom, just då. Men just nu pågår det sådana extrema förändringar, att bryr vi oss inte nu, kanske det är för sent – sedan.

I min och min rumskamrats hem har det regnat in under regnsäsongen i Gambia och det är fortfarande oklart var jag ska bo när jag väl kommer dit. Självklart känns det jobbigt, men det känns som att det ändå löser sig, så småningom. Jag har redan börjat få bokningar för olika shower och framträdanden inför säsongen och nu råkar det vara så väl att min pappa faktiskt har en hel del bostäder i Gambia där man kan spendera natten, veckan eller månaden om man prompt måste. Jag gillar hans, eller om vi ska säga “våra” hem, men jag tror att trots den iver jag känner för att åka tillbaka till Afrika, så har jag även något svenskt inhemskt som säger att jag vill ha varmvatten, el och så vidare… jämt, utan avvikelser. I övrigt kan jag klara av det. För jag har mina medmusiker, artister, producenter och produktiva människor som jag jobbar sida vid sida med. El, varmvatten och dem. Det räcker.

Några av mina vänner ifrån Sierra Leone och Guinea med mer pengar i fickorna förutspådde reseförbudet mellan vissa länder, därför åkte de utomlands och stationerade sig själva i mindre utsatta områden. De väntar ut ebolan och hoppas på att kunna åka hem relativt snart. Andra lyckades inte riktigt lika väl…

 

-Hur mår du?

-Jag mår bra, jag väntar bara på att få åka hem.

-Hem till Gambia?

-Ja, hem till Gambia.

… min producent Ubong Ukor är baserad i Gambia och jobbar med Greenlight Media och Hot Ink Media som är ligger mitt emot Africell, en av Gambias största mobiloperatörer och tillika en av de största radiostationerna. Tillsammans satte vi ihop ett fullängdsalbum om 12 låtar och jag uppträdde på åtskilliga scener med honom som gitarrist och en fyra – fem andra musiker bland annat Bmaster (inhouse-producent på Afriradio) på piano eller trummor. När jag åkte tillbaka till Sverige i juli åkte han till Nigeria för att hälsa på sin familj samt påbörja marknadsföringen för min Nigerialansering.

Tillsammans med min producent, Ubong Ukor - Foto: Privat
Tillsammans med min producent, Ubong Ukor – Foto: Privat

Nu är gränserna stängda, hans flyg är inställt på grund av ebolan som härjar i Nigeria och runt om Västafrika. Alla flyg är inställda. Han är fast i ett land som han kommer ifrån men där han inte bor. Det är ingen som ens bryr sig om att han faktiskt bor i Gambia, säkerheten först -något som jag tycker är rätt – men alla ens tankar börjar flöda åt olika håll då man plötsligt på något sätt börjar bli utsatt, då det berör en själv. När min mamma kom in i rummet och jublande berättade att ebolan i Stockholm hade visat sig vara falsk så log vi båda. Samtidigt kunde jag inte känna mig helt lycklig. Kanske för att Sverige och västvärlden hade behövt ett fall av den här sjukdomen för att vi skulle reagera på riktigt. För att vi skulle inse att det behövs mer resurser, med privata insamlingar, mer personal och framförallt upplysning till de som inte vet, för att de inte förstår, för att det inte berör dem eller för att de faktiskt har lyckats missa den här epidemin i mitten av deras hektiska liv.

Sedan barnsben har jag och folk runtomkring mig skapat någon form av acceptans i att Afrika har krig, Afrika har svält, Afrika har aids, Afrika har epidemier och Afrika är fattigt. Något vi inte tycker är rätt, men något vi har vant oss vid. Missförstå mig rätt. När vi var barn kunde unga som vuxna lägga en kommentar som löd “tänk på barnen i Afrika”. Oftast handlade det om matfrågor, när man inte åt upp sin portion, inte gillade maten eller kanske tyckte att det var för varmt en dag. Jag önskar inte ebola eller någon annan sjukdom på något land, Sverige, Gambia, Kina eller Mexiko. Men, skulle det spridas utanför Västafrika är jag nästan säker på att saker skulle förändras och att folk skulle engagera sig bra mycket snabbare. Det kanske skulle behövas, för att få saker att hända omedelbart istället för successivt.

Nu sitter jag alltså och väntar på att min producent ska komma tillbaka till Gambia så att vi kan fortsätta med lanseringen av min nya skiva. Den är nästan helt färdigmixad och ska mastras. Likt en bror-syster relation bråkar vi hela tidigt om vad som är viktigast med plattan, vilken låtordning, vilka singlar och vilken image, samt cd-titel som är bäst. Oj vad jag ogillar honom när jag ogillar honom, men när det är som bäst så är det helt toppen. Därför hoppas jag att han kan komma tillbaka till Gambia snart, för jag vill inte riktigt genomföra lanseringen utan honom. Så åker han tillbaka, så kan jag snart åka hem, till Gambia.

Ja, hem till Gambia.

 

Ami Aminatah Baldeh
Ami Aminatah Baldeh

En koramusiker på väg – Lamine Cissokho åker på turné

lamine cissokhoEn modern griot, bosatt i svenska Kalmar men med hela världen som sin arena. Lamine Cissokho släpper nytt material i april och ger sig ut på turné redan nu i mars. Lamine ska ta sig från vårt svenska Göteborg, ner till Guinea och Senegal, och tillbaka till Uppsala, via Frankrike. Under fem månader befinner han sig på turné och bjuder på musik som bland annat är hämtad från hans kommande skiva ”Sama Tilo – Vers La Source”. Turnén startar på onsdag, 12 mars, på Klubb Ankaret i Göteborg. Har du förmånen att ha honom på besök på en ort nära dig så föreslår att jag du inte missar detta tillfälle att höra honom live.

För er som inte redan känner till honom och kanske missade vår artikelserie om Planetafestivalen förra året, så är Lamine Cissokho ättling till en känd griotsläkt och han kommer ursprungligen från Casamance i Senegal, men är bosatt i Sverige sedan 2001. Som så många andra grioter är Lamines huvudinstrument koran. Koran, som påminner om en harpa, är en flersträngad lyra och just Lamines kora är tillverkad av en stor kalebass och har hela 22 strängar. Lamine har spelat kora på allvar sedan 10 års ålder och han skapar magisk musik med sitt instrument. Som en sann västafrikansk trubadur och historieberättare bjuder han lyssnarna på sin muntliga och alldeles speciellt mjuka lovsång, som verkligen berör.

Lamine är både låtskrivare och arrangör och hans melodier och texter speglar verkligen hans många olika världserfarenheter och musikaliska arv. I denne världsmusikers repertoar hör vi allt från hans älskade barndoms traditionella koramusik, till den svenska folkmusiken och den moderna afro-jazzens groove. Tillsammans med tonerna bjuder hans texter på berättelser om livet i en afrikansk griotfamilj, med upplevelser och kulturella möten ute i Europa, inspirerat av hans stora rikedom av musikalisk tradition från Senegal. Främst sjunger Lamine på mandinka, wolof och franska, men också på svenska. Han har spelat ihop med diverse svenska musiker och deltagit på ett otal festivaler, event och konserter runt om i Sverige. Däribland Falu Folkfestival, Folk & Värlsdmusikgalan i Gävle, Planeta, Uppsalas och Göteborgs Konserthus, samt en rad workshops och jamsessions.

På Lamines hemsida kan man läsa ett citat hämtat från en av världens mest kända koraspelare, Toumani Diabaté, när han skrev om Lamines album ”Pako”, från 2011;

”In the world, music is universal, it has no boundaries. This is what Lamine tells us in the lyrics of his new album « Pakao ». He sings of the life and culture of the Griot people as well as the experience of an African in Europe. Lamine’s music is inspired by the enormous wealth of musical traditions of Senegal. He sings mainly in Mandinge and with his impressive, expressive voice, holds audiences captive. He is on the right way to become a famous kora player with his own style “

I dagarna påbörjar Lamine sin nya turné där han framöver kommer att bjuda på musik från sitt kommande album, vilket han släpper till sensommaren. Redan i april kommer första singeln från albumet och den kommer innehålla låtarna ”Sama” och ”Retourne toi”. Ni som bor i Göteborg har turen att kunna njuta av Lamines fängslande musik redan på onsdag, när han gästar Klubb Ankaret. Därifrån reser han sedan vidare ner till Guinea för att spela på Corde et Kora-festivalen i Conakry. Nedan kan ni se Lamines hela turnéplan, så när som på några ytterligare releasefester i bland annat Göteborg och Stockholm. Datum för dessa kommer annonseras ut längre fram.

12 mars – Klubb Ankaret, Götborg /Sverige
22 mars – Corde et Kora-festivalen, Conakry/Guinea

12 april – Senegals Alliance Franco, Ziguinchor/Senegal
19 april – Cisko Center, Cap Skirring/Senegal
26 april – Just4You, Dakar/Senegal

29 maj – Le Jam, Montpellier/Frankrike

7 juni – Singel-release, Borgholm/Sverige
28 juni – Gitarrfestivalen, Biot/Frankrike

cissokho singelomslag bak3 juli – Bouillon de Culture-festivalen, Sallaigousse/Frankrike
6 juli – Wassa’n Africa, Launac/Frankrike
6 juli – Café Plum, Launac/Frankrike
9 juli – Irländska Legender, Jégun/Frankrike
15 juli – Annexet, Ile d’Oléron/Frankrike
28 juli – Afrikanska festivalen, Vaasa/Frankrike

28 augusti – HiJazz, Uppsala/Sverige

För er som är sugna på att lyssna till Lamine redan nu så följer här tre stycken youtube-klipp.
Först hans mycket välkända sång ”Pakao”


Kambeng Groove-konsert på Fasching jazz club i Stockholm (juni 2012)

Livemusik tillsammans med Dembo ”Koeseke” Jatta på Kalebassi i Göteborg (sept 2013)

Lamine Cissokhos hemsida hittar ni här!

Kiqi dumbuya minteh 4