Etikettarkiv: aminta merete

Gränslös Juridik : Min man är papperslös. Får han stanna i Sverige om jag blir gravid?

Fråga: Min man har inga papper i Sverige. Vi har inte ett registrerat äktenskap. Han har inte heller några ID-handlingar. Jag är svensk medborgare. Vi har hört att om vi får barn tillsammans kan han få uppehållstillstånd utan att behöva lämna Sverige, stämmer det? Och vad gäller om han bor illegalt i ett annat EU-land än Sverige och vill komma hit? Hjälper det om jag blir gravid?

 

Svar: Det är omöjligt att ge ett generellt svar på frågan om ett gemensamt barn kan ge ett uppehållstillstånd. Grundregeln är (som ni säkert redan vet) att den som vill ansöka om uppehållstillstånd i Sverige alltid måste göra det antingen från sitt hemland eller i ett land där han eller hon har laglig rätt att vistas. Redan här kan ni stöta på problem eftersom din man inte har uppehållstillstånd och inte heller är asylsökande.

Det första och bästa rådet jag kan ge er är därför att ni måste försöka se till att en ansökan om uppehållstillstånd kan göras med en legal vistelse i ansökningslandet som grund. Detta kan uppnås till exempel om din man är asylsökande, eller om han gör sin ansökan direkt i Sverige efter att ha rest in i landet med en giltig visering.

Enligt de nya regler som började gälla sommaren 2014 ska det nu vara lättare att få uppehållstillstånd för en person som har ett barn tillsammans med en svensk medborgare eller med en person som har permanent uppehållstillstånd i Sverige. Men, transportsträckan dit kan ändå vara rätt lång. De nya reglerna har inte prövats tillräckligt för att det ska gå att dra några långtgående slutsatser om att ett barn är en garanti för att få stanna. Varje fall bedöms också individuellt av Migrationsverket.

Det finns också en rad olika grundläggande villkor som måste vara uppfyllda för att det överhuvudtaget ska vara möjligt att ansöka om uppehållstillstånd med ett gemensamt barn som främsta grund. Jag ska försöka räkna upp det viktigaste ni behöver lösa i detta hinderlopp.

 

  1. Det första hindret är vårdnadsfrågan.

Den som söker uppehållstillstånd i Sverige med gemensamt barn som främsta grund måste ha en juridiskt giltig gemensam vårdnad om barnet och den andra föräldern måste ha rätt att bo i Sverige, det vill säga medföräldern måste vara antingen en svensk medborgare eller en person som har permanent uppehållstillstånd.

Ett juridiskt giltigt beslut om vårdnaden kan, om ni inte är gifta när barnet föds, antingen tas i domstol eller genom familjerätten i kommunen i samband med att faderskapet erkänns. Är ni gifta med varandra och äktenskapet är registrerat av folkbokföringen när barnet föds, så har ni automatiskt gemensam vårdnad om barnet och din make räknas automatiskt som barnets pappa.

 

  1. Detta leder oss fram till det andra hindret, som är identitetsfrågan.

För att två personer överhuvudtaget ska kunna gifta sig med varandra, eller ansöka om gemensam vårdnad i domstol eller genom familjerätten, krävs att bägge har giltiga ID-handlingar. För att kunna ingå och registrera ett äktenskap krävs dessutom att parterna kan visa att de inte är gifta på annat håll. Detta sker lämpligast genom att bägge begär bevis från sina länders respektive folkbokföringsregister om att de är ogifta. Själva den formella hindersprövningen hos Skatteverket brukar ta omkring fyra veckor.

Även för att kunna få en ansökan om uppehållstillstånd beviljad krävs som grundregel att personen har giltiga ID-handlingar. Det finns visserligen en möjlighet att med hjälp av DNA-test ta reda på om till exempel en påstådd pappa verkligen är far till ett barn. Men efter ett beviljat och positivt DNA-test behövs ju ändå identitetsfrågan klaras ut. Kommer då personen från ett land där det normalt sett ska vara möjligt att få fram ID-handlingar kan det innebära ett avslag på ansökan om sådana inte finns.

 

  1. Det tredje hindret är ert eget – tidsfaktorn.

Din man kan inte ansöka om uppehållstillstånd förrän barnet är fött. Du måste alltså gå igenom en nio månader lång graviditet och därefter en förlossning, hela tiden med vetskapen om att din partner kan komma att utvisas innan barnet föds och att det kan ta lång tid innan ni återförenas.

Efter att barnet är fött följer också flera legala processer. Ni måste kunna bevisa att barnet är ert gemensamma. Ni måste kunna bevisa era identiteter. Ni måste också leva med risken för ett avslag på begäran om uppehållstillstånd. Det kan bli många turer fram och tillbaka med överklaganden och beslut, där ni kan komma att kastas mellan hopp och förtvivlan under flera år. Detta måste ni båda ta med i beräkningen.

Har du ett nätverk av andra personer som är beredda att stötta dig om din man inte finns där? Klarar du att leva med den oro som kan bli följden om ni inte går iland med era planer, vilken än orsaken är, och din man kanske måste göra ansökan från sitt hemland? Klarar du att ensam ta hand om en bebis och allt det ekonomiska, praktiska och rent mänskliga om han inte kan vara en fungerande medförälder? Klarar du av situationen om det skulle visa sig att barnet har en funktionsnedsättning eller kanske har någon sjukdom som kräver mycket av dig i form av omvårdnad?

Var oerhört realistiska och tänk inte bara med hjärtat utan också praktiskt, eftersom det ni funderar över att göra kan innebära många år av väntan, oro och psykisk press på alla inblandade, inklusive så småningom ert eller era gemensamma barn. Det kräver styrka, kunskap, distans till att det inte är personligt utan handlar om regler och förordningar som utgör hinder att passera och framför allt kräver det att man är mentalt förberedd på detta.

 

Aminta Merete
Aminta Merete

Flytta fritt inom EU med bevis om varaktig bosättning – möjligt för tredjelandsmedborgare efter fem år i EU

Efter fem år i ett EU-land, med uppehållstillstånd, arbete och sjukförsäkring, har den som är medborgare i ett icke EU-land rätt att få ett bevis om varaktig bosättning. Statusen som varaktigt bosatt ger innehavaren rätt att fritt flytta mellan EU:s olika länder, även om personen inte är medborgare i ett EU-land.

Tyvärr känner många inte till den här möjligheten som är öppen för alla som bor i EU och är så kallade ”tredjelandsmedborgare” – medborgare i ett annat land som ligger utanför Europeiska unionen.

 

Bild: Verdy p, -xfi-, Paddu, Nightstallion, Funakoshi, Jeltz, Dbenbenn, Zscout370
Bild: Verdy p, -xfi-, Paddu, Nightstallion, Funakoshi, Jeltz, Dbenbenn, Zscout370

I mitt arbete med migrationsärenden möter jag ofta tredjelandsmedborgare som har flyttat till Sverige från ett annat land i EU där de bott länge och haft permanent uppehållstillstånd, ett tillstånd som de tyvärr förlorat när de flyttat hit eftersom de inte kände till sin rätt att begära bevis om varaktig bosättning – innan flytten. För vissa slutar allt detta med återresa till hemlandet. För andra betyder det att hela den jobbiga processen med att söka uppehållstillstånd måste göras om igen och det dröjer flera år innan personen kan ha ett nytt permanent uppehållstillstånd, men nu i Sverige.

EU berömmer sig självt om att ha så kallad fri rörlighet. Alla som är medborgare i ett EU-land har rätt att fritt resa mellan EU:s olika länder, att söka arbete och studera i alla delar av EU. Men eftersom många länder i EU har hårda medborgarskapslagar, som gör det svårt att få medborgarskap trots lång bosättning i landet, har situationen för de så kallade tredjelandsmedborgarna blivit allt mer utsatt. Det har i sin tur lett till olika rättsliga prövningar som gällt exempelvis den fria rörligheten och de sociala förmånerna. Genom dessa olika prövningar av ärenden har de rättsvårdande myndigheterna inom EU slutligen uttalat att det inte är rimligt att de som bott och arbetat länge i EU, har betalat skatt, skött sig och bidragit till samhällets uppbyggnad inte ska kunna leva i EU på samma villkor som de olika nationernas medborgare.

Det är nu mer än tio år sedan EU-domstolen för första gången slog fast att alla som bor och arbetar i EU ska ha samma rättigheter till sociala förmåner och fri rörlighet inom unionen, oavsett om de är medborgare i ett av unionens länder eller ej. Ett politiskt beslut om hur dessa legala rättigheter skulle säkras togs 2003 av Europeiska rådet.

För att översätta till mer begriplig svenska innebär detta alltså att rätten till fri rörlighet och rätten till sociala förmåner i EU måste gälla alla de som bor och arbetar i EU, även de som inte är medborgare i något av EU:s länder utan har behållit sitt medborgarskap i ett tidigare hemland. Status som varaktigt bosatt ska garantera den rätten.

Gränsen för när en tredjelandsmedborgare har rätt att ansöka om och utfå ett bevis om sin status som varaktigt bosatt i EU har dragits vid fem år med uppehållstillstånd, arbete och sjukförsäkring. Hinder för att få beviset är alltså exempelvis försörjningsstöd genom sociala myndigheter, eller kriminalitet.

Om du som läser det här själv har bott i Sverige mer än fem år och är självförsörjande men inte medborgare i ett EU-land, kan det kanske vara idé att fundera på att ansöka om att få ut beviset om varaktig bosättning. Informationen från EU finns på 15 olika språk, det svenska Migrationsverket har också en sida som berättar mer om varaktig bosättning. Och vill ni ha ytterligare råd kring migrationsfrågor, eller behöver hjälp med ert specifika ärende, sök er då till en juridisk byrå eller advokatbyrå.

Bra länkar:

Migrationsverket: Status som varaktigt bosatt i Sverige

MG Rådgivning Online

Sammanfattning av EU-lagstiftningen

 

Aminta Merete
Aminta Merete

 

 

Juridisk artikel – att ta hit barn från Västafrika

Enligt svensk praxis upphör ett tidigare hemlands regler om vårdnad att gälla när barn och föräldrar kommer till Sverige. Istället tillämpas svensk lag. Det kan ibland ställa till det rejält för gambiska och senegalesiska föräldrar, särskilt när det inte finns giltig dokumentation gällande föräldraskapet.

Det har blivit allt vanligare att svenska myndigheter underkänner dokumentation från länder i Afrika, exempelvis Gambia. Detta kan få allvarliga konsekvenser för en förälder som då riskerar att hamna i situationen att han eller hon inte kan betraktas som juridisk vårdnadshavare för barnet.

Enligt svensk lag har mamman alltid ensam vårdnad om hon aldrig har varit gift med barnens far. Det är alltså lättare för en mamma att registreras som vårdnadshavare hos Skatteverket än för en pappa. Finns inga juridiskt giltiga bevis på att föräldrarna har varit gifta när barnen föddes (skriftlig dokumentation) eller att de fortfarande är
gifta, registreras barnen med enbart mamman som vårdnadshavare.

Foto: Liftarn
Foto: Liftarn

Utan rätt dokumentation är det alltså pappor som oftast riskerar att inte kunna registreras som vårdnadshavare i Sverige. Situationen som sådan är mycket besvärlig, för det innebär nämligen att han riskerar att helt förlora sin bestämmanderätt över barnen.

När barn som kommit till Sverige från utlandet saknar juridiskt giltiga vårdnadshavare kommer socialnämnden i den lokala kommunen att få en signal om detta. Myndigheten måste då enligt lag träda in och utreda vem som ska vara vårdnadshavare och i förekommande fall även utreda vem som är biologisk förälder. Barnen registreras i sådant fall dessutom som ”ensamkommande”. Detta problem gäller särskilt familjer som kommer från något av de länder i världen där de flesta överenskommelser sker muntligen och äktenskap inte alltid registreras officiellt, tex Gambia och Senegal, vilket kan medföra att det saknas papper på att föräldrarna i fråga varit eller är gifta med varandra.

När barn ska komma hit från ett annat land och den mottagande föräldern är en ensam pappa är det alltså EXTRA VIKTIGT att, om möjligt, redan innan barnen kommer se till att det finns en i Sverige juridiskt giltig dom som visar att pappan har ensam eller gemensam vårdnad (tex genom Svensk Tingsrätt), alternativt ett juridiskt giltigt originaldokument som visar att föräldrarna varit gifta med varandra samt slutligen även ett dokument som bevisar att mamman har godkänt att barnen reser till Sverige för att bosätta sig där med pappan.

OBS! Enbart ett dokument där mamman godkänner att barnet reser till Sverige räcker inte för att pappan ska kunna räknas som vårdnadshavare i juridisk mening i Sverige.

OBS! Också att domstolsbeslut från Gambia och Senegal gällande vårdnad inte alltid gäller i Sverige. Domar godkänns bara om de kommer från länder som ratificerat (godkänt) den så kallade Haag-konventionen (2008:796) som antogs 1993. Konventionen ska underlätta vid internationella vårdnadstvister, för skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner. Vårdnadsbeslut från andra länder än konventionsländerna kan en förälder behöva begära att få fastställt i en svensk domstol för att det ska vinna juridisk giltighet. Detta är extra vanligt då det gäller barn vars mor är kvar i hemlandet. Att påbörja denna process efter att barnen kommit till Sverige tar mycket kraft, tid och energi och om man kan ordna juridiskt giltiga papper redan från början underlättar det invandringen betydligt. Läs mer om vilka länder som konventionen gäller i förhållande till för Sveriges del (uppdaterad augusti 2008) här: www.sweden.gov.se. De flesta Västafrikanska länder uppfyller inte konventionens krav.

Även om det saknas dokumentation har Skattemyndigheten möjlighet att registrera exempelvis makar med barn som giftaoch gemensamma vårdnadshavare också i de fall då de kommer från länder där dokumentation saknas. Men så fort det finns tveksamhet kring uppgifterna avseende exempelvis vårdnad om barn, dvs tex i de fall då en förälder är kvar i hemlandet, har Skatteverket möjlighet att neka registrering om det inte finns dokumentation. Det vanligaste är då att
man helt enkelt registrerar endast modern som vårdnadshavare.

Ett mycket gott råd till föräldrar som vill hämta barn till Sverige från Västafrika, särskilt ensamma pappor, är alltså att kontakta en jurist innan barnen ska komma, för en genomgång av vad som behöver göras.
aminta merete


	

Svarta stjärnor!

När CinemAfrica premiärvisade filmen Soleils berättade regissörerna om
boken ”Mina Svarta Stjärnor”, en bok om förebilder med afrikanska
rötter, skriven av ex-fotbollsproffset Lilian Thuram som inspirerat
dem till filmens titel.

Nu får vi chansen att träffa bokens författare!!! Lilian Thuram kommer
snart till Kulturhuset i Stockholm för att berätta om sina böcker ”Mes
étoiles noires” (Mina svarta stjärnor – finns inte på svenska,
ännu…) och ”Notre histoire” (Vår historia – finns inte heller på
svenska ännu) och om arbetet mot rasism genom stiftelsen Foundation
Lilian Thuram.

Tid och plats: Torsdag 22 maj, kl 18 på Stockholms stadsbibliotek.

För mer info om stiftelsen och böckerna se:
http://www.thuram.org/site/

aminta merete

Nya regler gör det lättare att få stanna i Sverige

Barnperspektivet ska tillämpas och det ska bli lättare att stanna i
Sverige för den som är förälder till ett barn som är bosatt här. Det
ska också bli lättare för asylsökande och andra som har arbete eller
vill arbeta i annat land ett tag. Det är innebörden i de nya regler på
migrationsområdet som regeringen nyligen föreslagit i samarbete med
Miljöpartiet de gröna. De nya reglerna föreslås träda i kraft 1 juli
respektive 1 augusti 2014 om de röstas igenom. Här följer en
sammanfattning.

Regeringen har under våren föreslagit en rad nya regler på
migrationsområdet i syfte att underlätta människors ökade rörlighet
till och från Sverige. Reglerna måste först röstas igenom i riksdagen
för att börja gälla som tänkt, men en majoritet förväntas stå bakom
dem.

En av de mest välkomna förändringarna för många – både familjer och
ombud – är att ”en utlänning som är förälder till och
vårdnadshavare för samt sammanbor med ett barn som är bosatt i
Sverige”
ska kunna beviljas uppehållstillstånd efter ansökan i
Sverige. Det innebär alltså ett viktigt steg mot att det ska kunna bli
slut på uppslitande separationer för åtminstone de familjer där en av
parterna har rätt att bo i Sverige eller är svensk medborgare. Denna
regel föreslås träda i kraft den 1 augusti 2014.

Det kan vara viktigt att förtydliga den nya barnregeln. Formuleringen
”har gemensam vårdnad om och sammanbor med barn” – förutsätter
i princip att det antingen finns ett domstolsbeslut på gemensam
vårdnad eller att föräldrarna är gifta med varandra. Detta i sin tur
förutsätter att den part som ska söka uppehållstillstånd har giltiga
och godkända identitetshandlingar. Finns inte sådana återstår
DNA-analys.

Det ska med de nya reglerna också vara möjligt att själv göra en
DNA-analys för att bevisa släktskap och sedan kunna få ersättning av
staten för kostnaderna för provtagning, transport av prover och analys
om DNA-provet åberopats i ett anknytningsärende där uppehållstillstånd
beviljats.

Foto: Kelovy
Foto: Kelovy

Andra välkomna ändringar är att det ska bli enklare för en asylsökande
som fått avslag på sin asylansökan att istället få tillstånd som
arbetskraftsinvandrare. Den anställningstid som krävs för att byta
spår, dvs den tid man måste ha arbetat innan ansökan om
arbetstillstånd ska kortas från sex till fyra månader.

Det ska också vara möjligt att bo utanför Sverige i ända upp till två
år innan ett permanent uppehållstillstånd kan återkallas. Även
studerande ska få bättre möjligheter att stanna kvar efter
studietiden. Ändringen sker för att underlätta så kallad ”cirkulär
migration”
det vill säga ge tillfälle för alla att kunna pröva på
arbete i andra länder. Det ska med de nya reglerna vara möjligt att
vara bosatt utomlands i två år och ändå ha kvar sin formella koppling
till Sverige. Det betyder i klartext att ett uppehållstillstånd inte
längre ska återkallas automatiskt efter ett års vistelse utomlands.
Ett permanent uppehållstillstånd ska istället under vissa
förutsättningar kunna återkallas tidigast efter två år.

För att göra det mer attraktivt för internationella doktorander att
välja Sverige som studiedestination föreslås också att dessa, på samma
sätt som arbetskraftsinvandrare, ska kunna kvalificera sig för
permanent uppehållstillstånd i Sverige under forskarutbildningen. Ett
permanent uppehållstillstånd ska kunna beviljas för en person som
under de senaste sju åren har haft uppehållstillstånd för studier i
sammanlagt fyra år, om det gäller utbildning på forskarnivå.

Det ska även vara möjligt för studenter att stanna kvar efter
slutförda högskolestudier, för att söka arbete eller undersöka
förutsättningarna att starta näringsverksamhet i Sverige. Hur länge
studenterna får stanna kommer regeringen att återkomma till i en
särskild föreskrift. Sex månader kan vara en rimlig tid.

Andra lite mer ovälkomna förändringar är att det kommer att ta längre
tid att få permanent uppehållstillstånd. Kvalificeringsperioden för
permanent uppehållstillstånd ska förlängas från fem till sju år. Samt
att den sammanlagda tillståndstiden för arbetstillstånd ska kunna vara
längre än fyra år om det finns särskilda skäl. Den ska dock inte kunna
vara längre än sex år.

Här är de svenska reglerna inte helt harmoniserade med EU-reglerna som
säger att personer som bott i den Europeiska Unionen i mer än fem år
och har permanent uppehållstillstånd ska kunna ansöka om status som
varaktigt bosatta.

Samtliga dessa nämnda författningsändringar föreslås, liksom övriga
ändringar med arbetsmarknadskopplingar, träda i kraft den 1 juli 2014.

Läs mer här
Riksdagen – Propositioner och skrivelser

och här
Regeringen

Aminta Merete
Aminta Merete

Fåtal biljetter kvar till dubbelkonsert med Carlou D och Habib Koité

Det finns fortfarande några få biljetter kvar till Selams dubbelkonsert med Carlou D (Senegal) och Habib Koité (Mali) på Konserthuset i Stockholm lördag kväll.

De bägge musikerna är afrikanska singer songwriters med gitarr som huvudinstrument, etablerade i sina hemländer, dessutom världskända, med färska album på gång.

Habib Koïte har helt ändrat sättning i sitt nya band.

 

Och Carlou D är otroligt populär i Senegal, med en stil som tilltalar den yngre publiken.


Mer om artisterna här
Mer om konserten här

aminta merete

FN:s dag till minne av den transatlantiska slavhandeln

"En tanke till er, kära förfäder" - Foto: Merete Grut
”En tanke till er, kära förfäder” – Foto: Merete Grut

Idag tisdagen den 25 mars, är den av FN utlysta dagen för att minnas ett av de största människorättsövergreppen i världens historia, vars konsekvenser fortfarande syns i fattigdom, rasism och diskriminering: den transatlantiska slavhandeln.

I Sverige har den 9 oktober föreslagits som nationell minnesdag, eftersom Sverige just det datumet år 1847 officiellt beslutade att inte längre tillåta slaveri och slavhandel.

Sverige var sena med sitt beslut, bland annat eftersom svenska staten hade en koloni, ön Saint Barthélemy i Karibien, där slaveri och slavhandel var tillåten även efter det att många andra länder redan hade avskaffat detta. Slavfortet Carolusborg i Ghana är en annan av de platser där svenskar varit med och begått sin del av detta brott mot mänskligheten.

Den första svenska slavhandelsexpeditionen till Afrika organiserades av köpmannen och järnbruksägaren Louis de Geer. Regeringen gav sitt tillstånd. Expeditionen hämtade slavar i Afrika, skeppade dem till Västindien och kom tillbaka med socker, guld, elfenben och fyra svarta slavar som rikskanslern Axel Oxenstierna fick i present.

Svenska Afrikanska Kompaniet och svenska staten slöt bland annat avtal med kungen av Fetu i Ghana att upplåta Cabo Corso som svensk koloni och från 1654 leddes slavhandeln i praktiken av det statliga Kommerskollegiet. Tio år senare jagades svenskarna bort från Västafrika av Ghaneserna men Carolusborg övertogs av först holländarna, sedan engelsmännen. Sverige fortsatte dock under många år att exportera stora mängder av stångjärn till bojor och vapen, till de länder som bedrev slavhandeln, framför allt Storbritannien.

Ta alltså en minut idag för att fundera över Sverige då och nu.

Källor:
SVT Debatt – Rasismen göds genom historielösheten
Expo – Svensk slavhandel uppmärksammas
Globalarkivet: Historiska årtal för det svenska bidraget till slavhandeln
DN – Det svenska slavjärnet

 

Aminta Merete
Aminta Merete