Etikettarkiv: antirasism

Trakasserier tvingar par att flytta från Tomelilla

En kvinna och hennes man har blivit utsatta för trakasserier i sin hemkommun, Tomelilla. Trakasserierna har eskalerat och nu vågar paret, som är ett afrosvenskt par, inte bo kvar i kommunen.

Tomelilla kommunhus - Foto: Mrkommun (commons)
Tomelilla kommunhus – Foto: Mrkommun (commons)

Kvinnan som är gravid och brukar gå ut på promenad varje kväll. Promenaderna har dock inte varit trevliga på senaste tiden, utan har istället lett till mardrömmar och stress. Stress som hon inte får utsättas för eftersom hon har haft flera komplikationer under sin graviditet.

En dag när hon var ute på promenad hade ett gäng ropat otrevliga saker efter henne, hon ökade farten och skyndade hem. När hon kom hem bröt hon ihop. Dagen efter bad hon sin man följa med på promenaden, men då hade gruppen fortsatt ropa saker efter paret. Mannen hade bett henne ignorera dem, då började de istället kasta bananer. Mannen sprang då efter dem, men kvinnan bad honom att stanna, eftersom hon var rädd

Kvinnan, som vill vara anonym, fick spendera tre dagar på sjukhus efter att hon kom hem till en lapp på hemmets dörr. Det var då hon insåg att hon och hennes man inte kunde stanna kvar. De kontaktade då kommunen och fick hjälp med ett korttidsboende i en annan kommun. Idag bor de hos några vänner.

Kommunalråd Leif Sandberg säger till SVT;

– Grunden är  att alla ska känna sig trygga, vart man än befinner sig i Skåne.
Det här är frågor vi tar på stort allvar.

Klockan 14.00 idag inleddes en manifestation på torget i Tomelilla i syfte att visa att alla har plats och ska känna sig trygga kommunen, och för att visa stöd för dem som utsätts för hatbrott. För bara fyra månader sen dömdes tre killar i Tomelilla för hets mot folkgrupp, försök till misshandel och skadegörelse.

Bakom initiativet för dagens manifestation står Tillsammans Tomelilla och Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa. En av talarna är Afrosvenskarnas Forum för Rättvisas ordförande, Momodou Malcolm Jallow.

 

http://www.svt.se/wd?widgetId=23991&sectionId=566&articleId=2751427&type=embed&contextSectionId=566&autostart=false

Hawa Sallah
Hawa Sallah

”Vi behöver en antirasistisk inventering av skolans läroböcker”

Den 21 mars kommer många svenska skolor att uppmärksamma den internationella FN-dagen mot rasism och för avskaffandet av rasdiskriminering. Dagen instiftades av FN efter massakern i Sharpeville i Sydafrika då 69 personer mördades efter att polisen öppnat eld mot en fredlig demonstration och ska uppmärksamma och öka medvetenheten om farorna med rasism och fördomar. Men samtidigt som svenska elever förhoppningsvis kommer att föra diskussioner om rasism och diskriminering denna dag, så kommer många av dem sedan återgå till att läsa ur läroböcker där det förekommer rasistiska och postkoloniala stereotyper av bland annat svarta och muslimer.

Bild: Ur boken "Barnens Lexikon"
Bild: Ur boken ”Barnens Lexikon”

Ett exempel är boken ”Litteraturens historia i världen” av Bernt Olsson och Ingemar Algulin, som skrevs 1990 och som ursprungligen gavs ut av Norstedts, där Martin Luther King beskrivs som en ”negerledare” och där ordet ”neger” förekommer löpande genom hela texten. Boken som numera ges ut av Studentlitteratur ska enligt förlaget först nu, 25 år senare revideras och kommer att ges ut på nytt hösten 2015, utan ordet neger. En annan bok som fått stor kritik är ”SOL 3000 Religion och Liv”, som skrevs 2003 och ges ut av Natur och Kultur. I ett avsnitt i boken ska elever besvara varför en arabisk flicka tänker spränga sig själv och andra i luften. Även den gången bad förlaget om ursäkt och boken reviderades 2011. Men det finns fortfarande gamla oreviderade böcker i omlopp i de svenska skolorna som förlagen säger sig inte kunna ersätta med nya reviderade upplagor om inte skolorna aktivt väljer att göra det själva.

Elevens rätt att inte bli kränkt i skolan så som det beskrivs i skolans värdegrund och uppdrag i läroplanen har således förvandlats till en ren kostnadsfråga där man väntar på att böcker med rasistiskt  innehåll ska bli tillräckligt slitna för att de ska ersättas. Under tiden kan vi bara spekulera om hur många barn som fått en skadad eller förvrängd  självbild av att läsa dessa böcker, och över det mörkertal av oreviderade böcker som fortfarande cirkulerar i svenska skolor och som förlagen vägrar ersätta med nya.

Jag hoppas att den 21 mars är dagen då vi gör en antirasistisk inventering av skolans läroböcker. Jag hoppas också att den noll-tolerans mot rasistisk litteratur som svenska skolor är ålagda att ha inte görs till en kostnadsfråga, och där förlagen antar en tydlig strategi på hur liknande fall ska undvikas i framtiden.

Teysir Subhi
Teysir Subhi

 

 

 

 

 

 

 

Samhällsdebattör, religionsvetare & medieanalytiker

"Vi behöver en antirasistisk inventering av skolans läroböcker"

Den 21 mars kommer många svenska skolor att uppmärksamma den internationella FN-dagen mot rasism och för avskaffandet av rasdiskriminering. Dagen instiftades av FN efter massakern i Sharpeville i Sydafrika då 69 personer mördades efter att polisen öppnat eld mot en fredlig demonstration och ska uppmärksamma och öka medvetenheten om farorna med rasism och fördomar. Men samtidigt som svenska elever förhoppningsvis kommer att föra diskussioner om rasism och diskriminering denna dag, så kommer många av dem sedan återgå till att läsa ur läroböcker där det förekommer rasistiska och postkoloniala stereotyper av bland annat svarta och muslimer.

Bild: Ur boken "Barnens Lexikon"
Bild: Ur boken ”Barnens Lexikon”

Ett exempel är boken ”Litteraturens historia i världen” av Bernt Olsson och Ingemar Algulin, som skrevs 1990 och som ursprungligen gavs ut av Norstedts, där Martin Luther King beskrivs som en ”negerledare” och där ordet ”neger” förekommer löpande genom hela texten. Boken som numera ges ut av Studentlitteratur ska enligt förlaget först nu, 25 år senare revideras och kommer att ges ut på nytt hösten 2015, utan ordet neger. En annan bok som fått stor kritik är ”SOL 3000 Religion och Liv”, som skrevs 2003 och ges ut av Natur och Kultur. I ett avsnitt i boken ska elever besvara varför en arabisk flicka tänker spränga sig själv och andra i luften. Även den gången bad förlaget om ursäkt och boken reviderades 2011. Men det finns fortfarande gamla oreviderade böcker i omlopp i de svenska skolorna som förlagen säger sig inte kunna ersätta med nya reviderade upplagor om inte skolorna aktivt väljer att göra det själva.

Elevens rätt att inte bli kränkt i skolan så som det beskrivs i skolans värdegrund och uppdrag i läroplanen har således förvandlats till en ren kostnadsfråga där man väntar på att böcker med rasistiskt innehåll ska bli tillräckligt slitna för att de ska ersättas. Under tiden kan vi bara spekulera om hur många barn som fått en skadad eller förvrängd självbild av att läsa dessa böcker, och över det mörkertal av oreviderade böcker som fortfarande cirkulerar i svenska skolor och som förlagen vägrar ersätta med nya.

Jag hoppas att den 21 mars är dagen då vi gör en antirasistisk inventering av skolans läroböcker. Jag hoppas också att den noll-tolerans mot rasistisk litteratur som svenska skolor är ålagda att ha inte görs till en kostnadsfråga, och där förlagen antar en tydlig strategi på hur liknande fall ska undvikas i framtiden.

Teysir Subhi
Teysir Subhi

 

 

 

 

 

 

 

Samhällsdebattör, religionsvetare & medieanalytiker

Panelsamtal om afrofobi och diskriminering

En gedigen kunskapsbank för afrosvenska frågor, bestående av en kompetent, kunnig panel, möttes igår onsdag i ett panelsamtal anordnat av UNT (Upsala Nya Tidning) tillsammans med Forum för Afrikastudier på Uppsala Universitet.

Arkivbild: Kitimbwa Sabuni Foto: Fatou Touray, Afropé
Arkivbild: Kitimbwa Sabuni Foto: Fatou Touray, Afropé

Panelen som bestod av Ylva Habel, Momodou Jallow, Alice Bah-Kuhnke, Kitimbwa Sabuni, Joanna Rubin-Dranger och Oscar Pripp samlades i Uppsala Universitets aula och filmades av UNT.

Temat för panelsamtalet var ”Vardagslivets och populärkulturens rasism i dagens Sverige”. Samtalet handlade om hur rasism och diskriminering tar sig uttryck i populärkultur och samhälle, men också om den svenska färgblindheten.

Kitimbwa Sabuni sa bland annat:

”Man kan se i den svenska antirasistiska rörelsen att det allra viktigaste med antirasismen det är att den inte stör vita människors välbefinnande. Alla ska kunna vara med och man får en slags konsensus-antirasism. Men om man tänker sig att antirasism handlar om att utmana den där ordningen där vissa får makt och privilegium på andras bekostnad så är det en revolutionär ideologi som borde vara ganska polariserande i ett samhälle som vårat, men i stället har vi den här konsensus-antirasismen som bygger på färgblindhet, man får inte prata om ras… Det finns till och med ett begrepp idag som ”positiv antirasism”, kan man tänka sig, för det heter att antirasism måste göras positiv för att få med sig folk och då tänker jag; vem är det man ska få med sig på det här positiva? För att människor som drabbas av rasism borde väl rimligen tycka att det räcker att veta att vi kämpar för våra lika rättigheter och möjligheter? Så vem är det den här antirasismen vill tilltala som är positiv? Jag tycker det hela tiden är så att rasifierade människor får ta baksätet och vi har tyvärr vant oss ganska mycket vid det och vi har inte, på grund av den verklighet vi lever i, det där självförtroendet att säga; vet du vad, vi måste stå upp för våra rättigheter till varje pris, även om inte vita svenskar alla gånger håller med oss eller förstår oss eller vill vara med, för den sakens skull. Det är lite de iakttagelser jag gör så här långt…” ”

Ylva Habel berättade om en situation i Tyskland som hon menar är ett skräckexempel:

”Afrotyska forskare är idag så starkt marginaliserade att de måste söka sig utomlands för att kunna ägna sig åt forskning över huvud taget. ”

Momodou Jallow var inne en del på hur kunskapen och makten är fördelad:

”Vad kan vi göra för att stärka den afrosvenska gruppen, så vi kan ta den här makten som tagits ifrån oss alla dessa decennier, alla dessa generationer i alla dessa hundra år? Det är det vi måste prata om. Makt, hur kan vi få makt? Har vi inte makt, vi kan prata om kunskap hur mycket som helst, för kunskapen och den som producerar kunskapen sitter vid makten och de kommer aldrig producera en kunskap som gynnar de förtryckta. Så då måste vi få möjlighet att producera kunskapen för att ändra maktstrukturerna i maktställning. Det är det vi måste prata om!”

Alice Bah-Kuhnke menade att det ”råder brist på kunskap om att afrofobi är en del av den rasistiska strukturen.” Avslutningsvis kritiserades hon av en åhörare (som för övrigt var Zakaria Zouhir, ordförande för Afrosvenskarnas förbund) om att hon under hela samtalets gång inte kommit med några konkreta exempel på hur hon vill arbeta för att motverka afrofobin i Sverige, förbättra afrosvenskarnas situation. Alice Bah-Kuhnke svarade då:

”Vi arbetar vetenskapligt men också ser till att vi arbetar för att rätt insatser utförs på rätt platser av de personer som gör skillnad. Det har gått fyra månader. Jag får ge dig lite tålamod till, men tro mig; You wait and see…!”

Samtalet i sin helhet kan du se HÄR!

Fatou Touray
Fatou Touray

Momodou Jallow om den nya rättegången mot Dan Park och galleriägaren

Arkivbild: Kronobergshäktet i Stockholm. Foto: thegambia.nu
Arkivbild: Kronobergshäktet i Stockholm. Foto: thegambia.nu

I veckan som gått har den så kallade konstnären i Malmö ännu en gång stått inför domstol i ännu ett mål där han står åtalad för hets mot folkgrupp. Den så kallade ”konstnären” Dan Park har tidigare dömts för detta upprepade gånger, vid de två senaste rättegångarna dömdes han till kortare fängelsestraff på sammanlagt fyra månader. Även denna gång är målsäganden bland annat gambier-svenska Momodou Jallow och Yusupha Sallah, men även två personer med romskt ursprung.

Detta är alltså femte gången som de möttes i rätten för att Dan Park fortsätter publicera dessa rasistiska bilder på Momodou Jallow och andra. Den här gången var det både Dan Park, men även en galleriägare Henrik Rönnqvist som hade en vernissage i Malmö med bland annat samma bilder som Dan Park blivit dömd för hela fyra gånger tidigare. De började planera vernissagen redan när ”konstnären” satt häktad för just hets mot folkgrupp på grund av dessa bilder. Nu blev de båda två åtalade för hets mot folkgrupp och förtal.

De aktuella bilderna är bland andra en bild där Momodou Jallows ansikte har klippts ihop med den berömde slaven Kunta Kintehs kropp och med texten ”Vår N-ordet-slav är bortsprungen”, samt en bild där Yusupha Sallah och Momodou Jallows ansikten/huvuden, tillsammans med en tredje svart man, har klippts in i tre snaror och med texten: ”Hang-on Afrofobians”, samt de brottsutsattas namn.

”Konstnären” har suttit i häktet sedan polisen beslutade sig för att gripa honom under vernissagen på det aktuella galleriet. På rättegången hade en hel del åskådare som sade sig försvara yttrandefriheten, tagit sig till tingsrätten för att stödja de åtalade.

Momodou Jallow vittnade om hur Dan Park gång på gång trotsat det svenska rättsväsendet och begår exakt samma brott som han har blivit dömd för vid flera tillfällen tidigare. Momodou Jallow menar att Dan Park fortsätter att hävda sin maktposition genom att fortsätta kränka, förnedra och förminska honom till en bortsprungen N-ordet-slav.

Yttrandefrihet

Dan Park ska enligt uppgift ha vägrat att svara på flera frågor under förhandlingen och i stället försökt förlöjliga rätten. När han fick frågan varför han använde N-ordet svarade han att det inte var han som använde ordet utan karaktärerna i hans bilder.

Dan Park, galleriägaren och många andra som fanns på plats hänvisar till yttrandefriheten och menar att inskränkningar av yttrandefriheten måste tas bort när det gäller konsten och att konst inte ska omfattas av lagen hets mot folkgrupp och att ett galleri är ett frirum för konsten.

Momodou Jallow berättar för thegambia.nu:

”När jag försökte förklara hur min utsatthet inte kan skiljas från andra Afrosvenskars utsatthet, fick jag en tillsägelse från domaren att inte hålla en lektion om svartas livsvillkor och utsatthet.

Jag försökte iallafall att förklara inom de gränser som domaren tillät mig. Åklagaren Linda Rasmussen var mycket bra och gjorde ett mycket bra jobb. Galleristen förnekade att han visste att ”konstnären” dömts tidigare på grund av samma bilder.

Två poliser hördes som vittnen och båda två bekräftade att de hade meddelat galleriägaren om vad som kunde bli konsekvenserna om han ställde ut Dan Parks bilder. Jag var tyvärr ensam i rätten förutom de första 4 timmarna den första dagen då två av mina vänner från Vänsterpartiet fanns på plats. De var tvungna att gå efter lunchrasten. Det var bara jag och en hel del åskådare med rasistiska åsikter på plats.

Att kalla Dan Parks rasistiska verk för ”konst” är att underskatta och förminska folkets förmåga att förstå vad som bör betraktas som konst eller icke. Rasism är och förblir rasism oavsett vad den kläs i eller hur det förpackas, på elskåp, på ett galleri eller i riksdagskammaren. Det blir varken mindre rasistiskt eller kränkande bara för att det kallas för ”konst” och dessutom om man betraktar allt som kallas för konst som icke brottsligt då hade alla brottslingar kallat sina gärningar för konst och gått fria.

Vi satt i samma väntrum och de gjorde allt för att provocera mig. De använde N-ordet flera gånger och hånade och skrattade åt mig. Jag bestämde mig för att säga ifrån! Jag bad den ena tjejen att inte använda N-ordet när jag satt precis där men hon blev irriterad och sade att detta är Sverige och här har man yttrandefrihet och hon har all rätt att säga vad hon vill. Så plötsligt kom det flera andra som blandade sig i diskussionen med mycket hetsigare ton.

En äldre kvinna reste sig upp och ställde sig noll meter från mitt ansikte och börja skälla på mig. Det var just då som två poliser kom och emellan och bad dem att sluta.

De två poliserna stannade vid min sida under resten av tiden och följde mig sedan när det var dags att gå hem. Rättegången tog längre tid än väntat och då valde domaren att fortsätta nästa dag klockan 8:30.

När jag kom nästa dag, fanns dessa människor på plats igen. Jag fick samma obehagliga känsla när jag satt där och de började direkt att håna och provocera mig.”

Efter tingsrättsförhandlingen fick Momodou Jallow stanna kvar i byggnaden tillsammans med åklagaren eftersom det ansågs vara riskfyllt att låta honom lämna byggnaden samtidigt som åhörarna.

Jag frågar Momodou om detta får honom att vilja dra ned på sitt engagemang mot rasism inom politiken och även hans personliga engagemang som ordförande för Afrosvenskarnas forum för rättvisa? Hans svar kommer direkt:

”Jag tänker fortsätta fokusera på kampen mot rasism och inte låta detta påverka mig eller mitt arbete!”

Dan Park kommer att sitta kvar i häktet tills domen faller den 21/8 klockan 11:00. Han har även överklagat sin senaste dom, där han dömdes till fängelse, vilken därför kommer att tas upp på nytt av Hovrätten den 15:e september.

Som en direkt följd av detta har Momodou Jallow på ett flertal sidor på nätet blivit hånad, bespottad och kränkt. Det här visar än mer hur viktigt det är med stöd för varandra i den antirasistiska kampen. En person ska aldrig behöva stå ensam och vi måste vara fler som säger ifrån.

Mer om yttrandefrihet i praktiken kan du läsa HÄR!

Thegambia.nu skrev tidigare i år om att Mångkulturellt centrum (MKC) skrivit en rapport på uppdrag av integrationsminister Erik Ullenhag (FP) och arbetsmarknadsdepartementet. Rapporten visar att främlingsfientliga hatbrott generellt sjunker medan specifika afrofobisk diskriminering och hatbrott blir fler. Mer om det kan du läsa HÄR!

Tidigare artiklar i ämnet:

”Konstnären” häktad

Nytt åtal mot ”konstnären” ska väckas senast fredag

Domslut mot ”konstnären” uppskjutet

Fängelsedom mot ”konstnären” idag

”Konstnären” åter dömd till fängelse för förtal och hets mot folkgrupp

Fatou Touray
Fatou Touray

Thuram i Stockholm

Kön av fans som ville ha tröjor signerade, en kram eller bara ett foto med världsmästaren, ringlade sig lång efter föreläsningen på Stockholms Stadsbibliotek. Foto: Aminta Merete
Kön av fans som ville ha tröjor signerade, en kram eller bara ett foto
med världsmästaren, ringlade sig lång efter föreläsningen på
Stockholms Stadsbibliotek.
Foto: Aminta Merete

Vad gör egentligen den tidigare fotbollsstjärnan och världsmästaren Lilian Thuram, som nyligen var i Sverige på besök, i sin antirasistiska stiftelse? Vi har tittat närmare på det undervisningsmaterial stiftelsen producerar och som används bland annat i franska skolor.

Det första som slår mig när jag träffar Lilian Thuram i Stockholm är att det arbete han gör är så oerhört viktigt och att jag önskar att någon i Sverige skulle kunna göra samma sak. Thurams stiftelse producerar framför allt utbildningsmaterial för barn och ungdomar, skolmaterial som på ett enkelt och lättfattligt och samtidigt vetenskapligt avancerat sätt berättar om människans gemensamma ursprung.

Stiftelsen har också producerat utställningar – en av dem skildrar hur människor från bland annat Afrika under kolonialtiden exotiserades och ställdes ut på zoo, på ett sätt som underblåste idéer om raser och ”den andre” och ställer frågan: har vi verkligen gjort upp med dessa föreställningar, eller lever de fortfarande kvar i rasistiska attityder bland oss? Läs mer om utställningen på stiftelsens hemsida.

När det gäller situationen inom fotbollen är Lilian Thuram lite desillusionerad. Han efterlyser mer aktiva åtgärder – När jag var ny inom fotbollen, det är ungefär 30 år sedan, så var det ju exakt samma sak som nu.

Här är det Waly Diouf, företagsekonom och aktiv i den Senegalesiska föreningen i Sverige som får sig en pratstund med stjärnan. - En jättebra föreläsning. Han är en förebild, sa Waly efteråt. Foto: Aminta Merete
Här är det Waly Diouf, företagsekonom och aktiv i den Senegalesiska
föreningen i Sverige som får sig en pratstund med stjärnan.
– En jättebra föreläsning. Han är en förebild, sa Waly efteråt.
Foto: Aminta Merete

Det förekom rasism, men ledarna, de som har ansvaret, gjorde inte tillräckligt för att visa att det inte är acceptabelt med exempelvis rasistiska yttringar under pågående matcher.
– Det är både ledarnas och spelarnas ansvar att motarbeta rasism. Ett sätt att få alla att inse att rasistiska yttringar inte är okej är exempelvis att stoppa pågående matcher när det kastas in bananer på plan eller görs apljud från läktaren.

För att visa allvaret i det hela. Det som hände med spelaren som började äta på en av de bananer som kastades in på plan nu under våren var att han kände sig tvungen att hitta en egen lösning, därför att ledarna inte gör tillräckligt mycket för att få stopp på rasismen.

När det gäller den uppväxande generationen är Lilian Thuram mer optimistisk. Många är idag uppvuxna i familjer eller områden med många olika språk, nationaliteter, kulörer och de går fortfarande att nå. Med utbildning.

Massor av tröjor signerades efter föreläsningen, tempot var utmattande, tyckte både Lilian Thuram och hans entourage. Men alla fans fick träffa honom innan biblioteket stängde. Foto: Amina Merete
Massor av tröjor signerades efter föreläsningen, tempot var
utmattande, tyckte både Lilian Thuram och hans entourage. Men alla
fans fick träffa honom innan biblioteket stängde.
Foto: Amina Merete

Utbildningsmaterialet från Lilian Thurams stiftelse finns tyvärr bara på franska än så länge. Men delar av hemsidan finns också översatta till engelska och spanska.

Framför allt handlar Lilian Thurams pedagogiska arbetet om att plocka isär myterna om att det skulle finnas raser bland människorna. För att kunna göra det på ett vetenskapligt sätt har Lilian Thuram till sin stiftelse knutit ett antal forskare och andra kunniga personer. Det är exempelvis sociologer och antropologer, psykologer, filosofer, genetiker, historiker inriktade på mänskliga rättigheter och personer som är bra på att producera utställningar och läromedel.

Vi är alla släkt med varandra. All vetenskap kring människans biologi pekar på det – undersökningar av gener, dna, blodgrupper – att vi människor alla är mycket nära släkt med varandra. Räknar vi bakåt finns bara 128 möjliga direkta förfäder för var och en av alla människor som lever just nu. Människan har bara funnits i omkring 60 generationer och eftersom de första människorna var så få är det inte praktiskt möjligt att vi inte skulle vara väldigt nära släkt med varandra. Vi är alltså alla varandras släktingar. Alltså blir det löjligt att prata om olika raser.

Kan du franska, se videor här på stiftelsens hemsida som berättar om hur vi är släkt med varandra. Alla lika, alla olika.

Själv är Thuram naturligtvis också en person som når ut till många med tanke på sin bakgrund.

Ett fotbollsfan från Husby får sin tröja signerad av Lilian Thuram. – Vi hörde att han skulle komma, en sån chans får man ju inte missa. Och föreläsningen var intressant också. Foto: Aminta Merete
Ett fotbollsfan från Husby får sin tröja signerad av Lilian Thuram.
– Vi hörde att han skulle komma, en sån chans får man ju inte missa.
Och föreläsningen var intressant också.
Foto: Aminta Merete

Vid Stockholms Stadsbibliotek bekräftade personalen att de aldrig tidigare haft en så blandad grupp besökare som då Thuram i mitten av maj i år höll sin föreläsning i Rotundan, den största lokalen i biblioteket vid Sveavägen.

– Majoriteten av åhörarna var unga killar i keps, många av dem från Stockholms förorter. Det är lite ovanligt här eftersom vi annars mest har en publik som består av äldre damer från Stockholms innerstad, sa stadsbibliotekarien Cecilia Svanberg.

Efter sin föreläsning svarade Lilian Thuram på frågor, signerade t-shirts och ställde upp på foton med sina fans – de som kommit för att se en fotbollsstjärna men också fick med sig hem viktig kunskap om vad var och en av oss kan göra för att stå upp mot rasism i vardagen.

För er som missade Thuram finns en video att se från Lilian Thurams besök i Botkyrka.

Aminta Merete
Aminta Merete

 

Uppmuntra kulturkramarna

antirasistiska bussar 1Det senaste EU-valet skakade definitivt om en när det blev tydligt hur många främlingsfientliga partier som fått mandat. I Sverige har rasismen blivit mer och mer påtaglig och människor ”står upp” för dessa åsikter. De anser sig ha rätten att bestämma vem som skall inkluderas och vilka som skall exkluderas.

Detta gör det så otroligt viktigt att ta alla de där småstriderna när de smygrasistiska kommentarerna hoppar ur någons mun. Om det så handlar om som för mig, när min lärare sa att jag hade fint hår för att vara av den ‘negroida rasen’ eller om det är någon som vill ha en ‘n****boll’. Att våga säga till vid sådana tillfällen, det är inte bara en självklarhet, utan även ett ansvar som en ständigt bär på. Ett ansvar som bärs av alla, oavsett hudfärg eller etnisk bakgrund.

Jag förstår att Sveriges ekonomi inte är oändlig, men det kan handla om en fråga om liv eller död för en annan medmänniska. Hur kan ett parti, eller människor, anse att man hellre ska säkerställa sin egen ekonomi och materiella status istället för att rädda ett ensamkommande barn på flykt från ett krig, en bror som har förlorat allt, en syster som inte har fått gå i skolan och som vid en våldtäkt blev tvungen att fly hemmet för att inte bli stenad. Dessa våra medmänniskor lever under villkor som är långt ifrån de som vi är vana vid.

Jag vet att detta kommer låta fett klyschigt. Men jag tycker helt ärligt att det är dags för oss alla att inse att vi är världsmedborgare. Vi är endast här för en kort tid och att vara själviska under den tiden låter som ett väldigt orimligt syfte för livet. Vår materiella och socioekonomiska status är inte vad som definierar oss. Det är endast vår insida som har den förmågan.

Jag är inte mina kläder, jag är inte min dator, jag är inte mitt jobb.

Jag är det jag har på insidan.

Jag är mina vänner, jag är min familj, men jag är även en del av dem som är långt borta. Långt ifrån mig, människor jag aldrig träffat eller inte ens har någon relation till. Vi har ett medmänskligt ansvar för varandra. Jag anser inte att vi är satta på den här planeten för vår egen personliga vinning eller för att endast tillgodose vårt eget, utan för att tillsammans skapa något storartat. Hur kan detta göras om inte alla inkluderas och ses som jämlika.

Till utsidan är vi alla olika, men det skall inte behöva vara ett upphov till separation utan snarare något vackert som samhörighet och kulturkramar. Det berikar oss som folk, det skändar oss inte.

 

Ida Isatou Svenungsson
Ida Isatou Svenungsson