Etikettarkiv: artist

Krönika: Vart är jag på väg?

Ibland önskar jag att jag kunde vara på flera ställen samtidigt, det finns så mycket i livet man vill hinna med. Just nu befinner jag mig på Jamaica sen cirka tre veckor tillbaka och jag har det riktigt nice här. Jag har rest fram och tillbaka till Jamaica sedan 2010, har stannat mellan 1-3 månader vid varje tillfälle och nu är jag här på min elfte resa. Wow, vad mycket pengar jag har spenderat på denna lilla ö när jag tänker efter! Å andra sidan hade jag nog inte kommit tillbaka om jag inte hade älskat det så mycket och jag hade inte heller varit den person jag är idag om det inte hade varit för alla upplevelser jag varit med om här. Jag kan kortfattat säga att jag blivit mer självständig, starkare och lärt mig uppskatta saker på ett annat sätt.

Vendela Blackout Foto: Privat
Vendela Blackout Foto: Privat

När jag säger att jag varit med om mycket menar jag både bra och dåliga upplevelser såklart! Jag har (tillsammans med Binta, min bästa vän och danspartner som alltid åker tillsammans med mig till Jamaica) träffat underbara människor som har haft stor inpact i mitt liv på olika sätt. Jag har även utvecklats dansmässigt bara av att vara här, andas och leva bland dancehall-folket har lärt mig så sjukt mycket om kulturen, jobbat med människor och artister som jag aldrig ens kunnat drömma om, uppträtt på Jamaicas största events och festivaler, eller bara hänga vid ett hemligt vattenfall med ett gäng sköna människor. Samtidigt som vi har haft inbrott i både bil och lägenhet, nära ett flertal trafikolyckor, sjukdomar och besök till sjukhus (inte direkt någon trevlig syn), vänner som blivit mördade och stulet pass vilket gjorde att vi blev fast 2 månader utan pengar, bodde uppe i ett berg (i ett hus såklart), och väntade på att få ett nytt pass skickat till oss (det är en helt galen historia i sig), och för att inte tala om hur många flygplan vi missat, väskor som försvunnit… Ja, the list goes on, but still I´m back here again.

När jag inte är på Jamaica så är jag just nu i New York (sedan april 2014). Ännu ett ställe jag älskar. Jag har ju inte hunnit vara där lika länge och livet ser ju inte heller likadant ut där som på Jamaica. Där känns livet lite mer seriöst, det känns som en blandning av Sverige och Jamaica. I Jamaica kommer man undan med mycket. Blir man stoppad av polisen med en passagerare för mycket eller kör lite för fort, så kan man alltid prata sig ur så länge man ler lite eller när dom ser att man är från Europa, alltså det känns i många fall som ett land man kan ta oseriöst många gånger, medan Sverige går efter regler och lagar men det får systemet att fungera (i det flesta fall). Jag har många ”måsten” i Sverige, vilket jag inte har i New York på samma sätt heller eftersom jag inte är en medborgare och är där på studentvisa, så det ända jag måste göra är att gå och dansa ett visst antal timmar i veckan så är jag good. Vilket också gör att jag har mer tid att göra vad jag vill; dansa, gå ut, träffa vänner med mera, men åter igen är det för att jag inte heller lever the real struggle som de flesta gör.

Jag har alltid undrat varför folket i NYC alltid ser så slitna ut, och jag fick nyligen reda på att dom tjänar cirka 8 dollar i timmen! Wow, det är ingenting! Det fick mig att börja tänka ännu mer på livet. Vart ska jag ta vägen? På riktigt.

Jag ser Sverige, Jamaica och New York som ”hem” på helt olika sätt. Sverige är jag uppväxt i, det är bra på många sätt – säkert och tryggt, speciellt när man ska skaffa famlij. Det finns stöd och hjälp för det mesta och skolan är gratis, precis som sjukvård med mera. Den lyxen finns inte i varken Jamaica eller New York. Samtidigt som jag aldrig riktigt trivts i Sverige när det kommer till att göra roliga saker och leva det liv jag vill. Det som faktiskt fått mig att ha kul och Sverige är nog allt som kretsat runt dansen. Men det är också dansen som fått mig att se världen. Men samtidigt skulle jag aldrig vilja bo på Jamaica året runt om det inte var för vädret och om det var lönsamt karriärsmässigt. Hade jag aldrig varit så intresserad av dancehall hade jag nog aldrig satt min fot på Jamaica, och en dröm jag haft från jag var liten (när jag kollade på MTV istället för barnprogram) har varit att bo och dansa i New York. Sen har jag rest mycket, speciellt i Europa och jobbat med dansen, träffat mycket människor och sett länder jag verkligen inte skulle vilja bo i.

Jag har funderat så sjukt mycket på var jag vill befinna mig och varför. Skulle jag leva för nuet skulle det spikat vara New York, men tänker jag framåt skulle det kanske inte vara det. Inte för att jag inte trivs, men frågan är om allt mission som kommer behöva göras är värt det, som att till exempel betala en förmögenhet för ett visum som i sin tur har en massa regler för att sedan i slutändan flytta tillbaka till Sverige när det är dags för familj endast för alla fördelar och för att jag vet att de är ett safe land. När folk hör mig diskutera dessa saker får jag oftast bara höra ”men shit du är bara 23, lev livet och sluta tänk så mycket, det kan du göra sen”. Men jag har levt mitt liv since way back, och varit med om en hel del, festa och glida runt är inte riktigt vad jag vill göra. Jag vet inte vart jag ska… men jag ska komma dit!!

Vendela Blackout
Vendela Blackout

 

T-Smallz på besök i Sverige

Foto: Thegambia.nu
Foto: Thegambia.nu

Gambias just nu starkast lysande musikstjärna är på besök i Sverige. Jatta Productions har bjudit in den 28-årige artisten T-Smallz, som redan hunnit med både spelningar och studiotid sedan han kom till Sverige för lite mer än en vecka sedan.

T-Smallz föddes i den gambiska turist- och kuststaden Bakau, där han också började sin väg mot ett liv på musikscenen. Ebrima Suso, som han egentligen heter, föddes in i en musikalisk familj och han hanterar, förutom rösten, ett antal olika instrument, så som kora och djembe.

Förutom musikintresset fanns också i ungdomen ett stort intresse för fotboll och T-Smallz har en gång i tiden varit inkallad till Gambias U15-landslag. Till slut vann dock musiken hans hjärta och hans debutsingel fick namnet ”Rise and Shine”. Han slog igenom med superhiten ”Gis Nga Yow” och på senare år har hits som ”Dallu”, ”Al Bullo” och ”Children of today” släppts.

Nyligen släpptes videon till en av hans senaste låtar, ”Always on My Mind”. På lördag spelar T-Smallz på Jazzhuset i Göteborg och vi har passat på att stjäla några minuter från den härligt glada stjärnan.


Hallå! Du är i Sverige på besök och kör lite spelningar. Är det din första gång här?

– Ja, det är min första gång.

Jag har förstått att du är uppväxt med musiken, kan du berätta lite om det?

– Jag växte upp i ett musikaliskt hem där det dagligen spelades på olika instrument gjorda av min farfar, så musiken har alltid legat mig varmt om hjärtat. Det faktum att jag växte upp med att ha musik omkring mig dagligen gjorde att jag under en längre tid istället ägnade mig åt att spela fotboll. Jag höll mig till det länge, men till slut vann musiken och 2008 började jag spela in låtar i olika studios och det är det jag gjort sedan dess.

Foto: Thegambia.nu
Foto: Thegambia.nu

Hur kom du in på hiphopen och den stil du kör idag?

– Det började med att jag gick med i en hiphopgrupp vid namn ”Kryptix”, men efter att ha släppt två hiphop-album började jag mer och mer att inspireras av mina vänner och musikerna i min omgivning som jobbar med reggae och dancehall. Detta gjorde att jag inspirerades att testa de stilarna i min egen hemmastudio. Detta uppskattades av mina fans så jag har fortsatt köra på det.

Du anses av många vara den störst hiphop-stjärna i Gambia just nu och man kallar dig ’den sanna prinsen av hiphop’. Hur känns det att få all denna uppmärksamhet?

– Det känns underbart men det är även ett stort ansvar då man ska föregå med gott exempel och vara en förebild.

Vad ser du själv har varit avgörande för din framgång som artist?

– Att jag har jobbat hårt, varit målmedveten och positiv.

Hur ser resten av det här året ut för dig som artist?

– Först och främst ska jag avsluta min vistelse i Europa med bland annat en spelning i Wien. När jag kommer tillbaka till Gambia är det dags för min årliga turné runt om i landet, så planering och jobb kring den är vad som gäller så snart jag är tillbaka. Jag har också två EP:n som ska släppas som jag behöver jobba lite med innan det är klart.

Du och thegambia.nu:s krönikör Aminatah har spelat in en akustisk jam av låten The Paw Paw song. Blir det något mer samarbete framöver, er två emellan?

– Vi har lite saker på gång och jag ser framemot att jobba mer ihop med henne.

Något du vill hälsa våra läsare på thegambia.nu?

– Fortsätt stödja gambisk musik och kultur i Europa. Peace.

 

T-Smallz – Al Bullo

 

T-Smallz & Aminatah


T-Smallz Suso på:
Youtube
Facebook
Soundcloud


Kiqi D Minteh
Kiqi D Minteh
Hawa Sallah
Hawa Sallah

Intervju med nya artisten och dagens födelsedagsfirare Bintti Touray

Fakta om Bintti Touray
Fakta om Bintti Touray

Thegambia.nu har fått chansen att intervjua den relativt nya artisten Bintti Touray från Malmö. Bintti har släppt två singlar och är nu på gång med en EP. Läs om Bintti och var hon hämtar sin inspiration från och lyssna på hennes låtar här nedan.

Du har nyligen släppt en låt, berätta lite om den.

Ja, den handlar om att allt inte handlar om ord, utan handlingarna du gör och visar.

Hur har mottagandet av din nya låt varit?

Jag har fått ett mycket bra mottagande. Min första låt som jag någonsin släppte spelas på din gata. Och nu låten ”Should have known better” som har fått otroligt bra respons av massa olika bloggare och folk runt omkring mig. Jag är otroligt glad.

Bintti Touray Foto: Privat
Bintti Touray Foto: Privat

Hur länge har du hållit på med musik och vad fick dig att börja intressera dig för musiken?

Jag har sjungit så länge jag kan minnas. Ända sen jag var liten. Min pappa är musiklärare, där han undervisar afrikanska trummor, djembe trumman och med sina kollegor undervisar dom afrikansk dans, sång och trummor.

Jag njuter definitivt att mottaget men jag och min producent Sindri jobbar på en ny låt som släpps om några veckor. Att få en sådan respons har bara gjort mig ännu mer taggad och motiverad.

Bintti Touray Foto: Privat
Bintti Touray Foto: Privat

Har du planer för nya låtar redan nu, eller njuter du av mottagandet på din nysläppta låt?

Jobbar med musiken och har förhoppningsvis kommit någonstans med min karriär.

Jag har alltid velat spela in, men aldrig haft tålamodet att sätta mig ner och i princip ta det lugnt. Jag är mer en live- artist och jag älskar att stå på scen och köra loss. Så att börja spela in har varit lite som en utmaning för mig. Jag är otroligt stolt över att det har gått så bra som det gör och har gjort. Jag ser fram emot att utvecklas musikaliskt och ingenting kan stoppa mig. Min pappa har varit min motivation. Han har kämpat för sin musik och lever nu på musiken. Han är en sann förebild för mig.

Bintti Touray Foto: Privat
Bintti Touray Foto: Privat

– Jag vill tacka min producent, Sindri Jonsson. Jag tog kontakt med honom för jag visste att han var en förebild för många unga i Malmö. Och jag undrade ifall han visste några producenter i Malmö som kunde hjälpa mig att spela in. Han gav några exempel och sen erbjöd han att själv vara tillgänglig. Jag blev chockad och väldigt glad att han ville arbeta med mig, fför han är en väldigt duktig musiker. Efter det bokade vi in ett möte och sedan dess har det rullat på. Vi arbetar bra som ett team och hjälps åt väldigt mycket. Både jag och min producent tror på att man kommer längst om man hjälps åt. Så jag vill bara ta denna sista rad till att tacka min familj som alltid trott på mig och min pappa för all musik och mest av allt vill jag tacka Sindri som tror på mig och jag kunde inte önska mig en bättre producent!

Här nedan kan du se Binttis två musikvideo:

Vi på thegambia.nu tackar Bintti så mycket för att hon tog sig tid att bli intervjuad och så önskar vi förstås all framgång med hennes karriär! Samtidigt passar vi på att önska Bintti ett STORT GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN IDAG!!

Fatou Touray
Fatou Touray

 

Premiär: Don't Forget Me – Aminatah (video release)

Nu är den här. Videon till Aminatahs nya singel, ”Don’t forget me”.

 

Aminatah har uppträtt på The Indepence Stadium som ett av öppningsnumren för världskända Timaya, på Alliance Francaise och Pencha Mi Hall. Hon har hon även blivit en återkommande gäst hos de populäraste radiostationerna i Gambia (AfriRadio och Paradise FM m fl).

Nu börjar hon släppa sitt eget material, samtidigt som tidigare material hon spelat in med andra artister spelas på radio och internet. Tre singlar från hennes kommande album kommer att släppas innan hennes albumrelease som är planerad att ske i slutet av 2014. Albumet som helhet är producerat av Green Light Music.

Namn: Caroline Ami Louise Baldeh
Artistnamn: Aminatah
Ålder: 29
Ursprung: Gambia/Sverige
Bor: Sverige/Gambia/Los Angeles

Är du sugen på att veta mer om Aminatah så ta chansen att läsa Thegambias intervju med Aminatah här.

För ytterligare information, kontakta:
Baldeh Enterprises AB, Josefin Baldeh, josefin.baldeh@me.com, +1 323 210 9707

 

kiqi

 

INTERVJU – ADAM TENSTA

Adam Tensta Pressbild: Sara Ringström
Adam Tensta Pressbild: Sara Ringström

Han ville att Tensta skulle slutas kopplas med negativitet och vill uppmärksamma vad utanförskap har för påverkan på folk. TheGambia.nu träffade Adam Tensta och pratade om kopplingen mellan punk och hiphop, utanförskap, musiken och ansvaret som kommer med att ”ha ett namn”.

 

Det är en tidig eftermiddag i maj, jag tar för första gången i mitt liv blåa linjen till Tensta och möts av vackra citat som är nedklottrade på tunnelbanestationens väggar och fastnar framför ”Vi måste bygga en livsduglig värld åt oss som lever nu och för kommande generationer” av Hans Palmstierna och knäpper av ett kort.

Kort därefter får jag ett samtal av Adam med en vägbeskrivning till hans hem. Hemmets unika inredning får mig att reagera och jag hinner tänka ”det speglar hans stil” innan jag blir ledd ut till balkongen med fika.

  • Det är väldigt goda apelsiner det här, ska du inte ha? Säger Adam och skrattar till innan jag har hunnit inleda intervjun, och pekar på ett fat fyllt med apelsinklyftor.

Han är killen från förorten som visade världen att man kan komma långt med en stor portion talang och envishet.

  • Det blir som en självkurerande profetia ifall man är från ett sådant här område och bara får höra negativa saker, även fast man bor här och vet att området är fyllt med positiva saker också. Det blir överväldigande när folk hela tiden förväntar sig att man ska göra dåligt ifrån sig för att man kommer därifrån man kommer. Jag ville bryta den trenden med mitt namn.

 

Är det därför ditt artistnamn är just Adam ”Tensta”?

  • Ja, jag satt på google en dag och sökte på ”Tensta” för att se vad som skulle komma upp och alla toppresultat var fyllda med negativt laddade ord som ”socialbidrag”, ”värdetransportrån”, ”brottsstatistik”, ”segregation ” och ”utanförskap ”. Min tanke med namnet var att man skulle söka på Tensta och få läsa något positivt.

 

Du är ju väldigt engagerad i det här med utanförskap i förorter och bland ungdomar, och släppte under 2013 musikprojektet ”Last days of punk”. Kan du berätta lite om det? Vad fick ni för respons?

  • Jag gjorde den parallellt med min förra platta ”Scared of the dark”, mest för att jag hade lite tid över. Den är bara släppt i 250 exemplar på vinyl för samlare, men responsen har varit bra. Vi har skickat den lite över hela världen. Det kommer ett digitalt släpp så småningom.

 

Varför punk?

  • Har man inte koll på historien, så är kopplingen mellan punk och hiphop kanske inte så tydlig, men punk var det som hiphop är idag. Det vill säga den genren som speglar samtiden för folk i ett utanförskap, den enda ”korrekta” dokumentationen om hur folk lever idag. Det är därför hiphopen är så viktigt, för att vi som sysslar med den är de som visar ”den rätta sidan” av saker och ting. Det är det här som punk var. Annars är det ”brandsläckarmentaliteten” som gäller, att ”nu kastar de sten igen” eller ”nu har det skett ett värdetransportrån”. Så kopplingen är tydlig trots att det är två olika genres. Sen så var det inte en punkskiva jag gjorde utan det var en hiphopskiva också.

 

Var tror du att utanförskapet kommer ifrån?

  • Från vissa strukturella krafter i ett samhälle och inifrån, och med det menar jag hur till exempel arbetsmarknaden ser ut, hur bostadsmarknaden ser ut och hur det ser ut i gemene mans hem gällande fördomar. Alla har ju fördomar såklart, men man får inse att det är något man måste jobba med varje dag för att komma förbi. Man kan inte blunda för det och säga att utanförskap inte existerar, och man får inte normalisera fientlighet oavsett vad det är för typ av fientlighet.

 

Är det här något du fick uppleva under din uppväxt?

  • Jag upplever det varje dag.

 

Hur håller du dig motiverad när tålamodet tryter?

  • Det är bara att kolla vart jag kom ifrån. Jag kommer ifrån ett område där man inte har haft några profiler, medan jag nu får uppträda världen över med något som jag suttit vid köksbordet och själv skrivit. Det är motivation nog att fortsätta. Sedan har jag mycket som jag fortfarande vill berätta, både om samhället i sig och om mig själv som person. Jag vill berätta min historia.

 

Men när du var ung och inte hade framgången att se tillbaka på, hur höll du dig motiverad då?

  • Jag har alltid drömt stort och har en envishet som gjort att jag inte tappat framförhållningen. Jag visste redan från början att jag inte skulle bli som ungarna som hängde vid tunnelbanan, jag ville inte det. Jag ville göra något större och jag ville göra morsan stolt.

 

Hur har familjen hanterat din framgång?

  • Bra. Kort och konsist.

 

Adam Tensta slog igenom 2007 efter att han släppt låten ”My cool”, som snabbt placerades på Sverigetopplistan. Även bloggaren Perez Hilton uppmärksammade låten på sin välkända blogg.

 

Hur var det att gå igenom hypen ”My cool” fick?

  • Kul! Redan när jag släppte min första låt ”banging on the system” så blev det större än jag hade trott med tusentals nedladdningar, och det öppnade många dörrar för mig.

 

Hur skulle du säga att du har utvecklats i ditt artisteri sedan dess?

  • Mycket är densamma, som hur jag ser på mig själv och mitt artisteri, vart jag bor och så vidare. Jag ser på det som att jag bär med mig en ryggsäck som jag packar med upplevelser och information. Jag skriver låtar med en annan rutin och har blivit van vid hur man gör en skiva. Saker jag inte var intresserad av förr intresserar mig nu, exempelvis att man har blivit kopplad till massor av välgörenhetsprojekt etc. Det kommer ett ansvar med att ha ett namn, man har ett stort inflytande och då får man göra något bra av det också. Det behövs profiler att kunna se upp till.

 

Vad skulle du säga är mest annorlunda som etablerad artist?

  • När man är etablerad är det en annan hunger som man får visa upp, men samtidigt så är jag i en bra position i min musik, för att jag kan agera lite hur jag vill eftersom det är den ”stämpeln” jag har. Det blir liksom inte ”konstigt” när jag gör något annorlunda på grund av hur jag har jobbat under min karriär.

 

Vad är det största skillnaden med att spela för exempelvis amerikansk publik jämfört med att spela

i Sverige där du är etablerad?

  • Man har mer att bevisa för publiken där man inte är etablerad. Det blir som en utmaning i mitt eget huvud liksom. Jag vill att publiken ska känna att det var värt att komma.

 

Har du en speciell spelning som du kan klassa som din favorit?

  • Det finns många, men Arvikafestivalen 2008 var legendariskt! Den dagen och den aftonen kändes som en dröm. Innan spelningen tänkte jag ”kommer det komma mycket folk? folk har endå festat i flera dagar”, men det var sjukt mycket folk! Det var speciellt, det var livet för mig.

 

På ”The undeniable tape” som släpptes 2013 har alla låtar en feature, vad var tanken bakom den

skivan?

  • Jag ville släppa musik som inte hade något egentligt samband mer än att det var jag som låg bakom låtarna. Jag gjorde låtar med oetablerade artister som jag tyckte var bra helt enkelt. Det är lite så jag vill jobba. Jag gör hellre låtar med oetablerade artister än med etablerade för att jag vill ge folk något nytt, det är mycket roligare. Vi döpte plattan till ”The undeniable tape” för att jag lever efter den filosofin. Gör jag något som är tillräckligt bra så är det ”undeniable”, det blir så självklart, man kanske inte gillar mig som person eller min musik, men man kan inte hata på plattan för att den är så bra.

 

Du är med på RMH’s remix av ”Tystas ner” tillsammans med Stress och Aleks mfl. I slutet av din

vers säger du ”jag är stolt för att svensk, men jag skäms för att vara svenne”, kan du berätta vad du

tänkte när du skrev den?

  • Jag är stolt över att jag kommer härifrån, men jag skäms för hur vissa som har privilegiet att vara födda här förvaltar det. De är giriga och främlingsfientliga och det är pinsamt att de ens existerar. Jag tänker på vad som anses vara bra med Sverige, sjukvården, att det är solidariskt och så vidare, att man håller på att köra det ryktet i graven tycker jag är sjukt. Jag skäms för många av mina landsmän.

 

Vad har du för planer för 2014?

  • Släppa min nya EP och dra ut och spela lite i sommar. Sen har jag en smyckeskollektion på gång som förhoppningsvis släpps i september.

 

Hur blir du bemött i Tensta efter din framgång?

  • Det är mest positivt, men sen så finns det alltid de som har annat att säga. Det är ett bra kvitto på att man gör intryck, man är ju ingen tills dagen man har hatare.

 

Till sist, har du något som du vill dela med dig av till Thegambias läsare?

  • Jag vill att läsarna håller ögonen på mina kamrater i RMH Rec. Dida, Silvana Imam, Eboi och Nebay Meles. Dom kommer alla att släppa nytt material i år.

Vi på thegambia.nu tackar Adam Tensta för att han tog sig tid att bli intervjuad och önskar honom fortsatt framgång i det han gör!

Foton: Pressbilder, Sara Ringström

Midia Saleh
Midia Saleh

Interview: Baysic Dha BT – With music as his destiny

23 year old Amadou Wurrie Jallow who is located in The Gambia, and who goes by the name ”Baysic Dha BT” always felt like writing music was his destiny rather than something to just make business out of.

I call it a destiny because I’ve loved music all my life, but as a kid I never thought of doing it or make a living out of it. School and education was very important to me and my family, and I was one of the best students in school. I never thought I would drop out of school for anything, so for music being the reason why I did drop out, I strongly believe it is my destiny. There is nothing else I can imagine myself doing.
/
Baysic Dha BT

Baysic didn’t really have his family’s support because they thought that getting an education was more important than pursuing a carrier in music. But he decided to drop out of high school in 2009 to follow his dreams. Baysic released his first solo track “Far Away” in 2012.

How does your family deal with your dream today?
Are they handling it better?

Basic dha BT They are more supportive today, yes. A few of my family members are still talking about how important it is to go back to school though, because they believe it’s a waste of time. They think that where I am today isn’t the right place to do my music, but as I said earlier – to me this music is beyond making a business out of it.

During the entire interview Baysic constantly repeats the importance of hard work and how he feels like there are no shortcuts to success. When I ask him why this was so important for him to propagate his answer is:

I don’t want to be popular and in the spotlight by luck. I want to be known for my talent and not because of who is a part of my social group. In The Gambia hip-hop isn’t really influential, but I believe in making a difference and giving the fans what they need.

Hard work is definitely something Baysic has to deal with. He tells me that since he doesn’t have a record deal he often has production problems and that he has never gotten paid for anything he has written.

I do everything by myself without a promoter, director or a producer so the load is heavy, but somehow I make it work, he says.

What is your inspiration for your song lyrics? Does your past affect the way you write your songs?

I have a lot of stories to tell, my past does affect my lyrics but I don’t always express myself in a serious manner. Music is entertainment as well. I express myself differently depending on the mood I’m in, but I put passion behind everything I write. I get inspired by what I see and hear in the present or what I’ve been through.

Baysic tells me more about his passion for the hip-hop genre and it’s lack of popularity in The Gambia and tells me that he feels like rapping is the best way to express how he feels.

I can’t really imagine myself trying other genres unless it is a collaboration where someone does the singing and I do the rapping. I like other genres too, but hip-hop is more for me.

Is there a special artist who inspires you?

To be honest, no. I like a lot of artists and their music but I won’t say they inspire me. My own life and what happens to me and my community is what inspires me.

If you could do a collaboration with whoever you wanted, who would it be and why?

Young Jeezy. I’ve always loved his flow and the things he raps about. Sometimes the stuff he writes are exactly how things are and how I feel about stuff. I’ve liked his music my whole life.

Baysic has gotten featured on several tracks and the newest one was released in January 2014, called “Sen Eyez”, with Senegalese based rappers.

What do you have coming up and what are your plans for the future?

Right now I have a lot of songs that needs to be recorded. Over a hundred actually. It’s a tough one so I’m just trying to release songs whenever I can. I dream big, I want to become like Akon but for The Gambia.

Lastly, do you have any advice for people out there?

This life is a journey. Every step you take leads you to your destination. Go for your dreams and never look back. Keep the faith!

 

midia byline