Etikettarkiv: barn

Astrid Lindgrens Värld säljer gardiner med motiv av barnslavar

Foto: Emilie Abrahamsson
Foto: Emilie Abrahamsson

Astrid Lindgren är känd för sina fantasifulla, levande barnboksberättelser som fängslat många barn runt om i världen. Under senare år har många börjat ifrågasätta flera av Astrid Lindgrens karaktärer, då mörkhyade människor ofta har lyfts fram i slavliknande skepnader och även N-ordet används i olika berättelser. I går besökte Emilie Abrahamsson, vars son är född i Sydafrika Astrid Lindgrens Värld. Med stor förvåning såg hon en gardin till försäljning i souvenirshoppen med motivet av Pippi Långstrump som sitter ned med en prinsesskrona på huvudet, hennes pappa som brukar kallas ”N-ordet-kung” bredvid och två mörkhyade barn som står och fläktar Pippi med stora palmblad.

Den nedvärderande bilden på de två svarta flickorna befäster bilden av svarta som slavar, enligt många kritiker och föräldrar till mörkhyade barn, både vita och de föräldrar som själva är mörkhyade, upplever ofta denna typ av bilder som förnedrande och nedvärderande och många är trötta på den förenklade och kränkande bilden av svarta i ett vitt majoritetssamhälle. Att även mörkhyade barn behöver sunda, friska förebilder att se upp till och inte nedtryckta svarta slavar, som arbetar som slavar för att tillgodose vita med deras behov, som de flesta mörkhyade barn kan känna igen sig i, men inte identifiera sig med.

 

Att en så pass stor och välbesökt turistanläggning som Astrid Lindgrens Värld och även varumärket Astrid Lindgrens butiker på nätet och på barnanläggningarna säljer denna typ av souvenirer med motiv som detta 2014 är mycket förvånande för många.

Emilie Abrahamsson har ifrågasatt motivet på Astrid Lindgrens Värld på Facebook och många har kommenterat hennes inlägg. Så här har Emilie Abrahamsson skrivit i inlägget:

”Vi tillbringade en härlig dag i er fina park igår. Tyvärr fick vårt besök en mycket trist avslutning när vi besökte er butik för att köpa med oss lite souvenirer hem. Som mamma till ett afrosvenskt barn undrar jag hur ni tänker när ni säljer gardiner där bruna barn agerar slavar åt Pippi? Varför vill ni upprätta denna rasistiska bild genom att sälja gardiner som denna? Vem kan jag kontakta för att få svar på mina funderingar?”

Vid denna artikels publicering har det gått nio (9) timmar sedan Emilie Abrahamsson kritiserade och ifrågasatte motivet och ännu har varken hon eller någon annan som kommenterat inlägget fått något svar eller någon förklaring från ansvariga.

Emilie Abrahamsson berättar:

”Vi besökte parken igår och på väg ut ur souvenirshopen snubblade jag över bordet med dessa gardiner. Min son är född i Sydafrika och med honom på armen frågade jag tjejen i kassan hur de tänker då de säljer produkter som denna. Hon bad om ursäkt och skulle tala med sin chef. Men som sagt, ännu är det ingen från ALV som orkat höra av sig…”

En likadan gardin, eller en liknande med det kritiserade motivet, säljs även i Astrid Lindgrens Världs nätbutik här.

Fatou Touray
Fatou Touray

 

Afrikadagen i Bagarmossen

Afrikadagen i Bagarmossen kommer att arrangeras lördag den 23:e augusti 2014 klockan 11:00-17:00. Arrangerar gör Afrikultur och Bagis för alla i samarbete med Stockholms Stad och ABF.

Afrikadagen Poster
Afrikadagen Poster

Planering för eventet är bland annat följande, enligt Afrikulturs hemsida:

”Musik och sagor med Floid Gumbo (Zimbabwe), dansshow och mini-workshop med Alhassane Camara (Guinea) och gruppen Wassawassa, danslek med Klara (Sverige) och Lejonet Leo (Burkina Faso), bokbord, pyssel, mat och marknad.
Välkomna!”

Det är alltid roligt när man anordnar kulturella event för barn, då det inte går att ta miste på hur mycket det ger våra barn, både för stunden och i ett större perspektiv. Barn med all sin lekfullhet, fantasi, vetgirighet och levnadsglädje, är verkligen de som har störst utbyte av att delta i event anpassade till dem och deras behov.

Sedan vet jag förstås att många föräldrar lever en andra barndom genom sina barns ögon när de får möjlighet att delta i aktiviteter för barn, så om du bor i Stockholmsområdet, missa inte chansen att få ta del av detta event. Missa inte möjligheten att gå med dina egna eller någon annans barn och delta i Afrikadagen i Bagarmossen.

Lördag den 23:e augusti, det är bara att skriva upp i almanackan, så hinner du inte glömma bort det. Och du! Ta gärna med dig fler i bekantskapskretsen som du tror skulle kunna ha ett utbyte av Afrikadagen.

Mer om Afrikultur kan du läsa HÄR!

Fatou Touray
Fatou Touray

3 saker du kan säga för att få ditt barn att uppskatta och älska sitt naturliga afrohår

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Här kommer tips på 3 saker du kan säga för att få ditt barn att uppskatta och älska sitt naturliga afrohår:

1.
-Prinsessor har alla typer av hår, vågigt , lockigt och krulligt hår.

Det är upp till dig som förälder att hitta böcker som visar likheten av ditt barn.
Det finns ett par bra böcker där ute, finn dem!

2.
-Vem som helst kan ha rakt hår

Absolut inte uppmuntran till hat, men det är viktigt att ingjuta en känsla av stolthet hos barn med vågigt , lockigt eller krulligt hår . Skönhetsindustrin fokuserar på raka texturer så vi måste lysa vårt eget ljus och omfamna vår skönhet.

3.
-Ditt hår är som mitt hår

Gör anslutningen med dig eller någon annan i familjen med ditt barns hårtextur. Om du vill att ditt barn ska bära sitt naturliga hår och älska det är det viktigt att visa henne genom att vara det exemplet.

Om du ändrar din naturliga textur men inte vill att ditt barn gör detsamma måste du bekräfta din kärlek till hennes naturliga hår.

 

Marian Marijayne Njie
Marian Marijayne Njie

Senegambisk festdag i Skarpnäck

africaswedenI morgon, lördag den 10:e maj kommer en Senegambisk festdag att gå av stapeln i Skarpnäck. Eventet har fritt inträde och är ett samarbete mellan Skarpnäck Kulturhus och Baye Fall afrikulturförening.

Programmet är följande:

Kl 11.15 Sagostund i biblioteket, 30 min
Kl 12 Dansworkshop för barn med Abdoulaye Seck alias Baye Fall, 45 min (från 5år)
Kl 13 Eva Susso läser sina böcker om Rita, 1 tim
Kl 14 Baye fall dans och sång, 45 min
Kl 14 Filmvisning: Kirikou och den elaka häxan, 75 min
Kl 15 Njaxas-målar workshop med Papa Ibrahima Diallo, 75 min (från 3 år)

Dessutom:
Kl 11-17 Marknad och bokbord
Kl 11.30 -14 Pysselhörna i biblioteket
Kl 15-17 Senegalesisk mat och fika

Eventet kommer att pågå i Skarpnäcks kulturhus kl. 11:00-17:00, biblioteket kl. 11:00-16:00. HÄR kan du hitta all info om eventet på Facebook.

Alla som vill delta önskas varmt välkomna!

Fatou Touray
Fatou Touray

Vardagssamtal om hudfärg

Jag har bestämt träff med Ibrahim 12 år på en pizzeria. Ibrahim har en förälder från Gambia och en från Sverige. Han har både äldre och yngre syskon. Ibrahims största intresse är basket. Han tränar basket på vardagar, spelar matcher på helger och basketbollen studsas mellan alla punkter Ibrahim rör sig utomhus. Vi ska prata om hudfärg.

thegambia.nu: Vilken hudfärg tycker du själv att du har?

Ibrahim: Jag tycker jag är lite mörk. Ibland säger jag brun och ibland mörk. Jag är ju både svart och vit, men jag känner mig mest som svart, om man måste välja. Fast det beror på…

THG: Vad beror det på?

Ibrahim, 12 år
Ibrahim, 12 år

Ibrahim: Alltså det beror vilka man är med. När jag är på basketen så brukar de som är födda några år före mig säga att jag är light skin. De säger så! Light skin. Men de som är mörkare än mig i laget kallar de dark skin. När tonåringar som jag inte känner, eller tonåringar som jag känner lite eller inte alls ser mig, så brukar de alltid säga att jag är så söt. Gullig. Då säger de (här omvandlar Ibrahim sin röst till en ljusare röst som pratar med ett mindre barn): ”Åååh, vad guuullig han är…!” Men inte alla, men alla vanliga tonåringar, men inte de som är jättesvenska… Men vanliga, tonåringar, du vet, som vem som helst, både mörka, svarta och vita blandat…

TGN: Känner du dig mer som brun än som vit eller svart?

Ibrahim: Alltså, jag ÄR ju brun. Jag är inte svart och jag är inte vit. Jag har båda färgerna och då är jag brun.

TGN: Om du fick önska vilken hudfärg du ville, vad skulle du vilja ha för hudfärg då?

Ibrahim: (Här kommer svaret på en gång, utan eftertanke) Som jag är! Jag trivs mest med att vara precis som jag är! Fast ibland verkar det lite coolare att vara svart, i alla fall som vissa svarta äldre killar är, men nej, jag vill ändå mest vara som jag är. Brun. Eller light skin som de äldre kallar mig ibland… (Här skrattar Ibrahim)

TGN: Tror du alla tycker att du är light skin eller mörk?

Ibrahim: Som jag sa, det beror på vem det är. Jag tror att de som inte känner mig och bara ser mig, ser mig som mörk, men så finns det en del som ser mig som ljus mörk, som light skin. Igår var jag hos frisören med min storasyster och där inne var alla svarta, för det är ju en afrofrisör, liksom… Det var jättemycket folk där och många var där för att klippa sig och där tror jag de ser att jag är mörk. Sen kom det in en helt vit man där, fast alla andra där var mörka och det blev helt tyst. Jag tror ingen kände honom, men det verkade som han bara kom in för att klippa sig som alla andra, men det kändes lite konstigt, för vita brukar ju inte gå till afrofrisörer direkt. Eller jag har bara sett vita som kommit dit med sina mörka barn som ska klippa sig, eller sin man eller nåt, men ingen vit brukar komma dit för en klippning…

TGN: Är det viktigt med hudfärg?

Ibrahim: Det ändrar ju inte hur man är, men ibland kan det vara bra och ibland inte, men jag tycker i alla fall att jag är perfekt som jag är!

Fatou Touray
Fatou Touray

 

Debattartikel: Att prata med barn om rasism

Torsdagen den 27:e februari 2014 var jag på en diskussion på Café Pan Africa i Malmö om hur man pratar med sina barn och rasism. Det var en mycket givande upplevelse och den diskussionen fångas upp i nedanstående debattartikel.

Till att börja med så kan man fråga sig om man överhuvudtaget bör diskutera en så tung fråga med yngre barn. Ska de verkligen behöva bära den bördan på sina axlar? Tyvärr så ser världen idag så ut att ett mörkhyat barn antagligen kommer stöta på rasism flertalet gånger redan i ung ålder. Därför är det bra att väcka en diskussion hemma, för att minska risken att rasismen barnet möter får en alltför stor påverkan av barnets självbild, så att barnet förstår att det är rasisterna det är fel på, inte barnet själv.
I ett samhälle där majoriteten är ljushyade med nordeuropeiska drag är det viktigt att stärka barnen i deras självbild och förstå att bara för att de ser ”annorlunda” ut så är de inte på något sätt mindre värda eller mindre vackra.

Det ligger i människan natur att vilja passa in och vilja se ut som sina kompisar. Jag har själv varit med om att min dotter sagt att hon vill vara ”rosa” som sina kompisar och ha långt brunt hår som Belle i Skönheten och Odjuret. Jag tror att i sådana situationer är det viktigt att inte vara dömande och pracka på sitt barn en massa anledningar till varför det är bättre att vara brun och ha lockigt hår, utan istället bör man väcka diskussion genom att fråga barnet varför och prata om hur folk ser olika ut, men att alla är vackra på sitt eget vis. Inte heller bör man kanske göra en för stor sak av det, för även om det är en viktig fråga att diskutera och undvika att barnet plågas av någon slags vithetsnorm, så är det naturligt att vilja se ut som sina vänner och det behöver inte betyda så mycket mer än så heller. Ett exempel på det här är att samtidigt som min dotter vill ha brunt, nästan rakt hår, så utför barnets bästa kompis mamma just nu kampen att göra inbakade flätor på sin dotters raka, bruna hår eftersom min dotters bästa kompis vill ha samma hår som min dotter.

Är man född rasist?

En fråga som togs upp på mötet var om man är född rasist, de flesta var överens om att man inte föds rasist, sådana åsikter är något som barn får från sina föräldrar och samhället i övrigt. Dock så lades det sedan fram information att barn ser skillnad på hudfärg redan från sex månaders ålder och reagerar olika på olika hudfärger. Att man ser skillnad på hudfärger och reagerar när man ser något nytt betyder ju dock inte att man är rasist såklart och det är först senare som barn kanske lägger några egentliga värderingar i hudfärg. Men samtidigt så ligger det i människans natur att kategorisera och barn har ett väldigt svart-vitt och enkelspårigt sätt att tänka, vilket gör att de lättare från enstaka händelser kan göra oriktiga kopplingar mellan hudfärg och personlighetsdrag. Därför är det viktigt att diskutera med barnen om de uttrycker några sådana värderingar, att få dem att reflektera och inse att bara för att en med ett visst utseende gör något dumt så betyder inte det att alla är samma. Det har även gjorts undersökningar på lite äldre barn om deras inställning till olika hudfärger och vad som märktes då var att även om det fanns många skillnader så var ljushyade barn överlag
Ingen föds rasist mer positivt inställda till sin egen färg än mörkhyade barn. Detta visar hur viktigt det är att styrka våra barns självkänsla och inte låta dem bli fast i en stigmatisering där deras självbild påverkas av negativa stereotyper.

Vad gör du om ditt barn blir utsatt för rasism?

Det är många föräldrar som inte vet var de egentligen ska vända sig när deras barn blir utsatta för rasism, ofta har man svårt att bli tagen på allvar och barnets upplevelser blir bagatelliserade. Det är mycket på grund av detta som man startade Afrosvenskarnas forum för rättvisa, dit kan man som förälder vända sig när barnet blir utsatt för rasism och bli trodd och tagen på allvar och även få den hjälp men behöver i kontakt med barnets skola med mera, eller helt enkelt bara få bra rådgivning. Det är också viktigt att inte glömma att om du inte blir tagen på allvar så betyder inte det att ditt barns upplevelse är mindre värdefull. Våga vara jobbig och säga ifrån, låt folk tycka att du överdriver om du tycker det. Men låt aldrig någon annan förminska ditt barns upplevelse, ingen ska behöva bemötas annorlunda på grund av sin hudfärg eller sitt ursprung. Det är också viktigt att föräldern själv tar sitt barn på allvar och inte viftar bort barnets upplevelse som något naturligt.

Vad kan vi göra på lång sikt?

Det här är en fråga som debatterades vilt, och det fanns en del skilda åsikter. Något alla var överens om var dock vikten av förebilder som liknar barnet självt, som barnet kan relatera till. Att barnet får se starka, självständiga individer som tar plats i samhället. Självklart är alla yrken bra yrken – men spridning behövs. Genom representation inom olika yrkesområden så kan man på sikt jobba bort en stereotyp bild många har av afrosvenskar. Man måste tro på sin förmåga och inte låta någon trampa på en för att man är rädd, blir du behandlad illa så SKA du säga ifrån, om alla är tysta av rädsla för att förlora jobb etc så kommer det vara en väldigt lång väg till förändring.

Rasism handlar till stor del om makt och ingen ger upp sin makt frivilligt, därför är det viktigt att uppmuntra barnen att utbilda sig och ”be all they can be” för att skapa en representation i samhället på även mer maktfyllda positioner. Folks fördomar handlar ofta om rädsla för det okända. Genom representation i samhället och att vara ute och synas så motverkar man främlingskänslan som kan skrämma vissa.

Barnen är framtiden och det är viktigt att skapa förutsättningar för barnen, låt dem veta att även om samhället säger åt dem att antingen bli fotbollsspelare eller hiphop-artister så finns det så mycket mer möjligheter. Språk är makt och ett barn som växer upp och går i skolan här och lär sig språket har alla förutsättningar att bli precis vad de vill bli. Självklart kan de bli fotbollsspelare och musiker också, men det är viktigt att de inte blir det bara för att de fastnat i någon slags stereotyp som de ser på TV.

Sist men inte minst, prata med ditt barn, dela upplevelser, skämta om hur löjligt rasisten betett sig – alla sätt är bra utom de dåliga!
Så kontentan av diskussionen är:

  • Ta det seriöst
  • Uppmuntra reflektion och komplext tänkande
  • Ställ följdfrågor
  • Stärk barnets självkänsla
  • Prata med barnet, väck diskussion!

Vad säger ni läsare? Hur tycker ni att man ska ta upp ämnet rasism med barn? Vad bör man göra och vad bör man absolut INTE göra när ens barn blir utsatt för rasism? Har ni i er barndom någon gång blivit utsatta för rasism, eller har era barn blivit utsatta? Hur tog era föräldrar upp ämnet rasism med er? Dela gärna med er av erfarenheter och synpunkter!

 

Cafe pan africa har möten för diskussion varje torsdag kl 18:00 I ABS lokaler i Malmö på Spånehusvägen 47

Pan Africa i Malmö på Facebook

eva hallencreutz

Watoto i Malmö!

På lördag drar något som heter Watoto igång nere i Malmö.
Ordet watoto kommer från swahilin och betyder ”barn”.

Idén bakom Watoto är enkel. Watoto ska vara en plats för alla barn med någon form av afrikanskt ursprung, där fokus ska ligga på just det afrikanska, den afrikanska kontinenten och dess diaspora.

”När man som barn med afrikanskt ursprung växer upp i Sverige
så saknar man ofta människor som ser ut som en själv och delar ens bakgrund,
som förebilder i form av till exempel lärare.
Därför är alla gruppledare i Watoto tjejer och killar med afrikanskt ursprung.
Afrika är också en kontinent som nämns mycket sparsamt
och i varierande utsträckning i förskolan och grundskolan.
Watoto ämnar att vara ett komplement till detta genom att bara fokusera
på den afrikanska kontinenten och afrikaner.
Här får barnen också träffa andra barn som ser ut som de själva
och kanske delar vissa av dess upplevelser.”
(utdrag från hemsidan)

Watoto är också en plats där det är tänkt att barnen ska kunna utöka sin afrikanska identitet och bygga på sin självkänsla. Grundarna har på Watotos hemsida noga betonat att tanken är att lägga stor vikt på allas likas värde och ge alla barnen plats att få vara med. Deras mål är att alla ska känna sig sedda och trygga när de är på Watoto.

Än så länge finns Watoto bara i Malmö och riktar sig till två olika åldersgrupper. 4-6 år och 7-10 år. Dessa grupper jobbar parallellt, men var för sig. Ibland jobbar de även tillsammans i en stor grupp. Aktiviteterna är åldersanpassade och anpassas även efter just de barn som finns i gruppen. Man jobbar med musik, dans, sagor och andra aktiviteter från Afrikas länder. Tillfällena är tre(3) timmar långa med en fikapaus i mitten. Terminsstart är satt till 7/9 och man kommer träffas varje lördag under åtta veckor.

Watoto är helt kostnadsfritt och det ingår också kostnadsfritt fika till de deltagande barnen.
All verksamhet bedrivs på svenska.

20130906_003635-1Anmälan:
För att anmäla ditt barn till Watoto så mejlar eller ringer du.
Uppge barnets namn, ålder, föräldrars namn och kontaktuppgifter.
Mejla till watotomalmo@gmail.com eller ring 0737 – 690 411.
Observera att det finns begränsat antal platser, så först till kvarn gäller!

Verksamheten Watoto har startats upp och bedrivs med hjälp av Stenbecksstipendiet, som grundarna erhöll i december 2012.

För att läsa mer om Watoto, besök deras hemsida här!
Thegambia.nu kontaktade Caroline Cline och Nandi Zulu, grundarna av Watoto, för att höra lite mer om deras projekt..

Känner ni varandra sedan innan, eller hur föll just ni två in på det här?
Vi (Caroline och Nandi) lärde känna varandra genom Café Pan-Afrika Malmö under 2012. Vi tycker båda det är viktigt att jobba för att stärka den afrikanska diasporan på olika sätt och på den vägen är det..

Hur väcktes idén till Watoto?
Idéen väcktes i samband med starten av Café Pan-Africa Malmö. Vi var flera som hade med oss våra barn och kände behovet av en verksamhet som var riktad mot barn. När man själv växt upp som barn med Afrikanskt ursprung i Sverige så är det lätt att känna sig annorlunda i många situationer, så tanken är att barnen skall få känna att de är precis som alla andra när de är på Watoto. Samt att även deras gruppledare ser ut som de själva. Vi tyckte detta var viktigt då många av oss har gått en hel skolgång utan att ha pedagoger och lärare som ser ut som oss. Även för de barn som inte upplever utanförskap kan det vara en kul barngrupp att delta i och vi hoppas att barnen kommer fortsätta att hålla kontakten med varandra utanför Watoto. Vi vill ge dessa barn ett positivt intryck av Afrikas länder samt de andra länder där det finns en stor diaspora (tex Latin Amerika, USA, Karibien, etc). Vår tanke är alltså att vi mest ska fokusera på det positiva och gemenskapen, hellre än det negativa som till exempel rasism och fördomar. Naturligtvis skall det finnas utrymme för de äldre barnen att få prata om sina upplevelser och känslor (inkl rasism och utanförskap), men vi hoppas på att genom att stärka och normalisera hur man ser ut kunna ge barnen styrka att stå upp mot den värld som ibland inte är så förstående. Nyckelordet är att n o r m a l i s e r a !

Har ni hört om något liknande någonstans, i något land?
Det finns skolor som riktar sig till barn med afrikanskt ursprung i USA, det är nog det närmsta vi kan komma.

Vad är den största anledningen till att ni dragit igång detta?
Att det är viktigt för barn att få vara den de naturligt är och se andra som ser ut som dem. Det hjälper självkänslan och självförtroendet. Det är viktigt att få växa upp och få vara på en plats där man passar in och får utrymme till att vara stolt över var man kommer ifrån. Det är det vi vill skapa för barnen på Watoto.

Hur länge har ni jobbat med idén och upplägget innan ni kunnat starta detta?
Det har varit ett sporadiskt jobb tidsmässigt. Vi mottog Stenbecksstipendiet redan förra vintern (2012), men det var inte förrän i våras som planeringen drog igång så smått.

Är detta ett engångstillfälle eller planerar ni att fortsätta med detta kommande år också?
Målet är att göra detta till en fungerande verksamhet som rullar på och växer. Det är alltid svårt att veta exakt hur det kommer att gå med något som är nytt och okänt, så som Watoto. Men vi hoppas att vi kommer finnas ett bra tag till.

Thegambia.nu tackar Caroline Cline och Nandi Zulu för att de tog sig tid att svara på våra frågor och önskar stort lycka till på lördag och framöver. Vi håller också tummarna för att liknande verksamheter sätter igång i andra städer..

Kiqi dumbuya minteh 4