Etikettarkiv: Beyoncé

Amerikanska musikstjärnor som hämtar inspiration från Afrika – den nya imperialismen?

En ny ”härlig” musikvideo sprids just nu på facebook. Den här gången är det amerikanska rapstjärnan French Montanas singel Unforgettable som spelats in i Kampala, Uganda. I videon ser vi mycket dans och tricks från den berömda dansgruppen Ghetto Kids från Uganda. Den börjar spelas, jag ler, men kan inte låta bli att undra hur mycket stjärnan betalat för gruppens deltagande. Förutom att anställa dansgruppen, har han använt sina resurser för att bidra till en långsiktig utveckling av Kampalas landsbygd? Har han hjälpt fattiga barn börja i skolan? Har han kanske gått all in och betalat årsavgiften för alla de barnens skolgång? Ja, frågorna är många.

French Montanas nya video som spelats in i Uganda. Foto: Skärmavbild från youtube.

Det är tydligt att Ghetto Kids har hjälpt stjärnan nå en ny grupp tittare/lyssnare som annars inte skulle sett videon. Jag skulle inte få för mig att söka fram honom i min musikapp, men nyfikenheten på att den spelats in Uganda gjorde att jag ändå klickade på länken. Videon gillas på sociala medier, där majoriteten av kommentarerna berör de dansande barnen, talangen och hur fantastiskt det är att all musik och dans har sitt ursprung i Afrika. Och visst finns positiva delar av videon som tål att hyllas, bland annat att den ugandiska flaggan tar mycket plats och att stjärnan väljer att lyfta fram barnen i Kampala, och den enorma dansglädjen som finns hos barn.

Även om Montana anställt gruppen, slutar inte deras deltagande efter inspelningen eftersom att videon redan har över 3 miljoner visningar på Youtube. Jag är medveten om att han, med sitt kändisskap, också ger gruppen enorm publicitet. Trots det vill jag uppmärksamma att de inte har samma utgångspunkt i branschen, och att superstjärnor från amerikanska musikbranschen ändå måste se till sitt privilegium. Med globalt kändisskap växer möjligheterna att nå ut till många, från oss vanliga människor till beslutsfattare och rika entreprenörer. Världsstjärnornas kraft att förändra kommer därför också med ett ansvar för vilken bild av världen som sprids. För att inte glömma de ekonomiska tillgångar som många superstars besitter.

Jag fick liknande funderingar när Beyoncé i sin dokumentär Life is but a dream, berättar om dansgruppen Tofo Tofo från Moçambique som upptäcktes på Youtube och flögs över till USA för att medverka i videon till ” Run the world ( Girls)”. Tack vare denna superstjärna importerades Kwaito-stegen till USA, och Tofo Tofo lever vidare i dokumentären. Men hur har dansarnas liv påverkats av den erfarenheten?

French Montanas nya video till låten Unforgettable. Foto: Skärmavbild från youtube.

Förresten, vad är grejen med att filma barn i slummen? Beror det på bristen av finare platser (än djungel och slum) för en videoinspelning?

Vad jag vill säga är, att superstjärnor som med små medel kan påverka dessa personers liv, ska våga ta sitt ansvar. Det är härligt att se att många superstjärnor från Väst inspireras av, och vill visa en positiv bild av den afrikanska kontinenten. Just därför bör vi vara kritiska till hur de väljer att visa upp kontinentens olika härligheter, och hur de använder sin position för att påverka och förändra.

Rokibath Alassane

 

Räddades Beyoncé-anklagelserna om kulturell appropriering av "Formation"-videon?

Bild från videon "Hymn For the weekend" - Coldplay ft Beyoncé
Bild från videon ”Hymn For the weekend” – Coldplay ft Beyoncé – Skärmavbild Youtube

Denna månaden är det Black History Month och på bara några veckor har Beyoncé hunnit bli anklagad för kulturell appropriering (CA), ”kommit undan” och sedan gjort historia två gånger. I videon ”Hymn for the weekend” blir hon anklagad för kulturell appropriering. Sedan släpper hon sin video ”Formation” som hyllar det svarta folket, samtidigt som den är samhällskritisk och även innehåller en hyllning till Svarta pantrarna i och med deras 50-årsjubileum, då de redan 1966 utförde en formation som också den tog plats under självaste Super Bowl.

Jag är säker på att ingen missat ”Formation” och Beyoncés grymma uppträdande på Super Bowl, men jag tror att många har missat videon ”Hymn for the weekend” med Coldplay och Beyoncé, som släpptes bara några veckor innan ”Formation”. Den färgglada videon som utspelar sig i Indien och är jättefint gjord av regissören Ben Mor. Till skillnad från ”Formation” som hade ett underliggande syfte så verkar ”Hymn for the weekend” vara skapad enbart för att vi ska få njuta av Mumbai och Indiens rika kultur.

På sociala medier var folk snabba med att anklaga Beyoncé och Coldplay för kulturell appropriering. Kulturell appropriering är när en privilegierad grupp lånar traditioner så som i det här fallet, kläder och smycken av en marginaliserad grupp och gör om det och blir hyllade för att vara hippa och coola medan de som tillhör kulturen och bär de kläderna är sedda som annorlunda eller till och med konstiga när de bär det. Beyoncé som gestaltar en Bollywood-stjärna hade både henna, indiska smycken, bindi och sari på sig. De typiska indiska traditioner och kläderna som Beyoncé bar i videon menar man är appropriering, då hon som privilegierad använder kläder från deras kultur och får beröm för det. Många menar även att videon romantiserar bilden av Indien och gatubarn. Deras video visar oss ett Indien som är långt ifrån verkligheten, där barn springer glada på gatan och kastar färg på varandra, som man gör under högtiden holi.

Videon har upprört många och fått motta anklagelser om kulturella appropriering. Många tog till Twitter för att diskutera fenomenet medan andra menade att detta endast var en video som visade uppskattning av Indiens kultur. På det senaste har många kändisar blivit anklagade för kulturell appropriering, några exempel är Iggy Azalea som i sin video ”Bounce” hade ett Bollywood-tema, Miley Cyrus som i sin video ”We cant Stop” blev anklagad för appropriera svart kultur och Katy Perry som på sitt American Music Awards-uppträdande hade ett geisha-tema.

Det är svårt när man diskuterar fenomenet kulturell appropriering att veta vart linjen går mellan att uppskatta en kultur och att utnyttja en kultur för egen vinning. Precis som vi sett i de flesta debatter om kulturell appropriering så slutade inte heller denna i någon form av enighet om huruvida Beyonce gjorde fel eller inte. Då Coldplay och Beyoncé båda uppträdde på Super Bowl tillsammans är det kanske inte en slump att de valde att inte spela den låten efter att de hade fått anklagelser mot sig.

 

Debatten varade inte så länge och det såg ut som att Beyoncé kom undan anklagelser om kulturell appropriering och att konversationer tystades ner efter hon släppte sin video ”Formation”. Hursomhelst så skruvade Beyoncé upp hettan i diskussioner om rasism i starten av Black History Month och videon ”Formation” lämnade många svarta med en känsla av tillhörighet och hopp. Beyoncé har varit en snackis under februari och diskussionerna fortsätter än. Beyoncés dotter, Blue Ivy, vars hår tidigare kritiserats, bar upp sitt afro i videon med stolthet och har säkerligen uppmuntrat många att släppa ut håret i det fortsatta firandet av Black History Month.

Relaterat:
Beyoncé på Super Bowl

 

Veronica Odetunde
Veronica Odetunde

Vill vi att Beyoncé ska lära oss om svartas kamp i USA?

Det är februari. För många av oss innebär det vabruari, sjuka barn och sämre ekonomi. Det är också Black History Month – den månaden i USA där man belyser svarta människors kulturarv och kamp. Meningarna går isär om huruvida man verkligen ska ha en speciell period för att lära sig om det som egentligen borde vara hela nationens historia och kultur. Många kunniga framhåller dock att om det inte finns Black History-månad, då kommer diskursen i samhället att ignorera de svarta amerikanernas situation som ju till stor del är nedärvd från slaveriet och tiden innan medborgarrättskampen.

Black History MonthSjälvklart har USA:s historia skrivits av den vita befolkningen med deras tolkningsföreträde, det är förståeligt att det är obehagligt att tänka på de brott som ens förfäder begick mot svarta som förslavats. Detta benämns även som ”white guilt” som kan översättas som vit skuld eller ånger. Det här gör att många anser att om man inte har en period varje år där man enskilt belyser svart historia och kultur så vinner de krafter som idkar så kallad ”white wash”, det vill säga att man förminskar och förvrider den marginaliserade svarta befolkningens smärta och kamp.

Många röster framhärdar att afroamerikansk, eller överhuvudtaget minoritetsperspektivet, skall vara närvarande under hela året annars riskerar man att ytterligare befästa särart och rasifiera. Men detta ter sig svårt i landet där svarta människor mördas av poliser på öppen gata, den yngste var 12 år och bar på en leksakspistol. Jury efter jury friar poliserna och maktlösheten sprider sig. Massmedias rapportering av statens brott mot minoriteter är nästintill obefintlig eller starkt förvriden. Man fokuserar på och använder ord som bland annat belyser polisernas situation och rädsla. Svart obeväpnad yngling med huva innebär i princip terrorist för polisen, medan vita gärningsmän som begår skolskjutningar eller öppnar eld på en fullsatt biosalong är ensamma mentalsjuka mobbade stackare.

Beyoncé, Svarta pantrar och ”Black Lives Matter”

Förödelsen efter orkanen Katrina
Förödelsen efter orkanen Katrina

Föreställ dig att Borås var en stad med fattiga och underprivilegierade, en storm orsakar katastrof men svenska staten i princip försöker strunta i situationen medan tiotusentals människor dör. Detta var orkanen Katrina och New Orleans. Föreställ dig nu att alla som bor i Södertälje blir sjuka av att använda det kommunala vattnet. Det är så blyhaltigt att det rostar sönder alla rör och ledningar. Detta är verkligheten för staden Flint i Michigans invånare och ingen verkar bryr sig. Snarare verkar en stor del av den vita majoritetsbefolkningen bli irriterade av rörelser som ”Black Lives Matter” och ”Don”t Shoot Us”. Man talar om att detta delar befolkningen istället för att ena den.

I söndags var det Super Bowl-final, något som de flesta amerikaner firar som en högtidsdag. Äntligen något som enar nationen. I sport och underhållningssammanhang är de svarta kändisarna hyllade som den amerikanska drömmens epitet. Amerikansk fotboll i alla ära, men det är paustidens show som får internationellt genomslag. Kommer ni ihåg det året då Janet Jacksons bröstvårta ramlade ut?

Beyoncé fick äran under denna 50:e  Super Bowls ”halftime show” och hon hade knappt börjat sjunga innan Twitter exploderade med mer eller mindre glada kommentarer angående det som tolkas som uppenbara politiska meddelanden. Döm själva.

Beyoncé framför "Formation" på Super Bowl 2016 - Skärmavbild Youtube
Beyoncé framför ”Formation” på Super Bowl 2016 – Skärmavbild Youtube

Beyoncé och hennes dansare var klädda i svarta bodys med gulddetaljer, dansarna bar stolt svarta baskrar på vackra afrofrisyrer. En hyllning till Svarta pantrarna (Black Panther Party) ansåg de flesta. Svarta pantrarna som i år fyller 50 år, var en politisk, socialistisk organisation som kämpade för svarta amerikaners rättigheter. De är mest kända för sin militanta inriktning i jämförelse med till exempel Martin Luther Kings fredligare metoder. Medlemmarna uppträdde helt klädda i svart med svarta baskrar, beväpnade och manade till kamp, samt lärde ut självförsvar. Man ville med alla tillgängliga medel ge de svarta amerikanerna medborgerliga rättigheter. Partiet splittrades 1973 på grund av inre stridigheter.

Fullskärmsinfångning 2016-02-10 000319.bmp
X-formation av Beyoncé och hennes dansare under Super Bowl – Skärmavbild Youtube

Under Super Bowl-föreställningen formade Beyoncé och dansarna ett X och saluterade publiken. Snabba twittrare skrev att detta var en hyllning till Malcolm X. Malcolm X, som föddes 1925 med efternamnet Little i Omaha i Nebraska, var en amerikansk medborgarrättskämpe och muslim. Efter sin pilgrimsfärd till Mecka tog han namnet El-Hajj Malik El-Shabazz. Han vägrade använda det namn som nedärvts från slavägarna och slaveritiden. Det var vanligt att de som förslavats fick samma efternamn som sina ägare. Malcolm X är mest känd som en av de mest framträdande och kända medlemmarna i organisationen Nation of Islam (NOI), där han företrädde den radikala falangen. Han hamnade senare i en svår konflikt med organisationens ledare Elijah Muhammad.
Efter att sedan ha lämnat NOI mördades han 1965 under ett
anförande inför några anhängare.

Beyoncé har fått många hurra-rop i cyberrymden för att hon använder sin röst och ger uppmärksamhet till den svarta befolkningens kamp. Men hon har också blivit kritiserad för att inte veta något om hur det är att vara fattig och marginaliserad. Många kritiserar hennes show för att de anser att politik inte hör hemma på forum som hela nationen tittar på. Konstigt eller hur? Ja men detta är också landet som hejar på Donald Trump som nästa president.

 

Sara Safa
Sara Safa