Etikettarkiv: binta blackout

Krönika: Allt börjar med ett "hej"…

Jag var en av de ungarna som aldrig någonsin gillade att gå i skolan!
… tills jag började på gymnasiet. Skolan gillade jag att hänga i, och
alla lektioner och ämnen som innebar eget skapande och att jag fick
använda min fantasi tyckte jag var asroliga, samt lektioner där man
fick röra på sig, som gymnastiken, var hur kul som helst. Men tyvärr
såg 90% av tiden i skolan inte ut så här för mig.

Tidig skolålder – Foto: Fatou Touray

Matten var värst… Fy vad tråkigt det var. Dessutom var matten oftast första lektionen på skoldagen, vilket innebar att jag var trött. Jag kan ju säga så här, det var inte många mattelektioner som jag var i tid till, även om jag gick på de flesta. Jag har alltid setts som oblyg och livlig, inte rädd för att säga ifrån, till varken vänner eller lärare om jag tyckt att något varit fel och har under mina väldigt unga år beskrivits med ett ord: VILD!!

Jag har aldrig haft svårt att få vänner, oavsett om jag börjat i en ny klass eller en ny skola, vilket jag gjort många gånger under mina skolår. Sammanlagt har jag gått i nio olika skolor och nästan varje år så har jag gått i en ny klass, med nya elever och nya lärare, vissa gamla förstås. Mobbning har funnits på alla dessa skolor och i alla klasser i olika former och grader, både fysiskt och psykiskt. Klart att man någon gång under skolåren har känt sig ensam eller utanför i perioder, men jag har aldrig sett mig själv som mobbad. Jag tror att jag under mina unga år hade en väldigt ”hög” gräns för när man ”kunde” klassas som mobbad. Jag har aldrig heller tyckt att jag varit den som har mobbat någon. Jag var inte Guds bästa barn, jag bråkade med vänner, lärare och hade lite hetsiga diskussioner ibland och jag blev kanske ”ovän” med vänner som jag några dagar eller veckor senare blev sams med igen. Jag har sagt elaka saker i de vevorna, men det har varit ömsesidiga bråk. Men om någon, någon gång, mot förmodan har känt sig mobbad utav mig så ber jag så hemskt mycket om ursäkt för det nu och det har aldrig varit min mening alls. En gång blev jag själv slagen av en lärare på skolan när jag var riktigt liten (tror att jag var sex eller sju år) och hade blåmärken och handavtryck när mamma kom och hämtade mig. Mamma flippade och jag fick byta skola direkt. Det var första gången jag bytte skola. Jag gick på Bellmanskolan då och bytte till Fredrika Bremer i Uppsala.

Jag var den som oftast stod upp för andra om jag märkte att de blev utsatta för mobbning. Ibland var vi flera som stod upp (mitt lilla gäng), ibland så var det bara jag. Det har till och med gått så långt flera gånger att jag brukat våld mot dem/den som mobbat, speciellt om vederbörande brukat våld mot den person som mobbats. Jag klarar inte av när det är flera människor som går på en människa som då hamnar i underläge. Jag säger ABSOLUT INTE att det är rätt, men jag gjorde det jag trodde och tyckte var rätt för stunden och jag var väldigt liten då. Vad jag kan minnas gick jag i tvåan, trean och sexan när dessa händelser utspelade sig. Det har som exempel varit situationer där flera människor står och puttar och retar en person som ibland varit yngre. Det gör ont i mig när jag ser hur flera människor går på och trakasserar någon som inte har gjort något, speciellt om det är på grund av hur personen ser ut, pratar, går, står eller vart den kommer ifrån… Sådant man inte kan rå för helt enkelt… Då kokar det i mig. Det gör det än i dag och jag ser ibland hur också vuxna människor mobbar varandra dagligen… speciellt över internet. Det hatar jag. Jag tål inte sådant.

Tillsammans med mina yngre systrar på en skolavslutning i lågstadiet – Foto: Fatou Touray

Så fort en människa KÄNNER sig mobbad så är det mobbning. Man kan aldrig tala om för någon vad den personen känner, det är bara personen ifråga som kan göra det. En känsla kan inte heller vara fel. Jag tycker att när flera personer går på en person och ”pikar” eller säger elaka saker, försöker skämma ut personen eller med vilja försöker att trycka ner någon så är det mobbning. Det är verkligen viktigt att behandla människor med respekt och precis så som man själv vill bli behandlad. Just den meningen låter så otroligt klyschig, men det är sant, ingen vill bli illa behandlad, så varför ska man behandla andra illa? Ju äldre man blir desto mer förstår man och inser kanske hur otroligt sant det är. Jag kan i alla fall erkänna att även om jag höll med om att det borde vara så när jag var 15-16 så var det inte alls något jag följde eller verkligen tänkte på. Som vuxen så inser jag att det är precis det som är viktigt och jag försöker verkligen att behandla de jag träffar på samma sätt som jag själv skulle bli behandlad.

Nu har skolorna börjat hemma i Sverige. För en del är det allra första gången de ska gå till skolan, vi har också de som gått i skolan i över tio år och som ska tillbaka till sin gamla klass, med samma lärare och samma klasskamrater. Oavsett hur gammal du är eller vilken klass du ska börja i så ber jag er att ta en titt runt omkring er, i er klass eller kanske till och med skola och om det finns någon eller några där som verkar ensamma och inte har någon vän eller någon att prata med så ber jag er att gå fram och hälsa… bara ett litet ”- Hej, hur mår du?” kan göra en sådan otrolig skillnad för personen i fråga och vem vet, du kanske kan få lära känna en helt underbar människa som du aldrig hade gett en chans innan.

Allt börjar med ett ”hej”…

 

Binta Blackout
Binta Blackout

 

Krönika: Young Blackout, jag saknar er!

Binta heter jag, en 25-årig Dancehall-dansare/Queen med ett flertal titlar i bagaget. Jag jobbar som professionell dansare på heltid och har alltså inget annat jobb vid sidan av. Jag är 100% dansare och inget annat. Tillsammans med min ‘syster’ Vendela driver jag också en dansskola. Vendela är också en del utav mitt danscrew som tävlar, uppträder, håller workshops, promotar och hostar events, med mera… men mer om oss får ni läsa i en kommande krönika.

Jag bor just nu i New York och har bott här i tre månader ganska så exakt. Jag trivs bra men saknar Sverige och familjen som bara den. Jag var hemma i Sverige en snabbis för inte så jättelängesedan för att jobba och kommer hem en snabbis igen i sommar. Jag älskar New York, men ingenting är som Sverige när det kommer till kvalitén på mat, renlighet osv… jag saknar det sjukt mycket. Jag har verkligen jättesvårt för alla kackerlackor som hoppar ner framför mig helt plötsligt på tunnelbaneperrongerna. Jag har också svårt för alla råttor som är så oblyga att de vågar springa framför fötterna på en mitt på gatan. Jag blir rädd när jag ser hur sjukt hela det amerikanska systemet är och det är läskigt att de flesta amerikaner bara lär sig saker om sitt eget land och är helt lost när man pratar om europeiska länder och andra länder för den delen med. Jag lovar, det är läskigt när de inte tror på att vi I N T E blir jagade av isbjörnar i Sverige. Någonting, eller några andra, som jag verkligen saknar sjukt mycket och som också kommer att bli denna krönikas ämne är… ”YOUNG BLACKOUT”!

Young Blackout är en dansgrupp som består utav åtta stycken tjejer.

Young Blackout som konstellationen såg ut för ett tag sedan - Foto: thegambia.nu
Young Blackout som konstellationen såg ut för ett tag sedan – Foto: privat

När jag från början startade denna grupp så var de en grupp av tjejer mellan 6 och 12 år gamla som tränade en gång i veckan. Men efter ett par terminer så var åldern på tjejerna istället 9-14 år och de som då var med märkte jag var mer och mer intresserade och visade att de ville satsa mer på dansen. De ville inte bara dansa länge, ‘mina’ små barn, de ville lära sig alla steg och alla riddims. Den tjej som då var 9 år, är idag 13år och har alltså varit med oss ett bra tag. Tjejerna i gruppen är idag 13-17 år och de tränar hårt och väldigt mycket. De uppträder/tävlar väldigt ofta, både med sin egna grupp, Young Blackout, men även med de stora tjejerna i Rebound eller andra från Blackout Family, som också tränas utav mig. Tjejerna i Young Blackout är så otroligt talangfulla och jag undrar ibland om dom själva ens förstår hur otroligt grymma de egentligen är?! Det finns inget bättre än att få komma till en danssal och träna med dem. De har ett sådant hunger efter dancehall att det känns lite overkligt ibland. De vill veta allt, verkligen A L L T… och de motiverar verkligen mig att bli en bättre tränare hela tiden och att vilja utvecklas för att kunna lära dem mer och mer. Fyra stycken av dessa tjejer åkte med på vår Jamaicaresa i vintras, ”From Europe To Jamaica”, för första gången. Så unga personer har inte fått följa med oss tidigare, men vi ändrade detta från och med i vintras.

Jag kände mig som en liten extra mamma under hela resan och har nog aldrig haft en så rolig resa som jag faktiskt hade med dessa tjejer. De hade så mycket knäppt för sig och jag skrattade varje dag så att jag fick ont i magen åt saker dom hittade på. Att sedan få se deras ansiktsuttryck och glädjen i deras ögon när de fick se och träffa sina favoritartister och dans-idoler nere på ön var priceless. Hela den där ‘första gången upplevelsen’ utav allting de fick uppleva, det fyllde hela mig med lycka. Deras passion ligger inte heller bara i själva dancehall-dansen utan i hela kulturen och att få lära sig mer om den hela tiden. De samlade ihop en massa leksaker och kläder som jag sedan åkte och lämnade på ett barnhem när de hade åkt hem. De ville självklart själva hänga med och lämna sakerna, men när det passade oss så passade det inte barnhemmet osv… Bara att få se hur engagerade de var i att ge bort saker till de som verkligen behöver, var riktigt fint. Det spelar ingen roll hur många battles de vinner eller förlorar, de kommer alltid att vara vinnare i mina ögon. Vinnare för hur mycket de kämpar, för hur mycket de utvecklas hela tiden och för de stora hjärtan som de faktiskt har. Jag tror inte att någon längtar så mycket som jag gör till nästa vinter, då vi alla åker tillsammans till Jamaica igen…

Glöm inte att kolla in dom, Young Blackout!
Det bästa jag vet 🙂

 

Binta Blackout
Binta Blackout

 

 

Binta Blackout's första krönika: Dancehall Queen For Life

Binta artikel 2
Binta Blackout

Thegambia.nu välkomnar vår nya krönikör Binta, professionell dancehalldansare och tränare. Det här är Bintas första krönika hos oss och vi hoppas du vill följa med på hennes resa genom artist- och privatliv. Tidigare artikel om Binta kan du läsa HÄR! Det här är Bintas första krönika på thegambia.nu.

Jag har alltid älskat att dansa. Ända sedan jag var liten och hade mina egna dansshower hemma i vardagsrummet. När jag blev lite äldre och fascinerad utav dancehall-dansen så kunde jag sitta och ‘youtuba’ en hel dag och bara titta på en massa klipp från fester nere på Jamaica. Senare fastnade jag väldigt mycket för dancehall-queens(DHQ) och satt och kollade om och om igen på dessa tjejer som dansade. När Europas första DHQ kröntes (2007), då Shisha vann, så vart jag helt fascinerad över att den tävlingen fanns och kollade om och om igen på hela tävlingens youtubeklipp, dom var så sjukt duktiga, starka och viga… och det var precis så jag ville dansa, mer eller mindre.

Jag har alltid beundrat alla dancehall-queens för att de vågar gå upp på en så stor scen och köra fullt ut, trots att man kanske inte är så stadig i tex. en headtop.

2008 vann jag Sveriges Dancehall-Queen och jag är därmed den äldsta krönta dancehall-queen i Sverige som fortfarande håller igång och jag har nog aldrig jobbat så mycket som jag gjort de senaste åren heller.

När jag vann 2008 kunde jag absolut inte lika mycket om dancehall-dansen som jag kan idag. Det fanns inte heller lika mycket dansare, steg osv… så det är verkligen sjukt kul att se hur det är nu. Det har verkligen utvecklats så otroligt mycket på så väldigt kort tid.

Min farbror var en av de som höll i eventet, Swedens Official Dancehall Queen 2008, när vann. Vid den tiden hade jag en pojkvän som inte var sådär jätteförtjust i mitt dansande. Visst, han kom och stöttade och kollade på mina shower då och då, men så mycket mer än så var det inte. Jag fick inte tävla för honom och inför Sweden Official DHQ hade min farbror sagt klart och tydligt att jag absolut inte fick tävla, dom två gaddade liksom ihop sig. Min farbror sa till och med att jag nog inte vill tävla mot tjejerna som kör, för dom är galna och jag ville väl inte skämma ut mig?! Skämma ut mig ville jag verkligen inte, men jag ville bli en dancehall-queen och för att bli det så krävdes det också att vinna en sådan titel, man kan inte bara ge sig själv en titel så där och man måste ju börja någonstans. Vendela som var med mig och bara var 16år (jag hade precis fyllt 18) pushade fett mycket och vi båda var bestämda att verkligen köra, på ett eller ett annat sätt. Hon gick och anmälde oss i smyg, under andra namn tror jag till och med att det var, om jag inte minns fel. Vi visste inte hur det riktigt skulle gå till men vi fick regler förklarat för oss och så fick man välja en låt.

I början så ropade dom upp alla dancehall-queens på scenen och dom ropade upp mitt namn T R E gånger innan jag vågade gå upp på scen… Herregud vad jag skakade å va nervös, inte för själva dansen, utan mest för vad min farbror skulle säga. Jag hade dessutom fler av mina farbröder på plats, samt kusiner och alla deras vänner. Det sista jag ville var ju att skämma ut mig framför dom. När jag väl stod på scenen med alla andra som skulle tävla så såg jag hur min dåvarande pojkvän och farbror blängde på mig nere från publiken, i chock och ilska, med armarna i kors. Det var nog många om var väldigt chockade över att jag stod där uppe. Det var deras tankar om att jag skulle göra bort mig eller vara dålig som fick mig att bli ännu mer motiverad till att verkligen bara släppa allt och köra. Jag körde, gick vidare, gick vidare igen och till sist så var det bara jag och Vendela kvar i finalen, fy fan vad glad jag var! Jag hade värsta glädjeruset i kroppen och jag var så stolt över Vendela för att hon var så grym och att det var vi två i final. Publiken röstade på den tiden och jag fick lite mer röster, så jag vann. När jag hade vunnit kom mina farbröder fram och grattade mig och min farbror som hade sagt nej först kollade på mig och sa, –Asså du Binta, pekade sedan på mig och skakade på huvudet för att jag hade tävlat trots att han sagt nej. Men sedan så kramade han mig hårt och sa att han var jättestolt, att jag var grym och han hade ingen aning om att jag kunde dansa så bra. Dessa ord kanske inte låter som värsta grejen, men för mig betydde det ALLT, det betydde mer än själva vinsten.

Under 2009 så vann jag Gambias Dancehall Queen Contest, vilket betyder otroligt mycket för mig personligen, just för att jag kommer från Gambia och skulle vilja reppa, representera, inte bara Sverige i dancehall utan även The Gambia. Tävlingen hölls alltså i Gambia och det var min kusin, mamma och syskon som typ tvingade/peppade mig att köra. Min farbror (inte samma farbror som jag pratat om tidigare) sa till mig innan tävlingen, att det är okej om jag inte vinner, han trodde helt enkelt inte på mig. Han sa, –Binta ser du den där tjejen som jag pekar på? Hon är grym och en av Gambias bästa dansare, hon kan göra allt och det blir nog svårt att vinna över henne. Då kände man typ att det inte var någon idé att ställa upp och jag ville egentligen inte köra, men jag kände pressen från hela släkten, syskon och mamma som var där… jag kände väl att det är nu eller aldrig som gäller. Mamma stöttade och pushade mig massor i alla fall, hon sa åt mig att inte stressa och att ha kul, men samtidigt göra mitt bästa. Under själva uppvärmningen, innan tävlingen, så körde jag hårt när jag värmde upp och stretchade. Det gjorde att två tjejer hoppade av tävlingen i sista sekunden… efter att bara ha sett mig värma upp, haha! –Yes, tänkte jag.Vi hade precis kommit från en gambisk fest, där jag blivit inkastad i ringar flera gånger för att dansa sabarr/ndaga, som är två gambiska danser som jag absolut inte kan, haha! Det var samma där, jag ville inte dansa egentligen, men trycket från familjen är svårt att motstå ibland. Idag tackar jag dom för alla de gånger som detta hänt, för det har gjort mig till en bättre och modigare dansare idag. Hursomhelst så vann jag tävlingen och jag fick min farbror att ändra sig helt och hållet, har var superstolt och skryter om det än idag haha.

Från 2009 till 2013 har jag varit med lite olika tävlingar och alla har inte varit inom dancehall. Men vinster inom just dancehall-genren som jag tagit under dessa år är; Stockholms Dancehall Queen, Stockholms Dancehall Champion, Europas Favourite Dancehall Queen, Europas Best Dancehall Queen Crew (med Blackout Crew)

Jag har också vunnit några av de andra tävlingarna jag tävlat i som inte har med just ”Dancehall Queen”-tävlingar att göra…

… men absolut största vinsten för mig under 2013 var när jag vann Europas Dancehall Queen. Mer om det kommer ni få läsa i min nästa krönika! Ni kommer självklart också att få se mig i flera tävlingar framöver kan jag lova. En massa kärlek till alla er som orkade ta er igenom och läsa detta.

Glöm inte att ALLTID tro på er själva, även när folk runt om kring er inte gör det!

 

Binta Blackout
Binta Blackout

 

Intervju med RebouND Dancecrew

Detta bildspel kräver JavaScript.

Rebound är en dansgrupp som består av dansarna Alex Borozanov, Titti Hassan, Oumie Jammeh, Tiandra Kjellstrand, Evelina Ersson och Madeleine Hultgren.

Trots att de är från olika delar av landet, så har de kärleken till dansen gemensamt och är dessutom en del av ”Blackout Family”. Vi träffar RebouND på Kägelbanan, Södra teatern i Stockholm den 14 mars, där deras tränare Binta Coker från BlackoutCrew har sin 25-årsfest. Under kvällen ska gruppen bland flertalet andra live-akter från artister och andra dansare, själva uppträda med showen ”A trip down memory lane”, som är en hyllning till Binta.

Vad anser ni är det svåraste med att dansa i grupp jämfört med att dansa solo?

Alla: – Eftersom alla i gruppen har så starka viljor är det ibland svårt att komma överens om danssteg och koreografi. Det händer att vi får rösta om inte alla tycker lika. Sen är det även tufft att jobba bra om inte alla har samma inställning till dansen gällande mål och hur mycket tid man vill lägga ner.

Vad är det bästa med att dansa i grupp då?

Alla: – Definitivt gemenskapen och familjekänslan. Binta hör också till den kategorin. Om någon mår dåligt märker hon ofta det, och då kan man prata med henne om det och få hjälp med att komma över vad det nu är som tynger en. Det är en väldigt stark vänskap som har utvecklats. Man får så mycket mer än bara dans! Man har alltid någon att prata med. Dancehallen har blivit en livsstil.

Vad betyder dansen för er?

Tiandra: – Vart skulle jag vara om jag inte hade dansen?

Alla: – Allt! Kärlek och trygghet. Det är något som alltid gör oss glada.

Hur länge har ni dansat? Hittade ni rätt med Dancehallen direkt eller har ni dansat andra dansstilar också?

Titti: – Jag börja dansa när jag var cirka 15 år gammal i Västerås, där jag bor än idag. Bestämde mig för att börja ta klasser hos Blackout Dance Company när jag var 19 år gammal och fastnade för dancehallen efter det. Jag har inte direkt dansat fler stilar än dancehall, men har testat andra stilar på Summercamp, som hip hop och house.

Alex: – Jag har dansat Showdance och Hiphop men fastnade för Dancehall. Har dansat med RebouND i ett år nu. Binta är en stor inspiration men det är musiken och rytmiken som är källan till varför jag älskar Dancehall.

Tiandra: – Jag har också provat Showdance, men fastnade för Dancehall så fort jag provade det. Har dansat i 2,5 år nu.

Oumie: – Dancehallen kom naturligt för mig. Jag växte upp kring musiken eftersom min mamma lyssnade mycket på det när jag var liten.

Evelina: – Jag har dansat Dancehall i 1,5 år nu, men har testat andra dansstilar också.


Tycker ni intresset för Dancehall har blivit större på senaste tiden?

Alla: – Det är inte samma tryck på det hela som det var för ett par år sedan. Nu börjar folk känna till Dancehall mer och mer och det är inte så nytt längre, men ja intresset är stort. Men samtidigt så känner vi att det är många som inte förstår vad Dancehall är och vi har ofta svårt att förklara också. Det är så mycket mer än bara en dansstil.


Vilka är de största fördomarna ni får bemöta som dancehalldansare?

Alla: – Att ”bootyshaking” är det enda man gör! Säger man att man dansar dancehall får man alltid frågan om man kan ”skaka rumpa” och ”wina”, som att det vore allt vi gör. Vi hoppas folk börjar ändra sin syn på det, för det kommer hela tiden nya steg och kombinationer som inte handlar om att skaka rumpa. En annan fördom är att det bara är tjejer som dansar Dancehall. På Jamaica är 90% av dancehall-dansarna män och de har ju andra typer av rörelser.

Alex: – För mig som kille tycker jag det är jobbigt med reglerna som finns för manliga dansare. Det är mycket steg inom dancehall som nästan är ”olagliga” för killar att köra för att de anses vara kvinnliga rörelser. Jamaica är rätt homofobiskt så skulle man dansa ”queenstyle” som kille skulle man få bemöta en hel del skitsnack.


Vad har ni för planer inför 2014?

Alla: – En hel del uppträdanden. Vi har mycket på gång! Bland annat en tävling som vi inte kan berätta om än. Sedan uppträder vi för Binta ikväll också!

Rebounds Blogg

Rebound på Facebook


Fotnot:
Madeleine var inte närvarande under intervjun

 

midia byline

Härlig svenskgambisk tävlingshelg till ända.

Som ni säker vet så har den gångna fredagen och lördagen bjudit på en Skärmdumpar1härlig kavalkad av tävlande ungdomar med svenskgambiskt ursprung.
Miriam Bengtsson Jammeh stod återigen på idol-scenen och tävlade i veckans fredagsfinal. Senare samma natt stod Binta Coker på en scen nere i Österrike för att försöka erövra drottningkronan som Europas bästa Dancehallqueen.
På lördagen var det sedan dags för den härligt glada och dansanta kvintetten Panetoz, där bland annat svenskgambierna Pa Modou Badjie och Njol Ismail Badjie ingår.


I fredags kväll, nästan precis klockan 20:00
, stod Miriam Bengtsson Jammeh återigen på Idol-scenen för att i vanlig ordning försöka övertyga svenska folket om att hon förtjänar att bli årets ”Idol”. Veckans tema i Idol var ”Gamla Idoler” och innebar alltså att de tävlandes uppdrag var att framföra en av tidigare Idol-deltagares hitlåt. Miriam valde att köra på Anna Bergendahls låt ”This is my life”.
Tyvärr gick inte detta framträdande hem hos svenska folket och hon blev tvungen att lämna tävlingen.

Thegambia.nu tackar Miriam för hennes insats och engagemang, men framför allt för att hon tillsammans med bland annat Binta, Pa Modou och Njol banar vägen för och visar dagens ungdomar att det man vill är möjligt.

Titta på Miriams uppträdande här
Läs mer om Miriam här

Sent fredag natt var det sedan dags för en annan tjej att ställa sig på scen. Binta Coker, med en gedigen samling dancehall-titlar, skulle med ett antal olika gestalter, steg och kombinationer försöka övertyga Europas alla dancehallfantaster att det är HON som är drottningen av Dancehall. Redan i första ronden visade hon att hon skulle komma att bli ett hot i tävlingen och för varje påföljande rond skrek publiken högre och högre och Binta var uppenbarligen väldigt övertygande. Hon var så övertygande och så bra att hon faktiskt gick och kammade hem hela tävlingen. Mission completed. 2013 års European Dancehall Queen är alltså Binta Coker!

Stort grattis från oss på tidningen. Binta är en stor förebild för dagens barn och ungdomar. Inte bara för hennes egna prestationer inom dansen, utan för det hon ger till barn och ungdomar genom att med glädje undervisa dem och få dem att känna sig viktiga och duktiga.

Titta på Bintas finalrond här
Titta på när Binta koras till vinnare här
Läs mer om Binta här


Efter att ha somnat sent fredag natt, eller snarare tidigt lördag morgon, vaknade jag upp till en lördag med ytterligare en tävling att följa. Det var dags för bandet Panetoz att tävla i finalen av SVTs ”Alla tiders hits”. En tävling där kända svenska artister under hösten har tolkat våra mesta Svensktoppsfavoriter i åtta avsnitt. Panetoz tolkade Gyllene Tiders ”När vi två blir en” och gjorde sig alltså så bekväma hemma i svenska folkhemmen att de tog sig hela vägen till final. Tyvärr var det sedan sångaren Timo Räisänen som tog hem vinsten, men han var inte sen att vilja fira sin vinst med just Panetoz-grabbarna. Till SVT sa han direkt efter finalens slut att … – Jag har hört att det är någon efterfest på gång. Panetoz var väldigt sugna på att efterfesta och det låter bra. De är jäkligt trevliga och roliga.

Thegambia.nu hoppas att Panetoz fortsätter att vara sådär trevliga och roliga, samtidigt som de visar alla svenskgambiska barn och ungdomar hur man faktiskt kan lyckas om man bara kämpar.

Titta på Panetoz uppträdande här
Läs om deras nominering till EMA förra året här

Kiqi dumbuya minteh 4

 

Binta Coker tävlar i Dancehall Queen-EM

bintablackout2012I morgon, fredag den 25 oktober kommer Europamästerskapet (EM) i Danchall Queen att gå av stapeln i Österrike.
En av de tävlande är gambisk-svenska Binta Coker som inte direkt är någon nykomling i dessa sammanhang.
Binta har tävlat i diverse olika tävlingar som rör dancehall, både som solodansare och i grupp.
Däremot är det första gången hon är med i just Dancehall Queen-EM och givetvis ligger siktet på att ta hem guldet där nere i Österrike.

Binta har alltså sitt ursprung i både Gambia och Sverige, men kommer att representera Sverige i tävlingen. För inte längesedan deltog hon i en skönhetstävling som thegambia.nu skrev om och då var hon en av två tjejer som representerade Gambia. Även om hon inte vann kronan i den tävlingen så tog hon ändå hem priset som ”Miss Photogenique”. Bintas huvudsakliga yrke och karriär är dans och inte modellande, så imorgon deltar hon alltså i en tävling som ligger inom hennes yrkesområde. Ett område hon behärskar mer än väl. Hon har redan diverse titlar i sin samling och vi håller givetvis tummarna att morgondagens deltagande i Dancehall Queen-EM ska addera ytterligare en trofé till samlingen.

Vem är då Binta Coker och hur blev dansen till hennes karriär och yrke..

Binta artikel 0
Namn: Binta Coker Smeknamn bland vänner: Ekorren, Lil B Artistnamn: Binta Blackout Ålder: 24 (född 1989) Yrke: Dansare, koreograf, danslärare Karriär: Grundare (tillsammans med Vendela Blackout) av dansgruppen Blackout DanceCrew (2009) och företaget Blackout Dance Company. Aktuell: I SVTs dokumentärserie om artisten Linda Pira, Tävlar i DancehallQueen-EM på fredag 25:e Oktober. Titlar: SM Hiphop Par (2007), Swedish Official Dancehallqueen (2008), Gambias Dancehallqueen (2009), Stockholm Dancehallqueen (2010), SM Reggaeton (2009), Europes Best Dancehallqueen group (2011), Europes Most Populair Dancehallqueen (2011), Favorite Dancegroup Award (2013). Hon har också varit nominerad i IRAWMA, i Chicago, för Most Outstanding Dancegroup (2012).

 

 

 

 

Binta har alltid hållit igång och tränat mycket. Hon började dansa redan som barn och har provat på många olika dansstilar genom åren. Allt från svensk folkdans, latinodans, magdans och gambisk sabarr i Gambia(!), till hiphop, street, dancehall och diverse andra liknande dansstilar. Till slut var det alltså dancehallen som kom att hamna henne närmast hjärtat.

 

Binta och Vendela på Jamaica
Binta och Vendela på Jamaica

Från att ha dansat sedan barnsben och slutligen då fastnat för dancehallen så började Binta att dansa mycket tillsammans med den svensk-ghanesiska tjejen Vendela. De dansade ihop i olika dansgrupper och i olika konstellationer genom åren och slutligen bildade de tillsammans Blackout Dancecrew. Detta var 2009. Idag har Blackout Dancecrew, med Binta och Vendela i spetsen, gjort sig ett stort namn inom dancehall-världen. Inte bara i Sverige, utan också på självaste Jamaica och ute i övriga världen. Genom att lära ut dancehall, både grunderna, fortsättningen och dancehallens kulturella grunder, har tjejerna skapat något som kommit att bli så stort att de alltså idag syns, hörs och märks i alla möjliga sammanhang, länder och medier när det är fokus på just dancehall.

Binta artikel 4

Blackout Dancecrew har inte många lediga stunder om året utan är ständigt bokade på diverse evenemang, jobbar med sina klasser här hemma i Sverige eller deltar i olika tävlingar. De är också flitigt bokade som bakgrundsdansare till artister, musikvideoinspelningar och workshops. De anlitas som domare för dancehall-tävlingar och är givetvis också mycket efterfrågade för egna shower runt om i världen. Två gånger om året reser de till Jamaica för att stanna under en lite längre period. De anordnar även resor för sina egna elever, men även för andra som vill besöka Jamaica.
Här hemma i Sverige anordnar de också dansläger två gånger varje sommar, som är till för de som vill prova på dancehall eller helt enkelt vill lära sig mer av dansstilen.

När det sedan kommer till Blackouts dansklasser här hemma så har de olika elitgrupper som de tränar på professionell nivå. Men de har även öppna klasser för de som vill lära sig dans, eller använder dans som en träningsform.

 

Binta artikel 2Binta har som ni kanske förstått både en självständig karriär och en grupprelaterad karriär som dansare och det mesta hon gör inom dansen gör hon och Vendela ihop. Som uppträdanden, många av musikvideorna, undervisningen, resorna och danslägren. De är kollegor och kompisar som jobbar och reser ihop hela året om. När det kommer till deras egna dansgrupp Blackout DanceCrew är de fyra medlemmar: Binta, Vendela, Mathilde (Congo-Kinshasa) och det senaste tillskottet Melina (Columbia). De lyckas genom dansen att förena Karibien med Nordeuropa, Afrika och Latinamerika.

blackout2

I Sverige har Blackout DanceCrew mest gjort sig kända för deras deltagande i TV 4:s Talang och genom Humorprogrammet Grotesco´s omtalade musikvideo: ”Blanda upp” där Blackout dansade, men också för den nu aktuella dokumentärserien på sex korta delar om artisten Linda Pira´s genomslag i Sverige som hiphop-artist. Blackout finns med i minst tre av de sex delarna.

Blackout Dancecrew i TV4s Talang

Grotesco – Blanda upp

Internationellt har de gjort sig ett namn dels genom de olika tävlingar de har vunnit både individuellt och som grupp, men också för deras nominering i IRAWMA (International Reggae And World Music Award) i Chicago. Där blev de 2012 nominerade som en av sex grupper i världen till The Most Outstanding Dancegroup, vilket gav ett erkännande på internationell nivå som betyder mycket för gruppen. De har också som grupp skapat egna danssteg som lanserats runt om i världen och på Jamaica har de varit med i flera TV-program och TV-reklaminslag. Det som däremot synts mest utåt är alla de många musikvideos de deltagit i genom åren, för flera av de allra största dancehallartisterna såsom bland andra:




Vad många kanske inte tänker på är allt arbete som ligger bakom framgångar i dansen, eftersom det trots allt inte syns utåt. De många svettiga timmarna av träning i danslokaler är mödan, men att sedan få leva ut det man har skapat genom olika koreografier och nya steg eller i nya kombinationer är det som blir lönen för den där mödan. Att se helheten i det som tagit dagar, veckor, månader och år att träna fram. Det är ju det som är själva behållningen av allt…

Lite fakta om Dancehall…
Dancehallen uppstod på Jamaica och det är utan tvekan där den är som störst och därifrån den mesta inspirationen hämtas. Det finns många oskrivna regler inom dancehall som tar tid att sätta sig in i. Allt från hur man gör när man använder andra dansares steg i sina koreografier, till vilka danser som män ”får” dansa och inte. Hur man ska sprida dancehallen på ett positivs sätt i västvärlden, samtidigt som man har en känsla för kulturen och bakgrunden till dancehall. Detta gör att det är mycket mer än bara själva danserna att ta in för de som lär ut. Man kan tydligt se att afrikanska dansinfluenser påverkar den jamaicanska dancehallen allt mer och det ska bli intressant att se var den utvecklingen leder.

Här i västvärlden tänker vi mycket på att ”skaka rumpa” när vi talar om dancehall, men faktum är att den delen är väldigt liten när det handlar om dancehall generellt. ”Rumpskaket” finns inom kategorin Queen-style, men inte för övrigt inom dancehallen. Detta tydliggörs av att män på Jamaica inte ”får” dansa queenstyle, samtidigt som det är enormt många fler män än kvinnor som dansar dancehall där, till skillnad från här i Sverige. Alltså blir det här med ”skaka rumpa” inte det mest framträdande inom dancehallen internationellt.

Det som är huvudgrunderna i dancehall handlar om steg. Stegen har sedan namn och skapas på bestämda sätt av olika skapare och för ett otränat öga kan det kanske därför ibland se ut som om alla dansare gör samma sak, då man använder varandras steg i olika kombinationer och inte helt sällan används ett danssteg i kombination med en viss låt. På Jamaica går dansen och musiken därför väldigt mycket hand i hand. Dancehall är i första hand en gatudans och en klubbdans på Jamaica, till skillnad från här i Sverige. Här är den i första hand en dans som utövas i olika danssalar, även om dancehallscenen i Sverige har vuxit enormt de senaste åren och börjar bli en allt mer vedertagen dansstil som hör hemma på även större arenor. På samma sätt ökar intresset och utrymmet för stilen även ute i övriga Europa så klart och imorgon är det alltså i Österrike dags för en av alla de stora tävlingarna inom dancehall, Dancehall Queen-EM.

…vilket leder oss tillbaka till Binta och hennes deltagande i morgondagens tävling.

Det är tolv tävlande som är med imorgon och alla håller mycket hög nivå inom dansstilen. Finalen har föregåtts av en stor omröstning på nätet, där Binta fått näst flest röster. Hur mycket detta spelar in i finalen är oklart, men det som är klart är att tävlingen kan gå precis hur som helst och att avgörandet kommer att vara där och då. Vi på thegambia.nu önskar förstås Binta ett stort lycka till och hoppas på en bra placering i Europas största dancehall-tävling!

 

Mer info om Binta och Blackout Dancecrew
Binta på Facebook
Binta på Instagram (bintablackout)
Blackout Dancecrews hemsida
Blackout Dancecrew på Facebook
DancehallQueen-EM på Facebook

Bilder på Binta och Blackout Dancecrew

Detta bildspel kräver JavaScript.


MER MED
BINTA BLACKOUT

Musikvideos (I urval)
Bad So – Jo Mersa
Rock The World – Beenie Man (även Vendela Blackout)

Annat
http://www.youtube.com/watch?v=IePDUB7709k – Swedens Dancehall Queen Contest 2010
http://www.youtube.com/watch?v=8-nvDvjRops – Hopklippt video där Binta vann en europeisk videoomröstning på nätet som Europas Dancehallqueen.
http://www.youtube.com/watch?v=ULSjOAF-z5w – ”Behind the scenes” från Alex Sayz video. Vår fotograf Nikesha Anderson är producent till denna video.
https://www.youtube.com/watch?v=tLznLZpFLTw – Binta som domare i Finlands Dancehall Queen och hon hade också ett showcase i programmet. (Detta kallas för judges showcase)

Binta artikel 3


MER MED BLACKOUT DANCECREW/COMPANY

Musikvideos (i urval)
Rum & Kush – Stor feat Linda Pira
Till A Mawnin – Gyptian feat Hollow Man

Annat
http://www.youtube.com/watch?v=sBR8aMwnhNA&feature=youtu.be&t=1m6s – Binta & Vendela på International Dancehall Queen på Jamaica
https://www.youtube.com/watch?v=PYdixRaN3wQ&list=PL3D60F4A2F4346AA5 – One Love Cruise 2012
https://www.youtube.com/watch?v=40B2w6mhigA – I Jamaicansk TV-show
http://www.youtube.com/watch?v=x1OhWM5FnL4 – Som domare i Italiensk Dancehalltävling, också med en judges showcase
https://www.youtube.com/watch?v=tBhqga06c3c&list=PL3D60F4A2F4346AA5 – Blackout Twinz danssteg ”Sway”

Kiqi dumbuya minteh 4