Det är februari. För många av oss innebär det vabruari, sjuka barn och sämre ekonomi. Det är också Black History Month – den månaden i USA där man belyser svarta människors kulturarv och kamp. Meningarna går isär om huruvida man verkligen ska ha en speciell period för att lära sig om det som egentligen borde vara hela nationens historia och kultur. Många kunniga framhåller dock att om det inte finns Black History-månad, då kommer diskursen i samhället att ignorera de svarta amerikanernas situation som ju till stor del är nedärvd från slaveriet och tiden innan medborgarrättskampen.
Självklart har USA:s historia skrivits av den vita befolkningen med deras tolkningsföreträde, det är förståeligt att det är obehagligt att tänka på de brott som ens förfäder begick mot svarta som förslavats. Detta benämns även som ”white guilt” som kan översättas som vit skuld eller ånger. Det här gör att många anser att om man inte har en period varje år där man enskilt belyser svart historia och kultur så vinner de krafter som idkar så kallad ”white wash”, det vill säga att man förminskar och förvrider den marginaliserade svarta befolkningens smärta och kamp.
Många röster framhärdar att afroamerikansk, eller överhuvudtaget minoritetsperspektivet, skall vara närvarande under hela året annars riskerar man att ytterligare befästa särart och rasifiera. Men detta ter sig svårt i landet där svarta människor mördas av poliser på öppen gata, den yngste var 12 år och bar på en leksakspistol. Jury efter jury friar poliserna och maktlösheten sprider sig. Massmedias rapportering av statens brott mot minoriteter är nästintill obefintlig eller starkt förvriden. Man fokuserar på och använder ord som bland annat belyser polisernas situation och rädsla. Svart obeväpnad yngling med huva innebär i princip terrorist för polisen, medan vita gärningsmän som begår skolskjutningar eller öppnar eld på en fullsatt biosalong är ensamma mentalsjuka mobbade stackare.
Beyoncé, Svarta pantrar och ”Black Lives Matter”
Föreställ dig att Borås var en stad med fattiga och underprivilegierade, en storm orsakar katastrof men svenska staten i princip försöker strunta i situationen medan tiotusentals människor dör. Detta var orkanen Katrina och New Orleans. Föreställ dig nu att alla som bor i Södertälje blir sjuka av att använda det kommunala vattnet. Det är så blyhaltigt att det rostar sönder alla rör och ledningar. Detta är verkligheten för staden Flint i Michigans invånare och ingen verkar bryr sig. Snarare verkar en stor del av den vita majoritetsbefolkningen bli irriterade av rörelser som ”Black Lives Matter” och ”Don”t Shoot Us”. Man talar om att detta delar befolkningen istället för att ena den.
I söndags var det Super Bowl-final, något som de flesta amerikaner firar som en högtidsdag. Äntligen något som enar nationen. I sport och underhållningssammanhang är de svarta kändisarna hyllade som den amerikanska drömmens epitet. Amerikansk fotboll i alla ära, men det är paustidens show som får internationellt genomslag. Kommer ni ihåg det året då Janet Jacksons bröstvårta ramlade ut?
Beyoncé fick äran under denna 50:e Super Bowls ”halftime show” och hon hade knappt börjat sjunga innan Twitter exploderade med mer eller mindre glada kommentarer angående det som tolkas som uppenbara politiska meddelanden. Döm själva.
Beyoncé och hennes dansare var klädda i svarta bodys med gulddetaljer, dansarna bar stolt svarta baskrar på vackra afrofrisyrer. En hyllning till Svarta pantrarna (Black Panther Party) ansåg de flesta. Svarta pantrarna som i år fyller 50 år, var en politisk, socialistisk organisation som kämpade för svarta amerikaners rättigheter. De är mest kända för sin militanta inriktning i jämförelse med till exempel Martin Luther Kings fredligare metoder. Medlemmarna uppträdde helt klädda i svart med svarta baskrar, beväpnade och manade till kamp, samt lärde ut självförsvar. Man ville med alla tillgängliga medel ge de svarta amerikanerna medborgerliga rättigheter. Partiet splittrades 1973 på grund av inre stridigheter.
Under Super Bowl-föreställningen formade Beyoncé och dansarna ett X och saluterade publiken. Snabba twittrare skrev att detta var en hyllning till Malcolm X. Malcolm X, som föddes 1925 med efternamnet Little i Omaha i Nebraska, var en amerikansk medborgarrättskämpe och muslim. Efter sin pilgrimsfärd till Mecka tog han namnet El-Hajj Malik El-Shabazz. Han vägrade använda det namn som nedärvts från slavägarna och slaveritiden. Det var vanligt att de som förslavats fick samma efternamn som sina ägare. Malcolm X är mest känd som en av de mest framträdande och kända medlemmarna i organisationen Nation of Islam (NOI), där han företrädde den radikala falangen. Han hamnade senare i en svår konflikt med organisationens ledare Elijah Muhammad.
Efter att sedan ha lämnat NOI mördades han 1965 under ett
anförande inför några anhängare.
Beyoncé har fått många hurra-rop i cyberrymden för att hon använder sin röst och ger uppmärksamhet till den svarta befolkningens kamp. Men hon har också blivit kritiserad för att inte veta något om hur det är att vara fattig och marginaliserad. Många kritiserar hennes show för att de anser att politik inte hör hemma på forum som hela nationen tittar på. Konstigt eller hur? Ja men detta är också landet som hejar på Donald Trump som nästa president.
Vi har nu endast fyra dagar kvar till julafton och elva dagar kvar till nyårsafton och nedräkningen till ett nytt år. Ett 2016 som jag hoppas blir ett bättre och positivare år för alla oss som lever i den afrosvenska och afroeuropeiska diasporan.
Vi är inne i februari månad, vilket också är den månad som för många gjort sig känd som Black History Month eller Afro-amerikanska historiemånaden. En månad med fokus på de svartas historia. Upprinnelsen till denna månad, som initialt tillägnades uppmärksammandet av de svarta amerikanernas historia i USA, började redan 1926 som ett årligt veckoarrangemang. Det skulle dröja ytterligare femtio år innan det officiellt kom att bli det man idag kallar Black History Month. 
Afropé 