Etikettarkiv: blackface

Provocerande uttalande från Grotesco

Igår kunde vi meddela att Grotesco ska köra en säsong till, vilket SVT meddelade på sin hemsida igår. Samtidigt så marknadsfördes detta med en nidbild av ett så kallat blackface. Idag kunde vi uppdatera vår nyhet med ett svar från en ansvarig från SVT, nämligen Mats Grimberg. I det svaret framkom nya uppgifter till Afropé som vi ville kolla av.

Bild: Skärmdump från SVTs Grotesco
Bild: Skärmdump från SVTs Grotesco

Svaret som Mats Grimberg gav, var följande:

”I samband med publiceringen igår gjordes ett olyckligt bildval. Bilden är hämtad från sketchen Trail som gjordes för åtta år sedan (2007) innan debatten om blackface förts på allvar i Sverige. Det var en filmparodi på ett amerikanskt sydstatsdrama om en svart man som stod oskyldigt åtalad för ett mord han inte begått. Grotesco gör sedan januari 2015 en version av samma sketch i föreställning ”Grotesco på Scala” och har valt att göra om den karaktären till vit. Just av skälet att de inte vill förstärka rasistiska stereotyper. Grotesco är en antirasistisk humorgrupp.

Vi tog bort bilden kort efter publiceringen och beklagar att den överhuvudtaget publicerades.”

Ett misstag kan ju ske ibland, det är dock anmärkningsvärt att det sker på SVT efter alla dessa debatter under flera år nu. Men svaret väckte även nya frågor hos Afropé, nämligen varför man valt att ändra hela karaktären till en vit person, i stället för att ta in en svart skådespelare, så vi skickade även denna fråga vidare till Mats Grimberg. Han hänvisade oss då vidare till Grotescoproduktionen, då han menar att SVT ligger utanför dess regi. Afropé mailade därför Micke Lindgren från Grotesco med följande fråga:

”I stället för att använda ett blackface, alternativt att ändra en svart karaktär till en vit, varför kunde ni inte bara ta in en svart skådespelare? Det är ju inte jättemånga svarta skådespelare som har möjlighet att få arbete i Sverige idag och inte blir det bättre av att man antingen tar in vita skådespelare som målar sig i blackface, alternativt ändrar svarta karaktärer till att bli vita, så ytterligare en vit skådespelare får ett jobb som en svart inte erbjuds.”

Denna fråga har Afropé ännu inte fått svar på. I stället har Grotesco gått ut med följande information på sin Facebooksida:

”SVT har lagt ut en pressbild på Grotesco där en av oss är sminkad till afro-amerikan. Det har upprört många, och vi är ledsna över det. Vi har tagit bort bilden från våra sociala medier.
Den är hämtad från sketchen ”The Trial” som gjorde för åtta år sedan, innan debatten om blackface förts på allvar i Sverige. Det var en filmparodi på ett amerikanskt sydstatsdrama om en svart man som stod oskyldigt åtalad för ett mord han inte begått. Vi gör nu sedan januari 2015 en version av samma sketch i vår föreställning ”Grotesco på Scala” och har valt att göra om den karaktären till vit. Just av skälet att vi inte vill förstärka rasistiska stereotyper. Grotesco är en antirasistisk humorgrupp.
Med detta sagt förbehåller vi oss rätten att även i framtiden sminka vem som helst av oss till vilken karaktär som helst, om vi har en idé som motiverar det.”

Ett svar som stämmer väldigt väl överens med det svar som SVTs Mats Grimberg gett Afropé, så den ena frågan är nu, vems är svaret? SVTs eller Grotesco? Och den andra frågan är nu de sista två meningarna i Grotescos svar på Facebook:

Grotesco är en antirasistisk humorgrupp.
Med detta sagt förbehåller vi oss rätten att även i framtiden sminka vem som helst av oss till vilken karaktär som helst, om vi har en idé som motiverar det.”

Den slutkommentaren har ett flertal personer menat är provocerande. Innebär det att Grotesco inte kommer att ta hänsyn till minoriteter i framtiden, utan göra narr av dem? Att de förbehåller sig rätten att måla ett nytt blackface eller liknande när de har en idé som motiverar det? Och framför allt, göra detta och ändå anse sig vara antirasister?

Det är de frågor som många ställer sig nu.

Fotnot: HÄR kan men se klippet Grotesco gjort tidigare och som bilden hämtats från. (Varning för stötande innehåll).

Vår artikel från igår kan du läsa HÄR!

HÄR kan du finna mer information om blackface.
HÄR kan du läsa mer om olika kränkande nidbilder.

Fatou Touray

SVTs Grotesco marknadsförs med Blackface (Uppdaterad)

SVTs humorprogram Grotesco har vid flera tillfällen skapat kritik. Nu är de klara för en tredje säsong i SVT och protesterna lär inte låta vänta på sig. På en bild på SVTs hemsida kan vi se ett så kallat Blackface. SVT har vid tidigare tillfällen blivit kritiserade för att använda sig av kränkande och diskriminerande nidbilder och stereotypa bilder och karaktärer av svarta, asiater och personer inom HBTQ-rörelsen.

Bild: Skärmdump från SVTs hemsida
Bild: Skärmdump från SVTs hemsida

Efter den debatt som varit de senaste åren om Blackface och andra stereotypa bilder, är det med viss förvåning att SVT ännu en gång missar hela målet när de skjuter skarpt i humorvärlden.

Det finns debattörer i dessa frågor som menar att humorn på något sätt ska vara skyddat från att kritiseras i dessa frågor. Det finns dock en uppsjö av kritiker som menar att det handlar om exkluderande och diskriminerande och att det måste vara lätt att hitta humor där man inte kränker olika minoritetsgrupper.

Då den tredje säsongen fortfarande är i planeringsstadiet, framgår det inte om bilden på hemsidan är från tidigare inspelningar, eller om den karaktär som visas upp kommer att användas i seriens kommande säsong. Reaktionerna har dock inte låtit vänta på sig, med anledning av den bild som nu har publicerats, oavsett om det är en ny eller gammal bild.

Så här säger grundaren och admin av Facebookgruppen Fokus Afrofobi, en plattform som specifikt behandlar den rasism som afrosvenskar utsätts för:

”SVT har valt att fortsätta sända den populära humorgruppen Grotesco. I lanseringen på SVT:s hemsida finns en bild som många anser väldigt stötande och kränkande. Det som är uppseendeväckande är att en av deltagarna i gruppen är målad i Blackface; som afrosvensk anser jag det osmakligt att SVT valt att helt oreflekterat kränka en redan eftersatt grupp i samhället. Jag kräver nu ett svar av Mats Grimberg som är projektledare och genreansvarig för humor på SVT nöje, Stockholm. Fokus afrofobi finns på Facebook, Twitter och Instagram”

Så här skriver SVT själva på sin hemsida om kritik som tidigare riktats mot Grotesco:

”Humorgruppen har förutom de två tidigare säsongerna som sändes hösten 2007 och 2010 även stått för pausunderhållningen i Melodifestivalen 2009 och medverkat i Allsång på Skansen 2011. Det senare som bestod av sångnumret Bögarnas fel ledde till en polisanmälan som sedan lades ned. Även numret Tingeling från Melodifestivalen som i en rysk tappning ledde till en kontrovers och protester från den ryska ambassaden.”

Fotnot: Afropé.se har försökt nå ansvariga på SVT under eftermiddagen, utan framgång.

Uppdatering 4/9-2015:

SVTs Mats Grimberg som är genreansvarig Humor/Projektledare på SVT Nöje har nu återkommit med följande svar:

”I samband med publiceringen igår gjordes ett olyckligt bildval. Bilden är hämtad från sketchen Trail som gjordes för åtta år sedan (2007) innan debatten om blackface förts på allvar i Sverige. Det var en filmparodi på ett amerikanskt sydstatsdrama om en svart man som stod oskyldigt åtalad för ett mord han inte begått. Grotesco gör sedan januari 2015 en version av samma sketch i föreställning ”Grotesco på Scala” och har valt att göra om den karaktären till vit. Just av skälet att de inte vill förstärka rasistiska stereotyper. Grotesco är en antirasistisk humorgrupp.

Vi tog bort bilden kort efter publiceringen och beklagar att den överhuvudtaget publicerades.”

HÄR kan du finna mer information om Blackface.
HÄR kan du läsa mer om olika kränkande nidbilder.

Fatou Touray

Rasistiska strukturer försvinner inte med ny rasism

Februari 2013 180
Ur boken: ”Barnens Lexikon”

För en vecka sedan visade SVT en dokumentär från det som kom att kallas ”tårt-gate”, med Makode Lindes tårta formad som en svart kvinnokropp och med ett blackface målat i Makode Lindes ansikte, vars huvud placerats för att gestalta tårtkroppens huvud. Dåvarande kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth skar i tårtans nedre del, vilken var menad att symbolisera den region en vagina skulle ha varit placerad om det varit en riktig kvinnokropp. Tårtan och dess symbolik startade ett ramaskri inte bara i Sverige, utan i hela världen.

I dokumentären får vi dels se konstnären själv, Makode Linde berätta om den händelse som blev världsnyhet, dels intervjuas Nathan Hamelberg och Victoria Kawesa. Tårtan kom till viss del att bli ett startskott för kritik mot hur svarta i Sverige fortfarande kan komma att avbildas på ett rasistiskt, stereotypt sätt med Blackface-tradition och andra stereotypa sätt att avbilda svarta. På ”tårt-gate”, följde också debatten om Stina Wirséns Lilla Hjärtat och senare även debatten om seriealbumen med Tintin på Kulturhusets barnavdelning och nu i dagarna även om Pippi Långstrump.

I dokumentären, liksom på många andra håll när debatten ”den fria konsten” diskuteras, är det viktigt att fundera på om det här ”fria” sker på bekostnad av andra människors frihet? Ska en fri konst, fri för konstnären att få uttrycka sig, ske på bekostnad av att afrosvenskar (i detta fall) ska känna sig otrygga, hetsade mot och diskriminerade? Det är dessa två delar av det hela som måste ställas mot varandra. Idag är det inte tillåtet att uttrycka sig hatiskt mot människor, oavsett om det sker inom konsten eller i andra forum i vårt samhälle, det är därför vi har lagen om ”hets mot folkgrupp”. Problemet med denna lag V/S den fria konsten, är att sätta gränser och veta var gränsen går.

Det jag tycker att man ofta missar i den här debatten är att sätta sig in i andra människors liv och situation. Inte bara för stunden, utan när det gäller afrosvenskar tycker jag det är jätteviktigt att fundera på identitet, historia och den diskriminering som alltid skett och fortfarande sker av vita, mot svarta, världen över, men i synnerhet i ett land där majoriteten är vita. Men kan inte plocka ur det som sker här och nu, från historien. Den diskriminering som sker idag, sker på grund av hur svartas historia sett ut, genom kolonialism och slavtid, det är omöjligt att ignorera.

Vem det handlar om, vem som är utsatt, tycker jag Victoria Kawesa uttrycker tydligt i dokumentären:

”När jag fick veta att även kulturministern var inblandad och hade skurit av tårtan precis vid vaginan så blev jag chockerad av att det här kan pågå och att alla runt omkring skrattade och applåderade detta som var så smärtsamt för oss andra, svarta personer, afrosvenskar i Sverige.”

Delar av Sveriges rasistiska historia plockas också upp i dokumentären och sprider lite ljus över den smärta som än idag skakar om afrosvenskar i dagens samhälle och även många av oss vita svenskar, som är föräldrar till afrosvenska barn. Vi som föräldrar, oavsett om vi är vita eller svarta har som uppgift att ge våra barn en trygghet, stärka dem i deras personlighet och det blir nästan omöjligt i ett samhälle som lyfter fram svarta människor som mindre vetande, ger svarta en historia de inte själva valt, i ett nutida sammanhang.

Dessa Blackface, dessa nidbilder av svarta, bygger på förtryckande och rasism och måste därför motarbetas och inte välkomnas i någon naiv tro att vi ska komma till rätta med rasistiska strukturer genom att återinföra nidbilder som begravts. Rasistiska strukturer kommer inte att försvinna för att vi lyfter in rasistiska nidbilder i vår samtid.

DNs Jonas Thente, (som för övrigt visade redan när debatten om Lilla Hjärtat pågick att han inte någonstans förmådde sätta sig in i vad kritiken handlade om) skrev härom veckan:

”Medan vi på kultursidorna och i seminarierummen diskuterade Tintin, ”Lilla hjärtat” och fördomsfulla godispapper, växte Sverigedemokraterna till 13 procent.”

Det visar att Jonas Thente återigen missar målet totalt i sina försök att raljera över och förminska sina meningsmotståndare! Många av oss som strider mot att dessa nidbilder ska fortsätta spridas i samma takt som brott som hets mot folkgrupp i from av hatiska kommentarer, uttryck, misshandel och andra former av kränkningar, gör det för att vi lever i en vardag där vi lever med att bli utsatta eller att våra familjemedlemmar utsätts regelbundet eller någon gång i bland för dessa brott och kränkningar som påverkar dem och oss under resten av våra liv.

Jag har hört den kommentaren till leda nu. Så fort en debatt blossar upp om rasistiska stereotyper så kommer det någon och menar att ”det är såna här debatter som SD vinner röster på”.

DSC_6337
Afrofobirapporten som presenterades tidigare i år, visar hur illa det är ställt för många afrosvenskar i vårt land.

Det är ingen av oss som strider mot dessa rasistiska nidbilder för att SD ska få fler eller färre röster. Det finns ingen av oss som strider mot dessa rasistiska nidbilder, för att vi tror att det är den enda rasism våra familjemedlemmar utsätts för. Vi strider mot dessa nidbilder, för att vi, tillsammans med våra barn, syskon, föräldrar eller vänner försöker leva drägliga liv, där våra nära och kära ska respekteras för de personer de är. Vi strider mot dessa nidbilder för att vi är förbaskat trötta på att våra barn blir förminskade till Blackfaces, Pickaninnys som representationer av deras kroppar. Vi strider mod dessa nidbilder, samtidigt som vi strider mot att våra anhöriga, våra allra mest älskade ska slippa bli nedslagna, slippa försvara sin hudfärg, sin existens, sitt berättigande att leva i vårt gemensamma land. Det är liksom ingen motpol att strida för mänskliga rättigheter på flera olika fält och flera olika nivåer.

Jag tror de flesta med afrosvenska barn i Sverige idag som debatterar och strider mot Blackfaces och andra rasistiska nidbilder, på samma sätt måste strida mot rasism och afrofobi som drabbar våra barn på deras förskolor, skolor, på bussen och tunnelbanan, på tågen, flygplatserna, på ICA, COOP och Hemköp. Vi strider mot detta i hissen, på lekplatserna, i tvättstugan, på gården, på Försäkringskassan, bion och barnteatern. Kort sagt, vi strider mot rasism för att vi försöker ge våra barn en trygg miljö där de är inkluderade i stället för att bli behandlade som tillfälliga hyresgäster, vars framtid vi inte behöver bry oss så mycket om. Det är en kamp som inte har någon början och inte heller något slut, då den är ständigt pågående.

Vi försöker bygga upp och uppfostra en generation barn som känner att de har samma rätt att ta för sig, samma rätt att gå till biblioteket utan att känna sig kränkta av gamla nidbilder diverse konstnärer känner behov av att få uttrycka. Vi försöker leva ett liv, inte vinna ett SD-krig.

Fatou Touray
Fatou Touray