Etikettarkiv: Boktips

Recension: Ken Rings bok Livet

april 18, 2015 Redaktionen Lämna en kommentar

Ken Ring är en i raden av hiphopartister som kommit ut med en självbiografisk bok: Livet. Boken berättar om Ken Rings sorger, glädje, musiken, familjen och mycket annat, samtidigt blottar sig många känslosamma händelser och det är svårt att inte känna stark empati med artistens liv och bakgrund.

Det har också kommit en del kritik mot att unga personer skriver självbiografier mitt i livet, eller ibland till och med i början av livet. Det har jag inga problem med, jag tycker det kan vara särskilt intressant att läsa självbiografier från de som just står mitt uppe i livet.

Ken Rings bok är både naken och ärlig på många sätt. Han är inte rädd att lufta delar som många hellre skulle ha gömt i någon vrå och hoppats att de skulle falla i glömska. Det finns vissa delar jag är starkt kritisk mot och andra delar jag tycker mycket om. Att Ken svär en hel del i sin bok, kan jag köpa. Det är en del av honom och hans sätt att uttrycka sig. På så sätt blir det mer ”äkta”. Hälften av svordomarna hade dock varit nog… En annan del som är genomgående och störande är den nästan monotona upprepningen av N-ordet. Det kanske inte är skrivet för att provocera, men det blir lätt att dra den slutsatsen då ordet upprepas till förbannelse. Ken Ring berättar varför N-ordet inte stör honom själv eller känns kränkande för honom och den förklaringen köper jag rakt av. Det jag tycker är svårare att förstå är att Ken Ring, i likhet med många andra inte kan visa den hänsyn och respekt det skulle innebära att avstå från detta ord, till förmån för så många afrosvenskar i vårt land som faktiskt tar illa upp och känner sig kränkta av ordet.

Därefter har jag i stort sett bara positiva upplevelser av själva innehållet i boken (även om ovanstående tog bort en del av det positiva). Det jag trodde skulle vara en hyllning till droger och kriminalitet, blir dels en motsatt effekt och dels så är det lätt att förstå beroendeproblematiken runt beroende, social utsatthet och kriminalitet. Beroendet är en ständigt närvarande familjemedlem för Ken Ring. Kanske skulle jag, som flerbarnsmamma ha önskat ett lite tydligare avståndstagande till droger, men det finns ingen försköning för droger eller kriminalitet, utan Ken tycks ha en god insikt över dess förödande konsekvenser.

Den senare delen av boken är en fantastisk hyllning till Ken Rings mammas hemland Kenya. Beskrivningen av kulturkrockar, känslan av att ”hitta hem”, i dubbel bemärkelse, när Ken som vuxen besöker Kenya och bestämmer sig för att bygga hus där, är välgörande. Den berättar om en kärlek till ett land där Ken Ring har rötter ifrån, men dittills haft en rädsla och visst förakt för. Hur de känslorna övergår till känslor av kärlek, respekt och trygghet är en vacker och kärleksfull beskrivning. Där känns det också som det blir en tydlig brytpunkt för Ken Ring, där han väljer på ett mer medvetet sätt att lämna ett destruktivt liv och leverne och byta ut det mot sina rötter, känslan av att höra hemma, känslan av lugn och att det faktiskt finns en plats där han är betydelsefull för annat än unga fans och löpsedlar och svarta tidningsrubriker.

Boken tydliggör att Ken Ring varit en riktig kämpe inom sitt artisteri och att han aldrig backat från att gå sina egna vägar. Han tydliggör också att han fått kämpa för att komma dit han är idag. En av Sveriges allra största hiphopartister.

Boken är spännande, men också mycket känslosam. När han berättar om hur hans liv förändras efter att kusinen förlorar sitt barn, går det inte att hålla ett öga torrt. En djup insikt om privilegier och utveckling blir uppenbar när Ken Ring beskriver flera personliga upplevelser runt detta. Att Ken Ring är en mogen man och pappa är det nog många som ifrågasätter, men när man läser denna bok blir många djupa tankar runt föräldraskap och att vara vuxen tydliga.

En naiv och bortkommen pojke har växt upp till en man som vill axla sin ansvarsfulla föräldraroll och jag tror att han är där. Att Ken Ring har arbetat hårt, fått ta konsekvenserna från dåliga livsval och att han fått kämpa väldigt mycket i motvind är tydligt. Mycket skratt lockas också fram mellan varven. När Ken Ring beskriver hur han satt och ringde upp alla som beställde hans skiva för att sedan personligen skicka ut den, varpå ryktet spreds att Ken Ring själv ringde upp om man beställde hans skiva och beställningarna strömmade in. Ja, då är det svårt att inte skratta högt.

Något som ringer i mina öron genom hela boken är att två svarta män i Sverige, genom sitt kändisskap som hiphop artister nu har fått möjlighet att skriva självbiografier där de berättar om att de växt upp på gatan i Stockholm i modern tid. Att de dessutom gjorde det under en tid när bostadsbristen och arbetslösheten var mycket lägre än den är idag. De jag syftar på är alltså Ken Ring och Ison Glasgow (vars bok ”När jag inte hade nåt”, som vi nyligen recenserade HÄR). Två nu vuxna män som växt upp i en social och ekonomisk misär på gatorna i Stockholm. Hur många fler afrosvenska barn har växt upp och växer idag upp på gatorna i vårt land?

Soundtrack till boken kan du se och höra här:

Den första delen av boken är mycket svagare än den senare, vilket drar ned betyget en del. Boken får tre av fem i betyg av mig, men den är absolut värd att läsa.

Ett signerat exemplar av Ken Rings bok Livet, kan du beställa HÄR! Ken Rings hemsida finner du HÄR!

Nyheter, Recensioner

Boktips: On Beauty

augusti 5, 2014 Redaktionen Lämna en kommentar

Denna ensamma mammas korta men alldeles egna semester skulle bestå av ren njutning. Då jag inte är 100% deltagande i den uppkopplade världen blev jag riktigt irriterad när jag så äntligen satt mig på flygbussen och insåg att jag glömt ta med mig en bok. Ett par dagar senare hälsade jag på hos en väninna och hittade då en kopia av Zadie Smith’s On Beauty (2005) och lånade den.

Boken: On Beauty Foto: Tanya Odenyo, thegambia.nu

On Beaty (Om Skönhet på svenska) utspelar sig mestadels i New England, USA och delvis i London, England. Den handlar om två mångkulturella, brittisk/amerikanska, rivaliserande familjer, the Belseys och the Kippses. Boken berör ämnen som etniska och kulturella skillnader både i USA och Storbritannien, mellan konservativa och liberala värderingar och, såklart, frågan om vad skönhet faktiskt är.

Trots att familjerna Belsey och Kipps är väldigt olika flätas deras liv samman på ett intrikat sätt. Belsey-familjen består av universitetsprofessorn Howard, en vit engelsman, hans afroamerikanska fru Kiki samt deras barn Jerome, Zora och Levi. De bor i den fiktiva lilla universitetsstaden Wellington, utanför Boston. Monty Kipps är en man från Trinidad som bor i England med sin fru Carlene och deras barn, Victoria och Michael. Då familjen Belsey alltid definierat sig som en ateistisk, liberal familj, blir pappa Howard väldigt besviken när hans son, Jerome, som funnit Gud och blivit frälst, åker för att bo och arbeta hos den ultrakonservativa, kristna familjen Kipps över sommaren. Än mer förskräckt blir han när sonen talar om att han ska gifta sig med Victoria Kipps. Hur som helst blir det en kortlivad romans, Jerome återvänder efter sommaren och Belseys tror att ”that’s that”! Nio månader senare dyker hela familjen Kipps upp i Wellington då Monty fått en anställning på samma universitet som Howard. Rivaliteten mellan dem växer när Monty utmanar universitetets liberala förhållande till frågor som ” affirmativa action” och Monty’s akademiska framgångar belyser Howard’s egna tillkortakommanden och sin oförmåga att få sin bok publicerad. Trots spänningarna mellan de två familjerna blir Carlene och Kiki vänner. Belseys har dessutom egna problem att handskas med då Howard’s förhållande med en kollega/familjevän blottläggs.

Tanya läser boken On Beauty. Foto: Tanya, thegambia.nu

Zadie Smith’s föddes i mitten på 1970-talet. Hennes föräldrar kom från Jamaica men Zadie själv är född och uppvuxen i nordvästra London. Hennes debutroman White Teeth kom 2000 och blev en storsäljare. Hon är inte en av mina största favoriter men jag måste medge att Smith har en förmåga att göra sina karaktärer levande, de blir liksom riktiga människor istället för bara karaktärer i en bok. Zadie Smith är både grym, barmhärtig och ödmjuk gentemot sina karaktärer. Samtidigt som hon inte drar sig för att peka på det löjliga i deras liv visar hon medkänsla och har en förlåtande inställning till deras obetydliga ambitioner att leva som de lär. Boken är definitivt läsvärd och roligt skriven då jag skrattade högt vid flera tillfällen!

On Beauty nominerades till 2005 års Bookerpris. Den svenska versionen, Om skönhet, kom ut 2006 med en översättning av Ulf Gyllenhak.

Betyg, 4 av 5:

Nyheter, Recensioner

Bokrecension – En blomma i Afrikas öken

juni 25, 2014 Redaktionen Lämna en kommentar

En blomma i Afrikas öken, skriven av Waris Dirie, är en bok som handlar om Waris uppväxt som nomad i Somalias öken. Det är en gripande historia där man får ta del av Waris familjära förluster ute i öknen, extrem fattigdom, stark kärlek men också den del av Waris uppväxt som präglar hela boken – Att hon utsattes för kvinnlig omskärelse som barn, en ritual som föraktas världen över men som också accepteras av hela kulturer. När Waris pappa vill gifta bort henne till en 60-årig man mot hennes vilja, när Waris är 12 år gammal, tar hon med stort mod beslutet att rymma ifrån sin familj i öknen och söka lyckan på eget håll.

I boken beskriver Waris i detalj hur det gick till när hon som femåring könsstympades och hur det har påverkat hennes liv, trots att hon som vuxen kvinna fick hjälp att genomgå rekonstruktiv intimkirurgi i ett försök att reparera skadorna i hennes underliv. Hon låter oss följa med på hennes resa från Somalia till London där vi får veta hur hon gick från att vara hembiträde hos släktingar till att bli supermodell och arbeta världen över med flera av världens kändaste modeller, fotografer och designers. Vi får följa med med henne på fotograferingar, på hennes kamp till att bli brittisk medborgare, när hon blir förälskad och med barn och när hon till sist väljer att arbeta med organisationer som jobbar för att upplysa kring problematiken med kvinnlig omskärelse, samt hjälpa kvinnor som är utsatta. Till följd av att Waris Dirie delar med sig av sin story till omvärlden blir hon också kontaktad av Förenta Nationerna där hon senare får titeln som ”Special ambassadeur for the Elimination of Female Genital Mutilation”.

Boken i sig är väldigt, väldigt lättläst och jag skulle inte kunna kalla den välskriven. Men den berör ett sådan fruktansvärt viktigt ämne att man fastnar för boken, man berörs av Waris styrka och mod, och man blir intresserad av att lära sig mer om den här fruktansvärda seden som drabbar miljontals flickor och kvinnor världen över varje år. Waris Dirie erkänner att hon känner sig ofullständig och handikappad till följd av det som hon har varit med om, men hon har låtit hennes historia inspirera och hjälpa kvinnor världen över och omvända sitt lidande till något positivt. Den här boken är nyttig att läsa och få kännedom om, och jag rekommenderar den till alla!

Boken får fem i betyg av fem möjliga:

Fotnot: Boken finns just nu att köpa på pocket till ett fördelaktigt pris HÄR! Boken har även filmatiserats. Nedan kan du se en trailer från den:

Nyheter, Recensioner, Samhälle

Tanyas boktips: Vem hör mina tårar

april 24, 2014 Redaktionen Lämna en kommentar

Boken ”Do They Hear You When You Cry”? av Fauziya Kassindja (1998) handlar om hennes liv och flykten från Togo där hon riskerade att utsättas för omskärelse. Det är kanske inte den litterärt bästa bok jag läst men hennes livshistoria etsade sig fast i hjärnan då den är så hemsk och så stark på samma gång. Och så viktig att dela.

Som barn var Fauziya en av de få flickor som tilläts gå i skola i den by i Togo där hon växte upp på 1980-talet. Tack vare faderns status samt hans förmåga och vilja att bekosta sig skola även för sina döttrar, levde Fauziya ett bekvämt liv med sina föräldrar, två bröder och fyra äldre systrar. Ett, enligt Togos mått, överklassliv. Sedan dör hennes far.

Enligt traditionen blev allt det som Fauziyas far ägde, inklusive fru och barn, hans närmaste manliga släktings egendom. I detta fall var det en farbror som höll mycket hårt på gamla traditioner och inte var särskilt positiv till det moderna, som han ofta ansåg vara västerländskt och därmed negativt. Farbrorn tycker inte om sin avlidne brors fru så henne skickar han iväg till Nigeria (hon kom ursprungligen från Benin). Han avbryter Fauzias skolgång och efter ett tag bestämmer han sig för att gifta bort henne. Som 17-åring ska hon så bli fjärde fru till en man i 45-års åldern, en man som dessutom krävde att hon genomgår kakia, omskärelse.

Fauziya lyckas, med systrarnas hjälp och mammans ekonomiska stöd, fly från sin by och sitt hemland. En flykt som via Tyskland slutligen, i december 1994, landar i USA. Med ett falskt pass och en god väns försäkran om att migrationsverket i USA kommer att visa sympati är Fuaziya hoppfull inför sin framtid. När hon kommer fram berättar hon dock (av olika anledningar) inte om hotet att utsättas för omskärelse. Hon behandlas inte av myndigheter som ett ensamkommande flyktingbarn (som man kan tänkas visa extra hänsyn och mänsklighet gentemot) utan istället kläs hon av naken, kedjas och fängslas. Hon får förklarat för sig att hon har två val: antingen att skickas tillbaka till Togo eller att sitta i fängelse tills hennes fall kan tas upp i rätten, om ca fyra dagar. Hon bestämmer sig för att stanna och hoppas på uppehållstillstånd. Det dröjer åtta månader innan hennes fall tas upp för första gången. Sammanlagt spenderade Fuziya 18 månader i ett ”maximum security”-fängelse med våldsamma förbrytare. Hon utsätts för diverse kränkningar och placering i isoleringscell. Vid två tillfällen bryter hon ihop och ber om att bli hemskickad men det är ingen som lyssnar på henne.

En juridikstudent, Layli Bashir, engagerar sig i Fauziyas fall och lyckas efter mycket hårt arbete skapa uppmärksamhet kring hennes fall samt en förstasidas artikel i New York Times. Fauziya Kassindja blir till slut den första kvinnan som får politisk asyl i USA med hänvisning till risken för att bli utsatt för omskärelse. Hennes fall gav nya riktlinjer för hur man resonerar flyktingar som åberopar könsbaserad förföljelse som skäl för flyktingstatus.

Boken är en ögonöppnare för många som läser den, dels för den specifika situation som kvinnor som utsätts för eller riskerar att utsättas för omskärelse befinner sig i och det tabu som finns kring att tala om omskärelse (och andra sexuella övergrepp). Boken ger även en sorglig inblick i det opersonliga och ofta omänskliga sätt många flyktingar behandlas på när de kommer till USA för att söka asyl. Personligen tänkte jag självklart mycket på hur Sverige och resten av Europa behandlar flyktingar men ännu mer på hur man beklagar sig över ”flyktingströmmarna”. Den fick mig även att tänka mycket på livet i fängelse. Det är lätt att sympatisera med någon som ”oskyldigt” hamnar i fängelse men den ger en även en tankeställare kring hur rehabilitering av kriminella kvinnor går till. En mycket läsvärd bok helt enkelt!

Boken får en fyra i betyg, av fem möjliga: