Etikettarkiv: Debatt

Debattsvar: Malmö Stad svarar på kritiken angående minskat stöd i kampen mot afrofobi

Malmö Stad svarar via Nils Karlsson och Mediha Ahmadi på den kritik som framförts i debattartikeln Malmö Stads svek mot afrosvenskar som publicerades den 23 maj.

Malmö stad tar ett krafttag i arbetet mot rasism och diskriminering.

Nils Karlsson. Foto: ?
Nils Karlsson (MP), kommunalråd Malmö Stad. Foto: Frida Roijer.

Vi miljöpartister och socialdemokrater i beredningen för demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter förstår besvikelsen inom arbetsgruppen som arbetat med att ta fram förslag för att motverka afrofobi i Malmö. Även om vi väljer att gå vidare med större delen av de förslag som lämnades så kan vi inte, just nu, gå vidare med alla.

Vi vill börja med att ta avstånd från påståendet att Socialdemokraterna och Miljöpartiet, med stöd av Sverigedemokraterna, skulle ha fattat beslut om att avveckla arbetet med afrofobi i Malmö. Tvärtom förstärker vi nu det antirastiska och antidiskriminerande arbetet ytterligare, och det utan Sverigedemokraterna.

Malmö är en stad i framkant vad gäller arbetet mot rasism och tänker fortsätta att vara det. Med beslutet i beredningen för demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter ser vi till att stärka det arbetet och ta ett nytt, samlat grepp för att skapa en jämlik stad. Även här vill vi ligga i framkant och har som ambition att bli en pilotkommun för jämlikhetsdata, genom ett samarbete med Diskrimineringsombudsmannen.

Jämlikhetsdata ger oss möjlighet att få en statistisk överblick över den diskriminering som finns i Malmö. Statistiken är inte bara könsuppdelad utan synliggör samtliga diskrimineringsgrunder. Detta ger oss bättre förutsättningar att sätta in insatser där de behövs som mest.

Mediha Ahmadi. Foto:?
Mediha Ahmadi (S), gruppledare Malmö Stad. Foto: Malmö Stad, Tomaz Lundstedt.

Det råder ingen som helst tvekan att afrofobi är ett samhällsproblem och att den afrosvenska gruppen är en av de mest utsatta för diskriminering, rasism och hatbrott. Det arbete som har påbörjats för att motverka afrofobi är inte på något sätt ogjort eller till ända. Tvärtom är det en värdefull och viktig del i det nya arbetet för att motverka rasism och diskriminering. Man kan se det som startskottet på ett bredare och mer omfattande antirasistiskt arbete än tidigare. Vårt främsta fokus kommer att även framöver att vara afrofobi, men vi vill också inkludera andra former av rasism. För att ge ett exempel innebär beredningens beslut att man inte bara har ett ansvar att ta fram pedagogiskt material för att motverka afrofobi utan också för att motverka till exempel islamofobi och antisemitism. Beslutet utesluter inte riktade insatser mot afrofobi – behovet av sådana beläggs synnerligen väl i de rapporter som lagts fram för oss.

Vi säger nej till ett afrosvenskt kunskapscenter, men går vidare med de flesta av de övriga förslagen. Det finns inget utrymme för en investering i ett kunskapscenter i de medel som Malmö har att arbeta med för antidiskriminering just nu. Vi kommer även i fortsättningen att låta dem som berörs av politiska beslut vara delaktiga i så stor del som möjligt av den politiska processen. Men det är viktigt att vara tydlig med vad vi förväntar oss av varandra så att ingen känner sig lurad av de beslut som faktiskt fattas.

Vi kan inte nog understryka att all form av rasism och diskriminering är oacceptabelt och Malmö stad ska fortsätta att arbeta för allas lika rättigheter och för jämlikhet. Med beslutet från beredningen för demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter tas ett nytt krafttag i arbetet mot rasism och diskriminering.

 

Nils Karlsson (MP), kommunalråd med ansvar för demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter.

Mediha Ahmadi (S), gruppledare i beredningen för demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter.

Malmö Stads svek mot afrosvenskar

Malmö Stad har länge ansetts ligga i framkant med sitt arbete mot afrofobi. Nu gör Socialdemokraterna och Miljöpartiet en helomvändning och tillsammans med Sverigedemokraterna röstar de emot fortsatt riktat arbete mot afrofobi i Malmö, trots alarmerande rapporter om afrofobi. Fortsätt läsa Malmö Stads svek mot afrosvenskar

En fördummad debatt om sexuella övergrepp

Ingen har undgått debatten om de sexuella övergreppen. De flesta som skriver, såväl journalister, bloggare, krönikörer som facebookanvändare, hittar stöd för just sina favoritteser i det som hänt. Allra argast, eller ska vi säga nöjdast, är förstås Sveriges nationalister. Äntligen har de fått stöd för sin viktigaste åsikt av dem alla: ”Invandrare är farliga. Invandrare kan inte leva i Sverige, eftersom de är i grunden väsensskilda från oss etniska svenskar. Invandrare begår sexbrott mest hela tiden, för de hatar svenska kvinnor.” 

Och tongångarna i allmänhet har verkligen ändrats senaste veckan. Det har blivit en sorts oemotsägbar sanning att män från Mellanöstern, och då främst muslimer, överlag anser sig ha rätt att kränka kvinnor sexuellt. Det är ”en del av deras kultur”, framförs det, och den som säger emot ”blundar för sanningen”. Flera av mina nationalistiska följare på Facebook har triumferande framfört att jag som förespråkar en generös asylpolitik tycker det är bra med våldtäkt, eller att jag åtminstone är ansvarig – inte bara för det som hänt i Sverige, utan även i Köln. Jo. Det låter bisarrt, men det är inte de främsta tänkarna det handlar om. Men de är dessvärre representativa för den nya, självbelåtna på gränsen till euforiska stämning som nu råder bland dem som ”länge varnat för invandringens konsekvenser” – det vill säga Avpixlat, Fria Tider och SD med flera.

Foto: Afropé
Foto: Afropé

Jag är född i Karlstad på 60-talet, och förutom vissa enstaka finnar och jugoslaver fanns knappt några invandrare när jag var i tonåren – och jag och många med mig blir helt förundrade över hur det i vissa diskussioner framstår som om sexuella ofredanden av typen tafsande och blottande skulle vara ett helt nytt fenomen, som svenska, fulla killar inte ägnar sig åt. Som om det gick att gå på disco utan att riskera bröst- och rumpnyp. Som om inte killarna på torget, på konserter, på festivaler betedde sig precis så på den tiden som beskrivs idag, möjligen med undantag av det där med omringandet av offren. Som om inte våldtäkter förekom. Sexuella övergrepp förekom hela tiden, kan jag och fler med mig berätta. Och ingen jag känner polisanmälde någonsin. Vi är många som påpekar detta i nätdiskussioner. Svaret blir alltid att ”det går inte att jämföra”. Varför gör det inte det? Är det inte precis samma sak? Killar och män sextrakasserar inte normalt för att de hatar kvinnor. De gör det för att de vill, eller för att kompisarna gör det, och för att de inte respekterar kvinnor tillräckligt för att låta bli.

Det framförs på många ställen att Islam ”tillåter våldtäkt”. Men en troende muslim dricker inte alkohol. En troende muslim får, som Jaafar Al-Jabiri påpekar, inte ens vidröra en kvinna utanför familjen. Våldtäkt leder i många muslimska länder till avsevärt strängare straff än i Väst. Så nej. Islam tillåter inte våldtäkt.

Betyder det att det inte skulle vara sant att åtskilliga av de skyldiga i Stockholm, Köln och Kalmar hade sitt ursprung i Nordafrika och Mellanöstern? Inte alls Det stämmer säkert, även om det inte är hela sanningen. Det finns en kärna i det som framförs som är viktig att ta med sig. Vi har sexualundervisning på mellan- och högstadiet. Den som kommer till Sverige i 16-19-årsåldern missar denna, och det måste förstås lärare och personal på boenden ta ansvar för att bättra. De som begår brott ska förstås lagföras. Det finns också platser och kulturer i världen där kvinnor förtrycks och där sexuella övergrepp tolereras, och en del av dem som kommer hit har med sig den synen. Hur många de är vet vi inte. Men hade de varit i någon sorts majoritet bland ensamkommande hade vi sett en helt annan magnitud av problem. Det rör sig rimligtvis om en mycket liten del. Här behövs förmodligen en utredning göras, så relevanta fakta kommer fram.

Och det finns flera delar i den övriga rapporteringen som skaver. Oisín Cantwell drar fram flera exempel på ett överhettat debattklimat, där det som förut möjligen tystats ner nu istället överdrivs åt andra hållet.

Jag anser att vi istället för att överdriva synen på ”kulturer” bör diskutera ”subkulturer”. Jag menar att det spelar mindre roll varifrån människor kommer och vilken kultur de tidigare levat i, och större roll vilka sammanhang de lever i idag. Människor är flockdjur, liksom hundar och hästar, och särskilt i tonåren identifierar vi oss betydligt mer med den grupp vi känner att vi tillhör än det samhälle vi lever i. I en subkultur kan sexuella övergrepp och andra brott, som personerna var för sig annars inte skulle vara kapabla till, plötsligt bli acceptabla.

Fru Justitia. Foto: Fatou Touray, Afropé
Fru Justitia. Foto: Fatou Touray, Afropé

Vi minns filmen Jägarna, vi minns Ondskan. Vi minns mobbarna när vi själva gick i skolan. Och det är inte svårt att tänka sig att grupper av ensamkommande, eller grupper av gatubarn, som levat utan vuxenstöd under lång tid, på samma sätt skapat subkulturer med egna regler.

Det måste hanteras, både preventivt och reaktivt.

Men vi måste också sluta skuldbelägga samtliga ensamkommande, och vi får absolut inte låtsas att sexuella övergrepp är ett renodlat ”invandrarproblem”.

Slutligen måste vi sansa oss lite, och se helheten. Sexuella övergrepp är ett komplext problem, som existerat överallt i alla tider. Det är bra att det nu diskuteras. Men det är större än den ganska fördummade och populistiska debatt som nu förs, och vi kvinnor tjänar inte på att diskussionen reduceras till Avpixlatnivå.

Helena Trotzenfeldt
Helena Trotzenfeldt

Afropés adventskalender – Lucka nummer 21

Idag är det den 21 december och Afropé öppnar sin tjugoförsta lucka i lucköppningen!

lucka 21Under det år som har gått så har det varit mycket diskussioner om färgen ”hudfärgat” här i Sverige. Självklart är vi många som har en beige ton i hudfärgen, men antalet afrosvenskar i Sverige med mörkare hudtoner är otroligt många och att benämna färgen ”beige” som ”hudfärgat” är självklart exkluderande för enormt många människor.

I debatterna som passerat har många med den ljusa hudtonen menat att debatten är att göra en höna av en fjäder och att det skulle vara oviktigt. Det är dock oviktigt för de som inte själva eller närstående drabbas av exkluderingen. Det är inte lika oviktigt för alla som kan se att det är en del av många exkluderingar av personer med mörkare hudfärg.

Jag kan tycka att vi är väldigt långsamma i Sverige med att inkludera alla och i synnerhet afrosvenskar. Därför vill jag lyfta upp och hylla det som borde vara självklart, men inte är det. Jag vill lyfta upp och hylla det positiva som kommit ut av debatterna.

För precis ett år sedan, det vill säga strax innan debatten tog fart på allvar, skrev vår skribent Mam-Yandeh en artikel där hon även intervjuade grundaren och ägaren av märket Nubian Skin, Ade Hassan. Hennes artikel med intervju kan du finna HÄR!

Vår andra chefredaktör, Kiqi (jo, vi är två) röt till ordentligt i debatten och försökte med en blandning av tålamod och frustration förklara var ”hudfärgat” innebär för den som har mörkare hudton och ifrågasatte hur det kan vara så svårt att förstå vad vithetsnormer handlar om? Du kan läsa hennes mycket väl lästa och väl delade artikel här: Förstår ni inte att plåsterfrågan är en del i ett mycket större problem?

Kiqi skrev också en artikel där hon tipsar om var du som har mörkare hud kan köpa strumpbyxor i din hudton. Den kan du läsa HÄR!

Vår skribent Veronica berättade om hur mycket det betyder för henne att afrosvenskar lyfts fram, eller rättare sagt tar sig plats i samhället, för henne och där kan vi även få en liten titt på hur hudfärgade plåster för mörkare hy tog sig in på den svenska marknaden. Afrosvenskar tar plats och jag känner mig otroligt tacksam!

Jämlikhet är inte bara ett ord. Jämlikhet handlar om att alla människor bereds plats i vårt samhälle och inte bara majoriteten. Det kan inte ske på bara vissa plan, utan vi måste arbeta gemensamt för att alla våra medmänniskor ska känna sig inkluderade och vara en del av vårt samhälle, även när det krävs lite mer av oss. Vi människor är inte varsin ensamliggande ö som flyter omkring i vattnet. Vi kommer inte framåt utan att vi lyfter upp varandra när det behövs. Vi har en lång väg att gå, men det går framåt, tack och lov. Jag hoppas det kommande året öppnar fler vägar för fler människor och att du och jag är beredda att uppoffra något vi tagit som självklart för att ge andra plats. Inkludering låter vackert, men det kostar att komma dit och det är på tiden att majoritetssamhället uppoffrar sina privilegier för att låta de som inte har samma privilegier ska kunna ta plats. Det borde vara lika självklart som att vi reser oss upp på bussen för att lämna plats för äldre, funktionsnedsatta eller gravida.

 

Lucköppningen kommer att fortsätta och vi räknar ned till julen tillsammans.

Fatou Touray

Bland n-ordet-bollar och andra finska pinnar

Debatten om n-ordets vara eller icke vara har stötts och blötts till leda, ändå dyker debatten upp igen och igen. Den här krönikan är ett omskrivet blogginlägg från 2011 som är tänkt att sammanfatta hela debatten ur min synvinkel, som mamma till fyra afrosvenska barn och som konstant kommit i konflikt genom åren om just n-ordet. Förhoppningsvis går det att hitta ett och annat argument för den som behöver det i debatter de hamnar i också.

Chokladbollar Foto: Fatou Touray, Afropé
Chokladboll Foto: Fatou Touray, Afropé

Inte för att jag tycker att ordet ska förbjudas, det tycker jag verkligen inte. Jag anser för övrigt inte att det finns något ord som borde förbjudas. Däremot tycker jag att alla vuxna människor bör kunna ta ansvar för de ord de använder och hur de påverkar andra, även om de själva inte är drabbade.

Jag har också full förståelse för att ”Agda 95 år, som aldrig kommit i kontakt med en svart människa, annat än på håll eller i TV och som lärde sig i småskolan att en svart människa är en n-ordet, säger n-ordet-bollar”. Samtidigt börjar jag fundera på om det finns så många kvar i vårt avlånga land, oavsett ålder, som inte kunnat läsa sig till att många känner sig kränkta av n-ordet och jag anser att det borde vara ett skäl nog att sluta använda det. Även om man lärde sig i småskolan att det ”hette” n-ordet.

Det som (faktiskt) upprör mig, är att när människor förstår att n-ordet av många afrosvenskar och oss som faktiskt lever med afrosvenskar, upplever ordet som stötande, kränkande eller bara rent oförskämt. Om man förstår det och ÄNDÅ ”hävdar sin rätt” att få använda n-ordet, då tycker jag att man är synnerligen ignorant. Jag ska i denna krönika försöka klargöra vart jag anser ”skadan” i att använda n-ordet ligger på ett personligt plan och inte bara ett historiskt, även om jag anser att den delen kanske är den allra viktigaste.

Om du läser hela denna krönika och ÄNDÅ inte vill förstå vad jag försöker förklara så att varje person, oavsett bakgrund, kan förstå varför ordet är så laddat och faktiskt inte bara sårar människor, utan också är direkt skadligt i vårt samhälle, då kan jag bara beklaga din ignorans, men egentligen är den inte till största del en förlust för de afrosvenskar du möter, utan i första hand är det en förlust för dig själv och en förlust i ett mycket större perspektiv än vad du antagligen någonsin kommer att inse.

Det jag först väljer att bemöta som kommer upp i varje diskussion i denna fråga är först och främst dessa återkommande argument:

  1. Någon hävdar alltid att man känner en svart person som tycker det är helt okej att säga n-ordet och n-ordet-bollar.
  2. Någon anser att man inte kan ta illa upp över n-ordet-boll, då det ju hetat så i ”urminnes tider” och det till och med stod i våra kokböcker och skolböcker förr.
  3. Någon anser alltid att man måste få säga n-ordet-bollar om man får säga finska pinnar och vitlök (och en rad andra liknande exempel)
  4. Det är bara vita som blir upprörda, svarta tycker det är helt okej att säga n-ordet-bollar/n-ordet.
  5. Att n-ordet inte kommer från ordet n*gger, utan från spanskan, där det betyder ”svart”, vilket alltså inte är ett negativt laddat ord.
  6. Man menar inte n-ordet som något nedsättande utan man använder ordet på ett ”positivt / neutralt sätt”.

Det vi först och främst ska ha klart för oss innan en diskussion ens kan ta vid, är att man förr ansåg att världen var uppdelad i raser. Vi benämnde oss själva och varandra som n-ordet, arier etc. Det var viktigt på den tiden att rasbenämna människor. Idag tror jag att i alla fall de flesta av oss människor i världen är eniga om att vi inte ska eller kan delas in i några raser. Rasbegreppet togs bort från svensk lagstiftning 2014. En ny debatt har dock dykt upp på senare tid om att vi bör kunna använda rasbenämningar, inte som genetisk grund, utan som ett instrument för att mäta och belysa strukturell diskriminering i samhället, baserat på hudfärg, som en social konstruktion.

”– Rasbegreppet är ett begrepp som vi inom Afrosvenskarna har lyft upp i många år, eftersom vi tycker att det är ett väldigt viktigt begrepp. Framför allt är det ett viktigt instrument för att belysa den strukturella diskriminering som finns i samhället. Och som drabbar en betydande del av samhällets medborgare, enbart på grund av deras hudfärg, menade Zakaria Zouhir, ordförande i Riksförbundet Afrosvenskarna i en intervju med SVT.”

Däremot så är det ibland nödvändigt att beskriva varandra med hudfärger, för att underlätta för oss själva och varandra att beskriva någons utseende. Eftersom alla kan benämnas med ”färg” såsom ljusbrun/svart/vit/mörkbrun/rödlätt etc. så kan man ju knappast påstå att det är rasistiskt att färgbenämna någon i sig, även om man i USA till exempel varken kallar folk vita eller svarta. Men här i Sverige är det fortfarande ”acceptabelt” bland människor, oavsett ursprung. Jag utgår (om inget annat anges) från Sverige när jag skriver detta.

Jag ska börja med att bemöta de punkter som är ständigt återkommande i denna debatt, nämligen de punkter jag numrerat ovan i detta inlägg:

  1. Påstående: Någon hävdar alltid att man känner en svart person som tycker det är helt okej att använda n-ordet och n-ordet-bollar. Svar: Det är klart att man kan känna svarta personer som inte tar illa vid sig av att bli kallad n-ordet eller som tycker det är okej att säga n-ordet-boll. Det handlar ju trots allt om tusentals människor (i Sverige) och det är klart att folk har olika åsikter, även om man råkar ha samma hudfärg. Sedan får vi inte glömma att det finns en MASSA svarta människor i Sverige som har haft denna ”n-ordetbolls-diskussion” till leda på sina arbetsplatser, på sina skolor, på sitt dagis, bland sina grannar, bland sina bekanta och helt enkelt inte ORKAR ta den en gång till. Jag kan lätt räkna upp flera afrikaner och afrosvenskar i min egen bekantskapskrets som avskyr ALLA ord som innefattar n-ordet, men som inte längre orkar ta diskussionen, utan ler och skrattar och säger när någon ska förklara att hen inte alls är rasist och yada, yada, yada… (Jag undrar, om man själv tycker det är så okej att säga n-ordet-boll, varför måste man då ursäkta eller förklara varför man använder ordet?) Jag har själv en vän från Gambia som i slutet av 80-talet drev ett konditori med sin fru i en mindre stad. När folk skulle köpa en chokladboll så stod de och stammade fram vad de skulle ha. Min vän sa då alltid ”Är det en n-ordet-boll du vill ha?” Vilket naturligtvis ledde till spridda skratt och till en lättad stämning på konditoriet. Kanske trodde en och annan kund att här var ”en n-ordet som förstod vikten av att få säga n-ordetboll”. Så var det INTE. Den här killen avskydde ordet, han tyckte att de som gjorde så var hycklare, eftersom han visste att de skulle ha sagt n-ordetboll om inte han stått i kassan. Men de kunde ändå inte stå för att de använde det ordet framför honom. Jag tyckte i och för sig att han var en hycklare också som lät ordet n-ordetboll få passera för att han var en affärsman och ingen politiker, även om jag har full förståelse för att han inte orkade ta diskussionen femtielva gånger om dagen. Att det finns svarta som skrattar med åt det fåniga i att inte använda ordet n-ordetboll, är alltså ingen garanti för att man verkligen tycker det är okej. Hur ofta har du själv inte skrattat med när en kollega hånat eller förlöjligat något som egentligen går stick i stäv med din egen åsikt, av olika skäl? När någon säger att det bara är vita, inte svarta som tar illa upp av ordet, brukar jag tänka att den här personen troligen inte har så många nära, svarta vänner i sin bekantskapskrets eller familj.
  2. Påstående: Någon anser att man inte kan ta illa upp över n-ordetboll, då det ju hetat så i ”urminnes tider” och det till och med stod i våra kokböcker och skolböcker förr. Svar: Det är sant att det stod n-ordet och n-ordetboll i gamla tiders kokböcker och skolböcker, men det är mycket som förändrats i världen med åren, tack och lov, så jag tycker det är ett synnerligen dåligt argument. Det finns dessutom en massa ords betydelser som har ändrats med åren. Bland annat säger vi inte heller längre hottentott, som är ett folkslag, men som i Sverige under många år också användes som en annan rasbenämning för ”n-ordet”. Det har hänt lite annat i vår övriga utveckling också, både före och efter det stod ”n-ordet” i våra skolböcker. Kvinnor har fått rösträtt, det är ett brott att våldta sin hustru, det är ett brott att slå sina barn. Jag menar att om det är ett skäl till att säga n-ordetbollar, så borde man kunna anföra samma skäl för att gå tillbaka i utvecklingen när det gäller andra saker. Som att ta bort rösträtten för kvinnor.
  3. Påstående: Någon anser alltid att man måste få säga n-ordetbollar om man får säga finska pinnar och vitlök (och en rad andra exempel) Svar: Finska pinnar, eller vitlök, kan ALDRIG NÅGONSIN jämföras med n-ordetbollar, eftersom så vitt jag vet, har aldrig finländare blivit förtryckta av resten av världen i århundraden. De har inte förslavats, diskriminerats på grund av sin hudfärg på en generell basis. N-ordet är som sagt var en RASbenämning. Det är inte finsk, det är en nationalitet. Det är inte ett uttryck som ”förtryckare” skapat åt människor från Finland. Samma med vitlök. Vitlök kan aldrig bli negativt för att vara vit är inte en förtryckt folkgrupp i sig. Förtryck mot svarta handlar inte bara om slavtiden för hundratals år sedan, förtryck mot svarta och i synnerhet afrikaner är något än idag pågående. Jag kan rabbla otaliga exempel, men denna krönika verkar bli lång nog ändå, så jag ska försöka nöja mig med att nämna ett par exempel från vår nutid. Apartheid pågick i Sydafrika en bit in på 90-talet. Inför allas våra ögon. Alla som läser denna krönika, var förmodligen födda då och visste troligen om vad som pågick. Folkmorden i Rwanda som var väl assisterat av europeiska länder. Rasism och förtryck mot afrikaner och andra svarta pågår än idag runt om i världen och påverkar svarta människors vardag. DÄRFÖR är det i mina ögon omöjligt att jämföra finska pinnar eller vitlök med n-ordetbollar.
  4. Påstående: Det är bara vita som blir upprörda, svarta tycker det är helt okej att säga n-ordetbollar/n-ordet. Svar: Det är fullständigt struntprat!! Det är få svarta idag som uttryckligen anser att n-ordet känns neutralt eller till och med okej. För flera av mina familjemedlemmar och många andra svarta med dem kommer troligen aldrig n-ordet att kännas ”rumsrent”. Man kan inte bli kallad n-ordet som ett skällsord 100 gånger och så säger någon ”n-ordetboll” på ett ”positivt sätt” två gånger och man kan förvänta sig att ordet ska kännas positivt för personen i fråga. Bland mina barns flertal afrosvenska släktingar som är boende i Sverige, tror jag inte ens att jag får ihop en handfull som tycker att n-ordet är neutralt och inte sårar eller irriterar dem. Då spelar det ingen roll vilket ord som sätts framför eller efter n-ordet. Det spelar ingen roll att det handlar om ”n-ordethora”, ”jävla n-ordet”, ”n-ordetbollar”, ”n-ordetkyssar”, ”n-ordetjävel”, för det är själva n-ordet det handlar om, det är det som är problemet, inte vad som kommer före eller efter! Bland mina egna vänner, de som är vita svenskar och lever med afrikaner, de som själva är mixade och de som själva är afrosvenskar, med två afrikanska föräldrar, tror jag knappt det är någon som tycker det är okej att säga n-ordet eller n-ordetboll idag, även om det endast är ett fåtal av dem som skulle starta en diskussion i frågan om det inte är med en väldigt närstående person. I dagens mediesverige tror jag inte du behöver googla mycket för att hitta många svarta i Sverige som skrivit om hur nedvärderande n-ordet är och varför de gång på gång ber om att inte bli kallade för n-ordet. I något sammanhang.
  5. Påstående: Att n-ordet inte kommer från ordet n*gger, utan från spanskans /portugisiskans negro, där det betyder ”svart”, vilket i sig inte är ett negativt ord. Svar: Det är sant att jag också är informerad om att det svenska n-ordet ursprungligen kommer från portugisiskans och spanskans negro, som alltså betyder svart. Men i Sverige betyder inte n-ordet svart, det är fortfarande en rasbenämning. Jag, som vit, har ALDRIG NÅGONSIN blivit omtalad som ”arier” eller på annat sätt blivit rasbenämnd, medan jag inte kan räkna på mina båda händers fingrar hur många gånger mina barn blivit omnämnda med n-ordet och ändå kommer inte mina fingrar på långa vägar att räcka till. Ändå är inte ”arier” i närheten så laddat som n-ordet av samma skäl som jag angett ovan när det gäller jämförelsen av ”n-ordetbollar” och finska pinnar. Jag tycker det är ganska oväsentligt vart n-ordet härstammar (förresten så härstammar ordet ”n*gger” från ”niger” som på Latin betyder Svart, men ändå blev ordet under slavtiden ett ord som i stort sett ingen i världen idag tar i sin mun på ett ”neutralt sätt”) utan det viktiga är hur de som drabbas av ordet uppfattar det och även om det finns folk som inte tar illa vid sig av att höra n-ordet, så undrar jag VARFÖR man ändå hävdar sin ”rätt” att få säga ordet bara för att man själv inte associerar det till något negativt, när man vet att det finns massor av folk som faktiskt tar illa vid sig och dessutom tvivlar jag på att de flesta inte associerar det till något negativt, egentligen, eftersom man ofta måste komma med en lång harang av ursäkter efter man sagt ordet, en harang om förklaringar att man inte alls är rasist, vilket jag inte heller tror att alla som använder n-ordet är, men jag menar ändå att ordet har en djupare grund och har en allvarligare konsekvens än de flesta inser när de ”bara” vill kalla ett bakverk för dess ”ursprungliga” namn!
  6. Det handlar inte om vad du som använder ordet tycker eller hur du upplever att ordet ska uppfattas. Det handlar om de som är berörda av ordet, hur de de flesta som blir benämnda med n-ordet uppfattar det. Inte vad du egentligen menar.

 

Chokladbollar Foto: Fatou Touray, Afropé
Chokladbollar Foto: Fatou Touray, Afropé

N-ordet har en sådan negativ klang idag att det är skit samma vad ordet betydde från början. Ordet ”bonnläppar” BEHÖVER heller inte vara negativt, men eftersom det finns jordbrukare som skulle ta illa vid sig av ordet, så finns det ju ingen anledning att kalla dem för det.

När det gäller n-ordet, så är det inte så att det är en liten klick ”extrema svarta” som tar illa vid sig, utan en massa människor, faktiskt både vita och svarta, som tycker att det låter väldigt nedvärderande. Jag tycker att det är så himla enkelt. När en svart ska beskriva en vit så säger de ”vita”, de säger inte ”arier” eller ger oss andra så kallade ”rasbenämningar” som kan uppfattas som negativt, varför ska det vara så förbaskat svårt för oss att göra detsamma? Det finns många exempel på andra ord som har använts genom åren, som har ändrat innebörd. Det var kanske inte menat negativt från början, men eftersom ordens betydelser och innebörd ändras med tiden, så måste vi kunna börja och sluta använda ett visst språkbruk allt eftersom vårt språk utvecklas. Ibland är det inte själva ordets betydelse, utan hur ordet faktiskt uppfattas som är huvudsaken. Det spelar egentligen ingen som helst roll om DU inte tycker att n-ordet är rasistiskt, det handlar om att svarta nu i årtionden bett om att slippa bli kallad för n-ordet.

Jag är i stort sett uppvuxen med afrikaner. Jag fick också barn tidigt med en afrikansk man. N-ordet är ett skällsord som tyvärr fått tillhöra vår vardag under i stort sett hela mitt liv. Jag kan inte komma på vart i vårt samhälle vi har befunnit oss där vi blivit skonade från n-ordet. Det fanns en tid när vi själva försökte ”vända” n-ordet till något positivt, precis som många svarta i USA försökt sig på med ”n*gga”. Vi skämtade om n-ordet hit och n-ordet dit. Det funkade inte. Det hade skapat för djupa sår inom oss alla i familjen under allt för många år. Varje gång ordet nämndes, knöt det sig i magen.

Det började med min äldsta dotter, redan på dagis, faktiskt. Hon hade nyss börjat där och var tre år gammal. Jag kan inte riktigt beskriva den känslan när hon började bråka med sin farbror och kallade honom ”jävla n-ordet”. Jag blev förstås upprörd, men farmor som också hörde orden, är smartare än så, så hon tog min dotter åt sidan och frågade henne vart hon hört ordet och vad det betydde. Hon sa att det betyder att man är dum och ful och att några barn brukade säga på dagis att hon var en jävla n-ordet…

När dotter nummer två, var två-tre år, så var vi i Stockholm på Centralen. Jag var själv med alla mina tre flickor och vi skulle gå till pendeltåget. En vuxen man kommer i motsatt riktning, sträcker ut sin fot framför mellandottern och fäller henne med orden ”din jävla n-ordet, åk hem!” varpå hon stupar i golvet och slår i munnen och det börjar flöda blod. Folk kom springande från Burger King med vatten och servetter. Mannen hann lätt ta sig från platsen då alla var för chockade för att ens springa efter och för upptagna med att ta hand om ett blödande litet barn.

I samma veva blev även yngsta dottern utsatt. Hon var ett år och jag hade rest bort för att jag skulle avvänja henne vid amning. Farmor och mormor skulle vara barnvakt tillsammans. De tog pendeltåget från Helenelund till Sollentuna för att handla en förmiddag. De satte henne på ett säte och en berusad man kom och knuffade bort henne från sätet och sa att ”vi vill inte ha några n-ordetjävlar här, som inte bidrar till vårt land” (tur att han bidrog till alkoholskatten i alla fall!) Mormor gick i taket och farmor tog lilla dottern och slet mormor av tåget för att både mannen och min mamma var helt galna av ilska.

Sonen har blivit nekad att sitta bredvid en dam i bussen på väg hem från skolan, han blev som 8-åring nedslagen av tonårspojkar för sin hudfärg.

Att jag tar dessa exempel handlar självfallet inte om att ”bli tycks synd om”, utan jag tror det här är ganska normala exempel på vad en afrosvensk familj kan bli utsatt för idag. Jag tror inte att mina barn har blivit mer eller mindre utsatta än andra generellt. I stort och smått har mina barn och min familj varit utsatta för rasism och afrofobi i över 25 års tid. Det sätter självklart sina spår på oss alla. Att inte ha någon fredad zon. Att inte veta när attackerna kan komma, från vem eller på vilket sätt. Oavsett om det sker på ett utvecklingssamtal av en lärare, ett barn på dagis, främlingar på gatan eller en arbetsgivare. I vår värld hänger det här ihop. Användandet av n-ordet och att förvägra en person att sitta bredvid dem i bussen på grund av dess hudfärg. Som mamma kan jag inte acceptera att mina barn begränsas på det här sättet i Sverige 2015. Som mamma kommer jag aldrig att ”tagga ned” i de här debatterna. Det har kostat hat, hot och mordhot, men det går aldrig att släppa att mina barn ska behöva acceptera att vara något slags andra klassens medborgare i ett land som är mitt land, deras land och ditt land.

Så ni som fortfarande tycker att det bara är en n-ordetboll, fortsätt säg det, om samvetet tillåter, med räkna med att jag och många med mig kommer att argumentera emot dig och kom inte och säg till mig att ”det är bara vita svenskar som ska vara så politiskt korrekta att de vill förbjuda n-ordet”. Jag är vit, svensk och precis som de flesta mammor här i världen kommer jag att försvara mina barn in i döden om det krävs. För mig handlar det inte ett dugg om att vara politiskt korrekt, det handlar om att jag kommer att göra allt för att freda mina barn för den förnedring de får utstå every now and then och jag kommer aldrig att ge upp deras rättigheter att slippa bli kränkta och förnedrade!

För oss kommer ALDRIG n-ordet att kännas rumsrent. Jag och mina barn kommer alltid att känna ett stick av förtvivlan i hjärtat när vi hör ordet, även om ni bara benämner ett bakverk. För DIG är kanske inte ordet rasistiskt. För DIG kanske det bara betyder svart/kaka eller vad-du-vill. För många av oss betyder det så mycket mer. Jag vädjar i dag till dig som hävdar din rätt att säga n-ordetboll, snälla säg i stället chokladboll. Är det för mycket begärt?

Nej, jag vill inte FÖRBJUDA dig att använda n-ordet, men jag tycker du är förbannat ignorant och respektlös när du använder det och jag tycker att det är din förbannade skyldighet att visa respekt nog för dina medmänniskor, att sluta använda det här ordet, för mina barn skull, för alla andra mörka barn som växer upp i vårt land och för att jag tror att det även är oerhört viktigt för alla vita barn att inte växa upp i tron att de har rätt att använda sig av ord som kränker svarta barn i vårt land.

 

Relaterat: Kiqi har tidigare skrivit om m-ordet och varför hon ber dig sluta använda det. Det kan du läsa HÄR!

Fotnot: Denna krönika är ett omarbetat blogginlägg som publicerats på fatou.se från 2011

Fatou Touray

 

"Vi behöver en antirasistisk inventering av skolans läroböcker"

Den 21 mars kommer många svenska skolor att uppmärksamma den internationella FN-dagen mot rasism och för avskaffandet av rasdiskriminering. Dagen instiftades av FN efter massakern i Sharpeville i Sydafrika då 69 personer mördades efter att polisen öppnat eld mot en fredlig demonstration och ska uppmärksamma och öka medvetenheten om farorna med rasism och fördomar. Men samtidigt som svenska elever förhoppningsvis kommer att föra diskussioner om rasism och diskriminering denna dag, så kommer många av dem sedan återgå till att läsa ur läroböcker där det förekommer rasistiska och postkoloniala stereotyper av bland annat svarta och muslimer.

Bild: Ur boken "Barnens Lexikon"
Bild: Ur boken ”Barnens Lexikon”

Ett exempel är boken ”Litteraturens historia i världen” av Bernt Olsson och Ingemar Algulin, som skrevs 1990 och som ursprungligen gavs ut av Norstedts, där Martin Luther King beskrivs som en ”negerledare” och där ordet ”neger” förekommer löpande genom hela texten. Boken som numera ges ut av Studentlitteratur ska enligt förlaget först nu, 25 år senare revideras och kommer att ges ut på nytt hösten 2015, utan ordet neger. En annan bok som fått stor kritik är ”SOL 3000 Religion och Liv”, som skrevs 2003 och ges ut av Natur och Kultur. I ett avsnitt i boken ska elever besvara varför en arabisk flicka tänker spränga sig själv och andra i luften. Även den gången bad förlaget om ursäkt och boken reviderades 2011. Men det finns fortfarande gamla oreviderade böcker i omlopp i de svenska skolorna som förlagen säger sig inte kunna ersätta med nya reviderade upplagor om inte skolorna aktivt väljer att göra det själva.

Elevens rätt att inte bli kränkt i skolan så som det beskrivs i skolans värdegrund och uppdrag i läroplanen har således förvandlats till en ren kostnadsfråga där man väntar på att böcker med rasistiskt innehåll ska bli tillräckligt slitna för att de ska ersättas. Under tiden kan vi bara spekulera om hur många barn som fått en skadad eller förvrängd självbild av att läsa dessa böcker, och över det mörkertal av oreviderade böcker som fortfarande cirkulerar i svenska skolor och som förlagen vägrar ersätta med nya.

Jag hoppas att den 21 mars är dagen då vi gör en antirasistisk inventering av skolans läroböcker. Jag hoppas också att den noll-tolerans mot rasistisk litteratur som svenska skolor är ålagda att ha inte görs till en kostnadsfråga, och där förlagen antar en tydlig strategi på hur liknande fall ska undvikas i framtiden.

Teysir Subhi
Teysir Subhi

 

 

 

 

 

 

 

Samhällsdebattör, religionsvetare & medieanalytiker

”Vi behöver en antirasistisk inventering av skolans läroböcker”

Den 21 mars kommer många svenska skolor att uppmärksamma den internationella FN-dagen mot rasism och för avskaffandet av rasdiskriminering. Dagen instiftades av FN efter massakern i Sharpeville i Sydafrika då 69 personer mördades efter att polisen öppnat eld mot en fredlig demonstration och ska uppmärksamma och öka medvetenheten om farorna med rasism och fördomar. Men samtidigt som svenska elever förhoppningsvis kommer att föra diskussioner om rasism och diskriminering denna dag, så kommer många av dem sedan återgå till att läsa ur läroböcker där det förekommer rasistiska och postkoloniala stereotyper av bland annat svarta och muslimer.

Bild: Ur boken "Barnens Lexikon"
Bild: Ur boken ”Barnens Lexikon”

Ett exempel är boken ”Litteraturens historia i världen” av Bernt Olsson och Ingemar Algulin, som skrevs 1990 och som ursprungligen gavs ut av Norstedts, där Martin Luther King beskrivs som en ”negerledare” och där ordet ”neger” förekommer löpande genom hela texten. Boken som numera ges ut av Studentlitteratur ska enligt förlaget först nu, 25 år senare revideras och kommer att ges ut på nytt hösten 2015, utan ordet neger. En annan bok som fått stor kritik är ”SOL 3000 Religion och Liv”, som skrevs 2003 och ges ut av Natur och Kultur. I ett avsnitt i boken ska elever besvara varför en arabisk flicka tänker spränga sig själv och andra i luften. Även den gången bad förlaget om ursäkt och boken reviderades 2011. Men det finns fortfarande gamla oreviderade böcker i omlopp i de svenska skolorna som förlagen säger sig inte kunna ersätta med nya reviderade upplagor om inte skolorna aktivt väljer att göra det själva.

Elevens rätt att inte bli kränkt i skolan så som det beskrivs i skolans värdegrund och uppdrag i läroplanen har således förvandlats till en ren kostnadsfråga där man väntar på att böcker med rasistiskt  innehåll ska bli tillräckligt slitna för att de ska ersättas. Under tiden kan vi bara spekulera om hur många barn som fått en skadad eller förvrängd  självbild av att läsa dessa böcker, och över det mörkertal av oreviderade böcker som fortfarande cirkulerar i svenska skolor och som förlagen vägrar ersätta med nya.

Jag hoppas att den 21 mars är dagen då vi gör en antirasistisk inventering av skolans läroböcker. Jag hoppas också att den noll-tolerans mot rasistisk litteratur som svenska skolor är ålagda att ha inte görs till en kostnadsfråga, och där förlagen antar en tydlig strategi på hur liknande fall ska undvikas i framtiden.

Teysir Subhi
Teysir Subhi

 

 

 

 

 

 

 

Samhällsdebattör, religionsvetare & medieanalytiker