Etikettarkiv: demokrati

EVENT: Från diktatur till demokrati, Gambiagrupperna tillsammans med UF Göteborg anordnar föreläsning om Gambias politiska utveckling

Den 3 maj anordnar Gambiagrupperna tillsammans med Utrikespolitiska Föreningen Göteborg en föreläsning om hur Gambia på kort tid gått från diktatur till demokrati, föreläsningen hålls i Göteborg.

Adama Barrow, Gambias foldvalda president. Foto: Sulaiman Leigh (commonslicens)

Hur skedde förändringen? Fanns det några tecken på att förändringen var på väg? Vad har hänt sedan Adama Barrow tillträdde som landets folkvalda president? Detta är några av de frågor som tas upp under föreläsningen samtidigt som en jämförelse med USAs nyligen tillsatta president Donald Trump görs, för det finns både likheter och olikheter mellan dessa två ledare. Håller i föreläsningen gör Anders Pettersson och Robert Alexandersson från Gambiagrupperna.

Var: Hörsal Sappören, Sprängkullsgatan 25, 411 23 Göteborg.

När: Onsdag 3 maj 2017, klockan 17.30-19.00

Kostnad: Gratis för Gambiagruppernas samt Utrikespolitiska Föreningens medlemmar, övriga 20 kr/person. (Medlemskap i föreningarna kan tecknas på plats före föreläsningen.)

Föreläsningen kommer att hållas på engelska och det finns möjlighet att ställa frågor efter föreläsningen.

Mer information HÄR

Anna Wedin

Nedstängning av sociala medier – en farlig normalitet i afrikanska val?

En skrämmande trend växer. Staters nedstängningar av telefonnät och sociala medier under valtider. Exempel på officiella anledningar är att stoppa våld och illegala publiceringar av valresultat. Andra menar att detta är panikartade handlingar i syftet att försöka begränsa folkets möjlighet att organisera sig.

Sociala medier är en stor del av mångas vardag. Forum där det är fritt att tycka och tänka precis vad man vill. Under val blir Facebook och Twitter uppvisningsrum av åsiktsfriheten. Lek med tanken att allt bara stängdes ner. Plötsligt hade regeringen stängt åtkomsten till dina konton och kanske även kapat telefonlinjerna, mitt under valet. Det är precis vad som skett i flera afrikanska länder.

Allt från hela telefonnät till specifika sidor har stängts ner. Frågan bör ställas varför länder som Kongo och Uganda väljer att agera så här?

”Det är inte för att kapa tillgången på söta kattbilder som detta sker. Det är politiskt.”

Säger BBC:s Clare Spencer. Enligt studier utförda av Portland Communications är tweets på den afrikanska kontinenten oftare av politisk natur än i andra delar av världen.

Vidare menar Spencer att man inte behöver se längre än till den arabiska våren för att ana varför staterna väljer att stänga ned. Han hänvisar till Arthur Goldstuck från det undersökande företaget Worldwide Worx som säger,

”Sociala medier skapade inte den arabiska våren men de hjälpte till att korrdinera den.”

Enligt Spencer är oron över protester eller revolutioner inget som staterna bekräftar, men ändå sker förändringar under just valtider.

Den kongolesiska regeringen beordrade under valet i mars att telefonbolagen skulle stänga ner all kommunikation. Myndigheterna menade att detta vara för att motverka illegal spridning av valresultat.

Det spekulerades i om agerandet var ett försök till att begränsa lokala gruppers övervakning av röstningen. Grupperna bevakar resultaten vid flera röstningsstationer och kan sedan via telefon kommunicera ifall det officiella resultatet riggas. Eftersom detta ofta utförs av oppositionen är inte heller dessa resultat tillräckligt trovärdiga menar Spencer. Samtidigt bör spekulationerna tas på allvar om man ser till den komplicerade valhistorik flera afrikanska länder har.

I Uganda stängdes vissa sidor som Facebook, Twitter, Whatsapp och mobila valutatjänster. President Yoweri Museveni menade att det begränsar ”spridningen av lögner, uppmanade till våld och att resultat sprids illegalt ”.

I svenska medier har lite rapporterats om dessa händelser men reaktionen har varit starkare på andra platser. Ugandas agerande fördömdes av mänskliga rättighetsorganisationer och ansågs kränka medborgarnas yttrandefrihet och rätten till att ta del av information.

Ett samarbete mellan 23 digitala rättighetsgrupper ledde till ett brev som kräver att Afrikanska Unionen sätter stopp. Där i säger de,

”Forskning visar att nedstängning av internet och statligt våld går hand i hand. Avstängningar stör det fria flödet av information och tillåter statligt förtryck att ske utan kontroll.”

”Uganda följer en alarmerande global trend med statligt beordrade nedsläckningar under valtider, något många av Unionens medlemsstater utfört, exempelvis Burundi, Kongo-Brazzaville, Egypten, Sudan, Centralafrikanska republiken, Niger, Demokratiska republiken Kongo.”

Hur lyckas en stat stänga ner?
Enligt Thecla Mbongue, analytiker för Ovum, kan stater inte själva göra detta, men de kan beordra de som kan. Exempelvis just telefonbolagen. Mbongue säger sig inte veta ett enda tillfälle där telefonbolag i subsahariska Afrika inte lytt order. Goldstuck menar att detta beror på strikta licenser från staten.

Vissa lyckas dock ta sig runt dessa hinder. Exempelvis genom att använda Virtual Private Networks (VPN:s). Detta gör så att din dator eller mobil uppfattas vara i ett annat land och blockeras därför inte. Spencer hänvisar till App Annie som visade att fyra dagar efter valet så var de 12 mest nedladdade apparna i Uganda fortfarande VPN:er. Dessa fungerar bara om mobila tjänster fortfarande är igång och därmed inte under omständigheter som i Kongo.

Vad är nästa steg?
Flera afrikanska val stundar och staternas agerande går endast att gissa. Viljan att begränsa sociala forum är inte isolerat till Afrika, utan sker världen över. Exempel är kravallerna i England 2011 då premiärministern David Cameron ville förbjuda vissa användare, eller Kina där Facebook är förbjudet sedan 2009.

Sociala medier ger människor tillgänglighet till hela världen och kan göra demokratin mer direkt än någonsin. På nolltid kan hundratusentals människor förenas för ett gemensamt mål. Vi behöver endast se till Island, där statsministern nyligen avgick efter avslöjanden om korruption, för att förstå kraften i information och yttrandefrihet.

nedstängning sociala medierForumen är idag en etablerade del av vår värld och nedstängningar är ett enormt hot. Resultatet av dessa handlingar kan få motsatsen till den lugnade effekt staterna önskar. Det är lättare att begränsa rättigheter som folket inte är medvetna om, än att begränsa en rättighet som vuxit till att bli en del av oss. Demokratins brister blir här tydliga för alla och göder den rådande frustrationen ytterligare.

Ett missnöjt folk är ett kraftfullt folk, och ett steg närmare den afrikanska våren kan vara taget.

Källor: BBC, CNN, AccessNow

 

Nadina Rosengren
Nadina Rosengren

Varför kan inte Afrika bli demokratiskt?

Jag förstod tidigt att jag , i Sverige, alltid kommer att vara en representant för Benin. Jag är ofta den första beniniern som folk möter, som om jag vore en exotisk fågel de inte hört om förut. Idag är jag vuxen och upplever att jag ännu mer förväntas vara en levande landguide. Jag känner pressen för att alltid vara redo, vare sig det är i en chatt på dejtingappen Tinder, eller med en ny människa på tunnelbanan. Jag bör ha koll på antal invånare, import, nationalrätt och politisk utveckling. Jag måste ofta googla fram svaren, för det går ju inte att år 2016 ge samma siffra på antal invånare som under 2006. Är det konstigt att den politiska utvecklingen inte är det främsta ämnet när mamma och pappa ringer?

Jag träffade nyligen den zambiska ambassadören i Skandinavien, Edith Mutale, som lovordade Benin för att ännu en gång lyckats genomföra ett fredligt val. Presidentvalet som var planerat till februari, ändrades till mars då det fanns röstberättigade medborgare som ännu inte fått röstkortet. Ja, jag tror många håller med mig om att man i Afrika får tacka gudarna för varje val som inte leder till inhemsk konflikt och dödsoffer. Det är en seger för befolkningen när en president lämnar över makten utan strid, även om det är oklart hur den nye makthavaren kommer att agera. Sanningen är att när det gäller politiken måste man räkna sina välsignelser.

Benins demokratis fader, Mathieu Kérékou. Foto: Ricardo Stuckert/ABr
Benins demokratis fader, Mathieu Kérékou. Foto: Ricardo Stuckert/ABr

Jag växte upp under presidenten Mathieu Kérékou, som satte landet på den globala kartan för sitt marxistiska styre. Förutom hans starka tro på marxism-leninism, hade han starka relationer till andra stora ledare på kontinenten. Han var på många sätt en inflytelserik president, men är nog mest känd för att ha introducerat ett flerpartisystem i Benin. För den stora bedriften fick han titeln Le père de la démocratie au Benin (Benins demokratis fader). Idag räknas Benin som en av de få afrikanska stater som utifrån västerländska mått räknas som en demokrati, och jag tror att det är tack vare vår demokratis fader, Mathieu Kérékou. Andra demokratiska kämpar är till exempel Senegal, Sydafrika och Botswana. Sen kan det diskuteras vilka krititerier som är viktigast att prioritera för att erkännas som en demokrati.

Yayi Boni, som nu överlämnat tronen i Benin hade suttit två mandatperioder, vilket innebar att det var dags för en ny man att ta plats. Det lär dröja ett tag innan en kvinna blir president, men vi kan glädja oss åt att kvinnor har rösträtt och kan avancera i politiken. Ja, man får räkna sina välsignelser.

När jag i Sverige blir tillfrågad om den politiska situationen i hemlandet, brukar mitt svar låta ungefär ”det är stabilt, men minsta lilla kan ändra på det”. Det kan kännas konstigt för någon i Sverige, men jag är övertygad om att det ser ut såhär för många andra afrikansvenskar med familj kvar på kontinenten. Jag tror inte att man förstår hur ömtålig demokratin i Afrika är. De flesta människor i Väst har någorlunda koll på den transatlantiska slavhandeln, och man vet att statsgränserna inte alltid sett ut som dem gör idag. Man vet att Frankrike, Storbritannien och Portugal skapade stora kolonier, men det är inte många som är upplysta kring hur det gick efter att stormakterna lämnade kontinenten. Då och då träffar jag personer som vill veta varför det finns så mycket krig på kontinenten eller varför man inte kommit så långt med att skapa demokrati. Mellan raderna känns det som att de egentligen säger ”hur svårt kan det vara?”. Det många människor tyvärr missat är att majoriteten av dessa afrikanska stater vart tvungna att börja om i samband med självständigheten. Det blev en form av pånyttfödelse som jag inte hör något om i diskussionen.

Benins parlament. Foto: Sophie Graubert
Benins parlament. Foto: Sophie Graubert

Hur kan vi överhuvudtaget jämföra demokrati i Afrika med demokrati i Väst? Det blir ungefär som att jämföra förutsättningar hos en 40-åring som haft tillgång till bra skolor, vård och bostad, med en 50-åring som inte haft tillgång till något av det ovan nämnda. Som ni förstår är det fel och omoraliskt med en sådan jämförelse, men ändå görs det. Demokrati är inte ett färdigt paket som ska implementeras likadant på alla under begränsad tid. Vi har alla olika utgångspunkter och referensramar. Glöm inte det!

Rokibath Alassane
Rokibath Alassane

 

 

 

 

 

Tunisiens nationella dialogkvartett tilldelas Nobels Fredspris 2015

Idag tillkännagavs mottagarna av Nobels Fredspris 2015. ”The national dialog quartet” – Den nationella dialogkvartetten kommer att tilldelas priset. Kvartetten prisas för sitt arbete med att införa och säkerställa en stabil demokrati i det nordafrikanska landet Tunisien.

”–Kvartetten tog fram en alternativ, fredlig process i en tid då landet stod på randen till inbördeskrig. De var därför helt nödvändiga för upprättandet av en ny konstitution och en garant de fundamentala rättigheterna för Tunisiens folk, oberoende av kön religion eller politisk åskådning”, sade kommitténs ordförande Kaci Kullmann Five.

Skärmdump från tillkännagivandet av Nobels Fredspris 2015. Kaci Kullmann Five
Skärmdump från tillkännagivandet av Nobels Fredspris 2015. Kaci Kullmann Five

Mottagarna av priset är personer som ingår i följande organisationer: fackföreningen Tunisian General Labour Union (UGTT), arbetsgivarorganisationen Tunisian Confederation of Industry, Trade and Handicrafts (UTICA), människorättsorganisationen Tunisian Human Rights League (LDTH) och den nationella advokatföreningen Tunisian Order of Lawyers.

Dock är kommittén tydliga med att det är personerna, inte organisationerna som tilldelas priset.

Tunisien har sedan den arabiska våren som hade sitt startskott i Jasminrevolutionen i Tunisien 2010, setts som ett föregångsland bland de länder som skakades av omvälvningarna. Efter växande folkliga protester flydde Tunisiens diktator Zine al Abidine Ben Ali den 14 januari 2011, som hade styrt landet sedan 1987. Landet riskerade att bli ett stort blodbad, men kvartetten som nu belönas med fredspriset anses vara viktiga länkar till den positiva utvecklingen som landet fick. Bland annat för att de lyckades få diktatorn Zine al Abidine Ben Ali att lämna ifrån sig makten. Tre år efter Ben Alis fall fick landet en ny demokratisk konstitution.

Fatou Touray
Fatou Touray

Krönika: Dagen då Sverige gör helt rätt

På söndag, 14 september, är det val. Jag tror inte att någon i Sverige har missat detta. Däremot känner jag en oro över alla de som sitter med funderingar att inte rösta.
På söndag, 14 september, är det också ett år sedan Stockholm, Göteborg och Malmö tillsammans stod upp mot afrofobin och rasismen som så tragiskt tillåtits att få ett alltför hårt grepp om vårt land.

Händelsen som låg till grund för de tre manifestationerna mot afrofobi hade inträffat bara sex dagar tidigare, den 8 september. En svensk-gambisk man utsattes för ett brutalt överfall på en gångbro i Malmö och det hela skedde framför ögonen på hans då 1½-år gamla son.

Ni har kunnat följa fallet här på Thegambia och vi hade också äran att få en exklusiv intervju
med nyckelvittnet Alex, vars vittnesmål var klart avgörande för den fällande dom som kom tidigare
i år.

Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa och Café Pan-Africa Malmö, med Momodou Malcolm Jallow i spetsen, tog initiativet till det som kom att bli en trilling-manifestation i Sveriges tre största städer.

Jag vågar påstå att det för många av oss som stod där den 14 september 2013, känns det som om det vore igår. De hemska bilderna på brottsoffret Sallah sitter kvar på näthinnan. Tankarna på den stackars lilla pojken som under sitt blott andra levnadsår i livet bevittnar hur ett antal personer misshandlar hans pappa och går så långt att de försöker kasta honom över ett broräcke och ner på en trafikerad väg, får det att tåras i ögonen.

Bild: Thegambia.nu
Bild: Thegambia.nu

Vi måste våga tro att vi kan göra skillnad och vi måste ta varandras händer och stå enade mot hatet.

Privilegiet vi har i vårt land, demokratin. Den ger oss rätten att rösta för det land vi vill ha. Det land vi vill att våra barn och barnbarn ska växa upp i och ta över. På andra platser i vår värld kämpar människor med livet som insats för sin rätt att rösta. Vi här behöver bara kämpa för rätten till ett land fritt från främlingsfientlighet.

Jag vill be er att ta allt detta med er när ni röstar i år. Rösta för ett samhälle där händelser som de Yusupha Sallah, Fidel Ogu och andra utsatts för INTE accepteras.

In med kärlek och acceptans.
Ut med hat och främlingsfientlighet.

Låt den 14 september 2014 bli dagen då Sverige gör helt rätt.

 


 

Tre bildspel från förra årets manifestationer
Valsidan
Förtidsrösta
Ångerrösta (För dig som har förtidsröstat men ångrat ditt val)

Har du inte ditt röstkort av en eller annan anledning så finns information om hur du kan skaffa nytt på valsidan. Du behöver inte ditt röstkort om du röstar i din vallokal och på flera av de stora förtidsröstningslokalerna kan du få ut ett nytt röstkort på plats. Giltig legitimation eller någon som kan intyga din identitet är däremot ett krav.

 

Kiqi D Minteh
Kiqi D Minteh

Är det viktigt att rösta – behöver invandrare rösta?

Under ett antal dagar kommer Sverige att rösta i de omtvistade riksdags-, kommun- och landstingsvalen. Många samhällsanalytiker ser dessa val både som en möjlighet och en utmaning för de olika politiska partierna, samt invandrare.

Bild: Thegambia.nu
Bild: Thegambia.nu

Från det senaste valet, för fyra år sedan, har det varit väldigt många rubriker hos Sveriges politiska arena: det extremhöger-lika politiska partiet – Sverigedemokraterna – har skapat många rubriker, både pga resultaten från det senaste europeiska parlamentsvalet och partiets inställning gentemot invandring och främlingsfientlighet. Å andra sidan kämpar andra politiska partier för att göra en ’come back’ till makten eller håller kvar sina positioner i den politiska omgivningen.

Allt detta sagt och gjort, invandrade – minoritetsgrupper – har kämpat, inte bara för att integrera sig i svenska samhället utan också för att låtsas eller försöka ignorera det framväxande stöd som SD har rönt senaste åren. Även om många invandrare saknar politisk kunskap, är de medvetna om den rasistiska och främlingsfientliga attityden som SD och alla andra europeiska högerextrema politiska partier har som sina politiska propaganda.

SD:s nuvarande partiledare Jimmie Åkesson gick med i partiet som en missnöjd tonåring 1995. Invandrare måste hålla ihop och neka denna glasögonprydda småstadskille chansen att få röster. Nu är vi alla medvetna om att sedan SD startade 1988, har partiet lockat nynazister, konspirationsteoretiker och även svenskar som kämpade för Hitlers Tyskland. Nynazisterna kan ha hängt upp sina stövlar, men folk med rasistiska åsikter flockas i partiet. Det här måste vi sätta stopp för, annars kommer resultaten bli katastrofala.

Som Lisa Bjurwald förklarade det: ”Från stövlar till kostymer”. Hon menar att för många år sedan bestod SD av arga män som marscherade på gatorna med tunga stövlar och sjöng den otroligt rasistiska sloganen ”Sparka ut det främmande avskummet! ”. Idag är de en smärta i röven för socialdemokratin och för alla som har känsla för tolerans. Vad händer med det svenska samhället? Varför förlorar somliga folk sina känslor av samhörighet? Var har den svenska artighet och vänlighet tagit vägen?

Svaren på dessa frågor ligger inom oss. Inom oss som en nation, integrerad i en cirkel, en cirkel som ingen rasist kan förstöra, och en rasist har inte någon plats i vårt samhälle. Nu är det dags att vakna upp från våra drömmar; och nu är det dags för svenskar och icke-svenskar att förenas mot främlingshat och rasism, det är dags att dra en linje och säga: ”det räcker nu, inte mer, inte i mitt namn, inte i det här landet!!”

Det är inte tillräckligt att hålla plakat och protestera utanför riksdagen. Allting börjar här, här i dessa val; och i dessa val som vi har väntat på de senaste fyra åren. Det åligger alla invandrare som har möjlighet att rösta, att gå och rösta. Även en röst räknas!

För ett halvt sekel sedan hade invandrare ingen rätt att rösta. Sedan 1976 införde Sverige rösträtt för invandrade. Så dessa val ger oss möjligheten att utöva våra privilegier i en stor demokrati som Sverige. Denna demokratiska rättighet är ett privilegium som inte bör tas lätt på, därför blir det nödvändigt att inte låta SD lysa i dessa val.

Så jag vill bara avsluta med att uppmana alla invandrare och icke-invandrare att rösta på ett parti som representerar vårt intresse och intresset av denna nation till varje pris.

 

Amat Jeng
Amat Jeng