Etikettarkiv: djur

Afropés adventskalender Lucka nummer 12

Afropés kalender Lucka 12
Afropés kalender Lucka 12

Idag är det den 12 december och Afropé öppnar sin tolfte lucka i lucköppningen!

Är Du en av de lyckligt lottade som kommer att spendera tid i Gambia i juletid gömmer sig i dagens lucka ett utflyktstips som gör gott för Gambias herrelösa djur också. Med Animal Care Association The Gambia kan Du få njuta av en lat dag på floden den 22 december då organisationen anordnar en heldags båtutflykt med god mat, avkoppling och möjlighet till att lyxa till det med en manikyr eller en pedikyr.

Afropé har tidigare skrivit om Animal Care Association The Gambia och deras viktiga arbete med att sterilisera, kastrera, behandla och vaccinera Gambias hundar och katter. Den artikeln kan Du läsa HÄR!

Vill Du boka en plats på denna avslappnande dag på floden den 22 december så kontakta Animal Care Association The Gambia på telefon (00220)7992006. Priset för denna härliga dag är 1500 dalasi per person och då ingår mat.

Lucköppningen kommer att fortsätta och vi räknar ned till julen tillsammans.

Anna Wedin
Anna Wedin

Lejonen återvänder till Rwanda efter drygt 20 års frånvaro

Lejon klassas globalt sett som en sårbar art när det kommer till antalet djur och artens överlevnad. På många platser har lejonens situation blivit värre och det är därför glädjande nyheter att Rwanda, efter 20 års frånvaro nu återigen kommer få agera hemland åt en grupp med lejon.

Akagera National Park i östra Rwanda var under lång tid hem åt lejon men i och med folkmordet i Rwanda 1994 utrotades eller fördrevs de lejon som då levde i parken. På grund av de många människor som på flykt i från sina hem sökte skydd i nationalparken dödades eller fördrevs alla lejon då människor försökte skydda sin boskap. Sedan dess har landet helt saknat en population av lejon och den globala situationen för lejon har dessutom försämrats. International Union for the Conservation of Nature klassar lejon som en fortsatt hotad art när man nyligen uppdaterade sin röda lista över hotade eller utrotningshotade arter i världen. Förutom att globalt sett vara en hotad art har just den östafrikanska lejonstammen kraftigt minskat den senaste tiden, bland annat till följd av handel med ben och andra kroppsdelar från lejon som sedan används i traditionell medicin i både delar av Afrika och Asien.

Foto: David Dennis
Foto: David Dennis

Trots det globala hotet finns det nu alltså en ljusglimt då Rwanda efter drygt 20 år återigen kommer bebos av en flock med lejon, närmare bestämt 7 individer, 2 hanar och 5 honor. Flocken flögs i måndags in från den sydafrikanska provinsen KwaZulu-Natal där de tidigare bott i olika nationalparker. De enskilda individerna har valts ut på grund av bland annat sin genetiska uppsättning för att kunna skapa en så stor mångfald som möjligt inom den nya flocken, samt för att avlasta de små, begränsade områden de kommer ifrån i Sydafrika.

För Akagera National Park som är en 112 000 hektar stor nationalpark på gränsen till Tanzania innebär lejonens återkomst en viktig milstolpe i det återuppbyggande arbetet som pågår i parken. Lejonen kommer dessutom inte att lida brist på föda då de som toppen på näringskedjan har en rad byten att tillgå inom parkens gränser. Till att börja med kommer lejonflocken att hållas i en 2 veckor lång karantän innan de släpps ut i Akagera där de sedan under de kommande åren kommer att kunna följas via radiohalsband. Detta för att kunna minska riskerna för att lejonen förflyttar sig till bebodda områden och för att kunna följa gruppens dynamik.

Förhoppningsvis kommer lejonens återkomst dessutom nu att bidra till Rwandas turism. Parken som ligger en 2 timmar lång bilresa från huvudstaden Kigali hade under 2014 cirka 28 000 besökare, och nu kan man hoppas att intresset ökar ytterligare.

Anna Wedin
Anna Wedin

Mangroveträsk, naturens sätt att hjälpa sig själv

Mangroveskog i Gambiafloden. Foto: Anna Wedin, Afrope
Mangroveskog i Gambiafloden. Foto: Anna Wedin, Afrope

På den allt mer miljömässigt påfrestande planet vi lever på är allt som motverkar miljö- och klimathotet ytterst viktigt. Oavsett om det handlar om att förbjuda plastpåsar eller göra något nytt av skräpet så är varje litet steg ett steg i rätt riktigt.

Förutom det som vi människor kan göra för att minska olika miljö- och klimathot hjälper jorden till alldeles på egen hand också. Mangroveträsk är ett sådant exempel, växtlighet som anpassat sig till att leva i både söt- och saltvatten och som drastiskt minskar jorderosion. Längs hela Gambiafloden kan man se Mangrove som förutom att motverka erosionen även utgör hemvist för en rad olika djurarter, alltifrån fåglar till ödlor, slamkrypare och ostron lever och frodas i dessa träskmarker.

I stora delar av världen skövlas dessa områden för att ge plats för bland annat industriell odling av jätteräkor, något som får förödande konsekvenser dels för djuren och naturen men även för de människor som livnär sig på att till exempel plocka ostron i träsken.

Anna Wedin
Anna Wedin

Maneter, ett inte så trevligt djur

Manet. Foto: Anna Wedin, Afropé
Manet. Foto: Anna Wedin, Afropé

När det kommer till djur är det väl i första hand gulliga kattungar eller hundvalpar man kommer att tänka på. Är det farliga djur det handlar om tänker vi kanske oftast på tigrar, lejon eller kanske hajar. Sällan är det väl någon som ägnar maneter en tanke, trots att de kan vara så pass farliga att de är dödliga. Maneter tillhör nässeldjuren och återfinns i de flesta hav. Många arter är helt ofarliga medan andra kan orsaka brännskador av varierande grad.

Runt om i världen ser man ibland döda maneter som spolats upp på stränderna och som ser ut som stora geléklumpar, man bör dock vara försiktig att röra vid dessa om man vill undvika risken att bränna sig. I bland annat Gambia ser man ibland dessa maneter och skulle oturen vara framme och man bränner sig finns det en del knep och huskurer att prova för att lindra obehaget. Kallt vatten, ättika, urin, vinäger eller limejuice är några av de saker som sägs lindra smärtan om man bränt sig. Dock är maneter tämligen ovanligt för regionen så att bada är inga problem, ser man dock en manet ska man vara uppmärksam då det oftast finns fler i närheten.

Anna Wedin
Anna Wedin

 

 

 

 

Animal Care Association The Gambia jobbar för en bättre framtid för Gambias herrelösa djur

På många platser i världen far djur väldigt illa och strövar fritt på gator och stränder utan någon ägare eller någon omsorg alls. Blir de sjuka eller skadade finns det ingen som ombesörjer veterinärvård eller ens kan låta de få somna in utan plågor. Denna situation var anledningen till att organisationen Animal Care Association The Gambia startades och som nu jobbar för att förbättra djurens situation i Gambia.

Initiativet till denna organisation kom efter att fem brittiska kvinnor sett hur illa många av de herrelösa djuren i Gambia for och vilket enormt hjälpbehov som fanns, och de grundade därmed Animal Care Association The Gambia år 2009. Organisationen förlitar sig helt på gåvor och donationer från medmänniskor som vill hjälpa djuren i Gambia och allt arbete utförs ideellt för att varje krona som skänks ska komma till så stor nytta som möjligt.

Förutom att förlita sig på enskilda gåvor och donationer arrangerar dessutom organisationen båtutflykter i Gambia för att den som vill ska kunna kombinera en härlig dag på floden med att stödja arbetet med djuren. Dessa flodturer brukar vara mycket uppskattade och innebär en lat dag på floden med god mat, sol, bad, fiske och med möjlighet till massage eller manikyr/pedikyr. En heldag på floden kostar i dagsläget 1250 dalasi (cirka 230 svenska kronor), inklusive mat, och två betalande personer kan då bidra till att få en hund steriliserad, vaccinerad, avmaskad och behandlad för loppor. Att just sterilisera och kastrera hundar och katter är organisationens största fokus då det i förlängningen innebär ett mer kontrollerat antal djur som strövar fritt och som kan få bättre levnadsförhållanden.

Michael Meyer i full gång med att kastrera en hund. Foto: Anna Wedin, Afropé
Michael Meyer i full gång med att kastrera en hund. Foto: Anna Wedin, Afropé

I samarbete med Michael Meyer, en tysk veterinär som jobbat i landet sedan 2006 och som är en av delägarna till kliniken Touray and Meyer Veterinary Clinic, har organisationen under årens lopp hjälpt ett stort antal djur till ett bättre liv. Sedan organisationen startade år 2009 har man steriliserat eller kastrerat samt behandlat närmare 2000 hundar och ett oräkneligt antal katter. Så gott som dagligen åker man ut för att jobba med det organisationen kommit att kalla TNR, Trap-Neuter-Return, vilket innebär att man fångar in hundar, tar med dom till kliniken och steriliserar/kastrerar samt behandlar eventuella åkommor, för att sedan släppa ut hundarna igen. För att minska risken för att ta in samma individer förses varje djur som behandlas av organisationen med en örontatuering som gör det möjligt att följa upp djuren och se till så att samma djur inte tas in till kliniken igen. Genom att också vaccinera dessa hundar mot bland annat rabies gör man situationen för den gambiska befolkningen säkrare då hundarna förblir friska och inte utgör ett hot mot människor.

Den lilla valpen från Tujereng. Foto: Anna Wedin, Afropé
Den lilla valpen från Tujereng. Foto: Anna Wedin, Afropé

Förutom att jobba hårt för att minska beståndet av lösdrivande hundar och katter i Gambia försöker man dessutom omplacera och hitta nya hem åt valpar och kattungar som ofta hittas övergivna då man inte har möjlighet att ta hand om dessa. En solskenshistoria om en av dessa övergivna valpar är den om den lilla valpen som hittades av det engelska paret Ian och Judy längs vägen i Tujereng sent en fredagkväll. Det var ett litet smutsigt bylte som låg vid sidan av vägen och som paret av en händelse fick syn på, som visade sig vara en liten mager valp med en hudåkomma som fått merparten av pälsen att ramla av. Animal Care Association The Gambia tillsammans med Michael Meyer tog sig an valpen som förutom veterinärvård fick mat och en trygg plats att växa till sig på, i väntan på ett permanent hem.

Denna valp tillsammans med många andra hundar och katter skulle inte vara vid liv idag om det inte vore för dessa människor och denna organisation, som jobbar hårt och engagerat för att förändra situationen i Gambia. Men medlen är små och det är människors välvilja och värnande om djuren som gör att organisationen kan fortsätta sitt otroligt viktiga arbete, ett arbete som verkligen gör skillnad och behövs!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vill Du veta mer om Animal Care Association The Gambia, kommande båtutflykter eller bidra till deras viktiga arbete, besök deras hemsida HÄR eller på Facebook.

Anna Wedin
Anna Wedin

Makasutu – Naturens Mecka

Makasutu – Skogens Mecka på Mandinka har nu funnits sedan 1994, det vill säga i över 20 år. Platsen kommer inte göra dig besviken, även om du redan har höga förväntningar. Stillheten, men också den helt fantastiska miljön med mangroveträsk, djurliv och Gambiafloden är hänförande. Hur kan en plats vara så vacker?

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Makasutu som består av 1500 hektar, har skapats av två engelsmän: Lawrence Williams och James English, den senare avliden sedan 2011. Grundtanken med Makasutu är varaktig, ekologisk turism, men också att skydda djur och natur. När Makasutu köptes och man påbörjade byggande och process, var det inte många djur som fanns kvar i området, dels på grund av skövling av naturresurser, men också på grund av bristen på tillvaratagandet av djur och natur. 15 000 träd planterades de närmsta kommande åren och man planerade in hur befolkningen i närområdet skulle kunna vara en del av skapandet av Makasutu och för att utveckla en varaktighet för miljön och omgivningen.

Makasutus naturområde lockade många turister till platsen och då många uttryckte en önskan om boende i området, så byggdes Mandina upp till ett femstjärnigt ekologiskt boende som inte liknar något annat i Västafrika. Delar av boendet består av flytande små hus, där man alltså kan hyra in sig under sin semester.

DSC_0981
Några av hustyperna i Mandina Foto: Fatou Darboe, Afropé

Där finns fyra typer av boenden: Floating Lodges (flytande boenden), Jungle Lodges (djungelboenden), Stilted Lodges (uppstyltade boenden) och Mangrove Lodges (mangroveboenden).

Stället är fridfullt och vackert, men det är trots allt naturområdet Makasutu de flesta gäster väljer att besöka.

DSC_0353
Entrén till Makasutu Foto: Fatou Darboe, Afropé

Entrén till Makasutu kostar en del, liksom transporten dit i och med att det är en bit att åka. 950 dalasi är i och för sig inte så mycket pengar i svenska kronor (cirka 160-170 skr, januari 2015, lite beroende på växlingskurs) men med gambiska mått är det en hög entré. I priset ingår dock en härlig lunch med underhållning, en guide som tar dig runt, en båttur på en biflod till Gambiafloden genom mangroveträsk, du får kaffe och kaka och du får även möjlighet att se djur, natur, bada i poolen, samt dricka färskt palmvin (som är alkoholfritt när det är färskt, men efter tre dagars jäsning innehåller en hög halt alkohol). Ser man på vad man får för pengarna är det alltså en billig upplevelse av något som är svårt att finna dess motsvarighet till i Gambia, dock kan jag uppleva att det var störande att bli uppmärksammad på att man ”kan ge dricks” till de som arbetar på området. Dricks efterfrågades till koraspelaren, till guiden, till mannen som rodde båten under båtturen, till de som serverade palmvinet, till de kvinnor som stod för lokal underhållning under lunchen, till den medicinman som man fick träffa i en hydda inne på området etc. Sammantaget blev det ganska mycket extrapengar under rundvandringen. Det poängterades att det var frivilligt, men samtidigt kan det vara svårt att låta bli att ge en slant till folk som uppenbarligen har det sämre ställt än en själv och som dessutom gjort ett bra jobb.

Ett sällskap som reste till Makasutu kort efter oss, var däremot mycket besvikna på både servicen, men framför allt på att maten inte var helt okej. Tanken med Makasutu och uppbyggnaden är fantastisk, men det behövs nog göras en inventering på hur det fungerar i området så här drygt 20 år efter skapandet…

Jag vill ändå varmt rekommendera er att besöka Makasutu.

Fotnot: 2012 mottog Lawrence Williams utmärkelsen ”the National Order of The Gambia”.

Makasutu (Hemsida)

Mandina Lodges (Hemsida)

Makasutu & Mandina (Facebook)

Fatou Darboe

Veckans Bild v1

Noshörningar. Foto: Anna Wedin, TheGambia.nu
Noshörningar. Foto: Anna Wedin, TheGambia.nu

Möjligheterna att få se stora vilda djur i Gambia är något begränsade mycket på grund utav landets lilla storlek. Naturreservatet Fathala i Senegal, strax norr om den gambiska gränsen är dock ett bra alternativ om man vill uppleva lite safarikänsla på sin semester. Dock har Senegal de senaste åren infört visumkrav som går att ordna via den senegalesiska ambassaden, om arrangören av utflykten inte ordnar med visum.

Fathala erbjuder en möjlighet att få se bland annat noshörningar, giraffer, vårtsvin och olika arter av antiloper. Man har dessutom möjlighet att få ta en skogspromenad med de tama lejon som lever i reservatet, en högst oförglömlig upplevelse.

Mer information om reservatet går att finna HÄR

Anna Wedin
Anna Wedin

Veckans Bild (v38)

DSC_0002 (2) Spindelfobi är ett inte alltför ovanligt fenomen. Jag har själv tillhört gruppen av människor som skrikit, sprungit omkring och fått rysningar då minsta lilla spindel uppenbarat sig. Dock har denna rädsla försvunnit successivt i takt med att jag spenderat mer och mer tid i Gambia. Där stöter man på dessa (o)djur lite överallt och de uppehåller sig mer än gärna sittande på väggarna även inomhus. Sakta börjar man vänja sig vid deras närvaro och inser att de dessutom gör viss nytta genom att fånga och äta upp myggor. Plötsligt inser man att man inte längre springer skrikande därifrån så fort man får syn på en spindel utan snarare bara upplever lite obehag, och där slutar nog den avtagande skräcken, för rysningarna tror jag aldrig går att bli kvitt!
Just detta exemplar som dessutom lider av en smärre funktionsnedsättning då två! ben saknas bodde under handfatet i flera månader och flyttade snällt på sig när man blåste lite på den. Dock slutade det inte så lyckligt, då reviret övertogs av en större spindel med alla ben i behåll som helt enkelt dödade min första lilla (o)vän.

Anna Wedin
Anna Wedin

Veckans Bild (v27)

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA För den som söker lite spänning på sin semester rekommenderas verkligen ett besök vid Katchikally Crocodile Pool i Bakau. Där får man på mycket nära håll stifta bekantskap med krokodilen Charlie och hans kompisar. Ett tips är dock att hålla koll på var man sätter fötterna då det finns ett rejält antal krokodiler om lever fritt i området. Förutom krokodilerna finns ett litet men intressant museum där man kan lära sig mer om gambisk historia och kultur.

På senare år har ett antal krokodiler förflyttat sig till den lilla damm som finns bredvid restaurangen Calypso, och den senaste tiden har det ryktats om att dessa krokodiler har varit ute på promenad längs stranden där Mangroven växer, alltså bör man hålla koll på fötterna även där, för att inte i onödan springa på en utav Charlies många släktingar.

Anna Wedin
Anna Wedin

Veckans Bild (v24)

DSC_0056 På landsbygden i Gambia strövar djuren fritt under dagarna för att sedan på egen hand hitta hem på kvällarna och oftast sova endera inne i compounden eller i ett eget litet bygge så som på bilden. Där får höns, getter, kor, får och ibland någon häst trängas bäst dom vill. Tillskillnad från i Sverige där man stängslar in djuren för att skydda både dom men också odlingar från att bli uppätna gör man tvärtom i Gambia. Här gäller det att stängsla in sina odlingar för att vara säker på att inga frigående djur äter upp ens skörd. I städerna ser det dock lite annorlunda ut, det ryktas nämligen om att det i Banjul numera inte är tillåtet att ha frigående djur på gatorna, och att dessa omhändertas. Kanske en smart säkerhetsåtgärd både för djur, trafik och människors planteringar.

Anna Wedin
Anna Wedin