Etikettarkiv: don’t forget me

Aminatahs musikresa – del 2: Han drog från sitt soundcheck med Youssou N'Dour!

Egentligen spelade det mig ingen roll att jag hade uppträtt med olika artister, på olika scener, framför hundratals eller tusentals personer i publiken. Backstage stod jag ändå alltid med darrandes händer och med en klump i halsen i ett mentalt krig mot min nervositet…

Den här gången var inte annorlunda. Om man stod på mitten av scenen kunde man bländas av strålkastarna och publikhavet blev lite som en låg dimma med en antydan av rörelse. Det brukade ta en minut eller två innan det släppte, innan publikens glädje, viftningar, vars dans och allsång domnade rädslan för att misslyckas. Men nu var min publik en kamera, den första musikvideon jag någonsin hade spelat in och i ett skådespel mot en främling som jag knappt kunde namnet på och verkligen inte kände.

Tre dagar tidigare hade vi bestämt att vi skulle spela in videon tre veckor senare. Men sen visade det sig att killen som skulle spela mot mig i videon, bara skulle vara i sta’n fram till helgen. Mannen som höll i regi informerade mig om att alla verkande parter i videon måste ligga nära min hudton till färgen för att kameran skulle fånga upp det mesta och det är inte så gott om killar med mixat ursprung under lågsäsong. Vi skakade hand och pustade lite med frasen ”vi hinner”.

Självklart hinner man med allt om man prompt vill, men med mitt hektiska schema och den otroligt lysande frånvaron av min manager så kände jag mig nästan gråtfärdig… först… Men så lyfte jag telefonen och ringde alla mina närmsta vänner och samarbetspartners och hade inom loppet av 10 minuter ett sollidet team av folk som ville hjälpa till. Så klockan 09.00 på lördagen stod alla på plats, redo att göra vad helst som behövdes göras och jag kunde inte annat än att pusta ut. Jag hade bett en Dj om att få låna hans bil till en av scenerna och när han kom ursäktade han att han var lite sen, men att han hade dragit från sitt soundcheck på The Independence Stadium, sitt soundcheck med Youssou N’dour! Jag tror att alla blir chockade när de inser vad folk är villiga att göra om de tror på en person, vare sig det är på grund av deras talang eller personlighet.

Så vi började filma. Han låg bredvid mig i sängen där vi filmade första scenen och viskade meningslösa fraser på franska, medan kameran rullade. Vi skrattade och låtsades att vi var förälskade. Dagen rullade på och när mörkret började falla frågade han mig i solnedgången, -Är det bara jag som tycker att det här känns som att det är på riktigt? … Det kändes så otroligt på riktigt att jag nästan mådde dåligt för att det inte var det. Fast det var väl lite på riktigt då, även om storyn inte var riktig, så var väl känslan riktig, iallafall för stunden.

Foto: Freja Lindberg
Foto: Freja Lindberg

Halva mitt team hade kört omkring hela dagen och försökt lösa olika situationer, med mat till alla, handla saker till inspelningen och även hitta en ny plats att spela in på, då föregående inspelningsplats tyckt att vi var ’för högljudda’. Vid slutet av kvällen så suckade jag och smålog som en fånig unge med insikten om att alla de här människorna har hjälpt till, bara för att de kunde och ville och kärleken jag har för sådana människor går inte att beskriva i ord.

Man trodde att inspelningen och preppen inför videon var det värsta. Att det skulle vara över och att nerverna skulle lägga sig. Istället var det värre efteråt. Jag kunde ligga vaken och hoppas eller oroa mig inför slutresultatet. Ibland saknade jag även min låtsas-pojkvän från videon, på ett lite löjligt vis, för jag kände ju honom knappt. Jag är rätt stökig som människa, men samtidigt musikaliskt sett perfektionist och hoppades på att videon skulle vara perfekt, från början till slut. Slutprodukten som levererades till mig var inte exakt vad jag hade tänkt mig, så tankar om att ändra om, fixa till och sådant slog mig, perfektionisten. Tills jag insåg att the show must go on. ”Jag har gjort en video, jag har en deadline och det är dags för den att släppas. Men, efter denna video kan jag göra en ny. Efter nästa singel, kan jag göra en ny. Man måste sluta lägga sin energi på självkritik och istället slutföra sina projekt och lämna dem bakom sig.

Så när jag står backstage med nervösa svettningar och en rädsla för risken att det inte blir så bra som det kanske kunde ha blivit, det är då… då jag ska gå upp på scenen och glänsa, eller hatas, men gå upp för att kunna gå av scenen och ändå känna en känsla av självtillfredsställelse. För att då påminns jag om att allt som är jobbigt är egentligen bara jobbigt innan och ibland medan man utför det, men känslan av upprymdhet efter att man faktiskt har åstadkommit något, slår den jobbiga känslan gånger tusen.

Nu sitter vi och planerar inför nästa video med några av de coolaste personerna jag känner i hela världen. Idéerna leker runt och eftersom man lär sig av sina erfarenheter så vet jag nu vad man helst gör annorlunda och vad man ska hålla fast vid. Livet och karriären är en riktigt häftig resa och jag ser verkligen fram mot att få ned ännu en känsla på video, likt hur jag skrev texten till låten och målade upp ett landskap i musik. Jag hoppas på att jag fortsätter att utvecklas, att jag fortsätter att vara nervös innan jag går upp på scen eller har ett framförande på något vis. På det viset kan jag fortsätta känna den upprymdhet i efterhand, som faktiskt motiverar hela min existens. Eller iallafall motiverar mig tillräckligt för att skriva nästa låt.

 

Hitta min musik:
Spotify
Soundcloud

 

Ami Aminatah Baldeh
Ami Aminatah Baldeh

 

Premiär: Don't Forget Me – Aminatah (video release)

Nu är den här. Videon till Aminatahs nya singel, ”Don’t forget me”.

 

Aminatah har uppträtt på The Indepence Stadium som ett av öppningsnumren för världskända Timaya, på Alliance Francaise och Pencha Mi Hall. Hon har hon även blivit en återkommande gäst hos de populäraste radiostationerna i Gambia (AfriRadio och Paradise FM m fl).

Nu börjar hon släppa sitt eget material, samtidigt som tidigare material hon spelat in med andra artister spelas på radio och internet. Tre singlar från hennes kommande album kommer att släppas innan hennes albumrelease som är planerad att ske i slutet av 2014. Albumet som helhet är producerat av Green Light Music.

Namn: Caroline Ami Louise Baldeh
Artistnamn: Aminatah
Ålder: 29
Ursprung: Gambia/Sverige
Bor: Sverige/Gambia/Los Angeles

Är du sugen på att veta mer om Aminatah så ta chansen att läsa Thegambias intervju med Aminatah här.

För ytterligare information, kontakta:
Baldeh Enterprises AB, Josefin Baldeh, josefin.baldeh@me.com, +1 323 210 9707

 

kiqi

 

Möt nya stjärnskottet Aminatah

Fotograf: Lena Grey Johnson
Fotograf: Lena Grey Johnson

Hon är uppväxt i Sverige, men bor just nu i Gambia. Närmare bestämt i Kololi. Aminatah är tjejen som faktiskt har pluggat musik och inte bara halkat in i branschen på ett bananskal. Efter framgångsrika samarbeten med artister som Gee och T Smallz och att ha varit förband åt Timaya, så är hennes första solosingel äntligen här. Singeln Don’t Forget Me släpptes i måndags och nästa vecka kommer vi även att kunna njuta av musikvideon till låten.

Aminatah verkar fullkomligt sprudla av energi när vi får kontakt med henne. Hon berättar att hon precis släppt sin singel och att videon är på gång. Även om hon just nu befinner sig i Gambia så är hon väldigt sugen på att komma hem till Sverige under sommaren och hoppas att det ska kunna bli så.

Hennes plats i rampljuset är inget som kommer sig av en chansning utan hon har jobbat för detta. Hon har pluggat musik både i Sverige och i USA och hon har jobbat bakom otaliga artister, både som backup-sångerska och låtskrivare. Men nu är det äntligen hennes tur att lysa starkast.

Singeln Don’t Forget Me är producerad av Ubong Edem Ukor(Greenlight Media) och mixad av Malang Fatty(GSC Records). Aminatah har också jobbat med andra producenter tidigare i sin karriär, så som Hansin på ShyBoy Entertainment.

Under intervjun med Aminatah svara hon på frågor, både om hennes pågående karriär och vägen hit. För er som kanske missat hennes nya singel så finns den att lyssna på i slutet av intervjun. Videon till låten släpps på fredag nästa vecka, 20 juni.

Hej Aminatah!
Först och främst, grattis till ditt första singelsläpp och soloalbum på gång. Hur känns det?
– Tack! Ja det känns toppen. Vi har jobbat hårt i några månader och skapat en platta som definierar mig, som jag är, min livsverklighet just nu. Den bästa perioden var när vi skrev de sista låtarna, det kändes som att allting föll på plats, som om de sista pusselbitarna skapade hela plattan.

Nästa vecka släpps videon till din första singel ”Don’t Forget Me”. Hur var inspelningarna?
Det var min första musikvideo, lite spännande och samtidigt läskigt. Min motpartner i videon var en kille jag bara hade träffat två gånger tidigare och i den första scenen skulle vi agera som ett par. Efter den inspelningen förstår jag att skådespelare kan falla för varandra bara på grund av rollerna de spelar mot varandra. Vilket gör videon mer trovärdig, det är ändå en feedback jag har fått från de flesta som tittat på den. Mot slutet av dagen kändes förhållandet nästan verkligt. Vi hade en publik av medarbetare och medverkare på runt 20 personer, som stirrade medan vi spelade in. Om inget annat så vänjer man sig vid en publik, en publik som dömer ut en och ger kritik på plats. Jag tror det är positivt för ens självkritik.

Okej, så låten heter Don’t Forget Me och jag har förstått att den till viss del är baserad på dina egna upplevelser? Vill du berätta lite om hur den kom till?
Jag tror att det blir mer verkligt med turistromanser när man spenderar mycket tid i ett land där folk kommer och går som säsonger. Låten handlar om att nyttja de sista stunderna man har med sin nyfunna kärlek. Att inte vara ledsen innan personen i fråga åker, utan att njuta av de sista stunderna man har tillsammans. Jag hade ett långdistansförhållande i flera år, och varje gång jag hälsade på (var 6:e månad) så hade vi det underbart, tills det var ungefär tre dagar kvar till jag skulle åka hem.

Privat bild
Privat bild

Då började jag alltid bråka… om ingenting. Efter 2-3 år konfronterade han mig i mitten av ett bråk och tittade in i mina ögon med kommentaren. – Aminatah, du bråkar bara för att du saknar mig… fast vi fortfarande är tillsammans. Jag tror att det är viktigt att ta tillvara på sina minnen och stunder som man kan bevara i foton, även om de bara sparas i ens eget minne. Vi kan gråta efter att personen åkt, eller på flygplatsen, men inte när vi fortfarande håller om varandra.

Låter som något värt att tänka på. Detta är den första singeln från ditt kommande album. Är det du själv som skriver det mesta av materialet?
Jag har skrivit allt material själv, med lite hjälp då och då från min manager Jo (Josefin Baldeh, manager/entertainment attorney, Baldeh Enterprises AB, reds anm) och min konsulent Tornado (Olowookere Olatunde F, Nexus Records, reds anm). De brukar se över mina texter och melodier för att underlätta arbetet för mig och förståelseförmågan för lyssnarna. Jag tycker självklart att alla borde förstå mina metaforer, men vi musiker kan vara lite komplicerade eller poetiska… haha. De flesta låtarna skrev jag i studion med min producent, Ubi (Ubong Edem Ukor, reds anm). Han lade fingrarna på pianot och jag hittade en melodi. Nog för att han helst hittade alternativa ackord, men i slutändan kändes det som att vi hittade ett sätt att bygga otroligt fina, varierande låtar.

Just nu bor du nere i Gambia, i Kololi, men du är uppväxt i Sverige, eller hur? Var det möjligheterna till en musikkarriär som tog dig dit?
Egentligen planerade jag bara en tvåveckorssemester i Gambia. Men efter två relativt oplanerade framträdanden började folk att ringa och facebooka mig, de ville jobba med mig. Duktiga producenter och artister. Jag tog en diskussion med min familj som jag var på semester med och bestämde mig i samråd med dem för att stanna… i E N månad till. En månad blev ett halvår, med en massa collaborations/samarbeten, radioshower och en skivinspelning. Jag öppnade som sagt för Timaya då han spelade på Independence Stadium i Gambia, för tusentals människor. Känslan på scen var mäktig och även fast jag bara dagar tidigare hade stått framför tretusen människor så kändes det här som något helt nytt. Lyckan var när folk sjöng med i en sång som jag inte ens hade släppt ännu.

-Jag är uppväxt i Sverige ja. Vid 19 års ålder flyttade jag till Los Angeles för musikstudier vid Musicians Institute. Men det är först under de senaste året som jag börjat titta på möjligheterna att ta en större del i Gambia, i mitt arv, mitt andra land. Jag och min familj vill bygga i Gambia, inte bara ett hus, utan verksamheter, något som gynnar landet och bidrar till att bygga upp det, framhäva det fina med Gambia.

Finns det några live-framträdanden i Sverige inplanerade framöver?
-Vi håller på och bokar just nu!!! Och jag är riktigt sugen på att uppträda i Sverige när jag kommer hem i juli. Jag har så otroligt mycket nytt material och har faktiskt ett band i Stockholm som är helt underbara, Soul Express Stockholm.Jag har för avsikt att jobba med så många artister och producenter som möjligt i sommar, både i studion och på scen.

Vad spännande! Vad har du för musikaliska förebilder och idoler?
Jag dör för Amy Winehouse, John Legend, Ed Sheeran, Jhene Aiko och The roots. De kanske inte är de bästa förebilderna, men jag kan inte komma på många musiker som faktiskt är förebilder. Men i Sverige känner jag till vissa musiker som faktiskt har ett annat syfte än att låta låtarna pumpa i högtalarna. Sebbe Staxx (från Kartellen, reds anm) och Timbuktu, för att de låter deras musik föra politiska budskap, bortom lagar och etiska regler. Dj Black Moose för att han banar väg för unga, i hopp om att de inte ska repetera hans och hans vänners misstag. Linda Pira för att hon representerar starka kvinnor i samhället, även som tvåbarnsmamma, med all den styrka som unga kvinnor behöver i dagens samhälle. Pa Modou, från Panetoz… mest för att jag aldrig har sett någon kämpa så hårt för en dröm. Till och med min mamma hade glädjetårar när Panetoz äntligen började nå det mål de kämpat för i så många år. RnB/Soul/Hiphop/pop är så sjukt cool. Jag gillar att lyssna på texter, konstiga och provokativa texter som inte är förutspående. Jag brukade vilja låta som andra artister, jag brukade ha en bild av hur jag B O R D E låta, tills jag vaknade en dag och bestämde mig för att så här låter jag… Sjung nu, men för Guds skull, sjung högt. Så att alla hör! Den dagen kom när jag landade i Gambia den 25 december, 2013.

Thegambia.nu tackar Aminatah för en mycket inspirerande intervju och önskar stort lycka till på hennes fortsatta väg mot nya mål och utmaningar. Nedan kan du lyssna på hennes singel Don’t Forget Me.

 

Namn: Caroline Ami Louise Baldeh
Artistnamn: Aminatah
Genre: R&B/Pop
Ålder: 28
Bor: Sverige, Gambia, Los Angeles
Ursprung/Familj: Gambia, Bakau Newtown
Soundcloud: Aminatah

 

Kiqi D Minteh