Ekonomin i Afrika söder som Sahara utvecklas snabbt enligt en ny rapport från United Nations University World Institute for Development Economics Research (UNU-WIDER), men gynnar inte alltid de som lever i fattigdom.
Bild: Pixabay
Rapporten på över 450 sidor handlar om fattigdom, jämställdhet och tillväxt i 16 länder söder om Sahara. Det är allmänt känt att den ekonomiska tillväxten har accelererat sedan 1995, men vi vet mycket mindre om hur den här tillväxten egentligen har påverkat befolkningen. En undersökning från 2013 visar att trots hög rapporterad tillväxt så har väldigt lite förändrats för dem som lever i fattigdom. Rapporten är uppdelad i fyra delar; snabb tillväxt och snabbt minskad fattigdom – snabb tillväxt, men begränsad reducerad fattigdom – negativ ekonomisk tillväxt och fattigdomsreducering – hur tillväxten och fattigdomen ser ut i ”låginformationsländer”.
Av de länderna som rapporten tar upp har jag valt att titta lite mer på Rwanda, eftersom Rwanda är ett av de länderna som presenteras, som har rapporterad hög tillväxt och samtidigt minskad fattigdom. Rwanda är också det landet i Afrika som har den högsta befolkningstätheten. Det är ett land där många lever på jordbruk, som dessutom är väldigt små. Det genomsnittliga jordbruket är 0,7 hektar. Det har satsats mycket på jordbruket från politiskt håll.
Sedan 1994* har tillväxten varit stadig, men de senaste åren har det gått fortare inom alla områden och speciellt inom till exempel jordbruk, industri, detaljhandel och transport.
Självklart spelar biståndet till Rwanda efter folkmorden en stor roll, men även för att lagstiftningen och konstitutionen har ändrats. Till exempel förändrades lagstiftningen gällande arv 1999 så att barnen får ärva sina föräldrar oberoende av kön och 2003 tillkom en ny konstitution om jämlikhet inom alla områden av beslutsfattande. De har också infört obligatorisk grundskola för alla barn, som är gratis.
Foto: Pixabay
Även barnadödligheten har minskat under de här åren som rapporten omfattar och Rwanda har satsat på sjukvårdsförsäkringar. Människor som bor på landsbygden har kunnat resa sig ur fattigdomen på grund av att det har satsats på utveckling av jordbruket och tack vare småskaliga investerare.
Hela rapporten är dock inte riktigt lika positiv som utvecklingen har varit för Rwanda. Trots ekonomisk tillväxt har fattigdomen i till exempel Tanzania och Nigeria inte minskat. I Kenya och Elfenbenskusten, som ofta ses ligga i framkant i Afrika, är det både negativ tillväxt och fattigdomsreducering.
Det här är en mycket omfattande rapport som sammanställer delstudier av de 16 länderna som är med och under en tidsperiod på 10-20 år. Rapporten är sammanställd av UNU-WIDER som startades 1985 i Helsingfors, Finland och är en del av FN-universitetet. UNU-WIDER är ett forskningsinstitut som bland annat forskar om fattigdom och utveckling.
Nyligen presenterade IMF (International Monetary Fund) de snabbast växande ekonomierna i Afrika. Elfenbenskusten ligger på första plats och har en förväntad tillväxt på 8,5 procent under 2016. På andra plats ligger Tanzania med 6,9 procent och på tredje plats Senegal med 6,6 procent. Tillväxten i Afrika är relativt stor om en jämför med resten av världen. I en majoritet av länderna i Afrika förväntas tillväxten vara större än 2% under 2016.
Enligt Världsbanken är nyckeln till Elfenbenskustens framgång regeringens politik och strukturreformer. Det har också upprätthållit tillväxten med hjälp av investeringar, både offentliga och privata.
Rapporten om den ekonomiska tillväxten kom ut några veckor innan World Economic Forum on Africa hölls i Kigali, Rwanda den 11-13 maj. Det finns många utmaningar som afrikanska ekonomier står inför, som till exempel *devalveringar och geografiska risker. Forumet hade också på agendan att belysa behovet av *diversifiering för att säkerställa inkluderande ekonomisk tillväxt.
Det här är de 10 snabbast växande ekonomierna i Afrika:
Enligt en undersökning som gjorts av Världshälsoorganisationen (WHO) visar siffror på att hudblekningsprodukter i vår moderna tid blir allt vanligare och vanligare. Inställningen till den ljusa hudtonen, kontra den mörkare är alarmerande på flera platser i vår värld. För att komma till rätta med en del av problemet förbjöd Côte d’Ivoire (Elfenbenskusten) alla hudblekningsprodukter innehållande det mycket starka och cancerogena ämnet hydrokinon under förra året. Nu följer grannlandet Ghana efter.
Hudblekningskrämer till försäljning i Ghana – Skärmavbild, Youtube
WHO gjorde för ett tag sedan en undersökning bland flera av de afrikanska länderna där undersökningssyftet var att få en bild av hur utbredd hudblekningen är på kontinenten. I Nigeria sade sig ungefär 75 procent av kvinnorna bleka sin hud, i Togo ligger siffran på drygt 50 procent och i Senegal och Sydafrika runt 30 procent.
Heteronormen är utbredd på den afrikanska kontinenten och därför blir rapporter därifrån generaliserande och utifrån ett heteronormperspektiv. Utifrån dessa undersökningar är det hos det kvinnliga könet som hudblekning är absolut vanligast, med klar tydlighet, men det ska tilläggas att det börjar bli allt vanligare bland männen också.
Flera länder i Afrika – kontinenten som hyser två tredjedelar av jordens svarta befolkning – har vid tidigare tillfällen gett sig på försök att förbjuda hudblekningsprodukter, men resultaten har varit till besvikelse. Gambia, Sydafrika och Kenya är några av de länder som försökt sig på förbud, men den svarta marknaden har vuxit sig stark i länderna och hudprodukterna finns alltid att få tag på, för den som verkligen vill.
Stora reklamskyltar för blekningskrämer, som tidigare syntes i Elfenbenskusten – Skärmavbild, Youtube
Senaste landet i raden att förbjuda hudblekningsprodukter innehållande det cancerogena ämnet hydrokinon är Ghana. Ett förbud som träder i kraft i augusti i år och som välkomnas av grannlandet Elfenbenskusten, vars förbud kom i april 2015 och som tampats med fortsatt olaglig införsel av hudblekningsprodukter från just Ghana.
Ordet ”yellowbone” är ett uttryck som kommit att bli populärt i bland annat USA och Sydafrika – ett uttryck som syftar till en svart person med ljusare hudton, något som vidmakthåller den långa rasistiska eurocentriska traditionen som breder ut sig och bjuder en negativ bild av svarta och andra rasifierades hudfärg. Många afrikanska ättlingar runt om i Väst har internaliserats denna påhittade och fiktiva bild av sig själva och idag pratas det ofta
om Post Trauma Slavery Disorder, där de mest tydliga symptomen sägs vara:
Användande av hudblekningsprodukter.
Att föredra vita eller ljushyade (light-skinned) vänner och partners. Också medvetet välja vita partner för att få barn med ljusare hudton än sig själva.
Regelbundet användande av hårblekning eller användande av blont inflätat löshår eller peruker.
Internaliserat mindervärdeskomplex och låg självkänsla. Högt självförakt.
Brist i samhörighetskänsla och förtroende för den egna gruppen.
Rapparen Lil Kim, en av många artister som valt att bleka sig och följa rådande vithetsnormer – Bildkollage: Youtube
Många experter menar att ett förbud mot att sälja produkterna inte är tillräckligt i en värld där vi lider av vithetskomplex och post-kolonialism, man måste sätta åt de företag som producerar produkterna, de som vinner på den snedvridna bilden av den svarta kroppen och mörkare hudtonen.
Marknaden för hudblekningsprodukter är så uppenbar för tillverkarna och för dem är pengar det enda som betyder något, inte användarens hälsa. Så länge produkterna finns att få tag på någonstans i världen, kommer de alltid att leta sig fram till de många länder där människorna ser ljusa hudtoner som en väg till framgång.
Många kvinnor i de länder där hudblekning är utbrett känner att de behandlas och bemöts med mer respekt om deras hud är ljus, jämfört med de kvinnor som behållit sin mörkare hudton. De får lättare jobb, framförallt inom yrken där en syns i sociala eller mediala sammanhang, de har lättare att hitta en partner och de känner sig inte lika utsatt för rasism när de bor eller reser i länder utanför den afrikanska kontinenten.
Vybz Kartel, en av många kända artister som valt att bleka sig – Youtube
En verklighetsbild som tragiskt nog kanske är ganska sann.
Flertalet aktivister som kämpar för förbud mot hudblekning menar att männen har ett stort ansvar i att motverka hudblekningens popularitet. Eftersom många av kvinnorna menar att blekningsprocedurerna är något de utsätter sig för, för att behaga männen, då deras bild är att detta är vad männen föredrar.
Andra vill inte klandra männen i huvudsak utan anser att det är media och den internationella underhållningsbranschen som skapat denna skevhet av skönhetsstandard på den afrikanska kontinenten, tillsammans med det postkoloniala komplex som funnits sedan länge. I slutändan är det kanske i huvudsak vithetsnorm, vithetsprivilegier och den colorism som den vita Västvärlden skapat och gynnas av, som bör klandras… eller?
Fakta Hydrokinon
Hudskador efter hudblekning – Skärmavbild, Youtube
-Hydrokinon hämmar melaninproduktionen, det pigment som gör huden mörkare.
-Hudblekningsprodukterna torkar ofta ut huden till extrema nivåer, vilket ger många användare en mycket hår och nästan läderliknande hud.
-Hydrokinon har visats cancerframkallande och kan också ge upphov till ökad kroppsbehåring, uttorkade mjölkgångar för ammande kvinnor, utvecklande av migrän och psykiska besvär.
En av många hudblekningsprodukter – Skärmavbild, Youtube
-De psykiska besvär som många gånger relateras till hudblekning beror många gånger på att personer som bleker sig undviker solljus, vår viktigaste källa till lyckoämnet serotonin, för att undvika ojämna pigmentförändringar eller solbränna.
-Hydrokinon i viss mängd bränner vid långvarigt användande till slut bort det yttre epidermlagret av huden, något som i slutändan många gånger resulterar i svåra hudskador.
Fotnot: Hydrokinon är förbjudet även i Japan, USA, Australien och inom alla länder i EU. Men även i dessa länder vet man att produkter säljs ’under bordet’. USA försökte sig på att 2006 föra in ett förbud mot alla typer av krämer som marknadsförs som blekningsprodukter, även de med naturliga ämnen. Detta som ett steg i att mota bort vanföreställningar och normalisering att den ljusare huden skulle vara mer värd.
Efter det förra Afrikanska mästerskapet (2015) valde Yaya Touré att sluta i landslaget. Yaya Touré spelar till vardags i Premier League-klubben Manchester City där han har en tongivande roll. Manchester City ställs mot Zlatan Ibrahimovics Paris Saint Germain i Champions Leagues kvartsfinal. Elfenbenskusten är för närvarande regerande afrikanska mästare.
Sedan söndagens terrorattack i Grand Bassam, Elfenbenskusten (Côte d’Ivoire), har nu vittnesmål kommit som beskriver hur gärningsmännen – som tillhör al-Qaidas nordafrikanska gren – ska ha suttit i en av strandbarerna och druckit öl i anslutning till skjutningen. Attacken i Grand Bassam är den första al-Quaida utfört mot landet och president Ouattara har nu utlyst tre dagars landssorg.
Minst 18 personer har skjutits ihjäl och 33 personer skadats i den populära weekend-semesterorten Grand Bassam i Elfenbenskusten. Flera av offren uppges vara barn. Grand Bassam ligger utmed landets kust och ungefär fyra mil öster om landets största stad Abidjan.
Al-Quaida tog tidigt på sig attacken och nu kommer vittnesmål om hur två av gärningsmännen ska ha suttit och druckit öl i en av strandbarerna i området då skjutningarna initierades.
För Reuters berättar ett vittne hur han sett fyra män anlända i bil till strandbaren där han jobbar;
– Två av männen stannar kvar på utsidan, medan de andra två sätter sig och dricker öl i baren under ungefär en halvtimmes tid. Utan förvarning börjar de två männen på utsidan skjuta vilt, samtidigt som de två männen inne i baren kastar undan bordet de sitter vid och börjar skrika ’Allahu Akbar’.
Han förklarar vidare att männen i baren pratade arabiska sinsemellan då de satt och drack sin öl, medan de talade engelska med personalen. De verkade inte kunna någon franska.
Det första offret som sköts var en pojke, som av männen tvingades att knäböja innan han sköts. En annan pojke som uppges ha varit döv och lekte i närheten blev inte uppmärksammad på vad som hände, trots folks försök att varna honom.
– Han visste ju inte vad som hände och gick ner mot vattnet. De sköt honom i vattnet.
Gärningsmännen fortsatte sedan upp mot stranden igen och fortsatte skjuta. De gick in på flera av hotellen utmed stranden och öppnade eld.
Den första polisen anlände till platsen ungefär 15 minuter efter att skottlossningarna börjat och det dröjde ytterligare en halvtimme innan specialstyrkorna från Abidjan var på plats.
Oroväckande ökning
Detta är den tredje större terroristattacken i Västafrika på fyra månader och många menar att man nu ser en oroväckande ökning av attacker, våld och närvaro från militanta extremistgrupper i området. Många av attackerna utförs mot turistområden och just kustområden är extra sårbara områden då gärningsmännen kan komma åt områdena både via land och vattenväg.
För Elfenbenskusten som nyligen återhämtat sig från ett decennium av politisk oro och ett inbördeskrig och som snabbt blivit en av världens snabbast växande ekonomier, kommer attacken givetvis som ett hårt slag.
President Outtara, som vann en stor valseger i oktober, har lovat att locka investeringar till landet som är världens största kakaoproducent. Givetvis oroar attacken, men Outtara lovade i ett TV-sänt tal under måndagen att hålla Elfenbenskusten på fötter
och skydda landet och folket från de fega, syftandes på
terrororganisationer som al-Quaida.
Bland offren återfinns förutom ivorianer, turister från bland annat Burkina Faso, Kamerun, Mali, Frankrike och Tyskland.
Vi är många som inte kan vakna ordentligt innan dagens första kopp kaffe. Sverige är ett av de länder i världen som dricker mest kaffe. Inget konstigt i det – kaffe är, enligt mig, den godaste av alla drycker. I många länder som producerar kaffe, dricks det istället väldigt lite kaffe. Men kaffekonsumtionen runt om i Afrika har ökat. I Sydafrika öppnar det första Starbuckscafét i början av 2016 och Krispy Kreme planerar att öppna 31 affärer som säljer kaffe och munkar under de kommande fem åren.
I veckan har BBC Africa rapporterat om en kvinna, Fabrienne Dervain, i Elfenbenskusten som har öppnat ett café och har som ambition att starta en egen kaffekedja för att konkurrera med de multinationella företagen som nu etableras runt om på kontinenten. Hennes café, Couleur Cafe, i Abidjan startade med en anställd och är numera arbetsgivare för sju personer. Fabrienne Dervain är bara 27 år gammal och har investerat alla sina sparpengar för att förverkliga sin dröm. Hon berättar i intervjun att det är svårt att få respekt i Elfenbenskusten som entreprenör och särskilt eftersom hon är en ung kvinna. Människor har svårt att ta henne på allvar och ser henne som en amatör.
Fabrienne Dervain och hennes Couleur Cafe är med i en serie som BBC Africa har som heter Women of Africa som berättar om inspirerande kvinnor runt om på kontinenten.
Tillsammans med Etiopien och Uganda producerar Elfenbenskusten mest kaffe på den afrikanska kontinenten, men det är ingenting om en jämför med världens största kaffeproducent Brasilien som 2014 producerade 2 720 520 ton kaffe. 2014 producerade Etiopien 390 000, Uganda 150 000 och Elfenbenskusten 141 000 t0n kaffe.
Länktips:
Om du är lika insnöad på kaffe som jag är kan du grotta ner dig i statistik på International Coffee Organizations hemsida. Där finns det statistik om det mesta som du vill veta om kaffe.
Är du sugen på att läsa mer om Women of Africa, kan du göra det på BBC Africas hemsida.
Som världens enskilt största kakaoproducent har Elfenbenskusten nu tagit steget till att inte bara odla råvaran utan även framställa den slutgiltiga produkten, nämligen choklad. Ett steg som kommer innebära både ekonomiska och gastronomiska fördelar för landet.
Landet har under de senaste 60 åren odlat kakao och varit den enskilt största kakaoproducenten i världen då landets produktion utgjort mer än 35% av den totala mängden kakao producerat i världen. Under 2014 skördade Elfenbenskusten mer än 1,7 miljoner ton kakao och det var ett av rekordåren i landets kakaohistoria.
Foto: Anna Wedin, Afropé
På nationell nivå har dock kakao inte varit en speciellt eftertraktad produkt och merparten har exporterats till bland annat just chokladtillverkning i övriga världen. För att nu öppna upp för en ny marknad och nya ekonomiska vinningar har en investering på 6,7 miljoner dollar gjorts för att kunna öppna Elfenbenskustens första industriella chokladfabrik. Fabriken som förväntas kunna producera 10 000 ton choklad per år ligger i staden Abidjan och kommer nu för första gången kunna framställa choklad med märkningen Made in Ivory Coast.
Satsningen görs för att kunna erbjuda en helt ny produkt för den lokala marknaden samt övriga västafrika, samt det ekonomiska uppsving denna förädling medför. Enligt Ivory Coast’s coffee-cocoa council inbringade Elfenbenskustens kakaoodlare 2,3 miljarder dollar under säsongen 2013-2014, och den totala kakaoproduktionen i världen inbringade cirka 13 miljarder dollar. Men i förhållande till chokladproduktionen är det små summor, då världens chokladproduktion inbringade vinster som var cirka 10 gånger högre än kakaon, enligt International Cocoa Organisation (ICCO).
Elfenbenskustens bruna guld utgör i dagsläget mer än hälften av landets totala export och mer än två tredjedelar av landets befolkning lever på kakaoproduktionen, något som i och med steget över till förädling och chokladtillverkning kommer öppna upp nya exportvägar samt en ny söt delikatess för den lokala marknaden.
Årets upplaga av GLIOS cup gick av staplen i helgen och efter två fullspäckade dagar av skön fotboll på Hedens fotbollsplaner, i Göteborg, kunde man på söndageftermiddagen slutligen kora en vinnare. Flerfaldiga vinnarlaget Gambia vann cupen för tredje året i rad…
Under årets fotbollscup för positiv integration i Sverige deltog hela tolv lag. Cupen växer sig starkare och starkare för varje år och intresset blir bara större och större. Länderna som i år fanns med för att slåss om den stora bucklan var, Nigeria, Côte d’Ivoire (Elfenbenskusten), Burkina Faso, Gambia, Liberia, Chile, Brasilien, Makedonien, Somalia, Kamerun, Sverige och Guinea.
Cupen har, som synes, ännu så länge nått störst popularitet hos afrosvenskar och främst då hos de med just västafrikanska rötter. Vad detta kan bero på är nog svårt att sia om, men kanske är det så att många av dessa spelare sedan tidigare lirat boll ihop på någon fotbollsplan i stan och på så sätt redan har ett bra kontaktnät sins emellan och därför sprider sig tävlingen lättare bland dem. Att det också är länder med stark fotbollstradition är inget att sticka under stolen med och nog visade det sig på resultaten. Nigeria, Côte d’Ivoire, Gambia, Liberia och Guinea gick alla vidare till kvartsfinalspel.
Gambia hade Chile och Liberia i sin grupp, där den inledande matchen var mot Liberia. Som många kanske minns så mötte Gambia just Liberia i sin inledande match under förra årets GLIOS-cup och den matchen slutade 2-2. Också årets match mot Liberia slutade oavgjort, men utan några mål alls att dokumentera. Chile kom sedan inte till start och Gambia tilldelades walk over-poäng och tillika 3 mål. Två lag från varje grupp, där varje grupp bestod av tre lag, skulle vidare till slutspel och eftersom Chile aldrig dök upp var det egentligen ingen större bedrift för varken Liberia eller Gambia att ta sig vidare till finalspel.
I kvartsfinalen mötte Gambia, Côte d’Ivoire och övriga kvartsfinaler stod mellan Nigeria – Liberia, Brasilien – Sverige och Guinea – Somalia. Vinnare i var och en av kvartsfinalerna var Gambia, Liberia, Sverige och Guinea. Nigeria, som varit en av storfavoriterna och som stått i final mot Gambia i de senaste två cuperna åkte alltså ut redan i kvartsfinal det här året. Gambia vann en stark seger med 5-3 mot sina motståndare efter mål av Ousman Jatta (2), Ayou Mbye (2) och lagkapten Seikou Sidibeh.
I semifinalerna som spelades vid lunchtid under söndagen möttes Gambia och Liberia, igen, parallellt med Sverige och Guinea. Sverige vann över Guinea och Gambia slog ut Liberia. Denna gången lät inte gambierna sina nästgrannar komma undan utan lagkapten Sidibeh såg till att göra vad som behövdes för att gå vidare till final. Ett mål mer än motståndaren är ju som bekant allt som behövs och det såg Sidibeh till att ordna.
Finalen mellan Gambia och Sverige var en het sammandrabbning. Det syntes mycket väl att båda lagen var där för att vinna, men ett lag var starkare än det andra och övertygade på nära alla positioner, framför allt i andra halvlek. Tyvärr hade Gambias förstemålvakt, Kebba Sidibeh, åkt på en skada under semifinalen och var tvungen att avstå finalspelet. Andremålvakten, Jusef Jah, fanns inte tillgänglig för spel under den första halvleken, utan Gambia ställde upp en av sina anfallare, tvåmålsskytten Ousman Jatta i målet. Det är i sådana här lägen det visar sig varför just Gambia har vunnit cupen tre år i rad. Gambia vann finalen med 3-1, efter storspel av flera spelare. Inte minst Dawda, Kanteh och Danso, som alla gjorde varsitt mål. Gambia slog till med en ganska tidigt 2-0 ledning och det skulle dröja till andra halvlek innan Sverige reducerade till 1-2. Ett mycket starkt försvar med bland andra Biram, Cham, Ansu och målvakt Jusef Jah stod pall mot svenskarnas attacker när dessa jagade efter kvittering innan slutsignal. Istället blev det alltså Danso som slog in sista målet och fastställde slutresultatet till 3-1 och tredje raka GLIOS-cupvinsten för Gambia.
GRATTIS GAMBIA
Vinnare av GLIOS cup 2014 – GAMBIA – Foto: Thegambia.nu
Tilläggas ska att denna turnering har spelats under fastemånaden Ramadan och killarna i Gambias lag har därför i stor utsträckning spelat under tuffare förhållanden än flera av de andra lagens spelare.
Côte d’Ivoire utslagna ur VM på stopptid – Bild: Thegambia.nu
Fotbolls-VM går in i ett nytt skede och nästa nivå. Det är dags för finalspel för de sexton lag som avancerat vidare i 2014 års fotbolls-VM för herrar. Fem afrikanska lag stod redo den 12 juni, två stycken är kvar. De övriga tre lagen har lämnat turneringen på lite olika sätt; oväntat, onödigt och oturligt.
Kamerun, Côte d’Ivoire (Elfenbenskusten) ochGhana är ute.
Med högst oväntat dåligt spel var kamerunierna ute ur VM redan efter sin andra gruppspelsmatch. Första matchen mot Mexiko förlorade de med 0-1 och mot Kroatien gick de av plan med hela 0-4 i baken. Det har varit svårt att överhuvudtaget se någon form av laganda i truppen. Beror det på hur de motarbetats av fotbollsförbundet inför VM, var det kanske inte ens intresserade av att vinna. Att de i sin sista gruppspelsmatch förlorade mot ett piskat Brasilien på hemmaplan var kanske inte helt oväntat, men ändå var detta den match de spelade bäst och chanser till avancemang hade redan passerat. 1-4 var stora siffror, men kanske inte helt rättvisa.
Ghanas 2-1 mål mot Tyskland- Bild: Thegambia.nu
Onödigttråkigt och lite annorlunda beteende och sorti bjöds vi på från de ghananska spelarna och deras fotbollsförbund. Två av Ghanas spelare stängdes av från slutspelet bara timmar innan Ghana skulle spela sin sista och högst avgörande match, där vinst var ett måste, mot Portugal. Prince-Boateng och Mutari stängdes båda av från Ghanas trupp till följd av dåligt uppförande, där den senare med oprovocerat våld ska ha gett sig på en i Ghanas stab och Boateng verbalt ska har förolämpat lagets coach Appiah. Utöver detta ska hela Ghanas spelartrupp gått ut och vägrat spela sin avslutande gruppspelsmatch om de inte mottog en större bonus innan matchens skulle spelas. Beskedet från truppen kom efter att man spelat en riktigt bra match mot tyskarna, där slutresultatet blev oavgjort, 2-2. På onsdagen, dagen före Portugal-matchen, chartrades ett flygplan från Ghana till Brasilien, där Ghanas fotbollsförbund skickade motsvarande dryga 21 miljoner kronor att fördela bland spelarna för att förhindra deras bojkott. Ghana förlorade sedan sin match mot Portugal med 1-2 och var därmed ute ur VM. Trist avslut för ett lag som bjudit oss på fint spel och som under förra VM tog sig hela vägen till kvartsfinal, men snöpligt åkte ut på straffavgörande mot Uruguay, efter att ha missat en tilldelad straff under förlängningen som följde lagens 1-1 under ordinarie speltid.
Didier Drogba efter lagets kvitteringsmål mot Grekland – Bild: Thegambia.nu
Med många tvära kast och en sådan otur att man inte trodde det var sant, ramlade ivorianerna ur VM på stopptid i sin sista gruppspelsmatch. I den 92a minuten tilldelades grekerna en straff som de såg till att förvalta väl för att ta sig vidare till åttondelsfinal via en vinst med 2-1. Allt ivorianerna behövde var ett oavgjort resultat och det kändes i luften under första halvlek att det var detta de spelade för. Som så ofta så straffar sig denna typ av spel och grekerna som inte alls var intresserade av ett oavgjort resultat gick naturligtvis för vinst. Det gav utdelning och de tog ledningen med 1-0 i den 43 minuten och trots ivorianernas kvittering med kvarten kvar att spela så slutade alltså den sista matchen med förlust för ivorianerna. Drogba som haft avgörande resultat för lagets spel under tidigare matcher, men som till följd av lite skadebekymmer suttit bänkad under inledningen av matcherna, för att sedan bytas in, fanns under denna sista match med redan från start, med kaptensbindeln på armen. Några få minuter efter lagets kvittering byttes denna stöttepelare ut, troligen som en försiktighetsåtgärd, både på grund av känningar och gult kort. Man kan inte annat än förstå den totala besvikelse som uppstod hos både honom och övriga spelare när domaren satte pipan till munnen och blåste av bara en kort stund efter den där förödande (och hos många ansedd billiga) straffen. Något som också slog mig under matchen var hur närvarande två av lagets tyngsta spelare, bröderna Touré, egentligen var och ens kunde vara, efter att ha förlorat sin bror till cancern tidigare under veckan.
Nu återstår två afrikanska lag som vi ser spela åttondelsfinaler på måndag. Nigeria och Algeriet slutade båda två i respektive grupp och på fyra poäng. Nu väntar Frankrike respektive Tyskland i måndagens åttondelsfinaler och det lär inte bli någon enkel match för något av lagen. Nigeria möter Frankrike klockan 18:00 och Algeriet ställs mot Tyskland klockan 22:00 svensk tid. Personligen tycker jag att det ska bli väldigt spännande att se dessa afro-europeiska möten och hoppas på underhållande matcher, där rätt lag vinner givetvis.
Vilket som är rätt…? De lag som spelar bäst givetvis.
Självklart har jag mina personliga favoriter och jag kan säga att jag hade föredragit lite ändring i dessa åttondelsmöten. Då hade jag sluppit en match där jag egentligen håller på båda lagen…
Alla de fem afrikanska länderna har fått känna på VM-bollen och spelat sina första gruppspelsmatcher. Vad har hänt, vad kommer att hända och finns det hopp om ett afrikanskt lag i finalen den 13 juli…?
Energin och glädjen bland de afrikanska ländernas supportrar går inte att ta miste på. Att vi dessutom bjudits på mål från flera av lagen är inte heller fy skam. Det är ju inte helt ovanligt att det blir fråga om måltorka och noll-resultat i gruppspelen, framförallt inledningsvis.
Det enda av de afrikanska länderna som spelat oavgjort är Nigeria. En match mot Iran som slutade 0-0. Nog fanns det målchanser och visst var det en match värd att se. Resultatet stannade på 0-0, men hade bara de nigerianska örnarna lyckats med att få bättre skärpa i spelet och kunnat producera mål på de chanser och öppningar som skapades, då hade de fått med sin en vinst från gårdagens möte.
Kamerun, först ut av de afrikanska lagen, förlorade sin match mot Mexiko med ett mål och hur mycket jag än ogillar det så måste det sägas att de får vara ganska nöjda med resultatet. I en match där Mexiko (felaktigt?) fick två mål bortdömda redan i den första halvleken så får man nog säga att en 0-1 förlust för Kamerun var ett ”bra” resultat. Själv funderar jag över om de kamerunska spelarna blivit påverkade av vad som pågått mellan dem och landets fotbollsförbund, så sent som fram till bara några dagar innan avresa? In i det sista vägrade åka till VM då de inte accepterade den bonus de blivit erbjudna från förbundet och laget anlände till Brasilien först ett dygn senare än planerat.
Elefanterna från Elfenbenskusten. Det kanske starkaste och mest erfarna afrikanska laget, i alla fall på pappret, och också det enda av de afrikanska lagen som vann sin inledningsmatch. De mötte ett starkt Japan och publiken bjöds på en match där vändningen kom snabbare än någon hann säga ett-mål-till-nu-då. På två minuter i andra halvlek vände de ivorianska elefanterna ett 0-1-underläge till vinst med 2-1.
De svarta stjärnorna (Black Stars) från Ghana då. Innan deras match mot USA hunnit bli ens en halv minut gammal så hade amerikanerna gjort mål. Vid 29 sekunder kom turneringens hittills snabbaste mål och tog sig in på top-fem i VM-historien. Efter den starten tycktes USA ha något mer grepp om matchen, men mot slutet av första halvlek kunde man se en skiftning i övertaget på plan. Ghana började producera och ta kontroll över matchen. Med åtta minuter kvar utjämnade de till 1-1, ett resultat som tyvärr inte stod sig. Fyra minuter senare hade USA gjort mål igen och spikat matchens slutresultat.
Algeriet mötte Belgien i sin första gruppspelsmatch ikväll och det var laddat läge redan innan den här matchen hade fötts. Enligt otaliga tidningar verkar det ha pågått diverse fulknep av olika slag från Algeriets sida, i vad som tros vara ett försök att göra belgarna antingen uppeldade och arga eller darriga. Oavsett hur det ligger till med detta så var det trots det belgarna som drog det längsta strået och vann matchen med 2-1, efter en skakig start där Algeriet tog ledningen via ett straffmål i 25:e minuten och ett belgiskt lag som inte bjöd på något alls av värde.
Att vi ska få se ett afrikanskt lag i finalenkänns kanske inte som något man satsar sina sista pengar på, men nog finns det chanser. Framförallt ser chanserna till vidareavancemang bra ut för Elfenbenskusten som ligger två i sin grupp efter Colombia, endast på sämre målskillnad. Dessa två lag möts på torsdag klockan 18:00 och vinnaren i den matchen kommer vi med största sannolikhet se som gruppvinnare. De två bästa lagen från varje grupp går vidare till åttondelsfinalerna.
Bild: copa2014.gov.br
Fulast hittills: TV4:s kommentatorer som på ett oacceptabelt sätt uttrycker sig nedlåtande och kommenterar på ett sätt som känns snudd på rasistiskt, men framförallt använder sig av förlegade och stereotypiska uttryck. Två av många exempel under och efter matchen mellan Iran och Nigeria; En spelare i Nigerias lag har fått kramp ute på planen och kommentatorn utbrister, -Domaren kallar på medicinmannen, när lagets sjukvårdare tillkallas. En spelare i Irans lag poängteras vilken religionstillhörighet denne har och också att det är accepterat(?). TV4:s kommentatorer verkar behöva en och annan lektion i vad det är de får betalt för att kommentera och vad för yrken och utbildningar som krävts av staben som är på plats under detta mästerskap. Huruvida TV4 haft något krav på utbildning, kunskap och nolltolerans mot rasism på sina kommentatorer vet inte undertecknad.
Snyggast hittills: Ghanas hemmaställ. Ghananernas hemmaställ som är designat av Puma har landets sedvanliga vita bottenfärg, men med snygga ankaraprint-inspirerade detaljer på kragen och ärmsluten. Här har man verkligen tänkt till och skapat ett hemmaställ där landets hemma är med i designen. Grattis Ghana! Också Kameruns hemmaställ har inspiration från klassiska mönster hämtade från Västafrika.
Afropé 