Etikettarkiv: fattigdom

Gambiagrupperna uppmärksammar Gambiadagen

december 5, 2015 Anna Wedin Lämna en kommentar

En morgon, mitt under firandet av den muslimska högtiden tobaski i Gambia i oktober i år, upptäckte Ebrima Drammeh att 20-årige sonen Mustafa var försvunnen. Det var lätt att se att han inte sovit i sin säng på natten. En del tillhörigheter var också borta. Tre kompisar hade också försvunnit. Konstigt. Oron spred sig i släkten.

Tre dagar senare, när Ebrima satt på sitt kontor fick han ett sms. Det gjorde honom alldeles stel och illamående. Det var sonen som hörde av sig från Bamako i Mali. Han var på väg till Europa, skrev han. Och han ville ha pengar. Fadern sa nej. ”Jag ville inte ge pengar för att min son ska riskera livet”. Men trycket från släkten blev för stort. Och det var samma sak med de andra unga männens familjer. Man tvingades av släkten att skicka pengar.

Landsbygd i Gambia. Foto: Anna Wedin, Afropé

Efter det hamnade pojkarna hos tuaregerna som krävde pengar för att släppa dem. Mer pengar skickades. Därefter Algeriet och ny summa pengar. Den här gången skedde överlämnandet av pengarna via en agent på en gata i Gambias största stad Serrekunda. En av de unga männens far sålde en bit land för att klara utgiften. En algerier hjälpte pojkarna att ta sig in i Libyen. ”Det är ett nätverk över hela norra Afrika med människor som tjänar pengar på det här”, säger Ebrima Drammeh. Just nu är sonen Mustafa antagligen på väg till Tripolis. Där någonstans vill han ta en båt över till Italien. Det lär kosta familjen ännu mer pengar. ”Nu vet jag inte hur jag ska ha råd med min dotter skolgång”, säger Ebrima Drammeh sorgset när jag intervjuar honom.

På det här sättet blir Gambia av med tusentals duktiga men desperata ungdomar och blir på så vis ett ännu fattigare land och på samma sätt blir familjer i landet också fattigare. Nu inleder Gambiagrupperna i Sverige en förstudie i Gambia till ett projekt som syftar till att finna vägar att stoppa den här utarmningen av Afrikas minsta land. Det är ett projekt som faller väl inom ramarna för det arbete som Gambiagrupperna utfört i landet i över 30 års tid.

Annandag jul 1968 landade det första charterflyget i Gambia. Det kom från Sverige och skandinaverna var de första turisterna i Gambia. Redan 1979 byggde Gambiagrupperna en skola i landet. Sedan har det blivit mer än 300 skolor, ett stort antal toaletter, skolkök och lärarbostäder för att ge tillgång till skola och utbildning i de mest avlägsna regionerna.
Gambiagrupperna är en svensk partipolitiskt och religiöst obunden organisation som består av cirka 20 engagerade grupper på olika platser i Sverige. Sverige har även haft en särskild betydelse för undervisningen i Gambia, eftersom den lokalt anpassade läsinlärningsmetod som används i drygt 70 skolor är framtagen av fyra lärare i Västerås i samarbete med personal i Gambia. Projektet har varit mycket framgångsrikt.

Foto: Mats Nydal — Praktiskt informationsarbete. Gambiagruppernas ordförande Kristina Lundahl kliver in bland männen i byn Fass Abdou och ritar i sanden och förklara hur biståndspengar blir till handling i Gambia. Foto: Mats Nydahl

Gambiagrupperna arbetar med stöd av Sida som, efter en synnerligen noggrann genomgång, tiofaldigar de pengar vi samlar in. Det vill säga, om du skänker 100 kronor till Gambiagrupperna så blir det 1 000 kronor i Gambia. Inte mycket går till administration. Men det är bättre än så. Den administration som ändå måste till utförs av gambierna själva. Gambiagrupperna ha numera en helt gambisk systerorganisation, Future In Our Hands The Gambia, FIOHTG, som utför allt, såväl praktiskt som administrativt, arbete: det är verklig hjälp till självhjälp.

Förutom skolor och undervisning besöker FIOHTG, ofta tillsammans med Gambiagrupperna, byar och informerar om de rättigheter man har som medborgare i Gambia, om vikten av att även flickorna ska gå i skolan. De undervisar i hur man lagar näringsriktig mat och tillsammans med Gambiagrupperna försöker man få slut på traditionen med kvinnlig könsstympning. I fyra byar har vi lyckats avskaffa den här sedvänjan.

Stora delar av Gambias landsbygdsbefolkning lider av undernäring. När det är ljuvlig sommar i Sverige är det hungerperiod i Gambia. Ibland blir det bara ett mål mat om dagen. Men nu har Gambiagrupperna tillsammans med FIOHTG inrättat spannmålsbanker i flera byar. Där kan bönderna låna till exempel ris och det har varit avgörande för att stärka hälsan i byarna. Lånet betalas tillbaka efter skörden mot endast en liten ränta. Arbetet med bokföring av lån och återbetalning sköts av en bykommitté som genomgått utbildning. Återigen hjälp till självhjälp.

Denna dag, den 5 december, har vi valt att kalla Gambiadagen. Det är FN:s internationella dag för volontärarbete och för ekonomisk och social utveckling. Och det är ju precis vad Gambiagrupperna arbetar med. Därför informerar vi i hela Sverige just i dag om Gambia och om vårt arbete där.
Vill du hjälpa Gambiagrupperna i vårt viktiga arbete kan du skänka pengar till vårt 90-konto 90 02 38-7 eller swisha till 123 9002387. Vill du först veta mer om oss: gå in på www.gambiagrupperna.org Vill du bli medlem: hör av dig till undertecknad.

Mats Nydahl
mats.nydahl@gmail.com

Afropé har tidigare skrivit om Gambiagruppernas arbete och den artikeln kan du läsa HÄR

Nyheter, Samhälle

10-årig pojke fastkedjad i tre år i Kenya

februari 1, 2015 Redaktionen Lämna en kommentar

NTV – Kenya rapporterar om den 10-åriga intellektuellt funktionsnedsatta pojken Stanley som suttit fastkedjad i ett mörkt och smutsigt rum under tre års tid av sina föräldrar.

Pojken uppges komma från Murang’a County i centrala Kenya. Den 10-åriga Stanley ska även vara utsatt för jiggler, en slags sandflugeparasit som kryper in under huden och orsakar svår smärta.

Pojkens föräldrar uppger att anledningen till att de hållit honom fastkedjad ska ha varit för hans egen säkerhet. Pojken hade utsatts för jiggler på både händer, fötter och även andra delar av kroppen vilket orsakat stor smärta och lidande.

Pojken som nu har friats från sina bojor kommer både få behandling för jiggler och röster höjs i Kenya för att regeringen ska avsätta pengar till funktionsnedsatta för att kunna ge den särskilda vård de är i behov av.

Kultur, Recensioner, Samhälle

När exakt hela livet förändras – "Små solfåglar långt borta" av Christie Watson

januari 11, 2015 Redaktionen Lämna en kommentar

Vad skulle hända om du blev utkastad från ditt bekväma liv med rinnande vatten, el samt tillgång till utbildning och hälsovård? Hur skulle du anpassa dig? Detta är precis vad som händer tolvåriga Blessing i ”Små solfåglar långt borta” av Christie Watson.

Blessing är en priviligierad tolvåring som bor tillsammans med sin bror och sina två föräldrar i Nigeria. Men en dag ändras allt. Frun och barnen kastas ut och de tvingas bort från sitt bekväma stadsliv, till ett liv i en by i det oroliga Nigerdeltat. De ska bo tillsammans med sin mormor och morfar – som barnen aldrig tidigare träffat. Här råder brist på det mesta vad gäller materiell standard och barnen tvingas även byta religion.

Omslagets leende flicka känns bekymmerslöst hemtam i bymiljön och genomgripande lycklig. Hon känns dock inte särskilt representativ för bokens Blessing, som har initiala svårigheter att anpassa sig till den nya och fullständigt främmande miljön, och först sent omsider börjar uppskatta och inse hur rikt hennes nya liv faktiskt är.

Detta är en i sig spännande historia och visst är boken säkert förtjänt den utmärkelse den fått, ett brittiskt debutantpris. Här finns driv, humor, skarpögda iakttagelser kring Nigeria och nigerianer. Men jag saknar ändå ett visst djup. Det stiger till ytan här och där men sammantaget känner jag inte för Blessing på det sätt jag antar att författaren avsett. Boken griper inte tag i mig på det sättet som riktigt stark litteratur gör. Jag har trevligt, det är härligt att lära sig nytt om ett område jag vet väldigt lite om, jag skrattar så jag nästan kiknar här och där och har småputtrigt mysigt boken igenom. Men jag kommer inte att bära med mig Blessing i tankarna. Tyvärr, får jag väl säga.

Det finns dock stora behållningar med boken. Den är för det första ett intressant tankeexperiment. Den omvälvning som sker i hennes liv är nästan lika stor som om samma sak skulle hända mig själv. De flesta i Sverige bör därför kunna följa hennes tankegångar och känna igen sig i dem. Och författaren har gjort ett gediget researcharbete. Jag älskar alla beskrivningar av förlossningar Blessing får vara med om i sin utbildning till traditionell barnmorska. Här finns mycket inbakat, helt enkelt. Oljebolagens profithunger i ett land som Nigeria, kvinnlig könsstympning, polygami, rikedom kontra fattigdom, barnbegränsning, rebellgruppers rekrytering bland unga pojkar utan framtid och så vidare. Författaren är brittisk, inte från Nigeria. Det både märks och inte märks. Men hon har gjort ett klart läsvärt jobb, om än kanske ingen blivande klassiker.

Betyg blir en svag fyra.

Historia, Samhälle, Tävla, Veckans Fråga

Veckans Fråga – v.18 och 19

maj 13, 2014 Redaktionen Lämna en kommentar

Efter lite ledighet är vi tillbaka
med svar och resultat från
de senaste två veckofrågorna
– vecka 18 och 19.

Frågan för vecka 18 handlade om
folk som lever under fattigdomssträcket
och vi frågade;

Hur stor andel av Gambias befolkning lever under fattigdomssträcket?

Rätt svar är: 48% (48,4%)

Källa: The world factbook

Något som kan vara bra att tänka på när det gäller nationella uppskattningar av den andel av befolkningen som faller under fattigdomsgränsen är att definitioner av fattigdom varierar kraftigt mellan länder. Till exempel så använder rika nationer generellt mer generösa normer för fattigdom än fattiga länder. I många rika länder har man också ett välfärdssystem som hjälper upp de personer som normalt skulle falla under fattigdomsgränsen. I Sverige sägs vi ju som bekant tillämpa det. När man söker siffror via större världskällor finns ingen fattigdomssiffra för Sverige. Men enligt UNICEF och Rut (Riksdagens utredningstjänst) ligger andelen svenskar som lever i fattigdom på 12,1%. Dessa siffror baseras på en gemensam EU-uträkning där man menar att alla som lever på under 60% av medianinkomsten i respektive land, ska klassas som fattiga.

Frågan för vecka 19 var betydligt enklare
och vi undrade då;

Hur många flygplatser finns det i Gambia?

Rätt svar är: 1 st

Samtliga tävlande hade rätt på denna fråga och det verkar därför inte finnas några större frågetecken att reda ut. Banjul International Airport (Yundum International) är ännu så länge Gambias enda flygplats. Den är belägen i Banjul area och enligt obekräftade uppgifter ska den på ett år ha runt 1 miljon anländande och avresande besökare.

Lite intressant kuriosa kring flygplatsen är att den tidigare har valts ut som en förstärkt landningsplats för NASAs rymdfärjor, om en nödsituation någon gång skulle uppstå. Gambia ansågs vara det perfekta läget när NASA lanserade sin skyttel med en låg 28–graders lutning. År 2001 meddelade NASA dock att Banjuls flygplats inte längre skulle användas som en förstärkt landningsplats eftersom deras nyare skyttlar lanserades med lutningar på upp mot 51.6 grader till den internationella rymdstationen, vilket istället gjorde flygbaser i Spanien och Frankrike mer lämpliga för nödlandning.

Krönika/Kåseri, Nyheter

Krönika: Är du fattig?

februari 25, 2014 Redaktionen 1 kommentar

Fattigdom är ju inget någon stoltserar med. Jag menar, att vara fattig har vi ju alla lärt oss att inte tala så högt om, inte diskutera i fikarummet på arbetsplatsen eller på den festliga middagen vi blev bjudna till. Det är ju garanterat ett ämne som ”förstör” stämningen. För personligt och alla skäms vi för allt det där vi inte har råd med, eller för att vi har råd när andra inte har det. Dessutom har de flesta någon sorts tanke om att man inte kan tala om fattigdom i Sverige för den går ju inte att jämföra med fattigdom i andra länder där folk svälter eller inte har tillgång till skola och sjukvård.

Bland de som forskar och/eller arbetar kring frågor gällande fattigdom är dock Townsends definition (1979) om relativ fattigdom ett begrepp som är erkänt om än omdiskuterat. Townsend menar att en individ, familj eller grupp människor kan anses fattiga om de saknar resurser att delta fullt ut i sociala aktiviteter och sammanhang, ha den levnadsstandard eller äta den mat som anses vanlig i det land eller område som de människorna lever i. Att man är fattig när ens inkomster och resurser är så pass under genomsnittet att man upplever utanförskap då man ej kan delta eller engagera sig i sociala sammanhang, aktiviteter och levnadsmönster (Townsend, 1979). Vad kan det då innebära för oss som bor i Sverige och framförallt för barn och ungdomar i Sverige?

Till att börja med visar ett antal forskare att de barn som löper störts risk att växa upp i fattigdom i industriella länder är barn som lever i familjer med låg inkomst eller arbetslöshet, barn med många syskon, barn som växer upp med ensamstående mammor samt barn till minoritetsgrupper och flyktingar (Harju & Thorod, 2010). Diverse studier och rapporter om barnfattigdom i Sverige (som ligger runt 12% = 232.000 barn) visar att trots att mat, kläder och husrum inte är det som oroar fattiga barn och ungdomar i Sverige mest så är det inte helt ovanligt att ungdomar använder egenförvärvade pengar för att utöka tillgången på mat i hemmet eller köpa andra saker som föräldrar vanligtvis brukar stå för (Harju & Thorod, 2010). De kompromisser och avvägningar som barn i fattiga familjer i Sverige får göra handlar oftare om t.ex. vilken aktivitet som väljs på idrottsdagen i skolan när vissa av dem kostar pengar, om man kan hänga med på klassresan när familjen får stå för en del av kostnaden, om man kan ha fritidsaktiviteter och i så fall vilken typ, om familjen har råd med nya skor och kläder när det man har börjar bli urväxt, eller hur mycket tid (och förmåga) föräldrar har att hjälpa till med skolarbete. Faktum är att barn och ungdomar är väl medvetna om sina familjers ekonomiska tillgångar i jämförelse med sina kamraters eller klasskompisars, så varför är det då något som vi helst inte talar så högt om?

Barnfattigdomen har enligt Rädda Barnens rapport från 2013 sjunkit det senaste året men har enligt statistiken legat mellan 11-13% sedan 2007. Däremot publicerade OECD en rapport förra året som visade att Sverige är det land där inkomstskillnaderna och den relativa fattigdomen ökat mest de senaste decennierna och därmed halkat från 1:a till 14:e plats i rangordningen över jämlika länder (SvD, 2013). Att andelen fattiga år 2010 (9%) mer än fördubblats sedan 1995 (4%) och att denna dramatiska ökning inte inträffat i något annat OECD land. I ett land som Sverige, som internationellt länge ansetts vara en förebild för jämlikhet och ett land som värnar om barnens rättigheter och perspektiv, är detta enligt min åsikt en skam! Jag misstänker att ledande politiker idag inte skulle hålla med mig om det utan istället hitta förklaringar och bortförklaringar samt passa på att fiska röster inför valet i höst. Istället tycker jag att vi på allvar bör diskutera varför vi har inkomstklyftor och hur stora de bör vara. Vi borde definitivt prata mer med våra ungdomar om hur och varför fattigdom uppstår eller (som sker oftare) kvarstår bland vissa grupper i befolkningen. Jag tror att genom att tala öppet om att vissa av oss tillhör de ”fattiga” i Sverige kan vi dels försöka göra oss av med skammen att vara fattig och även göra barn och ungdomar medvetna om skillnader för att bättre kunna möta och utmana sin omgivning och sin framtid. Jag avslutar med ett citat av Nelson Mandela som i princip sammanfattar det jag vill säga: “Overcoming poverty is not a task of charity, it is an act of justice. Like Slavery and Apartheid, poverty is not natural. It is man-made and it can be overcome and eradicated by the actions of human beings. YOU can be that great generation. Let your greatness blossom.”