Victoria Kawesa är en stor förgrundsgestalt för den antirasistiska feministiska rörelsen i Sverige. Hon är forskare i genusvetenskap och har arbetat på EU-nivå med mänskliga rättigheter. Hon är en av Feministiskt Initiativs kandidater till EU-parlamentet och riksdagsvalet senare i år. Hon är en av medförfattarna till Rapporten om Afrofobi som beställdes av regeringen. Frågor som rör allt inom hatbrott, rasism, diskriminering, mäns våld mot kvinnor, etnisk profilering, socialt utanförskap och afrofobi är hon idag mycket starkt engagerad i. I Stockholm var hon en av talarna under manifestationen mot afrofobi förra året.
Victoria Kawesa ger här sin syn på Black History Month, afrofobi och Sveriges ansvar i att uppmärksamma och jobba med dessa frågor.

 

1. Black History Month uppmärksammas i USA, Kanada, England och Tyskland. Sverige uppmärksammar inte dagen, borde vi inte göra det?

Jo, det tycker jag verkligen. Afrosvenskarnas Riksförbund och CinemAfrica påbörjade ett arbete 2008 och hade ett arrangemang den 9 oktober samma år. Syftet var att få regeringen att göra den 9 oktober till en nationell minnesdag av Sveriges roll i den transatlantiska slavhandeln. Det var den 9 oktober 1847, som de sista slavarna friköptes på den svenska slavön Saint Barthélemy, i Karibien. Idag vet jag att i alla fall Malmö stad har arrangemang den 9 oktober, vilket är väldigt positivt och det borde vara något som flera kommuner tar efter.

Sverige borde ha en Black History Month till minne av Sveriges inblandning i slavhandeln. Dels för att vi ska kunna hedra offren, men också för att förstå varför Sverige bär ett ansvar i kampen mot afrofobin som nu sprider sig i landet. Sverige behöver ta sitt ansvar för att ha varit delaktig i konstruktionen av svarta människor som rasifierade, vilket ligger till grund för varför afrosvenskar diskrimineras och utsätts för rasism.

2. Vad ser du för fördelar/nackdelar med Black History Month?

Fördelarna är att en Black History Month dels uppmärksammar att afrikaner är en del av den svenska historien genom slavhandeln, men också uppmärksammar viktiga personer i den afrikanska diasporan, och i Afrika, som spelat en viktig roll för svartas mänskliga rättigheter. Det behövs en bred folkbildning om den svarta diasporan för att synliggöra deras bidrag i den västerländska kulturen och det får inte ska glömmas bort. Jag kan inte se någon nackdel.

3. Det pratas ibland om att Sverige är ”färgblinda” och har en väldigt självgod självbild när det kommer till rasism och segregation. Den egna inblandningen i kolonialismen glöms gärna bort. Håller du med?

Jag håller helt med. Sveriges självbild som exceptionell, d.v.s. att man inte varit delaktig i den transatlantiska slavhandeln och därmed inte bär något ansvar för den pågående rasifiering av afrosvenskar, är helt felaktig. Tyvärr är den svenska färgblindheten utpräglad även bland vissa antirasister som påstår sig inte ”se färg”, vilket ju givetvis inte stämmer. Hudfärg och rasifiering av svarta människor är ett strukturellt problem i Sverige som manifesterar sig i form av vardagsrasism, hatbrott och kränkande behandling. Afrosvenskar särbehandlas och diskrimineras just på grund av tankemönster som är kopplade till rasbiologiska idéer om svarta människor som väsensskilda och underlägsna vita svenskar. Det finns således en vithetsnorm i Sverige som inkluderar etnisk vita svenskar och exkluderar alla som inte tillhör vithetsnormen. Istället för att påstå sig vara färgblinda så är det bättre att erkänna att det finns skillnader i hur människor bemöts och behandlas. Det här är fakta och inget tyckande. På grund av rasifieringen av olika grupper i samhället har vi rasism och diskriminering som innebär sämre livsvillkor för alla marginaliserade grupper. Vi måste se ras som ett analytiskt verktyg för att förstå rasism och diskriminering och därmed kunna sätta in konkreta politiska åtgärder.

4. Vilken revolutionär eller revolution/framsteg i de svartas historia fram till idag tycker du är viktigast att lyfta fram?

Alla historier som innebär befrielsekamp för människors rättigheter är viktiga och inspirerar oss andra som kämpar för samma vision om en värld fri från dominans och förtryck. Personligen tycker jag att kampen mot Apartheid i Sydafrika och medborgarrättsrörelsen i USA är stora milstolpar för den svarta diasporan. Som en antirasistisk svart feminist får jag mycket styrka och inspiration från svarta feministers kamp att synliggöra den specifika positionen som svarta kvinnor spelar både i de antirasistiska och feministiska rörelserna. Mina favoriter bland svarta feminister är Sojourney Truth, Bell Hooks och Patricia Hill Collins. Svarta feministers analys av maktordningar som intersektionella är ett viktigt bidrag för alla som arbetar med att synliggöra och rasera strukturella ojämlikheter. Det här är ett högst aktuellt ämne idag i Sverige, inte bara för afrosvenskars rättigheter, men också för alla diskriminerade grupper.

Victoria Kawesa kandiderar till riksdagen
Victoria Kawesa på Twitter