Etikettarkiv: film

Premiär för afrosvenska dramafilmen "Medan vi lever"

På fredag, 7 oktober, har dramafilmen ”Medan vi lever” premiär. Många är vi som väntat och längtat efter denna premiär, inte minst inom den afrosvenska diasporan. Filmen som dels gör en stor insats för normaliseringen av afrosvenskar och svarta i Sverige, samtidigt som den ger oss en liten inblick i ett litet land på den afrikanska kontinenten och lyfter den alltid så viktiga frågan om identitet och acceptans, är äntligen här.

Ibbe (Adam Kanyama) i "Medan vi lever" - Pressbild
Ibbe (Adam Kanyama) i ”Medan vi lever” – Pressbild

Berättelsen kretsar kring den afrosvenska kvinnan Kandia, som efter att ha bott i Sverige i 30 år en dag bestämmer sig för att flytta tillbaka till Gambia. Hennes son Ibbe, som precis är på väg att slå igenom som artist bestämmer sig för att försöka övertyga sin mamma om att flytta tillbaka till Sverige. Att komma till Gambia blir dock inte riktigt som någon av dem tänkt sig…

I rollen som Kandia ser vi Josette Bushell-Mingo och sonen Ibbe spelas av Adam Kanyama, som dessutom sjunger titelspåret till filmen. I några av de övriga roller ser vi Richard Sseruwagi (Beck, Tre Kronor), Lamine Dieng (Vägen ut, Populärmusik från Vittula), Mariama Colley och Kudzai Chimbaira.

Filmen är regisserad av Dani Kouyaté, känd för bland annat ”Soleils” och ”Keita! Folkets röst”.
Originaltiteln är ”Banjul”.

 

Kiqi Dumbuya
Kiqi Dumbuya

I Nollywood är inget hittepå

Kort efter att jag anlände i Cotonou hörde jag min syster under en konversation suckande säga ”On ne meurt jamais en Afrique, on est toujours tue´”, i Afrika dör man aldrig, man har alltid blivit dödad.
Jag tycker att det är ett starkt uttryck, som på många sätt beskriver det hårda livet i Benin. Eftersom att jag spenderat mitt vuxna liv i Sverige, har jag inte lika lätt att förstå alla uttryck och ordspråk, men det tar inte många dagar innan jag slängs in i rytmen.

Smärtsamt varmt. Foto: Privat
Smärtsamt varmt. Foto: Privat

Mellan klockan 11 och 15 är det smärtsamt att ta sig ut i värmen, istället samlas vi framför Nollywood tv-kanalen och fläkten på högvarv. Nollywood är den nigerianska varianten av Hollywood, och är både i, och utanför kontinenten omtalad för sina verklighetstrogna filmer.

Produktionen är inte alltid den bästa, men manus och handling är imponerande (och självklart även de manliga skådespelarna). Den här eftermiddagen var filmens tema en änkas överlevnad, efter att hon anklagas för att ha förgiftat sin make, hennes barns far. Enligt läkare hade maken dött av en hjärtattack, men för svärfamiljen var kvinnan att anklaga, eftersom att hon då skulle ärva makens alla tillgångar. Dessutom hade det tidigare inte funnits fall av hjärt- eller kärlsjukdomar i familjen, så självklart måste kvinnan kokat ihop något.

I Sverige njuter jag av kärleksfilmerna men för folket här är dessa filmer speglingar av samhället, för det är inte bara kärlek. De har inte enbart skapats för underhållning, för mycket av det som visas händer i verkliga livet. Många gånger har dessa filmer räddat liv på människor, genom att bidra med livsviktiga lärdomar. För tyvärr är livet här en bitter värld där avundsjuka kan vara orsak till en oskyldigs död.

Jag menar inte på att avundsjuka, svartsjuka, elakhet och konkurrens inte finns mellan oss hemma i Sverige. För även där tävlas det om vem som har störst hus på gatan, bäst karriär, dyrast bil, mest framgångsrika ungen, vackrast tänder eller annat oviktigt. Många gånger är vi inte intresserade av hur mycket kompisen slitit för sin bil, utan av att det är snyggare eller dyrare.

Det är precis på samma sätt här, bara att människor i den här delen av världen lever i extrem fattigdom, och stark utövningstradition av religion och övernaturliga krafter. Livet tvingar en att ta till det som finns för att överleva. På gott och ont.

Nollywood, Nigerias Hollywood. Foto: Nwabu2010
Nollywood, Nigerias Hollywood. Foto: Nwabu2010

Igår hörde jag ett samtal om en bekants bortgång, där den ena hade hört att hen dog av sjukdomar, och den andre hade hört att personen blivit förgiftad. Det finns liksom alltid skäl till att tro att en person inte dött av naturliga skäl. Ibland är berättelser så pass brutala, att även jag tar till övernaturliga resonemang. Det vetenskapliga, sunda förnuftet: jag tror det när jag ser det, har ingen chans här.

 

Det här är livet i Benin, och såklart även andra länder här. Jag tror att det är en av anledningarna till min enorma fascination av kontinenten. Råheten går liksom att ta på, samtidigt som livet är otroligt charmigt på ett in your face sätt. Därför är det inte konstigt att syrran ibland blir trött på att en afrikan aldrig kan få dö ifred, för det ska nästan alltid tilläggas något.

Rokibath Alassane
Rokibath Alassane

Disneys nya produktion utspelar sig i Uganda med Lupita Nyong'o

Walt Disneys kommande film Queen of Katwe, som har världspremiär den 23 september 2016 är baserad på en sann historia om en ung flicka som säljer majs på gatorna på landsbygden i Uganda. Hennes värld förändras snabbt när hon börjar spela schack. Med stöd från både familj och samhället ges hon den beslutsamhet och tillförsikt hon behöver för att fullfölja sin dröm om att bli internationell schackspelare.

Bild: Filmaffisch från Queen of Katwe
Bild: Filmaffisch från Queen of Katwe

Filmen handlar om 10-åriga Phiona Mutesi (Nalwanga) och hennes familj. Familjen är fattiga och bor i slummen i Katwe i Kampala. Phionas mamma Harriet (Nyong’o) är fast besluten att ta hand om sin familj och arbetar outtröttligt med att sälja grönsaker på marknaden för att hennes barn ska ha mat på bordet och tak över huvudet.

När Phiona möter Robert Katende (Oyelowo), en före detta fotbollsspelare som börjar missionera och som undervisar lokala barn i schack blir hon fängslad av spelets karaktär. Schack kräver koncentration, strategiskt tänkande och risktagande, samtliga färdigheter som Phiona är van att tillämpa i sitt vardagliga liv. Phiona är imponerad av den intelligens och kvickhet som spelet kräver och hon visar genast att hon har stor potential. Hon visar sig ha en naturlig fallenhet för schack och en kämpaglöd hon ärvt av sin mor. Hennes mamma Harriet är dock ovillig att ge sin dotter någon uppmuntran då hon inte vill se sin dotter besviken. Phiona lyckas snabbt i lokala schacktävlingar och stiger snabbt i graderna i turneringar. Samtidigt börjar hon bryta sig loss från sin familj för att fokusera på sitt eget liv. Hennes mamma Harriet inser så småningom att Phiona har en chans att utmärka sig och uppfylla sin extraordinära potential, fly ett liv i fattigdom och rädda sin familj från fattigdom och misär.

Några av de kommentarer som förekommit på Facebook om filmen
Några av de kommentarer som förekommit på Facebook om filmen
Några av de kommentarer som förekommit på Facebook om filmen
Några av de kommentarer som förekommit på Facebook om filmen

Kritiken mot filmen har så här några månader innan premiären varit både positiv och negativ. Många Ugandier har uttryckt stolthet och glädje över att landet lyfts fram på den internationella arenan. Samtidigt finns även kritik att länder i Afrika ofta lyfts upp med fattigdom och misär som ger en skev bild av hur det ser ut på kontinenten. Att fattigdom finns på den afrikanska kontinenten, liksom på många andra platser i världen, råder det inga tvivel om, men där finns också både enorm rikedom och även en bred medelklass som växt fram i de flesta länder och som har svårt att identifiera sig med den bild av en kontinent med fattigdom och misär som ofta lyfts fram i olika media runt om i världen, utanför den afrikanska kontinenten. Det ger en skev och negativ bild av en världsdel som sjuder av utveckling, stor ekonomisk tillväxt, optimism och levnadsglädje som enligt många kan vara svår att finna på andra platser i världen. Samtidigt har Disney alltid varit omtalade för sina ”amerikanska solskenshistorier” och även denna film tycks följa i dess spår. Filmen har haft en budget på 15 miljoner amerikanska dollar. Filmen har helt och hållet spelats in i Uganda och i Sydafrika.

Skärmdump från filmen Queen of Katwe
Skärmdump från filmen Queen of Katwe

Filmen är regisserad av Mira Nair (Monsunbröllop) från ett manus av William Wheeler (The Hoax) baserad på boken Queen of Katwe av Tim Crothers. Den produceras av Lydia Dean Pilcher (The Darheeling Limited) och John Carls (Where the wild things are) med Will Weiske och Troy Buder som exekutiva producenter. De kända skådespelare som deltar i filmen är Golden Globe-kandidaten David Oyelowo (Selma), Oscar-vinnaren och Tony Award-nominerade Lupita Nyong’o (12 Years a Slave) och nykomlingen Madina Nalwanga. Disneys Queen of Katwe har premiär i USA den 23 september 2016 och släpps på allmänna biografer den 30 september 2016.

Trailern för filmen har i skrivandets stund redan setts över en miljon gånger.

Queen of Katwe (Hemsida)

Queen of Katwe (Facebook)

Fatou Touray
Fatou Touray

Martha & Niki – Recension

Förra veckan fick jag sms från min dotter när hon var på hem från skolan och innehållet var en bild hon tagit på tunnelbanan. Den föreställde två svarta tjejer med fina huvudbonader och färgglada tyger. ”Den här filmen borde vi se mamma” löd dotterns sms. Vi gick och såg den förra lördagen på Klarabiografen med efterföljande panelsamtal där alla medverkande var afrikansvenskar/afrosvenskar.

Foto: Pressbild från http://www.marthaniki.com/press
Foto: Pressbild från http://www.marthaniki.com/press

Hip-hop dansarna Martha Nabwire och Niki Tsappos vinner det finaste priset på den internationella street-dance scenen ”Juste Debout” i Paris 2010. Det är första gången två kvinnor blir världsmästare. Martha & Niki handlar om två dansares kärlek till dansen, till varandra, om självförverkligande.

Tittaren lär känna tjejerna genom dansen, de har roligt ihop och duon behöver inte kommunicera så mycket verbalt då de är synkade genom sin dans. Martha kom till Sverige från Uganda i tidiga tonåren med sin mamma och syster. Niki är adopterad från Etiopen av en svensk familj.

Det som till en början liknar en film om dans visar sig snart vara en film där relationen mellan tjejerna står i fokus. De är väldigt olika som individer.

Martha är mer tillbakadragen och pratar inte mycket. Som afrikansk svensk kan jag känna igen det från min egna uppfostran, man ska bita ihop och inte föra så mycket väsen.

Niki är mer uttåtriktad, tar mer plats och har lättare att uttrycka sina känslor.

Publiken bjuds in att följa med huvudpersonernas inre resa med tvivel, olikheter och gemensamma som individuella utmaningar. Tittaren följer också med på en geografisk resa till Cuba, Sydafrika, Grekland och Japan. Det visuella är viktigt i den här filmen, ansikten och uttryck filmas i närbild.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Igenkänningsfaktorn är hög, street-dance miljön har till stor del varit mansdominerad så tjejerna har fått jobba hårt och bevisa sig.

Foto: Pressbild från http://www.marthaniki.com/press
Foto: Pressbild från http://www.marthaniki.com/press

Ur ett afrosvenskt perspektiv är den viktig då den tar upp frågor som identitet och hudfärg. Alltså väcker den frågor om att vara svart i Sverige, afrikan i Sverige, afrosvensk, afrikansvensk eller hur man nu väljer att definiera sig. Vad händer med den svarta kroppen i en miljö där svarta människor är norm? Kubaresan kan liknas vid en sorts befrielse vad gäller skönhetsidealen för tjejerna. Martha som annars håller mycket inom sig, som lider av hemlängtan kommer också till liv under den resan. Niki som svart adopterad tycker det är skönt att vara med Martha som är uppväxt i en afrikansk kultur.

Filmen väckte många känslor hos mig som afrikansk kvinna boendes i Sverige sen barnsben.

Frågor om representation, självförverkligande, rotlöshet, bejakande av sin afrikanska kultur och hemlängtan.

Samtliga bilder är från pressbilder från Martha och Nikis hemsida som du hittar HÄR!

Betyg 4 av 5

betygbetygbetygbetygbetyg thegambianu 2

 

 

Coura Mbaye
Coura Mbaye

Afropés adventskalender Lucka nummer 14

Idag är det den 14 december och Afropé öppnar sin fjortonde lucka i lucköppningen!

lucka 14Idag innehåller dagens lucka lite filmtips där den gemensamma nämnaren är att alla filmerna har skådespelare med rötter i Västafrika. Afropé har tidigare skrivit om just västafrikanska skådespelare som tagit sig till Hollywood och då även tipsat om filmer som de spelat i. Det är en artikelserie i tre delar och nedan finns länkarna till just dessa. Så när julstressen infinner sig kan det kanske vara skönt att få koppla av med någon av dessa sevärda filmer.

Del 1
Del 2
Del 3

Lucköppningen kommer att fortsätta och vi räknar ned till julen tillsammans.

Anna Wedin
Anna Wedin

Afropé i samtal med David Nzinga om hans senaste film – ”Kluven Dröm”

”Kluven Dröm” – en film av David Nzinga – handlar om en friidrottares kamp för att nå sina idrottsliga mål. Vägen dit är inte lätt, men viljan finns. Vi får se skildringar av en karriär, ett familjeliv och vänskapsband. Huvudkaraktären, Mattheus, är mörkhyad och filmen visar hur han i motgångar ofta hänvisas till som afrosvensk, men i medgång kallas för svensk. I filmen får vi också följa tankar kring valet av vilket land Mattheus ska välja att representera. Hur han kämpar med olika val i livet som kan komma att ha avgörande betydelse för hans framtid. Afropé har fått en exklusiv intervju med självaste filmskaparen och huvudrollsinnehavaren, David Nzinga.

Hur fick du idén till filmen ”Kluven Dröm”?

Foto: DNZ pictures|Kamil Janowski
Foto: DNZ pictures|Kamil Janowski

– Min plan har sen första början alltid varit att göra en långfilm. Exakt vilket tema det skulle vara eller handla om visste jag inte då. Men däremot skulle den innehålla ett visst mönster som också våra tidigare filmprojekt har gjort. Vi skapar film för en ny publik och vill spegla en ny sida som inte har blivit presenterad inom svensk film. I början av 2014 då jag kontaktade regissören Sebastian Lagerkvist och berättade min vision och planer så var han taggad. Han tvekade inte en sekund. Jag ville att han skulle regissera min första kortfilm ”Jag Har Din Rygg” som vi vunnit priser för. Jag sa även redan då att vi skulle göra en kortfilm, en novell film för att sedan hoppa på en långfilm/Tv-serie.

Så baktanken för en långfilm har alltid funnits där, men det var för cirka sju månader sedan som själva riktlinjen började att forma sig. Sen kom Usain Bolt och all hype kring det och plötsligt så befinner man sig på en friidrottstävling där två vänner till mig, Yamfu Arhin och Marvin Tay, tävlar. Intresset växte mer och jag följde med på ett par träningar och fick träffa några riktigt duktiga idrottare från Spårvägens FF. Då satt alla bitar på plats. Vi har inte en enda ordentlig sportfilm i Sverige och inte heller har det producerats en långfilm de senaste åren med en svart huvudrollsinnehavare i.

Vad är dina tankar bakom filmen?

– Filmerna är en grund och plattform som vi har ett starkt verktyg för att få ut våra historier på. Story telling i sin bästa form. Vi älskar att beröra publiken och påverka den! Men själva arbetet innan, under och runtom, är det som väger tyngst för min del. När jag ser hur dessa olika världar integreras med varandra.

Filmens yngsta stjärnor, Malcolm Zion Liljeqvist och Jamal William Liljeqvist - Foto: DNZ pictures|Kamil Janowski
Filmens yngsta stjärnor, Malcolm Zion Liljeqvist och Jamal William Liljeqvist – Foto: DNZ pictures|Kamil Janowski

Det är precis som jag och Sebastian vi är så olika varandra när det kommer till bakgrund och var vi är uppväxta. Jag är född i Angola, uppväxt i Sverige, Jordbro och Sebastian är född i Sverige och uppväxt i bland annat Enskede. Han hade ingen insyn i Jordbro, förutom det han läst i tidningar. Jag ville göra något nytt och introducera Jordbro för honom. På så sätt öppnade vi upp ett nytt perspektiv hos varandra och kompletterade varandras tankar. Samma koncept gäller med rollbesättningen och filmteamet. För mig är det viktigt att samma budskap som våra filmer har, föregås även bakom kameran, inom filmteamet. DNZ pictures motto är ”talent knows no ethnicity”, så vi tycker det är roligt att blanda och testa nya talanger och ansikten. Ett bra sätt att täcka fler platser samt få mer kunskap om olika områden osv. Vi alla bär på en historia!

Hur känner du inför premiären?

– Premiärdatum är inte satt än, men vi (DNZ pictures) kommer att ha en förhandsvisning snart för filmen, samt visa vår kortfilm ”Jag Har Din Rygg” och även novellfilmen ”Gola Inte”.

Den 11 november, 18.30, i Brandberges Centrum visar vi ”Jag Har Din Rygg” under en kulturkväll i samarbete med Bio Cosmopolite. Det kommer bli en grym kulturkväll med intressanta inslag, mingel, konst, uppträdande, spoken words och så vidare. Bland annat kommer Panetoz, Kodjo Akolor, skådespelerskan Malin Arvidsson, Simon Matiwos (SM-vinnare i Spoken Words), Keya Turan, Barakat ”Bino” Ghebrehawariat och Vägen Ut att vara på plats.

För detta, den 6 september, sätter jag också upp en musikal med arbetstiteln ”Kluven Dröm”, tillsammans med Huddinge kommun, Studieförbundet Vuxenskolan och Vägen Ut. Jag står för regi och manus och den kommer spelas på Huddingegymnasiet, 18.00.

Hur känner du inför ”Kluven Dröm” i jämförelse med dina andra filmer?

David Nzinga, "Kluven Dröm" - Foto: DNZ pictures|Kamil Janowski
David Nzinga, ”Kluven Dröm” – Foto: DNZ pictures|Kamil Janowski

– Varje projekt ligger mig nära till hjärtat och bär på sitt budskap. ”Jag Har Din Rygg” är en kortfilm, ”Gola Inte” är en novellfilm, men de alla innehåller samma grunder; de utspelar sig i mitt område – Jordbro där jag är uppväxt. Ibland baserad på verklig händelse, inspirerande av andra. Karaktärerna är inspirerade av personer man stött på livet igenom.

Jag jämför helst inte filmerna eftersom de kompletterar varandra. I ”Kluven Dröm” får vi möjlighet att utforska platsen som alla dessa historier utspelar sig på. Vi får möjlighet att lära känna fler ansikten och kulturer och miljöer.

Hur hoppas du att filmen och budskapet bakom kommer att påverka det svenska samhället?

– Vi hoppas att folk vågar öppna upp sig mer efter att de sett filmen och vår behind the scene-video. Vi vill ta publiken på ett äventyr och visa dem platser, inkludera folk och visa upp nya miljöer. Vi i DNZ pictures jobbar mycket med att integrera människor från olika platser, länder och miljöer. Vi vill skapa nya kontakter och få folk att samarbeta med varandra.

– Precis som i våra andra tidigare projekt så har jag en del skådespelardebutanter från ungdomsverksamheten Vägen Ut där jag jobbar som mentor och ledare. Unga talangen Chelsea Muco provspelade för rollen som Mattheus lillasyster och fick förtroendet.

– Vi var ett otroligt stort team under inspelningsdagarna, otroligt kul med den mixen av talanger vi hade on-set. Vi var otroligt många, tror vi var fler än 50 personer vissa dagar. Vi hade ett par grymma, roliga inspelningsdagar i Jordbro. Det är en grym känsla när man anländer till Jordbro med folk som aldrig varit där innan och man ser hur de välkomnas med öppna armar och kärlek. Dragomir Mrsic, Toni-Prince Tvrtkovic (språk för alla) , Sebastian Hiort af Ornäs och Madeleine Martin, samt hela filmteamet, älskade det bemötande de fick och de nya vännerna och minnena som skapades. Det glädjer mig otroligt mycket. Jag hade även en del skådespelare från min verksamhet jag jobbar i som medverkade i filmen, även Panetoz var på plats och hjälpte till.

Kan du själv känna igen dig i någon utav rollerna i filmen? Om ja, vem och varför?

– Självklart kan jag göra det Jag tror många där ute kan relatera till många av karaktärerna vi har i filmerna vi gör. Vi gillar att ha variationer och olika karaktärer med olika agendor och bakgrundshistoria.

I ”Kluven Dröm” känner jag igen mig själv i Mattheus. I filmen så brottas han med ett flertal problem, han har en dröm han vill uppnå och på vägen dit måste han uppoffra rätt mycket, samt prioritera och ta beslut som kommer gälla hela livet. Det är liksom som Zlatan-drömmen… när man var liten ville alla bli nästa fotbollsstjärnan, men det var tyvärr inte alla som blev det av olika anledningar.

Mattheus med sin familj - Foto: DNZ pictures|Kamil Janowski
Mattheus med sin familj – Foto: DNZ pictures|Kamil Janowski

Vi alla har en kluven dröm som vi vill uppnå men det är inte alla som lyckas fånga den. Det är ett hårt jobb, en uppgift som kan ta hela livet. Det är svårt och det är mycket som måste uppoffras och prioriteras. Men resan på väg dit är det som är mest värdefullt tycker jag. Man lär sig otroligt mycket. De sakerna Mattheus går igenom i filmen har man själv gått igenom när det kommer till att uppfylla sin dröm. Så just i ”Kluven Dröm” är det Mattheus som jag känner igen mig i. Delvis för att hans historia påminner om min.

Några sista ord som du vill ha sagt till svenska folket?

– ”Hur ska vi kunna ha en framtid om vi inte kan spegla våran samtid?”. För mig och Sebastian är det viktigt att man vågar skildra en verklighetsbild 2015. Det är en skev bild som oftast visas upp i media, TV, filmer och tidningar. Alltid svarta rubriker. Det är inte så konstigt att ungdomarna känner sig dömda i förväg och inte vågar drömma större. Deras tankar blir redan begränsade i förtid. Samtidigt som fördomarna växer tillsammans med stereotyperna.

Afropé tackar David för intervjun och önskar stort lycka till inför förhandsvisning och framtida premiär av filmen ”Kluven Dröm”.

För anmälan till kulturkvällen kontakta info@biocosmopolite.se


Mer om David Nzinga och ”Kluven Dröm” på nätet:
DNZ Pictures – Stories Worth Telling
IMdb
Spotlight
Facebook
Hemsida
Intervju hos Afropé

Fotorättigheter, samtliga bilder: DNZ pictures | Kamil Janowski

 

Hawa Sallah
Hawa Sallah

Stories of Our Lives – kanske årets viktigaste film

The Nest, ett nydanande kreativt kollektiv i Nairobi har skapat en film som på ett helt nytt sätt kommer ut ur den kenyanska HBTQ-världen. Aldrig tidigare har det skapats en film av, med och för Kenyas HBTQ-värld. Filmen är helt självproducerad, utan extern finansiering och med bara en enda Canon-systemkamera. Det är en otroligt vacker och sevärd dramafilm som bygger på verkliga berättelser som skapats av The Nest.

Bild: Pressbild - CinemAfrica
Bild: Pressbild – CinemAfrica

Nu kommer filmen till Stockholm, genom CinemAfrica och Helios13, som presenterar den prisbelönade, Kenyanska filmen Stories of Our Lives, som årets enskilt största filmvisning. Producenten George Gachara och regissören Jim Chuchu kommer också att finnas på plats för att visa filmen, berätta om arbetet med den, samt hålla i en spännande workshop.

Filmen föregicks av ett års researcharbete där hundratals berättelser samlats in och sammanställts för att slutligen bilda grunden till filmens olika berättelser.

Bild: Pressbild - CinemAfrica
Bild: Pressbild – CinemAfrica

I de flesta afrikanska länder får homosexuella, bisexuella och transpersoner sina röster tystade, av både förtryckande regimer, men också av stereotypa framställningar i väldens alla medier. Då framstår Stories of Our Lives som en unik film som berättas av den egna gruppen på det sätt de själva vill framställas. Det gör filmen mycket unik i sitt slag. Själva filmen består av fem skilda berättelser.

Filmen Stories of Our Lives vann juryns pris i Teddy Award under 65th Berlin International Film Festival 2015, i Berlin, Tyskland. En festival som hölls 5 – 15 februari 2015.

Ur CinemAfricas presentation / Pressmeddelande kan vi läsa följande:

”Stories of Our Lives är ett visuellt och konceptuellt mästerverk. En bedövande vacker dramafilm om vanliga människor, både i storstad och på landsbygd, som följer dem i drömsk kärlek och i djupaste mörker, i små mellanmänskliga möten och uppfångade i stora politiska skeenden.

Men det är också en film som utmanar filmvärldens strukturer genom att ifrågasätta finansieringssystemet och vems röst som får höras – och genom att inspirera andra communitys att ta över stafettpinnen och göra egna, oberoende filmprojekt. Det är också temat för den workshop där SFI:s filmkonsulent Baker Karim, Film Stockholms chef Joakim Blendulf, Tine Alavi och Alle Eriksson (som driver communitybaserade filmprojekt), queeraktivisten Justine Balagade och journalisten Fatima Osman hjälper publiken att ta del av Jims och Georges kunskaper och erfarenheter.”

Här nedan kan du se en trailer från filmen, en liten aptitretare, helt enkelt:

Bild: Pressbild - CinemAfrica
Bild: Pressbild – CinemAfrica

Filmen kommer att visas på Helios13:

17:30 Insläpp
18:00 Filmvisning
19:15 Samtal med George Gachara och Jim Chuchu
20:00 Mingel med möjlighet att köpa dricka från baren (fullständiga rättigheter)
21:00 Workshop
22:00 Fest med DJ Sister Justice

18-årsgräns på grund av alkoholservering.

Plats:

Helios 13 c/o Delight Studios
Heliosgatan 13
120 30 Stockholm

Närmsta hållplats i kollektivtrafiken är Luma på Tvärbanan, ungefär 200 meter bort.

Biljetter:

Biljetter kostar 100 kronor/styck och kan köpas HÄR!

CinemAfrica (Hemsida)

Helios13 (Hemsida)

Berlins Internationella Film Festival (Hemsida)

Stories of Our Lives (Facebook)

Facebookeventet (för Stockholmsvisningen)

The Nest (Hemsida)

Fatou Touray
Fatou Touray